1  Lagförslag

Civiltjänstlagen  

8 §.Civiltjänstgöringsplatser. Paragrafens 1 mom. motsvarar gällande lag.  

Den ändring som föreslås i 2 mom. avser skapa klarhet i det rättsläge som följer av ikraftträdandet av landskapsreformen och social- och hälsovårdsreformen. Till momentet fogas en ny 2 punkt där det föreskrivs att tjänstgöringsplats kan vara en landskapsmyndighet eller ett landskaps affärsverk, med undantag av ett sådant affärsverks i 16 § i lagen om kundens valfrihet inom social- och hälsovården ( / ) avsedda social- och hälsovårdscentral eller mun- och tandvårdsenhet. Landskapen ska vara offentligrättsliga samfund och således har också landskapens myndigheter i fortsättningen möjlighet att vara tjänstgöringsplatser på samma sätt som statliga och kommunala myndigheter. Enligt 52 § 1 mom. i landskapslagen ska landskapet inrätta ett eller flera affärsverk med uppgift att producera sådana social- och hälsovårdstjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar, och andra tjänster enligt vad som föreskrivs särskilt, samt utföra uppgifter som landskapet har anvisat verket utifrån sitt organiseringsansvar. Enligt paragrafens 2 mom. fungerar landskapets affärsverk som en del av landskapet. På motsvarande sätt som kommunala och statliga affärsverk ska landskapens affärsverk i fortsättningen kunna vara tjänstgöringsplatser, om godkännandet som tjänstgöringsplats inte har konkurrenssnedvridande effekter. Som civiltjänstgöringsplats ska i fortsättningen inte heller kunna godkännas sammanslutningar som verkar i ett klart konkurrensläge i förhållande till sådana privaträttsliga företag som verkar i motsvarande bransch. Motiveringen motsvarar motiveringarna till den föreslagna 3 punkten i fråga om kommunala affärsverk.  

På grund av kravet angående jämlika verksamhetsförutsättningar för den offentliga och den privata näringsverksamheten, dvs. konkurrensneutralitet, föreslås i punkten också direkta bestämmelser om att i 16 § i lagen om kundens valfrihet inom social- och hälsovården avsedda landskapens affärsverks social- och hälsocentraler eller mun- och tandvårdsenheter inte kan vara tjänstgöringsplatser. Enligt lagen om kundens valfrihet inom social- och hälsovården har landskapens affärsverks social- och hälsocentraler samt mun- och tandvårdsenheter till uppgift att producera sådana direktvalstjänster som anges i 3 kap. i den lagen och som också kan produceras av sådana privata tjänsteproducenter som godkänts som tjänsteproducenter. Lagen om kundens valfrihet inom social- och hälsovården gör det således möjligt för privata tjänsteproducenter att verka i ett konkurrensläge i förhållande till landskapens affärsverks social- och hälsocentraler samt mun- och tandvårdsenheter. Det att landskapens affärsverks social- och hälsocentraler eller mun- och tandvårdsenheter fungerar som tjänstgöringsplatser enligt civiltjänstlagen skulle kunna bringa landskapens affärsverk konkurrensfördelar för i förhållande till sådana privata social- och hälsocentraler eller mun- och tandvårdsenheter som tillhandahåller direktvalstjänster, och för att detta skulle kunna undvikas bör det föreskrivas att landskapens affärsverks social- och hälsocentraler eller en mun- och tandvårdsenheter inte kan vara tjänstgöringsplatser. 

Enligt den 3 punkt som föreslås i momentet ska kommunala myndigheter eller kommunala affärsverk kunna vara tjänstgöringsplatser. På det sätt som framgår av förarbetena till den gällande civiltjänstlagen (RP 140/2007 rd) har kommunala affärsverk kunnat vara tjänstgöringsplatser redan med stöd av den gällande lagen. Syftet med den föreslagna ändringen är alltså inte att ändra nuläget, utan syftet är att uttryckligen i bestämmelsen framhäva kommunala affärsverks möjligheter att vara tjänstgöringsplatser på motsvarande sätt som landskapens affärsverk enligt den föreslagna 2 punkten. På motsvarande sätt som nämns i motiveringarna till den gällande civiltjänstlagen (RP 140/2007) bör man också fortsättningsvis vid behandlingen av kommunala affärsverks ansökningar om att få vara tjänstgöringsplatser utreda att godkännande som tjänstgöringsplats inte har några konkurrensnedvridande effekter. Som civiltjänstgöringsplats ska i fortsättningen inte heller kunna godkännas sammanslutningar som verkar i ett klart konkurrensläge i förhållande till sådana privaträttsliga företag som verkar i motsvarande bransch. 

Till momentet fogas nya 4–6 punkter enligt vilka universitet, yrkeshögskolor och anordnarna av yrkesutbildning kan vara tjänstgöringsplatser. Syftet med bestämmelserna är att skapa klarhet i nuläget, eftersom läroanstalternas juridiska form nuförtiden kan variera i praktiken. Universitet är numera stiftelser eller offentligrättsliga inrättningar. Yrkeshögskolor är verksamma i aktiebolagsform. De som ordnar yrkesutbildning är av tradition verksamma i aktiebolagsform eller som stiftelser. Målet för läroanstalter som är verksamma i bolagsform är dock inte att eftersträva ekonomisk vinst, och därför lämpar sig också de som tjänstgöringsplatser.  

I den nya 7 punkten som ska fogas till momentet föreslås att också Räddningsinstitutet ska kunna vara tjänstgöringsplats. Enligt 2 § 1 mom. i lagen om Räddningsinstitutet (607/2006) ska Räddningsinstitutet ordna yrkesinriktad grundutbildning inom räddningsväsendet och nödcentralsverksamheten, utbildning som leder till yrkeshögskoleexamen för räddningsväsendets befäl, utbildning som ger beredskap för störningar under normala förhållanden och för undantagsförhållanden samt för sin del svara för forsknings- och utvecklingsverksamheten inom räddningsväsendet, samordningen av forskningsverksamheten samt vid behov även för andra uppgifter som lämpar sig för institutets verksamhetsområde. Förslaget innebär ingen förändring i nuläget, eftersom Räddningsinstitutet har haft civiltjänstgörare som fullgjort sin arbetstjänst där.  

I momentet föreslås nya 8 och 9 punkter som motsvarar 2 mom. 3 och 4 punkten i gällande lag.  

Det föreslås att en ny 1 punkt fogas till 3 mom. Enligt punkten kan försvarsministeriet och ämbetsverken eller inrättningarna inom dess förvaltningsområde inte vara civiltjänstgöringsplatser. Bestämmelsen motsvarar nuvarande praxis eftersom civiltjänstgörare av övertygelseskäl inte söker sig till tjänst inom försvarsministeriets förvaltningsområde, och det skulle vara svårt i praktiken att där erbjuda dem sådana uppgifter som beaktar deras övertygelse. Tillsammans med de ändringar som föreslås i 2 mom. innebär bestämmelsen att den övriga offentliga sektorn, med undantag av försvarsministeriet och dess förvaltningsområde, skulle kunna vara tjänstgöringsplats.  

I momentet föreslås en ny 2 punkt som motsvarar 1 punkten i det gällande 3 mom.  

Till momentet fogas också en ny 3 punkt där det föreskrivs att riksdagsgrupper inte kan vara tjänstgöringsplatser för civiltjänstgörare. Syftet med bestämmelsen är att skapa klarhet i tolkningen av frågan. I 6 § i lagen om riksdagsgrupper (979/2012) föreskrivs följande om medlemskapet i en riksdagsgrupp: En riksdagsgrupp består av de personer som vid senaste riksdagsval blev invalda från samma registrerade partis eller valmansförenings kandidatlista från andra valkretsar än landskapet Ålands valkrets och av andra riksdagsledamöter som gruppen har godkänt som medlemmar. En riksdagsgrupps verksamhet betraktas som partibunden intresseorganisationsverksamhet. Civiltjänstlagens syfte i fråga om civiltjänstgöringsplatserna och -uppgifterna är att hålla en så opartisk linje som möjligt. Regleringen är motiverad eftersom det inte heller är möjligt att kombinera värnpliktstjänst med verksamhet i någon politisk intresseorganisation.  

