1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Tillämpningsområde. I den föreslagna lagen föreskrivs det om gymnasieutbildningen, som liksom i dag ska vara en allmänbildande utbildning på andra stadiet som bygger på den grundläggande utbildningens lärokurs. I lagen föreskrivs det dessutom om utbildning som förbereder för gymnasiestudier och riktar sig till invandrare och personer med främmande språk som modersmål. Genom den föreslagna lagen upphävs gällande gymnasielag (629/1998). Gymnasieutbildningen ska även i fortsättningen grunda sig på tillstånd att anordna utbildningen som beviljas av undervisnings- och kulturministeriet, och lagen ska tillämpas på den utbildning som anordnas med stöd av ett sådant tillstånd. Det är inte meningen att tillstånden att anordna utbildningen ska omprövas i samband med att lagen omarbetas.
I paragrafen ska det dessutom föreskrivas att studentexamen avläggs som avslutning på gymnasieutbildningen. Med hjälp av studentexamen klarläggs om de studerande har tillägnat sig de kunskaper och färdigheter som anges i gymnasiets läroplan samt uppnått tillräcklig mognad enligt målen för gymnasieutbildningen. Gymnasieutbildningen och studentexamen hör således de facto ihop och bildar en helhet. Studentexamen ska likväl inte heller framöver ingå i gymnasieutbildningens lärokurs. Om studentexamen ska det fortsättningsvis föreskrivas separat, och de materiella bestämmelser om studentexamen som ingår i gällande gymnasielag ska i huvudsak flyttas till lagen om anordnande av studentexamen (672/2005).
2 §. Gymnasieutbildningens syfte. I paragrafen föreskrivs det om gymnasieutbildningens syfte. Det centrala syftet med gymnasieutbildningen är även framöver att ge den studerande färdigheter att fortsätta sina studier på högskolenivå vid ett universitet eller en yrkeshögskola. Eftersom gymnasieutbildningen ger den studerande färdigheter för högskolestudier, ger den utan någon särskild bestämmelse färdigheter för sådan yrkesutbildning på andra stadiet som bygger på gymnasieutbildningen. Gymnasieutbildningen syftar också till att stödja de studerandes utveckling till goda, harmoniska och bildade människor och aktiva samhällsmedlemmar samt att ge dem sådana kunskaper, färdigheter och beredskaper som de behöver i arbetslivet, för fritidsintressen och för en allsidig personlighetsutveckling. Dessutom ska gymnasieutbildningen förbereda de studerande för livslångt lärande och för kontinuerlig självutveckling. De föreslagna bestämmelserna om syftet understryker gymnasieutbildningens ställning i det finska utbildningssystemet och dess uppgift som en del av de studerandes växande som människa och deras livslånga lärande. Bestämmelserna avspeglar också den rådande uppfattningen om allmänbildningen som en helhet som inte enbart anknyter till innehållet i kunskap och vetenskapsgrenar eller läroämnen, utan även omfattar ett mångsidigt behärskande av breda kunskaper och färdigheter som behövs i arbetslivet och i samhället.
De syften med utbildningen som anges i lagen ska fungera som rättesnöre när statsrådet med stöd av den föreslagna 11 § utfärdar bestämmelser som gäller de allmänna nationella målen för utbildningen och studiernas innehåll, när Utbildningsstyrelsen utarbetar de läroplansgrunder som avses i 12 § och när utbildningsanordnarna ordnar utbildning som avses i lagen.
Enligt 3 mom. är syftet med den utbildning som förbereder för gymnasiestudier att ge den studerande de språkliga och andra färdigheter som de behöver vid övergången till gymnasieutbildning. Denna förberedande utbildning ska även i fortsättningen vara avsedd för invandrarare och studerande med ett främmande språk som modersmål som har som mål att avlägga gymnasiets lärokurs men som inte har tillräckliga språkliga färdigheter för att klara studierna. Förutom att de språkliga färdigheterna utvecklas bekantar sig de studerande i den förberedande utbildningen med studiekulturen i den finländska gymnasieutbildningen. På så sätt får de en uppfattning om gymnasiestudierna och deras svårighetsgrad, varför tröskeln för att inleda gymnasiestudier sänks.
2 kap. Ordnande av utbildning
3 §. Utbildningsanordnare. Till sitt innehåll motsvarar paragrafen i huvudsak 3 § i gällande gymnasielag. För att få ordna gymnasieutbildning ska det även i fortsättningen enligt 1 mom. krävas ett tillstånd som liksom för närvarande ska beviljas av undervisnings- och kulturministeriet. Som utbildningsanordnare ska även framöver kommuner, samkommuner, registrerade sammanslutningar och stiftelser kunna fungera. Tillstånd att ordna gymnasieutbildning beviljas efter ansökan. Tillstånd ska också kunna beviljas för utbildning som ordnas utomlands. Grundregeln är likväl att finländare som bor utomlands deltar i den undervisning som ordnas av bosättningslandet. Tillstånd att ordna gymnasieutbildning utomlands som beviljats med stöd av den nuvarande gymnasielagen har endast gällt utbildning som anordnats för finländare som varit tillfälligt bosatta utomlands, och det är inte meningen att tillstånden ska omprövas i samband med att lagen stiftas.
I motiveringarn till regeringspropositionen om den gällande gymnasielagen konstaterades det att avsikten inte är att det för sådan utbildning som ordnas för ungdomar och för sådan som ordnas för vuxna ska ges skilda tillstånd att ordna undervisning, utan tillståndet ska ge rätt att ordna utbildning för studerande i alla åldrar enligt vad utbildningsanordnaren bestämmer (RP 86/1997 rd, s. 71). Det samma ska gälla även de bestämmelser som nu föreslås. Alla som fått tillstånd att ordna gymnasieutbildning ska även i fortsättningen ha möjligt att, om de så önskar, ordna utbildning som förbereder för gymnasieutbildning. Det är inte nödvändigt att nämna detta särskilt i bestämmelsen, eftersom tillståndet enligt ordalydelsen i bestämmelsen beviljas för att ordna utbildning som avses i lagen.
I 2 mom. föreskrivs det att utbildning som avses i lagen också kan ordnas vid en statlig läroanstalt. Beslut om gymnasieutbildning som ordnas vid statliga läroanstalter ska liksom för närvarande fattas av undervisnings- och kulturministeriet med iakttagande av det som i lagen föreskrivs om tillstånd för ordnande av utbildningen och om särskilda utbildningsuppgifter. I 88 § i universitetslagen (558/2009) föreskrivs det om universitetens övningsskolor, där det även går att ordna universitetsutbildning. På ordnandet av utbildningen och upphörande med verksamheten tillämpas vad som någon annanstans föreskrivs om gymnasieutbildning vid statliga läroanstalter. När gymnasieutbildning ordnas vid universitetens övningsskolor ska således den föreslagna lagen tillämpas. Universitetens övningsskolor ska enligt förslaget fortfarande kunna ha en särskild utbildningsuppgift enligt i 6 och 7 §.
4 §. Förutsättningar för beviljande av tillstånd att ordna utbildning. I den föreslagna lagen ska det föreskrivas exaktare om förutsättningarna för att bevilja tillstånd att ordna gymnasieutbildning än i 4 § i gällande gymnasielag. En förutsättning för att tillstånd ska beviljas är att den utbildning som tillståndet gäller är nödvändig med hänsyn till det nationella eller regionala utbildningsbehovet och utbildningsutbudet. Vid tillståndsprövningen har det till exempel betydelse hur många studerande den sökande väntas få samt regionens befolkningsunderlag och studerandeunderlag. Dessutom krävs det att den sökande har yrkesmässiga och ekonomiska förutsättningar att ordna utbildningen på ett ändamålsenligt sätt. Utbildningen ska kunna ordnas så att den till alla delar stämmer överens med kraven i den föreslagna lagen och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den och i läroplansgrunderna. Till de yrkesmässiga förutsättningarna hör till exempel en tillräcklig och behörig undervisningspersonal samt sådana ändamålsenliga, säkra och hälsosamma utrymmen och hjälpmedel som behövs för att undervisningen ska kunna ordnas. Utbildningsanordnarens inkomst- och utgiftsstruktur ska visa på en sådan soliditet att denne klarar även förändringar, till exempel måttliga variationer i antalet studerande, som medför överraskande kostnadseffekter.
Det ska inte heller framöver vara tillåtet att ordna utbildningen i syfte att uppnå ekonomisk vinst. Detta betyder inte att verksamheten inte får ge utbildningsanordnarna ett överskott. Det väsentliga med hänsyn till bestämmelsen är att utbildningsanordnaren inte delar ut det överskott eller den förmån som verksamheten medför till sina ägare, utan till exempel reserverar medlen för investeringar eller motsvarande utgifter som är nödvändiga med hänsyn till ordnandet av utbildningen.
I 2 mom. föreskrivs det om innehållet i tillstånd att ordna gymnasieutbildning. Enligt 4 § 2 mom. i gällande gymnasielag ska det i tillståndet anges i vilken form utbildningen ordnas. Bestämmelser om den form i vilken utbildningen ordnas finns i 12 § i gällande lag. Enligt 1 mom. i den paragrafen kan utbildningen delvis eller helt ordnas som närundervisning eller distansundervisning. Det finns i regel inget behov att i tillståndet bestämma i vilken form utbildningen ska ordnas, utan anordnaren får bestämma om utbildningen ska ordnas som närundervisning eller distansundervisning. Däremot ska utbildningsanordnarens rätt att ordna utbildningen vid en internatskola enligt den förslagna paragrafen anges i tillståndet. Den andra meningen i det föreslagna momentet ska ersätta 3 § 3 mom. i gällande lag, men den ändrar inte det rådande rättsläget. Utbildningsanordnaren beslutar om de gymnasier där utbildningen ordnas och deras namn. Vid samma utbildningsanstalt kan man även ordna utbildning som hör till tillämpningsområdena för annan lagstiftning, såsom lagen om grundläggande utbildning (628/1998) eller lagen om yrkesutbildning (531/2017). Utbildningsanordnaren ska också besluta om undervisningsspråken vid sina läroanstalter med beaktande av villkoren rörande undervisningsspråk i tillståndet att ordna utbildningen och bestämmelserna om detta i 14 §.
Tillstånden att anordna gymnasieutbildning bör bilda en helhet som säkerställer en tillräcklig tillgång på gymnasieutbildning i hela landet. Tillräcklig tillgång innefattar såväl att antalet nybörjarplatser är tillräckligt som att utbildningen är geografiskt tillgänglig i landets olika delar. Även den svenskspråkiga och den samiskspråkiga befolkningens utbildningsbehov ska tillgodoses på tillbörligt sätt. I paragrafens 3 mom. påförs undervisnings- och kulturministeriet en skyldighet rörande detta. Bestämmelsen begränsar ministeriets prövningsrätt när det beslutar om tillstånd att ordna utbildning och säkerställer på så sätt ett heltäckande nät av utbildningsanordnare samt tillgången till utbildningen.
I 4 mom. ingår ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda bestämmelser om de förfaranden som hänför sig till sökande av tillstånd och om de handlingar och redogörelser som ska fogas till ansökan. Syftet med regleringen på förordningsnivå är att göra det lättare att ansöka om tillstånd att ordna gymnasieutbildning och minska behovet att be om tilläggsutredningar och lämna sådana vid behandlingen av ansökningar.
5 §. Ändring och återkallelse av tillstånd att ordna utbildning. Enligt 4 § i gällande gymnasielag beslutar vederbörande ministerium om ändringar i ett tillstånd att ordna utbildning. Ministeriet kan återkalla ett tillstånd att ordna utbildning om utbildningen inte uppfyller föreskrivna krav för beviljande av tillstånd eller om utbildningen annars ordnas i strid med gymnasielagen eller bestämmelser eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den. Det finns behov att precisera de nuvarande bestämmelserna om att ändra och återkalla tillstånd. Enligt huvudregeln i 1 mom. i ska undervisnings- och kulturministeriet besluta om ändring och återkallelse av tillstånd att ordna utbildning efter ansökan. När ansökan behandlas beaktas de villkor som föreskrivs för beviljande av tillstånd att ordna utbildning i tillämpliga delar. Utbildningsanordnaren ska meddela undervisnings- och kulturministeriet om den beslutar att upphöra med att ordna gymnasieutbildning. I så fall återkallar ministeriet tillståndet.
I 2 mom. anges situationer där ett tillstånd att ordna gymnasieutbildning kan ändras eller återkallas utan ansökan. De förutsättningar som anges i momentet stämmer i huvudsak överens med de förutsättningar för återkallelse av tillstånd som anges i 4 § 3 mom. i gällande lag. Tillståndet behöver dock inte nödvändigtvis återkallas i sin helhet, utan en ändring av tillståndet kan vara en tillräcklig åtgärd. Tillståndet ska kunna återkallas om utbildningen inte längre ordnas även när anordnaren av utbildningen inte har ansökt om att tillståndet ska återkallas. Till skillnad från nuläget ska det dessutom enligt förslaget föreskrivas att förfarandet ska strida mot lagen på ett väsentligt sätt för att tillståndet på grund av detta ska kunna ändras eller återkallas. Den föreslagna ordalydelsen motsvarar bättre kraven i de allmänna rättsprinciperna för förvaltningen enligt vilka myndigheterna ska använda sina befogenheter enbart för syften som är godtagbara enligt lag och att myndigheternas åtgärder ska stå i rätt proportion till det eftersträvade målet. Om till exempel utbildning vid en internatskola ordnas på ett sätt som väsentligt strider mot den föreslagna lagen eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den, kan rätten att ordna utbildning vid en internatskola återkallas utan att tillståndet att ordna utbildning ändras på annat sätt.
