3.2.1  Ekonomiska konsekvenser

Enligt den gällande äldreomsorgslagen ska den faktiska personaldimensioneringen inom heldygnsomsorgen för äldre vara minst 0,7 anställda per klient från och med den 1 april 2023. Enligt de faser som anges i lagen skulle personaldimensioneringen ha varit minst 0,6 anställda per klient från och med den 1 januari 2022. 

I propositionen senareläggs dimensioneringens ikraftträdande och graderas så att minimidimensioneringen från och med den 1 april 2023 är 0,65 och från och med den 1 december 2023 är 0,70 anställda per klient. 

Dimensioneringen kommer således att vara mindre under åtta månader än enligt den gällande lagen. Även om syftet med propositionen inte är att uppnå inbesparingar kan som en följd av den personalkostnader sparas in, eftersom den tilläggspersonal som behövs för att höja dimensioneringen till 0,65–0,7 kan anställas till och med först i november-december 2023 i stället för våren 2023. Den finansiering som beviljas välfärdsområdena för genomförandet av dimensioneringen kommer inte att ändras med anledning av det gradvisa ikraftträdandet, utan välfärdsområdena kan med denna finansiering genomföra åtgärder för att öka tillgången på arbetskraft. Även om minimidimensioneringen ska genomföras senast den 1 december 2023, ska tjänsteproducenterna i praktiken sträva efter att öka personalen redan före det, eftersom rekryteringstiderna har blivit längre. I fråga om privata tjänsteproducenter beror de slutliga kostnadseffekterna för välfärdsområdena och de privata tjänsteproducenterna på hur man har kommit och kommer överens om personaldimensioneringen och priserna på tjänsterna.  

I samband med att lagstiftningen om personaldimensioneringen kom till bedömdes de ekonomiska konsekvenserna av en höjning av dimensioneringen som helhet. Utifrån dessa har finansieringen till kommunerna och välfärdsområdena utökats. Inom välfärdsområdenas finansiering beaktas också den förändrade kostnadsnivån. Det görs med ett prisindex Bestämmelser om prisindexet för välfärdsområdena ingår i lagen om välfärdsområdenas finansiering 617/2021 (8 §). När prisindexet för välfärdsområdena räknas ut ska viktkoefficienten för det allmänna förtjänstnivåindexet vara 0,60, viktkoefficienten för konsumentprisindexet vara 0,30 och viktkoefficienten för den årliga förändringen i välfärdsområdesarbetsgivarens socialskyddsavgifter vara 0,10. När förändringen i kostnadsnivån räknas ut beaktas också välfärdsområdenas kalkylerade kostnader för det föregående året, förändringen i servicebehovet samt justeringen av de faktiska kostnaderna i efterhand., som också ska beakta de förändringar som inverkar på personalkostnaderna. De ekonomiska konsekvenserna av denna proposition har bedömts på motsvarande sätt som i regeringens proposition RP 4/2020 rd, som ledde till att lagen som gäller personaldimensionering stiftades. Nu har man bedömt hur mycket graderingen och senareläggningen av dimensioneringen som allra mest kan minska kostnaderna. Utgångsläget, således bl.a. behovet av ytterligare personal, har uppdaterats i enlighet med maj 2022 och kostnaderna uppskattas enligt nivån 2023.  

Utifrån den uppföljning av situationen inom äldreomsorgen som Institutet för hälsa och välfärd gjort (exkl. vikariebehovet) behövs jämfört med situationen i maj 2022 en kalkylmässig extra arbetsinsats på 1 492 personer för att uppnå en dimensionering på 0,65 och en kalkylmässig extra arbetsinsats på 3 397 personer för att uppnå en dimensionering på 0,7 anställda. Det maximala beloppet av de personalkostnader som sparas på grund av propositionen kan således beräknas utifrån skillnaden mellan dessa siffror enligt en arbetsinsats av 1 905 anställda under åtta månaders tid inom den offentliga och privata sektorn sammanlagt. Av denna summa utgör den offentliga sektorn 43 procent och de privata tjänsteproducenterna 57 procent. Bedömningen av behovet av tilläggspersonal för dimensioneringen 0,65/0,7 har beräknats per verksamhetsenhet och baserar sig på deras nuvarande faktiska dimensioneringar. Behovet av extra personal för en verksamhetsenhet som kommit upp t.ex. till en dimensionering på 0,68 = den kalkylmässiga extra arbetsinsats, som behövs för att höja dimensioneringen med 0,02. Det ökade behovet beräknas enligt det direkta klientarbetet och avrundas på enhetsnivå till följande 0,5 kalkylmässiga person. När enheternas avrundade ökade behov räknas samman, får man det totala behovet att öka det direkta klientarbetet för alla enheter som underskrider dimensioneringen.  

