2.1  Europeiska unionens lagstiftning

Grunden för skatt inom det mervärdesskattesystem som tillämpas i Finland har definierats på ett sätt som är bindande för Finland i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, nedan mervärdesskattedirektivet. Mervärdesskatt betalas i regel på all försäljning av varor och tjänster som sker i form av ekonomisk verksamhet inom EU:s skatteområde, om inte försäljningen är skattefri enligt direktivet. Mervärdesskatt ska inte påföras konsumtion utanför EU.  

I kapitel 6 i mervärdesskattedirektivet föreskrivs det om undantag för export. Enligt artikel 146.1 c ska medlemsstaterna undanta från skatteplikt leverans av varor till godkända organ som exporterar dessa varor ut ur gemenskapen som ett led i sina humanitära eller undervisande verksamheter eller välgörenhetsverksamheter utanför gemenskapen. Skattefriheten gäller således endast sådana samfund som definieras i medlemsstatens nationella lagstiftning.  

Vid beviljandet av ovannämnda skattefrihet kan förfarandet för återbäring av mervärdesskatt tillämpas. Medlemsstaterna kan således bevilja undantag från skatteplikt antingen genom tillämpning av direkt undantag från skatteplikt eller genom förfarandet för återbäring.  

I artikel 168 i mervärdesskattedirektivet föreskrivs det om den skattskyldiges avdragsrätt. I artikel 169.1 b föreskrivs det att förutom det avdrag som avses i artikel 168 ska den beskattningsbara personen ha rätt till avdrag för eller återbetalning av den mervärdesskatt som avses i den artikeln i den mån varorna eller tjänsterna används för transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med bland annat artiklarna 146–149. De skatter som ingår i förvärv som gjorts för försäljning till filantropiska organisationer för nämnda ändamål får således dras av, det vill säga det är fråga om försäljning med så kallad nollskattesats. 

Enligt artikel 143.1 b i mervärdesskattedirektivet ska medlemsstaterna från skatteplikt undanta slutlig import av varor i enlighet med bland annat rådets direktiv 83/181/EEG. Rådets direktiv 83/181/EEG av den 28 mars 1983 om räckvidden av artikel 14.1 d i direktiv 77/388/EEG om befrielse från mervärdesskatt vid slutlig införsel av vissa varor har ersatts med rådets direktiv 2009/132/EG av den 19 oktober 2009 om tillämpningsområdet för artikel 143 b och c i direktiv 2006/112/EG vad gäller befrielse från mervärdesskatt vid slutlig import av vissa varor, nedan importdirektivet. Enligt artikel 143.1 c i mervärdesskattedirektivet ska även slutlig import av varor från ett tredje territorium som ingår i gemenskapens tullområde undantas från skatteplikt. 

Enligt artikel 43.1 a i importdirektivet ska väsentliga förnödenheter som statliga organisationer eller andra av behöriga myndigheter godkända välgörenhetsorganisationer eller filantropiska organisationer utan kostnad förvärvat och inför för att dela ut gratis till behövande vara skattebefriade vid importen. Med väsentliga förnödenheter avses de varor som behövs för att uppfylla människors omedelbara behov, till exempel mat, medicin, kläder och sängkläder. Skattebefriade vid importen är enligt artikel 43.1 b också varor av alla slag som av en person eller organisation som är etablerad utanför gemenskapen utan något kommersiellt syfte hos avsändaren sänds gratis till av behöriga myndigheter godkända välgörenhetsorganisationer eller filantropiska organisationer för att enbart användas vid insamling av pengar vid enstaka välgörenhetsevenemang till förmån för behövande. Enligt artikel 43.1 c ska dessutom sådan utrustning och sådant kontorsmaterial vara befriade från skatt som av en person eller organisation som är etablerad utanför gemenskapen utan något kommersiellt syfte hos avsändaren sänds gratis till statliga organisationer eller andra av behöriga myndigheter godkända välgörenhetsorganisationer eller filantropiska organisationer för att enbart användas i deras verksamhet eller för deras välgörenhetssyften eller filantropiska syften.  

