1.1
Lag om kundens valfrihet inom social- och hälsovården
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens syfte och tillämpningsområde. I denna paragraf föreskrivs om valfrihetslagens syfte och tillämpningsområde.
Enligt paragrafens 1 mom. är syftet med lagen att främja social- och hälsovårdskundernas möjligheter att välja tjänsteproducent samt att förbättra tjänsternas tillgänglighet och kvalitet. Via en finländsk valfrihetshetsmodell föreslås en övergång till ett nytt gemensamt social- och hälsovårdssystem inom vilket kunden i rätt tid får kvalitativa tjänster som tillhandahålls på lika villkor samt stödjer hälsan och välfärden i varierande livssituationer. Tjänsterna ska tillhandahållas så att olika experters och organisationers kunnande nyttiggörs på ett ändamålsenligt sätt. Valfriheten ska också öka tjänstesystemets incitament till kostnadsnyttoeffektiv verksamhet, kontinuerlig utveckling och innovationer.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om tillämpningsområdet. Lagen ska tillämpas på social- och hälsovård som omfattas av landskapets organiseringsansvar. Enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård ska kommunernas ansvar för social- och hälsovården överföras på landskapen 2019. I landskapets organiseringsansvar kommer att ingå alla uppgifter och tjänster inom social- och hälsovården samt även främjandet av välfärd och hälsa. Kommunerna ska för sin del fortsättningsvis främja välfärd och hälsa och dessutom ska landskapen också i sin egen verksamhet arbeta för att främja välfärd och hälsa.
Lagen gäller verksamhet som hör till landskapets organiseringsansvar. Sjukvårdstjänster som ordnas i samband med lagstadgad företagshälsovård hör inte till landskapets organiseringsansvar. I fråga om den lagstadgade företagshälsovården får arbetsgivarna och företagarna välja om de ordnar servicen via landskapets affärsverk eller på något annat sätt.
2 §.Definitioner. I denna paragraf definieras de begrepp som i lagen används i fråga om valfrihetssystemet.
I paragrafens 1 punkt definieras begreppet kund, varmed avses invånarna i ett landskap och andra för vilka landskapet med stöd av lag ska ordna social- och hälsovårdstjänster. Enligt lagen om ordnadet av social- och hälsovård ska landskapet ordna social- och hälsovårdstjänster för sådana invånare i landskapet som enligt lagen om hemkommun (201/1994) har hemkommun i landskapet. Uppgifter om hemkommunen ska enligt lagen om hemkommun antecknas i det befolkningsdatasystem som avses i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009). Med kund avses utöver invånare i landskapet också andra personer för vilka landskapet enligt lag ska ordna social- och hälsovårdstjänster. Begreppet kund omfattar också patienter som anlitar hälsovårdstjänster. Kunder kan vara också andra än landskapsinvånare, till exempel personer som är i behov av brådskande hälsovård eller personer som har rätt att få tjänster med stöd av EU:s bestämmelser. Också personer som anlitar landskapets tjänster med stöd av bestämmelserna om valfrihet är enligt lagen kunder.
I punkt 2 definieras begreppet bedömning av servicebehovet. I socialvårdslagens 36 och 37 § samt i äldreomsorgslagens 15 och 15 a § föreskrivs om bedömning av servicebehovet. Bedömningen av servicebehovet omfattar en sammanfattning av kundens situation samt av behovet av socialservice och särskilt stöd. I hälso- och sjukvårdslagen används det motsvarande begreppet bedömning av vårdbehovet. I bedömningen av servicebehovet ingår också en bedömning av behovet av hälso- och sjukvårdstjänster.
I punkt 3 definieras begreppet kundplan. I lagstiftningen om socialvård respektive hälso- och sjukvård används olika begrepp för att beskriva olika slags individuella planer för tjänster, vård och omsorg som tillhandahålls klienter och patienter. Bestämmelser om sådana planer finns bl.a. i socialvårdslagen, hälso- och sjukvårdslagen, barnskyddslagen, äldreomsorgslagen, handikappservicelagen, lagen om patientens ställning och rättigheter och i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. I denna lag fastställs det övergripande begreppet kundplan för individuella planer gällande klienter och patienter. En kundplan ska upprättas på basis av en bedömning och utredning av servicebehovet. I begreppet kundplan ingår sådana planer för undersökning, vård eller medicinsk rehabilitering som avses i patientlagens 4 a §. Med kundplan avses enligt förslaget också sådana service-, vård-, rehabiliterings- och andra motsvarande planer som avses i klientlagens 7 §, en sådan klientplan som avses i socialvårdslagens 39 §, en klientplan som avses i äldreomsorgslagens 16 § samt en serviceplan som avses i handikappservicelagens 3 a § 2 mom. I det begrepp som definieras i denna lag ingår också klientplaner enligt barnskyddslagens 30 §.