Till momentet föreslås nya 4 och 5 punkter som motsvarar 2 och 3 punkten i det gällande 3 momentet.  

Till momentet ska fogas också en ny 6 punkt som gäller förutsättningarna för en civiltjänstgöringsplats att vara en tjänstgöringsplats. En civiltjänstgöringsplats ska ha förutsättningar att utföra de uppgifter enligt 1 mom. som ankommer på en civiltjänstgöringsplats och ordna tillräcklig handledning och övervakning av civiltjänstgörare under arbetstjänsten. Förslaget förändrar inte nuläget, eftersom sådana aktörer som saknar förutsättningar för att fullgöra sina skyldigheter i praktiken inte har godkänts som civiltjänstgöringsplats. Syftet med bestämmelsen är att skapa klarhet i rättsläget och gallra bort sådana ansökningar om godkännande som civiltjänstgöringsplats av vilka det uppenbart framgår att tjänstgöringsplatsen inte skulle klara av att fullgöra sina skyldigheter. Verksamhetsförutsättningarna bör bedömas exempelvis på den grunden huruvida tjänstgöringsplatsen har tillräckligt med personal för att kunna ordna handledning och övervakning av civiltjänstgörare. Bestämmelsen uttrycker också tjänstgöringsplatsens ansvar för ordnande av handledningen och övervakningen av civiltjänstgörare under hela den tid tjänstgörarna är skyldiga att fullgöra arbetstjänst, inklusive tjänstgöringsplatsens semesterperioder.  

Paragrafens 3 mom. motsvarar 3 mom. i gällande paragraf.  

9 §.Behandling av ansökan om och återkallande av rätten att vara civiltjänstgöringsplats. Den gällande paragrafens 2 mom. innehåller en hänvisning till 8 § 2 mom. 3 och 4 punkten som föreslås bli ändrade. Det föreslås därför att 2 mom. ändras så att den hänvisning till 8 § 2 mom. 3 punkten som ingår i momentet ändras till en hänvisning till 8 § 2 mom. 8 punkten i den föreslagna lagen. Det föreslås vidare att momentets hänvisning till 8 § 2 mom. 4 punkten ändras så att den utgör en hänvisning till 8 § 2 mom. 9 punkten i den föreslagna lagen. Momentet preciseras också så att där vid sidan av religiöst samfund uttryckligen nämns också dess församling och utöver allmännyttigt samfund också nämns förening och stiftelse. Genom preciseringen ändras inte nuläget i lagstiftningen, eftersom civiltjänstcentralen redan på basis av den gällande lagstiftningen (RP 140/2007 rd) av huvudstaben begär ett utlåtande över nämnda aktörers ansökningar om att vara civiltjänstgöringsplatser. I momentet görs dessutom en teknisk språklig ändring.  

I övrigt motsvarar paragrafen gällande lag. 

13 §. Behandling av ansökan om civiltjänst. Stavningen av namnet på försvarsmakten i 1 mom. ändras så att namnet har stor begynnelsebokstav.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar gällande lag. 

Paragrafens 3 mom. ska ändras så att det motsvarar de ändringar som nedan föreslås i 18 §, så att den informativa hänvisningen i momentet endast gäller behandlingen av ansökan om civiltjänst när beslutet om extra tjänstgöring och tjänstgöring under mobilisering fattas och inte civiltjänstgörarens ställning under förhållandena i fråga. Eftersom både den gällande paragrafen och den nedan föreslagna 18 § innehåller en hänvisning till bestämmelserna om beslut om extra tjänstgöring och tjänstgöring under mobilisering, ska i momentet i fortsättningen hänvisas direkt till värnpliktslagens bestämmelser om nämnda förhållanden i stället för civiltjänstlagens bestämmelser. Förslaget ändrar dock inte nuläget, eftersom de förhållanden med extra tjänstgöring och tjänstgöring under mobilisering, som avses i 64 och 65 § i civiltjänstlagen, följer omedelbart på motsvarande förhållanden som anges i värnpliktslagen. 

18 §.Ansökan om civiltjänst under särskilda förhållanden. Paragrafen föreslås bli ändrad så att det förfarande för övertygelseprövning som avses i 4 kap. i civiltjänstlagen i fortsättningen ska gälla endast sådana personer som ansökt om civiltjänst men vars ansökan inte har godkänts innan republikens president fattar beslut om extra tjänstgöring eller tjänstgöring under mobilisering enligt värnpliktslagen. Enligt förslaget ska gränsdragningen i fråga om vilka ansökningar som ska överföras för övertygelseprövning göras på basis av det huruvida förvaltningsbeslutet om ansökan om civiltjänst har meddelats eller inte. I praktiken är tiden för behandling av en ansökan om civiltjänst mycket kort efter det att ansökan lämnats in, och ansökan ska godkännas om den uppfyller de övriga förutsättningar som anges i lag. Förslagets syfte till denna del är att skapa klarhet i rättsläget och förslaget kommer inte att på grund av den korta behandlingstiden för ansökningarna ha någon verkan på ansökningarna om civiltjänst vid de förhållanden då man övergår till undantagsförhållanden. Bestämmelserna om sökande av ändring i ett beslut som gäller ansökan om civiltjänst har motiverats närmare i förarbetena till den gällande civiltjänstlagen (RP 140/2007 rd). I paragrafen ändras dessutom stavningen av namnet på försvarsmakten så att ordet har stor begynnelsebokstav. Paragrafen motsvarar till övriga delar 1 mom. i gällande lag.  

Ur paragrafen stryks bestämmelserna i det gällande 2 mom., där det föreskrivs att en värnpliktig som fullgjort tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor och som har godkänts att fullgöra civiltjänst, men som inte har inlett kompletterande tjänstgöring innan ett i 1 mom. avsett beslut av republikens president om extra tjänstgöring eller beslut om tjänstgöring under mobilisering av försvarsmakten utfärdas, är skyldig att ge en redogörelse för sin övertygelse på begäran av prövningsnämnden för värnpliktigas övertygelse. Ur paragrafen ska dessutom strykas det gällande 3 momentets bestämmelser om att civiltjänstgörarens redogörelse för sin övertygelse till prövningsnämnden för värnpliktigas övertygelse ska i en situation som avses i 2 mom. behandlas som en ny ansökan om civiltjänst, om civiltjänstgöraren redan har godkänts att göra civiltjänst och att prövningsnämndens beslut samtidigt undanröjer ett tidigare beslut till den värnpliktige om hans ansökan om civiltjänst. 

Målet med ändringen är att skapa klarhet i ställningen för dem som söker sig till civiltjänst under sådana förhållanden som är nära de undantagsförhållanden som avses i värnpliktslagen och civiltjänstlagen. Ur lagen undanröjs samtidigt ett missförhållande enligt vilket ställningen för den som fullgjort sin tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor och som har godkänts att fullgöra civiltjänst i praktiken varit kopplad till den tidpunkt då personen förordnats att inleda den kompletterande tjänstgöringen. Förslaget innebär att det i fortsättningen inte längre är möjligt att ta ett redan utfärdat förvaltningsbeslut om godkännande för civiltjänst upp för ny behandling i prövningsnämnden för värnpliktigas övertygelse fastän man efter det att ansökan godkänts har övergått till undantagsförhållanden enligt värnpliktslagen, då en prövningsnämnd bör tillsättas.  

