Regeringens proposition
RP
286
2018 rd
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av 8 och 16 § i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter och jaktlagen
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I denna proposition föreslås det att lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter och jaktlagen ändras. På fångst och dödande av fåglar och däggdjur som hör till främmande arter ska enligt förslaget tillämpas vad som i jaktlagen och i bestämmelser som har utfärdats med stöd av den föreskrivs om fångst och dödande av icke fredade djur. Dessutom får det genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om effektivare fångstredskap och fångstmetoder än vad som föreskrivs i jaktlagen och jaktförordningen, liksom om begränsning av dem i fråga om någon främmande fågel- eller däggdjursart. I lagen ska det också föreskrivas om Finlands viltcentrals uppgifter i anslutning till bekämpning av främmande arter. 
Det föreslås att jaktlagen ändras så att den inte längre tillämpas på tvättbjörn, bisamråtta, sumpbäver och mårdhund, som i Europeiska unionens lagstiftning definieras som invasiva främmande arter. Jaktlagen ska inte heller längre tillämpas på mink som har definierats som en invasiv främmande art av nationell betydelse. 
Det föreslås att guldschakalen fogas till jaktlagen som vilt. Genom lagstiftningen skapas det beredskap att reglera schakalstammen om den eventuellt sprider sig till Finland som en invandrande art, i synnerhet till följd av effekterna av klimatförändringen. 
De föreslagna lagarna föreslås träda i kraft så snart som möjligt.  
ALLMÄN MOTIVERING
1
Nuläge och föreslagna ändringar
1.1
Lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter
Lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015, lagen om främmande arter) innehåller kompletterande bestämmelser om tillämpningen av EU:s förordning om invasiva främmande arter Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.
Med främmande arter avses växter, djur eller andra organismer som människan oavsiktligt eller avsiktligt har introducerat utanför artens naturliga utbredningsområde. Med invasiva främmande arter avses främmande arter vars introduktion eller spridning har konstaterats hota eller ha negativ inverkan på biologisk mångfald och ekosystemtjänster. 
EU:s förordning om invasiva främmande arter tillämpas på invasiva arter av unionsbetydelse. De här arterna specificeras i kommissionens genomförandeförordning (unionsförteckningen). Lagen om främmande arter tillämpas utöver på de arter som ingår i unionsförteckningen också på invasiva främmande arter av nationell betydelse. Om invasiva främmande arter av nationell betydelse föreskrivs genom förordning av statsrådet (nationell förteckning). En del av bestämmelserna i lagen gäller också sådana främmande arter som inte har definierats som invasiva i någon av förteckningarna. 
En invasiv främmande art som ingår i unionsförteckningen eller i den nationella förteckningen får inte importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från ett annat EU-land. En sådan art får inte födas upp, säljas eller marknadsföras. Det är förbjudet att sätta ut en sådan art i frihet. 
Enligt 16 § i lagen om främmande arter får en främmande fågel- eller däggdjursart som har kommit ut i miljön fångas och dödas med tillämpning av det som bestäms i jaktlagen (615/1993) om fångst och dödande av icke fredade djur. I syfte att förtydliga regleringen föreslås det att 16 § i lagen om främmande arter ändras så att det på fåglar och däggdjur som hör till främmande arter allmänt ska tillämpas vad som i jaktlagen och i författningar som har utfärdats med stöd av den föreskrivs om fångst och dödande av icke fredade djur.  
Reglering av fångstredskap och fångstmetoder i enlighet med jaktlagen och jaktförordningen kan visa sig vara oändamålsenlig då det är fråga om bekämpning av vissa främmande fågel- och däggdjursarter, eftersom lagstiftningen om främmande arter och jaktlagstiftningen avviker från varandra när det gäller syftet med att kontrollera arter. Det ska således i lagen om främmande arter ingå ett bemyndigande som gör det möjligt att genom förordning av statsrådet utfärda bestämmelser om effektivare fångstredskap och fångstmetoder än vad som föreskrivs i jaktlagstiftningen, och om begränsning av användningen av jaktlagstiftningens fångstredskap och metoder i fråga om vissa främmande fågel- eller däggdjursarter.  