I punkt 4 definieras begreppet tjänsteproducent. Med tjänsteproducent avses alla bolag, sammanslutningar, organisationer, företagare och självständiga yrkesutövare samt andra aktörer som producerar social- och hälsovårdstjänster för landskapet. Tjänsteproducenter som avses i bestämmelsen är således bland annat landskapets affärsverk enligt 52 § i landskapslagen samt bolag, sammanslutningar, organisationer och yrkesutövare som producerar social- och hälsovårdstjänster. Definitionen avser sålunda alla aktörer som producerar tjänster för landskapet. Begreppet tjänsteproducent definieras också i 3 § 1 mom. i lagen om produktion av social- och hälsovårdstjänster. Enligt den bestämmelsen används begreppet tjänsteproducent för att beskriva alla fysiska personer samt sammanslutningar som producerar social- och hälsovårdstjänster, oberoende av deras juridiska form. En fysisk person som är verksam som tjänsteproducent ska uppfylla de förutsättningar som anges i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården eller i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. En tjänsteproducent som verkar som privat näringsidkare kan emellertid också vara någon annan än en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i sådana fall då personen inte själv tillhandahåller tjänster som förutsätter behörighet inom branschen. Med tjänsteproducent avses enligt den föreslagna bestämmelsen också juridiska personer, aktiebolag, kommanditbolag, öppna bolag, andelslag, föreningar och andra sammanslutningar eller stiftelser som tillhandahåller social- och hälsovårdstjänster. Med sammanslutningar avses t.ex. offentliga samfund som producerar social- och hälsovårdstjänster utan att enligt lag vara förpliktade till detta. Det kan t.ex. vara fråga om en läroinrättning som hör till en kommunal organisation eller ett universitet som utan att bolagisera verksamheten producerar tjänster för marknaden, utan att det är fråga om studierelaterad praktik. Sådan verksamhet ska emellertid enligt lagstiftningen om konkurrensneutralitet i första hand vara bolagiserad, vilket innebär att den behandlas som ett vanligt affärsföretag.
I punkt 5 definieras begreppet tjänsteenhet. Enligt definitionen är tjänsteenhet en administrativt organiserad enhet som tillhandahåller social- och hälsovårdstjänster. En tjänsteenhet är enligt förslaget inte nödvändigtvis bunden till fysiska lokaler. En tjänsteenhet kan enligt tjänsteproducentens eget beslut bestå av en eller flera social- eller hälsovårdstjänster och av flera fysiska verksamhetsställen, eller också kan det vara fråga om en tjänst som tillhandahålls separat från ett fysiskt verksamhetsställe. En tjänsteenhet ska sålunda vara bunden enbart till en verksamhetsenhet av det slag som avses i gällande lagstiftning eller till begreppet verksamhetsställe eller till en fysisk plats. Tjänsteproducenter ska alltid ha en tjänsteenhet, som kan ha flera serviceställen. Till exempel kan social- och hälsocentraler och mun- och tandvårdsenheter vara serviceställen för producenter av direktvalstjänster.
I definitionerna i 2 § i den gällande lagen om privat hälso- och sjukvård ingår inte någon uttrycklig definition av begreppet verksamhetsenhet. Begreppen verksamhetsenhet och verksamhetsställe har fogats till lagens 4 § genom en ändring som trädde i kraft den första januari 2006, i samband med en noggrannare reglering av de uppgifter om tjänsteproducenter som ska lämnas i en tillståndsansökan. I förarbetena till lagändringen (regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av lagen om privat hälso- och sjukvård, lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården samt lagen om tillsyn över privat socialservice 34/2005 rd) definieras dessa begrepp inte närmare. Vid tillämpningen av lagen har med verksamhetsställe som producerar hälsovårdstjänster avsetts en funktionell enhet som tillhandahåller sådana tjänster som avses i lagen. Om en tjänsteproducent tillhandahåller hälsovårdstjänster på fler än ett verksamhetsställe har det varit nödvändigt att till tillståndsansökan foga uppgifter om varje enskilt verksamhetsställe.
I 3 § 2 punkten i lagen om privat socialservice definieras begreppet verksamhetsenhet som en funktionell helhet där klienten tillhandahålls tjänster som avses i den lagen. I lagens förarbeten (regeringens proposition med förslag till revidering av lagstiftningen om privat socialservice 302/2010 rd) konstateras i fråga om den bestämmelsen att den i övrigt motsvarar definitionen i 2 § 2 punkten i den gällande lagen, bortsett från att den ändras så att den motsvarar nuvarande tolkningspraxis, dvs. att begreppet verksamhetsenhet inte begränsas till verksamhet utanför kundens hem. Dagens uppfattning är att kunden har sitt hem, där han eller hon de facto är bosatt, t.ex. i ett privat servicehus som tillhandahåller boendeservice eller i ett ålderdomshem. Den funktionella enhet som begreppet verksamhetsenhet avser är dock inte bunden till ett visst fysiskt verksamhetsställe, utan den kan avse till exempel ett företag som producerar hemservice.
I fråga om offentligt producerade hälso- och sjukvårdstjänster används begreppet verksamhetsenhet i hälso- och sjukvårdslagen, i lagen om specialiserad sjukvård och i folkhälsolagen. På motsvarande sätt används begreppet verksamhetsenhet i socialvårdslagen när det är fråga om socialtjänster.
I patentlagens 2 § 4 punkten avses med verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård en hälsovårdscentral enligt folkhälsolagen samt andra kommunala verksamhetsenheter som sköter uppgifter enligt folkhälsolagen, sjukhus och separata verksamhetsenheter för sjukvård samt andra enheter med ansvar för vården som samkommunen för sjukvårdsdistriktet bestämmer enligt lagen om specialiserad sjukvård, enheter som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster enligt lagen om privat hälso- och sjukvård, arbetshälsoinstitutet till den del det tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster enligt lagen om arbetshälsoinstitutets verksamhet och finansiering, statens sinnessjukhus enligt lagen om statens sinnessjukhus, enheter inom försvarsmakten som svarar för att ordna hälso- och sjukvård enligt lagen om hälsovården inom försvarsmakten till den del de producerar hälso- och sjukvårdstjänster samt Enheten för hälso- och sjukvård för fångar enligt lagen om Enheten för hälso- och sjukvård för fångar.