Tabell 1. Skillnaden mellan tilläggspersonal som behövs för dimensioneringen 0,65 och 0,7 i fråga om offentliga och privata tjänsteproducenter (exkl. vikariebehov) 

I tabell 2 och 3 beskrivs dessutom som bakgrundsinformation den extra personal som behövs jämfört med situationen i maj 2022 såväl för dimensioneringen 0,65 som 0,7 och hur många verksamhetsenheter behovet gäller. En höjning av dimensioneringen till 0,65 kräver en personalökning vid ungefär hälften av enheterna och en höjning till 0,7 vid nästan tre fjärdedelar av enheterna för heldygnsomsorg för äldre. 

Tabell 2. Tilläggspersonal som behövs för dimensioneringen 0,65 och 0,7 i fråga om offentliga och privata tjänsteproducenter jämfört med situationen i maj 2022  

Tabell 3. Tilläggspersonal som behövs för dimensioneringen 0,65 och 0,7 för de olika välfärdsområdena jämfört med situationen i maj 2022 

Vid beräkningen har man använt ett viktat medeltal av lönerna för tre yrkesgrupper, i vilket närvårdarna utgör 48 procent, sjukskötarna 2 procent och omsorgsassistenterna 50 procent, och utgått från antagandet att dessa yrkesgrupper sannolikt skulle ha anställts ungefär i dessa förhållanden år 2023, om dimensioneringen på 0,7 anställda hade trätt i kraft enligt den ursprungliga tidtabellen.  

Besparingarna i personalkostnader har beräknats separat på basis av löneuppgifter för offentliga och privata tjänsteproducenter. Också i den ursprungliga kalkylen justerades kostnaderna separat för den offentliga och den privata sektorn. Det är dock möjligt att lönerna jämnas ut inom olika sektorer i en hård konkurrenssituation. Till förfogande har man haft löneuppgifter för 2021 De yrkesspecifika lönerna inom kommunsektorn från hösten 2021 har erhållits från Statistikcentralens lönestatistik för kommunsektorn. De uppgifter som behövs för beräkningen (inkl. uppgifter om bikostnader och avtalsenliga höjningar) har erhållits från Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT. Uppgifterna gäller näringsgrenarna Boende med sjuksköterskevård för äldre – och Boende med särskild service för äldre (koder 87101 och 87301). Löneuppgifterna för den privata sektorn för 2021 har erhållits från Hyvinvointiala HALI ry (hela det sociala området)., till vilka fogades bikostnader (24,05 %) och semesterpenningar (5 %). Summorna har höjts till 2023 års nivå med hjälp av prisindexet för basservice (3,8 % 2021–2022) och välfärdsområdesindexet (3,52 % 2022–2023) Prisindex för basservicen har publicerats i kommunekonomiprogrammet () och prisindex för välfärdsområdena i budgetpropositionen för 2023 (:) https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/164342/VM_2022_57.pdf?sequence=11&isAllowed=y. Utgående från detta minskar senareläggningen av dimensioneringen personalkostnaderna för offentliga och privata tjänsteproducenter med sammanlagt högst 55,0 miljoner euro. Dessutom kan kostnader för vikarier som ska anställas på grund av frånvaro sparas in. Dessa kostnader kan uppskattas till högst 12,1 miljoner euro (22 %). Det bör dock beaktas att verksamhetsenheterna i praktiken bör påbörja rekryteringen redan före den dag då dimensioneringen på 0,7 anställda träder i kraft, vilket innebär att besparingen i verkligheten kommer att vara klart mindre.  