I lagen ska det också föreskrivas om Finlands viltcentrals uppgifter i anslutning till bekämpning av främmande arter. 
1.2
Jaktlagen
Tvättbjörn, bisamråtta, sumpbäver och mårdhund är enligt jaktlagen vilt som får fångas och dödas i enlighet med jaktbestämmelserna.  
I Europeiska unionens lagstiftning fastställs dessa arter som invasiva främmande arter av unionsbetydelse Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1141 av den 13 juli 2016 om antagande av en förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014. Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1263 av den 12 juli 2017 om uppdatering av den förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse som fastställs i genomförandeförordning (EU) 2016/1141 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014.. Enligt EU:s förordning om invasiva främmande arter ska medlemsstaterna ha effektiva hanteringsåtgärder till sitt förfogande för att utrota invasiva främmande arter som har stor spridning eller för att förhindra deras spridning. Därför föreslås det att tvättbjörn, bisamråtta, sumpbäver och mårdhund ska strykas ur jaktlagens förteckning över vilt och därmed inte längre omfattas av jaktlagens fångstbegränsningar. 
Guldschakalen Canis aureus är ett eurasiskt, medelstort hunddjur, vars naturliga utbredningsområde är Sydost- och Centraleuropa. Till följd av förändringar i klimatet och livsmiljön har guldschakalen spridit sig mot Väst- och Nordeuropa under de senaste årtiondena. Guldschakalen kan som invandrande art hota ursprungliga arter genom att konkurrera med dem om samma resurser, jaga, sprida sjukdomar och parasiter samt genom att korsa sig med ursprungliga arter. Det föreslås därför att jaktlagen ändras så att guldschakalen fogas till lagen som vilt och att bestämmelserna om jakt tillämpas på reglering av schakalstammen. 
2
Propositionens konsekvenser
Lagförslagen bedöms ha positiva konsekvenser för miljön. Den föreslagna ändringen i lagen om främmande arter effektiviserar de metoder som finns för att förhindra spridning av invasiva och andra främmande fågel- och däggdjursarter. Förslaget innebär bättre förutsättningar att hantera de risker som främmande arter för med sig och tryggar på så sätt den biologiska mångfalden.  
I och med att guldschakalen fogas till jaktlagen som vilt blir det möjligt att reglera schakalstammen om den till följd av klimatförändringen sprider sig till Finland som en invandrande art. Med hjälp av regleringen kan Finlands ursprungliga biologiska mångfald tryggas och skyddet för utrotningshotade arter effektiviseras.  
Den föreslagna regleringen om guldschakalen inverkar i någon mån positivt på hushållen, eftersom man med hjälp av den kan förhindra de skador arten kan förorsaka husdjur och produktionsdjur. 
Lagförslagen har inga konsekvenser för näringslivet.  
Lagförslagen har inga konsekvenser för den offentliga ekonomin eller för myndigheternas verksamhet. Finlands viltcentrals uppgifter och finansiering bibehålls på nuvarande nivå, även om regleringen av de arter som uppgifterna hänför sig till överförs från jaktlagen till lagen om främmande arter. 
3
Beredningen av propositionen
Regeringens proposition har beretts som tjänsteuppdrag vid jord- och skogsbruksministeriet. 
Propositionen har sänts på remiss till följande instanser: miljöministeriet, närings-, trafik- och miljöcentralerna, Livsmedelssäkerhetsverket (Evira), Naturresursinstitutet, Finlands miljöcentral, Finlands viltcentral, Forststyrelsen, naturvetenskapliga centralmuseet, Helsingfors stad, Tavastehus stad, Birdlife Finland rf, Maa- ja Metsätaloustuottajain Keskusliitto MTK ry, Suomen lemmikkiliitto ry, Suomen luonnonsuojeluliitto ry och WWF Finland sr. Remissyttranden lämnades också av Metsästysspanielit ry, Hangöudds Skärgårds Jaktförening rf, Luonto-Liitto ry, Djurskyddsförbundet Animalia rf och en privatperson. 