I artiklarna 44–47 i importdirektivet finns närmare bestämmelser om tillämpningen av skattebefrielsen. Enligt artikel 44 ska skattebefrielse inte beviljas för alkoholhaltiga produkter, tobak, tobaksvaror, kaffe, te eller för andra motorfordon än ambulanser. Enligt artikel 45 ska skattebefrielse endast beviljas organisationer vars redovisningsförfaranden gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka deras verksamhet, och som medger all den säkerhet som anses nödvändig. Den organisation som är berättigad till befrielse får enligt artikel 46 inte överlåta eller hyra ut varor för andra ändamål utan att i förväg underrätta de behöriga myndigheterna om detta. Om en mottagare av en överlåtelse inte är berättigad till motsvarande skattefrihet vid import, ska överlåtaren i förskott betala mervärdesskatt på importen enligt den skattesats som var tillämplig den dag då varorna överläts och på grundval av det varuslag och värde som den dagen fastställdes eller godtogs av de behöriga myndigheterna. Artikel 47 innehåller en motsvarande bestämmelse om anmälningsskyldighet och skyldighet att betala skatt i situationer där importören inte längre uppfyller de villkor som ger rätt till skattebefrielse eller har för avsikt att använda varor som vid importen var skattebefriade för andra ändamål.  

I rådets förordning (EG) nr 1186/2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse, nedan tullfrihetsförordningen, ingår en motsvarande bestämmelse om befrielse från importtullar för varor som är avsedda för välgörenhetsorganisationer och filantropiska organisationer. Enligt artikel 61.1 i tullfrihetsförordningen ska sådana varor som avses i led a–c i den förordningen beviljas befrielse från importtullar, såvida detta inte ger upphov till missbruk eller väsentlig snedvridning av konkurrensen och om inte annat följer av artiklarna 63 och 64. Enligt artikel 61.1 a beviljas befrielse från importtullar för basförnödenheter som importeras av statliga organisationer eller andra välgörenhetsorganisationer eller filantropiska organisationer som är godkända av de behöriga myndigheterna för kostnadsfri distribution till behövande. Bestämmelsen i tullfrihetsförordningen avviker från motsvarande bestämmelse i artikel 43.1 a i importdirektivet på så sätt att tullfrihetsförordningen inte förutsätter att de basförnödenheter som införs har förvärvats utan kostnad. Enligt artikel 61.1 b ska befrielse från importtullar också beviljas för varor av alla slag som utan några kommersiella avsikter hos avsändaren skickas kostnadsfritt av en person eller en organisation etablerad utanför gemenskapens tullområde till statliga organisationer eller andra välgörenhetsorganisationer eller filantropiska organisationer som är godkända av de behöriga myndigheterna, och som ska användas för att vid tillfälliga välgörenhetsevenemang skaffa medel till förmån för behövande. Enligt artikel 61.1 c ska befrielse från importtullar dessutom beviljas för utrustning och kontorsmaterial som utan några kommersiella avsikter hos avsändaren skickas kostnadsfritt av en person eller organisation etablerad utanför gemenskapens tullområde till välgörenhetsorganisationer eller filantropiska organisationer som är godkända av de behöriga myndigheterna, och uteslutande ska användas för att tillgodose behoven för deras löpande verksamhet eller för att de ska kunna uppfylla målen för sin välgörande eller filantropiska verksamhet. I artiklarna 62–65 i tullfrihetsförordningen finns närmare bestämmelser om tillämpningen av befrielse från importtullar. Bestämmelserna motsvarar artiklarna 44–47 i importdirektivet.  

Enligt artikel 123 i tullfrihetsförordningen kan, om befrielse från importtullar beviljas under förutsättning att mottagaren använder varorna på ett särskilt sätt, endast de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vars territorium dessa varor ska användas på detta sätt, bevilja denna befrielse.  

Medlemsstaterna ska enligt artikel 140 a i mervärdesskattedirektivet undanta gemenskapsinterna förvärv av varor från skatteplikt när leverans av sådana varor av en beskattningsbar person under alla förhållanden skulle vara undantagen från skatteplikt inom deras respektive territorium och enligt artikel 140 b när importen av varorna under alla förhållanden skulle vara undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 143.1 a, b och c samt e–l. Syftet med artikeln är att säkerställa likabehandling mellan inhemska försäljningar och gränsöverskridande transaktioner. Artikeln gäller alltså endast situationer där överlåtelse eller import av varor har befriats från skatt under alla omständigheter. 