Det som nämns ovan beskriver för privata tjänsteproducenters del den potentiella maximala besparingen i personalkostnader, men den faktiska kostnadseffekten beror på hur de priser som man enats om i avtalen utvecklas. Privata tjänsteproducenter säljer nästan alla tjänster till välfärdsområdena. Detta innebär att både välfärdsområdenas och de privata tjänsteproducenternas faktiska kostnadseffekter påverkas av vad som fastställts om antalet anställda och priserna i serviceavtalen i gällande avtal om köpta tjänster och i avtal om köpta tjänster som ska ingås för 2023.  

För att beskriva de regionala effekterna presenteras i tabell 4 skillnaden mellan dimensioneringarna 0,65 och 0,7, dvs. hur stor minskningen i ökningen av antalet anställda är i de olika välfärdsområdena.  

Tabell 4. Skillnaden mellan dimensioneringarna 0,65 och 0,7 (offentliga och privata tjänsteproducenter) sammanlagt (exkl. vikariebehov) 

De bedömningar av ytterligare personalbehov som beskrivs ovan baserar sig på servicestrukturen våren 2022. Om målet med reformen av tjänsterna för äldre är att göra servicestrukturen mångsidigare (t.ex. ökning av andelen gemenskapsboende och hemvård oberoende av tid på dygnet), kan det minska behovet av tjänster inom heldygnsomsorg och därigenom också minska ytterligare personalbehov för dimensioneringarna 0,65 och 0,7. 

3.2.2  Konsekvenser för sysselsättningen

Propositionens direkta konsekvenser är att ändringen temporärt underlättar tillgången på arbetskraft, då den lagstadgade minimidimensioneringen under åtta månader är lägre än vad den skulle vara enligt den gällande äldreomsorgslagen. Så som det beskrivs i avsnittet om de ekonomiska konsekvenserna kommer senareläggningen av dimensioneringen under åtta månader att minska behovet av att öka personalen med en arbetsinsats motsvarande högst cirka 1 900 anställda inom den offentliga och privata sektorn sammanlagt jämfört med den tidigare tidtabellen för ikraftträdandet av dimensioneringen. Även behovet av att öka antalet vikarier minskar något. I praktiken anställer både offentliga och privata tjänsteproducenter extra arbetskraft för dessa uppgifter stegvis och flexibelt under hela 2023. Bland annat av denna orsak och för att stödja rekryteringen av personal i så god tid som möjligt har inte heller finansieringen till välfärdsområdena minskats till följd av propositionen.  

Tabell 5. Reformens konsekvenser för personalbehoven 

I maj 2022 arbetade sammanlagt 37 600 anställda inom heldygnsomsorgen för äldre, vilket innebär att minskningen i personalökningen kan vara högst sex procent jämfört med det nuvarande antalet anställda i direkt arbete.  

Utifrån den uppföljning av situationen inom äldreomsorgen som Institutet för hälsa och välfärd utförde i maj 2022 har enheterna med heldygnsomsorg uppfyllt det nuvarande dimensioneringskravet på 0,6 anställda rätt väl och flera enheter som underskrider dimensioneringen ligger de facto mycket nära dimensioneringskravet på 0,6 anställda. I maj 2022 fanns det 203 enheter som underskred dimensioneringen 0,6. Det skulle ha behövts en kalkylmässig arbetsinsats av 341 anställda för att höja dimensioneringen till 0,6. Detta behov av tilläggspersonal ingår emellertid i de behov av tilläggspersonal som behövs för dimensioneringarna 0,65 och 0,7. På sidan 6 har den realiserade nivån på dimensioneringen av personalen vid verksamhetsenheterna med heldygnsomsorg i maj och november 2021 samt i maj 2022 illustrerats i form av ett stapeldiagram. 