En del av remissinstanserna motsatte sig att de arter som finns upptagna i EU:s förteckning över invasiva främmande arter stryks ur jaktlagens förteckning över vilt. Utöver de arter som föreslogs i propositionsutkastet, föreslog en del av remissinstanserna att också minken styrks ur förteckningen. Flera remissinstanser ansåg att det inte är motiverat att foga guldschakalen till förteckningen i det här skedet. 
Syftet med jaktlagen är att reglera viltbeståndet i enlighet med principerna för bärkraftigt nyttjande, medan syftet med lagen om främmande arter är att effektivt utrota invasiva främmande fågel- och däggdjursarter. Förteckningen över vilt kan därför inte omfatta invasiva främmande arter. 
Propositionen har ändrats så att också minken stryks ur jaktlagens förteckning över vilt. 
Guldschakalen hör till de arter av gemenskapsintresse som avses i bilaga V till EU:s habitatdirektiv. Insamling och exploatering av dessa arter kan bli föremål för reglering. Eftersom guldschakalen inom en nära framtid kan sprida sig till Finland som en invandrande art, är det motiverat att i det här skedet stryka den ur tillämpningsområdet för lagen om främmande arter. Arten omfattas då inte heller av lagens bekämpningsåtgärder. Man har också för närvarande berett sig på att reglera andra invandrande arter med hjälp av jaktlagen genom att foga dem till lagen som vilt. 
Det har gjorts ett sammandrag över remissyttrandena och hur de har beaktats. Sammandraget finns i statsrådets tjänst för projektinformation på adressen https://mmm.fi/hanke2?tunnus=MMM034:00/2018.  
DETALJMOTIVERING
1
Lagförslag
1.1
Lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter
8 §. Naturresursinstitutets, Finlands miljöcentrals och Finlands viltcentrals uppgifter 
Det föreslås att det till paragrafen fogas bestämmelser om Finlands viltcentrals uppgifter. 
Enligt 2 § 1 mom. i viltförvaltningslagen (158/2011) sköter Finlands viltcentral också andra offentliga förvaltningsuppgifter än sådana som den enligt de lagar som särskilt nämns i bestämmelsen ska sköta. I lagens 2 § 2 mom. föreskrivs det om expertuppgifter i anslutning till Finlands viltcentrals viltvård. 
Enligt förslaget ska Finlands viltcentral producera sakkunnigtjänster också vid verkställandet av lagen om främmande arter. Till dessa hör sakkunniguppgifter, särskilt i anslutning till bekämpning av invasiva främmande arter som tidigare har definierats som vilt. Viltcentralen ska dessutom sköta de offentliga förvaltningsuppgifter som det föreskrivs om i jaktlagen. På så sätt ska också fångst och dödande av invasiva främmande fågel- och däggdjursarter vid behov kunna styras. 
16 §. Fångst och dödande av fågel- eller däggdjursart som har kommit ut i miljön Enligt 16 § 1 mom. i lagen om främmande arter får en främmande fågel- eller däggdjursart som har kommit ut i miljön fångas och dödas med tillämpning av det som bestäms i jaktlagens (615/1993) 48 § 1 och 2 mom. och 49 § 1 mom. om fångst och dödande av icke fredade djur. Bestämmelserna omfattar bland annat rätten för den som äger ett område eller en byggnad att fånga och döda ett icke fredat djur som befinner sig på det område ägaren kontrollerar samt bestämmelser om att djuret ska fångas och dödas på ett sådant sätt att fångstmetoderna inte orsakar fara för andra djur.  
Paragrafens 1 mom. ändras så att det på fångst och dödande av fåglar och däggdjur som hör till främmande arter, istället för de enskilda paragrafer som tidigare har tillämpats, allmänt ska tillämpas vad som i jaktlagen eller med stöd av den bestäms om fångst och dödande av icke fredade fåglar och däggdjur. I jaktlagens 7 kap. föreskrivs det om rätt att fånga och döda icke fredat djur, om förbjudna fångstredskap och fångstmetoder samt om möjlighet till dispens från förbuden genom lov av Finlands viltcentral. Genom jaktförordningen har det utfärdats närmare bestämmelser om de fångstredskap och fångstmetoder som är tillåtna vid fångst eller dödande av icke fredade djur och om användningen av dem. 
Paragrafens 2 mom. ändras inte.  
