1.1  Lagen om flyttning av fordon

4 §.Skyldigheten att flytta fordon från olycksplatser. I 2 mom. ändras väghållningsmyndigheten till Trafikledsverket och kommunen. Genom denna skrivning förtydligas de myndigheters behörighet som avses i paragrafen. I momentet ändras dessutom den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. I paragrafen görs också en språklig ändring. 

5 §.Flyttning med stöd av parkeringsbestämmelser. I 1 och 4 mom. ändras väghållningsmyndigheten till Trafikledsverket och kommunen. Genom denna skrivning förtydligas de myndigheters behörighet som avses i paragrafen. Dessutom görs i den finska propositionen en språklig ändring. 

6 §.Flyttning på grund av arbete som utförs eller evenemang som ordnas inom vägområdet. I 1 mom. ändras väghållningsmyndigheten till Trafikledsverket. Till momentet fogas behörighet till kommunen att sköta flyttning av fordon. Syftet är att klarlägga paragrafens innehåll och eliminera osäkerhet. I momentet ändras dessutom den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. I paragrafen görs också en språklig ändring. 

7 §.Flyttning av ett övergivet fordon. I paragrafen ändras väghållningsmyndigheten till Trafikledsverket. Till momentet fogas behörighet till kommunen att sköta flyttning av fordon. Syftet är att klarlägga paragrafens innehåll och eliminera osäkerhet. I paragrafen ändras dessutom den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar.  

14 §.Verkställighet och närmare bestämmelser. Till 2 mom. fogas en rätt för Trafikledsverket att med stöd av ett avtal överföra uppgifter också till landskapet. 

1.2  Luftfartlagen

76 §.Användning av flygplatser och andra områden. I 4 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet.  

I 5 mom. föreslås bestämmelser om stöd som landskapen beviljar. Enligt momentet ska landskapen kunna rikta stöd till trafikflygplatser eller flygplatser utanför statens flygplatsnätbolag (Finavia Oyj). Stödet ska gälla byggande och underhåll av samt verksamhet vid dessa platser. När landskapslagen träder i kraft kommer uppgiften att bevilja stöd att överföras från staten (kommunikationsministeriet) till landskapen och anslaget ändras till en icke öronmärkt, allmän finansiering. Prövningen av användningen av anslaget blir då en uppgift för landskapen. För närvarande har anslaget varit 1 miljon euro per år. Vid prövningen av stöd till trafikflygplatser och flygplatser ska landskapen beakta tillämpningen av Europeiska kommissionens meddelande om riktlinjer för statligt stöd till flygplatser och flygbolag (EUT 2014/C 99/03) samt kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget och senare gjorda ändringar i förordningen. Enligt riktlinjerna kommer investeringsstöd till flygplatser att anses bidra till att ett mål av gemensamt intresse uppnås, om stödet ökar unionsmedborgares rörlighet och regioners anslutbarhet genom att etablera anslutningspunkter för flygningar inom unionen, eller begränsar lufttrafikstockningar vid viktiga navflygplatser i unionen, eller underlättar regional utveckling (punkt 84 i riktlinjerna). Stödet ska åstadkomma en påtaglig förbättring som marknaden inte klarar på egen hand (punkt 87). Särskilt mindre flygplatser (årlig passagerarmängd högst 200 000) kan vara i behov av offentligt stöd för sina investeringar och sin verksamhet (punkterna 88–89). 

I 5 mom. föreskrivs det också om bedömningen av om understödsanslaget är tillräckligt. Bedömningen ska göras enligt landskapens fullmäktigeperioder. I bedömningen granskas trafikflygplatsers och flygplatsers behov av stöd, de verkningar som stödet har åstadkommit, den förväntade utvecklingen samt förhållandet till utvecklingen av den offentliga ekonomin. 

80 §.Hörande i samband med behandlingen av ärenden som gäller byggnadstillstånd. I 1 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen och landskapsförbundet till landskapet. Till momenten fogas ett omnämnande av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. 

1.3  Lagen om Transport- och kommunikationsverket

2 §. Verkets uppgifter. I 2 mom. ändras landskapsförbunden till landskapen. Verket deltar i den regionala trafiksystemplaneringen, vilket omfattar deltagandet även i uppgörandet av landskapens trafiksystemplaner. Verkets roll i uppgörandet och genomförandet av riksomfattande trafiksystemplan klarläggs. Språkliga ändringar görs i det inledande stycket till 1 mom. och i 3 mom. 2 punkt. 

1.4  Lagen om trafiksystem och landsvägar

1 kap. Allmänna bestämmelser 

2 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att 1 mom. kompletteras med omnämnanden av landskapen och trafiksystemplaner. Det föreslås att 2 mom. kompletteras med ett omnämnande av arbetsfördelningen i samband med ordnandet av väghållningen, varmed avses arbetsfördelningen mellan väghållaren och landskapen inom väghållningen. Momentet kompletteras vidare med ett omnämnande av avtal, styrning och andra arrangemang i anknytning till väghållning. Bestämmelser om dessa ska bland annat ingå i det nya 1 b kap. som föreslås i denna proposition. Momentet ändras dessutom så att lagen också innehåller bestämmelser om landskapens rättigheter och skyldigheter. I paragrafen görs också en språklig ändring. 

3 §.Definitioner. Till paragrafen fogas en ny 6 punkt med en definition av väghållningsområde. Med väghållningsområde avses ett samarbetsområde som bildas av de landskap som är parter i ett samarbetsavtal som avses i 15 f § i denna lag. Samarbetsområdet ska svara för de väghållningsuppgifter som landskapen i området har i uppgift att ordna. I 8 kap. i landskapslagen finns det bestämmelser om formerna för landskapens offentligrättsliga samarbete: gemensamt organ, gemensam tjänst och avtal om skötseln av en myndighetsuppgift. Samarbetsområdet ska bildas utifrån ett avtal mellan landskapen genom någon av de former för samarbete som landskapslagen medger.  

Till paragrafen fogas en ny 7 punkt om avtal om väghållning. Med avtal om väghållning avses det avtal som ingås mellan väghållaren, dvs. Trafikledsverket, och landskapen för ordnandet av väghållningen. Närmare bestämmelser om avtalet om väghållning finns i 15 l §. Avtalet om väghållning ska i fortsättningen vara ett centralt instrument i förhållande till Trafikledsverket som svarar för landsvägarna i dess helhet och landskapen som sköter väghållning områdesvis samt till exempel med avseende på finansieringen av väghållningen. 

Till paragrafen fogas en ny 8 punkt med en definition av enskild väg. Med enskild väg avses i lagen en enskild väg som avses i lagen om enskilda vägar eller en väg eller anslutning som kan jämställas med enskild väg och på vilken lagen om enskilda vägar inte tillämpas. 

6 §.Landsvägsfärjor. I 1 mom. görs en språklig ändring i den finska propositionen. I 2 och 3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till väghållaren. Paragrafens 2 mom. ändras så att det motsvarar regeringens proposition med förslag till sjötrafiklag och till vissa lagar som har samband med den (RP 197/2018 rd). I 3 mom. görs dessutom vissa språkliga ändringar. 

8 §.Serviceområden som hör till landsväg. I 1 mom. görs en språklig ändring i den finska propositionen. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till väghållaren. 

11 §.Myndigheter som svarar för väghållningen. I 1 och 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. I 1 mom. ändras också andra uppgifter inom väghållningen till riksomfattande uppgifter inom väghållningen.  

Trafikledsverket ska enligt 1 mom. i fortsättningen svara för de uppgifter som staten har i egenskap av ägare till landsvägsnätet och de riksomfattande uppgifterna inom väghållningen. Med riksomfattande uppgifter avses de väghållningsuppgifter som Trafikledsverket ska sköta och de uppgifter som nu i huvudsak är koncentrerade till en närings-, trafik- och miljöcentral och som har riksomfattande betydelse. Också vissa av de tillståndsuppgifter inom väghållningen som i dag sköts av nio närings-, trafik- och miljöcentraler föreslås bli överförda till väghållaren. Uppgifter som anknyter till förvaltningen av statens egendom i form av trafikleder är exempelvis uppgifter som gäller markförvärv och förvaltningen av landsvägs- och järnvägsfastigheter.  

Till Trafikledsverkets uppgifter hör att med landskapen inom väghållningsområdet avtala om ordnandet av väghållningen. Närmare bestämmelser om avtalsförfarandet ska ingå i 1 b kap. Trafikledsverket kan enligt förslaget styra landskapen dels genom avtalsförfarandet i fråga om väghållningen och dels också genom så kallad informationsstyrning. Sådan styrning är inte juridiskt bindande, men den kan stödja landskapen när de fullgör sina uppgifter och främja utveckling och användning av enhetlig praxis. Med informationsstyrning avses bland annat jämförelse- och analysuppgifter, rekommendationer, anvisningar och handböcker av rekommendationskaraktär, meddelanden, nätverkssamarbete och kontakter, verksamhets- och servicemodeller, bästa praxis, strategier och utvecklingsprogram, organisering av utbildning, förhandlingsdagar och andra sammankomster samt forsknings- och utvecklingsprojekt.  

Enligt paragrafens 2 mom. svarar landskapen inom sina respektive områden för skötseln av uppgifter inom väghållningen i enlighet med avtalet om väghållningen och på högst nio väghållningsområden. Trafikledsverket svarar dock för genomförandet av viktiga vägprojekt, inklusive byggplanering, byggande och upphandling. Som viktiga vägprojekt kan betraktas till exempel i statsbudgeten särskilt nämnda riks- och stamvägar samt livligt trafikerade regionala vägar eller projekt som gäller huvudleder. Till dessa hör också projekt som kräver mångsidigt specialkunnande samt alla projekt som har landskapsöverskridande betydelse eller konsekvenser. Det är ändamålsenligt att Trafikledsverket ansvarar för genomförandet av sådana projekt, eftersom de kan vara förenade med särskilda behov i fråga om dimensioneringen, en effektiv användning av resurserna eller specialkunnande. Också i samband med sådana projekt där flera parter deltar på grundval av avtal eller där det är fråga om långvariga avtalsarrangemang, såsom exempelvis takprojekt vid tunnelbygge, kan det vara ändamålsenligt att Trafikledsverket har hand om projektet. Landskapen och Trafikledsverket ska tillsammans i samband med att avtalet om väghållning utarbetas besluta när det rör sig om viktiga vägprojekt och när Trafikledsverket ska genomföra projektet.  

Varje landskap svarar för beslutsfattandet i fråga om den plan för väghållning och trafik samt det avtal om väghållning som gäller det egna området. Respektive landskap beslutar om godkännandet av samarbetsavtal som mellan de landskap som hör till ett väghållningsområde ingås om viktiga riktlinjer för organiseringen av verksamheten inom väghållningsområdena. 

14 §.Ändrande av enskild väg till landsväg samt landsvägar på detaljplaneområden. I paragrafen och paragrafens rubrik ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. 

15 §.Fastigheter och enskilda vägar. 2 mom. upphävs som onödigt eftersom definitionen av en enskild väg finns i 2 §. 

1 a kap. Trafiksystemplanering 

15 b §. Den riksomfattande trafiksystemplanen. Till 3 mom. fogas ett omnämnande av landskapens åtgärder. I 1 och 3 mom. görs dessutom språkliga ändringar. 

15 c §.Landskapets trafiksystemplan. I paragrafen föreskrivs om landskapets trafiksystemplan och dess innehåll. Varje landskap ska i syfte att uppnå målen i den riksomfattande trafiksystemplanen och främja genomförandet av åtgärderna i den utarbeta en flerårig trafiksystemplan för sitt verksamhetsområde. Landskapets trafiksystemplan får även innehålla andra mål som gäller landskapet och som följer av landskapets förhållanden eller särdrag samt åtgärder för att främja och utveckla trafikens och trafiksystemets effektivitet, trygghet och hållbarhet. Planen kan också innehålla mål och åtgärder för mobilitetsstyrning som gäller främjande av gång-, cykel- och kollektivtrafik. I enlighet med 6 § 1 mom. 15 punkten i landskapslagen ska landskapen också sköta uppgifter i samband med statsunderstöd för mobilitetsstyrning, och därmed faller det sig naturligt att också ta upp mobilitetsstyrningen i landskapets trafiksystemplan. Vidare hör trafiksäkerheten till landskapen enligt 6 § 1 mom. 14 punkten i samma lag, och då kan det vara ändamålsenligt att också behandla den i planen. Ett allt mer framträdande delområde inom helheten trafiksystemets funktion är i fortsättningen användning och främjande av intelligenta transportlösningar och automatisering, och därför bör landskapen ta upp mål och åtgärder i fråga om detta i sina trafiksystemplaner. I trafiksystemplanerna på landskapsnivå ska det göras en omfattande bedömning av nya verksamhets- och beslutsmodeller för utveckling av trafiksystemet. Faktorer som påverkar landskapets förhållanden kan vara bland annat geografin, trafikmängderna, näringsverksamheten och näringsstrukturen, avstånden, trafikformerna, befolkningsstrukturen och andra faktorer på landskapsnivå. Varje landskap ska närmare definiera sina särdrag i själva landskapsstrategin. Med tanke på genomförandet av planen är det viktigt att i den ta in ett förslag till uppföljning av planen. 

Enligt 1 mom. är landskapens trafiksystemplaner fleråriga och långsiktiga. Enligt 2 mom. ska landskapen bedöma deras genomförande och effekter minst en gång per fullmäktigeperiod och vid behov utarbeta en reviderad plan. Planen ska skapa målen för landskapets fyraåriga plan för väghållning och trafik, som det också föreskrivs om i denna lag. 

Landskapen kommer i enlighet med principerna i landskapslagen att vara självstyrande aktörer. Därför kommer varje landskap att kunna bestämma om det utarbetar sin trafiksystemplan i samarbete över landskapsgränserna med ett eller flera andra landskap. Enligt 3 mom. kommer landskapet också att kunna bestämma om planen ska tas fram i samband med eller som en del av någon annan strategisk plan i landskapet, exempelvis landskapsstrategin eller landskapsprogrammet. Under alla omständigheter ska landskapet bereda sin trafiksystemplan med beaktande av målen i landskapsstrategin och landskapets övriga strategiska planer samt de krav som landskapsplanen ställer. Samordningen med landskapets övriga planering innebär också planering av områdesanvändningen inom landskapet. 

Med tanke på trafiksystemets kontinuitet och funktion är det viktigt att landskapens trafiksystemplaner samordnas med trafiksystemplanerna i de landskap som gränsar till landskapets område. I landskapets trafiksystemplan ska också beaktas planeringen av kommunernas och stadsregionernas trafiksystem inom landskapets område. I fråga om trafiksystemplanen på landskapsnivå betyder samarbetet med trafiksystemplaneringen i kommunerna och stadsregionerna bland annat att stadsregionernas målsättningar och planer för utveckling av trafiken, markanvändningen, boendet och servicen ska beaktas och samordnas med planeringen på landskapsnivå. Detsamma gäller bland annat utvecklingen av kollektivtrafiktjänsterna i övrigt. Samordningen med kommunernas trafiksystemplanering är en förutsättning för trafiksystemets övergripande funktion. Städernas gatunät och trafiksystem utgör på riksnivå och landskapsnivå viktiga trafikknutpunkter som bör beaktas som en del av helheten.  

I enlighet med 11 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster i den proposition i ämnet som beretts av arbets- och näringsministeriet får intentionsavtal eller andra typer av samarbetsavtal upprättas för genomförandet av målen enligt den lagen. Utifrån trafiksystemplanen är det också möjligt att ingå avtal med staten eller övriga landskap. Sedan år 2016 har i stadsregionerna Helsingfors, Åbo, Tammerfors och Uleåborg ingåtts avtal mellan kommunerna i stora stadsregioner och staten om markanvändning, boende och trafik (MBT). Denna lag begränsar eller hindrar inte ett frivilligt avtalsförfarande mellan kommunerna och staten gällande stadsregionernas trafiksystem. 

Enligt paragrafens 4 mom. ska landskapets trafiksystemplan beaktas i de myndigheters verksamhet som är verksamma inom landskapets område. Detta betyder att till exempel landskapets kommuner i sin egen trafiksystemplanering ska uppmärksamma innehållet i och målsättningarna för landskapets trafiksystemplan. Också Trafikledsverket kan exempelvis i egenskap av bannätsförvaltare vara en sådan på området verksam myndighet som avses här. Planen har inte några rättsliga verkningar för de på området verksamma övriga myndigheternas verksamhet eller några bindande verkningar för deras beslutsfattande. 

15 § d.Förfarandet för beredningen av planerna. I 1 mom. stryks omnämnandet av landskapsförbund och tillfogas ett omnämnande av landskap. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. enligt vilket landskapet ska bereda landskapets trafiksystemplan i samarbete med trafikförvaltningen, områdets kommuner, övriga landskap och myndigheter samt övriga aktörer för vars verksamhetsområde trafiksystemplanen kan ha väsentlig betydelse. Med övriga aktörer avses bland annat tjänsteleverantörer, näringslivet, organisationer samt hamnaktörer och aktörer inom lufttrafik. Vid behov kan en samarbetsgrupp inrättas för detta samarbete. Vid beredningen av landskapets trafiksystemplan ska ministerierna, områdets kommuner samt de övriga landskapen och aktörerna ges tillfälle att yttra sig om utkastet till planen. Landskapen kan själva bedöma hur invånarna i landskapet bäst kan fås med i beredningsarbetet. Paragrafens 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom. Till 3 mom. fogas ett omnämnande av att Transport- och kommunikationsverket och Trafikledsverket båda deltar också i planeringen av kommunernas och stadsregionernas trafiksystem. Till momentet fogas ett omnämnande av utarbetandet av landskapets trafiksystemplan. 

15 e §.Bemyndigande att utfärda förordning. Paragrafens bemyndigande att utfärda förordning utvidgas till att gälla också landskapets trafiksystemplan. Även om landskapen har varierande trafiksystembehov är det motiverat att föreskriva om enhetliga åtgärder i de frågor som nämns i paragrafen. Landskapets trafiksystemplan både genomför och påverkar den riksomfattande trafiksystemplanen. 

1 b kap. Ordnande av väghållning  

Till lagförslaget fogas ett nytt 16 kapitel. I kapitlet föreskrivs det om ordnande av väghållning efter landskapsreformen. 

15 f §.Väghållningsområden. 1 mom. föreslås innehålla bestämmelser om landskapens skyldighet att sköta väghållningen i samarbete inom högst nio samarbetsområden för väghållning på något av de sätt som föreskrivs i 8 kap. i landskapslagen. Det är i synnerhet till följd av behovet av särskild kompetens och de knappa personalresurserna som landskapen behöver samarbeta inom väghållningen i och med landskapsreformen. I 8 kap. i landskapslagen finns det bestämmelser om formerna för landskapens offentligrättsliga samarbete: gemensamt organ, gemensam tjänst och avtal om skötseln av en myndighetsuppgift. I denna paragraf förutsätts det att landskapen i samarbete sköter sina väghållningsuppgifter enligt denna lag. Härmed avses framför allt beredning och verkställighet i anslutning till väghållningsuppgifter. Utgångspunkten är den att respektive landskap ska fatta beslut i sådana viktiga väghållningsärenden som hör till landskapets behörighet. Till de allra viktigaste hör det avtal om väghållningsområde som ingås med andra landskap, godkännandet av den för landskapet beredda planen för väghållning och trafik samt godkännandet av det avtal om väghållning som ingås med Trafikledsverket.  

