2.1.1  Resekostnadsavdrag och dess tillämpningsvillkor

Bestämmelserna om det avdrag som görs enligt kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen finns i 93 § i inkomstskattelagen (1535/1992). 

Enligt 93 § 1 mom. i inkomstskattelagen (1535/1992) anses som utgift för inkomstens förvärvande kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, beräknade enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet. Sådana kostnader kan dock dras av till ett belopp av högst 7 000 euro och endast till den del de under skatteåret överstiger självriskandelen på 750 euro. 

I 93 § 2 mom. i inkomstskattelagen konstateras det att om något annat än ett allmänt fortskaffningsmedel anses som billigaste fortskaffningsmedel, så meddelar Skatteförvaltningen årligen närmare föreskrifter om beräkningsgrunderna för avdraget. När avdraget räknas ut ska man beakta den skäliga kostnadsökning som användningen av fortskaffningsmedlet för resor mellan bostaden och arbetsplatsen medför. 

Bestämmelserna om avdrag som görs enligt resor mellan bostaden och arbetsplatsen tillämpas vid uträkning av avdraget utifrån kostnaderna som orsakas av resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen. I fråga om arbetskommendering enligt 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen tillämpas bestämmelserna om de avdrag som görs enligt resor mellan bostaden och arbetsplatsen även på kostnaderna för de veckoslutsresor eller motsvarande resor mellan bostaden och det särskilda arbetsstället som görs under arbetskommenderingen. 

Enligt 31 § 6 mom. i inkomstskattelagen har den skattskyldige rätt att även dra av resekostnader för resor till en sådan sekundär arbetsplats som avses i 71 § i inkomstskattelagen som utgifter för inkomstens förvärvande till den del arbetsgivaren inte har ersatt dem. Resekostnaderna dras av till beloppet av de verkliga kostnaderna. Avdraget har inte en självriskandel, ett maximibelopp eller ett krav på billigaste fortskaffningsmedel. Om löntagaren reser med något annat än ett allmänt fortskaffningsmedel, så räknas avdraget ändå enligt 93 § 2 mom., det vill säga enligt Skatteförvaltningens beslut om resekostnadsavdrag. 

Resorna mellan den sekundära arbetsplatsen och den inkvarteringsplats som behövs på grund av den sekundära arbetsplatsens läge dras dock av på samma sätt som resorna mellan bostaden och arbetsplatsen. Dessa resor omfattas således av samma begränsningar och villkor som även vanligtvis gäller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. 

Vid beskattningen för 2020 beviljades cirka 785 000 skattskyldiga resekostnadsavdrag och det totala avdragsbeloppet var sammanlagt cirka 2 miljarder euro. Cirka 26 000 personer drog av maximibelopp. I praktiken är de som dragit av maximibeloppet i allmänhet skattskyldiga, som kan dra av dagliga resor mellan bostaden och arbetsplatsen, medräknat användning av egen bil. Vid användning av egen bil var avdraget 25 cent per kilometer år 2021. Sålunda överskreds maximibeloppet på 7 000 euro när resorna mellan bostaden och arbetsplatsen uppgick till mer än 31 000 kilometer per år. Om antalet arbetsdagar per år antas vara 220, så räcker avdraget till en cirka 140 kilometer lång daglig resa. 

2.1.2  Fastställande av resekostnadsavdragets belopp

Årligen i november fattar Skatteförvaltningen med stöd av uppgifter om prisutvecklingen året i fråga beslut om beloppet av resekostnadsavdrag vid användning av något annat än ett allmänt fortskaffningsmedel. Ökning eller minskning av bränslepriset under det innevarande året beaktas sålunda även för närvarande i beloppet av resekostnadsavdrag året i fråga. 

Vid fastställande av beloppet av resekostnadsavdraget beaktar Skatteförvaltningen den skäliga ökning av kostnader som användning av egen bil för resor mellan bostaden och arbetsplatsen orsakar den skattskyldige. Dessa ytterligare kostnader är främst bilens rörliga kostnader, såsom kostnader för däck, bränsle, reparation och underhåll, samt bilens minskade kapitalvärde, som orsakas av antalet körda extra kilometrar. Enligt Skatteförvaltningens beslut den 4 november 2021 var avdraget för användning av egen bil 0,25 euro per kilometer år 2021 (Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag vid beskattningen för 2021, författningssamlingsnummer 911/2021). 

När det gäller beloppet av resekostnadsavdrag för tjänstebilar så baserar det sig på tjänstebilars kalkylerade medelvärde av kilometerbaserade naturaförmåner. När det gäller fri bilförmån motsvarar avdragsbeloppet direkt det nämnda medelvärdet. I fråga om bruksförmånsbil fogas till medelvärdet bränslets uträknade kilometerpris, eftersom den skattskyldige själv står för bruksförmånsbilens drivkraftskostnader. Avdragsbeloppet för tjänstebil är för närvarande detsamma oberoende av om det är fråga om en fri bilförmån eller en bruksförmånsbil. Enligt Skatteförvaltningens beslut den 4 november 2021 var avdraget för användning av tjänstebil 0,19 euro per kilometer år 2021. 