På det hela taget är situationen för de enheter som underskrider den lagstadgade dimensioneringen, bl.a. behovet av personalökning som krävs för dimensioneringskravet på 0,6 anställda, ingen konsekvens av denna proposition, eftersom den dimensioneringen borde ha uppnåtts redan enligt gällande lag. Det ytterligare personalbehovet för dessa tidigare dimensioneringar ska emellertid beaktas när tillgången på personal bedöms som en helhet.  

En del av det uppskattade personalbehovet kan fortfarande tillgodoses genom att man minskar närvårdarnas och sjukskötarnas indirekta arbete och ersätter det med särskilda resurser på det sätt som lagen förutsätter. Av personer som utför indirekt arbete förutsätts inte någon utbildning inom social- och hälsovården, vilket uttryckligen skulle underlätta tillgången på vårdpersonal. Utifrån den uppföljning av situationen inom äldreomsorgen som Institutet för hälsa och välfärd utfört motsvarar närvårdarnas och sjukskötarnas indirekta arbete för närvarande cirka 1 300 vårdares arbetsinsats. 

Även om propositionen temporärt lättar på behovet av personalökning, behövs det ytterligare en tydlig personalökning 2023 jämfört med nuläget. Det ökade behovet är från och med den 1 april 2023 en kalkylmässig extra arbetsinsats av cirka 1 500 personer och från och med den 1 december 2023 av cirka 3 400 personer jämfört med situationen i maj 2022 samt dessutom ett behov av vikarier (tabell 2). Reformen genomförs i en utmanande personalsituation, där till exempel personalens pensioneringar utgör en utmaning utöver den nuvarande bristen på arbetskraft. Mest påverkas behovet av personal under de kommande åren emellertid av det ökade servicebehov som den åldrande befolkningen medför.  

I de båda regeringspropositioner om reformen av servicen för äldre RP 4/2020 och RP 231/2021. som kommit till under denna regeringsperiod beskrivs utförligt i kapitlet om konsekvenser för sysselsättningen tillgången på arbetskraft ur olika synvinklar: bedömning av utvecklingen av antalet anställda till och med 2030, läget i fråga om tillgången till personal beskrivs, utvecklingen av utbildningen i branschen, pensionering av personalen, deltidsarbetets omfattning, antalet personer som arbetar inom andra branscher och möjligheterna att anlita utländsk arbetskraft. Den bild som framgår av dessa regeringspropositioner är fortfarande aktuell. Till exempel de senaste uppgifterna från Kommunernas pensionsförsäkring (Keva) ger fortfarande en likadan bild av pensioneringarna av kommunal personal https://www.keva.fi/uutiset-ja-artikkelit/kuntien-tyovoimaennuste-2030-hoitajissa-sosiaalityontekijoissa-ja-lastentarhanopettajissa-suurin-osaa-japula-nyt-ja-tulevaisuudessa/.: Dessutom var till exempel antalet anställda inom andra branscher enligt Kommunarbetsgivarnas utredning 2018 på samma nivå som 2017. Uppgifterna om detta publicerades i regeringens proposition 4/2020.https://www.kt.fi/sv/nyheter-och-pressmeddelanden/2020/social-och-halsovardspersonal-byter-sallan-bransch Diskussionen om avsikten att byta bransch har visserligen ökat i offentligheten särskilt sedan 2019, och även coronakrisen förväntas inverka. Det finns forskning och utredningar om avsikter att byta bransch, men det finns dock inga färska evidensbaserade eller statistiska uppgifter om byte av bransch. Inom projektet Datahuone håller man på att inleda en utredning av byte av bransch bland vårdarna. Information om tillgången på personal finns bl.a. i yrkesbarometern, som publiceras två gånger om året (www.ammattibarometri.fi). Enligt den råder det stor brist på sjukskötare och närvårdare i hela landet. 