Enligt vad som föreskrivs längre fram i lagen ska varje landskap ha behörighet när det gäller planering, underhåll och andra väghållningsuppgifter, men i enlighet med denna paragraf ska uppgifterna dock skötas i samarbete med de övriga landskapen inom högst nio väghållningsområden.  

Uppgifter som inom ett väghållningsområde ska skötas av landskapen i samarbete och som kan karaktäriseras som beställaruppgifter är enligt förslaget i sin helhet: 

- Planering av väghållning och finansiering 

- Beredning av planer för väghållning och trafik samt avtal om väghållning 

- Projektplanering av landsvägar  

- Anskaffningar i samband med planering, underhåll och byggande av landsvägar samt uppföljning av genomförandet 

- Produktion av information om landsvägsnätet 

Uppgifter som ska skötas i samarbete inom ett väghållningsområde är exempelvis beredningsarbete i anslutning till uppgifter som avses i följande bestämmelser och, om så avtalas i samarbetsavtalet mellan landskapen, också beslut om uppgifterna: 

- Planeringsuppgifter som avses i 3 kap., exempelvis dialog om planer, framläggande av planer och bemötanden 

- Förslag och beslut enligt 34 § om begränsat underhåll och om att hålla cykelbanor och gångbanor i skick utan halkbekämpning  

- Begränsning av trafiken enligt 35 §  

- Rätt att ordna tillfällig farväg enligt 36 § 

- Underhåll av en enskild vägs anslutning eller en lantbruksanslutnings vägtrumma enligt 38 § 

- Avlägsnande av anslutning enligt 40 § 

- Åtgärder enligt 43 § i samband med korsning mellan särskild vinterväg och farled  

- Uppgifter och rättigheter enligt 44 och 45 § gällande skyddsområde och frisiktsområde för landsväg 

- Rätt att i enlighet med 51 § anlägga en snöskärm och lägga upp snö utanför vägområdet  

I samarbetsavtalet ska avtalas om de uppgifter som ska skötas inom väghållningsområdet samt om landskapens behörighet och ansvarsförhållanden inom området. Oberoende av samarbetsformen ska i samarbetsavtalet dessutom åtminstone avtalas om företrädande av landskapen inom väghållningsområdet, beslutsprocesserna, resurserna och täckande av kostnaderna, uppföljningen, avtalets giltighetstid och principerna för ändring av avtalet samt om andra centrala frågor i anslutning till skötseln av väghållningsuppgifterna. I anslutning till behörighetsfördelningen och företrädandet av landskapen inom väghållningsområdet är det viktigt att avtala om landskapens lagstadgade myndighetsuppgifter när det gäller väghållningen, till exempel vilket landskap som i enlighet med 35 § ska sköta trafikbegränsningar och vilken aktör som i landskapet ska sköta uppgiften. Eftersom särskild finansiering avsätts för väghållningen och ett avtal om finansieringen ingås mellan väghållningsområdets landskap och väghållaren i ett avtal om väghållning, är det viktigt att i samarbetsavtalet avtala framför allt om personalkostnader för vilka landskapen beviljas finansiering med allmän täckning. Vidare ska i samarbetsavtalet fastställas ansvarsfördelningen när det gäller produktion och uppdatering av uppgiftsrelaterad information. 

I sådana fall då landskapen har ett gemensamt organ ska det dessutom avtalas om organets sammansättning och om de i samarbetet deltagande landskapens rätt att välja medlemmar till organet samt vilket landskap som ska vara ansvarigt landskap i enlighet med landskapslagens 48 §. I sådana fall då en gemensam tjänst inrättas ska det avtalas om vilket av de landskap som deltar i avtalet som ska ansvara för arbetsgivarförpliktelserna. Då man som samarbetsform väljer ett avtal om skötsel av myndighetsuppgifter ska det fastställas vilken eller vilka tjänsteinnehavare i landskapet som ska tilldelas uppgifterna. 

Landskapen ska avtala om samarbetet på ett sätt som garanterar att kraven enligt 2 mom. 1–3 punkten blir uppfyllda. Enligt 1 punkten ska det genom landskapens samarbetsavtal säkerställas att väghållningen sköts kostnadseffektivt, enhetligt, sakkunnigt och långsiktigt. Närings-, trafik- och miljöcentralerna satsat stort på att effektivisera väghållningen, och av uppgifterna för och de anställda vid centralernas ansvarsområden för trafiken har omkring hälften koncentrerats till antingen en eller flera centraler. Upphandlingen av underhåll och byggande är från ingången av 2016 koncentrerad till fyra upphandlingsområden. Områdena har medfört effektivitet och gjort verksamheten mer enhetlig. I och med landskapsreformen ritas aktörsfältet om inom väghållningen, men samtidigt måste väghållningsuppgifterna betraktas som en helhet där det inte är ändamålsenligt att kräva separat koncentration av upphandlingsuppgifterna. Finansieringen och personalresurserna kommer dock fortsatt att vara knappa inom väghållningen, och därför kommer det att krävas garantier för att landskapens samarbete leder till att uppgifterna sköts kostnadseffektivt och sakkunnigt. Landskapsreformen leder till att landskapen blir 18 till antalet samt till väghållningsområden som kan ha olika förväntningar och syn på hur väghållningen ska skötas. Det kan också finnas betydande skillnader inom samma landskap eller väghållningsområde per fullmäktigeperiod. Därför måste samarbetsavtalen garantera enhetlighet och långsiktighet i väghållningen. Långsiktigheten inbegriper också ett antagande om att samarbetsavtalen är åtminstone relativt varaktiga och att det finns tillräcklig grund för förändringar i samarbetsområdena. I 15 i § föreskrivs dessutom särskilt om ändring av samarbetsavtal som gäller väghållningsområden. Ett enhetligt landsvägsnät ska dessutom säkerställas genom det avtal om väghållning som ingås med Trafikledsverket och med hjälp av Trafikledsverkets övriga informationsstyrning. 

Enligt 2 punkten ska samarbetsavtalet säkerställa att den lagstadgade servicenivån uppnås och att kundernas behov beaktas. Den lägsta tillåtna servicenivån anges i 1 kap. i lagen. Servicenivån ska fortsatt anges närmare i avtalet om väghållning mellan landskapen och staten. Samarbetsavtalet ska kunna garantera att servicenivån uppnås i enlighet med lagen. Målet hänger nära samman med väghållningsresurserna och därmed också med kravet enligt 1 punkten om att väghållningen ska skötas kostnadseffektivt. När servicenivån bestäms skapar det också förväntningar bland vägtrafikanterna i fråga om landsvägarna inom de olika kategorierna. Att beakta kundernas behov innefattar dels uppnående av den servicenivå som krävs, dels också exempelvis beaktande av förväntningarna på enhetliga landsvägar och i vissa fall möjliggörande av åtgärder som är särskilt inriktade på lokala förhållanden. 

Enligt 3 punkten ska de väghållningsområden som bildas genom samarbetsavtalen vara ändamålsenliga med avseende på geografin och deras storlek och även i övrigt. De landskap som hör till ett väghållningsområde ska vara belägna invid varandra och sålunda utgöra en ändamålsenlig geografisk helhet till exempel med tanke på väghållningsentreprenader. Också områdenas storlek har betydelse för bildandet av entreprenadhelheter och likaså med tanke på kostnadseffektiviteten enligt momentets 1 punkt. På bedömningen av områdens ändamålsenlighet inverkar också till exempel pendlingsområden. 

Enligt paragrafens 3 mom. kan ett enskilt landskap bilda ett väghållningsområde på egen hand förutsatt att landskapet kan ordna skötseln av väghållningsuppgifterna på egen hand så att kraven i 2 mom. uppfylls och förutsatt att väghållningsområdena sammanlagt inte är flera än nio. 

15 g §.Avtal om väghållningsområde. Enligt 1 mom. ska ett samarbetsavtal om ett väghållningsområde ingås tills vidare. I enlighet med detaljmotiveringen till 15 f § 1 mom. är en långsiktig skötsel av väghållningen också förenad med förväntningen att väghållningsområdena åtminstone ska vara tämligen varaktiga och att avtal om väghållningsområdena därför inte ska ingås för viss tid. I momentet föreskrivs dessutom att ett avtal om ett väghållningsområde ska träda i kraft vid ingången av det kalenderår som följer på det år då avtalet ingicks. Då landskapsreformen träder i kraft ska ett samarbetsavtal vara i kraft och kunna tillämpas första gången den 1 januari 2021, då landskapen övertar ansvaret för de väghållningsuppgifter som enligt lagen överförs till dem. Också samarbetsavtal som eventuellt ingås senare ska alltid träda i kraft vid ingången av kalenderåret.  

Kommunikationsministeriet ska innan uppgifterna överförs till landskapen, och även senare när eventuella nya samarbetsavtal ingås, kunna försäkra sig om att ett avtal om samarbete över landskapsgränserna uppfyller de krav på skötseln av väghållningsuppgifter som anges i 15 f § 2 mom. Dessutom måste landskapen ha tillräckligt med tid att organisera uppgifterna efter det att avtalet godkänts eller, om landskapen inte kan enas om ett samarbete, efter det att statsrådets beslut och det kompletterande avtalet mellan landskapen godkänts. I paragrafens 2 mom. föreskrivs därför att landskapen ska bereda och godkänna det samarbetsavtal som avses i 15 f § så att kommunikationsministeriet och Trafikledsverket delges det första godkända avtalet senast den 29 februari 2020. Nya eller ändrade samarbetsavtal som bereds därefter kan delges kommunikationsministeriet och Trafikledsverket den 30 augusti året före det år avtalet träder i kraft.  

Enligt 3 mom. ska landskapen ge kommunikationsministeriet och väghållaren möjlighet att yttra sig om samarbetsavtalet mellan landskapen senast åtta veckor innan avtalet godkänns. 

Kommunikationsministeriet ska i sitt yttrande framföra sin åsikt om huruvida det samarbetsavtal som landskapen ingått uppfyller de krav som i lagen ställs på skötseln av uppgifterna. Om ministeriet anser att samarbetsavtalet är bristfälligt när det gäller att uppfylla kraven ska ministeriet och de berörda landskapen förhandla om saken. Landskapen kan utifrån förhandlingarna vid behov se över avtalet innan det godkänns. 

15 h §.Ersättande av landskapens samarbetsavtal med beslut av statsrådet. Enligt paragrafen får statsrådet fatta beslut om landskapens samarbete när det gäller väghållningsuppgifter, om landskapen inte kommer fram till ett sådant avtal om skötseln av uppgifterna som avses i 15 f §. Statsrådets befogenhet ska avse de landskap och de uppgifter i fråga om vilka inget avtal kommit till stånd. 

Det kan bli aktuellt att statsrådet ska besluta om samarbetet dels när landskapen inte över huvud taget avtalar om hur uppgifterna ska skötas, dels också när det bedöms att det samarbete som landskapen avtalat om inte är tillräckligt för att uppfylla de krav som ställs på skötseln av uppgifterna i 15 f § 2 mom. Det är kommunikationsministeriet som gör bedömningen efter det att landskapen till ministeriet gett in det avtal de godkänt till följd av förhandlingarna enligt 15 g § 3 mom. 

Statsrådet kan enligt 2 mom. besluta att landskapens samarbete ska organiseras genom ett sådant gemensamt organ som avses i 48 § i landskapslagen. I så fall kan statsrådet samtidigt besluta vilket av de landskap som deltar i samarbetet som ska vara ett sådant ansvarigt landskap som avses i 48 § 1 mom. i landskapslagen och även om det som anges i 49 § 1–3 punkten i landskapslagen i fråga om det gemensamma organet. Ett gemensamt organ som inrättas med tanke på väghållningsuppgifterna kommer att vara ett organ som är underställt det ansvariga landskapets fullmäktige och landskapsstyrelse, och organisationen under organet ska ingå i det ansvariga landskapets organisation. 

Statsrådet kan också besluta om andra frågor som är nödvändiga för inrättandet av ett gemensamt organ. Om dessa frågor, som gäller ett avtal som ingås om ett frivilligt organ för landskapen, föreskrivs i 49 § 1–3 punkten i landskapslagen. Detta innebär att statsrådet bestämmer om det gemensamma organets uppgifter och sammansättning samt om rätten för de landskap som deltar i organet att välja medlemmar i organet samt om grunderna för beräkningen av de kostnader som skötseln av uppgifterna medför och för fördelningen av kostnaderna. 

Statsrådet kan dessutom utfärda andra föreskrifter som behövs för att uppfylla kraven på skötseln av uppgifterna enligt 15 f § 2 mom. 

Målet är att landskapen sinsemellan ska avtala om hur samarbetet ska ordnas. Statsrådets föreskrifter ska därför vara i kraft endast tills landskapen har avtalat om saken på det sätt som avses i lagen. I statsrådets beslut ska det därför alltid föreskrivas om det förfarande genom vilket de föreskrifter som statsrådet utfärdat senare kan ersättas med ett avtal mellan landskapen enligt 15 i §. Statsrådets beslut ska emellertid vara i kraft till utgången av det kalenderår då landskapen ingår samarbetsavtal. Detta krav behövs bland annat på grund av avtalsförfarandet i fråga om väghållningen. Beaktande av ändringar som sker under ett pågående år skulle göra det oskäligt svårt att organisera väghållningen. 

Enligt 4 mom. ska statsrådets beslut beredas vid kommunikationsministeriet. Ministeriet ska då höra de landskap som beslutet gäller och även andra ministerier och myndigheter. 

Beslut som statsrådets fattat med stöd av denna paragraf får överklagas i enlighet med 105 §. Bestämmelser om omedelbar verkställighet av beslut finns i 107 §. 

15 i §.Ändringar som gäller väghållningsområden. I denna paragraf föreskrivs om förutsättningarna för ändringar som gäller väghållningsområden. Enligt paragrafens 1 mom. kan ett samarbetsavtal enligt 15 f § som gäller ett väghållningsområde högst en gång per fullmäktigeperiod ändras eller sägas upp för ingående av nytt avtal. Eftersom väghållningsområdena i en viss utsträckning förväntas vara varaktiga, förutsätter genomförande av sådana ändringar eller uppsägningar dessutom att det skett en sådan väsentlig förändring i verksamhetsmiljön, finansieringsnivån eller i andra förhållanden som påverkar väghållningsområdets verksamhet eller att ändringen eller uppsägningen och ingående av ett nytt avtal kan främja uppfyllandet av de krav som avses i 15 f § 2 mom. 

Enligt 2 mom. ska på ändringar av samarbetsavtal och på ingående av nya samarbetsavtal tillämpas vad som i 15 g och 15 h § föreskrivs om samarbetsavtal och om ersättande av samarbetsavtal med beslut av statsrådet. I fråga om ändringar och ingående av nya avtal och ikraftträdandet av dem gäller således bestämmelserna om förfarandet i 15 g §, och vid behov är det också i så fall möjligt att ersätta avtalet med beslut av statsrådet.  

15 j §.Finansiering av väghållningen. Staten ska även i fortsättningen ansvara för väghållningen enligt 10 § och för dess kostnader, medan Trafikledsverket ska vara väghållare. Denna paragraf föreslåsinnehålla bestämmelser om finansieringen av landskapens väghållning.  

Enligt 1 mom. föreslås det att finansieringen specificeras landskapsvis enligt vägnätets och trafikens karaktär och andra omständigheter så att landsvägsnätets enhetlighet och skick säkerställs och kraven i 13, 13 a och 33 §, dvs. de allmänna kraven på väghållningen, servicenivån och nivån på underhållet, uppfylls. Med vägnätets och trafikens karaktär avses till exempel vägnätets längd, trafikmängden och sammansättningen samt vägarnas och broarnas skick. Andra omständigheter kan till exempel bero på geografiska faktorer och deras inverkan på väderleksförhållandena och därmed på snöröjningsbehovet. Syftet med fördelningsmodellen är att säkerställa att skicket på trafikledsnätet utvecklas jämlikt i olika delar av landet. Väghållaren anvisar finansiering till de 18 landskapen utifrån avtal om väghållning som ingås med landskapen inom väghållningsområdena. Även om väghållningen ska skötas genom samarbete över landskapsgränserna på högst nio samarbetsområden ska finansieringen fördelas kalkylmässigt mellan 18 landskap. 

I praktiken innebär fördelningen att väghållningsområdet får en budgetram för beredning av väghållningsupphandlingen. Staten ska också i fortsättningen stå för väghållningsutgifterna. Utgifterna hänförs i statsbudgeten till momentet för bastrafikledshållningen. Av statsbokslutets intäkts- och kostnadskalkyl framgår samtliga löpande kostnader. Investeringarna aktiveras i balansräkningen som en tillgångsökning (av utgifterna för bastrafikledshållning och väghållning aktiveras cirka hälften i balansräkningen). Tillgångar som utgörs av väginvesteringar tas i sin helhet upp i statens balansräkning. Särskild finansiering som anvisas för uppdrag enligt avtal som ingåtts mellan staten och landskapen ska i balansräkningen noteras som en händelse som hör till kategorin uppdragsmedel. Väghållningsnätet ska inte tas upp i landskapsbudgetens driftsekonomidel och inte heller i investeringsdelen. I landskapets resultaträkning framgår utgifterna inte som verksamhetskostnader och betalda investeringar framgår i balansräkningen inte som en ökning av tillgångarna.  

Genom väghållningsavtalet kommer dessutom de nationella prioriteringarna för väghållningen, landskapens planer för väghållningen och trafiken samt statsbudgeten att bli beaktade. De påverkar alla finansieringen. Finansieringsfrågorna och avtalet om väghållning påverkas också av de mål som kommunikationsministeriet ställer upp för Trafikledsverket inom resultatstyrningsprocessen. Genom dem går det delvis att i praktiken omsätta målen inom den nationella trafikpolitiken och framför allt inom den riksomfattande trafiksystemplanen. 

Enligt 2 mom. ska Trafikledsverket reservera en del av väghållningsanslagen i statsbudgeten för väghållaren för de riksomfattande uppgifterna inom väghållningen som överförs till Trafikledsverket och för olika tematiska program och akuta eller oförutsägbara reparationsbehov som landskapen omöjligen kan tillgodose inom sin budgetram. Ett tematiskt program kan till exempel vara ett trafiksäkerhetsprogram. Reparationsbehov kan uppkomma exempelvis vid översvämningar eller andra väderleksförhållanden eller till följd av andra oförutsägbara skador. Centraliserad finansiering som reserverats för Trafikledsverket fördelas till landskapens väghållningsområden 1–2 gånger per år efter särskilda samtal om oförutsedda behov.  