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser

Ändringarna i resekostnadsavdraget påverkar beskattningen av cirka 594 000 skattskyldiga. Enligt en statisk bedömning på 2022 års nivå minskar de skatteinkomsterna med totalt ungefär 143 miljoner euro varav statens andel är 34 miljoner euro, kommunernas andel 101 miljoner euro, församlingarnas andel 5 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 3 miljoner euro. För skattskyldiga som omfattas av ändringen lindras beskattningen med totalt i genomsnitt cirka 240 euro per år. 

Höjningen av maximibeloppet av resekostnadsavdraget från 7 000 euro till 8 400 euro minskar enligt en statisk bedömning på 2022 års nivå skatteinkomsterna med sammanlagt cirka 13 miljoner euro, varav statens andel är 3 miljoner euro, kommunernas andel 9 miljoner euro, församlingarnas andel 0,5 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 0,5 miljoner euro. Ungefär 730 000 skattskyldiga omfattats av avdraget och denna ändring gäller endast de cirka 31 500 skattskyldiga vars resekostnader för närvarande är 7 750 euro eller mer. 

Höjningen av beloppet av det kilometerbaserade avdraget kommer enligt en statisk bedömning på 2022 års nivå att minska skatteinkomsterna med sammanlagt cirka 130 miljoner euro, varav statens andel är 31 miljoner euro, kommunernas andel 92 miljoner euro, församlingarnas andel 4,5 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 2,5 miljoner euro. 

Bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna är gjord i förhållande till 2021 års kilometerbaserade belopp och det maximibelopp av resekostnadsavdrag som tillämpades år 2021. På grund av ökningen av bränslepriset kan det antas att beloppet av resekostnadsavdraget för egen bil och bruksförmånsbil hade höjts även i en situation där Skatteförvaltningen i vanlig ordning skulle ha fastställt beloppet av resekostnadsavdrag för år 2022 först i november samma år. Om Skatteförvaltningen hade fastställt beloppet av resekostnadsavdraget till exempelvis 0,27 euro per kilometer utan att denna regeringsproposition hade lämnats, skulle de till följd av ändringen förlorade skatteinkomsterna vara mindre än det ovan anförda. Då skulle effekterna på skatteintäkterna vara uppskattningsvis cirka 93 miljoner euro, varav statens andel är 22 miljoner euro, kommunernas andel 66 miljoner euro, församlingarnas andel 3 miljoner euro och Folkpensionsanstaltens andel 2 miljoner euro. 

Genom den gällande temporära lagändringen i beskattningen för 2022 fastställs beloppet av resekostnadsavdraget i inkomstskattelagen redan instundande sommar. Avdragsbeloppet, som avspeglar ökningen av bränslepriset, kan sålunda beaktas i förskottsuppbörden redan innevarande skatteår. Likaså kan det höjda maximibeloppet av resekostnadsavdraget beaktas. 

Konsekvenserna av höjningen av resekostnadsavdragets kilometerbaserade belopp för de avdrag som beviljas enskilda skattskyldiga kan beskrivas med hjälp av följande exempel: 

Den skattskyldige har till sitt förfogande en egen bil, som förbrukar fem liter bränsle under en resa på 100 kilometer. När beloppet av resekostnadsavdraget ökar med 0,05 euro per kilometer, ökar det belopp av resekostnadsavdraget som beviljas den skattskyldige med en euro för varje förbrukad liter av bränsle. Vid en daglig resa på 100 kilometer mellan bostaden och arbetsplatsen ökar beloppet av avdraget med fem euro per resa. Den skattskyldige får resekostnadsavdraget till godo, när kostnaderna överstiger självriskandelen på 750 euro. 

Resekostnadsavdrag görs från skattepliktig förvärvsinkomst och resekostnaderna minskar beloppet av beskattningsbar inkomst. Det skattebelopp som den skattskyldige ska betala minskar således inte med ett belopp som motsvarar resekostnadsavdraget, utan effekten på den enskilde skattskyldiges beskattning framgår av hur mycket den skatt som den skattskyldige ska betala minskar. 

Den skattskyldige ska själv ansöka om ett ändringskattekort, om han eller hon vill dra nytta av ändringarna av resekostnadsavdraget redan vid förskottsuppbörden för 2022. Den tillämpliga förkottsinnehållningsprocenten räknas ut med en halv procentenhets noggrannhet och avrundas alltid till nästa fulla eller halva procent. Ändringarnas effekt på förskottsinnehållningsprocenten varierar enligt varje skattskyldigs individuella situation. 

Figuren nedan visar den genomsnittliga samlade effekten av denna propositions förslag till ändring av skattegrunderna för resekostnadsavdraget på skattekvoten för de skattskyldiga i olika inkomstklasser som får resekostnadsavdrag. 

