2.1  Dagpenningsförmåner och rehabiliteringspenning enligt sjukförsäkringslagen

Bestämmandet av dagpenningsförmånerna enligt sjukförsäkringslagen, dvs. sjukdagpenning, föräldradagpenning och specialvårdspenning, har ändrats genom en lag (535/2019) som träder i kraft den 1 januari 2020. Dagpenningsförmånerna bestäms i fortsättningen utifrån den försäkrades årsinkomst. I årsinkomsten beaktas den löneinkomst som betalats till den försäkrade under de 12 kalendermånader som föregår arbetsoförmågan eller rätten till förmån, arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare som gällde under tidsperioden i fråga, försäkringslön för tidpunkten i fråga eller förmånsinkomst som beviljats för tidpunkten i fråga. Rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005), nedan rehabiliteringslagen, bestäms på samma sätt som sjukdagpenningen, alltså utifrån årsinkomsterna.  

Om dagpenningsförmånen eller rehabiliteringspenningen på basis av årsinkomsten blir mindre än minimibeloppet av förmånen, betalas minimibeloppet av förmånen. Bestämmelser om dagpenningens minimibelopp enligt sjukförsäkringslagen finns i lagens 11 kap. 7 §, där den anges på 2010 års nivå och är 25,88 euro per dag. Minimidagpenningarna enligt sjukförsäkringslagen justeras årligen i enlighet med lagen om folkpensionsindex (456/2001). År 2019 uppgick minimibeloppet av dagpenningsförmånen enligt sjukförsäkringslagen till 27,86 euro per dag, dvs. 696,59 euro per månad. 

Minimibeloppet av dagpenningen betalas även när den som får moderskaps- eller föräldrapenning samtidigt är i förvärvsarbete eller i eget arbete eller studerar på heltid och får studiepenning enligt lagen om studiestöd. Minimibeloppet av faderskapspenningen betalas till en person som fullgör beväringstjänst i aktiv tjänst eller i vapenfri tjänst eller i egenskap av reservist eller lantvärnsman är i försvarsmaktens tjänst eller som fullgör civiltjänst samt till en person som får studiepenning enligt lagen om studiestöd. Minimibeloppet av föräldrapenningen betalas också när en försäkrad samtidigt får någon annan förmån, såsom ålderspension eller full sjukpension eller full invalidpension med stöd av folkpensionslagen (568/2007) eller arbetspensionslagarna eller ersättning för inkomstbortfall med stöd av trafikförsäkringslagen (460/2016) eller olycksfallslagstiftningen.  

Dagpenningsförmåner enligt sjukförsäkringslagen och rehabiliteringspenningar enligt rehabiliteringslagen finansieras via arbetsinkomstförsäkringen enligt sjukförsäkringslagen. Utgifterna för arbetsinkomstförsäkringen finansieras med arbetsgivares sjukförsäkringsavgift samt löntagarnas och företagarnas dagpenningspremie. Staten finansierar den andel av utgifterna för minimibeloppet av dagpenningsförmånen eller rehabiliteringspenningen som överstiger beloppet av den dagpenningsförmån eller rehabiliteringspenning som beräknas på basis av årsinkomsten. Dessutom finansierar staten 5 procent av de utgifter för dagpenningsförmånen och rehabiliteringspenningen som annars ska finansieras med arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och den försäkrades dagpenningspremie.  

2.2  Utkomstskydd för arbetslösa

En arbetslös arbetssökande som har varit etablerad på arbetsmarknaden och som fått sin försörjning genom lönearbete eller företagsverksamhet betalas arbetslöshetsdagpenning. Till dem som är försäkrade i en arbetslöshetskassa betalas arbetslöshetsdagpenning i form av inkomstrelaterad dagpenning och till andra i form av grunddagpenning. Arbetsmarknadsstöd betalas till en arbetslös arbetssökande som inte uppfyller arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning eller som har fått arbetslöshetsdagpenning för maximitiden. Fullt arbetsmarknadsstöd och den inkomstrelaterade dagpenningens grunddel är lika stora som grunddagpenningen.  

Bestämmelser om grunddagpenningens belopp finns i 6 kap. 1 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Grunddagpenningens belopp är i lagen på 2012 års indexnivå. På denna nivå är grunddagpenningens belopp 31,36 euro per dag. Enligt 14 kap. 1 § i den lagen justeras grunddagpenningens belopp så som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex.  

