1  Bakgrund och beredning

2  Nuläge och bedömning av nuläget

3  Målsättning

Syftet med propositionen är att stödja kontinuiteten i företagens verksamhet i den svåra situation som uppstått till följd av covid-19-pandemin samt att genom att ge företagen mer tid att anpassa sin verksamhet och sina kostnader minska antalet företag som går i konkurs i och med att den kris som orsakats av covid-19-pandemin har dragit ut på tiden och smittspridningen åter har tagit fart. Syftet med stödet är att främja en snabbare återhämtning efter den kris som orsakats av covid-19-pandemin för företag som är verksamma i Finland och för ekonomin genom att trygga kontinuiteten i företagsverksamheten, upprätthålla den ekonomiska produktionskapaciteten och främja bättre utsikter för sysselsättningsläget särskilt efter att krisen är över. Samtidigt stöds även bland annat sysselsättningen. Med hjälp av propositionen förbättras företagens möjligheter att klara av en fortsatt kris. Genom att bättre än tidigare möjliggöra ett stöd för små företag förbättras även möjligheterna för ensamföretagare som sysselsätter sig själva och för mindre företag att klara av krisen och försnabbas företagens återhämtning. 

Ett mål för propositionen är att trygga företagens likviditet och kontinuiteten i företagsverksamheten. Avsikten är att stödet ska riktas till de verksamhetsområden och företag som drabbats värst av covid-19-pandemin. Syftet med propositionen är att införa vissa ändringar i lagen om kostnadsstöd. Dessa ändringar har visat sig vara behövliga när verksamhetsmodellen blivit mer precis och två ansökningsomgångar genomförts. I fråga om riktandet av stödet och behandlingen av stödansökningarna har man särskilt beaktat den respons som fåtts i samband med de tidigare ansökningsomgångarna för stödet samt aktörernas erfarenheter av hur stödet fungerar och hur det riktas i enlighet med de mål som fastställts i bestämmelserna. 

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Remissvar

På grund av propositionens brådskande natur har det varit nödvändigt att frångå anvisningarna om hörande i samband med lagberedningen, och remissbehandlingen var förkortad.  

Den 17 februari 2021 publicerade arbets- och näringsministeriet på webbplatsen utlåtande.fi en remiss om förslag till ändringar i lagen om temporärt kostnadsstöd för företag. Remissen sändes till 32 identifierade intressentgrupper. Remisstiden gick ut den 24 februari 2021. Inom den utsatta tiden kom det in cirka 50 remissvar. 

Remissen skickades till följande instanser: Business Finland, Finlands näringsliv rf, Näringslivets forskningsinstitut (Etla), Henkilöstöpalveluyritysten liitto ry, Finsk Handel rf, Centralhandelskammaren, Kulttuuri- ja taidealan keskusjärjestö KULTA ry, kommunikationsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, Turism- och Restaurangförbundet rf, Meriteollisuus ry, Maa- ja metsätaloustuottajain keskusliitto MTK ry, Music Finland ry, justitieministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, Löntagarnas forskningsinstitut, Arbetsgivarna för servicebranscherna Palta rf, Servicefacket PAM rf, Familjeföretagens förbund rf, PN Turku Oy, Resebranschens förbund i Finland rf, social- och hälsovårdsministeriet, SOSTE Finlands social och hälsa rf, Suomen Taksiliitto ry, Suomen tekstiili ja muoti ry, Företagarna i Finland rf, Tapahtumateollisuus ry, Teknologiindustrin rf, Statskontoret, Statens ekonomiska forskningscentral (VATT), Skatteförvaltningen, Ålands landskapsregering.  

Även andra än de som nämns i sändlistan kunde lämna remissvar via utlåtande.fi. Utöver de instanser som remissen sändes till inkom remissyttranden från följande instanser inom utsatt tid: Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Finnish Lapland Tourist Board ry, Helsingforsregionens handelskammare ry, Jääkiekon SM-liiga Oy, Kemin Matkailu Oy, Lapin kauppakamari ry, Linja-autoliitto ry, LiveFIN ry, Menalab Oy (XC Chamonix), Messu- ja tapahtumajärjestäjät ry, Muoti- ja urheilukauppa ry, Syn och ögonhälsa i Finland rf, Suomen Filmikamari – Finlands Filmkammare ry, Finlands Kommunförbund rf, Suomen kuntoutusyrittäjät ry, Finlands Inköps- och Logistikförening LOGY rf, Nyföretagarcentralerna i Finland rf, Säveltäjäin Tekijänoikeustoimisto Teosto ry, Tunturi-Lapin Kehitys ry, finansministeriet, Veljekset Halonen Oy samt några privatpersoner. Löntagarnas forskningsinstitut, Familjeföretagens förbund rf, PN Turku Oy och Statens ekonomiska forskningscentral (VATT) svarade inte på remissbegäran.  