Enligt artikel 51 i importdirektivet ska varor som införs av statliga organisationer eller andra välgörenhetsorganisationer eller filantropiska organisationer, godkända av behöriga myndigheter, vara skattebefriade vid importen om de är avsedda att gratis delas ut till offer för katastrofer som drabbar territorier i en eller flera medlemsstater eller gratis ställas till förfogande för offren för sådana katastrofer samtidigt som de förblir respektive organisationers egendom. Enligt artikel 53 första stycket i importdirektivet förutsätter beviljandet av denna befrielse ett beslut av kommissionen på begäran av den eller de medlemsstater som berörs i enlighet med ett katastrofförfarande som innefattar samråd med de andra medlemsstaterna. Beslutet ska vid behov ange befrielsens räckvidd och förutsättningar. I artikel 101a.1 i mervärdesskattedirektivet föreskrivs det att en medlemsstat som av kommissionen, i enlighet med artikel 53 första stycket i rådets direktiv 2009/132/EG, har fått tillåtelse att tillämpa ett undantag på varor som importerats till förmån för katastrofoffer, får medge ett undantag med rätt till avdrag för den mervärdesskatt som betalats i det tidigare ledet på samma villkor, för gemenskapsinterna förvärv och leveranser av sådana varor och tillhandahållanden av tjänster som hör samman med sådana varor, inbegripet uthyrningstjänster. 

På begäran av 18 medlemsstater meddelade kommissionen den 1 juli 2022 ett beslut om befrielse från importtullar och mervärdesskatt på import som beviljas för varor som kostnadsfritt ska delas ut eller göras tillgängliga för personer som flyr från kriget i Ukraina och för behövande personer i Ukraina ((EU) 2022/1108), som gäller dessa stater och är i kraft temporärt till utgången av 2022, nedan kommissionens beslut. Den skattefrihet vid import som avses i beslutet tillämpas bland annat när sådana välgörenhetsorganisationer och filantropiska organisationer som medlemsstaten godkänt importerar varor för att överlåtas till en statlig aktör i Ukraina eller till en välgörenhetsorganisation eller filantropisk organisation som godkänts av Ukrainas behöriga myndigheter för att kostnadsfritt delas ut till personer som behöver hjälp i Ukraina. 

2.2  Nationell lagstiftning

3.1  Förvärv för välgörenhetsverksamhet och filantropisk verksamhet

3.2  Övriga ändringar

Det föreslås att 25 a § i speciallagen upphävs som obehövlig. Tullen använder numera databehandlingsteknik i samband med förtullningsbeslut också när det gäller sådan införsel, så de allmänna bestämmelserna i mervärdesskattelagen om tidsmässigt hänförande kan även tillämpas i dessa fall. 

Av samma orsak föreslås det att 29 § 6 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ändras så att Tullens lagstadgade skyldighet att lämna uppgifter till Skatteförvaltningen också ska gälla införsel mellan landskapet Åland och det övriga Finland. Tullen lämnar redan nu de jämförelseuppgifter som behövs till Skatteförvaltningen även till denna del. 

Dessutom föreslås en hänvisningsändring i lagen om skatt på vissa försäkringspremier (664/1966). 

4.1  Konsekvenser för företagen

De ändringar som gäller det nya förfarandet för återbäring bedöms i viss mån öka den administrativa bördan för välgörenhetsorganisationer och filantropiska organisationer samt för religionssamfund, eftersom de blir tvungna att särskilja de varor som förs ut ur gemenskapen för filantropisk verksamhet från de varor som används i annan filantropisk verksamhet samt att ansöka om återbäring av den mervärdesskatt som inkluderats i dessa förvärv genom en separat ansökan till Skatteförvaltningen. Organisationernas och religionssamfundens skattekostnader minskar till den del de får återbäring av den mervärdesskatt som inkluderats i varuförvärv. 

Enligt uppgifter från de filantropiska organisationerna för endast ett fåtal sådana organisationer som bedriver internationell filantropisk verksamhet ut varor som omfattas av det återbäringsförfarande som föreslås i lagförslaget. Filantropisk verksamhet som riktas utanför gemenskapen bedrivs i allmänhet så att de varor som behövs för verksamheten förvärvas till exempel i det mottagande landet eller ett närområde till det mottagande landet i stället för att varorna förs ut ur Finland. Mängden varor som förs ut är beroende av antalet kriser och katastrofer och varierar således betydligt från år till år. Den mängd varor som religionssamfund för ut bedöms vara liten. Det bedöms att religionssamfunden för närvarande ger internationellt stöd huvudsakligen så att de stöder filantropiska organisationernas verksamhet till exempel genom donationer i stället för att själva bedriva filantropisk verksamhet utanför gemenskapen. Värdet av mervärdesskatten vid sådan utförsel av varor som omfattas av det återbäringsförfarande som föreslås i propositionen beräknas uppgå till högst några miljoner euro på årsnivå. 