15 k §.Plan för väghållning och trafik. Paragrafen ska enligt förslaget innehålla bestämmelser om en fyraårig plan för väghållning och trafik. Enligt 1 mom. ska planen utarbetas för alla 18 landskap. Det är meningen att planen ska beredas enligt landskapens fullmäktigeperioder. Planen ska utarbetas i början av fullmäktigeperioden. Den ska gälla kundbehov, vägunderhåll, dvs. skötsel av vägar och bland annat bro- och beläggningsreparationer, regionala investeringar och deras finansiering samt andra frågor som gäller landskapets väghållning. I planen ska behandlas planens beräknade konsekvenser genom en uppskattning av verkningarna av de åtgärder som ingår i den. Landskapen kan om de så önskar i planen också inkludera andra omständigheter kring de trafikuppgifter som landskapet ansvarar för. Till dessa uppgifter hör enligt landskapslagen uppgifter i samband med statsunderstöd för enskilda vägar och mobilitetsstyrning, trafiksystemplanering, samordning av trafiksäkerhetsarbetet och, om landskapet har åtagit sig dessa uppgifter, planering och ordnande av persontrafik och skärgårdstrafik. Planen för väghållning och trafik är ett centralt dokument vid beredningen av avtalet om väghållning. 

I fråga om väghållning kan ärendehelheter som behandlas i planen vara till exempel  

– finansiering av väghållningen 

– kundbehov och läget inom vägtrafiken på det berörda området 

– vägunderhåll (skötsel och reparationer) 

– regionala investeringar och deras planering 

– konsekvenserna av trafiken och väghållningen. 

Enligt 2 mom. ska planen för väghållning och trafik beredas av landskapet eller inom väghållningsområdet i enlighet med samarbetsavtalet mellan landskapen. Planen kommer emellertid att gälla ett enskilt landskap och därför ska den aktör som enligt samarbetsavtalet svarar för att planen tas fram under beredningen samarbeta med det landskap som planen gäller. Landskapen kan sinsemellan komma överens om samarbetets karaktär och samarbetssättet. Beslutanderätten när det gäller att godkänna planen har det landskap som planen gäller. 

Planen för väghållning och trafik är viktig också med tanke på de uppgifter som gäller kommunerna inom landskapets område och deras trafik samt samarbetet mellan kommunerna och landskapet, exempelvis när det gäller underhållet och styrningen av trafiken. Kommunerna ska således erbjudas möjlighet att framföra sin åsikt om planen för väghållning och trafik på så sätt att väghållningsområdet eller landskapet ger kommunerna tillfälle att yttra sig om planutkastet. Närings-, trafik- och miljöcentralerna har också hittills bett om kommunernas ställningstaganden till motsvarande planer.  

Det är styrningen från väghållarens sida och i synnerhet varje landskaps landskapsprogram och landskapsstrategi och landskapets trafiksystemplan som ger utgångspunkterna för beredningen av planen. Planen för väghållning och trafik ska vara ett genomförandedokument som kompletterar och preciserar de nämnda programmen. 

Lagen ställer inga hinder för att inarbeta planen för väghållning och trafik i någon annan plan som gäller landskapets verksamhet eller någon motsvarande helhet. 

15 l §.Avtal om väghållning. Enligt det föreslagna 1 mom. ska väghållaren och väghållningsområdet i syfte att ordna väghållningen bereda ett fyraårigt avtal om väghållning. Grunden för beredningen av avtalet är landskapets plan för väghållning och trafik på det sätt som anges i motiveringen till 15 k §. I praktiken ska avtalet kunna göras mer bindande för det första avtalsåret, och i samband med de årliga förhandlingar som nämns i 15 k § ska avtalet kunna uppdateras genom översyn av avtalet för året innan och precisering av formuleringarna för nästa år. 

I avtalet om väghållning är det framför allt fråga om åtgärder som ska genomföras inom väghållningsområdet under följande verksamhetsår och om finansiering av åtgärderna. Avtal om den finansiering som finns tillgänglig för skötseln av uppgifterna och om fördelningen av finansieringen ska ingås per väghållningsprodukt. Enligt 2 mom. ska den finansiering som avsatts för att användas av landskapen inom väghållningsområdet anges i avtalet. Frågan om till vilken underhållsklass varje landsväg hör bestäms i väghållningsavtalet. Avtalet ska dessutom gälla mål och tillvägagångssätt som gäller väghållningen, beredskapsåtgärder, ordnande av egenkontroll av väghållningen, målen för verksamheten och ekonomin samt rapporteringen och andra frågor som är viktiga för väghållningen. I 100 § föreskrivs om väghållarens och landskapens beredskapsskyldighet. I avtalet om väghållning ska det avtalas om åtgärder som behövs för uppfyllande av denna skyldighet. I avtalet ska dessutom beaktas framförandet av Försvarsmaktens tunga fordon också på sådana vägar som i övrigt inte har kommersiell trafik. 

I 100 b § föreskrivs om egenkontroll, och i avtalet om väghållning är det också nödvändigt att avtala om åtgärderna i syfte att uppfylla skyldigheterna i den paragrafen i samarbetet mellan Trafikledsverket och väghållningsområdet. I avtalet ska också avtalas om behövliga ansvars- och skadeståndsfrågor, till exempel för det fall att avtalsparterna inte fullgör sina avtalade skyldigheter i anslutning till de frågor som räknas upp i paragrafen.  

Endast ett avtal ska ingås mellan väghållningsområdet, landskapen och väghållaren, och alla avtalsparter ska godkänna det. Alla landskap inom väghållningsområdet är avtalsparter. Avtalet får dock innehålla en separat del för varje landskap inom samarbetsområdet. På detta sätt blir det möjligt att synliggöra fördelningen av finansieringen och åtgärderna inom väghållningsområdet. Det är ändå inte obligatoriskt att skriva in en landsskapsspecifik del i avtalet. 

15 m §.Förfarandet vid avtal om väghållning. Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. ska väghållningsområdet bereda ett utkast till plan för väghållning och trafik innan förhandlingarna om avtalet om väghållningen inleds med väghållaren. Planerna ska utgöra utgångspunkt för avtalsförhandlingarna och de utgör är centrala dokument vid beredningen av avtalet om väghållning. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska förhandlingarna föras årligen på hösten. I enlighet med vad som sägs i motiven till 15 m § innebär det i praktiken att planen eller planutkastet ska tas fram i maj–september. Avtalet ska vara mer exakt i fråga om det första året och mer allmänt hållet för de följande åren. För det första året kan det vid behov utarbetas en mer exakt handlingsplan inom väghållningsområdet eller någon annan beskrivning av det första avtalsåret, som kan tas in i eller fogas till avtalet. Avtalet ska ses över årligen och vid behov när det sker förändringar i verksamhetsmiljön exempelvis till följd av översvämningar, stormar eller andra liknande situationer. 

Enligt 3 mom. ska representanter för väghållaren från Trafikledsverket och representanter för väghållningsområdet delta i avtalsförhandlingarna i enlighet med avtalet mellan landskapen inom samarbetsområdet. Med andra ord kan representanter för det landskap som ansvarar för uppgifterna inom väghållningsområdet eller för alla landskap delta i förhandlingarna i enlighet med avtalet mellan landskapen. Bestämmelserna medger överenskommelse om saken inom väghållningsområdet och dessutom organisering på ett ändamålsenligt sätt med tanke på de tillgängliga resurserna och andra frågor. Det är inte nödvändigt att i landskapens samarbetsavtal avtala om vilka representanter som ska delta i förhandlingarna, utan det går också att avtala om saken på annat sätt inom väghållningsområdet. Avtalet undertecknas av väghållarens representant och representanterna för landskapen inom väghållningsområdet. 

Enligt det föreslagna 4 mom. ska också kommunikationsministeriet delta i förhandlingarna, om överenskommelse inte nås i förhandlingarna enligt paragrafen. 

15 n §.Ersättande av avtal om väghållning med beslut av statsrådet. Om inget avtal om väghållning nås och inte heller samförstånd vid förhandlingarna med kommunikationsministeriet, ska statsrådet på föredragning av kommunikationsministeriet fatta ett beslut om de ärenden som ska avgöras genom ett avtal om väghållning. Detta är nödvändigt för att trygga kontinuitet samt användbarhet när det gäller de landsvägar som används för allmän trafik och nödvändiga mobilitetsbehov. Utan avtal kommer våghållningsområdet inte att ha tillgång till finansiering för väghållningen och då kan nödvändiga dagliga och andra väghållningsuppgifter förbli ogjorda. 

Enligt 2 mom. ska statsrådet samtidigt bestämma om det förfarande genom vilket statsrådets beslut kan ersättas med ett avtal mellan väghållaren och de landskap som hör till väghållningsområdet. Målet är att ett avtal väghållning ska ingås, och ett eventuellt statsrådsbeslut ska därför bara gälla tills det att parterna nått samförstånd om ett avtal. 

Enligt 3 mom. ska sådana beslut av statsrådet beredas vid kommunikationsministeriet, och i samband med beredningen ska ministeriet höra de landskap som beslutet gäller, väghållaren och andra ministerier och myndigheter för vars verksamhetsområde väghållningen kan vara av väsentlig betydelse. 

Beslut som statsrådets fattat med stöd av denna paragraf får överklagas i enlighet med 105 §. Bestämmelser om omedelbar verkställighet av beslut finns i 107 §. 

2 kap. Planering av landsväg  

15 f §.Uppgifter vid planering av landsväg. Paragrafens nummer ändras till 15 o §. Hänvisningarna i 1 mom. till 15 g och 15 h § ändras till hänvisningar till 15 p och 15 q §. I 2–4 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. I 4 mom. ändras den regionala trafiksystemplaneringen till landskapets trafiksystemplan. 

15 g §.Projektbedömning. Paragrafens nummer ändras till 15 p §. I 1 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet.  

15 h §.Planeringsgrunder för utredningsplanering och vägplanering. Paragrafens nummer ändras till 15 q §. I 2–4 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet.  

16 §.Rätt till utredning. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet.  

17 §.Planering av väg och områdesplanering. I 1 mom. görs en språklig ändring. Till 3 mom. fogas ett omnämnande av att vägens sträckning och förhållande till övrig områdesanvändning med beaktande av vägens karaktär vid behov kan klarläggas också i samarbete landskapet. Omnämnandet av landskapsförbundet stryks. I fortsättningen kommer utarbetandet av utredningsplaner och vägplaner att inom väghållningsområdet fördelas mellan det landskap som sköter väghållningsuppgifter och väghållaren. När landskapen ansvarar för planeringen blir hänvisningen till dem onödig. I de fall där det är väghållarna som svarar för planeringen krävs det dock även i fortsättningen samarbete med landskapet när förhållandet mellan vägens sträckning och annan markanvändning utreds. 

19 §.Utredningsplanens innehåll. I 1 och 2 mom. föreslås språkliga ändringar. I 2 mom. ändras den regionala trafiksystemplaneringen till trafiksystemplanen på landskapsnivå. Dessutom ändras hänvisningarna till 15 g och 15 h § till hänvisningar till 15 p och 15 g §. 

22 §.Vägplanens innehåll. I 4 mom. ändras den regionala trafiksystemplaneringen till trafiksystemplanen på landskapsnivå. Dessutom ändras hänvisningarna till 15 g och 15 h § till hänvisningar till 15 p och 15 g §. I 1, 3 och 4 mom. föreslås dessutom språkliga ändringar i den finska propositionen. 

23 §.Biområden och särskilda rättigheter som vägarbetet kräver. I 1 mom. görs en språklig ändring i den finska språkdräkten. I 2 mom. ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. 

24 §.Enskilda vägars anslutningar och lantbruksanslutningar samt utloppsdiken i vägplanen. I paragrafens rubrik och i 1 och 2 mom. ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. I 2 mom. ändras dessutom närings-, trafik- och miljöcentralen till väghållaren. 

25 §.Vägplan i särskilda fall. I paragrafen ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. 

27 §.Växelverkan. I 1 mom. är det fråga om tryggande av fastighetsägares och sakägares möjligheter att påverka. I momentet stryks omnämnandet av kommuner som onödigt, eftersom skyldigheten att samarbete med kommunerna vid utarbetandet av planer grundar sig på 15 f § 3 mom. Däremot ska skyldigheten att begära utlåtande av kommunen och andra myndigheter även i fortsättningen grunda sig på 4 mom. i denna paragraf. I 1–4 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. I 2 mom. ändras kommunens kungörelseskyldighet så att den blir en skyldighet för landskapet. Det ska inte längre föreskrivas särskilt om sättet för kungörandet utan på kungörelse enligt denna paragraf tillämpas den bestämmelse om kungörelse i 108 § enligt vilken förfarandet för landskapens tillkännagivanden i landskapslagen ska tillämpas. I momentet görs dessutom en språklig ändring. I 4 mom. stryks närings-, trafik- och miljöcentralens skyldighet att begära utlåtande av landskapsförbundet. Till momenten fogas ett omnämnande av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Enligt den gällande lagen skulle sådana anmärkningar tillställas den kommunen som sett till att planen hålls framlagd, och kommunen har tillställt väghållningsmyndigheten sitt utlåtande om planen och om anmärkningar som gjorts mot den samt om inlämnande anmärkningsskrifter. Eftersom framläggandet i fortsättning ska kungöras i enlighet med förfarandet för landskapets tillkännagivanden föreslås att det till 4 mom. fogas en bestämmelse om att landskapen ska ge de kommuner vilkas område omfattas av planen möjlighet att yttra sig också om anmärkningarna mot planen. Det är ändamålsenligt att bestämmelser om detta finns i samma moment i vilket det också i övrigt föreskrivs om skyldigheten att begära utlåtande av kommunerna. 

27 a §.Förhandsöverläggning. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. Till paragrafen fogas ett omnämnande av möjligheten för Trafikledsverket att begära förhandsöverläggning samt av informationsutbytet mellan Trafikledsverket och de övriga myndigheterna. 

27 b §.Framställning om godkännande av en utredningsplan och en vägplan. I 1 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. Till paragrafen fogas en skyldighet för landskapet att meddela väghållaren att planen har lämnats till Transport- och kommunikationsverket för godkännande. På motsvarande sätt som 16 § förutsätter att väghållaren ska underrättas om när utarbetandet av en plan samt utredningar som har samband med den inleds ska väghållaren också utan dröjsmål underrättas om att planen lämnats för godkännande. Även enligt 103 § sänder Transport- och kommunikationsverket besluten om godkännande av utredningsplaner och vägplaner samt om förlängning av deras giltighetstid till landskapet och väghållaren. 

I 2 och 3 mom. ändras dessutom 15 g och 15 h § till 15 o och 15 p §. 

30 §.Ändring av och mindre avvikelser från planerna. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. 

31 §.Planernas giltighetstid. Paragrafens 1 och 3 mom. preciseras så att Transport- och kommunikationsverket på ansökan eller på eget initiativ kan förlänga tidsfristen för utredningsplanen eller vägplanen. Ansökan kan göras av till exempel landskapet, väghållningsområdet eller Trafikledsverket. 

32 §.Uppföljning och utvärdering. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet och hänvisningen till 15 g § ändras till en hänvisning till 15 p §. 

3 kap. Underhåll av en landsväg, tillfälliga trafikarrangemang samt anslutningar och övriga åtgärder som gäller landsvägen 

34 §.Begränsat underhåll. I 1 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till väghållaren. Momentet preciseras så att väghållaren fattar beslut på förslag av landskapet. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet.  

35 §.Tillfälligt trafikförbud eller tillfällig begränsning av trafiken. I 1 och 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. 

36 §.Tillfällig farväg. I 1 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. Hänvisningen i momentet till den gamla lagen om enskilda vägar ändras till en hänvisning till den nya lagen om enskilda vägar. I momentet ändras dessutom den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. Hänvisningen i 2 mom. till vägtrafiklagen (267/1981) ändras till en hänvisning till den nya vägtrafiklagen (729/2018) som träder i kraft den 1 juni 2020. 

37 §.Anslutning till landsväg. I 1 och 2 mom. ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. 

38 §.Anläggande, underhåll eller ändring av anslutning eller övergångsställe. I 1, 2 och 4 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. Paragrafens 1 mom. preciseras så att även landskapet enligt avtal kan svara för underhållet. 

I 1 och 2 mom. ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar.  

39 §.Avskärande av en enskild väg, en gata eller en snöskoterled. I paragrafen och paragrafens rubrik ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. 

40 §.Avlägsnande av anslutning. I 2 och 3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. I 2 mom. ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. I momentet görs dessutom en språklig ändring. 

42 §.Arbete på vägområde samt placering av konstruktioner, anläggningar och anordningar på vägområde. I 1–4 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. I 5 mom. i den finska propositionen görs också en språklig ändring. 

Behovet av tillstånd för placering på vägområde i enlighet med 42 § i lagen om trafiksystem och landsvägar grundar sig på att man vid placeringen av anordningar, anläggningar och byggnader på vägområde i samband med tillståndsprövningen ska bedöma vilka konsekvenser placeringen har för trafiksäkerheten samt vilka olägenheter placeringen eventuellt medför för väghållningen.  

I 5 mom. anges undantag från tillståndsförfarandet. Som en ny 4 punkt föreslås ett undantag enligt vilket tillstånd inte behövs för placering av trafikanordningar på vägområdet på en landsväg, när det är fråga om ordnande av trafikstyrning som ankommer på Trafikledsverket genom serviceavtal. Genom denna ändring möjliggörs ordnandet av den trafikstyrning som ankommer på Trafikledsverket genom ett serviceavtal som ingås med trafikstyrningsbolaget. Avsikten är att denna ändring ska träda i kraft så snart som möjligt.  

Om trafikstyrningsbolaget behöver placera något annat än de trafikstyrningsanordningar och anläggningar som anges i serviceavtalet på vägområdet, ska tillstånd för placering av sådana anordningar och anläggningar sökas i enlighet med 42 § 1 mom. i lagen om trafiksystem och landsvägar. 

42 a §.Placering av vissa kablar på vägområde. I det inledande stycket i 1 mom. och i 3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. I 1 mom. 1 och 3 punkten görs också en språklig ändring. 

42 b §.Skyldighet att flytta, skydda och avlägsna konstruktioner, anläggningar och anordningar. Paragrafens rubrik ändras så i den finska propositionen att den motsvarar svenska rubriken. I 1–3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. Dessutom preciseras i 3 mom. att fem år räknas från ärendets handläggning. 

43 §.Korsning mellan särskild vinterväg och farled. I 1 och 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. 

4 kap. Begränsningar i markanvändningen som gäller områden utanför landsvägsområdet 

44 §.Skyddsområde för landsväg. I 1 mom. görs språkliga ändringar i den finska propositionen. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. 

45 §.Frisiktsområde för landsväg. I 1 mom. görs en språklig ändring i den finska propositionen. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. 

48 §.Undantag från begränsningar. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. 

49 §.Förfarandet vid avlägsnande av växtlighet och naturhinder. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. Dessutom föreslås en språklig ändring. 

51 §.Snöskärm och uppläggning av snö. I 1 och 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. 

52 §.Reklam och annonsering invid vägar. I den första meningen i 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. I momentet föreskrivs att verket ska begära utlåtande också av landskapet. I 3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket, förutom i momentets sista mening där närings-, trafik- och miljöcentralen ändras till väghållaren. Till momentet fogas ett omnämnande av de föreskrifter som har meddelats med stöd av 52 b §. I 4 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket.  