Bestämmelser om att höra anordnaren av utbildningen och om andra förfaranden när tillstånd att ordna utbildning ändras eller återkallas finns i förvaltningslagen som tillämpas som allmän lag (434/2003). I 3 mom. föreskrivs det dessutom att undervisnings- och kulturministeriet ska ge utbildningsanordnaren tillfälle att inom en skälig tid avhjälpa de brister som avses i 2 mom. innan tillståndet ändras eller återkallas. Jämfört med gällande lag är bestämmelsen ny. Den begränsar undervisnings- och kulturministeriets prövningsrätt samtidigt som den garanterar utbildningsanordnarens rättsskydd. Utbildningsanordnaren ska börja avhjälpa bristerna utan oskäligt dröjsmål. Om bristerna inte kan avhjälpas omedelbart, ska utbildningsanordnaren lägga fram en plan för hur det ska ske. Undervisnings- och kulturministeriet ska bedöma om planen är godtagbar innan det fattar beslut om den. Tillståndet ska kunna ändras eller återkallas trots vidtagna åtgärder eller framlagda planer, om undervisnings- och kulturministeriet bedömer att dessa inte är tillräckliga eller genomförbara. Dessutom föreskrivs det enligt förslaget att undervisnings- och kulturministeriet vid beslut om återkallelse av ett tillstånd att ordna utbildning ska säkerställa att återkallelsen inte äventyrar tillräcklig tillgång till gymnasieutbildning. Den föreslagna bestämmelsen har samband med 4 § 3 mom. Vid behov kan undervisnings- och kulturministeriet till exempel förhandla med en utbildningsanordnare som ansöker om återkallelse av tillstånd och med övriga anordnare av utbildning i regionen om åtgärder som garanterar en tillräcklig tillgång till gymnasieutbildning. I sista hand är det staten som ansvarar för tillgången till utbildningen, eftersom ordnande av gymnasieutbildning är en frivillig uppgift för kommunerna.
6 §. Särskild utbildningsuppgift. Gällande gymnasielag har genom lag 373/2017 kompletterats med nya bestämmelser om särskilda utbildningsuppgifter. Dessa träder i kraft den 1 augusti 2018. Samtidigt har lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009) ändrats till nödvändiga delar. Syftet med lagändringen var att föreskriva mer exakt än tidigare om förutsättningarna att bevilja en särskild utbildningsuppgift samt om grunderna för beviljande av tilläggsfinansiering för en särskild utbildningsuppgift för att säkerställa att de sökande behandlas jämlikt och för att effektivisera den finansiering som beviljas på grundval av en särskild uppgift, så att undervisnings- och kulturministeriet kan bevilja tillstånd att ordna utbildning som gäller tills vidare och som innehåller en särskild utbildningsuppgift från och med den 1 augusti 2018 (RP 20/2017 rd, s. 6). Eftersom de bestämmelser som gäller särskilda utbildningsuppgifter nyligen har ändrats separat, föreslås det att de nya bestämmelserna tas med i den föreslagna lagen i huvudsak oförändrade. Den föreslagna paragrafen motsvarar 4 a § i gällande lag. Undervisnings- och kulturministeriet beslutade den 27 oktober 2017 om tillstånden för de särskilda utbildningsuppgifter som gäller utbildning som inleds i augusti 2018.
7 §. Uppföljning av uppfyllandet av förutsättningarna för en särskild utbildningsuppgift och återkallande av uppgiften. Paragrafens 1 mom. motsvarar 4 b § 1 mom. i gällande gymnasielag. I 2 mom. föreskrivs det om återkallelse av en särskild utbildningsuppgift och en riksomfattande utvecklingsuppgift som ingår i den. Villkoren för återkallelse ska enligt förslaget samstämmas med de villkor för att ändra och återkalla tillstånd för att ordna utbildning som anges i 5 § 2 mom. i den föreslagna lagen. Undervisnings- och kulturministeriet kan enligt förslaget återkalla en särskild utbildningsuppgift och en riksomfattande utvecklingsuppgift som ingår i den, om verksamhet enligt den särskilda utbildningsuppgiften inte längre ordnas, om den inte längre uppfyller de krav för beviljande av en särskild utbildningsuppgift som anges i lagen eller om verksamheten ordnas så att den väsentligt strider mot den föreslagna lagen eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Tillstånd att ordna utbildning förblir likväl i kraft även om den särskilda utbildningsuppgiften återkallas.
8 §. Samarbete och anskaffning av utbildning. Paragrafens 1 mom. innehåller utbildningsanordnarens allmänna skyldighet att samarbeta med anordnare av annan undervisning och utbildning, med högskolor och med aktörer inom arbets- och näringslivet. I bestämmelsen betonas samarbetet mellan anordnarna av gymnasieutbildning och högskolorna starkare än i gällande lagstiftning. Utöver den allmänna skyldigheten att samarbeta föreskrivs det i 13 § 3 mom. i den föreslagna lagen mera detaljerat om utbildningsanordnarens skyldigheter att samarbeta vid ordnandet av undervisningen. Genom samarbete kan utbildningsanordnarnas verksamhet effektiviseras, utbildningens kvalitet förbättras och de valbara studier som tillhandashålls de studerande göras mångsidigare. Jämfört med 5 § 1 mom. i gällande gymnasielag utelämnas preciseringen att samarbetsskyldigheten gäller regionalt, och det ska inte heller i övrigt anges närmare med vilken krets av utbildningsanordnare, högskolor eller aktörer inom arbets- och näringslivet utbildningsanordnaren ska samarbeta. Avsikten är att de exakta formerna för samarbetet och en enskild utbildningsanordnares val av samarbetsparter alltid ska grunda sig på lokala behov och förhållanden. Samarbetet mellan utbildningsanordnare kan till exempel innebära att utbildningsanordnaren öppnar sitt utbildningsutbud för andra utbildningsanordnares studerande eller att utrymmen och personalresurser delas. Genom att utnyttja moderna nät- och fjärranslutningar möjliggörs också nya samarbetsformer internationellt samt särskilt i sådana områden där avstånden mellan läroanstalterna skapar utmaningar för genomförandet av samarbetet.
Enligt 2 mom. får utbildningsanordnaren komplettera den utbildning som ordnas genom att skaffa undervisning som avses i lagen och andra tjänster av en annan anordnare av gymnasieutbildning eller övrig utbildning, en högskola, någon annan offentlig aktör eller någon privat registrerad sammanslutning eller stiftelse. Bestämmelser om att skaffa utbildning finns även i 5 § 2 mom. i gällande gymnasielag. Ordalydelsen i det gällande momentet kan anses oklar i fråga om hur stor del av de tjänster som avses i lagen utbildningsanordnaren får skaffa externt. I regeringspropositionen om lagen konstateras emellertid att utbildningsanordnaren genom anskaffning av utbildningstjänster kompletterar den utbildning som den ger. Bestämmelsen gör det inte möjligt för utbildningsanordnare som beviljats tillstånd att själv avstå från att ordna utbildning (RP 86/1997 rd, s. 76). I den föreslagna lagen ska den rådande principen uttryckas klarare. Den som ordnar gymnasieutbildning ska ha yrkesmässiga och ekonomiska förutsättningar att ordna utbildningen på ett ändamålsenligt sätt. Utbildningsanordnaren ska alltså i huvudsak själv kunna ordna undervisningen och övriga tjänster som sammanhänger med den. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är likväl inte att i jämförelse med nuläget skärpa praxisen rörande anskaffning av utbildning, och det ska inte heller i samband med den nya lagen fastställas exakta gränser för de anskaffade tjänsternas andel. I lagen ska det inte ingå bestämmelser om avtalsarrangemang vid anskaffning av utbildning eller om innehållet i sådana avtal. Utbildningsanordnaren ska enligt förslaget svara för att dess verksamhet är lagenlig i sin helhet även till de delar anordnaren köper tjänster.
9 §. Uppdragsutbildning. Gällande gymnasielag har genom lag 472/2017 kompletterats med bestämmelser om uppdragsutbildning vilka trädde i kraft den 1 augusti 2017. Enligt den nya 5 a § får en utbildningsanordnare som har rätt att ordna utbildning som leder till International Baccalaureate-examen ordna denna utbildning som uppdragsutbildning för medborgare i stater som inte hör till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det föreslås att dessa bestämmelser tas med i den föreslagna lagen utan ändringar.
3 kap. Undervisning
10 §.Lärokursernas målsatta tider, dimensionering och omfattning. Enligt 1 mom. ska gymnasieutbildningen utgöra en lärokurs med målsatt tid på tre år. Gymnasieutbildning ska fortsättningsvis ordnas separat för unga och vuxna enligt olika lärokurser. De studier som hör till lärokursen för unga dimensioneras för heltidsstudier och de studier som hör till lärokursen för vuxna dimensioneras för deltidsstudier. Lärokurserna ska alltså i överensstämmelse med det faktiska läget i dag ha olika omfång trots att den målsatta studietiden är lika lång. I den målsatta tiden på tre år har även den tid för självstudier som ingår i förberedelserna för studentexamen beaktats. Den utbildning som förbereder för gymnasieutbildning utgör en lärokurs vars målsatta tid är ett år. Utbildningsanordnaren är enligt den föreslagna 13 § skyldig att ordna undervisningen och handledningen av studierna så att lärokursen kan avläggas inom den målsatta tiden. Den studerande ska likväl ha rätt att använda en längre tid än den målsatta tiden för att avlägga lärokursen i enlighet med den föreslagna 23 §. Lärokursen ska fortsättningsvis också kunna avläggas på en kortare tid än den målsatta tiden.
Enligt 2 mom. är grunden för dimensioneringen av lärokurserna och studierna som hör till dem en studiepoäng. Närmare bestämmelser om dimensioneringen av lärokurserna utfärdas genom förordning av statsrådet. Användningen av studierpoäng som grund för dimensioneringen gör det möjligt att bestämma studiernas struktur flexibelt i den förordning av statsrådet som utfärdas med stöd av den föreslagna 11 §, vilket gör det möjligt att ordna mera omfångsrika studieavsnitt än i dag vilka överskrider ämnesgränserna. När studiepoäng införs främjas dessutom genomförandet av samarbetet mellan anordnarna av gymnasieutbildning och högskolorna och det blir lättare att räkna högskolestudier till godo i gymnasiets lärokurs och vice versa. Som grundenhet när studierna organiseras och avläggs används enligt den föreslagna lagen ett studieavsnitt. Enligt den föreslagna 12 § ska utbildningsanordnaren besluta vilka studieavsnitt som erbjuds de studerande. Avsikten är att det genom förordning av statsrådet ska föreskrivas att det vid utbildning för unga ska ges 14 timmar och 15 minuter undervisning per studiepoäng och vid utbildning för vuxna 9 timmar och 20 minuter undervisning per studiepoäng. Regleringen motsvarar 1 § i gällande gymnasieförordning (810/1998) när omfattningen av lärokurserna enligt 10 § 3 mom. i den föreslagna lagen beaktas.
I 3 mom. föreskrivs det om lärokursernas omfattning. Lärokursen för gymnasieutbildning för unga omfattar enligt förslaget 150 studiepoäng och lärokursen för gymnasieutbildning för vuxna 88 studiepoäng. Lärokursen för utbildning som förbereder för gymnasieutbildning omfattar 50 studiepoäng. En kurs enligt det nuvarande systemet motsvarar enligt förslaget två studiepoäng. Lärokursernas omfattning i studiepoäng motsvarar följaktligen deras nuvarande omfattning.
11 §. Lärokursens innehåll. I paragrafen ska det föreskrivas om de studier som ska ingå i gymnasieutbildning och i utbildning som förbereder för gymnasieutbildning. Bestämmelserna om vilka studier som ska och kan ingå i lärokurserna är mera uttömmande än bestämmelserna i 7 § i gällande gymnasielag. I 1 mom. föreskrivs det om vilka studier som måste ingå i gymnasiets lärokurs. De studier som avses i momentet är alltså obligatoriska för den studerande i en omfattning som anges närmare genom förordning av statsrådet. Den starka kunskapsbas som en bred allmänbildning förutsätter kan inte uppnås om studiernas innehåll är för smalt. Därför ska gymnasiets lärokurs fortsättningsvis innehålla studier i ett brett spektrum av ämnesgrupper. Lärokursen ska innehålla modersmål och litteratur, studier i det andra inhemska språket och främmande språk, matematisk-naturvetenskapliga studier, humanistisk-samhälleliga studier inbegripet religion eller livsåskådningskunskap, studier i konst- och färdighetsämnen samt studiehandledning. Lärokursen ska således fortsättningsvis innehålla studiehandledning i form av ett läroämne. Bestämmelser om personlig handledning och annan handledning som anknyter till studierna och ansökan till fortsatta studier än den som ges inom ramen för läroämnet studiehandledning finns i den föreslagna 25 §. Det finns inget behov att i lagen särskilt nämna läroämnena hälsokunskap och gymnastik, men hälsokunskap ska fortsättningsvis ingå i de humanistisk-samhälleliga studier och gymnastik i de studier i konst- och färdighetsämnen som avses i momentet. För studerande som avlägger gymnasieutbildningen enligt lärokursen för vuxna ska dock studierna i konst- och färdighetsämnen fortsättningsvis vara frivilliga.
Gymnasiets lärokurs kan enligt det föreslagna 2 mom. innehålla tematiska studier som utvecklar ett brett kunnande. Till det breda kunnandet hör till exempel att kunna hantera och förstå fenomen och helheter som överskrider gränser mellan läroämnen, färdigheter i att lära sig lära och tänka, kritiskt tänkande, färdigheter i att skaffa information, informationstekniska färdigheter, färdigheter i internationalism, arbetslivs- och entreprenörsfärdigheter, samarbets- och interaktionsfärdigheter samt olika färdigheter som sammanhänger med livskompetens och välbefinnande. I de tematiska studierna är det möjligt att på ett flexibelt och mångsidigt sätt utnyttja till exempel innehåll som anknyter till flera läroämnen och aktuella företeelser, samarbete med arbetsgivare och organisationer i regionen samt projekt- och gruppbaserade arbetssätt. Bestämmelser om liknande temastudier finns för närvarande i 8 § i statsrådets förordning om de allmänna riksomfattande målen för och timfördelningen i den utbildning som avses i gymnasielagen (942/2014).
Lärokursen kan enligt 2 mom. också innehålla studiehelheter som genomgås i olika läroämnesgrupper eller läroämnen och som innefattar ett arbete som påvisar särskilt kunnande och intresse och som kallas gymnasiediplom. Gymnasiediplomen ger den studerande en möjlighet att visa sitt intresse för och sina insikter i olika läroämnesgrupper eller läroämnen samt sin förmåga att arbeta målinriktat och långsiktigt och tillämpa den kunskap som han eller hon tillägnat sig i studierna. Även gymnasiediplom kan redan i dag ordnas med stöd av statsrådets förordning om de allmänna riksomfattande målen för och timfördelningen i den utbildning som avses i gymnasielagen i enlighet med läroplansgrunderna. Gymnasiediplom kan för närvarande avläggas i huslig ekonomi, bildkonst, handarbete, gymnastik, medieämnen, musik, dans och teater. Gymnasiediplomen ska likväl inte i den föreslagna lagen begränsas så att de gäller endast konst- och färdighetsämnen, utan de ska också kunna gälla studier i andra ämnesgrupper.