Avsikten är att den nya definition av begreppet tjänsteenhet som föreslås i denna lag ska innefatta också det nuvarande begreppet verksamhetsenhet som används i lagstiftningen om såväl privata som offentliga social- och hälsovårdstjänster samt som avser en fysisk plats. Den nuvarande lagstiftningen om social- och hälsovårdstjänster ska förtydligas med beaktande av att tjänsterna för närvarande inte nödvändigtvis tillhandahålls från ett fysiskt verksamhetsställe. Syftet med den nya definitionen är dessutom att den smidigt ska kunna anpassas till eventuella framtida verksamhetsformer. En tjänsteproducent ska uppge både de tjänsteenheter och eventuellt de lokaler där tjänsterna tillhandahålls.
I punkt 6 definieras begreppet direktvalstjänster. Med direktvalstjänster avses tjänster som en kund kan välja själv, utan landskapets anvisning och utan att landskapets affärsverk gör en bedömning av servicebehovet. Direktvalstjänsterna består av separat definierade tjänster. Kunden har möjlighet att direkt välja den med tanke på sin aktuella livssituation och sina behov lämpligaste tjänsteproducenten.
I punkt 7 definieras begreppet social- och hälsocentral, varmed avses ett verksamhetsställe där en producent av direktvalstjänster producerar sådana direktvalstjänster inom social- och hälsovård som avses i 15 § 2 och 3 mom.
I punkt 8 definieras begreppet mun- och tandvårdsenhet varmed avses ett verksamhetsställe som innehas av en producent av direktvalstjänster. Vid en mun- och tandvårdsenhet produceras sådana direktvalstjänster inom mun- och tandhälsovård som avses i 15 § 4 mom.
I punkt 9 definieras begreppet kundsedel. En kundsedel innebär att landskapets affärsverk, en social- och hälsocentral eller en mun- och tandvårdsenhet har förbundit sig att till kunden ersätta kostnaderna för en tjänst som tillhandahållits av en producent som landskapet godkänt. En kund som fått en kundsedel har rätt att välja tjänsteproducent efter att landskapets affärsverk, en social- och hälsocentral eller en mun- och tandvårdsenhet först bedömt kundens servicebehov. Kundsedelns värde bestäms på förhand och producenten förbinder sig att producera en tjänst till det pris som kundsedeln anger. Landskapet fastställer värdet av kundsedlarna som landskapets affärsverk beviljar medan social- och hälsocentralerna eller mun- och tandvårdsenheterna däremot fastställer värdet av kundsedlarna de beviljar. Kunden betalar för tjänsten en klientavgift enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården som landskapet tar ut.
I punkt 10 definieras begreppet personlig budget. Med personlig budget avses en betalningsförbindelse som beräknas och beviljas en kund på basis av en bedömning av kundens servicebehov. Kunden kan med den beviljade förbindelsen köpa de tjänster som han eller hon behöver. Istället för personlig budget kan också användas benämningen individuell budget. En personlig budget är i sig ingen tjänst utan ett sätt eller en metod som gör det möjligt att tillgodose en kunds individuella behov av tjänster.
3 §.Förhållandet till annan lagstiftning. Enligt paragrafens 1 mom. ska på en tjänsteproducent tillämpas de förpliktelser som följer av lagen om ordnande av social- och hälsovård. I den lagens 3 kap. föreskrivs om produktion av tjänster och i 23 § om tjänsteproducenternas skyldigheter. Om språket på vilket landskapet ska ordna social- och hälsovårdstjänster föreskrivs i 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård, i vilken det även hänvisas till språklagen (423/2003). I språklagens 25 § finns bestämmelser om enskildas skyldigheter i fråga om språklig service. Om en offentlig förvaltningsuppgift genom lag eller med stöd av lag hör till en enskild, gäller för denne i uppdraget det som i språklagen sägs om myndigheter. Om en sådan uppgift uppdras åt en enskild med stöd av ett beslut eller någon annan åtgärd av en myndighet eller ett avtal mellan myndigheten och den enskilde, skall myndigheten försäkra sig om att den enskilde i uppdraget ger sådan språklig service som förutsätts i språklagen. Myndigheten skall försäkra sig om detta också när den anförtror en enskild någon annan uppgift än en offentlig förvaltningsuppgift, om detta är nödvändigt för att upprätthålla den servicenivå som språklagen förutsätter. Språklagens 25 § tillämpas således även direkt på producenter av direktvalstjänster och producenter av kundsedelstjänster. Om språket på vilket direktvalstjänster ska ordnas föreskrivs separat i lagens 40 §.
Alla tjänsteproducenter är skyldiga att registrera sig i det riksomfattande registret som i framtiden upprätthålls av Statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsverk. Det nya riksomfattande och sektorsövergripande Statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsverk ska sköta de tillstånds-, styrnings- tillsynsuppgifter som för närvarande huvudsakligen sköts av statens regionförvaltningsverk, samt delvis av NTM-centralerna samt även av centralförvaltnings ämbetsverk. Registreringsskyldigheten gäller alla tjänsteproducenter oberoende av om de producerar social- eller hälsovårdstjänster som landskapet ansvarar för eller andra sådana tjänster. I lagen om produktion av social- och hälsovårdstjänster föreskrivs om registrering av tjänsteproducenter. I 2 kap. i lagen om tjänsteproducenter föreskrivs om tjänsteproducenternas verksamhetsförutsättningar och i 3 kap. om registrering av tjänsteproducenter.