47 §. Anvisande av inkvartering och ersättningar för inkvartering. Paragrafens rubrik ändras så att den blir mer informativ. Den föreslagna rubriken motsvarar bättre än rubriken i gällande lag innehållet i paragrafen som innehåller bestämmelser om tjänstgöringsplatsernas skyldighet att anvisa civiltjänstgörare inkvartering och deras möjlighet att av staten få ersättning för kostnaderna för inkvartering.  

Paragrafens 1 mom. innehåller på motsvarande sätt som den gällande civiltjänstlagen en grundläggande bestämmelse om civiltjänstgörarnas inkvartering där det föreskrivs att civiltjänstgöringsplatsen ska skriftligen anvisa civiltjänstgöraren inkvartering när arbetstjänsten inleds. Anvisande av inkvartering har motiverats närmare i förarbetena till den gällande civiltjänstlagen (RP 140/2007 rd). 

I paragrafens 2 mom. inkluderas på motsvarande sätt som i 2 och 3 mom. i den gällande lagen de allmänna principer som ska följas när det gäller ersättningar som staten betalar till civiltjänstgöringsplatserna för ordnande av inkvarteringen. Bestämmelsen om betalning av ersättning görs klarare på det sättet att av den framgår att ersättning betalas på den ansökan som civiltjänstgöringsplatsen lämnat. Ur bestämmelserna stryks som onödigt ett omnämnande att inkvarteringsersättningar inte betalas till civiltjänstcentralen, eftersom civiltjänstcentralen nuförtiden utgör en del av statens organisation och inkvarteringsersättningarna och kostnaderna för verkställande av civiltjänsten nuförtiden betalas från samma moment i statens budget.  

I paragrafens 3 mom. finns bestämmelser om maximibeloppet för ersättningarna enligt den ort där inkvarteringen sker. De faktiska kostnader som inkvarteringen medför för civiltjänstgöringsplatsen bestäms på basis av den ort där inkvarteringsstället är beläget, och därför är det ändamålsenligt att ersättningarna på motsvarande sätt som i det gällande 1 mom. indelas i nivåer enligt den ort där inkvarteringsstället finns. Nivåindelningen av kommunerna ska dock ändras så att den motsvarar den områdesmässiga indelningen i nivåer av de maximala boendeutgifterna enligt 10 § 3 mom. i lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014). Enligt förarbetena till bestämmelsen i fråga (RP 52/2014 rd) motsvarar klassificeringen tidigare nivåindelning, som då har baserats på medelhyrorna för mottagare av bostadsbidrag i olika kommuner. Eftersom majoriteten av de inkvarteringsställen som anvisas för civiltjänstgörarna är privata hyresbostäder, är det motiverat att använda motsvarande klassificering också i civiltjänstlagen. Bestämmelser om kommungrupperna föreslås i 1–4 punkten i momentet. I de ovan nämnda punkterna föreskrivs det också om de maximibelopp av ersättningar som tillämpas i varje kommungrupp när lagen träder i kraft. De föreslagna maximibeloppen av inkvarteringsersättningar baserar sig på den höjning i hyresnivån som skett efter den nuvarande civiltjänstlagens ikraftträdande år 2008 i förhållande till de maximibelopp som anges i den gällande lagen. 

Det föreslagna 4 mom. motsvarar den gällande paragrafens 3 mom. Klarhet skapas i formuleringen av bestämmelsens första mening, så att den motsvarar den i 1 mom. föreslagna skyldigheten för tjänstgöringsplatser att anvisa civiltjänstgörare inkvartering.  

Det föreslagna 5 mom. motsvarar det gällande 4 mom. Ordalydelsen i bestämmelsen ändras så att det sakligt är fråga om ansökan om ersättning i stället för debitering.  

Den gällande paragrafens 5 mom. innehåller ett bemyndigande enligt vilket bestämmelser om förfarandet för ersättande av inkvarteringskostnader kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelsen har visat sig vara onödig, varför det föreslås att momentet slopas. Det ovan nämnda 5 mom. ska såldes vara paragrafens sista moment.  

65 §. Tjänstgöring under mobilisering. Paragrafens 1 mom. motsvarar gällande lag. 

Paragrafens 2 mom. ändras så att namnet på försvarsmakten har stor begynnelsebokstav. Till övriga delar motsvarar momentet gällande lag. Enligt momentet kan civiltjänstgörarna vid behov förordnas till tjänstgöring genom arbets- och näringsministeriets kungörelse. På kungörelsen tillämpas lagen om offentliga kungörelser (34/1925). I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av förvaltningslagen, upphävande av lagen om offentliga kungörelser och ändring av 12 kap. 3 § i jordabalken (RP 239/2018 rd) föreslås det att lagen om offentliga kungörelser upphävs och att en allmän bestämmelse om offentliga kungörelser fogas som en ny 62 a § till förvaltningslagen (434/2003). Den föreslagna allmänna bestämmelsen om kungörelser kan i fortsättningen också tillämpas på sådan kungörelse som avses i momentet.  

Paragrafens 3 mom. motsvarar gällande lag. 

De bestämmelser om civiltjänstgörarnas tjänstgöringsplatser under mobilisering och bestämmelser om förordnande av civiltjänstgörare till tjänstgöring under mobilisering som ingår i 4–6 mom. i den gällande paragrafen ska i fortsättningen placeras i den nya 65 a § som föreslås bli fogad till lagen.  

65 a §.Tjänstgöringsplatser under mobilisering och bestämmande av tjänstgöringsplats. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i 65 § 4 och 6 mom. i den gällande civiltjänstlagen om civiltjänstgörarnas tjänstgöringsplatser under mobilisering och om förordnande av civiltjänstgörare till tjänstgöringsplatser under mobilisering. Syftet med den föreslagna regleringen är att rätta till den gällande civiltjänstlagens hänvisningar till den räddningslag som har upphävts 2011 och till andra myndigheter vars namn har ändrats efter den gällande lagens ikraftträdande. Förtydligandet av formuleringen av bestämmelsen syftar dessutom till att skapa klarhet i civiltjänstgörarnas ställning under mobilisering. Genom förslagen ändras dock inte nuläget i fråga om civiltjänstgörarnas skyldigheter eller myndigheternas uppgifter under undantagsförhållanden. Syftet med bestämmelserna om civiltjänstgörarnas skyldigheter under undantagsförhållanden är att på motsvarande sätt som i den gällande civiltjänstlagen göra det möjligt att tillvarata civiltjänstgörarnas arbetsinsats exempelvis vid upprätthållandet av myndighetsfunktionerna och i biträdande uppgifter, om detta är behövligt under undantagsförhållanden. 

I 1 mom. föreskrivs att civiltjänstgörarna fullgör sin tjänstgöring under mobiliseringen vid tjänstgöringsplatserna under mobilisering under ledning av och underställda dem. Bestämmelserna motsvarar nuläget eftersom det också i 65 § 4 mom. i den gällande civiltjänstlagen föreskrivs att civiltjänstgöraren fullgör sin tjänstgöring under mobilisering under ledning av och underställd olika myndigheter än i normala förhållanden. Tjänstgöringen under mobilisering fullgörs vid tjänstgöringsplatsen under mobilisering under ledning av och underställd den. Tjänstgöringsplatsen under mobilisering ska svara för alla skyldigheter som hör till en tjänstgöringsplats vid tjänstgöringen under mobilisering.  