Grunddagpenningen finansieras med statsmedel och intäkterna av arbetslöshetsförsäkringspremien för löntagare som inte hör till arbetslöshetskassorna. När det gäller den inkomstrelaterade dagpenningen inom utkomstskyddet för arbetslösa finansierar staten också ett belopp som motsvarar grunddagpenningen (grunddelen). Den inkomstrelaterade dagpenningens förtjänstdel finansieras med arbetslöshetsförsäkringspremier för arbetslöshetskassornas medlemmar samt arbetslöshetskassornas finansieringsandel. I finansieringen av arbetsmarknadsstödet deltar utöver staten även hemkommunen för den som får arbetsmarknadsstöd i de situationer som avses i 14 kap. 3 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 

Även storleken på alterneringsersättningen enligt lagen om alterneringsledighet (1305/2002) bestäms på basis av arbetslöshetsdagpenningen. Alterneringsersättningens fulla belopp är 70 procent av den arbetslöshetsdagpenning som personen, om han eller hon var arbetslös, skulle ha rätt till enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa utan de barnförhöjningar som avses i den lagen. Kostnaderna för alterneringsersättningen finansieras med iakttagande av vad lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) och 14 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreskriver om arbetslöshetsdagpenning. 

Förmånerna enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa är beskattningsbara inkomster, och förmånstagarens inkomster under arbetslöshetstiden inverkar på arbetslöshetsförmånens belopp.  

2.3  Barnbidrag

Enligt barnbidragslagen betalas det i Finland barnbidrag för ett barn tills barnet fyller 17 år. Beloppet av barnbidraget per barn stiger för varje barn fram till det femte barnet. Därefter betalas det för varje påföljande barn samma belopp som det betalas för det femte barnet.  

Barnbidragets belopp år 2019 för ett barn är 94,88 euro, för det andra barnet 104,84 euro, för det tredje barnet 133,79 euro, för det fjärde barnet 153,24 euro och för varje påföljande barn 172,69 euro per månad. 

Barnbidragets ensamförsörjartillägg är 53,30 euro per månad för varje barn som berättigar till barnbidrag. Ensamförsörjartillägget betalas om mottagaren av barnbidrag inte lever i äktenskap eller samboförhållande eller om han eller hon har flyttat ifrån sin make i syfte att upphöra med samlevnaden. Vårdformen för ett barn inverkar inte på erhållande av ensamförsörjartillägg. Tillägg erhålls alltså även om föräldrarna har gemensam vårdnad, om de övriga villkoren uppfylls.  

Barnbidraget är skattefri inkomst. Egendom och inkomster inverkar inte på barnbidragets belopp. Barnbidraget är en förmån som inte är indexbunden.  

2.4  Underhållsstöd

Föräldrarna ska enligt lagen om underhåll för barn (704/1975) svara för sitt minderåriga barns underhåll. Om en förälder inte bor tillsammans barnet, har barnet rätt att få underhållsbidrag av föräldern. Föräldrarna kan komma överens om underhållsbidrag och storleken på det antingen genom att fritt avtala om det eller genom att ingå ett avtal som fastställs av kommunens socialvård. Om föräldrarna inte kan enas om underhållsbidraget, fastställs underhållsbidragets belopp av domstolen. 

Underhållsstöd enligt lagen om underhållsstöd kan erhållas om den underhållsskyldige föräldern inte har betalat det fastställda underhållsbidraget eller om det underhållsbidrag som fastställts är mindre än fullt underhållsstöd eller om underhållsbidrag inte har fastställts för utbetalning på grund av den underhållsskyldige förälderns ekonomiska situation. Ett barn har också rätt till underhållsstöd om föräldern ensam har adopterat barnet eller barnet inte har fötts under äktenskapet och faderskapet till barnet inte har fastställts. Om underhållsstöd beviljas för att den underhållsskyldige har försummat att betala underhållsbidrag driver Folkpensionsanstalten in alla obetalda underhållsbidrag av den underhållsskyldige, inklusive dröjsmålsränta, samt i fortsättningen de underhållsbidrag som månatligen förfaller till betalning.  