De föreslagna ändringarna har inte några konsekvenser för dem som säljer varor. Säljaren behandlar sin försäljning som normal skattepliktig försäljning.  

Den precisering som föreslås i fråga om skattefrihet vid införsel ökar skattekostnaderna för de aktörer som för in basförnödenheter som är avsedda att doneras till behövande till den del basförnödenheterna har förvärvats mot vederlag. I och med den föreslagna ändringen ska mervärdesskatt betalas på införsel av sådana basförnödenheter. Enligt förslaget ska införsel av basförnödenheter som fåtts utan vederlag fortfarande vara skattefri. Enligt uppgifter från Tullen är det endast ett fåtal aktörer som för in sådana basförnödenheter som avses i artikel 61 i tullfrihetsförordningen. Värdet av införsel av basförnödenheter som köpts mot vederlag bedöms vara litet på årsnivå. 

4.2  Konsekvenser för den offentliga ekonomin

Propositionen minskar mervärdesskatteintäkterna i Finland till den del filantropiska organisationer och religiösa samfund har rätt till återbäring av den mervärdesskatt som inkluderats i varuförvärv och som omfattas av tillämpningsområdet för det föreslagna återbäringsförfarandet. 

Propositionen ökar mervärdesskatteintäkterna i Finland till den del statliga institutioner samt välgörenhetsorganisationer och filantropiska organisationer inte längre skattefritt kan föra in basförnödenheter som de köpt för att donera till behövande, utan de blir tvungna att betala mervärdesskatt på införseln. 

Propositionen bedöms i sin helhet minska mervärdesskatteintäkterna med mindre än en miljon euro på årsnivå. 

4.3  Konsekvenser för myndigheterna

De föreslagna ändringarna orsakar Skatteförvaltningen smärre kostnader av engångsnatur och fortlöpande kostnader i samband med det återbäringsförfarande som gäller filantropiska organisationer och religionssamfund. De ändringsbehov i fråga om informationssystemen som föranleds av ändringarna är enligt Skatteförvaltningens bedömning små och kan genomföras i samband med det normala underhållet. De föreslagna ändringarna har inga betydande konsekvenser för personalen. 

Dessutom orsakar de föreslagna ändringarna Skatteförvaltningen och Tullen smärre administrativa kostnader som hänför sig till kundstyrning, anvisningar och information. Ändringarna bedöms inte medföra något behov av tilläggsfinansiering för Skatteförvaltningen eller Tullen.  

6.1  Mervärdesskattelagen

94 §. I paragrafen föreskrivs det om skattefrihet för varor som importeras. Enligt 1 mom. 12 punkten är importen skattefri när det gäller import av varor som är tullfria enligt artiklarna 3–22, 54–56, 59, 60–65, 74–103, 106, 112 och 113 samt varor som är tullfria enligt artikel 43 och som avses i punkt B i bilaga II i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (tullfrihetsförordningen),  

Med avvikelse från artikel 61.1 a i tullfrihetsförordningen är en förutsättning för skattefrihet vid import enligt artikel 43.1 a i importdirektivet att sådana väsentliga förnödenheter som statliga organisationer eller andra av behöriga myndigheter godkända välgörenhetsorganisationer eller filantropiska organisationer inför för att dela ut gratis till behövande har förvärvats utan kostnad. Skattefrihet enligt artikel 61.1 b och c i tullfrihetsförordningen förutsätter däremot uttryckligen att de ovannämnda aktörerna har fått varorna kostnadsfritt.  

På grund av det som sägs ovan och av neutralitetsskäl föreslås det att 1 mom. 12 punkten ändras så att omnämnandet av artiklarna 60–65 i tullfrihetsförordningen stryks. Det föreslås att det föreskrivs om skattefrihet enligt dessa artiklar i en ny 15 a-punkt, enligt vilken import av sådana varor som avses i artiklarna 60–65 i tullfrihetsförordningen är skattefri under förutsättning att varorna har erhållits kostnadsfritt. 