Utifrån den uppföljning av situationen inom äldreomsorgen som Institutet för hälsa och välfärd utförde i maj 2022 har flera rekryteringar inom äldreomsorgen (hemvården och heldygnsvården) än förut misslyckats under de senaste sex månaderna, eftersom det inte har funnits tillgång till utbildad arbetskraft. I maj rapporterade enheterna om att rekryteringen av 3 500 fast anställda yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården hade misslyckats och dessutom att rekryteringen av 3 700 visstidsanställda hade misslyckats. Antalet misslyckade rekryteringar har ökat med över 1 000 under ett halvt år. 

Senareläggningen av dimensioneringen ger tilläggstid för att genomföra åtgärder som förbättrar tillgången på personal. Med anledning av den ändrade personaldimensioneringen bedömdes att det finns ett behov att utbilda 5 000 nya närvårdare före 2025. För det här ändamålet har det reserverats tilläggsanslag till ett belopp av 133 miljoner euro för 2020–2024. Åren 2020–2021 har antalet närvårdarstuderande ökats med cirka 1 000, och dessa ökningar av antalet nybörjarplatser för närvårdare börjar få effekt 2023. Man fortsätter att öka antalet utbildningsplatser för närvårdare Yrkesutbildningen grundar sig inte på nybörjarplatser som beviljats av undervisnings- och kulturministeriet såsom inom högskoleutbildningen. Inom yrkesutbildningen är finansieringen kalkylmässig och utbildningsanordnarna riktar utbildningen så att den svarar mot kompetens- och utbildningsbehoven inom respektive område. Statistikuppgifter om nya studerande, studerande och personer som har avlagt examen fås med fördröjning.. Även antalet personer som avlägger sjukskötarexamen har ökats med sammanlagt cirka 1 000 åren 2020–2022. Ökningen av antalet nybörjarplatser inom sjuksköterskeutbildningen börjar få effekt i form av antal avlagda examina 2024, men en del studerande börjar arbeta redan under studietiden. Dessutom är det möjligt att kännbart öka antalet omsorgsassistenter vid verksamhetsenheterna. I budgetpropositionen för 2023 föreslås finansiering för utbildning av 2 500 omsorgsassistenter 2022–2025. Utbildningen av omsorgsassistenter tar i medeltal ett år, men den kan också avläggas betydligt snabbare Enligt social- och hälsovårdsministeriets rekommendation kan den kompetens som krävs för omsorgsassistentens arbete förvärvas genom att inom yrkesutbildning avlägga två examensdelar av grundexamen inom hälsovård och det sociala området (närvårdare, 180 kp) där examensdelarnas omfattning är sammanlagt 60 kp. Studierna till närvårdare tar i genomsnitt 2–2,5 år.. De första ökningarna av utbildningsplatserna för omsorgsassistenter kan således börja få effekt redan 2023. 

Utmaningen för alla ökningar av utbildningsplatser är emellertid huruvida platserna kan fyllas. Dessutom kan man inte med säkerhet veta om de utexaminerade vårdarna söker sig just till heldygnsomsorgen för äldre. 

Antalet nya närvårdarstuderande har vänt uppåt efter 2019 men är mindre än åren 2015–2017. 

Tabell 6. Nya studerande, studerande och personer som avlagt examen 2015–2021: grundexamen inom social- och hälsovårdsbranschen, närvårdare 

Källa: www.vipunen.fi 

Via Programmet för social- och hälsovårdspersonalens tillräcklighet och tillgänglighet https://stm.fi/sv/-/programmet-for-social-och-halsovardspersonalens-tillracklighet-och-tillganglighet-inleds styrs finansiering också till kunskapsunderlag och prognostisering, författnings- och informationsstyrning som gäller yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården, till att förbättra förutsättningarna för gott arbete och att utveckla det digitala kunnandet. Dessutom utnyttjas arbetskraftsinvandring effektivare. Dessa effekter kommer delvis på längre sikt. 