I 2 mom. föreskrivs om tjänstgöringsplatserna under mobilisering. Regleringen motsvarar långt nuläget enligt det gällande 65 § 4 mom. där det föreskrivs att tjänstgöring under mobilisering har kunnat ske under ledning av och underställd civiltjänstcentralen, räddningsmyndigheter och olika myndigheter som deltar i räddningsverksamheten och befolkningsskyddet eller undervisningsministeriet och ministeriet underställda ämbetsverk. Enligt förslaget ska bestämmelserna om tjänstgöringsplatserna under mobilisering i fortsättningen utfärdas direkt i civiltjänstlagen. På motsvarande sätt som i den gällande civiltjänstlagen ska myndigheternas uppgifter bestämmas enligt de bestämmelser som gäller varje enskild sektor eller enligt annan lagstiftning. Det som är gemensamt för uppgifterna för sådana myndigheter som fungerar som tjänstgöringsplatser är att de, med undantag för vissa eventuella specialuppgifter, kan anses vara av civil karaktär. Civiltjänstgörare skulle då på det sätt som avses i 36 § i civiltjänstlagen med respekt för deras övertygelse placeras vid sådana tjänstgöringsplatser för att fullgöra tjänstgöring under mobilisering.  

Bestämmelserna om tjänstgöringsplatserna under mobilisering bör vara tillräckligt uppluckrade för att det ska vara möjligt att vid behov styra civiltjänstgörarnas arbetsinsatser till sådana uppgifter under undantagsförhållanden där det finns ett faktiskt behov av arbetskraft. Då skulle några tjänstgöringsplatser inte heller uteslutas oavsiktligt på grund av eventuella förändringar som sker i myndigheternas organisationer. Bestämmelserna om tjänstgöring under undantagsförhållanden, de myndigheter som kan vara tjänstgöringsplatser och eventuella tjänsteuppgifter har motiverats närmare i förarbetena till den gällande civiltjänstlagen (RP 140/2007 rd).  

Den 1 punkt som föreslås i momentet omfattar olika ministerier och ämbetsverk, myndigheter och offentligrättsliga sammanslutningar och inrättningar. Genom bestämmelsen utesluts möjligheten för försvarsministeriet och dess förvaltningsområde att fungera som tjänstgöringsplats under mobilisering, eftersom civiltjänstgörarna på grund av den förutsättning av övertygelse som hör ihop med civiltjänsten i praktiken inte skulle kunna styras till tjänst hos försvarsmakten under undantagsförhållanden. Exempel på sådana i bestämmelsen avsedda tjänstgöringsställen är inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde bl.a. civiltjänstcentralen, som är en fristående enhet i anslutning till närings-, miljö och trafikcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (UF-centret), och Försörjningsberedskapscentralen, inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde olika verksamhetsenheter inom social- och hälsovården, inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde Trafiksäkerhetsverket, inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde Forststyrelsen, inom miljöministeriets förvaltningsområde Finlands miljöcentral och inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde Riksarkivet och Museiverket.  

Enligt de föreslagna 2 och 3 punkterna kan tjänstgöringsplatser under mobilisering vara landskapens myndigheter och affärsverk samt kommunala myndigheter och affärsverk. Bestämmelserna motsvarar till denna del i 8 § 2 mom. 2 och 3 punkten i förslaget.  

Enligt de föreslagna 4—6 punkterna kan tjänstgöringsplatser under mobilisering vara universitet, yrkeshögskolor och anordnarna av yrkesutbildning. Bestämmelserna motsvarar till denna del i 8 § 2 mom. 4—6 punkten i lagförslaget.  

Enligt den föreslagna 7 punkten skulle Räddningsinstitutet kunna vara en tjänstgöringsplats under mobilisering. Enligt 2 § 1 mom. i lagen om Räddningsinstitutet ska Räddningsinstitutet ordna yrkesinriktad grundutbildning inom räddningsväsendet och nödcentralsverksamheten, utbildning som leder till yrkeshögskoleexamen för räddningsväsendets befäl, utbildning som ger beredskap för störningar under normala förhållanden och för undantagsförhållanden samt för sin del svara för forsknings- och utvecklingsverksamheten inom räddningsväsendet, samordningen av forskningsverksamheten samt vid behov även för andra uppgifter som lämpar sig för institutets verksamhetsområde. 

I paragrafens 3 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i 65 § 6 mom. i den gällande civiltjänstlagen om civiltjänstcentralens skyldighet att förordna civiltjänstgörare till tjänstgöringsplatser under mobilisering. På motsvarande sätt som enligt den gällande civiltjänstlagen ska förordnandet till tjänstgöring under mobilisering ske enligt tjänstgöringsplatsernas behov under mobilisering. En tjänstgöringsplats under mobilisering ska lämna en specificerad begäran om saken till civiltjänstcentralen. På basis av begäran ska civiltjänstcentralen förordna ett sådant antal civiltjänstgörare som centralen anser nödvändigt att stå till tjänstgöringsplatsens förfogande. Bestämmelserna har motiverats närmare i förarbetena till den gällande civiltjänstlagen (RP 140/2007 rd). Med undantag för sådana läroanstalter som avses i de föreslagna 2–6 punkterna i 2 mom. är avsikten att avgränsa tjänstgöringsplatserna under undantagsförhållanden till att omfatta endast aktörer inom den offentliga sektorn. Av förslaget framgår att uppgifterna för de yrkesutbildade personerna inom hälso- och sjukvården under undantagsförhållanden bestäms i första hand inom ramen för det reserveringssystem som gäller yrkesutbildad personal inom hälso- och sjukvården under undantagsförhållanden eller enligt den arbetsplikt inom hälso- och sjukvården om vilken det föreskrivs i beredskapslagen (1552/2011). På ansökan från arbetsgivaren skulle civiltjänstgörare också på det sätt som föreskrivs i 67 § 1 mom. kunna reserveras för tjänst hos arbetsgivaren.  

I 4 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i 65 § 5 mom. i den gällande civiltjänstlagen om försvarsmaktens möjlighet att till tjänstgöring under mobilisering förordna sådana personer som ansökt om civiltjänst men vars övertygelse som granskats i prövningsnämnden för värnpliktigas övertygelse inte hindrar en placering i försvarsmaktens tjänst. I enlighet med de anvisningar som gäller språkdräkten hos namn på statliga verk o.d. skrivs försvarsmakten med stor begynnelsebokstav. Eftersom den föreslagna lagens 18 § innehåller ett förslag om att övertygelseprövning i fortsättningen inte ska gälla sådana personer som sökt sig till civiltjänst och vars ansökan om civiltjänst redan en gång har godkänts, stryks ur bestämmelsen ett omnämnande om den redogörelse som civiltjänstgöraren ska lämna till prövningsnämnden för värnpliktigas övertygelse.  

12 kap. Civiltjänstregistret och dataskyddet 

Rubriken för kapitlet föreslås bli reviderad till sin ordalydelse och ändrad till Civiltjänstregistret och dataskyddet. Det är fråga om en teknisk ändring, eftersom det finns ett enda register över civiltjänstgörare, dvs. civiltjänstregistret. 

88 §. Personuppgiftsansvariga. I 1 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs att civiltjänstcentralen ansvarar för civiltjänstregistrets allmänna funktion, informationssäkerheten, fastställandet av de slag av uppgifter som ska införas i registret, för att registerfunktionerna är enhetliga samt för de övriga uppgifter som den registeransvarige har enligt personuppgiftslagen. Personuppgiftslagen ska upphävas genom dataskyddslagen och därför ska den hänvisning till personuppgiftslagen som finns i momentet strykas. I fortsättningen bestäms uppgifterna och ansvaret för den personregisteransvarige på basis av dataskyddsförordningen och dataskyddslagen. 