Enligt paragrafens 2 mom. ska lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården tillämpas också på klientavgifterna för direktvalstjänster. Enligt klientavgiftslagen kan hos den som anlitar tjänster tas ut en avgift om tjänsten inte enligt lagen är avgiftsfri. Avgiften kan uppgå till högst kostnaderna för produktion av tjänsten. Enligt klientavgiftslagen eller -förordningen kan också en lägre maximiavgift fastställas. I lagrummet föreskrivs som komplettering av klientavgiftslagen att landskapet hos klienterna tar ut klientavgifter enligt lag. Tjänsteproducenterna meddelar landskapet vilka tjänster som kunderna fått och andra uppgifter som förutsätts för att klientavgiften ska kunna fastställas. På grundval av dessa sänder landskapet till kunden en faktura på tjänster som tillhandahållits. Den ersättning som tjänsteproducenten får är däremot oberoende av den avgift som tas ut hos kunden. För producentens ekonomiska ställning har det sålunda inte heller någon betydelse om kunden är betalningsoförmögen eller om avgiften bestäms på basis av kundens inkomster.
Med avvikelse från det som konstateras ovan kan tjänsteproducenten dock hos kunden ta ut en avgift då kunden har reserverat en mottagningstid men inte kommit till mottagningen och inte heller på förhand har annullerat sin mottagningstid. Denna s.k. sanktionsavgift kan tas ut enligt klientavgiftslagens 3 § och enligt en bestämmelse i klientavgiftsförordningen.
Avsikten är att klientavgiftslagen ska revideras innan valfrihetsbestämmelserna träder i kraft. Under våren 2017 inleds beredningen av en totalrevidering av klientavgiftslagen.
Enligt paragrafens 3 mom. föreskrivs i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013, nedan gränslagen) om förfarandena i anslutning till gränsöverskridande hälso- och sjukvård samt om ersättande av kostnaderna för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Utgångspunkten för gränslagen är att en person har rätt att få vård i en stat som hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz och att få ersättning för vården i efterskott. Enligt gränslagens 5 § har en person rätt att anlita hälso- och sjukvårdstjänster utomlands. Dessutom föreskrivs i 6 § att en person som är försäkrad i en annan EU-stat och söker vård i Finland har rätt att utan diskriminering få hälso- och sjukvårdstjänster i Finland.
Enligt paragrafens 4 mom. ska det som föreskrivs om tjänsternas innehåll i den allmänna lagstiftningen och speciallagstiftningen om social- och hälsovården efterlevas vid produktion av de tjänster som avses i denna lag. I fråga om social- och hälsovården samt i fråga om klientens och patientens ställning och rättigheter gäller alltjämt vad som föreskrivs i annan lagstiftning. I en proposition som behandlas i riksdagen (RP 15/2017 rd) föreslås bland annat en sådan genomgripande ändring som gäller ordnandet av social- och hälsovård att landskapen från och med början av år 2019 ska ansvara för ordnandet av social- och hälsovård. I regeringens proposition med förslag till reform av social- och hälsovården föreslås att det stiftas en landskapslag, en lag om ordnandet av social- och hälsovård samt en gemensam lag om införande av lagarna.
Allmänna lagar om social- och hälsovårdstjänster är socialvårdslagen (1301/2014) samt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). I socialvårdslagen föreskrivs om främjande av välfärd, om socialservice, om tillhandahållande av socialvård, om säkerställande av kvaliteten på tjänsterna och om ändringssökande i beslut om socialvård. Syftet med lagen är att flytta tyngdpunkten från specialservice till allmän service, förbättra jämlikheten mellan kunderna och att intensifiera samarbetet mellan myndigheterna. I syfte att förstärka kundcentreringen definieras i lagen de stödbehov som läggs till grund för ordnandet av socialservice och annan socialvård. Kunderna har rätt till tjänster som tryggar nödvändig omsorg och utkomst samt barnets hälsa och utveckling. I lagen definieras dessutom viktig socialservice som för närvarande tillhandahålls av kommunerna och som 2019 ska tillhandahållas av landskapen, exempelvis boende- och institutionsservice. Utöver socialvårdslagen finns det för vissa former av socialservice och grunderna för dessa speciallagar som gäller vissa befolknings- eller kundgrupper. Speciallagarna reglerar, betydligt mera omfattande och detaljerat än socialvårdslagen, socialvårdens innehåll inom respektive specialområde. Sådana lagar är t.ex. barnskyddslagen (417/2007), lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987, nedan handikappservicelagen), lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977, nedan specialomsorgslagen) och lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012, nedan äldreomsorgslagen).
Hälso- och sjukvårdslagen tillämpas på genomförandet av och innehållet i den hälso- och sjukvård som avses i folkhälsolagen (66/1972) och lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) och som för närvarande hör till kommunens organiseringsansvar. Från och med den 1 januari 2019 kommer landskapen enligt förslaget att ansvara för ordnandet av social- och hälsovård. I hälso- och sjukvården ingår främjande av hälsa och välfärd, grundläggande hälso- och sjukvård samt specialiserad sjukvård. För närvarade har i praktiken de tjänster som avses i folkhälsolagen och i lagen om specialiserad sjukvård indelats i primärvård och specialiserad sjukvård. Med primärvård avses tjänster som kommunerna ordnar framför allt i hälsovårdscentralerna. Hälsovårdscentralerna kan ha flera olika verksamhetsställen, dvs. hälsostationer och sjukhus. Kommunerna ansvarar för närvarande också för att invånarna får specialiserad sjukvård. För den specialiserade sjukvården är landet indelat i sjukvårdsdistrikt. Om hälso- och sjukvården föreskrivs även i mentalvårdslagen, lagen om missbrukarvård och lagen om smittsamma sjukdomar.