De föreslagna ändringarna har även följdverkningar för Skatteförvaltningens tillämpningspraxis, eftersom Skatteförvaltningen i vissa situationer beräknar beloppet av de resekostnadsavdrag som ska dras av som avdrag för förvärv av inkomst med hjälp av det kilometerbaserade belopp som dras av på basis av resor gjorda mellan bostaden och arbetsplatsen. Beloppet tillämpas i de situationer som nämns i Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisningar när avdrag får göras på basis av de faktiska kostnaderna, men den skattskyldige inte har redovisat dessa kostnader. (Skatteförvaltningens anvisning för harmonisering av beskattningen vid beskattningen för 2021, har getts 7.12.2021, diarienummer VH/4464/00.01.00/2021, punkt 2.4). 

Det kan till exempel vara fråga om situationer där arbetsgivaren inte har ersatt resekostnader orsakade av arbetsresor enligt 72 § 1—3 mom. i inkomstskattelagen. Det kan också vara fråga om till exempel avdrag för utgifter för inkomstens förvärvande i skogsbruk, när en privatfinansierad bil eller något annat fordon används vid bedrivandet av skogsbruket. 

Avdragsbeloppet uppskattas med stöd av det avdrag som baserar sig på resorna mellan bostaden och arbetsplatsen, när det är fråga om användning av egen bil, motorcykel och moped. Vid beskattningen för 2022 tillämpar Skatteförvaltningen sålunda i de situationer som nämns i harmoniseringsanvisningarna när det gäller användning av bil direkt det kilometerbaserade beloppet på 0,30 euro per kilometer som föreskrivs i inkomstskattelagen. 

4.2.2  Administrativa konsekvenser

Ändringarna i resekostnadsavdraget görs i mitten av skatteåret 2022, men de tillämpas retroaktivt från och med skatteårets början den 1 januari 2022. Skatteförvaltningen kan genomföra ändringarna i sina system den 1 juli 2022. Skatteskyldiga kan sålunda från och med då ansöka om ändringsskattekort där de föreslagna lagändringarna beaktas. 

Den skatteskyldige kan ansöka om ändringsskattekort i MinSkatt, genom att ringa Skatteförvaltningens telefontjänst eller genom att besöka en skattebyrå. Skatteförvaltningen kan på grund av tekniska skäl dock inte genast erbjuda pappersblanketter där resekostnadsavdraget för bruksförmånsbil beaktas. 

4.2.3  Konsekvenser för inkomstfördelningen

De ändringar som föreslås i skattegrunderna för resekostnadsavdraget påverkar inkomstfördelningen mellan personer. 

Förändringen i inkomstskillnaderna mäts med hjälp av Ginikoefficienten. Ginikoefficienten är en indikator som beskriver fördelningen av hushållens disponibla inkomster och den kan ha ett värde mellan 0 och 100. Ju högre värde koefficienten har, desto större är inkomstskillnaderna. I Finland är inkomstskillnaderna små i jämförelse med till exempel de övriga OECD-länderna, men de har ökat avsevärt jämfört med början av 1990-talet. Den färskaste granskningen av inkomstskillnaderna är från 2020, och den har sammanställts av statistikcentralen utifrån totalstatistiken över inkomstfördelningen. Värdet för Ginikoefficienten, som beskriver inkomstskillnaderna, var 27,7, vilket är 0,2 procentenheter mindre än året innan. 

I figuren nedan sammanfattas vilken inverkan denna propositions ovannämnda förslag till ändring av inkomstskattegrunderna sammantaget har enligt inkomstdecil. Av figuren framgår att beskattningen lindras i alla inkomstdeciler. Effekten i euro är störst i inkomstdecil 10, dvs. för hushåll med höga inkomster. Inverkan är relativt sett störst i inkomstdecil 8. De förändringar som presenteras i figuren har räknats ut med ekvivalenta inkomster per hushåll enligt OECD:s modifierade ekvivalensskala. 

Den sammantagna effekten på inkomstfördelningen av de ändringar av skattegrunderna som föreslås i denna proposition mätt med Ginikoefficienten är 0,01 procentenheter, det vill säga åtgärderna ökar inkomstskillnaderna något. 

4.2.4  Konsekvenser för jämställdheten mellan könen

Inkomstbeskattningen grundar sig på beskattning av inkomsterna och beskattningen verkställs på samma sätt oberoende av kön, och detta innebär att konsekvenserna av de ändringar som föreslås i denna proposition inte är beroende av kön. 

Av den skatteintäktskonsekvens på 143 miljoner euro som de föreslagna ändringarna i denna proposition resulterar i uppskattas cirka 62,5 procent beröra män och 37,5 procent kvinnor. Att effekterna fördelar sig på detta sätt är en följd av användningen av resekostnadsavdrag och fördelningen av förvärvsinkomster mellan könen.