1.1.1
Nationell lagstiftning
Bilskatten
Bestämmelser om bilskatt ingår i bilskattelagen (1482/1994), som trädde i kraft vid ingången av 1995 när Finland gick med i Europeiska unionen (EU). Bilskatten är en skatt av engångsnatur baserad på fordonets värde och den tas ut på nya personbilar och personbilar som importeras som begagnade (kategori M1), paketbilar (kategori N1) och andra sådana bilar vilkas egenmassa är mindre än 1 875 kilogram, motorcyklar (kategori L3 och L4) samt fyrhjuliga motordrivna fordon i kategori L7 när de registreras eller tas i bruk i Finland första gången. Om totalmassan för en bil som är avsedd för godstransport överstiger 3 500 kilogram, är det fråga om en lastbil, som inte är ett fordon som omfattas av bilskatt.
Bilskatten på personbilar och paketbilar är ett procenttal enligt skattetabellen i bilagan av bilens beskattningsvärde. Skattesatsen på en personbil eller en sådan paketbil som första gången togs i bruk efter ingången av 2008 bestäms utifrån koldioxidutsläppet vid den kombinerade specifika bränsleförbrukningen vid stads- och landsvägskörning. Om det inte har antecknats några uppgifter om det specifika koldioxidutsläppet i de tekniska uppgifterna om bilen, bestäms skattesatsen utifrån det beräknade koldioxidutsläppet enligt bilens totalmassa och drivkraft. Den beräknade utsläppsnivån används vid beskattningen av äldre begagnade fordon och sådana nya fordon som inte omfattas av unionens bestämmelser om typgodkännande och mätning av utsläppsmängder. Den beräknade skattesatsen höjs med en och en halv gånger, om förhållandet mellan bilens effekt uttryckt i kilowatt och totalmassan uttryckt i kilogram är minst 0,15. I stället för en beräknad skattesats kan den skattskyldige dock lägga fram en utredning om det specifika koldioxidutsläppet baserat på typgodkännande eller om specifikt koldioxidutsläpp som definierats enligt kraven i den övriga EU-lagstiftningen. Den minsta skattesatsen som bygger på specifikt koldioxidutsläpp eller beräknat utsläpp är fem och den största femtio. Från skattesatsen på stora paketbilar görs dessutom ett avdrag enligt bärförmåga som är 9,8—21,7 procentenheter.
Skattesatsen på skattepliktiga bussar, dvs. bussar som väger under 1 875 kilogram, bestäms inte enligt koldioxidutsläppet, utan skatten är fasta 31,7 procent av beskattningsvärdet. Skatten på motorcyklar är beroende på motorns slagvolym 9,8—24 procent av beskattningsvärdet. Skatten på eldrivna fordon i kategori L är 12,2 procent.
Enligt gällande bilskattelag bestäms skattesatsen på samma sätt vid beskattningen av fordon som importerats både som nya och som begagnade. Ett fordon anses vara begagnat om det har varit registrerat eller i användning. Övriga fordon betraktas som nya fordon vid tillämpningen av lagen.
Bilbeskattningsvärdet på ett fordon är fordonets allmänna värde i detaljhandeln som innehåller skatter. Med allmänt värde i detaljhandeln avses det pris som ett likadant fordon allmänt betingar om det säljs som skattepliktigt på marknaden i Finland till en köpare som är konsument, vid den tidpunkt då fordonet anmäls eller borde ha anmälts till beskattning. Om något värde baserat på allmänna försäljningspriser inte finns att tillgå, bestäms det allmänna värdet i detaljhandeln utifrån det pris som likadana fordon allmänt saluförs till, minskat med ett belopp motsvarande sedvanliga prisnedsättningar. Beskattningsvärdet är lika med det allmänna konsumentpriset på fordonet inklusive alla skatter bestämt på basis av prisuppgifter från bilmarknaden i Finland vid tidpunkten för beskattningen. Det faktiska priset på det fordon som beskattas, t.ex. fordonets pris i detaljhandeln eller inköpspris i utlandet, används inte som grund för beskattningsvärdet.
Allt det som köparen direkt eller indirekt betalar som vederlag för fordonet till säljaren eller till tredje part anses ingå i fordonets allmänna värde i detaljhandeln. Sedvanliga finansieringskostnader och sedvanliga kostnader upp till högst 600 euro för leverans av fordonet till kunden räknas dock inte in i fordonets värde. I det allmänna värdet i detaljhandeln inkluderas all den utrustning som finns i fordonet när fordonet säljs till köparen. När beskattningsvärdet på ett fordon fastställs anses till fordonet höra åtminstone den funktionsdugliga utrustning som, enligt vad som särskilt föreskrivits, krävs för att fordonet ska kunna godkännas för trafik, samt sådan annan utrustning som, enligt typgodkännandet eller enligt utredning publicerad i det land där fordonet är tillverkat, hör till dess standardutrustning. När beskattningsvärdena på nya fordon bestäms på grundval av det allmänna värdet i detaljhandeln tar man hjälp av s.k. handelspositioner. Importören eller tillverkaren av en ny fordonsmodell som kommer ut på marknaden ska när de saluför modellen affärsmässigt, innan de avger en skattedeklaration, till Tullen uppge det pris till vilket fordonsmodellen allmänt bjuds ut till försäljning i Finland. Tullen fastställer utifrån uppgifterna beskattningsvärdena på nya fordon för respektive handelsposition. Positionerna skapas på marknadens villkor och på kommersiell grund. Tullen fastställer beskattningsvärdena för nya fordon som importerats även i annat än i kommersiellt syfte.