124 §. Paragrafen har upphävts genom lag 1486/1994. Det föreslås att det i stället för den upphävda paragrafen fogas en ny 124 § till lagen. I paragrafen tas in den nuvarande bestämmelsen i 126 § om minimibeloppet av den återbäring som betalas till utländska näringsidkare. 

125 §. Paragrafen har upphävts genom lag 1359/2009. Det föreslås att det i stället för den upphävda paragrafen fogas en ny 125 § där det föreskrivs om rätt till återbäring av den skatt som inkluderats i förvärv som gjorts av välgörenhetsorganisationer och filantropiska organisationer som bedriver internationell filantropisk verksamhet. Före paragrafen läggs det till en ny mellanrubrik. Bestämmelsen motsvarar artikel 146.1 c i mervärdesskattedirektivet. Enligt det föreslagna 1 mom. har ett allmännyttigt samfund enligt 4 § och ett religionssamfund enligt 5 § i mervärdesskattelagen rätt till återbäring av den mervärdesskatt som inkluderats i förvärv av sådana varor som samfundet har fört ut ur gemenskapen, utan att använda varorna inom gemenskapens territorium, för sådan välgörenhetsverksamhet eller filantropisk verksamhet av fortlöpande natur som samfundet bedriver utanför gemenskapen.  

Rätten till återbäring ska gälla en situation där varor förs ut ur gemenskapen som en del av sådan välgörenhetsverksamhet eller filantropisk verksamhet som ett allmännyttigt samfund eller religionssamfund bedriver utanför gemenskapen och som är av fortlöpande natur. En verksamhet kan anses vara av fortlöpande natur till exempel när avsikten att bedriva välgörenhetsverksamhet eller filantropisk verksamhet utanför gemenskapen framgår av organisationens verksamhetsplan, handlingsprogram eller stadgar. Rätten till återbäring ska också gälla materialhjälp av engångsnatur till offer för en viss katastrof när katastrofhjälp ingår i organisationens normala verksamhet. Rätten till återbäring gäller däremot inte till exempel varor som en lokal förening som bedriver allmännyttig verksamhet skaffar för en enskild biståndstransport till katastrofoffer, när sådan filantropisk verksamhet inte ingår i föreningens normala verksamhet. 

Med välgörenhetsverksamhet och filantropisk verksamhet avses till exempel humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete. Det är fråga om verksamhet utan vederlag. Som sådan filantropisk verksamhet som berättigar till återbäring betraktas till exempel nödhjälp för att trygga de grundläggande behoven hos människor i utsatt ställning. Sådan välgörenhetsverksamhet som berättigar till återbäring är till exempel undervisningsverksamhet som ordnas i det mottagande landet, såsom ordnande av utbildning i första hjälpen, förebyggande hälsovårdsarbete och verksamhet som hjälper samhällen att förbereda sig för olika katastrofer eller för klimatförändringens konsekvenser. Som välgörenhetsverksamhet betraktas också till exempel verksamhet som förbättrar beredskapen i skolorna, katastrofberedskapen, vattentjänsterna eller saniteten i det mottagande landet. 

En förutsättning för återbäring är att varorna inte har använts inom gemenskapen före utförseln. Med detta avses att varorna inte har använts i konsumtion. Testning av varornas skick och ihopsättning av varor före utförseln eller under lagringen i syfte att säkerställa att varorna är i användbart skick ska inte betraktas som ibruktagande av varorna. 

Med skatt som inkluderats i förvärv avses enligt 102 § 1 och 3 mom. skatten på en vara eller tjänst som den skattskyldige köper av en annan skattskyldig eller den skatt på ett köp som ska betalas enligt 8 a–8 d eller 9 §, skatten på en importerad vara, skatten på ett gemenskapsinternt förvärv och skatt som betalas på sådan överföring av varor från upplagringsförfarande som avses i 72 l §.  

Av administrativa skäl betalas enligt det föreslagna 2 mom. inte återbäring, om återbäringsbeloppet är mindre än 400 euro. Detta motsvarar det minimibelopp som tillämpas på återbäring till utlänningar.  