Viktiga bestämmelser, utöver bestämmelserna om den grundlagsfästa självbestämmanderätten och om individens ställning och bemötandet av individen, finns också i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992, nedan patientlagen) och i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000, nedan klientlagen). Lagarna gäller både offentlig och privat verksamhet. Motsvarande bestämmelser finns också i andra lagar, exempelvis i socialvårdslagen, specialomsorgslagen och mentalvårdslagen.
Klientlagen tillämpas på alla tjänster och klientgrupper inom socialvården samt på såväl offentliga som privata tjänster. Enligt klientlagen har en klient rätt till socialvård av god kvalitet och gott bemötande utan diskriminering från den som lämnar socialvård. I lagen finns också bestämmelser om klientens självbestämmanderätt. En klient ska ges möjlighet att delta i och påverka planeringen och genomförandet av de tjänster som tillhandahålls klienten. Detsamma gäller andra åtgärder som ansluter sig till den socialvård som ges klienten. En klients sak ska behandlas och avgöras med hänsyn i första hand till klientens intresse.
I klientlagen föreskrivs också om klientens rätt till information. Enligt lagen ska socialvårdspersonalen för klienten utreda hans eller hennes rättigheter och skyldigheter samt olika alternativ och verkningar liksom också andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak. Utredningen ska ges så att klienten i tillräcklig grad förstår dess innehåll och betydelse.
Om en klient på grund av sjukdom eller nedsatt psykisk funktionsförmåga eller någon annan motsvarande orsak inte kan delta i planeringen eller förstå föreslagna alternativa lösningar, ska klientens vilja utredas i samråd med klientens lagliga företrädare, en anhörig eller någon annan närstående. En minderårig klients önskemål och åsikt ska utredas och beaktas på det sätt som klientens ålder och utvecklingsnivå förutsätter. I alla åtgärder som vidtas inom offentlig eller privat socialvård och som gäller minderåriga ska i första hand den minderårigas intresse beaktas.
Socialvården ska baseras på myndighetsbeslut eller, när privat socialvård ordnas, på ett skriftligt avtal mellan den som lämnar socialvård och klienten. Enligt lagen ska i samband med socialvård utarbetas en service-, vård-, rehabiliterings- eller motsvarande plan, om det inte är uppenbart onödigt att utarbeta en sådan plan.
I patientlagen förskrivs om bemötande av patienten och om patientens självbestämmanderätt inom hälso- och sjukvården. Enligt patientlagen har var och en som varaktigt bor i Finland, utan diskriminering och inom gränserna för de resurser som vid respektive tidpunkt står till hälso- och sjukvårdens förfogande, rätt till sådan hälso- och sjukvård som hans eller hennes hälsotillstånd förutsätter. Vid bedömningen av resurserna ska emellertid beaktas jämlikhetsbestämmelsen i grundlagens 6 § samt grundlagens 19 § 3 mom. där det föreskrivs att det allmänna ska tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Efter att de grundläggande rättigheterna trädde i kraft har bedömningen av det individuella vårdbehovet betonats. Bland annat riksdagens justitieombudsman har i flera avgöranden konstaterat att enbart den omständigheten att kommunen inte har reserverat tillräckliga anslag för hälso- och sjukvård, inte är en tillräcklig grund för att inte ordna vård. Patientlagens bestämmelser om självbestämmanderätten ger uttryck för principen om kunskapsbaserat samtycke. Vården ska ske i samförstånd med patienten. Om patienten vägrar ta emot en viss vård eller behandling, ska den om möjligt och i samförstånd med honom eller henne ges på något annat sätt som är godtagbart från medicinsk synpunkt.
I patientlagen föreskrivs om patientens rätt till information. En patient har rätt att få upplysningar om sitt hälsotillstånd, vårdens och behandlingens betydelse, olika vård- och behandlingsalternativ och deras verkningar samt om andra omständigheter som hänför sig till vården och behandlingen och som har betydelse då beslut fattas om hur patienten ska vårdas. En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska ge upplysningar på ett sådant sätt att patienten i tillräcklig utsträckning förstår innebörden av dem. Om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården inte behärskar det språk som patienten använder eller om patienten på grund av hörsel-, syn- eller talskada inte kan göra sig förstådd, ska tolk anlitas om möjligt.
2 kap. Kundens valfrihet
4 §.Kundens rätt att välja. I paragrafens 1 mom. föreskrivs att kunden har rätt att välja tjänsteproducent och dess verksamhetsställe samt en yrkesutbildad person eller en multiprofessionell grupp yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården enligt vad som föreskrivs i lag. I detta kapitel samt i 3—6 kap. föreskrivs närmare om innebörden av valfriheten.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om omfattningen av valfriheten. En kund får enligt den föreslagna bestämmelsen välja tjänsteproducent inom Finlands hela territorium oberoende av i vilket landskap han eller hon bor. Nedan i lagen föreskrivs om undantag från valfriheten. Valet kan avse endast ett av ett affärsverks verksamhetsställen, endast en social- och hälsocentral samt endast en mun- och tandvårdsenhet i sänder. Undantag utgör situationer där en person tillfälligt vistas utanför den kommun där den valda tjänsteproducenten finns. I 7 § föreskrivs närmare om rätten att välja tillfällig tjänsteproducent.
5 §.Valfrihet i fråga om direktvalstjänster. I denna paragraf föreskrivs om kundens valfrihet i fråga om direktvalstjänster. Bestämmelsen är informativ till sin karaktär. I lagens 3 kap. föreskrivs närmare om innehållet i valfriheten när det gäller direktvalstjänster. I 7 § föreskrivs om val av tillfällig tjänsteproducent och i 9 § om val av en yrkesutbildad person eller en multiprofessionell grupp yrkesutbildade personer.