Begagnade fordons allmänna värde i detaljhandeln bestäms på grundval av de prisuppgifter som finns att tillgå på marknaden. Värdet bestäms enligt den allmänna prisnivån och inte på basis av t.ex. en enskild försäljning. Detta motiveras av att alla skattskyldiga ska garanteras en jämlik behandling. Hur värdet bestäms påverkas dock även av fordonets individuella egenskaper, och den utredning som den skattskyldiga lägger fram om fordonets värde beaktas när fordonets värde bestäms. Tullen bedömer hur fordonets skick påverkar värdet.
Skyldig att betala bilskatt är den som antecknats i registret som ägare till fordonet. Vid köp på avbetalning är den skattskyldige dock köparen, som antecknas i registret som fordonets innehavare. Om en bil importeras eller tillverkas av ett registrerat ombud som godkänts av Tullen, ansvarar ombudet för bilskatten i stället för den skattskyldige eller innehavaren. Den som har antecknats i registret som ägare till fordonet är dock sekundärt ansvarig för skatten, utom när denne påvisar att han eller hon har betalat ett belopp som motsvarar bilskatten till det registrerade ombudet eller en representant för ombudet.
I bilbeskattningen är fordonets registrering eller ibruktagande i regel den händelse som skapar underlag för beskattningen. Underlaget för den skatt som ska betalas för ett fordon bestäms på basis av tidpunkten för den beskattningsgrundande händelsen. Eftersom en skattskyldig, som inte är registrerad som ombud, likväl måste avge bilskattedeklaration och betala skatt innan fordonet införs i fordonstrafikregistret, har tidpunkten för avgivande av bilskattedeklaration för dessa skattskyldigas vidkommande i praktiken kommit att bli den viktigaste tidpunkten för bestämmande av skatteunderlaget.
Som registrerat ombud kan godkännas en sådan importör eller tillverkare av fordon som utövar regelbunden affärsverksamhet och som är tillförlitlig och kan avge bilskattedeklarationer till Tullen i maskinläsbar form. Ett registrerat ombud ska ställa den säkerhet Tullen kräver så, att man i tillräcklig grad kan garantera skatteinflödet samt möjliggöra registrering och ibruktagande av fordon redan innan beskattningen har inletts och skatten betalts. Ett registrerat ombud anmäler för varje deklarationsperiod som bestäms av Tullen de fordon till beskattning som kommer att registreras eller tas i bruk under perioden. Tullen fastställer tre deklarationsperioder per kalendermånad. Registrerade ombud ska för respektive period avge en bilskattedeklaration i maskinläsbar form senast den tionde dagen efter periodens slut. Den skattskyldige erhåller för varje fordon av tullen ett beskattningsbeslut i elektronisk form, som samtidigt är en faktura. Dessutom får ombudet efter periodens slut en specifikation för hela beskattningsperioden. Fakturan förfaller 25 dagar efter det att perioden har löpt ut.
Behörig myndighet i fråga om bilbeskattning är i regel Tullen. Tullen ska verkställa bilbeskattningen innan ett fordon första gången registreras eller tas i bruk. Trafiksäkerhetsverket sköter dock sådan bilbeskattning som efter den första registreringen eller det första ibruktagandet av ett fordon ska verkställas på grund av en ändring av fordonets konstruktion, användningssyfte eller äganderätt.
Fordonsskatten
Bestämmelser om fordonsskatt ingår i fordonsskattelagen (1281/2003). Fordonsskatten består av grundskatt och drivkraftsskatt. Dessutom tas för utomlands registrerade fordon i vissa fall ut fast skatt och konsumtionsskatt. Grundskatten är en fiskal skatt som tas ut på person- och paketbilar (kategorierna M1, N1, M1G och N1G). Skatten tas ut per dag och bestäms för 12 månader långa skatteperioder på grundval av de uppgifter som finns om bilen i fordonstrafikregistret. Skatt tas inte ut för de dagar då bilen enligt anmälan varit avställd. Skatten kan betalas på en gång eller på den skattskyldiges begäran i två eller fyra rater.