Regeringens avsikt att öppna en tredje ansökningsomgång för temporärt kostnadsstöd för företag understöddes. Det önskades att ansökningsomgången för kostnadsstödet inleds så snart som möjligt, helst i mars 2021 och i vilket fall som helst senast i april 2021. I remissvaren ansågs det att stödperioden bör vara lång, eftersom konsekvenserna av covid-19-pandemin drabbar företag inom olika verksamhetsområden vid olika tidpunkter. En kortare stödperiod på tre månader understöddes endast om den gör det möjligt att inleda ansökningsomgången redan i mars. Eftersom ansökan tekniskt sett kan inledas först i april, föreslås det att stödperiodens längd är fyra månader.  

Remissinstanserna understödde det att kostnadsstödet riktas både enligt verksamhetsområde och oberoende av verksamhetsområde. De såg som viktigast att det tas hänsyn till att företagen och deras situationer är olika. De önskade att det ska vara så enkelt och jämlikt som möjligt för sökanden att redogöra för att förutsättningarna för tillämpning enligt prövning uppfylls.  

I lagförslaget har man i enlighet med vad som föreslås i utlåtandena beaktat en precisering av definitionen av de kostnader som omfattas av stödet. I propositionen föreslås det i enlighet med flera utlåtanden att lönebikostnaderna ska godkännas enligt en standardkoefficient som lönekostnader under stödperioden. Dessutom har man strävat efter att precisera fastställandet av lönekostnaderna för firma- och personföretagare.  

I flera utlåtanden föreslogs det att minskningen av omsättningen ska vara 20 procent i stället för nuvarande 30 procent och att självrisken ska minskas, om omsättningen minskar betydligt. På grund av ändringens betydande kostnadseffekt föreslås det dock varken att procenttalet för minskningen av omsättningen eller självriskandelen ska ändras. En ändring av minskningen av omsättningen till 20 procent beräknas öka kostnaderna för stödet med 50 procent.  

Det ansågs viktigt att stödets maximibelopp höjs. I flera utlåtanden föreslogs det att maximibeloppet ska vara 1,8 miljoner euro, vilket EU-regleringen ger möjlighet till. Dessutom föreslog många remissinstanser att Finland ska införa det maximibelopp på 10 miljoner euro som EU-regleringen ger möjlighet till. Detta skulle dock förutsätta ett en ny anmälan lämnas till Europeiska kommissionen, vilket måste bedömas separat från detta lagförslag.  

Remissinstanserna understödde en höjning till 2 000 euro av de stöd som ligger under den nedre gränsen för stöd, så att stödet bättre kan riktas till små företag och ensamföretagare.  

6  Specialmotivering

2 §. Allmänna förutsättningar för beviljande av kostnadsstöd. I paragrafen föreskrivs det om de allmänna grunderna för temporärt kostnadsstöd. Längden på stödperioden ändras till fyra månader under perioden 1.11.2020–28.2.2021. I stödperioden ingår stödperiodens första dag (1 november 2020) och sista dag (28 februari 2021).  

I det första skedet var stödperioden för kostnadsstödet 1.4–31.5.2020 och i det andra skedet 1.6–31.10.2020. Covid-19-pandemin har haft ständig inverkan på företagens omsättning efter att det första kostnadsstödet upphörde och inverkan fortsätter fortfarande i slutet av det andra skedet av kostnadsstödet. Det är motiverat att förlänga stödtiden för kostnadsstödet, eftersom även covid-19-pandemin har fortsatt under senhösten 2020 och i början av 2021. Det föreslås att stödperioden upphör vid utgången av februari, eftersom uppgifterna om företagens omsättning i februari fås i april, och då kan ansökningsperioden inledas i april 2021. Uppgifter om företagets omsättning under stödperioden behövs för att fastställa huruvida företaget är berättigat till stöd samt stödbeloppets storlek. I enlighet med momentet beviljas kostnadsstöd inom ramen för statsbudgeten.  

I och med att epidemiläget försämrats ytterligare i oktober har man till exempel varit tvungen att begränsa restaurangernas öppettider och att förbjuda stora publikevenemang. Enligt vårens erfarenheter har covid-19-pandemins konsekvenser för företagen dock i huvudsak andra orsaker än statens begränsningar och rekommendationer. Även om antalet sjukdomsfall minskade betydligt under sommaren 2020 har en del företag trots det förlorat en betydande del av sin omsättning. Till skillnad från när det första gången var möjligt att ansöka om kostnadsstöd har företagen haft mer tid att anpassa sina kostnader och sin verksamhet.  

I paragrafen preciseras dessutom att stöd beviljas för kostnader som uppkommit under stödperioden.  

Enligt paragrafens 1 punkt förutsätts det att företagets huvudsakliga verksamhetsområde den första dagen av stödperioden omfattas av stödet i enlighet med vad som i 3 § föreskrivs om de verksamhetsområden som omfattas av kostnadsstödet. Principen förblir densamma som under de tidigare skedena av ansökan om kostnadsstöd. Punkten preciseras på så sätt att det är fråga om det huvudsakliga verksamhetsområdet, som företaget meddelat Skatteförvaltningen, den första dagen av stödperioden.  