Enligt paragrafens 1 mom. 1 punkten avser kundens rätt att välja producent av direktvalstjänster utan anvisning från landskapets affärsverk eller bedömning av servicebehovet, en social- och hälsocentral samt en mun- och tandvårdsenhet som producerar direktvalstjänster. Enligt 1 mom. 2 punkten föreskrivs i 7 § om rätten att tillfälligt välja en social- och hälsocentral samt en mun- och tandvårdsenhet som producerar direktvalstjänster. Enligt 1 mom. 3 punkten bestäms rätten att välja en yrkesutbildad person eller en multiprofessionell grupp yrkesutbildade personer på det sätt som avses i 9 §.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om kundens rätt att välja en producent av tjänster som betalas med en kundsedel utifrån en bedömning av servicebehovet som gjorts av en social- och hälsocentral eller en mun- och tandvårdsenhet. En social- och hälsocentral samt en mun- och tandvårdsenhet ska enligt förslaget på basis av konstaterat servicebehov ge kunden möjlighet att välja kundsedel. Kundsedeln är en till kunden beviljad förbindelse att till den tjänsteproducent som kunden valt betala kostnadsersättning för producentens tjänster upp till det värde som kundsedeln anger. I 18 § föreskrivs närmare om kundsedlar.
6 §.Valfrihet i fråga om tjänster för vilka affärsverket har produktionsansvar. I denna paragraf föreslås en bestämmelse om kundens rätt att välja tjänster för vilka landskapets affärsverk har produktionsansvar. Bestämmelsen är informativ till sin karaktär. I 4—6 kap. föreskrivs närmare om val av tjänster som faller under affärsverkets produktionsansvar.
Enligt paragrafens 1 mom. ska landskapets affärsverk ansvara för produktion av andra tjänster än direktvalstjänster. I lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om innehållet i tjänster som produceras av landskapets affärsverk. Enligt paragrafens 1 mom. 1 punkten bestäms kundens rätt att välja ett affärsverks verksamhetsställe på basnivå och enligt 2 punkten rätten att välja verksamhetsställe på specialnivå enligt vad som föreskrivs i 4 kap. I 7 § föreskrivs om valfriheten i fråga om ett affärsverks verksamhetsställe som tillfälligt producerar tjänster och i 9 § föreskrivs om rätten att välja en yrkesutbildad person eller en multiprofessionell grupp yrkesutbildade personer.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om kundens rätt att välja tjänster som förutsätter att landskapets affärsverk gör en bedömning av servicebehovet. Kundens rätt att välja tjänsteproducent efter en bedömning av servicebehovet är enligt den föreslagna paragrafens 2 mom. 1 punkten baserad på en av landskapets affärsverk beviljad kundsedel som det föreskrivs om i lagens 5 kap. samt på en personlig budget som det föreskrivs om i lagens 6 kap.
7 §.Val av tillfällig tjänsteproducent dennes verksamhetsställe. I denna paragraf föreskrivs om kundens rätt att välja tillfällig tjänsteproducent.
Enligt paragrafens 1 mom. har en kund som tillfälligt vistas på en annan ort rätt att få vård eller anlita tjänster på ett annat verksamhetsställe än det som kunden valt, om han eller hon tillfälligt vistas utanför den kommun där det affärsverks verksamhetsställe som kunden valt är beläget. På motsvarande sätt får kunden i dessa situationer också anlita en annan social- och hälsocentrals eller mun- tandvårdenhets tjänster än sådana som tillhandahålls av den producent av direktvalstjänster som kunden valt, om kunden vistas i en kommun där det inte finns något verksamhetsställe som upprätthålls av den producent av direktvalstjänster som kunden valt. En tillfällig vistelse i en annan kommun kan bero till exempel på arbete, studier, fritid, en nära anhörigs eller annan närstående persons boende eller någon annan motssvarande orsak. Med nära anhörig eller annan närstående person avses här samma personer som i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992), dvs. personer som är släkt i rätt upp- eller nedstigande led, syskon, äkta make, maka eller sambo, part i ett registrerat parförhållande eller nära vän.
Enligt paragrafens 1 mom. ska en producent av direktvalstjänster i regel ta emot en tillfällig kund. En kund kan tillfälligt välja en social- och hälsocentral samt mun- och tandvårdsenhet, vid vilken en producent av direktvalstjänster på förhand, offentligt meddelat att den tar emot nya kunder. Social- och hälsocentralen ska publicera uppgiften på internet. Affärsverkets verksamhetsställen kan däremot inte vägra ta emot tillfälliga kunder.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om meddelanden som gäller tillfälliga tjänsteproducenter. En kund ska minst en vecka före servicebehovet meddela landskapet vilken tillfällig tjänsteproducent och vilket av dess verksamhetsställen han eller hon har valt samt meddela hur länge det tillfälliga kundförhållandet förväntas vara. Meddelandet ska ske via den nationella informationshanteringstjänsten enligt 77 § eller på annat sätt skriftligt. Om kunden har meddelat landskapet på annat sätt än med hjälp av en informationshanteringstjänst kontrollerar landskapet när meddelandet anländer om den i meddelandet nämnda tjänsteproducenten har nått den övre gränsen för kundmottagningen. Landskapet ska omedelbart efter att ha fått meddelandet underrätta den huvudsakliga och den tillfälliga tjänsteproducenten om kundens val. I ett ärende som gäller val av tillfällig tjänsteproducent fattas inte ett överklagbart förvaltningsbeslut, utan det är fråga om faktisk förvaltningsverksamhet.