52 b §.Bemyndigande att meddela föreskrifter. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. Paragrafen preciseras så att Transport- och kommunikationsverket ska ha rätt att meddela föreskrifter. 

5 kap. Förvärv av områden samt ersättningar 

54 §.Inledande av landsvägsförrättning. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket, som är väghållare. Dessutom föreslås att även landskapet ska få ansöka om en landsvägsförrättning under förutsättning att väghållaren har gett sitt samtycke till detta. Väghållaren kan ge sitt samtycke exempelvis i avtalet om väghållning, om detta anses vara ändamålsenligt.  

56 §.Besittningstagande. I 1 mom. ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. I 1 och 3 mom. ändras dessutom väghållaren och närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. I 3 mom. görs en språklig ändring. I 4 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. 

56 a §.Överlåtelse av en enskild väg. I paragrafen och paragrafens rubrik ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. Dessutom ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket.  

57 §.Fastställande av föremålet för inlösning samt uppkomst av äganderätt till vägområdet. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. 

62 §.Behandling av inlösen vid två förrättningar. I 1 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. I 2 mom. görs en språklig ändring. 

69 §.Reglering av enskilda vägar. I paragrafen ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. I 2 mom. ändras dessutom hänvisningsbestämmelserna så att de överensstämmer med den gällande lagen. I momentet ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till väghållaren. 

73 §.Ersättning för utredningsarbete och för vissa andra åtgärder. I 2 mom. ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. 

74 §.Övriga ersättningar och landsvägsförrättning som gäller ersättningar. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. 

75 §.Landsvägsförrättning i särskilda fall. I 1 och 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. I 1 mom. ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. I 3 mom. ändras väghållaren till Trafikledsverket. 

79 §.Utbetalning av ersättning samt ränta. I 1 mom. görs en språklig ändring. I 1 och 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. Paragrafens 4 mom. upphävs som onödigt som en följd av landskapsreformen. 

80 §.Deponering av ersättning som är stridig. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. 

81 §.Tvångsverkställighet i särskilda fall. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. 

83 §.Ringa ersättningar. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. 

84 §. Ersättningsfria överlåtelser.I 2 mom. ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. 

85 §.Kostnaderna för landsvägsförrättning. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. 

6 kap. Upphörande och indragning av landsväg samt indragning av biområde 

88 §.Upphörande av landsväg. I 1 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till väghållaren och landskapet. I momentet görs dessutom en språklig ändring. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till väghållaren.  

90 §.Konstruktioner och anordningar på ett tidigare vägområde. I 1 mom. ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. I 2 mom. görs en språklig ändring. I 3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket.  

91 §.Överföring av ett tidigare vägområde. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till väghållaren. 

93 §.Ett tidigare vägområde som enskild väg. I paragrafens rubrik och i 1 och 2 mom. ändras den finska språkdräkten så att den motsvarar begreppen i den nya lagen om enskilda vägar. I 2 mom. ändras hänvisningen till den gamla lagen om enskilda vägar till en hänvisning till den nya lagen om enskilda vägar. I 2 och 3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till väghållaren.  

95 §.Indragning av biområde. I 1 och 3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. 

95 a §.Indragning och överlåtelse av en del av ett vägområde. I 1 och 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen och väghållaren till Trafikledsverket. Till 2 mom. fogas ett omnämnande av landskapets eller Trafikledsverkets initiativ. 

7 kap. Särskilda bestämmelser 

99 b §.Överföring av biträdande uppgifter. Paragrafen togs in i den föregående lagändringen som trädde i kraft den 1 augusti 2018. Trafikverket fick ett bemyndigande att genom avtal överföra biträdande uppgifter som anknyter till dess tillståndsuppgifter inom väghållningen till en privat eller offentlig tjänsteleverantör.  

I denna proposition ändras i 1 mom. närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. Till momentet fogas en möjlighet för Trafikledsverket att genom avtal överföra biträdande fält- och rådgivningsuppgifter som anknyter till dess tillståndsuppgifter inom väghållningen till landskapet. Dessutom kan verket genom avtal överföra uppgifter som avses i 6 § 2 mom. i lagen om Trafikledsverket (862/2009) till landskapet. Dessutom ändras språkdräkten i den finska propositionen. 

Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Enligt motiveringen till grundlagen ska begreppet offentliga förvaltningsuppgifter i samband med grundlagens 124 § förstås i en relativt vidsträckt bemärkelse, så att det omfattar uppgifter som till exempel hänför sig till verkställigheten av lagar samt beslutsfattande om enskilda personers och sammanslutningars rättigheter, skyldigheter och förmåner (RP1/1998 rd, s. 61 och 179).  

Myndighetsuppgifterna när det gäller väghållning har systematiskt centraliserats och kännedomen om de regionala förhållandena har i praktiken så långt som möjligt säkerställts genom att operativa fältarabeten av teknisk natur har upphandlats. Sådana fältinspektioner kan betraktas som sådan biträdande verksamhet av teknisk natur som inte innebär utövning av offentlig makt. Enligt en mycket extensiv tolkning av begreppet offentlig förvaltningsuppgift kan det omfatta sådana inspektioner och utredningar i fältområde som myndigheten använder som beslutsunderlag. Som åtgärder i samband med beredning av förvaltningsbeslut kan de således i vissa avseenden betraktas som skötsel av offentliga förvaltningsuppgifter. I samband med sådana fälttjänster produceras information och tekniskt material som myndigheten självständigt ska tolka i samband med sitt beslutsfattande. Med tanke på organiseringen av väghållningen och ett effektivt resursutnyttjande är det ändamålsenligt att skötseln av biträdande uppgifter i terräng kan överföras.  

Tillståndsuppgifterna kan utöver biträdande uppgifter i fältområde förutsätta rådgivning som inte nödvändigtvis behöver tillhandahållas av den myndighet som fattar tillståndsbesluten. Med tanke på ett effektivt utnyttjande av resurserna kan det vara ändamålsenligt att genom avtal överföra också denna biträdande rådgivningsuppgift i anslutning till tillståndsförfarandet på någon annan tjänsteleverantör. Rådgivningen ingår i myndighetens förpliktelser, men den innebär inte utövande av offentlig makt. Det finns således inget hinder för att överföra sådana uppgifter till en annan tjänsteleverantör.  

Paragrafen uppfyller kravet i 124 § i grundlagen (731/1999), dvs. att offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Grundlagsutskottet har ansett att uppgiften att bistå en myndighet genom avtal kan överföras på andra än myndigheter (GrUU 11/2006 rd, s. 2). Med offentlig tjänsteleverantör avses till exempel ett landskap, ett ämbetsverk eller en inrättning. Grundlagsutskottet har konstaterat att det inte är oproblematiskt att genom avtal föra över en förvaltningsuppgift som anförtrotts en myndighet till en annan myndighet. Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag, enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag och lag noggrant iakttas i all offentlig verksamhet. När det främst är fråga om service som kan jämställas en offentlig förvaltningsuppgift har det dock inte funnits något hinder för en överföring. (GrUU 11/2004 rd, s. 2)  

Enligt 2 mom. ska tjänsteleverantören ha tillräckliga tekniska förutsättningar samt tillräckliga kunskaper för skötseln av de uppgifter som avses i 1 mom.  

99 c §.Uppgifter som överförs till Trafikledsverket i samband med landskapsreformen. I paragrafen förtecknas i detalj de uppgifter som när landskapsreformen träder i kraft överförs från närings-, trafik- och miljöcentralerna och från närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter till Trafikledsverket. Genom bestämmelsen har man velat göra överföringen av uppgifter tydligare och ändringen genomskinlig. De uppgifter som överförs är operativa uppgifter som i synnerhet närings-, trafik- och miljöcentralerna har skött för Trafikverkets del. 

100 §.Förberedelser för störningar och undantagsförhållanden. Den gällande paragrafen innehåller redan nu bestämmelser om beredskapsskyldigheten. I 1 mom. ändras väghållaren till Trafikledsverket och närings-, trafik- och miljöcentralerna till landskapen inom väghållningsområdet. Sådana former av förberedelser som krävs är beredskapsplanering och förberedelser för verksamhet vid störningar i normala förhållanden och under undantagsförhållanden. I det sammanhanget ska beaktas en landsvägs trafikmässiga betydelse och väglaget samt förväntade förändringar och övriga förhållanden. En bestämmelse om förberedelser inom ramen för samarbetet mellan väghållaren och landskapen inom väghållningsområdet behövs på grund av de förändringar som berör aktörerna inom väghållningen, i synnerhet för säkerställande av enhetliga förberedelser i hela landet.  

I 2 mom. föreskrivs det om bemyndigandet att utfärda förordning, samtidigt som Transport- och kommunikationsverkets bemyndigande att utfärda förordning stryks. Enligt momentet får det genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om den beredskapsplanering som krävs av Transport- och kommunikationsverket, Trafikledsverket och landskapen för att säkerställa att förberedelserna är enhetliga i hela landet och att de tillgodoser de behov som gäller undantagsförhållanden och störningar i de normala förhållandena på landsvägar. Bemyndigandet att utfärda förordning behövs i syfte att precisera beredskapsskyldigheten enligt 1 mom. 

100 b §.Egenkontroll av väghållningen. I 1 och 3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. 

101 §.Administrativa tvångsmedel. I 1 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Transport- och kommunikationsverket. I momentet görs också en språklig ändring. I 2 och 3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Transport- och kommunikationsverket, Trafikledsverket och landskapet.  

101 a §.Rätt att få information. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet och väghållaren till Trafikledsverket.  

Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. med bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets rätt att av landskapen och Trafikledsverket få information som behövs vid skötseln av de uppgifter som avses i 101 §. 

I paragrafen föreskrivs om Transport- och kommunikationsverkets, Trafikledsverkets och landskapets rätt att få information som är nödvändig för skötseln av uppgifter i fråga om väghållning, egenkontroll och tillstånd enligt denna lag. Dessa har rätt att lämna sekretessbelagd information till en aktör som för deras räkning sköter uppgifter som fastställts genom avtal, om informationen är nödvändig. Trafikledsverket och landskapet ska dock i samarbete med Försvarsmakten se till att uppgifter som ska hållas hemliga enligt 24 § 1 mom. 10 punkten i offentlighetslagen tryggas på en tillräcklig nivå i alla förhållanden och tillsammans med alla samarbetsparter. Om den information som överlämnas till aktören är information om beredskap för störningar eller undantagsförhållanden enligt 100 § i lagen om trafiksystem och landsvägar eller annan information om försvarsberedskapen ska den myndighet vars verksamhet information gäller i god tid underrättas om att informationen lämnas ut till aktören. Beslutet om att överlåta informationen till aktören ska då grunda sig på prövning som görs i samarbete mellan Trafikledsverket eller landskapet och den myndighet vars verksamhet informationen gäller. Trafikledsverket eller landskapet ska på förhand försäkra sig om att den information som lämnas ut kommer att hemlighållas och skyddas på behörigt sätt på det sätt som förutsätts i 26 § 3 mom. i offentlighetslagen. Vid behov ska ärendet om utlämnade av information överföras till Försvarsmakten för avgörande på det sätts om avses i 15 § 1 mom. i offentlighetslagen. 

102 §.Indrivning av kostnader. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket och landskapet. Till paragrafen fogas en rätt för Transport- och kommunikationsverket att driva in kostnader. 

103 §.Delgivning och delfående av beslut. I 1 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet och väghållaren till Trafikledsverket. Dessutom ändras hänvisningen till kommunallagen (410/2015) till en hänvisning till landskapslagen. 

104 §.Meddelande om beslut till dem som gjort en anmärkning och till myndigheterna. Paragrafens 1 mom. blir 2 mom. och 1 mom. blir 2 mom. I 1 mom. stryks landskapsförbundet och tillfogas ett omnämnande av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. I 1 och 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. I 2 mom. i paragrafen ändras väghållaren till Trafikledsverket.  

105 §.Ändringssökande. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. med bestämmelser om sökande av ändring i landskapens beslut. Paragrafens 5–8 mom. blir 6–9 mom. I 6 och 7 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. Till 7 mom. fogas ett omnämnande av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, och i momentet stryks landskapsförbundet. 

107 §.Omedelbar verkställighet av beslut. I 3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. 

108 §.Kungörelse. I paragrafen ändras det kommunala förfarandet för kungörelse så att det motsvarar offentliggörandet av landskapets tillkännagivanden, om vilket det föreskrivs närmare i 95 § i landskapslagen.  

108 a §.Landsvägsregister. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Trafikledsverket. 

1.5  Lagen om transportservice

172 §.Allmän trafikplikt inom luftfarten. I artikel 16 i EU:s flygtrafikförordning 1008/2008 föreskrivs om allmän trafikplikt inom luftfarten. En nationell bestämmelse som kompletterar förordningen har hittills ingått i luftfartslagens 65 §. Eftersom det är fråga om en bestämmelse om tillträde till marknaden föreslås det i detta sammanhang att bestämmelsen överförs från luftfartslagen till lagen om transportservice. I enlighet med riktlinjerna för landskapsreformen föreslås det att besluten om allmän trafikplikt överförs från Transport- och kommunikationsverket till landskapet. Landskapen ska också ordna offerttävlingar för rutter som omfattas av allmän trafikplikt och för vilka ett flygbolag utifrån en offerttävling ska väljas att bedriva trafik med ensamrätt. Landskapet ska dock höra och begära utlåtande av Transport- och kommunikationsverket innan allmän trafikplikt införs.  

Köp av flygtrafik finansieras med anslag under Transport- och kommunikationsverkets moment. Verket ska ingå ett avtal om fördelningen av anslaget med det landskap som infört allmän trafikplikt. På avtalsarrangemang som gäller tiden före landskapslagens ikraftträdande tillämpas övergångsbestämmelser som innebär att befintliga avtal övergår på landskapens ansvar om de inte säger upp avtalen. 

173 §.Statsfinansieringens användningsändamål. Till 1 mom. 3 punkten fogas ett omnämnande av landskap, kommuner, samkommuner och allmännyttiga samfund. Syftet med tillägget är att förtydliga paragrafens tillämpningsområde. I punkten görs också en språklig ändring i den finska propositionen. 

174 §.Kvotering och användning av anslag. Paragrafens rubrik ändras till att motsvara paragrafens innehåll. Paragrafens 2 mom. ändras så att Transport- och kommunikationsverket beslutar om fördelningen av anslaget på andra ändamål än sådana som nämns i 173 § 1 mom. Anslaget delas inte längre ut till närings-, trafik- och miljöcentralerna eftersom deras behörighet upphör den 31 december 2020. I 3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralerna till landskapen. Landskapen får en möjlighet att själva använda anslaget, vilket motsvarar det som föreskrivs i 6 § 2 mom. 1 punkten i landskapslagen. 

181 §.Behöriga vägtrafikmyndigheter enligt trafikavtalsförordningen. Det föreslås att 1 mom. ändras så att uttrycket behöriga närings-, trafik- och miljöcentraler ersätts med ordet landskap. Genom den ändringen genomförs 2 kap. 6 § 2 mom. 1 punkten i landskapslagen, där det föreskrivs att landskapet kan sköta planering och ordnande av offentlig trafik. Det är fråga om en frivillig uppgift, inte en lagstadgad. I momentet föreskrivs vidare att landskapen kan bedriva samarbete över landskapsgränserna när de ordnar offentlig persontrafik. 

I 2 mom. och i det inledande stycket till 3 mom. i den finska propositionen görs också språkliga ändringar. 

I 3 mom. 7 punkten stryks kommunerna Hämeenkoski och Nastola, eftersom dessa kommuner på grund av kommunsammanslagningar inte längre finns. 

I paragrafens 7 mom. stryks ordet kommunal. Därmed utvidgas behörigheten till att utöver en kommunal behörig myndighet gälla behöriga landskap. 

182 §.Behöriga järnvägstrafikmyndigheter enligt trafikavtalsförordningen. Till paragrafens 1 mom. fogas ett omnämnande om att landskapen är behöriga myndigheter i fråga om järnvägstrafik. Detta tillägg motsvarar den ändrade ordalydelsen i landskapslagens 6 § 2 mom. Avsikten är att landskapen ska vara behöriga också i fråga om järnvägstrafiken medan kommunikationsministeriet fortfarande ska svara för fjärrtrafiken. Dessutom fogas till momentet att kommunikationsministeriet kan med stöd av ett avtal bemyndiga landskapen att upphandla sådana persontrafiktjänster på järnvägarna som kompletterar upphandlingar av persontrafiktjänster på järnvägarna som gjorts av ministeriet. Det föreslås också en sådan ändring i paragrafens 1 mom. att också landskapet ska kunna vara behörig myndighet i fråga om annan spårtrafik än järnvägstrafik (spårvagnar och metro). För närvarande finns spårbunden stadstrafik (metro och spårvagn) ännu endast i huvudstadsregionen. 

Vissa landskap har uttryckt en vilja om att skaffa och ordna persontrafiktjänster på järnväg utöver det som kommunikationsministeriet i egenskap av den behöriga myndigheten som svarar för ordnandet av persontrafiktjänster på järnväg på riksnivå (dvs. persontrafik på järnväg utanför HRT:s behörighetsområde) avtalar med järnvägsbolagen om ordnandet av persontrafikstjänster på järnväg.  

Enligt de riktlinjer som drogs upp av regeringens finanspolitiska ministerutskott i april 2017 är det meningen att öppna persontrafiken på järnvägarna för konkurrens i Finland så att det om ordnandet av persontrafikstjänster på järnväg som hör till kommunikationsministeriets behörighet i fortsättningen ingås fem regionala eller på servicehelheter baserade koncessionsavtal, och varje avtalshelhet konkurrensutsätts separat. De flesta avtalshelheterna ska inbegripa lönsam trafik på marknadsvillkor, understödd avtalstrafik samt mindre lönsam trafik som omfattas av allmän trafikplikt.  

Om landskapet önskar skaffa trafik som kompletterar det utbud på persontrafik på järnvägarna som kommunikationsministeriet avtalat om med järnvägsbolagen inom ramen kommunikationsministeriets koncessionsavtal ska landskapet komma överens om saken med kommunikationsministeriet. Ministeriet kan genom avtal bemyndiga landskapet att skaffa sådana persontrafiktjänster på järnväg inom landskapets område eller mellan två landskap som kompletterar de persontrafiktjänster på järnväg som ministeriet ordnar på riksnivå. Det är meningen att landskapen om de så önskar inom sitt område ska kunna upphandla till exempel långsammare tågturer som stannar vid fler stationer och som betjänar till exempel landskapets interna pendlingstrafik. Utöver ett avtal mellan ministeriet och landskapet kan samordningen av den regionala och rikstäckande järnvägstrafiken ske i samband med utarbetandet av den riksomfattande trafiksystemplan och den trafiksystemplan på landskapsnivå som anges i lagen om trafiksystem och landsvägar.  

Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. enligt vilket en trafiktjänst som ordnas av den behöriga myndigheten eller upphandlas av landskapet enligt det avtalsarrangemang som avses i 1 mom. i obetydlig omfattning får sträcka sig utanför dess egentliga behörighetsområde. Den tågtrafik som landskapet ordnar i enlighet med det avtalsarrangemang som avses i 1 mom. kan i någon mån sträcka sig utanför det egentliga behörighetsområdet, åtminstone till en järnvägsknutpunkt i det angränsande landskapet. Detta innebär att till exempel den tågtrafik som Birkaland eller Södra Österbotten ordnar kan sträcka sig Haapamäki station i Mellersta Finland även om Mellersta Finland inte deltar i samarbetet. Likaså kan trafiken i Päijänne-Tavastland sträcka sig till Riihimäki i Egentliga Tavastland och Kouvola i Kymmenedalen. 

1.6  Miljöskyddslagen för sjöfarten

9 kap. Mottagning av avfall i hamn. 

4 §.Godkännande av avfallshanteringsplanen. I 1 och 4 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.  

5 §.Tillfälle att bli hörd och informering om en hamns avfallshanteringsplan. I 1 och 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. I 2 mom. föreslås dessutom en språklig ändring i den finska propositionen. 

7 §.Rapportering. Det föreslås att närings-, trafik- och miljöcentralen ändras till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. 

12 kap. Tillsyn och administrativt tvång 

1 §.Tillsynsmyndigheter. I 1 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. 

4 §.Närings-, trafik- och miljöcentralernas tillsynsuppgifter. I rubriken och i 1 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralerna till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. 

9 §.Handräckning. I 1 mom. ändras regionförvaltningsverket till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet och stavningen av Försvarsmakten ändras så att namnet har stor begynnelsebokstav. 

15 §.Administrativt tvång. I det inledande stycket i 1 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. 

16 §.Vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande. Det föreslås att närings-, trafik- och miljöcentralen ändras till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.  

18 §.Närmare bestämmelser. Det föreslås att närings-, trafik- och miljöcentralen ändras till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. 

1.7  Sjölagen

12 kap. Begränsningsfond och begränsningsmål  

3 §.Ansökan om upprättande av fond och därtill ansluten utredning. I 1 mom. ändras länsstyrelsen på domstolsorten till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet och till momentet fogas ett omnämnande av att när det gäller landskapet Åland ska penningbelopp deponeras eller säkerhet ställas hos Statens ämbetsverk på Åland. 

1.8  Banlagen

8 §.Allmänt om planering av järnväg. I 2 mom. ändras landskapsförbunden och närings-, trafik- och miljöcentralerna till landskapen. Dessutom ändras den regionala trafiksystemplaneringen till trafiksystemplanen på landskapsnivå. 

9 §.Rätt till utredning. Det föreslås att landskap nämns i 2 mom. I momentet görs också en språklig ändring i den finska propositionen. 

10 §.Planering av järnvägsområde och områdesplanering. I 1 mom. görs en språklig ändring. I 3 mom. ändras landskapsförbundet och närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. I 4 mom. stryks hänvisningen till närings-, trafik- och miljöcentralen. Till landskapen överförs inte närings-, trafik- och miljöcentralernas tidigare uppgifter att styra och övervaka kommunernas områdesanvändning. I lagen behöver därför inte föreskrivas att landskapets förordande krävs utöver kommunens i sådana fall som avses i momentet. 

12 §.Utredningsplanens innehåll. I 2 mom. ändras den regionala trafiksystemplaneringen till trafiksystemplanen på landskapsnivå. Den sista meningen i paragrafen flyttas och blir ett nytt 3 mom. 

15 §.Järnvägsplanens innehåll. I 2 mom. görs en språklig ändring i den finska propositionen. I 4 mom. ändras den regionala trafiksystemplaneringen till trafiksystemplanen på landskapsnivå. Dessutom avskiljs den projektbedömning som ingår i järnvägsplanen till ett nytt 5 mom. 

22 §.Växelverkan. I 1 mom. är det fråga om tryggande av fastighetsägares och sakägares möjligheter att påverka. I momentet stryks omnämnandet av kommuner som onödigt, eftersom skyldigheten att samarbete med kommunerna vid utarbetandet av planer grundar sig på 8 § 2 mom. Däremot ska skyldigheten att begära utlåtande av kommunen och andra myndigheter även i fortsättningen grunda sig på 4 mom. i denna paragraf. I 1–4 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. I 2 mom. ändras kommunens kungörelseskyldighet så att den blir en skyldighet för landskapet. Det ska inte längre föreskrivas särskilt om sättet för kungörandet utan på kungörelse enligt denna paragraf tillämpas den bestämmelse om kungörelse i 95 § enligt vilken förfarandet för landskapens tillkännagivanden i landskapslagen ska tillämpas. I momentet görs dessutom en språklig ändring. I 4 mom. stryks närings-, trafik- och miljöcentralens skyldighet att begära utlåtande av landskapsförbundet. Till momenten fogas ett omnämnande av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Enligt den gällande lagen skulle sådana anmärkningar tillställas den kommunen som sett till att planen hålls framlagd, och kommunen har tillställt väghållningsmyndigheten sitt utlåtande om planen och om anmärkningar som gjorts mot den samt om inlämnande anmärkningsskrifter. Eftersom framläggandet i fortsättning ska kungöras i enlighet med förfarandet för landskapets tillkännagivanden föreslås att det till 4 mom. fogas en bestämmelse om att bannätsförvaltaren ska ge de kommuner vilkas område omfattas av planen möjlighet att yttra sig också om anmärkningarna mot planen. Det är ändamålsenligt att bestämmelser om detta finns i samma moment i vilket det också i övrigt föreskrivs om skyldigheten att begära utlåtande av kommunerna. 

25 a §.Järnvägsplaner som berör plankorsningar. Paragrafen upphävs som onödig eftersom närings-, trafik- och miljöcentralernas behörighet upphör den 31 december 2020. 

43 a §.Rätt att föra talan vid en järnvägsförrättning. Paragrafen upphävs som onödig eftersom närings-, trafik- och miljöcentralernas behörighet upphör den 31 december 2020. 

69 §.Utbetalning av ersättning samt ränta. I 1 mom. görs en språklig ändring i den finska propositionen. Paragrafens 4 mom. ändras så att bannätsförvaltaren åläggs en skyldighet att till överlåtaren av ett område betala ersättningar för ägoreglering. Omnämnandet av närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter och ersättningar som gäller en privat spåranläggning stryks. I momentet görs också en språklig ändring.  

79 §.Nedläggning av järnväg i andra sammanhang. I 3 mom. ändras landskapsförbund till landskap. I 1 mom. 3 punkten och i 3 mom. görs dessutom språkliga ändringar i den finska propositionen. 

89 a §.Vissa skadeståndsärenden. Paragrafen upphävs som onödig eftersom närings-, trafik- och miljöcentralernas behörighet upphör den 31 december 2020. 

91 §.Meddelande om beslut till dem som gjort en anmärkning och till myndigheterna. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen och landskapsförbundet till landskapet. Dessutom görs i momentet språkliga ändringar i den finska propositionen. 

92 §.Ändringssökande. I 3 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen och landskapsförbundet till landskapet och till Statens tillsyns- och tillståndsmyndighet. 

95 §.Kungörelse. I paragrafen ändras det kommunala förfarandet för kungörelse så att det motsvarar offentliggörandet av landskapets tillkännagivanden, om vilket det föreskrivs i 95 § i landskapslagen. I paragrafen görs också en språklig ändring. 

1.9  Lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i fördraget med Ryssland om utarrendering av den del av Saima kanal som tillhör Ryssland och av det därtill hörande området till republiken Finland samt om fartygstrafiken genom Saima kanal och om tillämpning av fördraget

3 §. Till paragrafens 1 mom. fogas ett omnämnande av att landskapet Södra Karelen ska vara medlem i kommissionen och ansvara för räddningsväsendet och den prehospitala akutsjukvården när landskapslagen träder i kraft den 1 januari 2021. 

1.10  Lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation

234 §. Förutsättningar för placering. Det föreslås att hänvisningen till landsvägslagen i paragrafens 3 mom. ändras till motsvarande hänvisning till den nya lagrubriken, dvs. lagen om trafiksystem och landsvägar. 

318 §.Utlämnande av information från myndigheter. I 2 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. Rätten att få information gäller närings-, trafik- och miljöcentralerna till dess lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna upphävs den 31 december 2020. Dessutom ändras Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet 

1.11  Vägtrafiklagen

184 §.Undantag från skyldigheten att iaktta trafikregler. I 1 mom. 3 punkten ändras försvarsmakten till Försvarsmakten. I 5 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till Transport- och kommunikationsverket. Till momentet fogas en bestämmelse om landskapets befogenhet att bestämma om i vilken ordning övriga fordon får komma ombord på ett förbindelsefartyg eller ett annat offentligt finansierat servicefartyg i skärgårdstrafiken. Ordnandet av trafik- och transportservice i skärgården är en frivillig uppgift för landskapen och den finansieras med särskild finansiering. Dessutom preciseras att man med färja avser landsvägsfärja. 

1.12  Lagen om transport av farliga ämnen

12 §. Transport och tillfällig förvaring i transportkedjan. I 4 mom. ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet. I paragrafens 1, 2 och 4 mom. föreslås dessutom språkliga ändringar i den finska propositionen. 

1.13  Lagen om Trafikledsverket

2 §. Verkets uppgifter. Enligt förslaget ändras 1 mom. 6 punken så att Trafikledsverket i egenskap av förvaltare av trafiklederna ska svara för den styrning, det samarbete och de avtalsarrangemang som gäller väghållningen tillsammans med landskapen och deras samarbetsområden samt genom att styra upphandlingen av tjänster i landskapen. På detta sätt säkerställs en tillräckligt enhetlig servicenivå inom väghållningen samt att väghållningsmarknaden utvecklas och tjänsteleverantörerna behandlas rättvist i landet. Närmare bestämmelser om styrningen, samarbetet och avtalsarrangemangen ska finnas i lagen om trafiksystem och landsvägar. Till 7 punkten fogas ett omnämnande av avtalsarrangemangen med landskapen. 

I 2 mom. ändras landskapsförbunden till landskapen. Verket deltar i den regionala trafiksystemplaneringen, vilket omfattar deltagandet även i uppgörandet av landskapens trafiksystemplaner. 

6 §. Överföring av vissa uppgifter. Till paragrafen fogas nya 2 och 3 mom. Enligt 2 mom. får Trafikledsverket med landskapet avtala om överföring av uppgifter som rör tillstånd inom väghållningen till landskapet eller väghållningsområdet. För närvarande sköts dessa uppgifter vid närings-, trafik- och miljöcentralerna, i synnerhet närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland. Närmare bestämmelser om uppgifter som rör tillstånd finns i lagen om trafiksystem och landsvägar. De uppgifter som räknas upp i momentet är av teknisk och regional karaktär, och de är inte förenade med betydande utövning av offentlig makt. Vid bedömningen av om en överföring av uppgifter är ändamålsenlig ska Trafikledsverket beakta vilka effekter överföringen av uppgifter har på kostnaderna och handläggningen. Det är motiverat att Trafikledsverket vid behov kan anförtro landskapet denna uppgift. I 3 mom. föreslås att Trafikledsverket med stöd av ett avtal får anförtro landskapet eller kommunen offentliga uppgifter eller överta offentliga uppgifter av landskapet och kommunen på det sätt som föreskrivs i lagen om flyttning av fordon (828/2008). Avsikten är att Trafikledsverket kan avtala med landskapet eller kommunen om skötseln av dessa uppgifter, antingen så att landskapet eller kommunen sköter en offentlig uppgift som ankommer på Trafikledsverket, exempelvis flyttning av ett fordon och beslutsfattandet i samband med den, eller tvärtom.  

Det gällande 2 mom. blir 4 mom. 

Med de uppgifter som beskrivs i paragrafen avses till exempel dokumentserviceuppgifter, rådgivningsuppgifter och förvaltningsserviceuppgifter, biträdande terränguppgifter i anslutning till tillstånds- och andra uppgifter som ankommer på väghållaren eller barnnätsförvaltaren samt uppgifter i anslutning till markförvärv och inlösen. Det handlar om rutinmässiga, biträdande stöduppgifter. Tjänsteleverantörer ska inte kunna sköta uppgifter som åläggs i myndigheter i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), till exempel fatta i 14 § i den lagen avsedda beslut om att en handling lämnas ut. Sådana uppgifter ska skötas av verket. Överföringen av uppgifter kan genomföras genom antingen avtal eller förvaltningsbeslut samt kombineras med andra tjänster som Trafikledsverket upphandlar. 

Trafikledningsuppgifter och byggande av landsvägar och järnvägar har inte betraktats som offentliga förvaltningsuppgifter och inte som faktiska förvaltningsuppgifter. I motiveringen till regeringens proposition till riksdagen med förslag till förvaltningslag och till lag om ändring av förvaltningsprocesslagen (RP 72/2002 rd, s. 50) konstateras att ”faktiska förvaltningsåtgärder, t.ex. undersöknings- och planeringsåtgärder, som inte syftar till att ett beslut skall tas och inte är beredning av ett beslut är inte förvaltningsärenden. Faktiska förvaltningsåtgärder kan dock föregås av ett förvaltningsbeslut om att sådana åtgärder skall vidtas. Således är t.ex. ett beslut om intagning för vård mot patientens vilja ett sådant förvaltningsärende som avses i förvaltningslagen.”  

Paragrafen uppfyller kravet i 124 § i grundlagen (731/1999), dvs. att offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Grundlagsutskottet har ansett att uppgiften att bistå en myndighet genom avtal kan överföras på andra än myndigheter (GrUU 11/2006 rd, s. 2). Med offentlig tjänsteleverantör avses t.ex. ett ämbetsverk eller en inrättning. Grundlagsutskottet har konstaterat att det inte är oproblematiskt att genom avtal överföra en myndighets förvaltningsuppgifter till en annan myndighet. Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag, enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag och lag noggrant iakttas i all offentlig verksamhet. Då det är fråga om en tjänst som närmast kan jämföras med en offentlig förvaltningsuppgift har det inte funnits något hinder för överföring. (GrUU 11/2004 rd, s. 2) 

1.14  Lagen om enskilda vägar

6 §. Vägrätt till förmån för annat än en fastighet. I 2 mom. föreskrivs om grundande av tilläggsvägrätt för staten, landskapet eller kommunen i en situation där de inte äger eller besitter en fastighet på det område som den enskilda vägen betjänar. I den gällande lagen gäller denna möjlighet endast staten och kommunerna och nu får även landskapen möjlighet till tilläggsvägrätt. 

13 §. Upphörande av enskild väg och ändring till gata. I 2 mom. ändras den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eftersom bedömningen av gatuhållningsskyldigheten överförs till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet i samband med landskapsreformen.  

21 §. Anläggning av väg på eller i närheten av ett område som ingår i nätverket Natura 2000. I paragrafen ändras den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eftersom den samarbetsmyndighet som ansvarar för naturvården som en följd av landskapsreformen i fortsättningen är Statens tillstånds- och tillsynsverk i stället för närings-, trafik- och miljöcentralen. 

23 §. Hot om tvångsutförande. I paragrafen ändras den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, som inrättas i samband med landskapsreformen. På samma sätt som enligt den gällande lagen kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndigheten på ansökan av en vägdelägare, ett väglag eller ägaren till en fastighet som vägrätten gäller förena ett sådant lagakraftvunnet beslut från förrättning av enskild väg eller en sådan lagakraftvunnen dom som har meddelats med stöd av denna lag och som gäller en åtgärd för väghållning med hot om tvångsutförande, om den som är skyldig att utföra åtgärden inte har vidtagit behövliga åtgärder inom den tidsfrist som förelagts vid förrättningen av enskild väg. Det kan vara fråga om en åtgärd för byggande av en väg eller en annan åtgärd för väghållning. 

I 2 mom. föreskrivs om beslut om verkställande av hotet om tvångsutförande. På samma sätt som enligt den gällande lagen ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet inte verkställa ett hot om tvångsutförande på eget initiativ utan den sökande ska underrätta myndigheten om situationen. Hotet om tvångsutförande verkställs genom att sökanden eller någon annan fysisk person berättigas att utföra eller låta utföra de åtgärder som anges i det beslut som fattas vid en förrättning av enskild väg på bekostnad av den som är skyldig att utföra dem. 

29 §. Förbud och begränsning av användning av väg samt avstängning av väg. I paragrafen föreskrivs om förbud mot och begränsning av användningen av en sådan väg som får understöd för väghållningen av staten, landskapet eller kommunen. Den gällande paragrafen ändras så att även landskapet nämns i den eftersom landskapen efter landskapsreformen kommer att ha i uppgift att dela ut statsunderstöd till enskilda vägar. 

51 §. Väglagets stadgar. I 4 mom. preciseras skyldigheten att registrera och bevara stadgarna. Väglagens organ är enligt 50 och 89 § skyldiga att tillställa den registeransvarige väglagets stadgar, varefter stadgarna ska föras in i registret över enskilda vägar i anslutning till uppgifterna om väglaget i fråga. 

61 §. Sammankallande av väglagets stämma. I 4 mom. ändras den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, som inrättas i samband med landskapsreformen. 

65 §. Klander av väglagets beslut. Paragrafens 3 mom. ändras så att jordrättsingenjören i fortsättningen ska kunna delta i beredningen av behandlingen av en klandertalan som ska behandlas i tingsrätten. Genom ändringen säkerställs behövlig sakkunskap och behövliga resurser även vid behandlingen i tingsrätten av en klandertalan som hänför sig till lagstiftningen om enskilda vägar eller fastighetsförrättningar. Även kommunikationsutskottet har i sitt betänkande (KoUB 13/2018 rd) konstaterat att den ändring av lagen om enskilda vägar som gäller jordrättsingenjörer behöver genomföras med det snaraste i samband med de ändringar som gäller landskapsreformen. Klandertalan ska dock inte behandlas i jorddomstolssammansättning, utan så som i rättegångsbalken föreskrivs om behandlingen av tvistemål i allmänhet. 

73 §. Ansökan om förrättning av enskild väg. I 2 mom. föreskrivs om de aktörer som har rätt att ansöka om förrättning av enskild väg. Det föreslås att den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen ändras till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. 

83 §. Statsunderstöd. I samband med landskapsreformen blir statsunderstödsuppgiften i anslutning till enskilda vägar en uppgift för landskapen. Av denna anledning ändras staten till landskapet i 1 mom. Till momentet fogas dessutom ett omnämnande av understöd för underhållet av färjesträckor på enskilda vägar.  

I samband med landskapsreformen blir statsunderstödsuppgifter i anslutning till enskilda vägar en obligatorisk uppgift för landskapen (6 § 1 mom. i landskapslagen). Avsikten är att riksdagen ska fastställa anslagen till enskilda vägar i budgeten. Statsunderstödsanslaget till enskilda vägar delas ut till landskapen som en del av den allmänna finansieringen, vilket innebär att landskapen själva fastställer storleken på det understödsanslag som riktas till enskilda vägar. 

De enskilda vägarna är en del av trafiksystemet, och därför är det viktigt att också enskilda vägar och understöden till dem behandlas i landskapsstrategin och i landskapets trafiksystemplan, om vilken det föreskrivs i lagen om trafiksystem och landsvägar (572/2018).  