Det föreskrivna innehållet i lärokursen för utbildning som förbereder för gymnasieutbildning motsvarar nuläget. I lärokursens innehåll betonas särskilt studierna i finska eller svenska på grund av syftet med utbildningen.
I fråga om den utbildning som avses i denna lag ska det enligt 4 mom. genom förordning av statsrådet föreskrivas om de allmänna riksomfattande målen, vilka läroämnen som hör till läroämnesgrupperna, studiernas struktur samt omfattningen på de studier som avses i 1—3 mom. Utöver de allmänna målen ska det alltså genom förordning anges närmare vilka ämnen som ska ingå i gymnasierundervisningen, vilka studier som ingår i lärokurserna, vilka studier som är obligatoriska och vilka som är valbara samt studiernas omfattning i antal studiepoäng. Läroämnena och omfattningen av de obligatoriska studier som för närvarande tillhandahålls som nationella fördjupade studier ska enligt förslaget inte ändras. En kurs enligt det nuvarande systemet motsvarar enligt förslaget två studiepoäng. I lagen ska det föreskrivas om omfånget av de studieavsnitt som undervisningen ska bestå av. Genom förordning av statsrådet ska det vara möjligt att utfärda bestämmelser också om detta. Det föreslagna bemyndigandet att utfärda förordning möjliggör flera olika sätt att reglera studiernas struktur och omfattning och ger statsrådet en omfattande prövningsrätt när det utfärdar bestämmelser om dessa. De bestämmelser som utfärdas genom förordning av statsrådet bestämmer de facto också omfattningen av utbildningsanordnarens beslutanderätt. I fråga om de obligatoriska studierna ska det genom förordning föreskrivas att utbildningsanordnaren beslutar hur studieavsnitten ska byggas upp. För att trygga de studerandes valfrihet ska det i fråga om de valbara studier som anges genom förordning av statsrådet i förordningen föreskrivas att de studerande ska ha möjlighet att avlägga dessa studier i form av studieavsnitt på två poäng. Detta utgör inget hinder för att studierna organiseras som mera omfattande studieavsnitt, men den studerande ska då erbjudas en möjlighet att avlägga studierna i delar som motsvarar de nuvarande kurserna. Den studerande ska alltså i en sådan situation erbjudas en möjlighet att avlägga endast en del av en mera omfattande studieavsnitt.
Enligt 5 mom. kan lärokursen för gymnasieutbildning och utbildning som förbereder för gymnasieutbildning utöver de studier som föreskrivs genom förordning av statsrådet även innefatta så kallande lokala studier som bestäms i utbildningsanordnarens läroplan. Utbildningsanordnaren bestämmer omfattningen av de lokala studierna. De ska vara valbara för den studerande. De lokala studierna kan till exempel vara studier som anknyter till en eller flera nationella ämnesgrupper eller ett eller flera nationella ämnen och som fördjupar innehållet i de nationella studierna eller hjälper de studerande att förbereda sig för studentexamen. De kan också vara andra valbara studier som är lämpliga med hänsyn till gymnasiets uppgift. Även studier som avlagts vid någon annan läroanstalt eller andra kunskaper och färdigheter som den studerande skaffat sig till exempel genom hobbyer och föreningsverksamhet ska enligt förslaget kunna godkännas och räknas till godo i lärokursen. Bestämmelser om identifiering och erkännande av kunnande finns i 27 §.
12 §. Läroplan. I 1 mom. föreskrivs det om grunderna för läroplanen. Utbildningsstyrelsen ska i den förordning av statsrådet som avses i 11 § bestämma om målen för och de centrala innehållen i studierna med undantag av de tematiska studierna. Målen för och innehållet i de tematiska studierna bestäms alltså av utbildningsanordnaren. Utbildningsstyrelsen ska besluta om strukturen för läroplansgrunderna mera i detalj. Bestämmelser om vad som ska bestämmas i grunderna för läroplanen finns också i 27 § 5 mom., 31 § 2 mom., 32 § 2 mom. 37 § 5 mom., 39 § 4 mom. och 40 § 3 mom. i den föreslagna lagen. För tydlighetens skull föreskrivs det att grunderna för läroplanen fastställs separat för lärokurserna för gymnasieutbildning för unga och för vuxna och för lärokursen för utbildning som förbereder för gymnasieutbildning. Detta motsvarar nuvarande praxis när grunderna för läroplanen utarbetas.
Det får anses att det föreslagna bemyndigandet ger Utbildningsstyrelsen rätt att vad gäller de studier som ingår i lärokurserna bestämma också om de gemensamma målen för det breda kunnandet, som i de nuvarande grunderna för läroplanen kallas temaområden. Grunderna för läroplanen ska utformas så att målen för studierna och de centrala innehållen i dem gör det möjligt att få med breda kompetensområden och ämnesöverskridande teman i de studieavsnitt som erbjuds de studerande. Det är väsentligt att de studerande utvecklar ett brett kunnande under gymnasiestudierna bland annat med tanke på struktureringen av den kunskap som de tillägnat sig och utvecklingen av deras beredskap för högskolestudier.
Utbildningsanordnaren ska i enlighet med grunderna för läroplanerna utarbeta en läroplan som bestämmer om genomförandet av undervisningen, handledningen av studierna och stödet till lärandet, studieavsnitten som erbjuds de studerande och studieprestationerna som förutsätts för att delta i dem samt om noggrannare mål för och innehåll i undervisningen. På motsvarande sätt som grunderna för läroplanen ska även utbildningsanordnarnas läroplaner godkännas separat för lärokurserna för gymnasieutbildning för unga och för vuxna och för lärokursen för utbildning som förbereder för gymnasieutbildning. Läroplanen ska godkännas separat även för undervisning på svenska, finska och samiska samt vid behov för undervisning på något annat språk.
Paragrafens 3 mom. innehåller en bestämmelse om en gemensam läroplan för gymnasieutbildningen och den grundläggande utbildningen. Bestämmelsen motsvarar 11 § 3 mom. i gällande gymnasielag. Motsvarande bestämmelse ingår i 15 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning.
13 §. Ordnande av studierna. Enligt 1 mom. beslutar utbildningsanordnaren om ordnandet och formerna för ordnandet av utbildningen enligt de villkor som anges i tillståndet. Undervisningen kan således i regel ges på det sätt som utbildningsanordnaren bestämt i form av när-, distans- och flerformsundervisning, men tillståndet att anordna utbildning kan vid behov exempelvis innehålla närmare villkor som rör distansundervisning. Närundervisningen ska fortsättningsvis ses som det primära sättet att ordna undervisningen eftersom de mål som föreskrivs för utbildningen särskilt inte i den utbildning som riktar sig till unga kan anses uppfyllas fullt ut om undervisningen sker enbart på distans. Till det väsentliga innehållet i gymnasiestudierna hör till exempel samverkan i grupp, socialt engagemang och interaktions- och samarbetsfärdigheter. Gränsen mellan närundervisning och distansundervisning kan dock förändras och bli mera svårbestämbar till följd av den tekniska utvecklingen, och därför används de här begreppen inte i lagen. Utbildningsanordnarens rätt att ordna utbildning vid en internatskola anges alltid i enlighet med 4 § i tillståndet att ordna utbildning.
Undervisningen och studiehandledningen ska enligt 2 mom. i paragrafen ordnas så att lärokurserna kan slutföras på målsatt tid. Bestämmelsen motsvarar 3 § i gällande gymnasieförordning som nu, i egenskap av bestämmelse som gäller individens rättigheter och skyldigheter, lyfts upp på lagnivå. Bestämmelsen ålägger utbildningsanordnarna att tillhandahålla de obligatoriska och valbara studier som ingår i lärokurserna i tillräcklig utsträckning och att ge de studerande den handledning och det stöd de behöver i sina studier. De studerande ska också ges möjligheter att ta om underkända studieprestationer. Anordnaren ska se till att målen för utbildningen uppnås och att de studerande ges förutsättningar för att avlägga lärokursen och studentexamen. De lösningar där distansundervisning utnyttjas ska i första hand grunda sig på pedagogiska hänsyn, och de ska inte kunna användas som sparåtgärder. Samma princip ska också gälla andra lösningar som har med genomförandet av utbildningen att göra.
Paragrafens 3 mom. ålägger anordnaren att ordna undervisningen och handledningen av studierna så att den studerande har möjlighet till individuella val som gäller studierna. För att kunna åstadkomma ett tillräckligt utbud av studier kan utbildningsanordnaren utnyttja undervisning som ges av utbildningsanordnarens övriga läroanstalter, av högskolor och av andra utbildningsanordnare. När läroplanen utformas så att det även i praktiken är möjligt att på ett mångsidigt sätt identifiera och erkänna kunnande som den studerande skaffat tidigare eller någon annanstans främjas de studerandes möjlighet att skapa egna studievägar. I den studiehandledning som ingår i lärokurserna och i den personliga och övriga handledningen av studierna får de studerande stöd när de ska träffa sina val gällande studierna.
I momentet ska det också föreskrivas att en del av studierna ska ordnas i samarbete med en eller flera högskolor. Lagen ska inte innehålla närmare bestämmelser om hur samarbetet genomförs. Utbildningsanordnaren ska komma överens med högskolorna om de exakta formerna för samarbetet. Bestämmelsen ger alla studerande en möjlighet att bekanta sig med högskolestudier och avlägga ett studieavsnitt som ordnas i samarbete med en högskola samtidigt som den möjliggör olika sätt att genomföra sammarbetet med hänsyn till lokala behov och förhållanden. Utbildningsanordnaren ska till exempel kunna komma överens med en högskola om att de studerande vid gymnasiet i fråga ska ha rätt att delta i kurser som ordnas av högskolan eller att högskolan erbjuder dem webbaserad undervisning. De studier som ordnas i samarbete kan ingå antingen i de obligatoriska eller i de valbara gymnasiestudierna. I syfte att utveckla samarbetet mellan gymnasierna och högskolorna ska undervisnings- och kulturministeriet våren 2018 tillsätta en arbetsgrupp med uppgift utreda och beskriva det nuvarande samarbetet mellan gymnasierna och högskolorna och olika verksamhetsmodeller för samarbetet, ange mål för samarbetet, föreslå hur samarbetet ska utvecklas och lägga fram nationella verksamhetsmodeller för samarbetet. I verksamhetsmodellerna beaktas utbildningsanordnarnas olika förutsättningar för samarbete, särskilt när det gäller de utbildningsanordnare som inte har någon högskola på nära håll.
Undervisningen ska dessutom ordnas så att den studerande har möjlighet att utveckla sitt internationella kunnande samt sitt arbetslivs- och företagarkunnande. I de gällande grunderna för gymnasiets läroplan ingår skrivningar om temaområden som rör arbetsliv och entreprenörskap samt internationalism. Dessa ska beaktas i undervisningen i samtliga läroämnen och i gymnasiets verksamhetskultur. Den föreslagna bestämmelsen accentuerar den centrala betydelse dessa färdigheter har som en del av det kunnande gymnasieutbildningen producerar, och den styr samtliga gymnasier så att de börjar beakta dem bättre i sin verksamhet än vad som är fallet i dag. De skyldigheter som anges i bestämmelsen kan fullgöras till exempel inom ramen för tematiska studier eller på något annat sätt som utbildningsanordnaren bestämmer.
I 4 mom. föreskrivs det om en årlig plan som det för närvarande föreskrivs om i 3 § i gymnasieförordningen. Utbildningsanordnaren ska fortsättningsvis bestämma till exempel läroanstaltens arbetstider och tidpunkterna för eventuella slutförhör för studieavsnitten. Undervisningstimmarna och arbetstiderna ska även planeras så att det blir lättare för de studerande att göra de individuella val som avses i 3 mom.
14 §. Undervisningsspråk. I ett tillstånd att ordna utbildning ska det i enlighet med 4 § anges på vilket eller vilka språk utbildningsanordnaren ordnar undervisning. Utbildningsanordnaren beslutar om de läroanstalter där utbildningen ordnas och om läroanstalternas utbildningsspråk i överensstämmelse med tillståndet att ordna utbildningen. Ett av undervisningsspråken är alltid finska eller svenska. Studentexamensproven ordnas i enlighet med läroanstaltens undervisningsspråk på finska eller svenska. Även de beslut som gäller den studerande meddelas på språket i fråga. Utöver finska eller svenska kan läroanstalten ordna undervisning på samiska, rommani, teckenspråk eller något annat språk, till exempel engelska eller tyska, som anges i tillståndet att ordna utbilningen. Ett sådant språk kan också vara läroanstaltens huvudsakliga undervisningsspråk. De studerande vars modersmål är finska eller svenska ska även vid dessa läroanstalter enligt 15 § undervisas i finska eller svenska som modersmål.
En del av undervisningen kan också ges på ett språk som inte anges i tillståndet att ordna utbildning. Undervisningen kan alltså ges delvis på engelska utan att detta fastställts i tillståndet att ordna utbildningen. Emellertid ska de studerande i så fall behärska undervisningsspråket tillräckligt bra för att deras möjligheter att följa undervisningen och slutföra lärokursen och studentexamen inte ska äventyras. Vad gäller modersmålsundervisningen ska 15 § iakttas även i detta fall.
Enligt 1 och 2 mom. ska utbildningsanordningarna kunna använda flexibla lösningar som gäller undervisningsspråket. Därför är det inte nödvändigt att på motsvarande sätt som i 6 § 3 mom. i gällande gymnasielag föreskriva att undervisningen i en särskild undervisningsgrupp eller läroanstalt huvudsakligen eller uteslutande kan meddelas på ett annat språk än finska, svenska, samiska, rommani eller teckenspråk.
15 §. Undervisning i modersmålet. Ett av undervisningsspråken är enligt 14 § finska eller svenska. Som modersmål undervisas enligt läroanstaltens undervisningsspråk finska eller svenska eller samiska enligt den studerandes modersmål. Som modersmål kan läroanstalten också undervisa ett annat språk som är den studerandes modersmål. Närmare bestämmelser om undervisning i modersmålet ska enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet. Det gäller till exempel undervisning i läroämnet modersmål och litteratur enligt lärokursen för finska eller svenska som andra språk och lärokursen för litteratur.
16 §. Undervisning i religion och livsåskådningskunskap. Den föreslagna paragrafen motsvarat 9 § i gällande gymnasielag. Enligt huvudregeln för undervisningen i religion ska utbildningsanordnaren ordna religionsundervisning enligt den religion som flertalet av de studerande omfattar, och de studerande som hör till detta religiösa samfund deltar i undervisningen i sin egen religion. Dessutom ska det i överensstämmelse med gällande lag föreskrivas om undervisning i andra religioner och i livsåskådningskunskap.
