8.1
Bokföringslagen
3 kap. - Bokslut och verksamhetsberättelse
1 a §.Verksamhetsberättelse. Paragrafens 5 mom. ändras för att motsvara det ändrade fjärde stycket i artikel 19.1 i redovisningsdirektivet så att skyldigheten att rapportera om hållbarhet bestäms enligt nya storleksgränser på det sätt som avses i artikel 19a.1 första stycket i det direktivet. Lagtekniskt sett är det fråga om en hänvisningsbestämmelse. Ett företag ska i genomsnitt ha över 1 000 anställda och en omsättning på över 450 miljoner euro. Dessa kriterier för omsättning och anställda fastställer rapporteringsskyldigheten också på koncernnivå (artikel 29a.1 första stycket).
Det nya 6 mom. är en nationell bestämmelse som gäller redovisande av eventuell information om hållbarhetsfrågor i sådana företag som inte enligt lag omfattas av ett krav på hållbarhetsrapportering. Syftet är att skapa klarhet i rättsläget så att det av verksamhetsberättelserna ska framgå när uppgifter om hållbarhetsfrågor redovisas på något annat sätt än i form av en sådan hållbarhetsrapport som avses i 7 kap. I det fall att sådan information läggs fram bidrar ett i bestämmelsen förutsatt uttryckligt uttalande om att det inte är fråga om en hållbarhetsrapport till att minska risken både för att de som läser verksamhetsberättelsen vilseleds och eventuellt också för att det väcks ogrundade misstankar om grönmålning. I enlighet med momentets ordalydelse gäller bestämmelsen endast information i verksamhetsberättelsen; uppgifter som företag offentliggjort i något annat sammanhang ska inte omfattas av tillämpningsområdet.
I och med vad som föreslås nedan i 3 kap. 5 c § i revisionslagen kan ett företag till den verksamhetsberättelse som avses ovan foga ett yttrande av en hållbarhetsrevisor för verifiering av hållbarhetsinformationen, även om det inte är fråga om en hållbarhetsrapport. Det finns dock ingen skyldighet att begära ett sådant yttrande, utan företaget får självt besluta om ett sådant behövs. Den ovan avsedda bestämmelse som föreslås i revisionslagen hindrar inte heller någon annan aktör – till exempel ett inhemskt eller internationellt ratinginstitut eller en icke-HBR-auktoriserad GR- eller CGR-revisor – från att vara granskare, om företaget anser detta vara ändamålsenligt.
7 kap. – Hållbarhetsrapport
1 §.Tillämpningsområde.Det föreslås att det gällande 1 mom. preciseras så att det motsvarar ändringsdirektivets gränsvärden för hållbarhetsrapporterande företag. Värdena anges i artikel 19a.1 i redovisningsdirektivet. Dessa kriterier för omsättning och anställda fastställer rapporteringsskyldigheten också på koncernnivå (artikel 29a.1 första stycket). Likaså görs 2 mom. tydligare på det sätt som förutsätts i artikel 1.4 genom att investeringsfonder och alternativa investeringsfonder lämnas utanför rapporteringsskyldigheten. Med anledning av den höjning av gränsvärdet som görs i 1 mom. upphävs dessutom de nationella bestämmelser i 4 mom. som gäller Sjömanspensionskassans och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalts skyldighet att rapportera om hållbarhet med avseende på deras investeringsverksamhet.
Det föreslagna nya 7 mom. är en nationell bestämmelse som gör det möjligt också för andra företag än de som omfattas av den i direktivet och lagen avsedda skyldigheten att rapportera om hållbarhet att på eget initiativ förbinda sig till sådan hållbarhetsrapportering som avses i lagen, så att företagen, om de så önskar, fullt ut kan jämställas med hållbarhetsrapporterande företag. Ett sådant åtagande omfattas av företagets egen beslutanderätt och kan ingås till exempel om konkurrensmässiga faktorer och faktorer som hänför sig till tillgången till finansiering kräver det.
2 §.Definitioner. Paragrafen kompletteras med nya 14–16 punkter som lagtekniskt främjar läsbarheten i de bestämmelser som grundar sig på ändringsdirektivet. De nya definitionerna utnyttjas i de föreslagna 11 a §, 19 § 8 mom. och 28 § 8 mom.