Landskapen kan understödja underhållet av färjesträckor på enskilda vägar som en del av planeringen och ordnandet av skärgårdstrafiken i enlighet med 6 § 2 mom. i landskapslagen. Uppgiften är frivillig för landskapen och för att få finansiering för den ska de ta sig an uppgiften i fråga i sin landskapsstrategi. Statsunderstödsanslaget för färjesträckor på enskilda vägar fördelas till landskapen som särskild finansiering, vilket innebär att understödet för underhållet av färjesträckor särskiljs från det understödsanslag för väghållningen som avses i 1 mom.  

I lagen om enskilda vägar föreskrivs det inte närmare om praxisen för understöd till färjesträckor på enskild väg. De allmänna kriterierna för understöd gäller dock också understöd till färjesträckor. Enligt 4 mom. får det vid behov utfärdas närmare bestämmelser om fördelningen av statsunderstödsanslaget genom förordning av statsrådet. Vid behov kan det till exempel utfärdas bestämmelser om på vilka grunder och kriterier understödsanslaget fördelas mellan landskapen och hur landskapen fördelar understödsanslaget. Fördelningen av statsunderstödsanslag mellan landskapen kan också avgöras i motiveringen till budgetmomentet eller så kan det göras upp riksomfattande anvisningar för fördelningen av understödet. 

Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. med bestämmelser om bedömningen av om understödsanslaget är tillräckligt. Bedömningen ska göras enligt landskapens fullmäktigeperioder. Vid bedömningen granskas behovet av statsunderstöd till enskilda vägar, de effekter som uppnåtts med understöden, den utveckling som förväntas samt dessas förhållande till utvecklingen av den offentliga ekonomin samt förhållandet till de mervärdesskatter som uppburits hos väglagen. 

2 och 3 momenten i gällande lagen blir 3 och 4 momenten. 

85 §. Tillåtande av trafik på vägar som får understöd. Till 1 och 3 mom. fogas ett omnämnande av landskapet som den som utöver staten och kommunen beviljar understöd, eftersom statsunderstödsuppgiften i anslutning enskilda vägar överförs till landskapet i samband med landskapsreformen. På grund av statsunderstödsuppgiftens natur kvarstår alltjämt omnämnandet av staten i paragraftexten. Dessutom ändras den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet som beviljar understödet. 

86 §. Förbud mot betalning av skuld med understöd. Till paragrafen fogas ett omnämnande av landskapet, eftersom statsunderstödsuppgiften i anslutning enskilda vägar överförs till landskapet i samband med landskapsreformen. 

87 §. Tillämpning av statsunderstödslagen. I paragrafen intas närmare bestämmelser om tillämpningen av statsunderstödslagen än de som finns i den gällande lagen eftersom det i fortsättningen är landskapet som sköter uppgiften att fördela statsunderstöd. Statsunderstödslagen (688/2001) ska tillämpas, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller i någon annan lag. På understöd som beviljats av landskapet tillämpas dock enbart statsunderstödslagens 2 kap. som gäller grunderna för beviljande av statsunderstöd, 3 kap. som gäller beviljande och utbetalning av statsunderstöd, 4 kap. som gäller användning av statsunderstöd och övervakningen därav, 5 kap. som gäller återbetalning och återkrav av statsunderstöd, 6 kap. som gäller information och utlämnande av uppgifter samt 33 § som gäller delgivning. 

88 §. Ändringssökande. I paragrafen ändras närings-, trafik- och miljöcentralen till landskapet eftersom statsunderstödsuppgiften i anslutning till enskilda vägar överförs till landskapen. Till paragrafen fogas ett nytt 1 mom. I det föreskrivs om omprövning av landskapets beslut om statsunderstöd. Paragrafens 1 och 2 mom. flyttas till 2 och 3 mom. 2 mom. preciseras så att överklagandet till högsta förvaltningsdomstolen är möjlig endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. 

1.15  Lag om införande av lagstiftningen om genomförande av landskapsreformen inom sektorn för trafik och transport

Denna lag innehåller sådana bestämmelser om genomförande av landskapsreformen som har samband med uppgifter som från staten överförs till landskapen, med behörighet, med personalens ställning, med överföring av avtal och egendom samt med skötsel av anhängiga ärenden. Genom denna lag förverkligas också de överföringar från närings-, trafik- och miljöcentralerna till Trafikledsverket som ska göras i samband med landskapsreformen. Dessutom föreskrivs i lagen om landskapsfullmäktiges beslut som gäller egendom och avtal som överförs från staten till landskapen. Lagen innehåller också bestämmelser om meddelanden till borgenärer och avtalsparter samt om tillämpning av bestämmelserna om temporär förvaltning. Den föreslagna lagens bestämmelser motsvarar bestämmelserna i den föreslagna lagen om införande av lagstiftningen om verkställighet av landskapsreformen och om omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter. Den regeringsproposition som gällde den nämnda lagen och verkställigheten av landskapsreformen lämnades till riksdagen våren 2018 (RP 14/2018 rd). Bestämmelserna om personalen och egendomen samt om överföringen av avtal har en central betydelse i fråga om de uppgifter som överförs genom införandelagen. 

Genom denna lag genomförs också överföringen av närings-, trafik- och miljöcentralernas nuvarande uppgifter i samband med trafiktelematik och trafikens kundservicecentral till det aktiebolag som avses i 1 § 1 mom. i lagen om ombildning av Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster till aktiebolag. 

1 kap. Allmänna bestämmelser 

1 §.Författningar som träder i kraft. Paragrafen innehåller bestämmelser om de lagar som ska träda i kraft. Genom den föreslagna lagen ska 15 lagar träda i kraft. Lagarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 2021 utöver 42 § 5 mom. 4 punkt i lagen om trafiksystem och landsvägar som ska träda i kraft samtidigt som denna lag.  

2 §.Tillämpningsområde. Paragrafen innehåller bestämmelser om den föreslagna införandelagens tillämpningsområde. I lagen föreskrivs om överföring av uppgifter som avses i de lagar som nämns i 1 §. De uppgiftsöverföringar som avses i lagens 1 § gäller dels av landskapsreformen föranledda uppgiftsöverföringar från staten och landskapsförbunden till landskapen och dels från närings-, trafik- och miljöcentralerna till Trafikledsverket. I lagen föreslås dessutom bestämmelser om överföring av vissa uppgifter som för närvarande ska skötas vid närings-, trafik- och miljöcentralerna till det aktiebolag (trafikstyrningsbolag) som avses i 1 § 1 mom. i lagen om ombildning av Trafikverkets trafikstyrnings- och trafikledningstjänster till aktiebolag. 

Genom de lagar som nämns i den föreslagna lagens 1 § genomförs överföringen av de uppgifter som avses i 6 § 1 mom. 14 punkten och 2 mom. 1 punkten i landskapslagen (RP 15/2017 rd) samt de statsunderstödsuppgifter gällande mobilitetsstyrning som avses i 6 § 1 mom. 15 punkten i den lagen. I fråga om de uppgifter som ska överföras till landskapen gäller införandelagen sålunda införande - och övergångsregleringen i fråga om överföringen av de uppgifter till landskapen som avses i den föreslagna landskapslagens 6 § 1 mom. 14 punkten, dvs. bestämmelsen om landskapens uppgiftsområden: trafiksystemens funktion, trafiksäkerhet, väg- och trafikförhållanden, regional väghållning, samarbete inom markanvändningen och produktion av information om verksamhetsmiljön för den riksomfattande trafiksystemplaneringen. I fråga om 6 § 1 mom. 15 punkten i den föreslagna landskapslagen gäller denna lag införande- och övergångsregleringen i fråga om överföringen till landskapen av de statsunderstödsuppgifter som avser mobilitetsstyrning. I den föreslagna landskapslagens 6 § 1 mom. 15 punkten ingår också statsunderstödsuppgifterna gällande enskilda vägar, men det är meningen att införande- och övergångsbestämmelserna i fråga om dem ska tas in i en proposition som överlämnas hösten 2018 och varmed den nya lagen om enskilda vägar ändras i de avseenden som landskapsreformen förutsätter (RP 147/2017 rd och RP 11/2018 rd). Denna införandelag gäller också införande- och övergångsreglering i fråga om uppgifter som avser utveckling och ordnande av trafiktjänster på landskapsnivå samt planering och ordnande av offentlig persontrafik i enlighet med 6 § 2 mom. 1 punkten i den föreslagna landskapslagen.  

Eftersom staten fortfarande ska vara väghållare och i egenskap av ägare svara för statens landsvägsnät, ska vissa riksomfattande väghållningsuppgifter överföras från närings-, trafik- och miljöcentralerna, som läggs ner i samband med landskapsreformen, till Trafikledsverket, som är väghållare. I denna lag ingår också införande- och övergångsbestämmelser i anslutning till dessa överföringar.  

Den föreslagna lagens övergångsbestämmelser är inte uttömmande. I fråga om omständigheterna kring uppgiftsöverföringen gäller dessutom vad som föreskrivs särskilt. Särskilda övergångsbestämmelser kan ingå också i andra lagar genom vilka det görs uppgiftsöverföringar till landskapen, från närings-, trafik- och miljöcentralerna till Trafikledsverket och från närings-, trafik- och miljöcentralerna till trafikstyrningsbolaget.  

2 kap. Bestämmelser om personal 

3 §.Ställningen för den personal som övergår från staten till landskapen. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med lagen om införande av lagstiftningen om verkställighet av landskapsreformen och om omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter (RP 14/2018 rd) om den personals ställning som i enlighet med denna lag överförs till landskapen eller till landskapens nationella servicecenter som avses i landskapslagens 119 § från staten, från närings-, trafik- och miljöcentralerna samt från närings-, trafik- och miljöcentralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (nedan utvecklings- och förvaltningscenter). Bestämmelser om statsanställdas ställning vid omorganisering av verksamheten och arbetsuppgifterna finns i fråga om tjänstemän i statstjänstemannalagen (750/1994) och i fråga om anställda i arbetsavtalsförhållande i arbetsavtalslagen (55/2001). På omorganiseringar av uppgifter och verksamhet tillämpas också överlåtelsedirektivet (2001/23/EG). 

Situationer där arbetsgivaren byts ut regleras i tjänstemanna- och arbetsrätten av principen för överlåtelse av rörelse. Med överlåtelse av rörelse avses enligt 5 e § i statstjänstemannalagen överlåtelse av en funktionell del av den statliga verksamheten till en annan arbetsgivare, om den del som överlåts förblir oförändrad eller likartad efter överlåtelsen. Enligt 1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen avses med överlåtelse av arbetsgivarens rörelse överlåtelse av ett företag, en rörelse, en sammanslutning eller en stiftelse eller en funktionell del därav till en annan arbetsgivare, om den rörelse som överlåts och som bedrivits som huvud- eller sidoverksamhet eller den överlåtna delen efter överlåtelsen förblir oförändrad eller likartad. I samband med överlåtelse av rörelse övergår de rättigheter och skyldigheter som arbetsgivaren har med anledning av de arbetsavtals- eller tjänsteförhållanden som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen på den nya arbetsgivaren. 

I det föreslagna 1 mom. föreskrivs att överföringen enligt denna lag av uppgifter och stödtjänstuppgifterna till dem från staten till landskapen samt överföringen av den personal som sköter dessa uppgifter från närings-, trafik- och miljöcentralerna samt från utvecklings- och förvaltningscenter till landskapen och till landskapens nationella servicecenter ska betraktas som direkt överlåtelse av rörelse. Bestämmelserna om överlåtelse av rörelse i statstjänstemannalagen när det gäller statstjänstemän och i arbetsavtalslagen när det gäller statligt anställda arbetstagare ska således tillämpas på alla förändringar som genomförs genom denna lagändring och som innebär byte av arbetsgivare, oavsett om förändringarna uppfyller de kännetecken som anges för överlåtelse av rörelse i statstjänstemannalagen och arbetsavtalslagen. Denna lösning är förenlig med sådana andra förändringar som innebär byte av arbetsgivare i samband med landskapsreformen. 

Enligt principen för överlåtelse av rörelse övergår personalen i samband med överföringen av uppgifterna till anställning hos den nya organisationen. Personal som sköter uppgifter vid närings-, trafik- och miljöcentralerna och utvecklings- och förvaltningscentret övergår i samband med landskapsreformen till en anställning hos det landskap eller det nationella servicecentret till vilket de uppgifter överförs som personen i fråga skötte före överföringen. Personal i anställningsförhållande på viss tid som ska överföras övergår till landskapet tills visstidsanställningen upphör. 

Vid överlåtelse av rörelse binds förvärvaren av det tjänste- och arbetskollektivavtal som bundit den tidigare arbetsgivaren till dess att giltighetstiden upphör, fastän förvärvaren inte skulle vara medlem i ifrågavarande arbetsgivarorganisation (5 § i lagen om kollektivavtal (436/1946), 5 f § i statstjänstemannalagen). Efter detta börjar arbets- och tjänstekollektivavtal som binder förvärvaren tillämpas. Denna ovannämnda princip gäller också lokala tjänste- och arbetskollektivavtal. Om ett lokalt tjänste- eller arbetskollektivavtal gäller tills vidare är det bindande för förvärvaren, om inte överlåtaren eller förvärvaren har sagt upp avtalet. 

I enlighet med statstjänstemannalagens och arbetsavtalslagens principer om rörelseöverlåtelse övergår personalen direkt med stöd av denna införandelag till anställning hos landskapen som så kallade gamla arbetstagare och behåller de rättigheter och skyldigheter i anslutning till tjänste- eller arbetsförhållandet som gällde vid tidpunkten för överföringen. Detta gäller dock inte de rättigheter och skyldigheter som uttryckligen följer av ett tjänsteförhållande och som inte är utmärkande för ett arbetsavtalsförhållande när en tjänsteman övergår till anställning i arbetsavtalsförhållande hos förvärvaren. 

De rättigheter och skyldigheter som arbetsgivaren har med anledning av de tjänste- eller arbetsavtalsförhållanden som gäller vid tiden för överlåtelsen, samt de förmåner som är förknippade med dessa, övergår efter överlåtelsen på den nya arbetsgivaren. Överlåtaren och förvärvaren ska solidariskt svara för en lönefordran eller en fordran av annat slag som följer av ett anställningsförhållande, om fordran har förfallit till betalning före överlåtelsen. Överlåtaren är dock gentemot förvärvaren ansvarig för en fordran som förfallit till betalning före överlåtelsen, om inte något annat har avtalats. 

Förvärvaren har inte rätt att säga upp ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande enbart på grund av överlåtelse av rörelse. Med stöd av 29 a § i statstjänstemannalagen och 7 kap. 5 § i arbetsavtalslagen får en tjänsteman eller arbetstagare utan att iaktta den uppsägningstid som annars ska tillämpas i hans eller hennes anställningsförhållande säga upp anställningsförhållandet så att det upphör på dagen för överlåtelsen eller därefter, dock senast inom en månad från underrättelsen. 

Uppgifterna för vissa anställda inom närings-, trafik- och miljöcentralernas trafikansvarsområden kommer i samband med landskapsreformen att fördelas mellan landskapen och Trafikledsverket. Enligt 2 mom. ska en person övergå i landskapets tjänst, om de uppgifter som överförs till landskapet enligt denna lag utgör minst hälften av hans eller hennes faktiska arbetsuppgifter. Det är fråga om en gräns som är avsedd för denna situation och inte om en gräns i anslutning till kriterierna för rörelseöverlåtelse. Uppgifterna i anslutning till de trafiktjänster som avses i 6 § 2 mom. 1 punkten i landskapslagen hör till landskapets allmänna verksamhetsområde, trots att landskapet fritt får besluta om skötseln av dem. Behörigheten att sköta dessa uppgifter övergår från staten till landskapen, vilket innebär att också den personal som sköter uppgifterna övergår till landskapen. De exakta årsverkena för de uppgifter som överförs bör utredas mellan landskapens temporära förvaltning och de statliga ämbetsverken i god tid före den 31 december 2020. Det är viktigt att i samband med förberedelserna inför personalöverföringen försäkra sig om att den nödvändiga tjänsteproduktionen tryggas i övergångsfasen och att personalresurserna även i övrigt samordnas så att både landskapen och de statliga myndigheterna också i fortsättningen har tillräckligt med kompetent personal. Före överföringen ska den nuvarande ledningen organisera uppgifter så, att personalens uppgifter övergår i så stor utsträckning som möjligt som helheter till den nya aktören. 

Principen om överlåtelse av rörelse tillämpas oberoende av i vilken ordning landskapens organisationer inrättas. Enligt principen ska således en person kunna övergå från anställning vid statens ämbetsverk direkt till anställning hos landskapet eller hos en sammanslutning som ingår i en landskapskoncern eller som landskapen har bestämmande inflytande i. Om en sammanslutning som hör till landskapskoncernen eller där landskapet har bestämmande inflytande bildas först efter det att landskapet har inlett sin verksamhet, ska personalen först övergå i anställning hos landskapet och först därefter till sammanslutningen. 

Enligt 5 f § i statstjänstemannalagen och 1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen är överlåtaren gentemot förvärvaren ansvarig för en fordran som förfallit till betalning före överlåtelsen, om inte något annat har avtalats. Landskapen svarar för semesterlönen, och den ingår i den finansiering som överförs till landskapen. Det föreslås att bestämmelser om detta tas in i 3 mom. 

I 4 mom. föreslås bestämmelser om överföring av personal till en sammanslutning som ingår i en landskapskoncern eller som landskapen har bestämmande inflytande i, samt om den övergångsperiod under vilken också vidareöverföringen av uppgifter till en sammanslutning som ingår i en landskapskoncern eller som landskapen har bestämmande inflytande i ska betraktas som överlåtelse av rörelse. Landskapskoncernen definieras i 4 § 1 mom. i den föreslagna landskapslagen. Landskapet och dess dottersammanslutningar bildar en landskapskoncern. Landskapets dottersammanslutning är en sammanslutning där landskapet har sådant bestämmande inflytande som avses i 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997). Vad som föreskrivs om landskapets dottersammanslutning ska tillämpas också på en stiftelse som omfattas av landskapets bestämmande inflytande. Landskapen kan på så sätt ordna bolagiseringen av tjänsterna före den 31 december 2022, och personalen överförs då även när det gäller vidare överlåtelse enligt principen för överlåtelse av rörelse. Personal ska således först kunna överföras till landskapet och därefter vidare till landskapets dottersammanslutning, och vardera överföringen ska betraktas som överlåtelse av rörelse. Bestämmelsen tryggar personalens ställning och ger i praktiken en övergångsperiod för bolagiseringen. Bolagiseringen kan då göras på ett behärskat sätt och under ledning av landskapsfullmäktige, som utsetts genom val. Avsikten är att en person ska övergå till anställning hos en sammanslutning som ingår i en landskapskoncern eller som landskapen har bestämmande inflytande i, om de överförda uppgifterna utgör mer än hälften av personens faktiska arbetsuppgifter. 