17 §. Undervisningens offentlighet. Gymnasieundervisningen ska liksom för närvarande vara offentlig, men rätten att åhöra undervisningen ska kunna begränsas av grundad anledning. Det kan vara motiverat att begränsa offentligheten till exempel i en situation där undervisningen på grund av undervisningsmetoderna eller undervisningsutrymmena inte på ett skäligt sätt kan genomföras utan störningar om utomstående åhörare är närvarande.
18 §. Försök. I paragrafen föreskrivs det om försök som är nödvändiga för att utveckla utbildningen eller undervisningen huvudsakligen i överensstämmelse med nuläget. Enligt 15 § 4 mom. i gällande gymnasielag kan försökstillstånd beviljas för högst tre år och förlängas med högst två år. Detta möjliggör i praktiken att de studerande kan ta del av undervisning som meddelas enligt försöket i ett eller två år. Vad gäller försökets längd ska de studerande enligt den föreslagna paragrafen kunna antas till undervisning enligt ett försök för högst tre på varandra följande år. På så sätt får man tillräckligt med information för att kunna bedöma dess resultat och effekter. Det finns inte längre behov att föreskriva särskilt om försökets varaktighet. En person som antagits som studerande under de tre som nämns i bestämmelsen ska få slutföra sina studier enligt försöksprogrammet även när studierätten förlängs i enlighet med 23 § i lagen.
4 kap. Att söka sig till en läroanstalt och antagning som studerande
19 §. Att söka sig till en läroanstalt och ansökningsförfaranden. I paragrafen föreskrivs det om att söka sig till studier i huvudsak på motsvarande sätt som i gällande lagstiftning. Som för närvarande ska en person som söker in till utbildning som avses i den föreslagna lagen enligt 1 mom. ha rätt att söka till den läroanstalt han eller hon önskar. Enligt 2 mom. ska man vid antagning av studerande kunna använda riksomfattande ansökningsförfaranden som det föreskrivs närmare om genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om riksomfattande ansökningsförfaranden finns i statsrådets förordning om förfarandet vid ansökan till yrkesutbildning, gymnasieutbildning och förberedande utbildning efter den grundläggande utbildningen (294/2014), som enligt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska förbli i kraft. I förordningen föreskrivs det om gemensam ansökan till yrkesutbildning och gymnasieutbildning, genom vilken studerande söker till grundläggande yrkesutbildning eller gymnasieutbildning för unga. Syftet med den gemensamma ansökan är att sörja för att den ålderskategori som avslutar den grundläggande utbildning kan övergå till utbildning som bygger på denna så smidigt som möjligt.
I den föreslagna lagen införs begreppet kontinuerlig ansökan. Enligt 3 mom. ska utbildningsanordnaren besluta om kontinuerlig ansökan och därtill hörande ansökningstider och ansökningsförfaranden när det gäller fördelning av studieplatser som inte fördelas genom riksomfattande ansökningsförfaranden. I den kontinuerliga ansökan kan en person söka till en utbildning genom att lämna en ansökan inom ansökningstider och genom de ansökningsförfaranden som utbildningsanordnaren bestämt. Utöver de studieplatser som inte fördelas genom den gemensamma ansökan ska även de studieplatser som inte fyllts genom den gemensamma ansökan kunna fyllas genom den kontinuerliga ansökan. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är inte att ändra den ställning som den gemensamma ansökan har som den primära anökningsvägen till gymnasieutbildning för unga, och bestämmelsen gör det inte möjligt att göra avsteg från en jämlik behandling av de sökande.
20 §. Antagning som studerande. I paragrafen föreskrivs det om antagning som studerande och beslut om antagning. Enligt 1 mom. beslutar utbildningsanordnaren om antagning till läroanstalten som studerande. När beslut om antagning som studerande fattas iakttas förvaltningslagen. Enligt den föreslagna 49 § får omprövning av beslut som gäller antagning som studerande begäras hos regionförvaltningsverket.
I 2 mom. föreskrivs det om vilka studier den studerande antas för att genomgå. Den föreslagna bestämmelsen är ny jämfört med gällande lagstiftning, men den motsvarar rådande praxis. De studerande antas för att genomgå gymnasieutbildning för unga eller för vuxna. Vid sidan av gymnasiets lärokurs antas de studerande för att avlägga studentexamen. I undervisning som ges inom ramen för en särskild utbildningsuppgift som syftar till avläggande en internationell examen enligt 17 § i lagen om anordnande av studentexamen som till nivån motsvarar studentexamen avlägger de studerande dock inte studentexamen utan den internationella examen i fråga. Den studerande kan också antas för att genomgå studier i ett eller flera läroämnen som ingår i gymnasieutbildningens lärokurs, det vill säga så kallade ämnesstudier, eller lärokursen för utbildning som förbereder för gymnasieutbildning.
Paragrafens 3 mom. bygger på samma principer som 19 a § i gällande gymnasielag, men ordalydelsen preciseras. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 7 kap. i förvaltningslagen ska en sökande kunna meddelas skriftligt om att han eller hon inte har blivit antagen om antagningen av studerande sker på basis av riksomfattande ansökningsförfaranden enligt 19 § 2 mom. Utbildningsanordnaren ska dock ge ett förvaltningsbeslut om antagning som studerande om sökanden begär detta skriftligt eller muntligt inom 30 dagar från det att han eller hon fått ett sådant meddelande om studerandeantagningens resultat som avses i momentet.
Den föreslagna bestämmelsen motsvarar det beslutsförfarande som för närvarande används vid antagningen av studerande och som har visat sig fungera i praktiken. Den sökande underrättas om sitt resultat i antagningen, antalet antagningspoäng han eller hon fått och poänggränsen för antagning genom ett brev. Utifrån detta kan den sökande bedöma behovet att begära omprövning. Med hänsyn till det stora antalet antagningsbeslut i de gemensamma antagningsförfarandena samt andra särdrag i antagningsprocessen är det motiverat att ett beslut som kan omprövas utfärdas endast på begäran av den sökande. Utbildningsanordnarna skulle annars tvingas använda tid på sådana negativa beslut som den sökande inte har något intresse att söka ändring i. Om den sökande har blivit antagen till sitt förstahandsval, har denne i allmänhet i praktiken inte något intresse av att klaga över negativa beslut i fråga om andra ansökningsönskemål. Förutom i ett brev som skickas per post kan det meddelande som avses i bestämmelsen med personens medgivande även sändas elektronisk.
21 §. Förutsättningar för antagning som studerande. I 1 mom. föreskrivs det om de allmänna villkoren för att anta en sökander till utbildning som avses i den föreslagna lagen. Till utbildningen kan antas den som har genomgått den grundläggande utbildningens lärokurs eller inhämtat motsvarande tidigare lärokurs. Till gymnasieutbildning kan alltså fortfarande antas den som har genomgått grundskolans lärokurs enligt grundskolelagen (476/1983) eller motsvarande äldre lärokurs. Som studerande kan antas även den som genomgått en utbildning utomlands som i landet i fråga ger behörighet för studier som motsvarar gymnasieutbildning. Personen ska i sådana fall för utbildningsanordnaren visa upp en utredning som är tillräcklig för att detta ska kunna bedömas.
Som studerande kan av vägande skäl även antas den som inte har genomgått den grundläggande utbildningens lärokurs eller motsvarande tidigare lärokurs eller en utbildning utomlands men som utbildningsanordnaren annars anser ha tillräckliga förutsättningar att klara studierna. Beslutet om antagning som studerande ska i detta fall motiveras. Enligt 45 § 2 mom. i förvaltningslagen behöver ingen motivering ges i andra fall. Utbildningsanordnaren kan av den sökande kräva utredningar och prov som behövs för bedömningen. Kravet om vägande skäl och skyldigheten att motivera beslutet betonar vikten av återhållsamhet när sådana personer som avses i bestämmelsen antas till gymnasieutbildning som studerande. I regel ska personen vägledas att söka till utbildning som avses i lagen om grundläggande utbildning.
För antagning som studerande till utbildning som förbereder för gymnasieundervisning tillämpas förutom kraven i 1 mom. även tilläggskraven i 2 mom. Utbildningen som förbereder för gymnasieutbildning är enligt förslaget fortfarande avsedd för invandrare och personer med ett främmande språk som modersmål. Definitionen av invandrare i 2 a § i den gällande gymnasielagen motsvarar definitionen i 3 § 3 punkten i lagen om främjande av integration (1386/2010). I den föreslagna bestämmelsen hänvisas till nämnda punkt i lagen om främjande av integration. Personer som söker internationellt skydd eller vistas i landet olagligt är inte sådana invandrare som avses i bestämmelsen. Med en person med ett främmande språk som modersmål avses enligt förslaget en person vars modersmål är något annat än finska, svenska eller samiska enligt det befolkningsdatasystem som avses i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009). Ytterligare villkor för att den sökande ska kunna antas som studerande är som för närvarande att den sökande inte har tillräckliga språkliga färdigheter för att klara gymnasiestudier på finska eller svenska, att den sökande har som mål att genomgå gymnasieutbildningens lärokurs efter den förberedande utbildningen och att den sökande inte har avlagt en högskoleexamen.
22 §. Grunder för antagning som studerande. Vid antagningen av studerande ska, enligt 1 mom., jämlika antagningsgrunder tillämpas. Bestämmelsen uttrycker en princip för antagning av studerande som ska iakttas när studieplatser fylls oavsett om det sker genom ett riksomfattande ansökningsförfarande eller kontinuerlig ansökan.
I den föreslagna lagen fastställs de grundläggande principerna för antagning som studerande exaktare än i gällande gymnasielag. De preciseras ytterligare genom reglering på förordningsnivå. I 2 mom. föreskrivs det om grunderna för antagning som studerande i gymnasieutbildning för unga. Som grunder för antagning som studerande används enligt förslaget sökandenas tidigare studieframgång och ansökningsönskemål samt eventuella antagnings- eller lämplighetsprov och andra prov enligt beslut av utbildningsdanordnaren. Närmare bestämmelser om antagningsgrunderna och hur de betonas utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Bestämmelser om grunderna för antagning finns i undervisningsministeriets förordning om grunderna för antagning av studerande i gymnasieutbildningen (856/2006), som enligt de föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska förbli i kraft.
I den förordning av undervisnings- och kulturministeriet som nämnts ovan kan det enligt 3 mom. i paragrafen föreskrivas om grunderna för antagning som studerande vid antagning av studerande till en internationell examen som till nivån motsvarar studentexamen och till studier som förbereder för en sådan examen. I övrigt beslutar utbildningsanordnaren om grunderna för antagning som studerande.
Enligt 4 mom. beslutar utbildningsanordnaren om grunderna för antagning som studerande till gymnasieutbildning för vuxna, studier i ett eller flera läroämnen som hör till gymnasieutbildningens lärokurs och utbildning som förbereder för gymnasieutbildning. Bestämmelser om antagning av sökande som är under 18 år till gymnasieutbildning för vuxna ska också ingå i lagen, och gällande lagstiftning preciseras eftersom det har observerats oklarheter i nuvarande praxis. Enligt momentet ska antagningen ske av en grundad anledning som har samband med sökandens hälsotillstånd eller personliga livssituation och som medför att det inte är skäligt att förutsätta att sökanden ska studera på heltid i en gymnasieutbildning för unga. Antagningen som studerande ska således inte kunna grunda sig på omständigheter som har samband med anordnarens verksamhet, såsom bildandet av studerandegrupper eller till exempel enbart den studerandes svaga studieframgång i utbildning för unga. Vid antagning till gymnasieutbildning för vuxna ska det fattas ett särskilt beslut även när den studerande övergår till utbildningen från en gymnasieutbildning för unga som ordnas av samma utbildningsanordnare. I beslutet om antagning som studerande ska den grundade anledning som avses i momentet specificeras.
5 kap. Den studerandes rättigheter och skyldigheter
23 §.Studierätt. I paragrafen föreskrivs det om den studerandes studierätt och när den börjar, om extra tid som beviljas för slutförande av studierna och om den studerandes rätt att tillfälligt avbryta sin studierätt. Den terminologi som används stämmer överens med terminologin i den övriga utbildningslagstiftningen.
Enligt 1 mom. börjar den studerandes studierätt vid en tidpunkt som utbildningsanordnaren bestämmer. Studierätten börjar i regel när den årliga arbetstiden för gymnasieutbildningen och de faktiska studierna inleds i enlighet med vad som utbildningsanordnaren beslutat.
I 2 mom. föreskrivs det om studierättens varaktighet. Även om den målsatta tiden för avläggande av gymnasieutbildningens lärokurs enligt 10 § är tre år och utbildningsanordnaren enligt 13 § är skyldig att ordna undervisningen och handledningen av studierna enligt lärokursen så att gymnasieutbildningens lärokurs kan slutföras inom den tiden, ska den studerande även i fortsättningen ha rätt att avlägga lärokursen på fyra år. Bestämmelsen möjliggör individuella studievägar för de studerande, beaktar de studerandes varierande livssituation och förebygger att studerande avbryter sina studier i onödan. Genom den studiehandledning enligt 11 § 1 mom. som ges som läroämne, den studiehandledning som ges enligt 25 §, det stöd som avses i 28 §, och de avvikande studiearrangemang som avses i 29 § kan läroanstalten påverka studiernas framskridande så att de inte fördröjs i onödan. Den lärokurs som förbereder för gymnasieutbildning ska som för närvarande kunna avläggas på ett år i överensstämmelse med dess omfattning.
Utbildningsanordnaren kan bevilja den studerande extra tid för slutförande av studierna på grund av sjukdom, skada eller någon annan särskild orsak. Även denna bestämmelse motsvarar till sitt innehåll gällande gymnasielag, men sjukdom och skada nämns explicit som särskilda orsaker. Andra särskilda orsaker kan vara att den studerande avlägger särskilt omfattande gymnasiestudier, att den studerande tränar för toppidrott eller olika sociala orsaker som sammanhänger med den studerandes livssituation och som har inverkat på studiernas framskridande.
I 3 mom. föreskrivs det om tillfälligt avbrytande av studierätten. Också för närvarande har den studerande i praktiken kunnat avbryta sina gymnasiestudier tillfälligt, men eftersom bestämmelser om detta saknats har olika utbildningsanordnares praxis bland annat när det gäller godtagbara grunder för avbrottet varierat. Momentet om tillfälligt avgrytande av studierna gör praxisen enhetligare och säkerställer att de studerande behandlas jämlikt. Motsvarande bestämmelse finns också i lagen om yrkesutbildning. Bestämmelsen motsvarar också universitetslagens och yrkeshögskolelagens bestämmelser om omständigheter under vilka en studerande kan anmäla sig som frånvarande under det första läsåret samt orsaker till frånvaro som inte beaktas vid avräkningen mot den maximala studietiden.