Enligt 3 mom. i förslaget återbetalas skatten kvartalsvis på basis av en ansökan som gjorts till Skatteförvaltningen. Denna period överensstämmer med de perioder som gäller ansökan om återbetalning av skatt i fråga om internationella aktörer och diplomatförvärv. Skatten ska hänföras till den ansökningsperiod under vilken varorna har förts ut ur gemenskapen. Då ska ansökan om återbäring av den skatt som inkluderats i förvärv av sådana varor som förts ut ur gemenskapen i samma transport göras med en ansökan som gäller samma ansökningsperiod, även om de varor som förts ut ursprungligen har förvärvats vid olika tidpunkter. Av administrativa skäl ska ansökan göras inom ett år från det att varorna fördes ut ur gemenskapen. Detta motsvarar de tidsfrister som föreskrivs i 128 § för diplomatförvärv samt för Europeiska unionen och andra internationella organisationer. Skatteförvaltningen kontrollerar förutsättningarna för återbäring och återbetalar skatten. 

I 209 r § i mervärdesskattelagen föreslås bestämmelser om förvaringen av de handlingar som behövs för att konstatera förutsättningarna för återbäring. 

Enligt 4 mom. i förslaget ska Skatteförvaltningen bestämma närmare om de uppgifter som ska ingå i ansökan, de handlingar som ska fogas till ansökan och om den lagerbokföring som sökanden ska hålla. 

Enligt det föreslagna 5 mom. kan i de fall skatt har återburits till för stort belopp det överstora skattebelopp som återburits dras av från ett skattebelopp som återbärs senare. 

126 §. I paragrafen föreskrivs det för närvarande om minimibeloppet av den återbäring som ska betalas till en utländsk näringsidkare. Det föreslås att bestämmelsen flyttas till en ny 124 § i stället för den 124 § som upphävts och att det i paragrafen tas in bestämmelser om sökande av ändring när det gäller förfarandet för återbäring enligt 125 §. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att vad som i 59 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som är berättigad till återbäring enligt 125 §. Ett allmännyttigt samfund eller ett religionssamfund som är berättigad till återbäring ska således ha rätt att söka ändring i Skatteförvaltningens beslut om återbetalning av skatt. Ändring söks genom en begäran om omprövning i enlighet med lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.  

I 2 mom. i förslaget föreskrivs det att när ändring söks i ett beslut som fattats med stöd av 125 § räknas tidsfristen för begäran om omprövning från utgången av det kalenderår som omfattar den period som berörs av beslutet. Detta motsvarar den tidsfrist för sökande av ändring som gäller för Europeiska unionen och andra internationella organisationer. 

209 r §. I paragrafen föreskrivs det om förvaringen av fakturor som ligger till grund för en sådan ansökan om skatteåterbäring som gäller i 128, 129 och 129 a–129 c § avsedda förvärv. Enligt bestämmelsen ska fakturan förvaras i tre år från ingången av året efter fakturans betalningsdag.  

I 125 § i mervärdesskattelagen föreslås ett nytt förfarande för återbäring i fråga om förvärv som görs av samfund som bedriver internationell filantropisk verksamhet. Det förslås därför att det till paragrafen fogas en skyldighet att i fråga om en ansökan enligt 125 § förvara de handlingar som verifierar beloppet av den skatt som inkluderats i förvärvet av varorna och utförseln av dessa varor. Detta behövs för att Skatteförvaltningen ska kunna kontrollera förutsättningarna för återbäring. Den som ansöker om återbäring ska således kunna visa att de varor eller en del av dem som avses i den handling som verifierar beloppet av den skatt som inkluderats i förvärvet, till exempel en inköpsfaktura, har förts ut ur gemenskapen, det vill säga de fakturerade varorna ska kunna förknippas med exporthandlingarna. Detta förutsätter i praktiken tillbörlig lagerbokföring av de varor som lagrats. Handlingar som verifierar förutsättningarna för återbäring ska bifogas bokföringen. Handlingarna ska förvaras i tre år från ingången av året efter det år då varorna utfördes. 

6.2  Lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen

23 a §. I lagförslaget om ändring av mervärdesskattelagen föreslås det att det till den lagen fogas en ny 125 § där det föreskrivs om återbäring av den skatt som inkluderats i varuförvärv när det gäller allmännyttiga samfund och religionssamfund som bedriver internationell filantropisk verksamhet. Återbäringen gäller varor som har förts ut ur gemenskapen för välgörenhetsverksamhet eller filantropisk verksamhet utanför gemenskapen. Det föreslås att det till lagen om undantag för Åland fogas en ny paragraf, genom vilken den föreslagna bestämmelsen i mervärdesskattelagen om återbäring utsträcks till att också gälla varor som förs ut från en annan del av Finland till landskapet Åland eller från landskapet Åland till en annan del av Finland eller till en annan medlemsstat. 