4 §.Tilläggspensionsskydd. I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om skyldigheterna för sammanslutningar som hör till landskapskoncernen eller där landskapen har bestämmande inflytande, när det gäller att trygga förmånerna på nivån för lagstadgade tilläggspensioner inom offentliga sektorn för de anställda som med anledning av landskapsreformen övergår från staten till ett bolag som inrättas. Landskapskoncernen definieras i 4 § 1 mom. i den föreslagna landskapslagen. Landskapet och dess dottersammanslutningar bildar en landskapskoncern. Landskapets dottersammanslutning är en sammanslutning där landskapet har sådant bestämmande inflytande som avses i 1 kap. 5 § i bokföringslagen. Vad som föreskrivs om landskapets dottersammanslutningar tillämpas också på stiftelser som omfattas av landskapets bestämmande inflytande. Sammanslutningar där landskapen har bestämmande inflytande är landskapens nationella servicecenter och andra sammanslutningar där landskapen tillsammans har sådant bestämmande inflytande som avses i 1 kap. 5 § i bokföringslagen. 

Personalen ska övergå som gamla arbetstagare till de landskap som inrättas eller till sammanslutningar som hör till landskapskoncernen eller där landskapen har bestämmande inflytande och bevara de rättigheter och skyldigheter som hör till arbets- eller tjänsteförhållandet vid tidpunkten för övergången. Vid bolagiseringen av statsförvaltningens tjänster har tilläggspensionsförmånerna säkerställts för den personal som övergår. Också vid genomförandet av bolagiseringsskyldigheten i fråga om kommunernas verksamheter har man förfarit på motsvarande sätt. 

Bestämmelserna om pensionstillväxt är numera lika inom offentliga och privata sektorn. Personer som börjat arbeta inom den offentliga sektorn före 1993 har dock tjänat in ett bättre pensionsskydd jämfört med den privata sektorn; deras pensionstillväxt var 2,2 procent per år fram till slutet av 1994. Tilläggspension, som har tjänats in vid anställningar hos en kommun, en samkommun eller staten, betalas till den som fortsätter att arbeta hos ett av Kevas medlemssamfund eller staten fram till sin personliga eller yrkesbaserade pensionsålder. Anställda som är födda 1960 eller senare får tilläggspension om anställningen fortgår oavbrutet tills de når den lägsta åldern för ålderspension enligt pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016). Rätt till ett tilläggsskydd har också en anställd som medan anställningsförhållandet pågår blir arbetsoförmögen. Bestämmelser om intjänande av pension inom den offentliga sektorn före 1995 och om förutsättningen att en anställning fortgår oavbrutet finns från och med ingången av 2017 i 8 och 9 § i lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn (82/2016). 

I samband med beredningen av regeringens proposition med förslag till lagstiftning om verkställigheten av landskapsreformen och om omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter föreslås det att lagen om Keva (66/2016) ändras så att landskapen samt Kommun och landskapsarbetsgivarna KT direkt med stöd av lagen blir medlemssamfund i Keva. Med stöd av den föreslagna ändringen ska den personal som övergår från att ha varit anställd hos ett medlemssamfund i Keva till att vara anställd hos landskapen fortfarande omfattas av pensionsskyddet enligt pensionslagen för den offentliga sektorn och därmed också behålla sitt eventuella tilläggspensionsskydd. För de statsanställdas del ska det i 10 § 2 mom. i lagen om verkställigheten av landskapsreformen anges att den personal som överförts till landskapen ska få behålla sin rätt till tilläggspensionsskydd. Enligt de ändringar som föreslås i lagen om Keva kan bolag som landskapen äger eller som landskapet har bestämmande inflytande i bli medlemssamfund i Keva på samma sätt som de bolag som kommunerna eller samkommunerna äger eller som de har bestämmande inflytande i. Ett bolag som ägs av landskapet kan alltså ansöka om att bli medlemssamfund i Keva eller alternativt försäkra sin personal i enlighet med lagen om pension för arbetstagare. Om bolaget är ett medlemssamfund i Keva, stannar personalen inom den offentliga sektorns pensionsskydd. Om bolaget tar en pensionsförsäkring från ett arbetspensionsbolag, förlorar personalen det lagstadgade tilläggspensionsskyddet och sina lägre pensionsåldrar. 

I paragrafen föreskrivs om skyldigheterna för de sammanslutningar som hör till landskapskoncerner eller där landskapet har bestämmande inflytande när det gäller att trygga förmånerna på nivån för lagstadgade tilläggspensioner inom den offentliga sektorn för de anställda som med anledning av arrangemangen kring landskapsreformen övergår från staten till ett bolag. Ett villkor är dessutom att den anställdas anställningsförhållande utan avbrott fortsätter till pensionsfallet i det bolag som han eller hon har övergått till.  

Tilläggspensionsförmånerna inom den offentliga sektorn kan tryggas genom att arbetsgivaren blir medlemssamfund i Keva eller tecknar en privat tilläggspensionsförsäkring. Ungefär en tredjedel av den personal som övergår har rätt till tilläggspensionsskydd och dess inverkan på pensionen är ungefär 50 euro i månaden. 

I 2 mom. fastställs att de personer som övergår från att vara statligt anställda till att vara anställda hos ett landskap eller hos en sammanslutning som hör till landskapskoncernen eller där landskapen har bestämmande inflytande behåller sitt tilläggspensionsskydd. Rätten till tilläggspensionsskydd kvarstår om den som överförs har denna rätt när överföringen sker och om kravet på kontinuitet och den anställning som krävs för tilläggspensionsskydd efter överföringen blir uppfyllt i anställningen hos ett medlemssamfund i Keva, dvs. i en sammanslutning som hör till landskapskoncernen eller där landskapet har bestämmande inflytande. Om sammanslutningen i fråga inte ansluter sig till Keva iakttas bestämmelsen i 1 mom. 

5 §.Ställningen för den personal som övergår till Trafikledsverket. I paragrafen föreslås bestämmelser om ordnandet av personalens ställning i samband med övergången till Trafikledsverket.  

I paragrafen ingår en hänvisning till statstjänstemannalagen som ska tillämpas på den personal som övergår till Trafikledsverket. Personalöverföringar inom staten ska genomföras i enlighet med 5 a–c § i statstjänstemannalagen. Tjänstemän som utnämnts till ett tjänsteförhållande för viss tid övergår till anställning vid verket för den tid tjänsteförhållandet varar. I 5 a § i statstjänstemannalagen föreskrivs att i samband med omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen överförs tjänsterna och förflyttas de tjänstemän som utnämnts till tjänsterna till samma ämbetsverk som uppgifterna överförs till. Om det råder oklarhet om den personal som överförs tillsammans med uppgifterna med stöd av 5 a § i statstjänstemannalagen, ska uppgifterna i samband med att förändringen genomförs ordnas som helheter så att det är möjligt att fastställa den personal som överförs. 

6 §.Ställningen för den personal som övergår till trafikstyrningsbolaget. I denna paragraf föreskrivs om ordnande av personalens ställning i samband med överföringen till bolaget. 

Bestämmelser om personalens ställning i samband med överlåtelse av rörelse finns för personal i tjänsteförhållande i 2 kap. i statstjänstemannalagen och för personal i arbetsavtalsförhållande i 1 kap. i lagen om arbetsavtal. 

När det är fråga om överlåtelse av rörelse ska den personal i tjänste- och arbetsavtalsförhållande som sköter de uppgifter som överförs övergå till ett arbetsavtalsförhållande hos det statliga trafikstyrningsbolag som ska bildas. Visstidsanställda kommer att överföras till bolaget för den tid som anställningen varar. I fråga om bestämmandet av förmåner i arbetsförhållandet anses arbetsförhållandet hos staten ha fortgått utan avbrott. 

På arbetstagarna och anställningsvillkoren i bolaget tillämpas vad som föreskrivs i lagen eller föreskrivs eller bestäms med stöd av den och vad som avtalas i arbetskollektivavtal och arbetsavtal som är bindande för bolaget. 

Enligt statstjänstemannalagens 5 f § 3 mom. är förvärvaren skyldig att iaktta det tjänstekollektivavtal som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen, så som bestäms i 5 § i lagen om kollektivavtal (436/1946). 

Enligt 5 e och 5 f § i statstjänstemannalagen överförs de rättigheter och skyldigheter som följer av ett tjänsteförhållande till förvärvaren. Detta gäller dock inte de rättigheter och skyldigheter som uttryckligen följer av ett tjänsteförhållande och som inte är utmärkande för ett arbetsavtalsförhållande när en tjänsteman övergår till anställning i arbetsavtalsförhållande hos förvärvaren. Den personal som överförs är huvudsakligen anställd i tjänsteförhållande. Till den del som det är fråga om personal som är anställd i arbetsavtalsförhållande ska arbetsavtalslagens bestämmelser om överlåtelse av rörelser tillämpas. 

Den som arbetar i uppgifter som överförs får utan iakttagande av den uppsägningstid som annars tillämpas eller oavsett uppsägningstidens längd säga upp sitt tjänste- eller arbetsavtalsförhållande så att det upphör vid tidpunkten för överföringen. 

3 kap. Bestämmelser om uppgifter och behörighet 

7 §.Övergångsbestämmelser om landskapets uppgifter och behörighet. Paragrafen innehåller övergångsbestämmelser om landskapens uppgifter och behörighet till den del det föreslås att landskapen genom den proposition som nu lämnas ska överta sådana uppgifter som hör till deras uppgiftsområden. Avsikten med propositionen är att göra behövliga ändringar i de speciallagar som gäller de uppgiftsområden som avses i 6 § 1 mom. 14 och 15 punkten samt i 6 § 2 mom. 1 punkten i den föreslagna landskapslagen. I lagen föreslås emellertid dessutom bestämmelser enligt vilka en behörig myndighet kan göra en utredning inom de uppgiftsområden som nämns i landskapslagen i sådana fall då en enskild specialbestämmelse om en viss uppgift inte har ändrats. Det regionalt sett behöriga landskapet fastställs enligt den landskapsindelning som anges i 5 § i lagen om införande av landskapsreformen och social- och hälsovårdsreformen eller enligt en specialbestämmelse om den regionala behörigheten i anslutning till uppgiften i fråga. Den föreslagna lagen ska tillämpas också på överföringen av denna typ av uppgifter.  

De uppgifter som från närings-, trafik- och miljöcentralernas T-ansvarsområden överförs till landskapen behandlas närmare i den allmänna motiveringens avsnitt 3.3 De viktigaste förslagen och avsnitt 4.2 Konsekvenser för myndigheterna. 

8 §.Övergångsbestämmelser som gäller anhängiga ärenden samt uppgiftsrelaterade rättigheter och skyldigheter. I paragrafen föreskrivs om behandlingen av ärenden som är anhängiga när lagen träder i kraft. De ärenden som är anhängiga vid närings-, trafik- och miljöcentralerna och utvecklings- och förvaltningscenter samt vid landskapsförbunden och som ska överföras enligt denna lag samt ingångna avtal och förbindelser och de rättigheter och skyldigheter som följer av dem ska den 1 januari 2021 överföras till landskapen. Vilket landskap som är behörigt avgörs på basis av annan lagstiftning. Det regionalt sett behöriga landskapet fastställs enligt den landskapsindelning som anges i 5 § i den föreslagna lagen om införande av landskapsreformen och social- och hälsovårdsreformen eller enligt en specialbestämmelse om den regionala behörigheten i anslutning till uppgiften i fråga. I 9–16 § i denna lag föreskrivs om landskapens egendomsarrangemang.  

4 kap. Egendomsarrangemang 

9 §.Överföring till landskapen av statens lösa egendom samt av avtal och ansvarsförbindelser. Enligt 1 mom. övergår sådan lös statlig egendom, de rättigheter som gäller ägande, besittning och användning av den lösa egendom samt de immateriella rättigheter och tillstånd som omfattas av landskapens organiseringsansvar enligt lagen till landskapen den 1 januari 2021. Staten och landskapen kan även avtala om överföringen av lös egendom på något annat sätt. 

Enligt 2 mom. ska staten till landskapen överföra avtalen om organisering av de uppgifter som ska överföras från närings-, trafik- och miljöcentralerna. Överföringen ska ske den 1 januari 2021. Det rör sig framför allt om avtal som gäller vägunderhåll, däribland fleråriga avtal om regionala skötselentreprenader. Andra avtal som överförs är till exempel med kommunerna ingångna samarbetsavtal och gemensamma upphandlingsavtal gällande planering och genomförande av väghållningsprojekt. Från närings-, trafik- och miljöcentralernas trafikansvarsområden överförs enligt förslaget avtal i anslutning till ordnande av offentlig persontrafik.  

Om det inte är möjligt att överföra eller dela upp ett avtal ska staten i den sammanställning som avses i 10 § lägga fram ett förslag till fördelningen av det ansvar som avtalet medför. De statliga funktioner som i dagens läge har organiseringsansvar för de uppgifter som ska överföras till landskapen har bara hyrda lokaler. Detta gäller närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna samt deras utvecklings- och förvaltningscenter. Merparten av lokalerna hyrs av det statliga affärsverket Senatfastigheter. Exempelvis dessa hyresavtal övertas av landskapen. Till landskapet övergår också andra avtal i anslutning till ordnandet och skötseln av uppgifter, såsom eventuella avtal om köpta tjänster, upphandlingskontrakt samt leasingavtal för maskiner och utrustning. 

I 3 mom. preciseras de arrangemang som gäller överföring av avtal. Enligt momentet får landskapen fram till den 31 december 2024 utnyttja upphandlingsavtal som Senatfastigheter, Hansel Ab, Statens center för informations- och kommunikationsteknik (Valtori), Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning (Palkeet), närings-, trafik- och miljöcentralerna samt närings-, trafik- och miljöcentralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter har ingått samt ramavtal och upphandlingsavtal som Hansel Ab upphandlat. Ramavtalen innebär att upphandlingslagen och tillämpningspraxis för den ska iakttas. Om inte för landskapen i samband med upphandlingen redan har reserverats en möjlighet att senare ansluta sig till upphandlingsavtalet eller ramavtalet, kommer en anslutning till avtalen att innebära ett förfarande som strider mot upphandlingslagen och rättspraxis. Av denna anledning ska vid framtida upphandlingar också beaktas landskapens möjlighet att ansluta sig till avtalet. 

10 §.Sammanställning över egendom och avtal som överförs från staten. Paragrafen motsvarar 17 § i lagen om införande av lagstiftningen om verkställighet av landskapsreformen och om omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter, som till sina principer motsvarar 23 § i lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnande av räddningsväsendet. 

I paragrafen förskrivs det om sammanställningar som staten ska lägga fram för landskapen över den lösa egendom som överförs och om tillstånd och avtal. Enligt paragrafens 1 mom. ska staten för landskapen lägga fram en detaljerad sammanställning över den egendom, de tillstånd och de avtal som avses i 7 §. Sammanställningarna ska lämnas senast den 29 februari 2020. Sammanställningarna ska även omfatta de avtal, licenser och andra rättigheter samt anläggningstillgångar som med stöd av 13 § överförs till landskapens servicecenter för informations- och kommunikationstekniska tjänster. Sammanställningarna ska läggas fram av närings-, trafik- och miljöcentralerna. Informationen kan också tas emot direkt av servicecentret för lokal- och fastighetsförvaltning eller servicecentret för informations- och kommunikationstekniska tjänster. 

Sammanställningarna ska så detaljerat som möjligt specificera och förteckna de avtal som landskapet får ansvaret för. Detta gäller avtal om lokaler och andra avtal som överförs från staten. Om avtalet är sådant att det inte går att överföra eller dela och om det inte heller är motiverat att säga upp avtalet av ekonomiska eller andra skäl, ska staten i samband med sammanställningen föreslå hur ansvaret enligt avtalet ska fördelas och skötas i praktiken mellan staten och landskapet. Vid behov ska staten och landskapet förhandla om saken. 

Det behövs inte nödvändigtvis någon detaljerad förteckning över den lösa egendom som övergår från staten. I princip övergår den lösa egendom som finns i lokalerna och hör till verksamheten till landskapet. Till denna del är det motiverat att i den utsträckning det är möjligt använda den bokföring som gäller anläggningstillgångar som underlag för sammanställningen. Sådan lös egendom vars äganderätt bör registreras, som exempelvis bilar, bör emellertid förtecknas särskilt i sammanställningen. I detta hänseende hör sammanställningen ihop med 14 §, enligt vilken ett beslut som landskapet fattar utifrån sammanställningen motsvarar en åtkomsthandling för egendom. 

Enligt paragrafens 2 mom. har landskapet eller på uppdrag av landskapet också servicecentret för lokal- och fastighetsförvaltning samt servicecenter för informations- och kommunikationstekniska tjänster rätt att be staten om kompletterande utredningar och dokument som det anser sig behöva. Landskapet ska enligt förslaget också inleda förhandlingar med staten om det, efter att av staten ha fått en sammanställning som avses i 1 mom., anser att lokalerna, övrig egendom, tillstånden och avtalen som enligt kommunens eller statens sammanställning övergår i landskapets besittning inte tryggar ordnandet av de tjänster och uppgifter som enligt lagen övergår från staten till landskapet på landskapets område. I praktiken är det motiverat och tillrådligt att staten och landskapet förhandlar om och i möjligaste mån samarbetar kring utarbetandet av sammanställningen. 

Enligt 3 mom. ska staten senast den 30 juni 2020 komplettera den sammanställning som avses i 1 mom. om det har skett väsentliga förändringar i de lokaler, den övriga egendom eller de tillstånd eller avtal som avses i 1 mom. efter det att sammanställningen har lämnats och landskapet anser att sammanställningen behöver kompletteras. Från det att sammanställningen lämnas till dess att landskapet inleder sin verksamhet kan det ske förändringar i förhållandena som har betydelse även för landskapets verksamhet. Staten kan till exempel ha ingått avtal som ska överföras till landskapet. 

11 §.Landskapets beslut. Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut som landskapen ska fatta utifrån statens sammanställning enligt 10 §. Landskapsfullmäktige ska behandla sammanställningen och utifrån den fatta beslut om överföring i enlighet med 9 § till landskapen av rättigheter, immateriella rättigheter samt tillstånd gällande statsägd lös egendom, avtal om ägande, innehav och användning av lös egendom. Landskapsfullmäktiges beslut ska fattas i god tid före överföringen den 1 januari 2021. 

I paragrafen hänvisas till avtal enligt 9 §, i synnerhet till avtal som gäller vägunderhåll, bland annat fleråriga avtal om regionala skötselentreprenader. 

12 §.Ändringssökande av landskapets beslut. I paragrafen föreskrivs om verkställbarheten av beslut om landskapsfullmäktiges egendom. Enligt paragrafens 1 mom. får landskapets beslut verkställas innan det har vunnit laga kraft om inte förvaltningsdomstolen till någon del förbjuder verkställighet. Det är då kommunikationsministeriet som för statens talan. Även om staten har överklagat landskapsfullmäktiges beslut ska landskapet i enlighet med 2 mom. ha rätt att i lokaler som staten äger och förvaltar ordna de tjänster som landskapet ansvarar för och som har överförts från staten samt att använda den lösa egendom som staten äger eller besitter och som behövs för att ordna tjänsterna innan förvaltningsdomstolens beslut har vunnit laga kraft. Den lösa egendomen ska vara i statens besittning då besittningen grundar sig på exempelvis leasingavtal eller något annat avtal. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att servicen fortsätter störningsfritt. 