Enligt det föreslagna 3 mom. har en studerande rätt att tillfälligt avbryta sin studierätt för den tid som han eller hon fullgör tjänstgöring enligt värnpliktslagen (1438/2007), civiltjänstlagen (1446/2007) eller lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor (194/1995) eller får sjukdagpenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004). Den studerande får, om han eller hon så önskar, i stället för att tillfälligt avbryta studierätten fortsätta studierna, om det i övrigt är möjligt. En studerande får till exempel enligt 8 kap. 4 a § i sjukförsäkringslagen studera i liten skala under en sjukdagpenningsperiod. I sådana fall kan de orsaker som nämns i 3 mom. beaktas som särskilda skäl enligt 2 mom. om det senare visar sig nödvändigt att bevilja extra tid.
Enligt det föreslagna 3 mom. kan studierätten på begäran av den studerande avbrytas tillfälligt även av någon annan grundad anledning. I lagen föreskrivs det inte närmare vilka dessa anledningar är, men de kan ha samband med den studerandes livssituation, såsom en skada eller en sjukdom, ett år som utbytesstuderande eller sådana familjesituationer på grund av vilka det är motiverat att avbryta studierätten tillfälligt.
I paragrafen anges det inte hur länge ett tillfälligt avbrott enligt 3 mom. kan vara. Grundprincipen kan likväl anses vara att pauser i studierna som varar till exempel några dagar eller ett par veckor inte kräver beslut enligt 3 mom., utan den studerande ska kunna komma överens om dessa situationer med utbildningsanordnaren enligt de förfaranden gällande en studerandes frånvaro som avses i 30 § 1 mom. Någon övre gräns för tillfälliga avbrott anges inte heller. Grundprincipen ska likväl vara att grunden för ett tillfälligt avbrott är en tidsmässigt begränsad omständighet och att ett tillfälligt avbrott till exempel endast av särskilda skäl kan vara längre än ett år.
Enligt 4 mom. beslutar utbildningsanordnaren om beviljande av extra tid och om tillfälligt avbrytande av studierätt efter den studerandes ansökan. Den studerande bör ansöka om extra tid i tid, så att studierätten inte upphör i enlighet med 24 §. Behovet att ansöka om extra tid bör behandlas i den personliga handledningen av den studerande.
24 §.Studierättens upphörande. I paragrafen föreskrivs det om studierättens upphörande på ett tydligare sätt än i nuvarande lagstiftning. Enligt 1 mom. förlorar en studerande sin studierätt om han eller hon inte har slutfört sina studier inom den tid som föreskrivs i 23 § 2 mom. eller inom den extra tid som beviljats eller om han eller hon inte har beviljats extra tid för att slutföra studierna. Den studerande förlorar också sin studierätt om han eller hon utan att anmäla giltigt skäl uteblir från undervisningen och om det är uppenbart att han eller hon inte har för avsikt att fortsätta studierna. I sådana situationer bör utbildningsanordnaren kontakta den studerande för att utreda dennes avsikter i fråga om studierna. Om personen inte svarar på kontaktförsöket eller inte ens efter samtal deltar i undervisningen, framlägger en grundad anledning till sin frånvaro eller på annat sätt kommer överens med utbildningsanordnaren om hur utbildningen ska fortsätta, förlorar han eller hon sin studierätt. Till sitt innehåll motsvarar paragrafens 1 mom. bestämmelserna i 24 § 2 mom. i gällande gymnasielag om när en studerande anses ha avgått.
Om den studerande skriftligen meddelar utbildningsanordnaren att han eller hon avgår, upphör studierätten enligt 2 mom. den dag som meddelandet anländer hos utbildningsanordnaren eller vid en senare tidpunkt som den studerande meddelar.
Enligt 3 mom. ska utbildningsanordnaren meddela ett separat beslut om att studierätten upphör. Bestämmelsen kommer att skapa en klarare praxis i fråga om studierätten, och den behövs för att klargöra en enskild studerandes situation till exempel när denne ansöker om sociala förmåner som beror av statusen som studerande eller dess upphörande.
25 §.Rätt till undervisning och till handledning av studierna. I paragrafen föreskrivs det om den studerandes rätt till undervisning och studiehandledning. Enligt 1 mom. har den studerande rätt att få undervisning på det sätt som bestäms i utbildningsanordnarens läroplan. Enligt förslaget kan det förutsättas att en del av studierna som ingår i gymnasieutbildningens lärokurs studeras självständigt och den studerande kan även beviljas tillstånd att genomgå studier självständigt efter ansökan. Bestämmelserna om självständiga studier motsvarar i huvudsak 4 § i gällande gymnasieförordning. De lyfts upp på lagnivå därför att de gäller individens rättigheter och skyldigheter. Bestämmelserna preciseras dock så att självständiga studier är möjliga bara om de inte äventyrar uppnåendet av målen för utbildningen och den studerandes förutsättningar att slutföra lärokursen och studentexamen.
En bestämmelse om studiehandledning finns för närvarande i gymnasieförordningen, och den ska enligt förslaget lyftas upp på lagnivå eftersom den gäller de studerandes rättigheter. I 2 mom. föreskrivs det precisare än i gällande lagstiftning om den studerandes rätt till handledning av studierna. Handledningen i gymnasiet bildar en helhet som stöder de studerande i olika skeden av deras studier och utveckla deras förmåga att träffa val och ta beslut som gäller deras utbildning och framtid. Handledningen är ett målstyrt arbete som gymnasiets utbildningspersonal sköter gemensamt. Studiehandledaren bär huvudansvaret för den praktiska organiseringen av studiehandledningen samt för planeringen och genomförandet av handledningen som helhet.
En studerande som genomgår gymnasieutbildningens lärokurs har enligt förslaget rätt att regelbundet få förutom sådan studiehandledning i form av läroämne som avses i 11 § 1 mom. även personlig handledning enligt sina behov och annan handledning som anknyter till studierna och sökande till fortsatta studier. Eftersom den personliga handledningen ska vara anpassad efter den studerandes behov, kan den för olika studerande ha olika omfattning och innehåll.
I 3 mom. föreskrivs det om den studerandes rätt att få handledning för ansökan till andra studier, om den studerandes studierätt för att genomgå gymnasieutbildningens lärokurs håller på att upphöra eller om den studerande har meddelat att han eller hon avbryter studierna. Bestämmelsen är ny och behövs för att dirigera de studerande som avbryter gymnasiestudierna till andra studier och för att minimera en eventuell fara för utslagning.
Handledningens betydelse accentueras i utbildningens brytnings- och övergångsskeden. Enligt gällande lagstiftning har studiehandledarna i gymnasieutbildningen inte en så kallad uppföljningsuppgift det vill säga skyldighet att följa upp hur de personer som genomgått gymnasiets lärokurs och avlagt studentexamen senare placerar sig i fortsatta studier. Eftersom det i gällande lagstiftning inte finns bestämmelser om en sådan uppgift, har studiehandledarna inte heller haft rätt att få uppgifter om vart de studerande sökt sig och hur de placerat sig. I 4 mom. föreskrivs det att den som har slutfört gymnasieutbildningens lärokurs och som inte fått en plats för fortsatta studier i examensinriktad utbildning har rätt att få handledning som anknyter till ansökan till fortsatta studier och karriärplanering. Rätten till handledning ska gälla under det år som följer på året då lärokursen slutfördes, och för handledningen svarar den utbildningsanordnare i vars läroanstalt lärokursen har slutförts. Handledningen behöver inte ges vid den läroanstalt där den studerande har genomgått gymnasieutbildningens lärokurs. Utbildningsanordnaren kan också genomföra handledningen centraliserat. Handledning ska ges på begäran.
Paragrafens 4 mom. kompletterar bestämmelserna om uppsökande ungdomsarbete och verkstadsverksamhet för unga under 29 år i ungdomslagen (1285/2016). Det uppsökande ungdomsarbetet har som primär uppgift att hjälpa unga som står utanför arbetsmarknaden eller som behöver stöd för att ta del av de tjänster som de behöver. Det uppsökande ungdomsarbetet erbjuder den unga tidigt stöd om denne själv önskar det. Det inleds i första hand på basis av den ungas egna uppgifter och dennes egen bedömning av sitt behov av stöd. Verkstadsverksamheten för unga har till uppgift att genom träning förbättra den ungas färdigheter för att kunna komma in på en utbildning, slutföra en utbildning och komma in på den öppna arbetsmarknaden eller få tillgång till någon annan service som denne behöver. Den unga kommer i regel till verkstaden efter hänvisning av en myndighet eller någon som sköter ett offentligt uppdrag. Unga kan också på eget initiativ söka sig till verkstaden.
26 §.Individuell studieplan. I paragrafen föreskrivs det om den studerandes individuella studieplan. Bestämmelserna är nya, men motsvarar ordalydelsen i gällande grunder för gymnasiets läroplan. För att stödja gymnasiestudiernas framskridande och övergången till fortsatta studier och arbetslivet ska en studerande som genomgår gymnasieutbildningens lärokurs enligt 1 mom. utarbeta en individuell studieplan som innehåller en plan för gymnasiestudierna, en plan för studentexamen, en plan för fortsatta studier och en karriärplan. Målet är att de studerande planerar sina gymnasiestudier och gör sina val så att han eller hon har beredskap att söka in till fortsatta studier direkt efter gymnasiestudierna. Den studerandes plan för fortsatta studier är ett centralt verktyg i studiehandledningen som möjliggör en allt mera individuell handledning. När studierna avslutas har den studerande bättre förutsättningar att söka till fortsatta studier samt djupare insikter i utbildningsalternativen och i arbetslivet. Den personliga studieplanen är ett dokument som den studerande själv utarbetar, men enligt 2 mom. ska den utarbetas med stöd av läroanstaltens undervisningspersonal. Planen ska utarbetas i början av studierna, och den ska uppdateras regelbundet när studierna framskrider.
27 §.Identifiering och erkännande av kunnande. I paragrafen bekräftas den studerandes rätt att få kunnande som denne förvärvat tidigare identifierat och erkänt. I den föreslagna paragrafen lyfts utbildningsanordnarens uppgift att utreda det kunnande som den studerande har förvärvat tidigare tydligare fram som en aktiv skyldighet. Enligt 1 mom. ska utbildningsanordnaren i samband med att den studerandes individuella studieplan utarbetas utreda och identifiera den studerandes tidigare förvärvade kunnande på basis av en utredning som den studerande framlägger. Utbildningsanordnaren ska inte utöver den studerandes egen utredning vara skyldig att på annat sätt utreda kunnande som den studerande eventuellt förvärvat tidigare om det inte kan kontrolleras direkt i riksomfattande register och tjänster som alla utbildningsanordnare har tillgång till.
Enligt 2 mom. ska utbildningsanordnaren erkänna studier enligt 11 § som avlagts vid en annan läroanstalt som ger utbildning enligt denna lag och tillgodoräkna dem som en del av gymnasieutbildningens lärokurs. Alla studier som ingår i gymnasieutbildningen och som den studerande genomgått ska tillgodoräknas direkt enligt lagen oberoende av om läroanstalten själv ordnar motsvarande studier eller i form av vilka studieavsnitt eller delar av studieavsnitt som studierna ordnas. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren i överensstämmelse med nuvarande praxis erkänna även kunnande som förvärvats på annat håll, om den motsvarar målen för och innehållet i läroplanen. Sådant kunnande kan till exempel vara förvärvat i en annan utbildning, i arbetslivet eller i hobby- eller föreningsverksamhet.
Enligt 3 mom. ska det i fråga om erkännande av den studerandes kunnande iakttas vad som föreskrivs i 37 och 38 § om bedömning och beslut om bedömning. Vid behov ska kunnandet visas på det sätt som utbildningsanordnaren bestämmer. Momentet motsvarat bestämmelser i gällande gymnasielag.
Enligt 4 mom. ska beslut om erkännande av kunnande på särskild begäran fattas innan studierna eller en studiehelhet som gäller kunnande som ska tillgodoräknas inleds. Denna bestämmelse om tillgodoräknande på förhand motsvarar också gällande gymnasielag samt nuvarande praxis.
För att säkerställa en enhetlig praxis för tillgodoräknande och en jämlik behandling av de studerande utfärdar utbildningsstyrelsen enligt 5 mom. närmare föreskrifter om erkännande av kunnande och förfaranden i samband med det, vilket stämmer överens med nuvarande praxis. Utbildningsstyrelsen kan bestämma omfånget av det kunnande som erkänns och principerna för omvandling av betyg olika situationer, till exempel när den studerande byter läroanstalt.
28 §.Stöd för lärandet. I gällande lagstiftning om gymnasieutbildningen ingår det inga bestämmelser om lärandestöd eller specialundervisning. En stor del av de utbildningsanordnare som ordnar gymnasieutbildning erbjuder också för närvarande stöd för studerande som har inlärningssvårigheter. För att garantera att de studerande behandlas jämlikt ska det dock i lagen föreskrivas om stöd för lärandet. På så sätt kan man säkerställa att unga som avslutar den grundläggande utbildningen har verkliga möjligheter att fortsätta med sådana studier på andra stadiet som motsvarar deras studiefärdigheter och intresse. Rätten till stöd för lärandet gör det lättare att gå över från den grundläggande utbildningen till gymnasiestudier, säkerställer de studerandes möjlighet till jämlika studier, främjar studiernas framskridande och förebygger avbrytande av studierna på grund av inlärningssvårigheter. Detta har positiva effekter även på de studerandes senare liv, välmåga, fortsatta studier och sysselsättning. Enligt 1 mom. har en studerande som på grund av inlärningssvårigheter har svårt att genomgå studierna rätt att få specialundervisning och annat stöd för lärandet enligt sina individuella behov. Den studerande har denna rätt oavsett vad inlärningssvårigheterna beror på, och det finns därför inget behov att räknas upp olika orsaker i lagen. Stöd för lärandet kan till exempel behövas av studerande med läs- och skrivsvårigheter, studerande som har olika inlärningssvårigheter på grund av en sjukdom eller skada eller studerande med en besvärlig familjesituation eller livssituation som återspeglar sig i studierna i form av inlärningssvårigheter. Stöd kan också sådana studerande behöva som har koncentrationssvårigheter eller brister i sina studiefärdigheter.