11 §.Information om värde- och leveranskedjan. Paragrafen kompletteras så att den motsvarar kraven i de nya artiklarna 19a.3 och 29a.3 i redovisningsdirektivet. Eftersom de föreslagna bestämmelserna inte är avsedda att gå utöver kraven i direktivet, följer tolkningen av dem av skäl 12 i direktivet, som avser dessa artiklar.
Ett hållbarhetsrapporterande företags avtalsbaserade rätt att få information av företag i sin värdekedja begränsas till den information som anges i den så kallade frivilliga rapporteringsstandarden (2 mom.). I enlighet med skäl 12 i direktivet bör rätten endast utövas i den utsträckning som är nödvändig. Det är framför allt viktigt att hållbarhetsrapporterande företag begär mindre information än vad som anges i standarderna för frivillig användning om de inte behöver all information i dessa standarder. Ett avtalsvillkor som strider mot denna begränsning är ogiltigt. I det fall att ett hållbarhetsrapporterande företag framför en ad hoc-begäran om annan information, ska det samtidigt informera företaget i sin värdekedja om dess rätt att låta bli att lämna informationen i fråga (3 mom.).
Kommissionen kommer senare att anta en förordning om denna standard. I enlighet med ändringsdirektivet ska den föreslagna lättnaden i skyldigheten att lämna information gälla sådana företag i värdekedjan som sysselsätter högst 1 000 personer. Det är en frivillig standard, som namnet antyder, och den föreslagna bestämmelsen – liksom direktivet – ålägger inte i sig ett företag i en koncern att upprätta en rapport enligt standarden eller att låta innehållet i rapporten granskas. Det är en annan sak att ett hållbarhetsrapporterande företag kan begära information som omfattas av standarden i enlighet med artiklarna 19a.3 och 29a.3.
Begränsningen påverkar också informationsinnehållet i hållbarhetsrapporteringen. Således föreslås det på motsvarande sätt som i nämnda artiklar 19a.3 och 29a.3 att begränsningen ska beaktas vid bedömningen av om rapporteringskraven har uppfyllts i hållbarhetsrapporten (4 mom.). I den bestämmelse som föreslås bli ett nytt 4 mom. i revisionslagens 3 kap. 5 a § beaktas denna begränsning av rätten att få information också när en hållbarhetsgranskningsberättelse upprättas över hållbarhetsrapporten.
I det nya 5 mom. preciseras det på samma sätt som i artiklarna 19a.3 och 29a.3 att begränsningen av hållbarhetsrapporterande företags rätt att begära information av företag i sin värdekedja inte hindrar dem från att fullgöra de informationsskyldigheter eller andra skyldigheter som krävs för tillbörlig aktsamhet och som det föreskrivs om annanstans i EU-rättsakter eller i finsk lag. I skäl 12 i direktivet beskrivs detta på följande sätt: Värdekedjetaket bör enbart vara tillämpligt på insamling av information som görs i syfte att rapportera hållbarhetsinformation i enlighet med direktivet. Det bör inte påverka unionens krav på att genomföra ett förfarande för tillbörlig aktsamhet eller insamling av information för andra ändamål, t.ex. för det hållbarhetsrapporterande företagets riskhantering. Den föreslagna bestämmelsen är därför, liksom den underliggande artikeln, uteslutande inriktad på fullgörandet av skyldigheterna att rapportera om hållbarhet. Det ska således fortfarande vara tillåtet att från företag i värdekedjan inhämta exempelvis de uppgifter som enligt solvenslagstiftningen krävs av finansmarknadsaktörer. I samma skäl betonas att det inte bör vara förbjudet att utbyta information på frivillig basis, såsom information som vanligtvis utbyts mellan företag inom en viss sektor. För det andra bör värdekedjetaket inte påverka eventuella skyldigheter, oavsett om de är avtalsenliga eller följer av unionsrätt eller nationell rätt, att tillhandahålla information som inte går utöver den information som anges i den frivilliga standarden.
Det nya 6 mom. beror också på en översyn av artiklarna 19a.3 och 29a.3 i redovisningsdirektivet. Genomförandebestämmelsen i en tidigare ändring, 1249/2023, av bokföringslagen tillåter ett hållbarhetsrapporterande företag att låta bli att lämna sådana uppgifter om sin värdekedja som företaget inte har kunnat hämta in trots sina åtgärder. Detta undantag är tillåtet under den räkenskapsperiod då hållbarhetsrapporteringen inleds och under de två därpå följande räkenskapsperioderna. Dessutom förutsätts det att hållbarhetsrapporten innehåller en motivering till varför informationen i fråga inte har kunnat hämtas in samt de åtgärder som det hållbarhetsrapporterande företaget förbereder för att i framtiden hämta in denna information. I enlighet med ovannämnda artiklar kompletteras momentet nu så att ett hållbarhetsrapporterande företag efter tre räkenskapsperioder – om information fortfarande inte finns tillgänglig – kan stödja sig på sina uppskattningar av denna information.