I paragrafens 2 punkt föreslås det en preciserande hänvisning till 4 § 1 och 2 punkten där de jämförelseperioder som ska användas i fråga om minskning av omsättningen fastställs. 

I paragrafens 3 och 4 punkt föreslås inga ändringar.  

Det föreslås att till paragrafen fogas en ny femte punkt, enligt vilken en allmän förutsättning för stöd är att företaget har ett företags- och organisationsnummer. 

3 §. Verksamhetsområden och företag som omfattas av kostnadsstöd. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att verksamhetsområdets omsättning under stödperioden jämförs med en tidsperiod från och med den 1 november 2019 till och med den 29 februari 2020, som motsvarar stödperioden. Den förordning av statsrådet som utfärdas särskilt och som kompletterar lagen innehåller en förteckning över de verksamhetsområden där omsättningen under stödperioden är minst 10 procent mindre än omsättningen under jämförelseperioden. Om det huvudsakliga verksamhetsområde som företaget har anmält till skattemyndigheten inte finns i förteckningen över verksamhetsområden, kan företaget ansöka om kostnadsstöd genom att i sin ansökan ange särskilt vägande orsaker som hänför sig till covid-19-pandemin och till följd av vilka företagets situation avviker från den allmänna situationen inom verksamhetsområdet.  

Ett företag som omfattas av ett verksamhetsområde som avses i momentet och som har grundats den 1 januari 2020 eller senare och som sålunda inte har haft någon omsättning på basis av vilken förändringen i omsättningen mellan en normal period och pandemiperioden kan fastställas, kan få kostnadsstöd med stöd av det nya 5 § 3 mom. på grundval av förändringen i medianen av verksamhetsområdets omsättning. Att med stöd av 3 mom. bevilja behovsprövat stöd till dessa nya företag är dock inte möjligt, eftersom en förändring i företagets omsättning inte kan påvisas. 

Att förlägga jämförelsen av medianen av verksamhetsområdets omsättning till samma tidpunkt under kalenderåret gör omsättningen jämförbar och eliminerar den inverkan som eventuella säsongsvariationer i affärsverksamheten har på omsättningen. Att jämförelseperioden är fyra månader jämnar ut slumpmässig variation i den månatliga omsättningen. Det föreslås att förändringen i omsättningen inom verksamhetsområdet ska bedömas utifrån medianen av förändringen i omsättningen för företagen såsom under den andra ansökningsperioden.  

I paragrafens 2 mom. föreslås endast en författningsteknisk ändring.  

I paragrafens 3 mom. föreslås det precisering av grunderna för prövning. Enligt 3 mom. ska kostnadsstöd också kunna beviljas företag vars verksamhetsområde inte nämns i statsrådets förordning, om företagets omsättning har minskat på det sätt som föreskrivs i 2 § 1 mom. 2 punkten på grund av särskilt vägande orsaker som hänför sig till covid-19-pandemin. Även de övriga lagenliga förutsättningarna för kostnadsstöd ska uppfyllas.  

Särskilt vägande skäl med koppling till covid-19-pandemin har identifierats under den andra perioden av kostnadsstödet på basis av de orsaker som de sökande företagen uppgett. Som sådana orsaker har man på grundval av de tidigare ansökningsomgångarna för kostnadsstöd identifierat de begränsningar som fastställts av den offentliga förvaltningen, internationella reserestriktioner eller reserekommendationer, långsammare eller förhindrad försäljning på grund av att kunderna undviker närkontakter, förändringar i kundernas konsumtionsbehov under pandemin (till exempel på grund av distansarbete), långsammare eller förhindrad B2B-försäljning (företagsförsäljning) på grund av coronapandemin, långsammare eller förhindrade internationella material- eller varuleveranser, utmaningar som hänför sig till tillgången på utländsk arbetskraft, försämring av företagares eller centrala arbetstagares arbetsförmåga på grund av pandemin (även karantän eller exponering).  

Vid behandlingen av ansökningar har man upptäckt ett behov av att förtydliga och förenkla angivandet av orsakerna på ansökningsblanketten. Under den andra ansökningsomgången för kostnadsstöd valde sökandena ur en förteckning i ansökan en orsak som bäst beskriver deras situation och kunde också kompletterade beskrivningen med en fritt formulerad text. Detta konstaterades belasta sökandena och kan också försätta dem i delvis ojämlik ställning beroende på sökandens förmåga att motivera orsakerna till den minskade omsättningen. Därför är avsikten under den tredje ansökningsperioden att det sökande företaget ska kunna välja en orsak som återspeglar den egna situationen ur en förteckning i ansökan och inte behöva motivera saken närmare. Endast om orsaken inte finns i förteckningen ska sökanden motivera konsekvenserna av pandemin separat.  

Statskontoret kan dock begära ytterligare information av sökandena när ansökan behandlas och på så sätt säkerställa att den minskade omsättningen hänför sig till covid-19-pandemin och inte till exempel till företagets normala säsongsvariation eller någon annan omständighet som är oberoende av covid-19-pandemin, såsom att efterfrågan på företagets produkter eller tjänster minskar på grund av det allmänna marknadsläget, till exempel inom så kallade solnedgångsbranscher, det vill säga verksamhetsområden där efterfrågan på produkter och tjänster har minskat redan under en längre tid. 