Underhållsstödets fulla belopp är 158,74 euro per månad år 2019. Underhållsstödets storlek är bunden till levnadskostnadsindex. Underhållsstöd betalas antingen till fullt eller till nedsatt belopp. Underhållsstödet betalas till nedsatt belopp, om det underhållsbidrag som har fastställts är mindre än fullt underhållsstöd på grund av den underhållsskyldiges ekonomiska situation. I det avtal eller den dom som gäller underhållsbidraget ska det i så fall finnas ett omnämnande av den underhållsskyldiges bristande försörjningsförmåga. I underhållsstöd betalas i så fall skillnaden mellan fullt underhållsstöd och underhållsbidraget.  

2.5  Utkomststöd

Utkomststödet enligt lagen om utkomststöd är ett ekonomiskt stöd inom socialvården som beviljas i sista hand, och syftet med det är att trygga en persons och familjs utkomst och främja möjligheterna att klara sig på egen hand. Med hjälp av utkomststödet tryggas minst den oundgängliga utkomst som en person och familj behöver för ett människovärdigt liv. Utkomststödet är avsett som en kortvarig förmån, och syftet med det är att hjälpa att komma över tillfälliga svårigheter, att förhindra att sådana uppkommer och att främja möjligheterna att klara sig på egen hand.  

En person eller familj som bor eller vistas i Finland kan få utkomststöd, om inkomsterna och tillgångarna inte räcker till för nödvändiga kostnader, såsom för mat och boende. Som inkomster räknas i princip alla disponibla inkomster och tillgångar. Rätt till utkomststöd har var och en som är i behov av stöd och inte kan få sin utkomst genom förvärvsarbete, verksamhet som företagare, med hjälp av andra förmåner som tryggar utkomsten, genom andra inkomster eller tillgångar, genom omvårdnad från en sådan persons sida som är försörjningspliktig gentemot honom eller på något annat sätt. 

Utkomststödet består av tre delar: grundläggande utkomststöd, kompletterande utkomststöd och förebyggande utkomststöd. Folkpensionsanstalten svarar för utbetalningen av det grundläggande utkomststödet. Kompletterande och förebyggande utkomststöd beviljas av kommunerna. När grundläggande utkomststöd beviljas beaktas utgifter som täcks med en grunddel (grunddel) samt övriga grundutgifter. Grunddelen, som årligen justeras med folkpensionsindex, är från och med den 1 januari 2019 för ensamstående högst 497,29 euro per månad och för ensamförsörjare högst 547,02 euro per månad. 

Till de utgifter som täcks med grunddelen hör utgifter för kost och kläder, smärre hälso- och sjukvårdsutgifter samt utgifter som beror på personlig hygien och hemmets hygien, användning av lokaltrafik, prenumeration på dagstidning, användning av telefon och datakommunikation och hobby- och rekreationsverksamhet samt andra motsvarande utgifter som hänför sig till en persons och familjs dagliga uppehälle. Utöver de utgifter som täcks med grunddelen beviljas grundläggande utkomststöd till behövligt belopp för andra grundutgifter såsom t.ex. boendeutgifter, andra hälso- och sjukvårdsutgifter än de som ingår i grunddelen samt utgifter för barndagvård.  

2.6  Bedömning av nuläget

Undersökningar visar att fattigdom är vanligast bland hushåll med en vuxen. Risken för att bli låginkomsttagare är särskilt stor bland unga (under 35 år) och äldre (över 64 år) personer i hushåll med en vuxen. Låginkomstgraden bland personer under 35 år som bor ensamma var enligt Statistikcentralen ca 42 procent år 2017. Bland personer över 64 år var låginkomstgraden ca 29 procent. Låginkomstrisken bland hushåll med en vuxen syns i den statistik som Institutet för hälsa och välfärd för över dem som erhåller utkomststöd. Av alla Finlands hushåll omfattade utkomststödet ca 10 procent (något mer än 300 000 hushåll) år 2018. Av de hushåll som bestod av en ensamstående man erhöll ca 16 procent (130 000 hushåll) utkomststöd. Av de hushåll som bestod av en ensamstående kvinna erhöll ca 11 procent (90 000 hushåll) utkomststöd. Allt som allt var ca tre fjärdedelar av alla som fick utkomststöd år 2018 ensamlevande män eller kvinnor.  