Specialundervisning är undervisning som ges utöver ämnesundervisningen och där den studerande till exempel får hjälp med utmaningar som beror på koncentrationssvårigheter eller andra inlärningssvårigheter och med att tillägna sig studietekniker samt får anvisningar och praktisk övning i anknytning till dessa. Avsikten är att specialundervisningen ska ges av en speciallärare och att det till förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (986/1998) fogas bestämmelser om behörighetsvillkor för speciallärare inom gymnasieutbildningen. Annat stöd för inlärandet kan vara exempelvis stödundervisning eller extra undervisning i anknytning till ett läroämne vilken ges utöver den övriga undervisningen eller övriga motsvarande åtgärder vid förhör eller andra situationer som har samband med att visa kunnandet. Speciallärarna har i praktiken också en konsultativ roll som stöd för ämneslärarna i frågor som gäller genomförandet av undervisningen.
Enligt 2 mom. ska stödbehovet bedömas i början av studierna samt regelbundet när studierna framskrider. Under studiernas gång är det viktigt att följa upp den studerandes lärande och vid behov göra ändringar i stödåtgärderna. Stödåtgärderna antecknas på den studerandes begäran i den studerandes individuella studieplan. För att få stöd för lärandet krävs inte någon medicinsk diagnos eller något annat läkarutlåtande, men med den studerandes medgivande kan en sådan utredning utnyttjas när stödbehovet utreds. Bedömningen av stödbehovet kan dessutom ske i samarbete kuratorer och psykologer inom studerandevården.
Paragrafens 3 mom. innehåller en bestämmelse där det i fråga om assistenttjänster som studierna förutsätter, särskilda hjälpmedel och andra tjänster hänvisas till annan lagstiftning. Bestämmelsen motsvarar 29 § 2 mom. i gällande gymnasielag.
29 §.Avvikande studiearrangemang. I paragrafen föreskrivs det om avvikande studiearrangemang huvudsakligen i överensstämmelse med bestämmelserna om särskilda undervisningsarrangemang i gällande lag. Den föreslagna paragrafens rubrik motsvarar bättre dess innehåll, eftersom paragrafen inte bara gäller särskilda arrangemang i undervisningen, utan avvikande studiearrangemang i vidare mening. De åtgärder som avses i bestämmelsen är i regel avsedda att vara sekundära i förhållande till 27 och 28 §. Bestämmelsen preciseras med ett villkor om den studerandes samtycke. Grundprincipen är att åtgärderna för avvikande studiearrangemang ska basera sig på en ansökan av den studerande. Men även utbildningsanordnaren får ta initiativ och föreslå sådana åtgärder som avses i paragrafen om de åtgärder som avses i 27 och 28 § inte är tillräckliga.
Enligt paragrafen kan den studerandes studier efter den studerandes ansökan eller med den studerandes samtycke delvis ordnas på annat sätt än vad som bestäms och föreskrivs i denna lag eller med stöd av den, om 1) den studerande till någon del redan anses ha kunskaper och färdigheter som motsvarar lärokursen för gymnasieutbildningen, 2) det med hänsyn till den studerandes förhållanden och tidigare studier till någon del är oskäligt att den studerande ska genomgå lärokursen för gymnasieutbildningen eller 3) det är motiverat av skäl som har samband med den studerandes sjukdom eller skada eller något annat skäl som gäller hälsotillståndet. Bestämmelsen i 3 punkten innehåller en precisering jämfört med gällande lag genom att sjukdom och skada nämns uttryckligen som skäl till avvikande studiearrangemang. När det gäller studerande med skada kompletterar bestämmelsen en bestämmelse i 15 § i diskrimineringslagen (1325/2014) enligt vilken utbildningsanordnaren ska göra sådana ändamålsenliga och rimliga anpassningar som behövs i det enskilda fallet för att göra det möjligt för personer med skada att på lika villkor som andra få utbildning.
30 §.Den studerandes skyldigheter. I paragrafen föreskrivs det om den studerandes skyldigheter. Enligt 1 mom. är en av skyldigheterna liksom för närvarande att delta i undervisningen. Den studerande ska likväl ha rätt att vara frånvarande av grundad anledning, såsom sjukdom. Utbildningsanordnaren beslutar om förfaranden som gäller en studerandes frånvaro. Det handlar till exempel om i vilka fall frånvarotillstånd ska sökas på förhand och när det går att anmäla frånvaron i efterhand. Grundregeln är att frånvaro ska anmälas på förhand, varvid utbildningsanordnaren överväger om frånvaron är motiverad. Vid frånvaro på grund av sjukdom och andra oförutsedda omständigheter kan man likväl lämna anmälan i efterhand. Utbildningsanordnaren beslutar också hur lång frånvaron får vara innan den studerande i stället för frånvarotillstånd bör ansöka om tillfälligt avbrott i studierna enligt 23 § 3 mom. Bestämmelsen möjliggör utbildningsanordnarnas nuvarande praxis rörande frånvaro.
Enligt 2 mom. ska den studerande utföra sina uppgifter samvetsgrant och uppträda korrekt. Bestämmelsen i gällande gymnasielag preciseras enligt förslaget genom en bestämmelse enligt vilken den studerande ska låta bli att mobba andra och undvika aktiviteter som kan äventyra säkerheten och hälsan för andra studerande, läroanstaltsgemenskapen eller studiemiljön. Denna precisering grundar sig på ett förslag om förebyggande av mobbning samt främjande av arbetsron inom småbarns-pedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen samt på andra stadiet som en arbetsgrupp vid undervisnings- och kulturministeriet publicerade i mars 2018 (Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2018:16). De skyldigheter som de studerande har enligt paragrafen kan preciseras i den ordningsstadga som utbildningsanordnaren godkänner enligt 40 § 4 mom. Paragrafens 2 mom. innehåller dessutom en hänvisning till det 7 kap. i lagen, där det föreskrivs om disciplinära åtgärder som vidtas mot studerande.
31 §.Samarbetet mellan hemmet och läroanstalten. I paragrafen föreskrivs det samlat om samarbetet mellan hemmet och läroanstalten. Samarbetet med vårdnadshavarna och hemmen har en central plats i gymnasiets verksamhetskultur, och det bör förbli regelbundet under hela den tid gymnasiestudierna varar. Syftet med samarbetet är att stödja den studerandes välmåga, sunda utveckling, sunda utveckling och förutsättningar för att lära sig samt att främja de studerandes, vårdnadshavarnas och hemmens delaktighet samt gemenskap, välbefinnande och säkerhet vid läroanstalten.
Paragrafens 1 mom. anger en allmän samarbetsskyldighet enligt vilken utbildningsanordnaren vid ordnande av studier som hör till gymnasieutbildningens lärokurs för unga ska samarbeta med de studerandes vårdnadshavare. Vårdnadshavarna ska tillräckligt ofta ges information om den studerandes arbete och studiernas framskridande. Utbildningsanordnaren ska dessutom regelbundet utreda de studerandes vårdnadshavares åsikter om läroanstaltens och utbildningsanordnarens verksamhet. Momentet motsvarar bestämmelser i gällande gymnasielag.
Enligt 2 mom. beslutar Utbildningsstyrelsen om de centrala principerna för samarbetet mellan hemmet och läroanstalten i de grunder för läroplanen som avses i 12 §, och enligt 3 mom. beslutar utbildningsanordnaren i den läroplan som avses i 12 § om genomförandet av samarbetet. Hur samarbetet ordnas praktiskt bestäms följaktligen av utbildningsanordnaren, vilket även är fallet i dag.
32 §.Studerandevård. Paragrafens 1 mom. ska enligt förslaget innehålla en informativ hänvisning till lagen om elev- och studerandevård (1287/2013). I 2 och 3 mom. samlas bestämmelser om målen för och genomförandet av studerandevården i överensstämmelse med gällande gymnasielag. I 2 mom. ges Utbildningsstyrelsen behörighet att besluta om de centrala principerna för den studerandevård som ordnas i gymnasieutbildning för unga och om målen för den studerandevård som hör till undervisningsväsendet i de grunder för läroplanen som avses i 12 §. Föreskrifterna bör beredas i samarbete med Institutet för hälsa och välfärd. Enligt 3 mom. bestämmer utbildningsanordnaren i läroplanen som avses i 12 § om genomförandet av studerandevården. De delar av läroplanen som gäller studerandevården ska utarbetas i samarbete med de kommunala myndigheter som sköter uppgifter i samband med verkställigheten av social- och hälsovården.
33 §.Säkerställande av de studerandes möjligheter att påverka och studerandekår. I paragrafen föreskrivs det om de studerandes delaktighet och om studerandekårsverksamhet. I 1 mom. föreskrivs det om utbildningsanordnarens allmänna skyldighet att säkerställa att studerandena har möjlighet att påverka utbildningsanordnarens verksamhet som avses i den föreslagna lagen och utvecklingen av den samt beredningen av beslut som gäller de studerande och påverkar deras ställning. Med beslut som gäller de studerande och påverkar deras ställning avses förutom läroplanen och planer som är förknippade med den samt läroanstaltens ordningsstadga även andra eventuella beslut som inverkar på de studerandes ställning.
Enligt 2 mom. ska varje läroanstalt där det ordnas utbildning enligt den föreslagna lagen precis som i dag ha en studerandekår som består av läroanstaltens studerande. Utbildningsanordnarens olika läroanstalter kan likväl ha en gemensam studerandekår. Studerandekårens uppgift är liksom enligt gällande gymnasielag att främja samarbetet mellan de studerande, öka de studerandes påverkningsmöjligheter och delaktighet och utveckla samarbetet mellan de studerande och utbildningsanordnaren samt bidra till att förbereda de studerande för ett aktivt och kritiskt medborgarskap. Enligt förslaget ska utbildningsanordnaren liksom i nuläget säkerställa tillräckliga verksamhetsförutsättningar för studerandekåren. Studerandekåren kan om den så önskar registrera sig som förening enligt föreningslagen (503/1989), men utbildningsanordnaren kan inte förutsätta detta som villkor för att bevilja ekonomiskt stöd.
Förutom genom studerandekårsverksamhet ska utbildningsanordnaren enligt 3 mom. även på andra sätt säkerställa de studerandes möjligheter att delta och påverka de ärenden som avses i 1 mom. De studerande ska således ha möjlighet att delta och påverka även utanför studerandekårens verksamhet. Till dessa andra sätt att delta och påverka hör exempelvis tutorverksamhet och olika studerandeenkäter, höranden och workshoppar. Genomförandesätten får bestämmas av utbildningsanordnarna. Utbildningsanordnaren ska också informera de studerande om hur de kan delta och påverka.
I stället för kraven om att höra de studerande och studerandekåren och att utreda deras åsikter, krävs det i den aktuella paragrafen att de studerandes möjligheter att delta och påverka säkerställs. Studerandekårsverksamheten och de studerandes övriga deltagande i gymnasiets verksamhet och utvecklingen av den är en väsentlig del av verksamheten vid en läroanstalt som tillhandahåller gymnasieutbildning. Enligt 4 mom. ska verksamheten planeras som en del av läroplanen och övriga planer som grundar sig på läroplanen eller i samband med dem.
34 §.Avgifter som tas ut av de studerande. Enligt 1 mom. ska undervisningen och handledningen som hör till utbildning enligt den föreslagna lagen liksom i dag vara avgiftsfria för den studerande. Avgiftsfriheten ska i överensstämmelse med rådande praxis omfatta förutom den egentliga undervisningen även de uppgifter som undervisningen förutsätter eller som anknyter till den, såsom prov, omprov och andra utvärderingar samt betyg över avlagda studier. Det föreslås för klarhetens skull att det i paragrafen införs en bestämmelse om att antagnings- och lämplighetsprovens ska vara avgiftsfria, vilken stämmer överens med nuvarande praxis.
I 2 mom. föreskrivs det om undantag i fråga om undervisningens avgiftsfrihet på motsvarande sätt som i gällande lagstiftning. Enligt momentet kan avgifter tas ut av sådana ämnesstuderande som avses i 20 § 2 mom. 2 punkten och för sådana prov i en särskild examen som avses i 36 § 2 mom. Därtill ska skäliga avgifter även i fortsättningen kunna tas ut av de studerande för undervisning som ordnas utomlands och för undervisning som en privat sammanslutning eller stiftelse på basis av en särskild utbildningsuppgift som beviljats av undervisnings- och kulturministeriet ger på ett annat undervisningsspråk än finska, svenska, samiska, rommani eller teckenspråk.
Liksom i dag innefattar den avgiftsfria undervisningen i den utbildning som avses i den föreslagna lagen inte någon rätt till avgiftsfria läroböcker och andra läromedel eller sådana arbetsredskap, till exempel skriv- och anteckningsdon, miniräknare eller datorer, som är nödvändiga i studierna. Mindre bemedlade studerande har möjlighet att söka utkomststöd för kostnaderna för läromedel och redskap som utbildningsanordnaden kräver. Utbildningsanordnaren kan förmedla olika slags läromedel och redskap som inte ingår i den avgiftsfria undervisningen till de studerande. Undervisningsanordnaren ska som för närvarande även kunna ordna olika avgiftsbelagda studieresor och studiebesök samt lägerskolor. De studerande ska likväl ha en alternativ möjlighet att avlägga de avgiftsbelagda delarna.
I 3 mom. ingår ett bemyndigande enligt vilket närmare bestämmelser om avgifter som tas ut för offentligrättsliga prestationer i samband med utbildning enligt den föreslagna lagen utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet med iakttagande av vad som föreskrivs om avgifter som tas ut för offentligrättsliga prestationer i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Enligt den föreslagna lagens övergångsbestämmelser ska undervisningsministeriets förordning om grunderna för vissa avgifter som tas ut av elever och studerande (1323/2001) förbli i kraft. I förordningen föreskrivs det att utbildningsanordnaren för läromedel och förnödenheter som den studerande efter slutförd utbildning får behålla får ta ut en avgift som motsvarar högst de verkliga anskaffnings- och produktionskostnaderna. I förordningen föreskrivs det dessutom om avgifter som kan tas ut av sådana ämnesstuderande som avses i 20 § 2 mom. 2 punkten och för sådana prov i en särskild examen som avses i 36 § 2 mom.
I 4 mom. föreskrivs det om dröjsmålsränta som fastställs för avgifterna och om avgifternas utsökbarhet. Enligt det föreslagna momentet får årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen med iakttagande av räntelagen (633/1982), om en avgift som avses i den föreslagna lagen och som tas ut av en studerande inte är betald på förfallodagen. Avgiften är direkt utsökbar, och bestämmelser om indrivning av den finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Bestämmelserna i momentet har motsvarigheter i lagen om yrkesutbildning, universitetslagen och yrkeshögskolelagen.