11 a §.Rätt att hemlighålla information. Den nya paragrafen behövs för att genomföra artiklarna 19a.3 och 29a.3 sjunde stycket i redovisningsdirektivet. Artikeln gör det möjligt både att utelämna information vars offentliggörande skulle vara särskilt skadligt för ett hållbarhetsrapporterande företags ekonomiska ställning och att också i hållbarhetsrapporteringen bibehålla den sekretessrätt som baserar sig på direktivet om företagshemligheter och Edirpa-förordningen.
16 §.Förkortad hållbarhetsrapport. Paragrafen upphävs som obehövlig, eftersom man genom ändringsdirektivet dels höjer de gränsvärden som medför en skyldighet att hållbarhetsrapportera så att små och medelstora företag inte omfattas av tillämpningsområdet, dels uttryckligen stryker artikel 19a.6 och 19a.7 i redovisningsdirektivet som legat till grund för bestämmelsen.
17 §.Möjlighet till undantag för dotterföretag. Den föreslagna paragrafen motsvarar den nya artikel 29a.4a i redovisningsdirektivet som tillåter att ett dotterföretag som införlivats med eller lämnat en koncern lämnas utanför den koncernhållbarhetsrapport som gäller räkenskapsperioden i fråga. Bestämmelsen bidrar till att minska den administrativa bördan när koncernstrukturen förändras.
19 §.Koncernhållbarhetsrapport. I 1 mom. höjs gränsvärdena för upprättandet av en koncernhållbarhetsrapport på det sätt som förutsätts i ändringsdirektivet så att de är förenliga med artikel 29a.1 i redovisningsdirektivet. Till paragrafen fogas också i enlighet med artikel 29a.7a i redovisningsdirektivet ett nytt 8 mom. som gäller sådana holdingföretag som avses i 2 § 16 punkten och som definieras i artikel 2 (15 punkten) i redovisningsdirektivet. Ett sådant företag behöver inte upprätta en koncernhållbarhetsrapport om sina dotterföretag, om dotterföretagen har affärsmodeller och verksamhet som är oberoende av varandra.
20 §.Undantag med avseende på ett moderföretag som står under bestämmande inflytande. Det föreslås att 1 mom. ändras så att den lättnad som det tillåter utsträcks till att gälla också sådana stora börsnoterade moderföretag som själva står under bestämmande inflytande av ett annat företag. Skyldigheten att upprätta en koncernhållbarhetsrapport gäller då endast det sistnämnda företaget. Ändringen baserar sig på artikel 19a.10 i redovisningsdirektivet.
22 §.Digital form för hållbarhetsrapporten och verksamhetsberättelsen. Paragrafen kompletteras med ett nytt 3 mom. i vilket det i enlighet med den reviderade artikeln 29d.1 och 29d.2 i redovisningsdirektivet preciseras att XBRL-märkningar ska fogas till den digitala hållbarhetsrapporten först när kommissionen särskilt har föreskrivit hur märkningarna ska göras.
27 §.Ansvar för hållbarhetsrapporten och koncernhållbarhetsrapporten. Det föreslås att 1 mom. ändras i enlighet med artikel 33.1 första stycket i redovisningsdirektivet så att företagets ansvar också gäller upprättandet av en hållbarhetsrapport och verksamhetsberättelse i digital form. Å andra sidan utesluter det nya 2 mom. i likhet med artikel 33.1 andra stycket i det direktivet ansvaret för innehållet i de uppgifter som presenteras i digital form, eftersom till exempel styrelsen inte i praktiken lär kunna verifiera om uppgifterna är försedda med XBRL-märkning på det sätt som föreskrivs genom förordning av kommissionen.
28 §.Rapporteringsskyldighet som grundar sig på bestämmande inflytande utanför EES-området. Vad som föreslås i 1 mom. 1 punkten och 2 mom. 1 punkten omfattar de preciseringar som förutsätts i artikel 40a.1 andra och fjärde stycket i redovisningsdirektivet.