Bland ensamförsörjarfamiljer var låga inkomster klart vanligare än i befolkningen i genomsnitt. Vart fjärde ensamförsörjarhushåll hade enligt Statistikcentralen låga inkomster 2017. Enligt statistiken över utkomststöd fick ca 32 procent (34 000 hushåll) av alla hushåll med ensamförsörjande kvinna och ca 18 procent (3 400 hushåll) av alla hushåll med ensamförsörjande man utkomststöd år 2018. År 2018 fick sammanlagt ca 121 000 personer under 18 år utkomststöd. Enligt uppgift från Folkpensionsanstalten bor det ca 51 000 barn i ensamförsörjarfamiljer som får grundläggande utkomststöd. Av ensamförsörjarfamiljerna är 85 procent familjer med antingen ett eller två barn för vilka rätten till utkomststöd uppkommer i genomsnitt under ca sex månader av året.  

De vanligaste försörjningskällorna för de hushåll som fick utkomststöd var bostadsbidrag (79 procent av de hushåll som fick utkomststöd i november 2018), grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd (44 procent) och barnbidrag (19 procent).  

Fattigdomen har börjat öka också bland familjer med två försörjare och barn som är under skolåldern. Familjernas försörjningsproblem avspeglar sig i välfärden på många sätt. Undersökningar visar att föräldrarna i familjer med försörjningsproblem bl.a. är mer psykiskt belastade, oroar sig mer för hur de ska orka och över sin förmåga att vara föräldrar. Föräldrarna har också ofta mer bekymmer med sina barn. Barns och ungas erfarenheter av fattigdom kan innebära att vara tvungen att utebli från hobbyer och evenemang, bli utsatt för mobbning och känna oro över framtiden. Försörjningsproblem och fattigdom förekommer i barnfamiljer även om föräldrarna arbetar. 

3.1  Allmänt

Den låga nivån på grundtryggheten och systemets komplexitet har lett till att utkomststödet fått en större roll i förmånssystemet. Samtidigt är låga inkomster och erhållandet av utkomststöd betydligt vanligare bland ensamförsörjarfamiljer än bland andra familjer, och i undersökningar har det kostnaterats att familjer med många barn oftare än andra familjer upplever att de har svårigheter med försörjningen. Utkomststödet, som till en början var avsett som ett stöd som beviljas i sista hand och kortvarigt, har blivit ett långvarigt stöd som kompletterar stöd som beviljas i första hand.  

Syftet med denna proposition om höjning av grundskyddet dvs. minimibeloppen av förmånerna är att minska ojämlikheten och betona betydelsen av det primära förmånssystem för att trygga förmånstagarnas försörjning, utöver vilket särskilt det förslag som gäller barnbidrag och barnbidragets ensamförsörjartillägg syftar till att förbättra försörjningen för ensamförsörjarfamiljer och familjer med många barn. Avsikten med alla ovannämnda metoder är även att minska antalet hushåll som är beroende av utkomststöd. När det gäller barnbidragets ensamförsörjartillägg har det i regeringsprogrammet dock också slagits fast att höjningen ska genomföras på ett sådant sätt att den gagnar även de familjer som får utkomststöd.  

3.2  Alternativ

De korrigerande åtgärderna vad gäller den låga nivån på grundskyddet skulle ha kunnat riktas till endast några av de förmåner som avses i denna proposition. En sådan lösning hade dock gått stick i stäv med målet att nivån på minimibeloppen av förmånerna ska motsvara varandra så att övergången från en förmån till en annan inte ska innebära betydande ändringar i förmånstagarnas försörjning. En sådan lösning skulle inte heller minska beroendet av utkomststöd för de förmånstagare som erhåller en förmån som höjningen inte gäller.  

Korrigerande åtgärder i fråga om utkomststödet skulle ha kunnat riktas till hushållen med de allra lägsta inkomsterna även genom att höja den grundläggande försörjningens grunddel i stället för att höja minimibeloppen av förmånerna. En sådan åtgärd skulle dock inte minska beroendet av utkomststöd när det gäller de som får förmånernas minimibelopp, utan i och med att det stärker beroendet av utkomststöd när det gäller de som får en primär förmån hade det gått stick i stäv med det allmänna syftet med utkomststödet, dvs. att säkra ett tillfälligt behov.  