Enligt det gällande 3 mom. får vissa fångstredskap och fångstmetoder som annars är förbjudna i jaktlagen användas för att fånga främmande fågel- och däggdjursarter. Den här bestämmelsen avlägsnas som onödig till följd av det föreslagna 1 mom. 
Enligt det föreslagna 3 mom. får det genom förordning av statsrådet föreskrivas närmare om tillämpningen av jaktlagstiftningen på fångst av främmande fågel- och däggdjursarter. Närmare bestämmelser får utfärdas om det är nödvändigt för att hindra spridning av främmande fågel- eller däggdjursarter. Med hjälp av bestämmelserna kan användning av effektivare fångstredskap och fångstmetoder än vad som föreskrivs i jaktlagstiftningen tillåtas för att bekämpa vissa främmande fågel- och däggdjursarter. Dessutom ska fångstredskapen och -metoderna i jaktlagen kunna begränsas om det är nödvändigt för att skydda en annan djurart än den som ska fångas eller en sådan arts livsmiljö. Det här baserar sig på artikel 19.3 i EU:s förordning om invasiva främmande arter. Enligt artikeln ska medlemsstaterna när hanteringsåtgärder mot invasiva främmande arter vidtas, särskilt ta hänsyn till andra arter än den som ska fångas och sådana arters livsmiljö. Det ska också vara möjligt att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om det är nödvändigt för tillsynen över att jaktlagstiftningen följs. Bestämmelserna kan gälla en enskild art eller ett visst fångstredskap eller en viss fångstmetod. 
1.2
Jaktlagen
5 §.Vilt och icke fredade djur I jaktlagens 5 § 1 mom. föreskrivs det om det vilt som får fångas och dödas med tillämpning av lagens bestämmelser om jakt. Sådana bestämmelser är principerna för bärkraftigt nyttjande, tillståndspliktig jakt, begränsning av tillåtna fångstredskap och fångstmetoder samt artspecifika fredningstider.  
Tvättbjörn, bisamråtta, sumpbäver och mårdhund hör för närvarande till de däggdjur som räknas till vilt enligt paragrafens 1 mom. 1 punkten. I Europeiska unionens lagstiftning definieras tvättbjörn, bisamråtta och sumpbäver sedan augusti 2016 och mårdhund sedan augusti 2017 som invasiva främmande arter av unionsbetydelse. Enligt EU:s förordning om invasiva främmande arter ska medlemsstaterna ha effektiva hanteringsåtgärder till sitt förfogande för att utrota invasiva främmande arter som har stor spridning eller för att förhindra deras spridning. Därför föreslås det att tvättbjörn, bisamråtta, sumpbäver och mårdhund ska strykas ur jaktlagens förteckning över vilt och därmed inte längre omfattas av jaktlagens fångstbegränsningar. 
Det föreslås också att minken stryks ur jaktlagens förteckning över vilt. Minken ingår numera i den förteckning över invasiva främmande arter av nationell betydelse som regleras i statsrådets förordning 1725/2015. Arten stryks ur jaktlagens tillämpningsområde på samma grunder som har anförts ovan i anslutning till de arter som i EU-lagstiftningen definieras som invasiva främmande arter. 
Det föreslås att guldschakalen Canis aureus fogas till lagens 5 § som vilt. Artens naturliga utbredningsområde är Sydost- och Centraleuropa, där stammen har vuxit snabbt på många områden. Arten förekommer för närvarande i 15 EU-länder. Stammen har etablerat sig i Ungern, Bulgarien, Slovenien, Kroatien och Grekland, och par som förökar sig finns i flera länder i Centraleuropa. Till de baltiska länderna och Danmark har guldschakalen spridit sig under 2010-talet. 
Guldschakalen förökar sig effektivt. Den får i medeltal 4-6 ungar och som mest upp till 12 ungar. Exempelvis i Bulgarien har antalet guldschakaler som fångats nästan fyrdubblats från 7 000 individer år 2002 till 27 000 individer år 2009. 
I EU-länderna är guldschakalen på de områden där den förekommer i regel en art som får jagas. I Tyskland, Polen och Italien är arten emellertid skyddad.  