I artikel 26 i dataskyddsförordningen föreskrivs det om gemensamt personregisteransvariga som gemensamt fastställer ändamålen med och medlen för behandlingen. I artikel 26.1 föreskrivs följande: ”Om två eller fler personuppgiftsansvariga gemensamt fastställer ändamålen med och medlen för behandlingen ska de vara gemensamt personuppgiftsansvariga. Dessa ska under öppna former fastställa sitt respektive ansvar för att fullgöra skyldigheterna enligt denna förordning, särskilt vad gäller utövandet av den registrerades rättigheter och sina respektive skyldigheter att tillhandahålla den information som avses i artiklarna 13 och 14, genom ett inbördes arrangemang, såvida inte de personuppgiftsansvarigas respektive skyldigheter fastställs genom unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som de personuppgiftsansvariga omfattas av. Inom ramen för arrangemanget får en gemensam kontaktpunkt för de personuppgiftsansvariga utses.” I artikel 26.2 föreskrivs att det arrangemang som avses i punkt 1 ska på lämpligt sätt återspegla de gemensamt personuppgiftsansvarigas respektive roller och förhållanden gentemot registrerade. Det väsentliga innehållet i arrangemanget ska göras tillgängligt för den registrerade. I artikel 26.3 föreskrivs det dessutom att oavsett formerna för det arrangemang som avses i punkt 1 får den registrerade utöva sina rättigheter enligt denna förordning med avseende på och emot var och en av de personuppgiftsansvariga. 

Registerförare enligt 88 § i civiltjänstlagen är civiltjänstcentralen, civiltjänstgöringsplatserna för de civiltjänstgörares del som fullgör sin tjänstgöring på dem samt de läkare som bedömer civiltjänstgörarens tjänsteduglighet enligt 23 § eller utför hälsokontroll med stöd av 24 § och civiltjänstgöringsplatsens läkare i fråga om de uppgifter som antecknas på civiltjänstgörarens läkarundersökningskort. Registerförarna enligt 88 § i civiltjänstlagen kan anses vara sådana gemensamt personuppgiftsansvariga som avses i artikel 26 i dataskyddsförordningen. Registerförarnas ansvarsområden har definierats i 88 § och 89 § i civiltjänstlagen där det föreskrivs om ansvaret för uppgifterna i civiltjänstregistret och om en registeransvarigs ansvar för att uppgifterna i civiltjänstregistret är riktiga samt för att för att registreringen och användningen är laglig. 

För att de personregisteransvarigas ansvarsområden samt faktiska roller och relationer till de registrerade skulle vara så klara som möjligt föreslås 1 mom. bli ändrat så att civiltjänstcentralen utöver det i 1 mom. nämnda ansvaret för civiltjänstregistrets allmänna funktion, informationssäkerheten, fastställandet av de slag av uppgifter som ska införas i registret och för att registerfunktionerna är enhetliga dessutom ska ansvara också för utlämnandet av uppgifter som förts in i civiltjänstregistret. Att uppdraget att lämna ut uppgifter i lag åläggs civiltjänstcentralen motsvarar nuläget, eftersom uppgiften ingår i de övriga uppgifter som den registeransvarige har enligt personuppgiftslagen och till vilka det hänvisas i 1 mom. och i motiveringarna till momentet (RP 140/2007 rd, RP 123/2013 rd). Utöver de ovan nämnda uppgifterna föreslås i momentet bestämmelser om att civiltjänstcentralen ska svara för att de registrerades rättigheter enligt dataskyddsförordningen genomförs. Civiltjänstcentralen ska ansvara för informationen till den registrerade (artiklarna 12—14), den registrerades rätt till tillgång till personuppgifter (artikel 15), rätt till rättelse eller radering av personuppgifter (artiklarna 16 och 17) samt rätt till begränsning av behandlingen (artikel 18). Att också dessa uppdrag i lag åläggs civiltjänstcentralen avser motsvara nuläget, eftersom civiltjänstcentralen enligt motiveringarna till det gällande 1 momentet svarar bl.a. för den registrerades rätt till insyn i uppgifter som gäller honom eller henne. Bestämmelser om detta finns i personuppgiftslagen. Det är motiverat att ansvaret för att den registrerades rättigheter genomförs åläggs den myndighet som svarar för verkställigheten av civiltjänsten, eftersom civiltjänstcentralen har bättre faktiska möjligheter än andra personuppgiftsansvariga att svara för uppdragen i fråga. Att de uppdrag som gäller utlämnande av uppgifter och genomförande av den registrerades rättigheter direkt i lag anförtros åt civiltjänstcentralen förverkligar den princip om öppenhet som ingår i artikel 5.1 a i dataskyddsförordningen. Utöver 1 mom. ska de personregisteransvarigas ömsesidiga ansvarsområden också i fortsättningen definieras i 2, 3 och 4 mom. samt i 89 §. I fråga om andra uppdrag än de som definieras i 1 mom. ska de personuppgiftsansvarigas ansvarsområden i sista hand bestämmas i enlighet med de uppgifter som i civiltjänstlagen föreskrivs för var och en av de personregisteransvariga. 

92 §. Avförande av uppgifter ur civiltjänstregistret. Paragrafens 1 mom. föreslås bli ändrat så att krigsarkivet byts ut mot Riksarkivet i momentets sista mening. Ändringen följer inte av tillämpningen av dataskyddsförordningen utan är av rent teknisk art. Omnämnandet som gäller krigsarkivet i 1 mom. i den gällande paragrafen är föråldrat eftersom krigsarkivet redan genom den ändring av arkivlagen (RP 66/2007 rd) som trädde i kraft den 1 januari 2008 har sammanslagits med arkivverket och utgör en del av Riksarkivet. Slutarkivet för de uppgifter som avförs ur civiltjänstregistret ska nuförtiden vara Riksarkivet. Bestämmelser om Riksarkivet finns i lagen om Riksarkivet (1145/2016).  

94 §. Utlämnande av uppgifter. Paragrafens 1 mom. svarar till sitt innehåll gällande lag, men för att skapa klarhet i regleringen ska de aktörer som nämns där och till vilka uppgifter får lämnas ut anges i form av en förteckning. I den 1 punkt som föreslås i momentet föreskrivs om rätten att lämna ut uppgifter till Migrationsverket. I den föreslagna 2 punkten föreskrivs om rätten att lämna ut uppgifter till arbetsgivaren för en civiltjänstgörare.  

Enligt 2 mom. i den gällande paragrafen får den registeransvarige lämna ut de uppgifter som nämns i paragrafen genom teknisk anslutning eller i maskinläsbar form. Innan uppgifter lämnas ut genom teknisk anslutning ska den som begär uppgifterna visa att uppgifterna är skyddade på det sätt som avses i 32 § 1 mom. i personuppgiftslagen. Personuppgiftslagen ska upphävas genom dataskyddslagen och därför ska den hänvisning till 32 § 1 mom. i personuppgiftslagen som ingår i momentets sista mening strykas. I fortsättningen ska bestämmelserna om den personuppgiftsansvariges skyldighet att sörja för skyddet av personuppgifter och säkerheten i samband med behandlingen av personuppgifter finnas i dataskyddsförordningen och i dataskyddslagen. I detta sammanhang behövs inte någon skild hänvisning till nämnda författningar.  

Utöver vad som ovan har sagts ska paragrafens 2 mom. revideras så att ansvaret för utlämnandet av de uppgifter som nämns i paragrafen ska vila på civiltjänstcentralen i stället för den registeransvarige. Att uppdraget att lämna ut uppgifter åläggs civiltjänstcentralen motsvarar nuläget, eftersom tjänstgöringsplatsen eller de läkare som utför bedömningar av civiltjänstgörarnas tjänsteduglighet enligt 23 § och utför hälsokontroller enligt 24 § eller civiltjänstgöringsplatsens läkare i praktiken inte haft uppdrag som gäller utlämnande av uppgifter enligt paragrafen. Eftersom civiltjänstcentralen på det sätt som konstateras ovan föreslås ansvara för utlämnandet av uppgifter ur civiltjänstregistret, ska det också i detta sammanhang anses motiverat att uppdragen att lämna ut uppgifter koncentreras till civiltjänstcentralen. Till övriga delar motsvarar momentet gällande lag. 