Under beredningen framfördes olika alternativ med hjälp av vilka höjningen av barnbidragets ensamförsörjartillägg skulle kunna förbättra situationen också för de familjer som är beroende av utkomststöd. Det framfördes att ensamförsörjartillägget ska prioriteras i förhållande till utkomststödet, att grunddelen för ensamförsörjare höjs och att grunddelarna för barn höjs. Att definiera en viss inkomstform som sådan prioriterad inkomst som avses i 11 § i lagen om utkomststöd, dvs. som en inkomst som inte beaktas som inkomst vid uträkningen av utkomststöd, skulle ha inneburit att man skulle ha fått den prioriterade summan till förfogade utöver utkomststödet. Man har förhållit sig restriktivt till ändringar i 11 § i lagen om utkomststöd, eftersom utvidgandet av begreppet prioriterade inkomster motverkar det ursprungliga syftet i den lagen att utkomststödet ska vara ett stöd i sista hand. Det alternativet ansågs inte heller så bra därför att en avvikelse i fråga om denna enskilda stödform inte skulle ha främjat syftet att förenkla den sociala tryggheten. Ändringen skulle inte ha gagnat familjerna med barn som fyllt 17 år, eftersom barnbidrag inte längre betalas för dem, och således skulle det alternativet även ha varit svårt att motivera med tanke på jämlikheten.  

Det framfördes också att grunddelarna för barn skulle höjas med två procentenheter motsvarande ungefär en höjning på 10 euro i de inkomster som beaktas per barn. Då skulle den totala summan av de godtagbara utgifterna för en familj ha ökat med en del som motsvarar höjningen. Fördelarna med detta alternativ skulle ha varit att en höjning av grunddelarna för barn skulle ha haft effekt på barnfamiljernas fattigdom när det gäller alla barn som får utkomststöd, och inte enbart barn i ensamförsörjarfamiljer. De kostnader den ändringen skulle ha orsakat den offentliga ekonomin skulle dock ha varit något högre än höjningen av grunddelen för ensamförsörjare. 

3.3  De viktigaste förslagen

4.1  Ekonomiska konsekvenser

Höjningen av minimibeloppet av de dagpenningsförmåner som avses sjukförsäkringslagen och av rehabiliteringspenningen med 20 euro per månad leder till att dagpenningen stiger till 28,66 euro enligt 2019 års nivå, dvs. till 716,50 euro per månad. Statens utgifter för dagpenningens minimibelopp stiger med 4,4 miljoner euro. Dessutom bedöms utgifterna för utkomststödet minska med ca 0,4 miljoner euro och utgifterna för det allmänna bostadsbidraget med ca 0,4 miljoner euro. Höjningen av dagpenningsförmånernas och rehabiliteringspenningens minimibelopp ökar således statens utgifter med sammanlagt ca 3,6 miljoner euro. 

Höjningen av dagpenningen och arbetsmarknadsstödet inom utkomstskyddet för arbetslösa med 20 euro per månad leder till att dagpenningen stiger till 33,33 euro per dag enligt 2019 års nivå, dvs. till 716,60 euro per månad. Höjningarna av utkomstskyddet för arbetslösa inverkar på den offentliga ekonomin när det gäller förmånsutgifterna för grundskyddet med uppskattningsvis 48 miljoner euro och när det gäller förtjänstskyddet 15 miljoner euro. I fråga om förtjänstskyddet gäller ökningen av utgifterna den inkomstrelaterade dagpenningens och alterneringsersättningens grunddelar, som finansieras med statsandelar. Sysselsättningsfondens och kassornas andel minskar när det gäller de normala inkomstrelaterade dagpenningarna och ökar när det gäller permitterade och de med rätt till tilläggsdagar. Höjningens inverkan på arbetslöshetsförsäkringspremiens storlek är liten. Höjningen beräknas minska utgifterna för utkomststödet med ca 6 miljoner euro. Höjningen minskar utgifterna för det allmänna bostadsbidraget med uppskattningsvis ca 8 miljoner euro. Effekter på skatterna och eventuella beteendeeffekter har inte beaktats i beräkningen. 

Kostnadseffekten av höjningen av de barnbidrag som betalas för familjens fjärde och därpå följande barn på den offentliga ekonomin är ca 6 miljoner euro. I enlighet med skrivningen i regeringsprogrammet höjs barnbidragets ensamförsörjartillägg med 10 euro så att även de familjer som är beroende av utkomststöd drar nytta av den. Reformen genomförs inom ramen för de anslag som reserverats för detta ändamål, vilket inverkar på höjningens storlek. Höjningen av barnbidragets ensamförsörjartillägg med 10 euro ökar utgifterna för barnbidraget med ca 20,5 miljoner euro.  