Guldschakalen kan som invandrande art hota ursprungliga arter genom att konkurrera med dem om samma resurser, jaga, sprida sjukdomar och parasiter och genom att korsa sig med dessa arter. 
De ursprungliga arterna i Finland är inte anpassade till ett medelstort rovdjur som guldschakalen. Dess sätt att jaga avviker från rävens på grund av flockbeteendet och den jagar inte samma djur som vargen. En koncentrerad schakalstam kan orsaka ett betydande jakttryck, särskilt vad gäller utrotningshotade fåglar på områden som betecknas som särskilda skyddsområden i enlighet med EU:s fågeldirektiv och på andra skyddade områden. En spridning av guldschakalen ökar också riskerna för produktionsdjur, särskilt för unga får, getter och nötkreatur på bete.  
I egenskap av hunddjur kan schakalen korsa sig med både hund och varg. En oreglerad spridning av guldschakalen till Finland skulle således skapa förutsättningar för nya korsningar, något som försvårar skötseln av vargstammen.  
De negativa effekter guldschakalen som invandrande art har på den biologiska mångfalden framträder i praktiken först då schakalstammen har blivit tillräckligt koncentrerad och det jakttryck den orsakar börjar påverka storleken på andra arters stammar. När guldschakalen har etablerat sig bland de finländska arterna kommer det att vara mycket svårt och dyrt att reglera stammen.  
På fångst och dödande av guldschakalen som vilt tillämpas bestämmelserna om jakt. Genom jaktförordningen ska det kunna föreskrivas att fångstanmälan i enlighet med 38 a § i jaktlagen också ska gälla guldschakalen. Med hjälp av fångstanmälan kan man följa med artens spridning. Enligt förslaget ska jakt på guldschakal som vilt kunna koordineras med jakten på räv.  
Guldschakalen hör till de arter av gemenskapsintresse som avses i bilaga V till EU:s habitatdirektiv Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.. Insamling och exploatering av dessa arter kan bli föremål för reglering. Enligt habitatdirektivet är jakt på guldschakal tillåten, men exploatering av arten eller reglering av stammen ska enligt artikel 14 i direktivet vara förenlig med en gynnsam skyddsnivå.  
Det är möjligt att avvika från kraven i artikel 14 i habitatdirektivet på de grunder som anges i artikel 16, om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och om undantaget inte inverkar menligt på möjligheterna att upprätthålla en gynnsam skyddsnivå inom artens naturliga utbredningsområde. Enligt artikel 16 i direktivet kan undantag göras bland annat i syfte att skydda vilda djur.  
Regleringen i direktiv 16 har i fråga om järv och det vilt som ingår i bilaga V till habitatdirektivet verkställts i Finland genom jaktlagen. Enligt förslaget ska en motsvarande reglering utvidgas så att den också omfattar guldschakalen på det sätt som framgår av motiveringarna till lagens 41 a § nedan. 
33 §.Fångstredskap och fångstmetoder Mårdhunden stryks ur paragrafens 3 mom. i enlighet med de motiveringar som har anförts ovan i samband med ändringen av 5 §. 
34 a §.Lockbeten som har samband med föda Mårdhunden och minken stryks ur paragrafens 2 mom. i enlighet med de motiveringar som har anförts ovan i samband med ändringen av 5 §. 
37 a §.Fredning av bäverhyddor Bisamråttan stryks ur paragrafen och dess rubrik i enlighet med de motiveringar som har anförts ovan i samband med ändringen av 5 §.  
41 a §.Förutsättningar för dispens i fråga om vissa viltarter Artikel 16 i EU:s habitatdirektiv har verkställts genom 41 a § 1 och 3 mom., i syfte att avvika från fredande och övrigt skydd av vissa arter som baserar sig på bilagorna IV a och V till direktivet. Guldschakalen fogas till i det inledande stycket i paragrafens 1 mom. i enlighet med de motiveringar som har anförts ovan i samband med ändringen av 5 §. 
Guldschakalen förekommer inte för närvarande i Finland. Människans verksamhet, såsom inverkan på klimatförändringen, splittring av livsmiljöer och tillgången till näringskällor har möjliggjort och underlättat guldschakalens spridning norrut. Om guldschakalen sprider sig till Finland är det vid behov motiverat att reglera stammen i enlighet med paragrafens 1 mom., särskilt i syfte att förhindra skador som arten kan orsaka andra vilda djur.  