8 §.Brådskande social- och hälsovård. Enligt paragrafens 1 mom. finns bestämmelser om rätten till brådskande sjukvård oberoende av boningsorten i 50 § i hälso- och sjukvårdslagen och bestämmelser om rätten att i brådskande fall få socialservice i 12 § i socialvårdslagen. Kundens valfrihet inverkar sålunda inte på hans eller hennes rätt till brådskande social- och hälsovård. Enligt 50 § i hälso- och sjukvårdslagen ska brådskande vård ges oberoende av patientens boningsort. Närmare bestämmelser om brådskande vård finns i social- och hälsovårdsministeriets förordning om grunderna för brådskande vård och villkoren för jour inom olika medicinska verksamhetsområden (652/2013). Enligt socialvårdslagens 12 § har alla som vistas i en kommun rätt att i brådskande fall få socialservice som baserar sig på hans eller hennes individuella behov, så att hans eller hennes rätt till nödvändig omsorg och försörjning inte äventyras. Enligt socialvårdslagens 29 § ska socialjour ordnas dygnet runt för att trygga brådskande och nödvändig hjälp. Jouren ska organiseras så att den kan kontaktas dygnet runt och brådskande socialservice tillhandahållas enligt vad som föreskrivs i denna eller någon annan lag.
I den föreslagna paragrafens 2 mom. föreskrivs att en kund har rätt att inom öppettiderna för tjänsteproducentens verksamhetsställe få brådskande social- och hälsovård och mun- och tandvård enligt 15 § också av en annan producent av direktvalstjänster än den som kunden valt, om kunden vistas utanför den kommun där den producent av direktvalstjänster som kunden valt har sitt verksamhetsställe. Enligt 14 § 2 mom. ska en producent av direktvalstjänster ge kunden möjlighet att anlita också sina andra verksamhetsställen än den social- och hälsocentral eller mun- och tandvårdsenhet som kunden valt. Om kunden behöver en brådskande mottagningstid under sin vistelse på en annan ort där den producent av direktvalstjänster som kunden valt inte har något verksamhetsställe, kan kunden när behovet av vård eller socialservice är brådskande anlita också en annan än den valda tjänsteproducentens verksamhetsställe då han eller hon vistas på en annan ort. En producent av direktvalstjänster ska tillhandahålla brådskande vård och tjänster inom sina öppettider. Landskapet kan i enlighet med 41 § ställa villkor för tjänsteproducenterna t.ex. i fråga om öppettiderna.
9 §.Val av yrkesutbildad person. I denna paragraf föreskrivs om kundens rätt att välja yrkesutbildad person eller multiprofessionell grupp yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvård respektive socialvården. Lagrummet motsvarar till innehållet 49 § i den gällande hälso- och sjukvårdslagen. Enligt bestämmelsen har patienten möjlighet att vid en enhet inom hälso- och sjukvården, inom gränserna för vad som ett ändamålsenligt ordnande av verksamheten vid enheten tillåter, välja en legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som ska behandla honom eller henne. Den föreslagna bestämmelsen utvidgar rätten att välja yrkesutbildad person till att omfatta också en yrkesutbildad person inom socialvården.
Enligt paragrafens 1 mom. kan en kund välja en yrkesutbildad person eller multiprofessionell grupp yrkesutbildade personer inom socialvården respektive hälso- och sjukvården. En multiprofessionell grupp yrkesutbildade personer kan väljas, om tjänsteproducenten har ordnat sin verksamhet så att de tjänster som kunden valt ordas produceras av multiprofessionella grupper yrkesutbildade personer. En kund kan inom kundförhållandet välja en yrkesutbildad person eller multiprofessionell grupp yrkesutbildade personer inom socialvården respektive hälso- och sjukvården, i den mån detta är möjligt med tanke på en ändamålsenlig verksamhet. Vid prövning av kundens rätt att välja en yrkesutbildad person ska också fästas uppmärksamhet vid kundens rätt till tjänster som är trygga och av god kvalitet. Vid bedömning av huruvida verksamheten ordnas på ett ändamålsenligt sätt och vid bedömning av kundens rätt till tjänster som är trygga och av god kvalitet ska även kundens språkliga rättigheter iakttas. Huvudregeln är emellertid den att kunden ska erbjudas möjlighet att välja en yrkesutbildad person eller multiprofessionell grupp yrkesutbildade personer. Om tjänsteproducenten så önskar kan den också organisera sin verksamhet t.ex. så att kunden alltid har möjlighet att välja en yrkesutbildad person inom socialvården respektive hälso- och sjukvården som tillhandahåller honom eller henne tjänster. I ett ärende som gäller val av yrkesutbildad person fattas inte ett överklagbart förvaltningsbeslut, utan det är fråga om faktisk förvaltningsverksamhet.
Enligt paragrafens 2 mom. ska tjänsterna i återkommande kundförhållanden och under samma vårdperiod om möjligt ordnas så att de kan tillhandahållas av samma yrkesutbildade person. Syftet med bestämmelsen är att främja kontinuiteten i tjänsterna och vården.