Senareläggningen av dimensioneringen ger också tilläggstid för de konsekvenser som social- och hälsovårdsreformen och den andra fasen av reformen av äldreomsorgen har för personaltillgången. Social- och hälsovårdsreformen för med sig större anordnare och produktionsområden, vilket sannolikt möjliggör en bättre helhetsplanering av personalen. Det å sin sida förbättrar sannolikt tillgången på personal och ger t.ex. de anställda större valmöjligheter att hitta en uppgift som lämpar sig för dem. Tidigare undersökningar om t.ex. samarbetsområden har visat att större områden gör det möjligt att koncentrera kompetensen, rekryteringen och anskaffningen av vikarier (Heinämäki 2010). 

Personaltillgången kan också förbättras av en mångsidigare servicestruktur som är målet för den andra fasen av reformen av äldreomsorgen (t.ex. ökning av andelen gemenskapsboende och hemvård oberoende av tid på dygnet). Dessa ändringar möjliggör ett mångsidigare serviceutbud och således sådana tjänster som motsvarar behoven för en del av de klienter som nu, när det inte finns alternativ, placeras i heldygnsomsorg. Enligt RAI-uppgifter finns det mycket olika typer av klienter i serviceboende med heldygnsomsorg vad gäller servicebehovet. Då det föreskrevs om ibruktagandet av RAI-utvärderingssystemet föreskrevs det samtidigt om personaldimensioneringen 2020. När RAI-systemet används heltäckande i alla former av äldreomsorg och i hela landet https://thl.fi/sv/web/thlfi-sv/forskning-och-utveckling/undersokningar-och-projekt/stod-for-verkstallande-av-nationell-anvandning-av-bedomningsverktyget-raifrån och med den 1 april 2023, blir det möjligt att rikta tjänsterna bättre enligt klienternas behov. Som helhet förväntas dessa reformer inom äldreomsorgen leda till en servicestruktur som bättre motsvarar klienternas behov och som gör det möjligt att också optimera antalet anställda. Det bör dock beaktas att ändringen av servicestrukturen inte sker snabbt.  

3.2.3  Konsekvenser för företagen

De privata tjänsteproducenterna producerar 51 procent av heldygnsomsorg för äldre beräknat utifrån antalet klienter. Så som det beskrivs i avsnittet om de ekonomiska konsekvenserna kan en senareläggning av dimensioneringen lätta på behovet av personalökningar inom den privata tjänsteproduktionen under åtta månader med en arbetsinsats av högst cirka 1 080 anställda, vilket är sex procent av det nuvarande antalet anställda inom den privata tjänsteproduktionens direkta klientarbete. 

Senareläggningen av dimensioneringen gör det lättare att få personal på riksnivå, vilket kan ge privata tjänsteproducenter tilläggstid att vidta åtgärder för att förbättra tillgången på personal.  

Privata tjänsteproducenter säljer nästan all service till välfärdsområdena. Propositionens faktiska kostnadseffekter påverkas således av vad som fastställts om personaldimensioneringen och om priserna i serviceavtalen i gällande avtal om köpta tjänster och i de avtal som ska ingås för 2023.  

Propositionen har inga konsekvenser för de privata tjänsteproducenters tillstånd. 

3.2.4  Konsekvenser för myndigheterna

Konsekvenser för välfärdsområdena

De offentliga tjänsteproducenterna producerar 49 procent av heldygnsomsorg för äldre beräknat utifrån antalet klienter. Så som det beskrivs i avsnittet om de ekonomiska konsekvenserna lättar en senareläggning av dimensioneringen på behovet av personalökning inom den offentliga tjänsteproduktionen under åtta månader med en arbetsinsats av högst cirka 820 anställda, vilket är fem procent av det nuvarande antalet anställda inom den offentliga tjänsteproduktionens direkta klientarbete. 

Senareläggningen av dimensioneringen gör det lättare att få personal, vilket ger välfärdsområdena tilläggstid att vidta åtgärder för att förbättra tillgången på personal.  

Konsekvenser för tillsynen

Tillsynen utövas av Valvira, regionförvaltningsverken och välfärdsområdena. 