42 §.Införsel och utsättande i frihet av vilt och viltbestånd av främmande ursprung. Tvättbjörn, bisamråtta, sumpbäver, mårdhund och mink ska enligt förslaget strykas ur och guldschakalen fogas till förteckningen över vilt av främmande ursprung i paragrafens 1 mom. 1 punkten i enlighet med de motiveringar som har anförts ovan i samband med ändringen av 5 §.  
Guldschakalen hör för närvarande till den artgrupp av rovdjur som betraktas som invasiva främmande arter enligt statsrådets förordning 1725/2015. Arten är således en invasiv främmande art av nationell betydelse. Eftersom det är möjligt att guldschakalens klassificering ändras från främmande art till invandrande art inom en nära framtid, är det motiverat att stryka guldschakalen ur bestämmelserna om invasiva främmande arter redan i det här skedet. Det här genomförs genom att foga arten till det vilt av främmande ursprung som anges i jaktlagens 42 §. Det förblir då fortsättningsvis förbjudet att importera och sätta ut arten i frihet. 
2
Närmare bestämmelser
Enligt den föreslagna ändringen i lagen om främmande arter ska jaktlagens och jaktförordningens bestämmelser om icke fredade djur tillämpas på fångst och dödande av främmande fågel- och däggdjursarter. Bestämmelserna gäller bland annat användning av saxar, fällor, vapen för bågskytte och luftvapen. Enligt lagen om främmande arter ska närmare bestämmelser om tillämpningen av jaktlagstiftningen ändå kunna utfärdas genom förordning av statsrådet. Det här kan vara nödvändigt antingen för att ta i bruk effektivare fångstredskap och fångstmetoder än vad jaktlagen tillåter eller för att begränsa redskapen och metoderna i fråga om någon art.  
3
Ikraftträdande
Lagarna föreslås träda i kraft så snart som möjligt. 
4
Förhållande till grundlagen och lagstiftningsordning
Enligt den föreslagna ändringen i 16 § i lagen om främmande arter ska på fångst och dödande av främmande fågel- och däggdjursarter tillämpas vad som i jaktlagen och i författningar som har utfärdats med stöd av den föreskrivs om icke fredade djur. I förslaget ska också ingå ett bemyndigande att utfärda förordning. På basis av bemyndigandet ska närmare bestämmelser om tillämpningen av jaktlagstiftningen kunna utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordningen ska bekämpningen av främmande fågel- och däggdjursarter vid behov kunna effektiviseras och användningen av jaktlagens fångstredskap och fångstmetoder i fråga om vissa arter vid behov kunna begränsas. 
Enligt 80 § i grundlagen kan statsrådet utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i lag. Genom lag ska dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. Enligt grundlagsutskottets praxis ska bemyndiganden som gäller utfärdande av förordning och delegering av lagstiftningsbehörighet vara tillräckligt exakta och noggrant avgränsade. Av lagen ska det tydligt framgå vad som ska regleras genom förordning.  
Enligt förslaget får närmare bestämmelser om tillämpningen av jaktlagstiftningen utfärdas genom förordning av statsrådet, om det är nödvändigt för att förhindra spridningen av sådana fågel- och däggdjursarter som avses i paragrafen, för att skydda en annan djurart än den som ska fångas och dödas eller en sådan arts livsmiljö, eller för tillsynen över att jaktlagen eller författningar som har utfärdats med stöd av den följs. Bemyndigandet att utfärda förordning är tillräckligt exakt och noggrant avgränsat för att styra statsrådets förordning om undantag. 
Lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 
Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 
Lagförslag
1. 
Lag 
om ändring av 8 och 16 § i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015) 8 och 16 § som följer: 
8 § 
Naturresursinstitutets, Finlands miljöcentrals och Finlands viltcentrals uppgifter 
Naturresursinstitutet sköter de uppgifter institutet har enligt gällande bestämmelser med avseende på verkställigheten av denna lag. 