13 §.Statsborgen. Paragrafen innehåller bestämmelser om statsrådets befogenhet att bevilja statsborgen för vissa förbindelser som övergår till landskapet. Principerna i bestämmelsen motsvarar 28 § i lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnande av räddningsväsendet. Avsikten i 1 mom. är att riskklassificeringen för de förbindelser som landskapen övertar från staten inte ska ändras i kreditinstitutens kapitaltäckningsanalys. Landskapet har ingen beskattningsrätt, vilket innebär att dess ställning inte i alla avseenden motsvarar kommunens eller statens. 

Paragrafens 2 mom. preciserar beviljandet av borgen med avseende på de säkerheter som ställts för lånen. Om en säkerhet ställts för lån som ska överföras är det ur statens riskhanteringsperspektiv motiverat att statsborgen beviljas som en fyllnadsborgen i förhållande till denna säkerhet. Samtidigt ska man försäkra sig om att statsrådet har möjlighet att bevilja statsborgen även för sådana lån och andra avtal som inte tryggats genom någon säkerhet. I det fallet beviljas statsborgen enligt det ursprungliga förslaget utan krav på motsäkerhet. 

Enligt 82 § i grundlagen ska statens upplåning vara grundad på riksdagens samtycke, av vilket framgår de nya lånens eller statsskuldens maximibelopp. Statsborgen och statsgaranti får beviljas med riksdagens samtycke. Genom beviljande av statsborgen klargörs borgenärernas ställning vid övergången och kontinuiteten i finansieringsarrangemangen säkerställs. Statsborgen kan också ställas för betydande leasingavtal som överförs i enlighet med den sammanställning som avses i 8 §. Det exakta maximibeloppet för borgen som beviljas fastställs enligt 3 mom. separat i samband med behandlingen av statsbudgeten. Statsborgen kan beviljas utan krav på sådan motsäkerhet som avses i 14 § i lagen om statens långivning samt statsborgen och statsgaranti (449/1988). Statsrådet beslutar om den avgift som tas ut för borgen och om övriga villkor. 

14 §.Anmälan till borgenärer och avtalsparter. I paragrafen föreskrivs om en anmälan som ska lämnas till avtalsparterna i de avtal som överförs från staten till landskapet. Enligt 1 mom. ska landskapet senast den 31 oktober 2020 sända ett skriftligt meddelande till avtalsparterna för de ansvarsförbindelser och avtal som överförs på landskapets ansvar. Av meddelandet ska framgå om ansvarsförbindelsen eller avtalet överförs vidare från landskapet till ett sådant servicecenter som avses i 119 § i landskapslagen. 

15 §.Överföring av landskapets avtal och ansvar till servicecentret. I denna paragraf föreskrivs om överföring till det nationella servicecentret av avtal och ansvar som övergått på landskapen. Bestämmelsen motsvarar till sina principer 31 § i lagen om införande av landskapsreformen och social- och hälsovårdsreformen samt de preciseringar till den som framfördes under riksdagsbehandlingen. 

Det föreslås i 1 mom. att landskapet ska överföra de tidigare överförda hyresavtalen för lokaler till servicecentret för lokal- och fastighetsförvaltning. Bestämmelser om servicecentret finns i 119 § i landskapslagen.  

I 2 mom. föreskrivs om hur behövliga produktionsfaktorer ska överföras till landskapens servicecenter för informationsteknik och kommunikationstekniska tjänster. För att kunna inleda sin verksamhet behöver servicecentret de avtal om grundläggande informationsteknik och datasystemtjänster, programlicenser och motsvarande rättigheter samt eventuellt i viss mån de anläggningstillgångar som hänför sig till servicecentrets uppgifter. 

Landskapet ska enligt 3 mom. besluta om överföringen av avtalen så att avtalen överförs i servicecentrets besittning den 1 januari 2021. 

16 §.Notering av egendomsarrangemang i landskapens bokföring. Paragrafen innehåller bestämmelser om notering av egendomsarrangemang i landskapens bokföring. Till sina principer motsvarar paragrafen 34 § i lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnande av räddningsväsendet. 

5 kap. Bestämmelser om överföringar till Trafikledsverket 

17 §.Övergångsbestämmelser som gäller Trafikledsverkets uppgifter och behörighet. Paragrafen innehåller övergångsbestämmelser om Trafikledsverkets uppgifter och behörighet till den del det föreslås att det till verket överförs uppgifter från närings-, trafik- och miljöcentralerna och utvecklings- och förvaltningscentret. Avsikten är att genom propositionen göra behövliga ändringar i speciallagarna. Dessutom föreslås emellertid att i lagen tas in bestämmelser som innebär att frågan om den behöriga myndigheten kan utredas i sådana fall där en enskild uppgiftsrelaterad specialbestämmelse inte har ändrats. Den föreslagna lagen ska tillämpas också på överföringen av denna typ av uppgifter. 

18 §.Övergångsbestämmelser som gäller anhängiga ärenden samt uppgiftsrelaterade rättigheter och skyldigheter. I paragrafen föreskrivs om behandlingen av ärenden som är anhängiga när lagen träder i kraft. De ärenden som är anhängiga vid närings-, trafik- och miljöcentralerna, närings-, trafik- och miljöcentralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter samt ingångna avtal och förbindelser, liksom de rättigheter och skyldigheter som följer av dem, överförs enligt 1 mom. till Trafikledsverket den 1 januari 2021. Från närings-, trafik- och miljöcentralerna och utvecklings- och förvaltningscentret överförs till exempel uppgifterna i anslutning till väghållningstillstånd och markförvärv samt datasystemen som används i samband med dem. 

6 kap. Bestämmelser om överföringar till trafikstyrningsbolaget 

19 §.Uppgifter som överförs. I denna paragraf föreskrivs om överföring av trafiktelematikenhetens och kundservicecentrets uppgifter till trafikstyrningsbolaget. 

Trafikstyrningsbolagets verksamhetsområde består av trafikstyrningstjänster för sjö-, järnvägs- och vägtrafiken och relaterade trafikledningstjänster samt insamling, hantering och utnyttjande av information i samband med dem. Bolagets primära uppgift är att säkerställa en smidig och säker sjö-, järnvägs- och vägtrafik. Detta sker genom tillhandahållande av trafikstyrningsrelaterade tjänster. Bolagets uppgift är framför allt att svara för att säkerhets- och farledsmyndigheterna tillhandahålls fartygstrafiktjänster samt styrningstjänster för järnvägstrafiken och för vägtrafiken i en utsträckning som är motiverad för skötseln av dessa lagstadgade tjänsteuppgifter. Bolaget har också i uppgift att samla in och öppna information och att skapa möjligheter för sådan ny affärsverksamhet på marknaden som bygger på automatisering och effektivare utnyttjande av information. Avsikten med bolagets verksamhet är att främja utvecklingen av den marknad som bygger på digitalisering och automatisering av trafiken på ett sätt som så övergripande som möjligt betjänar Finlands näringsliv samt transporter och medborgarnas mobilitet. Bolaget kan ha verksamhet också i utlandet. 

Till trafikstyrningsbolaget (Traffic Management Finland Oy) överförs trafiktelematikuppgifter och kundservicecentrets uppgifter från närings-, trafik- och miljöcentralcentralerna den 1 januari 2021. 

Från trafiktelematikenheten vid närings-, trafik- och miljöcentralen i Sydöstra Finland ska expertuppgifterna i anslutning till trafikledning och telematik samt den personal som sköter uppgifterna överföras till det trafikstyrningsbolag som ska bildas. Utvecklingen av upphandlingar som ska skötas av trafiktelematikenheten, utvecklingen av intelligenta transportsystem, planeringen av verksamhetsmodeller, det internationella samarbetet samt deltagandet i det internationella samarbetet för utveckling av system och tjänster för vägväder kommer däremot, liksom samordningen av det nationella samarbetet, att vara sådana riksomfattande väghållningsuppgifter som i samband med landskapsreformen överförs till Trafikledsverket. Också expertuppgifterna i anslutning till tunnelsäkerheten är sådana riksomfattande väghållningsuppgifter som i samband med landskapsreformen överförs till Trafikledsverket.  

Trafikens kundservicecenter vid närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland är en accesstjänst för landsvägs-, ban- och farledsärenden som hör till Trafikverkets och närings-, trafik- och miljöcentralernas verksamhetsområde. Rådgivningstjänsterna i anslutning till Trafikverkets och närings-, trafik- och miljöcentralernas trafikleder har i fråga om hela landet centraliserats till Trafikens kundservicecenter. Centrets kundrådgivare svarar på frågor, behandlar återkoppling och handleder kunderna. Kundservicecentrets samtliga uppgifter och den personal som sköter dem överförs till trafikstyrningsbolaget. 

20 §.Överlåtelsefullmakt. Enligt denna paragraf bemyndigas statsrådet att överlåta egendom, immateriella rättigheter och affärsverksamhet som har samband med trafiktelematikenhetens och kundervicecentrets uppgifter och är i närings-, trafik- och miljöcentralernas besittning till trafikstyrningsbolaget (Traffic Management Finland Oy). Överlåtelsefullmakten omfattar sålunda uppgifterna i samband med närings-, trafik- och miljöcentralernas kundserviceuppgifter och trafiktelematik som en helhet, inklusive tillgångar och skulder. Statsrådet ska i enlighet härmed bemyndiga kommunikationsministeriet att sköta överlåtelsearrangemangen. 

21 §.Överlåtelsevillkor. Enligt paragrafens 1 mom. bestämmer statsrådet vilken egendom som ska överlåtas och värdet på egendomen samt villkoren för överlåtelsen. För överlåtelsen upprättas i enlighet med statsrådets fullmakt en särskild överlåtelsebehandling där de tillgångar som ska överlåtas preciseras. Statsrådet bestämmer också om andra arrangemang i anslutning till överlåtelse av egendom och bildande av aktiebolag. 

Enligt paragrafens 2 mom. bestämmer statsrådet vilken del av egendomen som ska överlåtas mot aktier i trafikstyrningsbolaget. Apportegendom kan överföras då bolaget inleder sin verksamhet den 1 januari 2019. 

Enligt paragrafens 3 mom. kan statens lån till trafikstyrningsbolaget stå utan säkerhet upp till det kapitalbelopp som motsvarar statens lån för egendom som vid tidpunkten för överlåtelsen har samband med trafiktelematikenhetens och kundservicecentrets funktioner vid närings-, trafik- och miljöcentralerna. 

22 §. Beskattning. I 1 mom. föreskrivs det om de värden på anläggningstillgångar och andra tillgångar som utgör avskrivningsgrund för det övertagande bolaget. Bolagiseringen jämställs i sak med den verksamhetsöverlåtelse som avses i 52 d § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Den verksamhet med trafikstyrnings- och trafikledningstjänster som har bolagiserats har dock inte varit skattepliktig näringsverksamhet inom närings-, trafik- och miljöcentralernas verksamhet, och därför behöver det inte särskilt anges att den nämnda bestämmelsen ska tillämpas på bolagiseringen. Vid bolagiseringen ska dock principerna om rörelseöverlåtelse iakttas i tillämpliga delar och kontinuitetsprincipen ska tillämpas. 

Inte heller 52 d § 3 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet ska vara direkt tillämpligt på bolagiseringen. Enligt det momentet gäller att vid beskattningen av det övertagande bolaget räknas som avdragbar anskaffningsutgift för den överförda egendomen den vid beskattningen av det överlåtande bolaget oavskrivna delen av anskaffningsutgiften. Enligt förslaget föreskrivs det därför separat om de värden som det övertagande aktiebolaget, trafikstyrningsbolaget, kan göra avskrivningar på. Det aktiebolag till vilket funktionerna överförs är precis som alla andra aktiebolag skyldigt att betala skatt på alla sina inkomster. Eftersom det inte är motiverat att det övertagande aktiebolaget kan börja göra avskrivningar exempelvis till gängse värden, föreslås det att när medel som hänfört sig till den skattskyldiges tidigare skattefria verksamhet överförs till den beskattningsbara verksamheten ska bokföringsvärdet för finansierings-, omsättnings- eller anläggningstillgångar betraktas som anskaffningsutgift. Detta gäller all egendom som överförs till aktiebolaget, eftersom det inte går att påvisa tidigare oavskrivna anskaffningsutgifter i beskattningen för den egendom som överförs. 

Till det övertagande bolaget överförs i samband med arrangemanget alla tillgångar, skulder och ansvarsförbindelser med anknytning till de funktioner som bolagiseras samt anställda. 

I 2 mom. föreskrivs det om överlåtelseskatt som rör aktiebolaget under bildning. Enligt momentet ska aktiebolaget inte vara skyldigt att betala överlåtelseskatt på överlåtelse av fastighet eller värdepapper i samband med överlåtelse som avses i 19 och 20 §. Den föreslagna skattefriheten motsvarar till sin omfattning skattefriheten enligt 43 § 1 mom. i lagen om överlåtelseskatt. Något ansökningsförfarande enligt bestämmelsen behövs dock inte, eftersom det kan anses vara klart att villkoren för skattefrihet är uppfyllda i detta fall. 

23 §.Ansvar för förbindelser. I paragrafens 1 mom. föreskrivs att trafikstyrningsbolaget svarar för låne-, borgens-, upphandlings- och leveransavtal samt för övriga förbindelser som närings-, trafik- och miljöcentralerna i samband med trafiktelematikenhetens och kundservicecentrets uppgifter under sin verksamhet har ingått eller åtagit sig och som gäller egendom och affärsverksamhet som har överlåtits till trafikstyrningsbolaget.  

I paragrafens 2 mom. föreskrivs att eftersom gäldenären kan bytas endast med borgenärens samtycke ska staten fortfarande vara sekundärt ansvarig för sådana förpliktelser som uppkommit före grundandet och om vilka det inte avtalas något annat. Genom bestämmelsen säkerställs kontinuiteten i verksamheten och tjänsterna i samband med bolagiseringen. 

24 §.Verksamhetens kontinuitet i förvaltningsärenden. Enligt paragrafens 1 mom. är förvaltningsbeslut och förvaltningsprocessuella beslut om rättigheter, förmåner och skyldigheter som hänför sig till egendom och affärsverksamhet som närings-, trafik- och miljöcentralerna överlåtit till trafikstyrningsbolaget i kraft på så sätt att de utan något särskilt beslut avser egendom och affärsverksamhet som överlåts till trafikstyrningsbolaget. Bolaget är således i samma ställning som den helhet som överlåts från närings-, trafik- och miljöcentralerna skulle ha varit. 

Enligt paragrafens 2 mom. ska trafikstyrningsbolaget i anhängiga förvaltningsärenden, i ett förvaltningsförfarande och ett förvaltningsprocessuellt förfarande utan något särskilt beslut träda in i stället för närings-, trafik- och miljöcentralerna. Momentet innebär att kontinuiteten i förvaltningsförfarandet och det förvaltningsprocessuella förfarandet för tydlighetens skull är tryggad också i anhängiga ärenden. 

7 kap. Särskilda bestämmelser 

25 §.Tillämpning av bestämmelserna om det temporära beredningsorganet. I paragrafen föreslås en bestämmelse som hänvisar till lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnande av räddningsväsendet och gäller tillämpning av bestämmelserna om landskapets temporära beredningsorgan. Momentet förtydligar att bestämmelserna i 9 § i den lagen också ska tillämpas på information som innehas av Trafikledsverket eller utvecklings- och förvaltningscentret. Genom denna hänvisning säkerställs att det temporära beredningsorganet ska få tillräckligt information för sina uppgifter.  

26 §.Övergångsbestämmelser som gäller ändringssökande. Paragrafen innehåller övergångsbestämmelser om ändringssökande. Ändring i ett beslut som har fattats före ikraftträdandet av denna lag söks enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Med beslut avses förvaltningsbeslut, beslut med anledning av begäran om omprövning samt beslut som en besvärsmyndighet har fattat i ett ärende. Därmed ska ändring i beslut som fattats innan reformen trätt i kraft sökas enligt det tidigare rättsläget, även om till exempel besvär anförs först 2021.  

På motsvarande sätt ska på sökande av ändring i ärenden som är anhängiga vid domstol när lagen träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Detta innebär att dessa bestämmelser fortfarande ska tillämpas vid sökande av ändring i beslut som grundar sig på de upphävda bestämmelserna. 

Om en domstol däremot upphäver ett beslut som har fattats före lagens ikraftträdande och återförvisar ärendet att i sin helhet behandlas på nytt, ska ärendet behandlas och avgöras enligt denna lag. Därmed behandlas till exempel ett kommunalt beslut om en uppgift som överförts till landskapet på nytt i landskapet och enligt den lagstiftning som trätt i kraft 2021. 

27 §.Beredningen av samarbetet mellan landskapen. Ett sådant avtal om väghållningsområden som avses i 15 g § i den föreslagna lagen om ändring av lagen om trafiksystem och landsvägar ska vara i kraft och kunna tillämpas första gången den 1 januari 2021, då landskapen övertar ansvaret för de väghållningsuppgifter som enligt lagen överförs till dem.  

Kommunikationsministeriet ska innan uppgifterna överförs kunna försäkra sig om att ett avtal om samarbete över landskapsgränserna finns och att det uppfyller de krav på skötseln av väghållningsuppgifter som anges i 15 g 2 mom. Dessutom måste landskapen ha tillräckligt med tid att organisera uppgifterna efter det att avtalet godkänts eller, om landskapen inte kan enas om ett samarbete, efter det att statsrådets beslut och det kompletterande avtalet mellan landskapen godkänts. I paragrafen föreskrivs därför att landskapen ska bereda och godkänna det första samarbetsavtalet och sända det till kommunikationsministeriet och Trafikledsverket för kännedom senast den 29 februari 2020. På avtal om väghållningsområden ska till övriga delar tillämpas vad som föreskrivs i 1 b kap. i lagen om trafiksystem och landsvägar. Detta betyder bland annat att landskapen ska bereda ministeriet och Trafikledsverket i egenskap av väghållare tillfälle att yttra sig om avtalet senast åtta veckor innan det godkänns. Den tidtabell som föreslås i paragrafen ska tillämpas endast på de första avtalen om väghållningsområden. På ändringar i avtal om väghållningsområden och på eventuella nya avtal som ersätter gamla ska den tidtabell som anges i 1 b kap. i lagen om trafiksystem och landsvägar tillämpas.  

För att det ska kunna säkerställas att avtalen ingås och uppgifterna organiseras inom den tidtabell som nämns ovan bör beredningen av avtalen inledas i de temporära beredningsorganen efter det att landskapslagen har stadfästs och trätt i kraft. Resultaten av denna beredning överförs enligt förslaget på landskapens beredningsansvar efter att de inlett sin verksamhet. 

28 §.Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. I 1 mom. föreskrivs om lagens ikraftträdande. Denna införandelag avses träda i kraft så snart som möjligt efter det att den har antagits och blivit stadfäst. Dessutom föreskrivs i 1 § att de lagar som anges i paragrafen ska träda i kraft först den 1 januari 2021. Uppgiftsöverföringarna, personalöverföringarna och egendomsarrangemangen ska enligt förslaget genomföras den 1 januari 2021. 

I 2 mom. föreskrivs att rätten att få information enligt 318 § 2 mom. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation gäller närings-, trafik- och miljöcentralerna fram till dess att lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna har upphävts.