4 §. Grunderna för bestämmande av kostnadsstöd.  

I paragrafens 1 och 2 punkt föreslås det preciserande ändringar, genom vilka det beaktas att en del av de små företagen deklarerar sin mervärdesskatt till Skatteförvaltningen kalenderårsvis eller kvartalsvis. Statskontoret använder de uppgifter som det fått från Skatteförvaltningen för att beräkna hur mycket företagets omsättning har minskat under stödperioden jämfört med motsvarande tidpunkt föregående kalenderår före pandemin. I fråga om dem som deklarerar års- eller kvartalsvis är det inte möjligt att få dessa uppgifter direkt från Skatteförvaltningen. Om månatliga mervärdesskatteuppgifter inte finns tillgängliga, kan det hända att företaget har deklarerat dem separat. Det kan vara svårt för små företag att uppge den månatliga omsättningen, och därför föreslås det att de siffror som fås från Skatteförvaltningen ska kunna användas vid bedömningen av minskningen av omsättningen också i fråga om dem som deklarerar års- eller kvartalsvis. I punkterna beaktas dessutom nya företag, som ännu inte har någon omsättning eller vars omsättning börjat utvecklats under den period som fastställs enligt 2 punkten.  

För tydlighetens skull föreslås i 1 och 2 punkten en pandemiperiod och en normal period.  

Det föreslås att paragrafens 3 punkt ändras så att som lönekostnader under stödperioden också beaktas arbetsgivarens lönebikostnader som ersätts enligt ett procenttal. Arbetsgivarens lönebikostnader är till exempel lön för semester och sjukdomstid samt semesterpenning och kostnader för social trygghet och företagshälsovård. Det är inte möjligt att få beloppet av lönebikostnaderna ur inkomstregistret, och därför föreslås det att de godkänns enligt ett procenttal av lönekostnaderna enligt inkomstregistret. Lönebikostnaderna är en betydande oflexibel utgiftspost för arbetsgivarna, och därför det är motiverat att ersätta dem. Det föreslås att den procentuella andelen är 20 procent på basis av arbetsgivarens lönebikostnader i genomsnitt och de andelar som använts i andra stödformer, inklusive stöd från närings-, trafik - och miljöcentralerna och Business Finland. Vid fastställandet av andelen har man strävat efter att säkerställa att det inte finns någon risk för överkompensation i fråga om lönebikostnaderna.  

Det föreslås också att punkten ändras så att utöver för en enskild näringsidkare beaktas lönekostnaderna för en ansvarig bolagsman i ett personbolag separat, eftersom dessa inte kan fås ur inkomstregistret. Dessutom föreslås det att punkten ändras så att lönekostnaderna ska grunda sig på den arbetsinkomst som fastställts i enlighet med 112 § i lagen om pension för företagare (1272/2006) den första dagen av stödperioden. Som lönekostnader för en enskild näringsidkare och ett personbolags ansvariga bolagsman godkänns företagarens pensionsförsäkringsavgift och sjukförsäkringsavgift enligt företagets egen anmälan.  

I 4punkten föreslås det att stödet ska grunda sig på det belopp av oflexibla kostnader och förluster som företaget uppgett. Statskontoret ska i ansökningsskedet vid behov och genom stickprov kontrollera de kostnader som sökanden uppgett samt i efterhand genom kontroller.  

I paragrafens 4 punkt föreslås det en precisering av att med oflexibla kostnader och förluster avses hyreskostnader och andra kostnader för egendom som används i affärsverksamheten, hyror för maskiner och anläggningar, sådana tillstånds-, medlems- och försäkringsavgifter och långvariga avtal som är nödvändiga för bedrivandet av affärsverksamheten, dispositionsrättsersättningar och licensavgifter, nödvändiga kostnader för inhyrd arbetskraft samt förskottsbetalningar. Kostnaderna och förlusterna ska vara slutliga och för dem får inte tidigare ha beviljats kostnadsstöd. Kostnader och förluster som hänför sig till dessa kan specificeras närmare i Statskontorets ansökningsanvisningar och ansökningsblankett.  

Oflexibla kostnader är sådana poster som inte kan anpassas i förhållande till verksamhetens volym. Företagen måste hela tiden fullgöra sina egna löpande skyldigheter, som inte varierar i förhållande till den minskade försäljningen. De oflexibla löpande posterna kan ha mycket olika innehåll beroende på företag och verksamhetsområde, vilket man strävar efter att så bra som möjligt beakta i beskrivningen.  