Grundskatten har genom lagen om ändring av fordonsskattelagen (1311/2007) och lagen om ändring av 10 § i lagen om ändring av fordonsskattelagen (943/2009) ändrats så, att den baserar sig på fordonets koldioxidutsläpp. Lagarna trädde i kraft den 1 februari 2010. Grundskatten bestäms i första hand på grundval av de koldioxidutsläpp som biltillverkaren meddelat i samband med EU-typgodkännandet och som motsvarar den kombinerade specifika bränsleförbrukningen vid stads- och landsvägskörning. Sedan man övergick till en beskattning som grundar sig på koldioxidutsläpp har grundskatten höjts två gånger. Den första höjningen gjordes vid ingången av 2013 och den senare höjningen gäller grundskatt som tas ut från ingången av 2016.
Grundskatten bestäms på grundval av de vid typgodkännandet fastställda koldioxidutsläppen för personbilar vars totalmassa är högst 2 500 kilogram och som har tagits i bruk första gången den 1 januari 2001 eller därefter, samt för personbilar vars totalmassa är över 2 500 kilogram och som har tagits i bruk första gången den 1 januari 2002 eller därefter. För paketbilar bestäms grundskatten på grundval av koldioxidutsläppen, om bilen har tagits i bruk första gången den 1 januari 2008 eller därefter.
Om ett fordon har tagits i bruk före ovan nämnda tidpunkt eller om koldioxidutsläppen inte har fastställts vid typgodkännandet, bestäms grundskatten på grundval av fordonets totalmassa. Totalmassan kan anses som den bästa tillgängliga tekniska beskattningsgrunden som motsvarar koldioxidutsläppen och som finns tillgänglig för alla fordon i registret.
Sedan 2016 är fordonsskattens belopp 70 euro per år, om koldioxidutsläppet är 0 gram per kilometer och 618 euro, om utsläppet är 400 gram eller mera. Grundskattebeloppet för elbilar är det lägsta möjliga skattebeloppet, dvs. 70 euro per år. Mellan maximi- och minimiskatten finns ett särskilt skattebelopp angivet för varje antal koldioxidgram. Den grundskatt som bestäms på grundval av totalmassan är 186—596 euro per år. Skatten är 186 euro när fordonets totalmassa är högst 1 300 kilogram och 596 euro när totalmassan är 3 401 kilogram eller mera. Den skatt som baserar sig på totalmassan är angiven per hundra kilogram. Denna skatt är något lindringare än den skatt som bestäms på grundval av de faktiska koldioxidutsläppen.
Fordonsskattens drivkraftsskatt tas ut på person-, paket- och lastbilar som drivs med annat bränsle än motorbensin. Utöver sitt statsfinansiella syfte används drivkraftsskatten till att utjämna olika stora användningskostnader för bilister med personbilar som drivs med bränslen som beskattats på olika sätt. Drivkraftsskatten för personbilar är kopplad till skatten på trafikbränslen. Drivkraftsskatten på paketbilar och lastbilar har inte samma beskattningsutjämnande inverkan. Genom drivkraftsskatten på lastbilar genomförs den årliga skatt på tunga fordon som förutsätts i EU:s lagstiftning. När drivkraftsskatten på lastbilar bestäms beaktas utöver totalmassan och antalet axlar dessutom om bilen används för dragning av släpvagn.
Fordonsskatten tas ut på förhand för en löpande 12 månader lång skatteperiod. Om fordonsskatt eller den del av skatten som förfallit till betalning inte har betalats inom utsatt tid, beläggs fordonet med användningsförbud. Medan användningsförbudet är i kraft får fordonet inte användas i trafik förrän den skatt som förfallit till betalning har betalats helt och hållet.
Den som i registret har antecknats som fordonets ägare eller den som har antecknats som innehavare är skyldig att betala fordonsskatt på fordonet för den tid för vilken han eller hon varit antecknad i registret som fordonets ägare respektive innehavare. Om såväl ägare som innehavare finns antecknade i registret, är det innehavaren som är skattskyldig. Skattskyldigheten inträder när ett fordon första gången registreras eller omregistreras eller påställs, eller när uppgifterna om ägare eller innehavare till ett i registret infört fordon ändras så att skatten ska påföras en ny skattskyldig. Skattskyldigheten kan också inträda när ett skattefritt fordon ändringsregistreras eller ändringsbesiktigas som skattepliktigt eller när förutsättningarna för skattebefrielse upphör. Skattskyldigheten upphör när det i registret antecknas att fordonet avställs eller avregistreras slutligt eller när uppgifterna om fordonets ägare eller innehavare ändras så att skatt ska påföras en ny skattskyldig.
Skatteuppbördsmyndighet i fråga om fordonsskatten är Trafiksäkerhetsverket. Tullen är dock skatteuppbördsmyndighet i fråga om den fasta skatten och konsumtionsskatten. Skatteuppbördsmyndighet i landskapet Åland är Statens ämbetsverk på Åland. Skatteuppbördsmyndigheterna handhar verkställandet av skattedebiteringen samt skatteuppbörden och andra åtgärder i anslutning till beskattningen liksom behandlingen av ansökningsärenden och andra ärenden som gäller fordonsbeskattningen.