Beaktandet av barnbidragets ensamförsörjartillägg som inkomst i utkomststödet minskar kostnaderna för utkomststödet med ca 3,1 miljoner euro. Höjningen av utkomststödets grunddel för ensamförsörjare till 14 procent ökar utgifterna för utkomststödet med 4,6 miljoner euro. Den sammantagna effekten av ändringarna beräknat utifrån antalet ensamförsörjarhushåll och stödmånadernas medeltal medför således en merkostnad på 1,5 miljoner euro i utgifterna för utkomststödet. 

Höjningen av underhållsstödet med 7 euro per månad ökar statens utgifter med 9 miljoner euro per år. 

Höjningen av underhållsstödet gäller också underhållsstöd som betalas av landskapet Åland. Kostnadsökningen är ca 30 000 euro per år. 

4.2  Konsekvenser för myndigheterna

De föreslagna ändringarna i minimibeloppet av dagpenningarna, nivån på barnbidragen och underhållsstödet samt bestämmandet av utkomststödet inverkar inte i betydande grad på Folkpensionsanstaltens arbetsmängd i anknytning till verkställigheten av dessa förmåner och ersättningar eller på arbetslöshetskassornas arbetsmängd i anknytning till verkställigheten av den inkomstrelaterade dagpenningen. Genomförandet av dessa förslag förutsätter inte heller några stora ändringar i informationssystemen. 

4.3  Övriga samhälleliga konsekvenser

5.1  Beredningsskeden och beredningsmaterial

Propositionen har beretts vid social- och hälsovårdsministeriet. Propositionen har behandlats i delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning.  

5.2  Remissyttranden och hur de har beaktats

Följande aktörer har ombetts lämna yttranden om propositionen: Landskapet Åland, Akava ry, Förbundet för underhållsansvariga rf, Finlands näringsliv rf, Folkpensionsanstalten, KT Kommunarbetsgivarna, Barnombudsmannen, justitieministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, SOSTE Finlands social och hälsa rf, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Finlands kommunförbund rf, Företagarna i Finland rf, Institutet för hälsa och välfärd, Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf, Arbetslöshetskassornas Samorganisation rf och finansministeriet. Sammanlagt 13 yttranden lämnades in.  

Största delen av remissinstanserna förhöll sig åtminstone delvis positivt till de föreslagna ändringarna och ändringarna ansågs värda att understöda. Det ansågs positivt att ändringen flyttar tyngdpunkten från utkomststödet till de primära förmånerna. I en del av yttrandena ansågs de föreslagna höjningarna av förmånerna vara ett steg i rätt riktning men otillräckliga, och det ansågs viktigt med ytterligare åtgärder för att höja nivån på grundtryggheten. Även fortsatta åtgärder för att minska fattigdomen i barnfamiljer betonades. 

I en del av yttrandena konstaterades det att de ekonomiska konsekvenserna av propositionsutkastet har beskrivits delvis oklart och bristfälligt. Utifrån responsen har motiven till propositionen kompletterats i fråga om de ekonomiska konsekvenserna.  

I några yttranden ansågs det att de föreslagna höjningarna av grundskyddet har en negativ effekt på sysselsättningen. Enligt yttrandena finns det ingen bedömning av sysselsättningseffekterna i propositionsutkastet och inte av hur en försämring av sysselsättningen kompenseras.  

Finlands Kommunförbund förhöll sig kritiskt till den föreslagna höjningen av grunddelen för ensamförsörjare, eftersom ändringen ökar den gruppens beroende av utkomststöd. Till skillnad från grundskyddet har grunddelarna hållits på en nivå som följt levnadskostnadsutvecklingen och grunddelarna har således inte halkat efter i den gängse levnadskostnadsutvecklingen. Av denna anledning ansåg Finlands Kommunförbund att den föreslagna höjningen av grunddelen för ensamförsörjare kan ifrågasättas om det inte granskas och utreds om grunddelarna är tillräckliga för alla mottagare. En sådan granskning har inte gjorts sedan slutet av 1990-talet.