Bedömningen av oflexibla kostnader ska göras med tanke på alternativkostnader, det vill säga. genom att fråga vilka sådana skyldigheter företaget har som innebär att betalningar måste göras, även om företaget inte har någon försäljning alls. Till skillnad från kostnader för råmaterial, förbrukningsmaterial, lönekostnader och nya investeringar kan företaget i princip inte anpassa dessa kostnader till minskningar i verksamheten. I enlighet med bedömningen i fråga om alternativkostnader förutsätts det i den föreslagna bestämmelsen uttryckligen att posten i fråga också ska vara slutlig och hänföra sig till just stödperioden.  

Kostnadernas oflexibla karaktär är inte i sig ett sådant absolut villkor att inte även kostnader som i viss mån är flexibla ska kunna ersättas – då är det möjligt att betala ersättning endast för det belopp som inte skiftar i förhållande till den minskade volymen av verksamheten. De kostnader under stödperioden som ligger till grund för kostnadsstödet ska vara slutliga. Poster som senare efter stödperioden räknas till sökandens fördel, till exempel som nedsättning eller annat utgiftsavdrag, kan således inte räknas in i ersättningsgrunden. I fråga om dessa, liksom i fråga om andra ändringar som skett senare, är sökanden skyldig att i efterhand lämna uppgifter om de faktiska kostnaderna under stödperioden för att korrigera stödbeloppet så att det motsvarar verkligheten.  

Oflexibla kostnader är lokalhyror eller vederlag för skötsel, lagerhyror, el, vatten eller gas, avfallshantering, bevakning, receptionstjänster eller säkerhetsarrangemang, disponentskap, fastighetsskötsel eller städning, fastighetsskatter, fastighetsförsäkringspremier, låneräntor på ägarfastigheten, hyror för maskiner, anläggningar eller program (inklusive leasingavgifter), dispositionsersättningar eller licensavgifter, ekonomiförvaltning, bokföring eller revision, nödvändig inhyrd arbetskraft, telekommunikation, telefonanslutningar, fordonsskatt på eller avgifter för lagstadgade försäkringar för fordon som används i affärsverksamheten samt försörjningskostnader för djur som används i affärsverksamheten. Andra exempel på oflexibla kostnader är kostnader för långsiktiga marknadsföringsavtal, avgifter för lagstadgade försäkringar eller andra nödvändiga försäkringar samt olika obligatoriska myndighetsavgifter, såsom serveringstillstånd.  

Ett exempel på nödvändiga kostnader för inhyrd arbetskraft är sådana kostnader som motsvarar uppgifter som den egna personalen utför och som är nödvändiga för upprätthållandet av affärsverksamheten eller beredskapen för affärsverksamhet. Det föreslås inte att andra än nödvändiga kostnader för inhyrd arbetskraft ersätts. Det ovannämnda gäller också kostnader för oundgängligt underhåll av egendom som används i affärsverksamheten, till exempel sådan service av motorer och maskiner i fordon som är nödvändig med tanke på företagets verksamhetsförutsättningar. I det fall att de poster som uppgetts som övriga kostnader under stödperioden omfattas av tidigare beviljat kostnadsstöd, ska sökanden meddela detta. Stöd kan inte beviljas för kostnader för vilka sökanden redan tidigare fått kostnadsstöd. 

Med oflexibla förluster avses till exempel företagets förskottsbetalningar som visat sig bli slutliga. Som sådana kan betraktas till exempel sådana förskottsbetalningar som turistföretag har betalat till hotell eller tjänsteleverantörer och för vilka företagen trots att resan ställts in inte har fått återbetalningar. Företaget ska på begäran kunna verifiera att de förluster som anmälts i ansökan är slutliga och att det inte rimligen går att få återbetalning för dem av mottagarna av förskottsbetalning eller någon annan aktör. 

På motsvarande sätt är det möjligt att till grunderna för bestämmande av kostnadsstödet räkna till exempel förskottsbetalningar för evenemangsplatsen och det materiel som hänför sig till ett sådant evenemang under stödperioden som har ställts in, om förskottsbetalningarna var slutliga för företaget och det således inte är möjligt att få återbetalningar för avgifterna eller gottgörelse någon annanstans ifrån.  

Om det sker ändringar i dessa kostnader, ska företaget utan dröjsmål anmäla om ändringarna till Statskontoret, som bedömer ändringens inverkan på det beviljade stödet och får fatta beslut om återkrav av stöd samt dess belopp på det sätt som föreskrivs i statsunderstödslagen. 

Det föreslås inga ändringar i paragrafens 5 punkt, med undantag för en liten lagteknisk precisering. Det är fortsatt nödvändigt att ge akt på den övre gräns per företag som följer av Europeiska kommissionens beslut SA.56995. Dessutom ska företagen fortsättningsvis lämna in uppgifter om eventuella ersättningar som baserar sig på privata försäkringar och har koppling till covid-19-pandemin.  

5 §. Beloppet av kostnadsstöd. I paragrafens 1 mom. preciseras att det maximala besluts- och företagsspecifika belopp av kostnadsstöd som kan beviljas är 1 000 000 euro under stödperioden. En höjning av maximibeloppet är möjlig efter att Europeiska kommissionen ändrat den tillfälliga ramen för statligt stöd så att maximibeloppet för det så kallade stödtaket på 800 000 euro stiger till 1,8 miljoner euro. En medlemsstat ska underrätta Europeiska kommissionen i det fall att den vill höja maximibeloppet för det anmälda stödprogrammet i enlighet med ändringen, och Finland gjorde en sådan anmälan den 15 februari 2021. Ett höjt maximibelopp kan tas i bruk när kommissionen har godkänt ändringen. 