Senareläggningen av dimensioneringen kan i viss mån minska behovet av åtgärder som gäller tillsyn över den skyldighet som gäller dimensioneringen 2023 jämfört med den ursprungliga tidtabellen för ikraftträdandet, eftersom det finns något längre tid för personalökningar för att uppnå dimensioneringskravet på 0,7 anställda. För att uppnå dimensioneringskravet på 0,7 behövs totalt cirka 3 400 anställda, vilket i den utmanande personalsituationen kunde ha inneburit fler tillsynsfall än tidigare före den 1 april 2023. 

3.2.5  Övriga samhälleliga konsekvenser

Konsekvenser för klienter, anhöriga, personalens välbefinnande i arbetet och servicesystemet som helhet 

I den regeringsproposition RP 4/2020 rd som föranledde personaldimensioneringen beskrivs utifrån forskningsrön vilka konsekvenser en höjning av personaldimensioneringen har för klienterna, anhöriga och personalens välbefinnande i arbetet. Enligt den har en personalökning allmänt ansetts ha positiva konsekvenser för tjänsternas kvalitet och personalens välbefinnande i arbetet, men det räcker inte till som enda åtgärd, utan man kan i stor utsträckning också påverka t.ex. genom ledarskap. 

Eftersom den personaldimensionering som föreskrevs 2020 inte genomförs enligt den ursprungliga tidtabellen, uppskjuts även förverkligandet av de fulla konsekvenser som eftersträvas med reformen i fråga om kvaliteten på vården av klienterna och personalens välbefinnande i arbetet. Trots att det i denna proposition föreskrivs om en senareläggning av ikraftträdandet av åtgärder som främjar klienternas rättigheter, beror de negativa konsekvenserna av detta framför allt på de förhållanden som nämns i propositionen, inte på denna proposition där de måste konstateras.  

På grund av ändringen av övergångsperioden kommer antalet anställda inom heldygnsomsorgen för äldre under åtta månader att kalkylmässigt vara reducerat med högst det antal som motsvarar en arbetsinsats av 1 900 anställda jämfört med om ändringen inte skulle genomföras. Ovan har det konstaterats att denna skillnad i arbetstagarnas arbetsinsats i praktiken skulle vara mindre än detta, vilket innebär att utfallet skulle vara relativt litet i förhållande till det totala antalet anställda inom heldygnsomsorgen för äldre (37 600) och dessutom temporärt. De största konsekvenserna riktas sannolikt till möjligheterna att erbjuda verksamhet som upprätthåller klienternas funktionsförmåga samt att tillhandahålla individuell vård och omsorg, som en hög personaldimensionering skulle ge bättre möjligheter till. Trots att dimensioneringen på 0,7 anställda skjuts fram höjs dock dimensioneringen genom denna proposition från nuvarande 0,6 till 0,65 redan den 1 april 2023. 

Så som konstateras i avsnittet Konsekvenser för sysselsättningen ger senareläggningen av dimensioneringen tilläggstid för att uppnå sådana förbättrande konsekvenser i fråga om personaltillgången som den andra fasen av reformen av äldreomsorgen har. Personaltillgången kan t.ex. förbättras av en mångsidigare servicestruktur som är målet för den nämnda reformen (t.ex. ökning av andelen gemenskapsboende och hemvård oberoende av tid på dygnet). Dessa ändringar möjliggör ett mångsidigare serviceutbud och således sådana tjänster som motsvarar behoven för en del av de klienter som nu, när det inte finns alternativ, placeras i heldygnsomsorg. Enligt RAI-uppgifter finns det mycket olika typer av klienter i serviceboende med heldygnsomsorg vad gäller servicebehovet. Då det föreskrevs om ibruktagandet av RAI-utvärderingssystemet föreskrevs det samtidigt om personaldimensioneringen 2020. När RAI-systemet används heltäckande i alla former av äldreomsorg och i hela landet från och med den 1 april 2023, blir det möjligt att rikta tjänsterna bättre enligt klienternas behov. Som helhet förväntas dessa reformer inom äldreomsorgen leda till en servicestruktur som bättre motsvarar klienternas behov och som gör det möjligt att också optimera antalet anställda.  