35 §.Studiesociala förmåner. I paragrafen föreskrivs det om de studerandes studiesociala förmåner på motsvarande sätt som i gällande lagstiftning. Enligt 1 mom. ska den studerande i gymnasieutbildning för unga fortfarande ha rätt till en avgiftsfri måltid de arbetsdagar då läroplanen kräver att den studerande är närvarande på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisar. Den studerande har inte rätt till en avgiftsfri måltid under ett distansstudieavsnitt eller när denne studerar självständigt enligt 25 § 1 mom. i den föreslagna lagen. Vid utbildning som ordnas som internatutbildning har den studerande precis som i dag dessutom dagligen rätt till andra, tillräckliga måltider.
I 2 mom. föreskrivs det i överensstämmelse med gällande lagstiftning att det är avgiftsfritt för den studerande att bo i en studiebostad som utbildningsanordnaren anvisar. Utbildningsanordnaren har ingen lagstadgad skyldighet att tillhandahålla studiebostäder.
Bestämmelser om de studerandes rätt till studiestöd finns i lagen om studiestöd (65/1994) och bestämmelser om stöd för skolresor som beviljas för de studerandes kostnader för skolresor finns i lagen om stöd för skolresor för studerande i gymnasieutbildning och yrkesutbildning (48/1997). Det finns likväl inget behov att hänvisa till dessa lagar i den föreslagna lagen.
6 kap. Slutförande av lärokursen och bedömning av studerande
36 §. Slutförande av lärokursen. Gymnasieutbildningens lärokurs för unga eller för vuxna eller lärokursen för utbildning som förbereder för gymnasieutbildning är slutförd när alla studier som hör till lärokursen är slutförda. Bestämmelser om omfånget av de studier som hör till lärokursen ska enligt 11 § utfärdas genom förordning av statsrådet.
I undervisning enligt 6 § som ges inom ramen för en särskild utbildningsuppgift kan man avvika från bestämmelserna om innehållet i undervisningen i 11 § 1 mom. och bestämmelserna i den statsrådsförordning som utfärdats med stöd av 11 § 4 mom. enligt vad som bestäms i tillståndet att ordna utbildningen. Man kan avvika från förordningen i fråga även i samband med försök som avses i 18 § i överensstämmelse med försökstillståndet. Lärokursen blir då slutförd när de studier som hör till undervisningen enligt en särskild utbildningsuppgift eller ett försökstillstånd är slutförda. Studierna kan även med stöd av 29 § i lagen delvis ordnas på annat sätt än vad som bestäms och föreskrivs i lagen eller med stöd av den. Lärokursens omfattning kommer likväl att uppfylla 10 § även i de situationer som avses i 29 §.
Att avlägga studentexamen ska inte heller framöver vara en förutsättning för att slutföra gymnasieutbildningens lärokurs.
I 2 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som för närvarande om att avlägga gymnasieutbildningens lärokurs genom en särskild examen. Lärokursen ska fortfarande, oberoende av hur kunskaperna och färdigheterna har förvärvats, kunna slutföras i separata prov som verkställs av utbildningsanordnaren.
37 §. Grunder för bedömning av studerande. Syftet med bedömningen är att främja den studerandes lärande. Den studerande behöver information om hur han eller hon framskrider i sina studier även för att kunna ställa egna mål för studierna och för att kunna planera och utveckla sitt arbete. Enligt 1 mom. ska den studerandes arbete, lärande och kompetensutveckling bedömas mångsidigt. Syftet med bedömningen är att leda och sporra de studerande i deras studier och utveckla deras förutsättningar för självbedömning. Den studerande har rätt att få uppgifter om bedömningsgrunderna och om hur de har tillämpats på honom eller henne. Den studerande ska under gymnasiestudierna ges möjlighet till självbedömning.
I 2 mom. föreskrivs det om bedömningen under studieavsnitt. Vilka studieavsnitt som erbjuds de studerande bestäms av utbildningsanordnaren i den läroplan som avses i 12 §. Under studieavsnitten ska den studerandes arbete, lärande och kompetensutveckling bedömas i förhållande till målen för studieavsnittet, och den studerande ska få återkoppling om sin kompetensutveckling. Bedömningen under studieavsnittet ska stödja den studerandes arbete och främja uppnåendet av målen för studieavsnittet. Hur bedömningen och återkopplingen ska genomföras bestäms av utbildningsanordnaren i läroplanen. Lagen ska alltså inte heller framöver ålägga utbildningsanordnarna att använda någon viss typ av förhör eller andra metoder vid bedömningen.
Enligt 3 mom. ska ett studieavsnitt bedömas när det har slutförts. En studerande som inte har slutfört ett studieavsnitt med godkänt resultat ska beredas möjlighet att visa att han eller hon inhämtat sådana kunskaper och färdigheter som förutsätts för studieavsnittet. Detta säkerställer att den studerande framskrider i sina studier, eftersom utbildningsanordnaren enligt den föreslagna 12 § i läroplanen ska bestämma vilka studieprestationer som ska krävas för deltagande i studieavsnitten. När studierna som hör till gymnasieutbildningens lärokurs har slutförts, ges ett vitsord för varje läroämne som slutbedömning. En studerande som inte har godkänts i ett ämne eller som önskar höja sitt vitsord ska ges möjlighet att avlägga lärokursen i ämnet eller höja sitt vitsord i ett fristående förhör. Stödåtgärder enligt 28 § i lagen och avvikande studiearrangemang enligt 29 § i lagen kan beaktas i bedömningen av ett studieavsnitt och i slutbedömningen.
I språkundervisningen ska den studerandes muntliga språkkunskap enligt 4 mom. bedömas utöver de övriga delområdena inom språkkunskapen. Den muntliga språkkunskapen ska kunna bedömas genom ett separat prov.
Enligt 5 mom. ska bestämmelser om vitsordsskalan som används vid bedömningen av den studerande utfärdas genom förordning av statsrådet. Utbildningsstyrelsen utfärdar närmare bestämmelser bedömningen i grunderna för läroplanen. Utbildningsstyrelsen bestämmer också om användningen av det prov för muntliga språkkunskaper som avses i 4 mom. och om innehållet i provet och bedömningen av det.
38 §. Beslut om bedömning av en studerande. Beslut om bedömningen av varje enskilt studieavsnitt görs som för närvarande av den studerandes lärare eller, om lärarna är flera, av dessa tillsammans. I fråga om slutbedömningen för ett läroämne beslutar rektorn och den studerandes lärare gemensamt.
39 §. Betyg. Enligt 1 mom. ska, som för närvarande, den som slutfört gymnasiets lärokurs ges ett avgångsbetyg. Den som slutfört lärokursen för utbildning som förbereder för gymnasieutbildning ges också ett betyg.
Enligt 2 mom. ges en studerande vars studierätt har upphört medan lärokursen genomgås ett betyg över de studier som han eller hon har slutfört. För en ämnesstuderande eller en studerande som delvis har slutfört gymnasieutbildningens lärokurs i en särskild examen ges ett betyg över slutförda lärokurser i läroämnen och övriga studier.
Enligt 3 mom. ska det som bilaga till betygen ges ett separat betyg om slutförande av gymnasiediplom och prov i muntlig språkkunskap.
Vilka uppgifter som ska antecknas i betygen ska som för närvarande bestämmas av Utbildningsstyrelsen i grunderna för läroplanen. Utbildningsstyrelsen bestämmer också om eventuella andra bilagor till betygen än de som nämns i det föreslagna 3 mom.
7 kap. Trygg studiemiljö
40 §. Rätt till trygg studiemiljö. Paragrafen motsvarar i huvudsak 21 § i gällande gymnasielag. Den gällande paragrafen har reviderats genom lag 1268/2013, som trädde i kraft den 1 januari 2014 (det så kallade paketet om skolornas arbetsro, RP 66/2013 rd). I samband med denna lagändring kompletterades paragrafen med det nuvarande 2 mom. enligt vilket det till läroanstalten inte får medföras och under arbetsdagen inte får innehas sådana föremål eller ämnen som enligt någon annan lag inte får innehas eller med vilka den egna eller någon annans säkerhet kan äventyras eller som särskilt lämpar sig för att skada egendom och i fråga om vilka det inte finns någon godtagbar orsak för att de ska få innehas. Genom bestämmelsen görs det tydligare än förr möjligt att ingripa om en studerande medför potentiellt farliga föremål eller ämnen och att frånta den studerande sådana föremål och ämnen. Dessutom föreskrevs det att ordningsstadgan och övriga ordningsbestämmelser får innehålla närmare bestämmelser om de föremål och ämnen som avses ovan och om deras användning och förvaring. Samtidigt gjordes utbildningsanordnarna skyldiga att utarbeta en plan för användning av disciplinära åtgärder och de tillhörande förfaringssätten och ge anvisningar för hur planen ska användas. Närmare motiveringar till ändringarna finns i regeringens proposition 66/2013 rd. Paragrafens 3 mom. har dessutom ändrats genom lag 1499/2016 som trädde i kraft den 1 januari 2017. I gymnasielagen föreskrivs det inte längre om utbildningsanordnarens skyldighet att utarbeta en plan för att skydda studerandena mot våld, mobbning och trakasserier. I lagändringen handlade det om att avskaffa parallell reglering, eftersom det föreskrivs om planen i fråga i 13 § i lagen om elev- och studerandevård.
I 1 mom. föreskrivs det att utbildningsanordnaren ska skydda den studerande mot mobbning, våld och trakasserier. Den studerandes rätt till en trygg studiemiljö har redan nu omfattat rätten att inte råka ut för våld, mobbning eller trakasserier. Enligt 13 § i lagen om elev- och studerandevård ska det i läroanstaltens elevhälsoplan bland annat ingå en plan för hur de studerande ska skyddas mot våld, mobbning och trakasserier och åtgärder för att genomföra och följa upp elevhälsoplanen. Utbildningsanordnaren ska följa genomförandet av elevhälsoplanen. Enligt grunderna för gymnasiets läroplan ska planen innehålla följande beskrivningar: hur man förebygger och ingriper vid mobbning, våld och trakasseri, hur dessa frågor beaktas på skol-, grupp- och individnivå, hur individuellt stöd, behövlig vård, övriga åtgärder och uppföljning ordnas både för förövaren och för den som utsatts, hur samarbetet med vårdnadshavarna ska skötas, hur samarbetet med de myndigheter som behövs ska skötas, hur personalen, de studerande, vårdnadshavarna och samarbetsparterna ska göras förtrogna med och informeras om planen och hur planen ska uppdateras, följs upp och utvärderas.
Riksdagens kulturutskott konstaterade i sitt betänkande om paketet om skolornas arbetsro att det med hänsyn till kravet på likabehandling och rättsskydd är viktigt att skolorna i landet har så enhetliga regler och enhetlig praxis som möjligt när det gäller bland annat användningen av mobiltelefoner i skolor. Utskottet ansåg det nödvändigt att Utbildningsstyrelsen omedelbart börjar bereda en vägledande mall för ordningsregler för kommunerna, eftersom ordningsstadgorna i praktiken varierar stort mellan olika kommuner och skolor (KuUB 10/2013 rd). Utbildningsstyrelsen har i mars 2016 meddelat en anvisning om utarbetandet av ordningsregler (Utbildningsstyrelsens föreskrifter och anvisningar 2016:2). I anvisningen behandlas aspekter som bör beaktas när ordningsreglerna utarbetas. För den grundläggande utbildningen ges dessutom en exempelförteckning över frågor som man kan bestämma om i ordningsreglerna. Anvisningen kan utnyttjas även när ordningsregler för gymnasierna utarbetas, men då ska de studerandes ålder och behovet av handledning likväl beaktas. Utbildningsstyrelsen har dessutom år 2017 utarbetat handledningen Rättigheter och skyldigheter vid användningen av dator, mobiltelefon och andra mobila enheter i skolan (Utbildningsstyrelsens guider och handböcker 2017:5a).
41 §. Disciplin. I paragrafen föreskrivs det om de disciplinära metoder som kan användas i gymnasieutbildningen på motsvarande sätt som i 26 § i gällande gymnasielag. Paragrafens 3 mom. har i samband med paketet om skolornas arbetsro ändrats så en studerande om angivna villkor är uppfyllda i stället för resten av arbetsdagen förvägras rätt att delta i undervisningen för högst tre arbetsdagar. Ändringen grundar sig i fråga om yrkesutbildningen på en liknande tidigare lagändring.
42 §. Förfarandet i disciplinärenden och verkställighet av disciplinära straff. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 26 a § i gällande gymnasielag. I paragrafen upphävs dock bemyndigandet att genom förordning av statsrådet utfärda bestämmelser om rektorns och lärarnas befogenheter i situationer där en studerande som stör undervisningen kan bli tillsagd att lämna klassrummet eller ett annat rum där undervisningen ges eller en tillställning arrangeras och i situationer där en studerande förvägras rätt att delta i undervisningen. Bestämmelser om rektorns och lärarens beslutanderätt i sådana situationer finns i dag i 12 § i gymnasieförordningen. Bestämmelserna införlivas med den föreslagna lagen som sådana. Det är motiverat att sätt föreskriva om befogenheterna i samband med disciplinära åtgärder på lagnivå på ett uttömmande sätt.
Den gällande paragrafens 5 mom. har ändrats genom lag 1499/2016, som trädde i kraft den 1 januari 2017. Genom lagändringen kan utbildningsanordnaren bestämma att även rektorn får fatta beslut om avstängning från läroanstalten eller uppsägning från elevhemmet. Rektorn kan likväl ges rätt att besluta om avstängning från läroanstalten eller uppsägning från elevhemmet för en tid av högst tre månader.
43 §. Avlägsnande av en studerande som uppför sig störande eller äventyrar säkerheten. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 26 b § i gällande gymnasielag.
44 §. Verkningarna av ett anhängigt åtal eller ett domstolsbeslut på ett disciplinärt förfarande. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 26 c § i gällande gymnasielag.
45 §. Rätt att omhänderta föremål och ämnen. I paragrafen föreskrivs det på motsvarande sätt som i 26 d § i gällande gymnasielag om rektorns och lärarnas rätt att under arbetsdagen frånta en studerande ett förbjudet föremål eller ämne enligt 40 § 2 mom. mom. samt om användningen av maktmedel i samband med detta. Bestämmelserna har fogats till lagen i samband med paketet om skolornas arbetsro. Till lagen fogades samtidigt även bestämmelserna i de föreslagna 46—48 § om rätten att granska den studerandes saker, om de allmänna principer för omhändertagande och granskning och om överlämnande och förstörande av omhändertagna föremål och ämnen.