Det föreslås att beräkningsformeln i paragrafens 2 mom. preciseras så att där hänvisas till den pandemiperiod och normala period som fastställs i 4 §.  

Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet ska ett sådant företag som omfattas av ett i 3 § 1 mom. avsett verksamhetsområde och som har grundats den 1 januari 2020 eller senare och som sålunda inte har haft någon omsättning på basis av vilken förändringen i omsättningen mellan en normal period och pandemiperioden kan fastställas kunna få kostnadsstöd på grundval av förändringen i medianen av verksamhetsområdets omsättning. Att med stöd av 3 § 3 mom. bevilja behovsprövat stöd till de nya företagen är dock inte möjligt, eftersom en förändring i företagets omsättning inte kan påvisas.  

Stöd beviljas endast om det huvudsakliga verksamhetsområde som anmälts till Skatteförvaltningen för ett sådant företag omfattas av de verksamhetsområden som fastställts genom förordning. Ett nytt företag kan få stöd för sina kostnader under stödperioden genom en koefficient som grundar sig på förändringen i omsättningen inom verksamhetsområdet och på den lagstadgade självriskandelen 0,3 som dragits av från förändringen. Koefficienten ska dock alltid vara minst 0,1. Till exempel under den andra omgången av kostnadsstödet var förändringen i omsättningen inom det verksamhetsområde som representerar turismbranschen 0,89. Om företaget har grundats inom detta verksamhetsområde, fastställs stödet för företaget enligt formeln 0,59 x (övriga kostnader under stödperioden + lönekostnader under stödperioden).  

Genom definitionen av verksamhetsområde kan man fastställa de verksamhetsområden som tydligt påverkats av coronapandemin. Det är därför motiverat att förvänta sig att om ett företag grundats inom ett sådant verksamhetsområde år 2020, har företaget haft särskilda utmaningar till följd av coronapandemin när det gäller att få igång sin verksamhet. Det är mer sannolikt att omsättningen i ett företag som är verksamt inom verksamhetsområdet har minskat på det sätt som förutsätts i lagen än i ett företag som är verksamt inom ett verksamhetsområde som inte omfattas av förordningen. 

Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt4 mom., enligt vilket ett företags kostnadsstöd godkänns till ett belopp av 2 000 euro, om det stödbelopp som beräknats enligt 2 mom. är mindre än 2 000 euro och företagets lönekostnader och andra kostnader under stödperioden är minst 2 000 euro.  

Syftet med ändringen är att bättre än tidigare rikta stödet till små företag, inklusive ensamföretagare. Under de tidigare ansökningsomgångarna för kostnadsstöd noterades det att över 80 procent av ansökningarna om kostnadsstöd som lämnats in av de minsta företagen med en årlig omsättning på mindre än 70 000 euro har avslagits. Även för företag som är lite större än detta har över 70 procent av ansökningarna fått avslag. Huvudorsaken till avslag är att stödet understiger den nedre gräns på 2 000 euro som anges i 2 §. Små företags behov av stöd är dock betydande och därför anses det behövligt att bättre än tidigare rikta stödet till små företag. Enligt en förhandsbedömning får ändringen en kostnadseffekt på 15–20 procent, och antalet stödberättigade till och med tredubblas. Utifrån erfarenheterna av de tidigare ansökningsomgångarna kan man dock utgå från att inte alla stödberättigade kommer att ansöka om stöd.  

Syftet med ändringen är i synnerhet att ge de ensamföretagare som under de tidigare kostnadsstödsperioderna inte har fått stöd på grund av att det stöd som beräknats enligt stödformeln i 2 mom. har underskridit det belopp på 2 000 euro som enligt 1 § är en förutsättning för att få kostnadsstöd. Sålunda har största delen av ensamföretagarna inte fått stöd för sin verksamhet efter ansökningsomgången för stöd till ensamföretagare våren 2020. Genom att höja de stöd som blir under den nedre gränsen till 2 000 euro möjliggörs för ensamföretagare ett stöd som är minst lika stort som det stöd som beviljades ensamföretagare på våren. En förutsättning är att ensamföretagarens omsättning har sjunkit med över 30 procent, att företaget har haft kostnader på minst 2 000 euro under stödperioden och att företaget har ett FO-nummer. Genom kostnadsstödet har ensamföretagare också möjlighet att få över 2 000 euro i stöd, om minskningen av företagets omsättning och kostnaderna under stödperioden är stora, till skillnad från det tidigare stödet för ensamföretagare, som var ett fast belopp oberoende av kostnaderna och storleken på minskningen av omsättningen.  