Det bör dock beaktas att ändringen av servicestrukturen inte sker snabbt. Det ska också säkerställas att en förändrad och mångsidigare servicestruktur inte leder till att servicen för kunder som är i behov av serviceboende med heldygnsomsorg ersätts med gemenskapsboende i kombination med hemvård oberoende av tid på dygnet. 

Det att dimensioneringen flyttas framåt i tiden ger också mer tid för andra åtgärder som förbättrar personaltillgången, bl.a. för konsekvenserna av att antalet utbildningsplatser ökas, så flyttningen underlättar tillgången på personal inom äldreomsorgen.  

I den regeringsproposition RP 4/2020 rd som ledde till att dimensioneringen av personalen stiftades bedömdes reformens risker och konsekvenser för servicesystemet, av vilka den mest betydande är inverkan på tillgången till och tillräckligheten av personal inom andra tjänster (närmast inom hemvården och hälso- och sjukvården).  

På grund av att dimensioneringen flyttas framåt i tiden minskar konsekvenserna för tillgången på personal inom andra tjänster, t.ex. inom hemvården eller hälso- och sjukvården, åtminstone temporärt. Dessutom leder problem med tillgången på personal vanligen till övertidsarbete eller till underbemanning. En senareläggning av dimensioneringen kunde åtminstone temporärt också hjälpa upp detta, vilket skulle ha positiva konsekvenser för både klienterna och personalen. Utifrån den uppföljning av situationen inom äldreomsorgen som Institutet för hälsa och välfärd gjort rapporterade ungefär en av tio verksamhetsenheter inom hemvården att den egna personalen gör övertidsarbete dagligen eller nästan dagligen. Ungefär en fjärdedel av enheterna inom hemvården har varit underbemannade varje vecka eller oftare. Inom heldygnsomsorgen utförs övertidsarbete i två procent av enheterna dagligen eller nästan dagligen. Underbemanning har blivit vanligare vid verksamhetsenheterna i och med att dimensioneringskravet har höjts. I maj meddelade åtta procent av enheterna att de är underbemannade åtminstone varje vecka. Dock är det också möjligt att övertidsarbetet inte nödvändigtvis minskar på grund av den utmanande situationen i fråga om tillgången till personal. 

I den regeringsproposition RP 4/2020 rd som föranledde personaldimensioneringen bedömdes riskerna med reformen, och som en risk identifierades att tillgången till tjänster dygnet runt kan försämras. Enligt tjänsteproducenter och välfärdsområden har man varit tvungen att minska på antalet klientplatser på grund av bristande tillgång på personal. En senareläggning av dimensioneringen kan för sin del åtminstone på kort sikt underlätta tillgången till tjänster dygnet runt, då det finns mer tid att genomföra personaldimensioneringen på 0,7 anställda. Utöver platserna för långtidsvård kan tilläggstiden minska trycket på att skära ner antalet platser för korttidsvård, varvid det går bättre att genomföra t.ex. ledigheter inom närståendevården och rehabilitering efter sjukhusperioder.  

Även om propositionen temporärt lättar på behovet av personalökning, behövs det ytterligare en tydlig personalökning 2023 jämfört med nuläget. Det ökade behovet är från och med den 1 april 2023 en kalkylmässig extra arbetsinsats av cirka 1 500 personer och från och med den 1 december 2023 av cirka 3 400 personer jämfört med situationen i maj 2022 samt dessutom ett behov av vikarier (tabell 2). Således fortsätter de ovan beskrivna konsekvenserna för personalen inom andra tjänster och inom service dygnet runt 2023 trots att dimensioneringen skjuts fram. Det är svårt att på förhand bedöma omfattningen av dessa konsekvenser (t.ex. trycket att minska antalet platser för vård dygnet runt), eftersom till exempel det lokala läget inverkar på behovet av att minska antalet platser (rekryteringssituationen och behovet av att öka antalet klienter varierar). Det bör också noteras att problem med tillgången på personal inom hemvården och minskad vård dygnet runt också inverkar på hälso- och sjukvården, om klienterna inte kan skrivas ut från primärvården eller den specialiserade sjukvården.