Finlands miljöcentral och Finlands viltcentral producerar inom sina ansvarsområden de sakkunnigtjänster som behövs för verkställigheten av denna lag. Finlands viltcentral sköter också i jaktlagen föreskrivna offentliga förvaltningsuppgifter som hänför sig till verkställigheten av 16 § i denna lag. 
16 §  
Fångst och dödande av fågel- eller däggdjursart som har kommit ut i miljön 
En fågel- eller däggdjursart som kommit ut i miljön och som utgör en invasiv främmande art som ingår i unionsförteckningen eller en invasiv främmande art av nationell betydelse får fångas eller dödas med tillämpning av det som i jaktlagen eller med stöd av den föreskrivs om fångst och dödande av icke fredade fåglar och däggdjur. 
Det som föreskrivs i 1 mom. gäller också andra fågel- och däggdjursarter som anses vara främmande arter och som det inte föreskrivs om i jaktlagen.  
Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om vilka i 1 mom. avsedda bestämmelser i jaktlagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den som ska tillämpas på fångst och dödande av fågel- och däggdjursarter som avses i denna paragraf, om det behövs för att förhindra spridning av arterna, för att skydda en annan art än en som ska fångas eller dödas eller denna arts livsmiljö eller för att utöva tillsyn över att jaktlagen eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
2. 
Lag 
om ändring av jaktlagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i jaktlagen (615/1993) 5 § 1 mom. 1 punkten, 33 § 3 mom., 34 a § 2 mom., 37 a §, det inledande stycket i 41 a § 1 mom. samt 42 § 1 mom. 1 punkten, 
sådana de lyder, 5 § 1 mom. 1 punkten i lag 555/2018, 33 § 3 mom. i lag 422/2016, 34 a § 2 mom. i lag 504/2017, 37 a § i lag 206/2013, det inledande stycket i 41 a § 1 mom. i lag 159/2011 och 42 § 1 mom. 1 punkten i lag 1711/2015, som följer: 
5 §  
Vilt och icke fredade djur 
Till vilt räknas 
1) vildkanin, skogshare, fälthare, ekorre, europeisk bäver, kanadensisk bäver, varg, guldschakal, i farm uppfödd fjällräv, rödräv, brunbjörn, grävling, hermelin, iller, utter, skogsmård, järv, lodjur, östersjövikare, knubbsäl, gråsäl, vildsvin, dovhjort, kronhjort, sikahjort, rådjur, älg, vitsvanshjort, skogsvildren och mufflon, 
33 §  
Fångstredskap och fångstmetoder 
Undantag från förbudet mot användning av artificiella ljuskällor enligt 1 mom. 5 punkten kan dock göras genom att en fast artificiell ljuskälla används vid jakt på vildsvin på utfodringsplatser.  
34 a §  
Lockbeten som har samband med föda 
Ett förbud som utfärdas med stöd av 1 mom. kan dock inte gälla beten inuti fällor eller skydd på saxar som används som fångstredskap vid jakt på räv, grävling, iller och skogsmård. 
37 a §  
Fredning av bäverhyddor 
Närmare bestämmelser om fredning av den europeiska bäverns och den kanadensiska bäverns hyddor med därtill hörande konstruktioner samt om undantag från fredningen får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
41 a §  
Förutsättningar för dispens i fråga om vissa viltarter 
Om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning och beslutet inte inverkar menligt på möjligheterna att upprätthålla en gynnsam skyddsnivå inom artens naturliga utbredningsområde, kan dispens enligt 41 § beviljas för att fånga eller döda järv, varg, brunbjörn, utter, lodjur, guldschakal, europeisk bäver, gråsäl, knubbsäl, östersjövikare, iller, mård och skogshare. 
42 §  
Införsel och utsättande i frihet av vilt och viltbestånd av främmande ursprung 
I denna paragraf avses med 
1) vilt av främmande ursprung vildkanin, kanadensisk bäver, guldschakal, i farm uppfödd fjällräv, dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort och mufflon samt kanadagås och fasan, 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Helsingfors den 5 december 2018 
Statsminister
Juha
Sipilä
Jord- och skogsbruksminister
Jari
Leppä
Senast publicerat 7.12.2018 09:33