Det är motiverat att koppla samman stödet för ensamföretagare med kostnadsstödet, eftersom målen för kostnadsstödet är desamma som för stödet för ensamföretagare, det vill säga att hjälpa företagen att klara av sina oflexibla kostnader. Med hjälp av ett enda stöd som lämpar sig för alla företag förtydligas utbudet av stöd och det blir möjligt att ansöka om stöd hos en enda stödmyndighet. Flera separata stöd som beviljas av olika instanser försvårar samordningen av stöden och utgör en risk för överlappande stöd. Om det finns olika stödinstrument och många som beviljar liknande stöd medför det en administrativ börda för företagarna, eftersom det är arbetsdrygt att hitta rätt stödinstrument. 

Paragrafens tidigare 3 mom. blir 5 mom. och i det föreslås en lagteknisk precisering. 

6 §. Hinder för beviljande av kostnadsstöd. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att kostnadsstöd kan beviljas sådana små företag i svårigheter som har haft svårigheter tidigare än den 1 januari 2020, förutsatt att företaget vid tidpunkten för beviljande av stöd inte omfattas av ett konkursförfarande eller företagssaneringsförfarande och inte har beviljats undsättningsstöd eller omstruktureringsstöd. Den föreslagna ändringen grundar sig på kommissionens meddelande om en tillfällig ram för statliga stödåtgärder och den ändring av Finlands ramstödsprogram som kommissionen godkände den 13 juli 2020. Ett motsvarande undantag tillämpas i fråga om närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklingsunderstöd (statsrådets förordning om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet 716/2014, ändring 697/2020).  

I bilaga I till kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget definieras mikroföretag och små företag. Med mikroföretag avses ett företag som har färre än tio anställda och en årsomsättning eller en balansomslutning som uppgår till högst 2 miljoner euro. Med små företag avses ett företag som har färre än 50 anställda och en årsomsättning eller en balansomslutning som uppgår till högst 10 miljoner euro.  

7 §. Ansökan om kostnadsstöd. I paragrafens 1 mom. ändras ansökningsperiodens sista dag till den 23 juni 2021. 

I paragrafens 2 mom. 1–3 punkt görs små lagtekniska preciseringar.  

I 2 mom. preciseras 2 punkten på så sätt att företaget i sin ansökan endast ska ange de stöd som det fått från samma stödprogram och som Statskontoret ska beakta vid beräkningen av stödbeloppet. Det sammanlagda beloppet av de stöd som beviljats inom ramen för stödprogrammet får inte överstiga stödprogrammets maximibelopp på 1,8 miljoner euro. I stödbeslutet anges om stödet hör till stödprogrammet i fråga.  

14 §. Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 12 april 2021. Genom lagen förlängs giltighetstiden för den gällande lagen till och med den 31 december 2021, som efter den ändring som lämnades den 28 januari 2021 också är den tidsfrist för lindringar av covid-19-pandemin som anges i det i 1 § nämnda beslutet SA.56995 av Europeiska kommissionen.  

7  Bestämmelser på lägre nivå än lag

Enligt propositionen ska statsrådet med stöd av det bemyndigande att utfärda förordning som föreskrivs i 3 § 2 mom. utfärda en förordning där det föreskrivs om de verksamhetsområden som avses i lagen. 

8  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft den 12 april 2021. 

9  Förhållande till andra propositioner

10  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Lagens tillämpningsområde – likabehandling  

De föreslagna ändringarna gäller i princip alla företag och därigenom också sådana företag vars samband med en fysisk persons rättsliga ställning i hög grad är direkt, och därför är de bestämmelser i lagförslaget om avgränsning av de verksamhetsområden som omfattas av stödet och de företag som är berättigade till stöd av betydelse med tanke på 6 § i grundlagen.  

I grundlagsutskottets praxis har det ansetts möjligt att begränsa de grundläggande fri- och rättigheterna i vanlig lagstiftningsordning, om godtagbara grunder och begränsningar är nödvändiga och proportionerliga, lagstadgade och noggrant avgränsade (till exempel GrUU 3/2013 rd, s. 3, GrUU 38/2013 rd, s. 4–5, GrUU 16/2013 rd, s. 2/1, GrUU 8/2013 rd, s. 3/I).  

Kostnadsstödet är avsett för företag vars omsättning har sjunkit betydligt på grund av covid-19-pandemin och som på grund av detta har sådana lönekostnader och andra kostnader som hänför sig till stödperioden och som är svåra att anpassa. Enligt statsrådets riktlinjer ska stödbehovet och stödbeloppet bedömas utifrån den plötsliga förlust i omsättning som pandemin och bekämpningen av den har medfört.  

Alla företag kan ansöka om kostnadsstöd. Också stiftelser och föreningar som bedriver affärsverksamhet omfattas av stödet. Företag vars huvudsakliga verksamhetsområde den första dagen i stödperioden hör till ett verksamhetsområde där företagens omsättning under stödperioden är minst 10 procent mindre än omsättningen under jämförelseperioden uppfyller det första allmänna villkoret för beviljande av kostnadsstöd. Vid jämförelsen används medianen av förändringen i omsättningen för företagen inom verksamhetsområdet, och med jämförelseperiod avses den tidsperiod under 2019–2020 som motsvarar stödperioden. En förteckning över verksamhetsområdena ska anges i en förordning av statsrådet, på samma sätt som under de tidigare ansökningsomgångarna.  