96 §. Sökande av ändring i beslut av civiltjänstcentralen och civiltjänstgöringsplatsen. Civiltjänstcentralen fattar årligen cirka 9 000–10 000 sådana förvaltningsbeslut som är förenade med besvärsrätt. Åren 2010–2017 har antalet klagomål över civiltjänstcentralens beslut varierat mellan 6 och 23 årligen och nästan alla klagomål har gällt civiltjänstcentralens andra beslut än beslut enligt 96 § 2 mom. i civiltjänstlagen som gäller bestämmande av tjänstgöringsplats eller byte av tjänstgöringsplats. Åren 2010–2017 har antalet inlämnade klagomål uppgått till 98. Största delen av klagomålen handlar om beslut om tjänsteduglighet eller avslag på ansökan om återgång i vapentjänst.  

I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om att begäran om omprövning fogas till vissa av civiltjänstcentralens beslut. I fråga om förfarandet för sökande av ändring i förvaltningsbeslut är det ändamålsenligt att i så stor utsträckning som möjligt använda förfarandet med begäran om omprövning som det första skedet av överklagande. Endast de ärenden för vilka begäran om omprövning inte lämpar sig ska lämnas utanför omprövningsförfarandet. Största delen av civiltjänstcentralens förvaltningsbeslut gäller förordnande av civiltjänstgörare till tjänstgöring, klassificering av tjänsteduglighet och bestämmande av platsen för arbetstjänst. Besluten berör i praktiken varje civiltjänstgörare. Det anförs dock endast få klagomål över sådana beslut och de är till sitt innehåll ofta sådana att rättelse av dem, om det behövs, bäst skulle kunna göras av civiltjänstcentralen. Det skulle vara motiverat att till bestämmelserna foga begäran om omprövning också i sådana fall där beslutet gäller förordnande till kompletterande tjänstgöring, uppskov, befrielse från tjänstgöring eller befrielse från kompletterande tjänstgöring. Det är motiverat att begäran om omprövning fogas till bestämmelserna med beaktande av förhållandet mellan antalet beslut som civiltjänstcentralen fattar och antalet klagomål över dem. Begäran om omprövning är motiverad också med beaktande av att det inte är ändamålsenligt att använda civiltjänstcentralens personalresurser till specificering av rätt besvärsmyndighet skilt i varje besvärsanvisning. Rätten att begära omprövning skulle omfatta cirka 7 000–8 000 förvaltningsbeslut årligen.  

På motsvarande sätt som i det gällande 2 mom. bör det föreskrivas att de beslut som blir föremål för begäran om omprövning, med undantag för beslut om definition av tjänsteduglighet, får verkställas trots att begäran om omprövning har lämnats in.  

Enligt 2 mom. får beslut med anledning av begäran om omprövning överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. 

Enligt lagförslaget ska bestämmelserna om sökande av ändring i övriga beslut av civiltjänstcentralen och civiltjänstgöringsplatserna ändras i fråga om besvärsmyndighet, så att de är förenliga med de allmänna bestämmelser som följs i förvaltningsärenden. Enligt den gällande civiltjänstlagen kan ändring i civiltjänstcentralens beslut sökas genom besvär hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets civiltjänstcentralen är belägen. Civiltjänstcentralen är administrativt sett en fristående enhet vid UF-centret. Besvären över de beslut som civiltjänstcentralen fattat med stöd av de uppgifter som civiltjänstcentralen åläggs i civiltjänstlagen har i praktiken från och med 2014 behandlats i Östra Finlands förvaltningsdomstol på basis av UF-centrets säte i S:t Michel. Inom ramen för de uppgifter som faller inom civiltjänstcentralens behörighet behandlar civiltjänstcentralen samtliga civiltjänstgörares ärenden och fattar förvaltningsbeslut i dem. Civiltjänstcentralens verksamhetsområde är således hela landet. Också UF-centrets verksamhetsområde omfattar hela landet. Enligt 12 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen ska besvär över beslut av en sådan myndighet vars verksamhetsområde omfattar hela landet anföras hos den förvaltningsdomstol vars domkrets beslutet huvudsakligen hänför sig till på grund av att största delen av ett område eller en fastighet som avses i beslutet ligger inom domkretsen eller att den person eller sammanslutning som beslutet huvudsakligen gäller har hemkommun respektive hemort där. På motsvarande sätt föreskrivs det i 10 § 3 mom. i den föreslagna lagen om rättegång i förvaltningsärenden, som ingår i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om rättegång i förvaltningsärenden och till vissa lagar som har samband med den (RP 29/2018 ed), att om verksamhetsområdet för den myndighet som fattat beslutet omfattar hela landet, är den regionala förvaltningsdomstol behörig inom vars domkrets ändringssökanden har sin hemort. 

Om den behöriga besvärsmyndigheten i fråga om civiltjänstcentralens beslut ändras så att den överensstämmer med de bestämmelser om sökande av ändring som allmänt följs vid förvaltningen innebär det att den behöriga besvärsmyndigheten är den förvaltningsdomstol inom vars domkrets ändringssökanden har sin hemort. Med en fysisk persons hemort avses hans eller hennes hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994). När det gäller civiltjänstcentralens beslut angående civiltjänstgörare skulle tillämpningen av bestämmelserna om ändringssökande enligt den allmänna lagen innebära att man var tvungen att i de besvärsanvisningar som lämnas i anslutning till besluten skilt för varje civiltjänstgörare specificera vilken besvärsmyndighet som, beroende på den tjänstgöringspliktiges hemkommun är behörig i det enskilda fallet. 

I 3 mom. föreskrivs att i civiltjänstcentralens beslut om byte av civiltjänstgöringsplats får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen inom 14 dagar från delgivningen av beslutet på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. På motsvarande sätt som i gällande lag föreslås att fristen för sökande av ändring i ett beslut om byte av tjänstgöringsplats också fortsättningsvis ska vara 14 dagar från det att beslutet delgivits sökanden. En besvärstid som är kortare än vanligt skulle på motsvarande sätt som i gällande lag vara motiverad därför att tjänstgöringsplatsen på det sätt som avses i 36 § inte får strida mot civiltjänstgörarens övertygelse. För att denna rättighet ska kunna förverkligas ska civiltjänstgöraren vid behov få ett beslut angående ansökan om byte av tjänstgöringsplats som med stöd av 16 § utfärdats antingen på initiativ av civiltjänstgöraren eller civiltjänstcentralen och klagomålet över det, så snabbt som möjligt behandlat vid besvärsmyndigheten. Ur momentet ska dock strykas en bestämmelse enligt vilken besvären ska behandlas skyndsamt. I princip ska beslutet om ärendenas skyndsamhetsordning höra till domstolens processledning. Bestämmandet av civiltjänstgöringsplats enligt 15 § i civiltjänstlagen sker dock i praktiken enligt tjänstgörarens eget önskemål, och därför ska förfarandet med begäran om omprövning införas i fråga om dessa beslut på det sätt som föreslås i 1 mom.  

Jämfört med den gällande lagen ska i momentet inte längre föreskrivas att civiltjänstcentralen ska lämna besvärsskriften och handlingarna i anslutning till den samt sitt utlåtande till besvärsmyndigheten. I de frågor om vilka det föreskrivs i paragrafen ska i fortsättningen följas den praxis som nuförtiden följs allmänt vid klagomål i förvaltningsärenden och enligt vilken besvärsskriften och handlingarna i anslutning till den lämnas direkt till besvärsmyndigheten. Besvärsmyndigheten ska i fortsättningen för utredning av ärendet begära utlåtande av civiltjänstcentralen.  

I momentet föreskrivs på motsvarande sätt som i den gällande paragrafens 1 mom. att ett beslut över vilket besvär anförts får verkställas trots besvären. 