25 a §. I paragrafen föreskrivs det om det tidsmässiga hänförandet av skatten och avdraget för den i fråga om införsel från en annan del av Finland till Åland eller från Åland till en annan del av Finland till den del införseln av varor omfattas av Skatteförvaltningens beskattningsbehörighet. 

Enligt paragrafen hänförs skatten och avdraget för den trots bestämmelserna i 135 a § 2 mom. och 141 § 4 punkten i mervärdesskattelagen till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatt har uppkommit enligt 87 § i mervärdesskattelagen. Enligt 87 § i mervärdesskattelagen ska det på tidpunkten för uppkomsten av skyldigheten att betala skatt tillämpas det som föreskrivs i artiklarna 77–80 och 83–88 i tullkodexen om tidpunkten för uppkomsten av tullskuld. Detta avser i regel den tidpunkt då tulldeklarationen för varor som överlåtits till fri omsättning godtas. En tulldeklaration godtas när varorna har anmälts och de uppgifter som krävs för tullförfarandet har lämnats. Förtullningsbeslut fattas först efter det att tulldeklarationen har godtagits. 

Enligt 135 a § 2 mom. i mervärdesskattelagen ska sådan skatt på import som ska betalas till Skatteförvaltningen hänföras till den kalendermånad under vilken förtullningsbeslutet har getts. Om det i 100 a § avsedda särskilda förfarandet tillämpas på den skattskyldiges import, hänförs skatten dock till den kalendermånad under vilken skyldigheten att betala skatt har uppkommit. Skatt som får dras av ska enligt 141 § 1 mom. 4 punkten i mervärdesskattelagen hänföras till den kalendermånad under vilken ett förtullningsbeslut har getts. 

Bestämmelsen i speciallagen togs in i samband med att beskattningsbehörigheten överfördes från Tullen till Skatteförvaltningen i fråga om införsel som görs av importörer som är införda i registret över mervärdesskattskyldiga. Bestämmelsen behövdes eftersom vid denna tid fattade Tullen inte sådana förtullnings- eller beskattningsbeslut som registrerades i förtullningssystemet. Skatt som ska betalas eller som får dras av kunde således inte hänföras till förtullningsmånaden. 

Till följd av ändringar i EU:s tullagstiftning i anslutning till digitaliseringen av deklarationsförfarandena infördes från och med april 2021 elektroniska deklarationer vid införsel mellan landskapet Åland och övriga Finland och de förtullningsbeslut som grundar sig på deklarationerna började skickas elektroniskt till kunderna. Enligt artikel 6.1 i tullkodexen ska alla utbyten av uppgifter såsom deklarationer, ansökningar eller beslut mellan tullmyndigheterna och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna och lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik. Denna bestämmelse gäller i enlighet med artikel 1.3 i tullkodexen och artikel 134.1 i den delegerade förordningen också införsel mellan landskapet Åland och unionens övriga tullområde. Tillämpningen av bestämmelsen ska enligt artikel 278.2 b i tullkodexen inledas senast den 31 december 2022. I enlighet med den nationella tidsplanen införde Finland under perioden från den 19 april 2021 till den 31 augusti 2021 ett nytt elektroniskt förfarande vid införsel mellan landskapet Åland och övriga Finland. 

Paragrafen föreslås bli upphävd som obehövlig. Eftersom Tullen numera fattar förtullningsbeslut också i fråga om införsel mellan Åland och övriga Finland kan de allmänna bestämmelserna om tidsmässigt hänförande i 135 a § 2 mom. och 141 § 4 punkten i mervärdesskattelagen tillämpas också till denna del. 