Om företagets verksamhetsområde inte nämns i statsrådets förordning, kan företaget trots detta beviljas kostnadsstöd, om företagets omsättning minskat till följd av covid-19-pandemin och övriga förutsättningar för beviljande av stöd uppfylls.  

Kostnadsstöd kan sökas även om företaget redan har fått andra direkta stöd avsedda att lindra konsekvenserna av covid-19-pandemin. Maximibeloppet för kostnadsstödet är 1 000 000 euro per företag, dock med beaktande av den i Europeiska kommissionens beslut nämnda övre gränsen per företag för stöd som hänför sig till samma ramstödprogram.  

I propositionen föreslås det att stöd som understiger 2 000 euro ska beviljas som stöd på 2 000 euro, om företaget under stödperioden har godtagbara kostnader som överstiger 2 000 euro och företaget uppfyller de övriga stödvillkoren. Detta är motiverat, eftersom man under tidigare ansökningsomgångar för kostnadsstöd har noterat att nästan 80 procent av ansökningarna från mindre företag avslås och att modellen för beräkning av stödet således inte i tillräcklig utsträckning lämpar sig för mindre företag. I fråga om mindre företag och i synnerhet ensamföretagare är behovet av stöd dock detsamma som för större företag. Vid beredningen av det föregående förslaget till ändringslag bedömdes det att slopandet av den nedre gränsen för omsättning i fråga om stödet skulle främja att en större del av ensamföretagarna och småföretagen kunde omfattas av stödet, men under ansökningsomgången noterade man att detta dock inte skedde i tillräcklig utsträckning. Ändringen förbättrar att stödet på ett jämlikt sätt riktas till olika företag.  

Definitionen av företag innefattar även stiftelser och föreningar som bedriver affärsverksamhet, och därmed omfattas även de av kostnadsstödet. Kostnadsstöd beviljas inte företag, med undantag för små företag, som den 31 december 2019 har varit sådana företag i ekonomiska svårigheter som avses i EU:s regler för statligt stöd, som har försummat sina skatteförpliktelser eller som har försatts i konkurs.  

Kostnadsstöd har på ansökan kunnat beviljas också företag som är verksamma på Åland. Enligt 18 § 22 punkten i självstyrelselagen för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om näringsverksamhet och stöd som hänför sig till sådan verksamhet. När lagen om kostnadsstöd stiftades rådde i hela riket, inklusive på Åland, undantagsförhållanden enligt vad statsrådet och republikens president i samråd hade konstaterat den 16 mars 2020. Undantagsförhållanden råder igen när denna proposition lämnas. Dessutom är konsekvenserna av covid-19-pandemin allvarliga för företagsverksamheten i alla regioner. I propositionen föreslås det att kostnadsstödet även i fortsättningen ska omfatta företag som är verksamma på Åland. 

Under de tidigare ansökningsomgångarna fattade Statskontoret beslut om stöd huvudsakligen utifrån företagens ansökningar och Skatteförvaltningens uppgifter om företagens affärsekonomiska ställning. I förordningen om kostnadsstöd anges de verksamhetsområden som är berättigade till stöd.  

Genom de preciseringar som föreslås bedöms stödet på ett mer heltäckande sätt nå de företag och andra utövare av företagsekonomisk verksamhet, särskilt mindre företag, som på olika sätt råkat i svårigheter på grund av den utdragna covid-19-pandemin.  

Det föreslås att den nya stödperioden tar vid där stödperioden för den första ansökningsomgången löpte ut, det vill säga den 1 november 2020 och att den sträcker sig fram till och med 28 februari 2021. I och med stödperiodens längd når stödet olika verksamhetsområden och företag med olika sätt att bedriva sin verksamhet.  

Regeringens proposition baserar sig på uppgifter om företagens situation i september–november 2020 samt på faktumet att en ny våg av covid-19-pandemin i Finland började inverka starkare på företagens verksamhetsförutsättningar från ingången av oktober. Närmare bedömningar kan göras först strax före ansökningstidens början efter mitten av april. Mervärdesskatteuppgifterna för januari blir tillgängliga i mitten av mars, och mervärdesskatteuppgifterna för den sista månaden av stödperioden, det vill säga februari, blir tillgängliga i mitten av april. Utifrån dessa uppgifter kommer regeringen att färdigställa den förteckning över verksamhetsområden som ska ingå i statsrådets förordning.  

Skydd för personuppgifter  

I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om temporärt kostnadsstöd för företag (RP 91/2020 rd) behandlas frågor som gäller skyddet för personuppgifter i anslutning till kostnadsstödet. Det föreslås inga ändringar i rutinerna i fråga om skyddet för personuppgifter.  

På de grunder som anförts ovan anser regeringen att propositionen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.