I paragrafens 4 mom. finns bestämmelser om sökande av ändring i andra beslut än civiltjänstcentralens beslut enligt de föreslagna 1 och 3 mom. och i beslut som meddelats av tjänstgöringsplatsen. På motsvarande sätt som i fråga om de ändringar föreslagits ovan i 3 mom. ska besvärsmyndigheten i anslutning till de beslut som civiltjänstcentralen meddelar bestämmas enligt förvaltningsprocesslagen. Också i fråga om tjänstgöringsplatsens beslut ska besvärsmyndigheten i fortsättningen bestämmas på basis av de bestämmelser om sökande av ändring som följs vid behandlingen av förvaltningsärenden i allmänhet. I fråga om beslut som fattats av tjänstgöringsplatsen är den behöriga domstolen den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den myndighet som fattat förvaltningsbeslutet har sitt verksamhetsområde. Bestämmelser om t.ex. en sammanslutnings hemvist finns i bolagsordningen eller i föreningens stadgar. Förslaget ändrar inte nuläget i saken, men det föreslås att ett omnämnande om hemorten för den myndighet som meddelat beslutet stryks ur momentet som onödigt.  

På motsvarande sätt som i det gällande 2 mom. ska bestämmelsen om verkställbarheten av ett beslut om hemförlovning över vilket besvär anförts kvarstå oförändrad. 

Paragrafens 5 mom. motsvarar till sitt innehåll 3 mom. i gällande lag.  

97 §. Sökande av ändring i fråga om disciplinstraff. Det föreslås att i 1 och 2 mom. i den gällande paragrafen görs ändringar som till sitt innehåll motsvarar de ändringar som föreslagits i 96 § 3 mom. Samtidigt ska de bestämmelser som gäller besvärsmyndighet, besvärstid och behandlingen av besvär i deras helhet inkluderas i det föreslagna nya 1 mom. på motsvarande sätt som föreslagits i fråga om 96 § 3 mom. En kortare besvärstid än vanligt i disciplinärenden på motsvarande sätt som i gällande lag skulle vara motiverad för att disciplinärenden kan inverka betydligt på civiltjänstgörarens fullgörande av civiltjänsten. På motsvarande sätt som i fråga om 96 § 2 mom. ska ur momentet styrkas bestämmelsen om att ärendet ska behandlas skyndsamt.  

Paragrafens 2 mom. motsvarar till sitt innehåll 3 mom. i gällande lag. Momentet ska dock ändras så att ur det stryks tekniskt bestämmelser om verkställbarheten av civiltjänstcentralens och förvaltningsdomstolens beslut. Förslaget ändrar inte nuläget eftersom motsvarande bestämmelser ingår i den allmänna bestämmelsen i 31 § i förvaltningsprocesslagen. Eftersom besvärstillstånd används enligt det nedan föreslagna 3 mom. är förvaltningsdomstolens beslut omedelbart verkställbart fastän verkställigheten i övrigt förutsätter ett laga kraft vunnet beslut.  

Paragrafens 3 mom. motsvarar till sitt innehåll 4 mom. i gällande lag.  

100 §. Ansökan om tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor. Det föreslås att formuleringen av paragraftexten ska göras klarare. Paragrafens 1 mom. innehåller i fortsättningen endast en bestämmelse om ansökan om övergång från civiltjänst till tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor.  

I 2 mom. finns bestämmelser om de förutsättningar under vilka ansökan om tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor ska kunna godkännas. Formuleringen ändras så att det av bestämmelsen tydligt framgår att det är civiltjänstcentralens skyldighet att godkänna ansökan. De föreslagna 1 och 2 mom. motsvarar innehållsmässigt 1 mom. i den gällande paragrafen.  

Till paragrafen föreslås bli fogad en bestämmelse som gäller ansökningar om återgång till tjänstgöring enligt värnpliktslagen från dem som fullgjort tjänst enligt värnpliktslagen och som därefter ansökt om civiltjänst, dvs. sådana som är skyldiga att fullgöra kompletterade tjänstgöring. Enligt det föreslagna 3 mom. ska på en ansökan från en som är skyldig att fullgöra kompletterande tjänstgöring tillämpas motsvarande bestämmelser som på ansökan från en som vill återgå till tjänstgöring enligt värnpliktslagen, med undantag för åldersgränsen, så att ansökan om civiltjänst inte får godkännas efter utgången av det år då civiltjänstgöraren har fyllt 28 år. Det ska vara möjligt för dem som är skyldiga att fullgöra kompletterande tjänstgöring att i fortsättningen återgå till försvarsmaktens reserv också efter det år då de fyllt 28 år om de inte ännu har inlett den kompletterande tjänstgöringen. Ändringen undanröjer ett missförhållande som nuförtiden finns i lagen och som innebar att personer under 28 år med skyldighet att fullgöra kompletterande tjänstgöring tidigare kunnat söka sig tillbaka till försvarsmaktens reserv, men att de som överskridit åldersgränsen inte kunnat göra det på ett godkänt sätt.  

Bestämmelserna i 4 och 5 mom. motsvarar 2 och 3 mom. i den gällande paragrafen. I 5 mom. föreslås dock en ändring av språkdräkten som innebär att namnat på försvarsmakten skrivs med stor begynnelsebokstav. 

102 §. Tillämpningen av allmänna förvaltningslagar. I den gällande paragrafen föreskrivs det om tillämpningen av i paragrafen nämnda allmänna förvaltningslagar vid behandlingen av förvaltningsärenden enligt civiltjänstlagen. I paragrafen föreskrivs att vid behandlingen av förvaltningsärenden enligt denna lag tillämpas förvaltningslagen, språklagen (423/2003), personuppgiftslagen och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Bestämmelsen om tillämpningen av de allmänna förvaltningslagarna vid behandlingen av förvaltningsärenden enligt civiltjänstlagen behövs för att också privaträttsliga sammanslutningar vid sidan av myndigheter fungerar som civiltjänstgöringsplatser. 

Paragrafen föreslås bli ändrad så att hänvisningen till personuppgiftslagen stryks och till paragrafen fogas en hänvisning till dataskyddslagen ( / ). Enligt 2 § 1 mom., som gäller dataskyddslagens tillämpningsområde, tillämpas lagen enligt tillämpningsområdet i artikel 2 i dataskyddsförordningen. Enligt 1 mom. tillämpas lagen och dataskyddsförordningen, med undantag för artikel 56 och VII kap. i förordningen, dessutom på sådan behandling av personuppgifter som sker i samband med den verksamhet som avses i artiklarna 2.2 a och 2.2 b, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Genom bestämmelsen om tillämpningsområdet i 2 § 1 mom. i dataskyddslagen utsträcks dataskyddslagens tillämpningsområde till att också omfatta behandlingen av personuppgifter med stöd av civiltjänstlagen. Vid behandlingen av förvaltningsärenden enligt civiltjänstlagen tillämpas alltså i fortsättningen dataskyddslagen samt med stöd av bestämmelsen om dataskyddslagens tillämpningsområde i 2 § 1 mom., dataskyddsförordningen, med undantag för den s.k. mekanismen för en enda kontaktpunkt och mekanismen för enhetlighet enligt artikel 56 (Den ansvariga tillsynsmyndighetens behörighet) och kapitel VII (Samarbete och enhetlighet).  

Till de allmänna lagar som räknas upp i paragrafen fogas dessutom en hänvisning till lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). 

I övrigt motsvarar paragrafen gällande lag. 

2  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2019. 

Avsikten är att bestämmelser om ikraftträdandet av landskapslagen utfärdas separat i lagen om införande av landskapslagen och i lagen om ordnandet av social- och hälsovården. Enligt planerna ska landskapen dock inleda sin verksamhet den 1 januari 2021. Av denna anledning ska det föreskrivas särskilt att 8 § 2 mom. 2 punkten och 65 a § 2 mom. 2 punkten i det lagförslag som gäller landskapens myndigheter och affärsverk ska träda i kraft först vid samma tidpunkt som landskapen inleder sin verksamhet den 1 januari 2021.  