6.3  Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ

29 §.Utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter. Paragrafen gäller utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter. I 6 mom. föreskrivs det om Tullens skyldighet att på eget initiativ lämna uppgifter som gäller mervärdesbeskattningen av varuimport. Enligt bestämmelsen ska Tullen dagligen lämna Skatteförvaltningen de uppgifter i tulldeklarationer och förtullningsbeslut som är behövliga för tillsynen över mervärdesbeskattningen av import. Uppgifterna lämnas med hjälp av elektronisk dataöverföring. Enligt paragrafen gäller denna skyldighet att lämna uppgifter inte införsel mellan landskapet Åland och en annan del av Finland. Denna begränsning berodde på att Tullen i fråga om denna införsel inte fattade sådana förtullningsbeslut som registrerades i förtullningssystemet. 

Bestämmelsen togs in i lagen i samband med att den behörighet som gäller mervärdesbeskattningen överfördes från Tullen till Skatteförvaltningen i fråga om införsel som görs av importörer som är införda i registret över mervärdesskattskyldiga. I den regeringsproposition som gäller detta (RP 45/2017 rd) konstateras det att kommissionen bereder en ändring av bestämmelserna om skattegränshandel inom medlemsstater i den delegerade förordningen. Enligt propositionen är avsikten att 29 § 6 mom. om överlämnande av jämförelseuppgifter i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ska preciseras i fråga om införseln mellan Åland och det övriga Finland när nämnda ändring av den delegerade förordningen har antagits. Enligt motiveringen till regeringspropositionen skulle Tullen vid handeln mellan Åland och det övriga Finland med det dåvarande informationssystemet ha kunnat lämna uppgifter till Skatteförvaltningen endast på begäran. 

Ovannämnda ändring av den delegerade förordningen har antagits genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1063 av den 16 maj 2018 om ändring och rättelse av delegerad förordning (EU) 2015/2446 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex. Genom artikel 134.3 i förordningen förlängdes möjligheten att i fråga om handel inom samma stat tillämpa tullförfaranden som inte baserar sig på elektronisk databehandlingsteknik. I denna bestämmelse föreskrivs det att fram till de datum då de nationella importsystemen uppgraderas får, i samband med handel med unionsvaror som äger rum inom samma medlemsstat, tullmyndigheterna i den berörda medlemsstaten godkänna att en faktura eller ett transportdokument används i stället för avsändnings- eller införseldeklarationen. 

Till följd av ändringar i EU:s tullagstiftning i anslutning till digitaliseringen av deklarationsförfarandena infördes från och med april 2021 elektroniska deklarationer vid införsel mellan landskapet Åland och övriga Finland och de förtullningsbeslut som grundar sig på deklarationerna började skickas elektroniskt till kunderna. Enligt artikel 6.1 i tullkodexen ska alla utbyten av uppgifter såsom deklarationer, ansökningar eller beslut mellan tullmyndigheterna och mellan ekonomiska aktörer och tullmyndigheterna och lagring av de uppgifter som krävs enligt tullagstiftningen ske med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik. Denna bestämmelse gäller i enlighet med artikel 1.3 i tullkodexen och artikel 134.1 i den delegerade förordningen också införsel mellan landskapet Åland och unionens övriga tullområde. Tillämpningen av bestämmelsen ska enligt artikel 278.2 b i tullkodexen inledas senast den 31 december 2022. I enlighet med den nationella tidsplanen införde Finland under perioden från den 19 april 2021 till den 31 augusti 2021 ett nytt elektroniskt förfarande vid införsel mellan landskapet Åland och övriga Finland. 

Tullen använder numera elektronisk databehandlingsteknik i samband med förtullningsbeslut också när det gäller införsel mellan Åland och övriga Finland. Därför föreslås det att meningen i 6 mom., enligt vilken Tullens skyldighet att lämna uppgifter inte gäller införsel mellan landskapet Åland och en annan del av Finland, stryks som obehövlig. Tullen ger redan nu Skatteförvaltningen de jämförelseuppgifter som är behövliga för tillsynen över mervärdesbeskattningen av import också i fråga om införsel mellan Åland och övriga Finland. 

6.4  Lagen om skatt på vissa försäkringspremier

1 §. I 1 § 2 mom. föreskrivs det om skattefria försäkringspremier. Enligt bestämmelsen är bland annat försäkringspremier som grundar sig på försäkringsavtal enligt patientskadelagen (585/1986) fria från skatt. Patientskadelagen har upphävts genom patientförsäkringslagen (948/2019), som trädde i kraft den 1 januari 2021. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till den upphävda patientskadelagen ändras till att gälla den gällande patientförsäkringslagen. Bestämmelsens faktiska tillämpningsområde ändras inte.