46 §. Rätt att granska de studerandes saker. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 26 e § i gällande gymnasielag.
47 §. Allmänna principer för omhändertagande och granskning. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 26 f § i gällande gymnasielag.
48 §. Överlämnande och förstörande av omhändertagna föremål och ämnen. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 26 g § i gällande gymnasielag.
8 kap. Ändringssökande
49 §. Begäran om omprövning. Bestämmelserna om sökande av ändring i gällande gymnasielag har reviderats genom lag 958/2015, som trädde i kraft den 1 januari 2016. Lagen i fråga ingick i en större helhet, där användningsområdet för begäran om omprövning utvidgades i lagstiftningen för olika förvaltningsområden RP 230/2014 rd). I frågor där man tidigare sökte ändring hos regionförvaltningsverket genom förvaltningsinterna besvär får man enligt den gällande bestämmelsen begära omprövning enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen. Efter det att lag 958/2015 trädde i kraft har det även varit möjlig att hos regionförvaltningsverket söka omprövning av beslut som gäller rätten att få undervisning i religion och livsåskådningskunskap. Tidigare söktes ändring genom besvär hos förvaltningsdomstolen.
Den föreslagna paragrafen motsvarar till sitt innehåll 34 § i gällande gymnasielag. De begrepp som används i bestämmelserna ska likväl stämma överens med begreppen i den föreslagna lagen i övrigt. I stället för särskilda undervisningsarrangemang föreskrivs det i den föreslagna lagen om avvikande studiearrangemang, och i stället för studerande som anses ha avgått talas det om att den studerandes studierrätt upphört.
50 §. Sökande av ändring hos förvaltningsdomstolen. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 34 a § i gällande gymnasielag. Ändring i beslut som nämns i 1 mom. och som gäller disciplinära åtgärder, avgifter som tas ut av studerande och beslut om studiesociala förmåner samt begäran om omprövning enligt 49 § får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen i enlighet med förvaltningsprocesslagen (586/1996).
51 §. Tid för sökande av ändring. Bestämmelserna om tiden för att söka ändring motsvarar 34 a § i gällande gymnasielag.
52 §. Besvärstillstånd. Samtidigt som användningsområdet för begäran om omprövning utvidgades, fick även besvärstillståndet en bredare användning vid sökande av ändring i förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen. Paragrafen om besvärstillstånd fogades genom lag 958/2015 till gällande gymnasielag som en ny 34 c § som trädde i kraft den 1 januari 2016 (RP 230/2014 rd). Den föreslagna paragrafen motsvarar den gällande paragrafen.
53 §. Sökande av ändring i ett beslut som gäller bedömning av en studerande. Bestämmelser om bedömningen av studerande finns i 37 och 38 §. I ett beslut som gäller bedömning av en studerande får ändring inte sökas genom besvär. En studerande ska likväl kunna begära ett nytt beslut om studieframstegen eller slutbedömningen inom två månader efter det att han eller hon fick del av beslutet. Omprövning av detta beslut får begäras hos regionförvaltningsverket.
54 §. Besvärsförbud. Bestämmelserna om besvärsförbud motsvarar 34 e § i gällande gymnasielag. I 1 mom. föreskrivs det om ett förbud mot att genom besvär överklaga andra beslut som fattats med stöd av 41 § än beslut som gäller varning, avstängning för viss tid, uppsägning från elevhem eller avhållande från studier. Besvärsförbudet gäller således det avlägsnande från undervisning och den förvägran att delta i undervisningen som avses i 41 § 2 mom. och 3 mom.
Enligt 2 mom. får ett beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket besvär som anförts i ett ärende enligt 49 § har avgjorts och ett beslut av ett regionförvaltningsverk genom vilket begäran om omprövning av ett ärende enligt 53 § har avgjorts inte överklagas genom besvär.
55 §. Behörig förvaltningsdomstol och regionförvaltningsmyndighet. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 34 f § i gällande gymnasielag.
9 kap. Särskilda bestämmelser
56 §. Utvärdering av utbildningen och kvalitetsledning. Enligt paragrafen ansvarar utbildningsanordnaren för kvaliteten på den utbildning som ordnas och för att kvalitetsledningen utvecklas kontinuerligt. Syftet med att utbildningen utvärderas är att stödja utvecklingen av utbildningen och att förbättra kvaliteten på utbildningen. Detta förutsätter att utbildningsanordnaren har fungerande metoder och system för kvalitetsledning. Utbildningsanordnaren ska också regelbundet delta i en extern utvärdering av sin verksamheten och sitt kvalitetsledningssystemet samt publicera de centrala resultaten av utvärderingen av sitt system. Enligt 3 mom. utfärdas närmare bestämmelser om utvärderingen och dess utveckling genom förordning av statsrådet.
57 §. Personal. I 1 mom. föreskrivs det om läroanstaltens rektor. Varje läroanstalt där det ordnas utbildning enligt den föreslagna lagen ska ha en rektor som svarar för verksamheten. Varje läroanstalt behöver inte ha en egen rektor, utan en person kan fungera som rektor för flera läroanstalter. Emellertid förutsätter detta att rektorn även i praktiken är kapabel att sköta ledningen av samtliga läroanstalter. Rektorn ska även ha en ställföreträdare.
Enligt 2 mom. ska utbildningsanordnaren ha ett tillräckligt antal lärartjänster eller lärare i arbetsavtalsförhållande. Utöver lärare i tjänsteförhållande och lärare i arbetsavtalsförhållande kan utbildningsanordnaren ha timlärare och annan personal. Utbildningsanordnaren bestämmer om tjänstebenämningar och uppgiftsbenämningar.
Enligt 3 mom. ska bestämmelser om behörighetsvillkoren för en rektor och lärare utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om behörighetsvillkoren finns i förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet som ska förbli i kraft även när det gäller gymnasieutbildningen. I förordningen anges behörighetsvillkoren för ämneslärare, lärare i utbildning som förbereder för gymnasiestudier och studiehandledare. Eftersom det i den föreslagna lagen föreskrivs om specialundervisning och annat stöd för lärandet i gymnasieutbildningen, är det meningen att förordningen ska kompletteras med bestämmelser om behörighetsvillkor för speciallärare vid gymnasium. Regionförvaltningsverket kan av särskilda skäl bevilja dispens från behörighetsvillkoren.
58 §. Rätt att lämna uppgifter i ärenden som gäller en studerande. Bestämmelser om myndigheters handlingars och annat datamaterials offentlighet eller sekretess samt tystnadsplikt för den som är verksam vid en myndighet finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Även på privata utbildningsanordnares verksamhet tillämpas lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet när de utövar offentlig makt. I 1 mom. i den föreslagna 58 § föreskrivs det om att lämna uppgifter om en studerandes hälsotillstånd och funktionsförmåga trots sekretessbestämmelserna. Den som innehar informationen ska enligt förslaget ha rätt att lämna sådana uppgifter om en studerande om de är nödvändiga för att mottagaren ska kunna sköta sina uppgifter.
Uppgifter får enligt 1 punkten lämnas till rektorn för läroanstalten för att trygga säkerheten i studierna. I samma syfte ska de också få ges till en person som annars svarar för uppgifter som rör säkerheten vid läroanstalten. Uppgifterna får enligt 2 punkten ges till dem som ansvarar för studiehandledningen för att de ska kunna anvisa den studerande till andra studier eller stödtjänster. Med dessa avses i praktiken studiehandledare eller lärare som har tilldelats en uppgift inom studiehandledningen.
Enligt 3 punkten får uppgifter ges till de personer som ansvarar för studerandehälsovården för att trygga den studerandes hälsa och säkerhet och för att i förekommande fall anvisa den studerande till stödtjänster. I praktiken är det fråga om de personer vid läroanstalten eller kommunen där läroanstalten är placerad som ansvarar för studerandehälsovården. Dessa är såväl mottagare av information enligt paragrafen som innehavare av information som får informationen genom sitt arbete och de observationer de gör och som med stöd av bestämmelsen har rätt att ge vidare informationen.
De sekretessbelagda uppgifter som avses i bestämmelsen får enligt 4 punkten lämnas ut i en situation där det finns ett direkt hot mot säkerheten. Uppgifter får ges till polisen och den företrädare för utbildningsanordnaren som har det primära ansvaret för att utreda ett hot mot säkerheten. Förutom de aktörer som nämns i 1 punkten får uppgifter ges till den person i skolans personal som genom sin ställning vid tidpunkten för händelsen har det primära ansvaret för de åtgärder som krävs på grund av ett omedelbart hot mot säkerheten. Bestämmelsen gäller också situationer där den studerande vid bedömning av hälsotillståndet konstateras utgöra en fara för andras säkerhet.
Paragrafens 2 mom. motsvarar 32 § 3 mom. i gymnasielagen. Syftet med bestämmelsen är att öka myndigheternas möjligheter att förebygga och förhindra familje- och barnadråp samt våld i hemmet genom att förbättra informationsutbytet mellan myndigheterna och andra aktörer (RP 333/2014 rd).
59 §. Rätt till upplysningar. Paragrafen innehåller bestämmelser om informationsutbytet mellan utbildningsanordnarna och myndigheterna. En utbildningsanordnare har enligt 1 mom. vid skötseln av sina uppgifter rätt att av statliga och kommunala myndigheter få sådana statistikuppgifter och övriga motsvarande uppgifter som förutsätts för planering och ordnande av utbildningen. Till dessa uppgifter hör till exempel uppgifter om hur befolkningens storlek och antalet unga i gymnasieåldern väntas utvecklas och om utfallet av denna utveckling. Enligt 2 mom. ska utbildningsanordnaren på begäran ge de statliga undervisningsförvaltningsmyndigheterna de uppgifter som de bestämmer och som krävs för utvärdering, utveckling, statistikföring och uppföljning av utbildningen. Uppgifter som omfattas av sekretess utlämnas inte med stöd av bestämmelsen.
60 §. Dataöverföring med hjälp av teknisk anslutning. Paragrafen möjliggör att uppgifter ur de register som bildas i verksamhet som avses i denna lag lämnas ut med hjälp av en teknisk anslutning.
61 §. Finansiering. Paragrafens 1 mom. innehåller en hänvisning till lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet, där det föreskrivs om finansiering av gymnasieutbildningen. Statens läroanstalter ingår inte i tillämpningsområdet för lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet, utan de beviljas finansiering separat genom statsbudgeten.
Enligt 2 mom. kan statsunderstöd beviljas för investeringsprojekt enligt vad som föreskrivs i statsunderstödslagen (688/2001). Statsbidragsmyndighet för investeringsprojekt är regionförvaltningsverket. Statsunderstöd för anläggningsprojekt som hänför sig till gymnasieutbildning beviljats inte sedan ingången av 2015. I 6 kap. i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet föreskrivs det om särskilda statsunderstöd som kan beviljas anordnare av gymnasieutbildning.
10 kap. Ikraftträdande
62 §.Ikraftträdande. I 1 mom. föreskrivs det om den föreslagna gymnasielagens ikraftträdande. Lagen avses träda i kraft den 1 augusti 2019.
Enligt paragrafens 2 mom. ska gällande gymnasielag upphävas.
Enligt 3 mom. ska 4 kap. i den föreslagna lagen tillämpas redan innan lagen träder i kraft när studerande antas till utbildning som inleds efter lagens ikraftträdande.
Paragrafens 4 mom. innehåller en sedvanlig bestämmelse om hänvisningar enligt vilken en hänvisning någon annanstans i lagstiftningen till den lag som upphävs efter den föreslagna gymnasielagens ikraftträdande avser en hänvisning till den lagen.
63 §.Övergångsbestämmelser. Enligt 1 mom. ska tillstånd att ordna utbildning som beviljats med stöd av den lag som upphävs förbli i kraft vid ikraftträdandet av den föreslagna lagen, och de utbildningsanordnare som avses i den lag som upphävs ska få fortsätta sin verksamhet som utbildningsanordnare enligt den föreslagna lagen. Undervisnings- och kulturministeriet ska utan den ansökan som avses i 5 § 1 mom. kunna ändra villkoren för en särskild utbildningsuppgift som beviljats med stöd av den lag som upphävs så att de stämmer överens med den föreslagna lagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Bestämmelsen behövs eftersom de nuvarande bestämmelserna om särskilda utbildningsuppgifter som träder i kraft den 1 augusti 2018 grundar sig på den bestämmelserna om kursformad gymnasieutbildning i den gymnasieförordning som utfärdats med stöd av den gymnasielag som ska upphävas. Det är meningen att bestämmelserna uppdateras i överensstämmelse med den föreslagna gymnasielagen och den statsrådsförordning som ska utfärdas med stöd av den.
Enligt 2 mom. ska 7, 10—11, 17, 17 a, 22—23 och 27 § i den lag som ska upphävas, 1—4 och 6—8 § i gymnasieförordningen samt statsrådets förordning om de allmänna riksomfattande målen för och timfördelningen i den utbildning som avses i gymnasielagen tillämpas och den läroplan som utarbetats enligt den upphävda lagen och bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den iakttas tills Utbildningsstyrelsen beslutar om införande av grunder för läroplaner enligt 12 § 1 mom. i denna lag och läroplaner som utarbetats på basis av dem. Utbildningsstyrelsen ska fastställa grunderna för läroplanen så att de läroplaner som baserar sig på denna förordning tas i bruk senast den 1 augusti 2021. Avsikten är att grunderna för läroplanen omarbetas under åren 2019—2020 så att utbildningsanordnarna har en skälig tid för att utarbeta läroplaner.
Vid ikraftträdandet av den föreslagna lagen och innan grunder för läroplaner enligt denna lag och läroplaner som utarbetats på basis av dessa har tagits i bruk ska utbildningsanordnaren enligt 3 mom. anta en studerande för att genomgå lärokursen för gymnasieutbildning eller för utbildning som förbereder för gymnasieutbildning enligt läroplaner som utarbetats på basis av grunder för läroplaner enligt den upphävda lagen.
Enligt 4 mom. ska försök vars inledande har bestämts med stöd av den upphävda lagen före ikraftträdandet av denna lag slutföras enligt det försökstillstånd som har beviljats.
Enligt 5 mom. ska studentexamensnämndens föreskrifter som har utfärdats med stöd av den upphävda lagen förbli i kraft tills studentexamensnämnden beslutar något annat.
64 §.Förordningar som förblir i kraft. I paragrafen föreskrivs det om förordningar som utfärdats med stöd av den lag som upphävs men förblir i kraft.