3  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Enligt 127 § 1 mom. är varje finsk medborgare skyldig att delta i fosterlandets försvar eller att bistå försvaret på det sätt som bestäms i lag. Bestämmelsen omfattar värnplikt inom försvarsmakten samt civiltjänst som ersätter beväringstjänst och skyldighet att delta i annan försvarsutbildning (RP 1/1998 rd, GrUU 10/1985 rd, GrUU 18/1995 rd, GrUU 9/1996 rd). Bestämmelser om rätten att på grund av övertygelse befrias från deltagande i landets militära försvar utfärdas enligt 127 § 2 mom. i grundlagen genom lag. Bestämmelsen har ett nära samband med grundlagens 11 § om religions- och samvetsfrihet. Den gällande civiltjänstlagen verkställer det uppdrag som föreskrivs i 127 § 2 mom. i grundlagen. 

De ändringar som föreslås i civiltjänstlagen har betydelse med avseende på grundlagens bestämmelser om jämlikhet. Syftet med förslaget är att förbättra likabehandlingen av sådana civiltjänstgörare som har olika ställning. Enligt den allmänna jämlikhetsklausulen i 6 § i grundlagen är alla lika inför lagen. Enligt det diskrimineringsförbud som framgår av 2 mom. får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Avtalsbestämmelser som gäller likabehandling och diskrimineringsförbud ingår också i många internationella konventioner och regionala överenskommelser, som förpliktar Finland och som gäller de mänskliga rättigheterna, sådana är bl.a. internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS7 och 8/1976, artikel 2 och 26), konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (FördrS 18 och 19/1990, sådan som den lyder senare ändrad i FördrS 71 och 72/1994, FördrS 85 och 86/1998, FördrS 8 och 9/2005, FördrS 6 och 7/2005 samt FördrS 50 och 51/2010, artikel 14) och protokoll nr 12 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) (FördrS 8 och 9/2005, artikel 1). Också artikel E i den reviderade europeiska sociala stadgan (FördrS 78 och 80/2002) innehåller ett allmänt förbud mot diskriminering. Enligt artikel 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är alla lika inför lagen. Artikel 21 i stadgan innehåller ett allmänt förbud mot diskriminering. 

Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Till de centralaste metoderna hör att stifta lagar som tryggar och preciserar utövningen av en grundläggande fri- och rättighet (se RP 309/1993 rd, s. 80/I och GrUU 26/2017 rd, s. 34). Bestämmelsen utsträcker det allmännas skyldighet att trygga rättigheter utöver de grundläggande fri- och rättigheterna också till de mänskliga rättigheter som tryggas i de internationella konventioner som är förpliktande för Finland (RP 309/1993 rd).  

Genom lagförslaget tryggas likabehandlingen av de personer som ansökt om civiltjänst i sådana förhållanden då man övergår från normala förhållanden till undantagsförhållanden. I fortsättningen ska alla som ansökt om civiltjänst och vars ansökan genom ett förvaltningsbeslut har godkänts innan republikens president utfärdat beslut om undantagsförhållanden vara befriade från tjänstgöring enligt värnpliktslagen utan övertygelseprövning. Förslaget avser förbättra civiltjänstgörarnas likabehandling i ovan nämnda situationer och avser inte att göra några andra innehållsmässiga ändringar i nuläget. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 18/2007 rd granskat närmare civiltjänstlagens bestämmelser om ansökan om civiltjänst under särskilda förhållanden och ansett att grundlagen på det sätt som i detalj konstateras i utlåtandet inte skulle hindra de föreslagna procedurbestämmelserna för särskilda förhållanden.  

I propositionen tryggas också likabehandlingen av sådana människor i olika åldrar som är skyldiga att fullgöra kompletterande tjänstgöring i sådana situationer där en reservist som sökt sig till civiltjänst vill återgå till försvarsmaktens reserv. Den åldersgräns som i lagen satts upp för återkomsten till reserven ska slopas. Människor i olika åldrar som är skyldiga att fullgöra den kompletterande tjänstgöringen ska i fortsättningen ha lika möjligheter att söka sig till baka till försvarsmaktens reserv efter att ha inlämnat ansökan om civiltjänst, om de ännu inte har inlett den kompletterande tjänstgöringen.  

Förslaget gör det möjligt för landskapens affärsverk att vara tjänstgöringsplatser om deras huvudsakliga syfte inte är att eftersträva vinst eller annan direkt ekonomisk fördel. Förslaget har betydelse med avseende på 124 § i grundlagen där det föreskrivs om givande av förvaltningsuppgifter till andra än myndigheter. När det är fråga om den gällande civiltjänstlagen har bestämmelsen bedömts i grundlagsutskottets utlåtande GrUU 18/2007 rd, där det konstateras att i den mening som avses i 124 § i grundlagen ska det i sig vara möjligt att göra civiltjänst också hos någon annan än en myndighet för att en offentlig förvaltningsuppgift ska bli skött på ett ändamålsenligt sätt. Lagförslagets mål är att så långt som möjligt bibehålla nuläget i den gällande lagstiftningen bl.a. i fråga om tjänstgöringsplatserna inom social- och hälsovårdssektorn. De omständigheter som konstateras i grundlagsutskottets ovan nämnda utlåtande stämmer till denna del också när det gäller lagförslaget.  

Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Enligt samma moment utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. 

Grundlagsutskottet har i samband med dataskyddsförordningen ansett det vara också angeläget att inom statsrådet inventera frågor som anknyter till behovet av speciallagstiftning och till sektorn över lag (GrUU 31/2017 rd och GrUU 38/2016 rd). Enligt utskottet är det viktigt att det, i den mån som EU-lagstiftningen kräver reglering på det nationella planet eller möjliggör sådan, tas hänsyn till de krav som de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ställer när det nationella handlingsutrymmet utnyttjas (se GrUU 31/2017 rd). Utskottet har framhållit att det i regeringens proposition därför finns anledning att särskilt i fråga om bestämmelser som är av betydelse med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna tydligt klargöra ramarna för det nationella handlingsutrymmet (GrUU 26/2017 rd, GrUU 2/2017, GrUU 44/2016 rd). 

Grundlagsutskottet har ansett att det med anledning av inledningen av tillämpningen av dataskyddsförordningen är motiverat att revidera sin tidigare ståndpunkt i fråga om regleringsobjekt som är viktiga med hänsyn till skyddet av personuppgifter. Enligt utskottet ska skyddet för personuppgifter härefter i första hand tillgodoses med stöd av den allmänna dataskyddsförordningen och den nya nationella allmänna lagstiftningen. Grundlagsutskottet ser det dock som klart att behovet av speciallagstiftning i enlighet med det riskbaserade synsätt som också krävs i dataskyddsförordningen måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av personuppgifter orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter (GrUU 14/2018 rd).  

De ändringar som föreslås i propositionen är delvis preciseringar av den gällande lagstiftningen om skyddet för civiltjänstgörarnas personuppgifter och består huvudsakligen av ändringar av teknisk natur i hänvisningsbestämmelserna, och de har således inte någon särskild betydelse med tanke på skyddet för personuppgifter. Den föreslagna ändringen av 88 § 1 mom., som gäller civiltjänstcentralens uppgifter som den personuppgiftsansvarige, preciserar de personregisteransvarigas ansvarsområden och ökar för sin del öppenheten i behandlingen av personuppgifter ur den registrerades synvinkel. I propositionen ingår inte några bestämmelser om begränsning av den registrerades rättigheter. 

På de ovan angivna grunderna kan lagförslaget enligt regeringens uppfattning behandlas i vanlig lagstiftningsordning.