10 §.Val av tjänsteproducent för minderåriga. I denna paragraf föreskrivs om val av tjänsteproducent och dess verksamhetsställe för en minderårig kund. Det är i princip vårdnadshavaren eller en annan laglig företrädare som ska välja tjänsteproducent för en minderårig kund. Också i ett sådant fall ska barnet höras och dess åsikt beaktas med hänsyn till barnets utvecklingsnivå och ärendets karaktär enligt vad som föreskrivs i 10 § i klientlagen och 7 § i patientlagen. Enligt den juridiska litteraturen kan en minderårig själv fatta beslut om vården när han eller hon med beaktande av ärendets natur har uppnått tillräcklig mognad, fått tillräcklig information om olika vård- och behandlingsalternativ och om deras verkningar, med beaktande av ärendets natur noggrant har övervägt saken och gett uttryckt för sin vilja utan tvång eller påtryckning. När detta regleras ska det uppmärksammas att när det gäller val av tjänsteproducent är det fråga om en situation som förutsätter mera omfattande prövning än vad som krävs då man frågar om en minderårigs åsikt om en viss behandling. Därtill ska processen för att välja producent vara så smidig som möjligt för kunden. Koder som behövs i samband med e-tjänster som kräver stark autentisering kan minderåriga i praktiken få vid 15 års ålder. På grund av detta ingår det i paragrafen en bestämmelse om att 15 år fyllda personer är tillräckligt mogna att på egen hand välja producent. Detta påverkar inte sekretessgrunder som kommer att tillämpas inom social- och hälsovården, med stöd av vilka minderåriga under 15 år kan förbjuda att vissa uppgifter överlämnas till deras vårdnadshavare.
Om en minderårig kund eller kundens lagliga företrädare inte väljer en tjänsteproducent, ska landskapet enligt 2 mom. anvisa kunden en tjänsteproducent och dess verksamhetsställe. Landskapet ska anvisa kunden ett verksamhetsställe inom landskapet. Tjänsteproducentens verksamhetsställe ska då enligt den minderårigas behov väljas på den plats som är bäst tillgänglig för kunden. Vid bedömningen av tillgängligheten ska trafikförhållandena och avståendet beaktas. När landskapet anvisar kunden en tjänsteproducent fattas inte ett överklagbart förvaltningsbeslut i ärendet, utan det är fråga om faktisk förvaltningsverksamhet. Om landskapet har anvisat kunden en tjänsteproducent och dess verksamhetsställe får kunden eller kundens lagliga företrädare dock byta tjänsteproducent oberoende av tidsfristen. Kunden är sålunda inte bunden av den tidsfrist på ett år som i 17 § 4 mom. och 20 § 3 mom. föreskrivs för byte av tjänsteproducent.
11 §.Val av tjänsteproducent i särskilda situationer. I denna paragraf föreskrivs om val av tjänsteprocent i situationer där kunden inte väljer eller inte förmår välja tjänsteproducent.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs om val av tjänsteproducent i situationer som avses i 9 § i klientlagen och i 6 § i patientlagen där en kund som har uppnått myndighetsåldern på grund av en sjukdom, mental störning, utvecklingsstörning eller av någon annan orsak inte förmår besluta om sin vård eller delta och påverka planeringen av sina tjänster. I dessa situationer ska landskapets affärsverk, patientens lagliga företrädare, en nära anhörig eller någon annan närstående person utreda vilken tjänsteproducent och dess verksamhetsställe som bäst motsvarar patientens vilja. Tjänsteproducenten och dess verksamhetsställe kan då väljas enligt kundens intresse.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om val av tjänsteproducent då en kund som har uppnått myndighetsåldern inte själv väljer eller förmår välja tjänsteproducent eller det saknas en utredning enligt 1 mom. och kunden saknar en laglig företrädare eller den lagliga företrädaren väljer inte en tjänsteproducent för kunden. Då ska landskapet anvisa kunden ett verksamhetsställe inom landskapet. Landskapet ska anvisa kunden den tjänsteproducent vars verksamhetsställe är bäst tillgängligt för kunden. Vid bedömningen av tillgängligheten ska trafikförhållandena och avståendet beaktas. När landskapet anvisar en tjänsteproducent ska landskapet dessutom iaktta kundens språkliga rättigheter. I synnerhet när det gäller sådana myndiga kunder som inte kan på egen hand välja tjänsteproducent och dess verksamhetsställe, kan landskapet överväga att anvisa en tjänsteproducent även på språkliga grunder. Landskapet kan överväga detta i situationer där man vet att en viss tjänsteproducent och dess verksamhetsställe, bland dem som är bäst tillgängliga för kunden, ger bra betjäning på finska, svenska eller samiska enligt kundens behov. Landskapet kan även överväga i sådana situationer där det är fråga om en person vars modersmål är annat än finska, svenska eller samiska.
När landskapet anvisar kunden en tjänsteproducent fattas inte ett överklagbart förvaltningsbeslut i ärendet, utan det är fråga om faktisk förvaltningsverksamhet. Om landskapet eventuellt har anvisat kunden en tjänsteproducent får kunden eller kundens lagliga företrädare dock byta tjänsteproducent och dess verksamhetsställe oberoende av tidsfristen. Kunden är sålunda inte bunden av den tidsfrist på ett år som i 17 § 4 mom. och 20 § 3 mom. föreskrivs för byte av tjänsteproducent.
12 §.Begränsningar av valfriheten. I denna paragraf föreskrivs om begränsningar när det gäller kundens rätt att välja tjänsteproducent.
I den föreslagna paragrafens 1 mom. föreskrivs att rätten att välja tjänsteproducent och tjänsteenhet eller dess verksamhetsställe inte gäller skolhälsovård och studerandehälsovård enligt 16 och 17 § i hälso- och sjukvårdslagen. Inom skol- och studerandehälsovården ska tjänsteproducenten väljas på basis av studieorten. När det är fråga om skol- och studerandehälsovård är det dock möjligt att inom gränserna för verksamhetens ändamålsenlighet välja en yrkesutbildad person eller bevilja kunden en kundsedel till exempel för mun- och tandvård till exempel i skolans regi.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs separat om kundens valfrihet vid vård och omvårdnad oberoende av kundens vilja. Bestämmelser om vård oberoende av kundens vilja finns i mentalvårdsagen, lagen om missbrukarvård och i lagen om smittsamma sjukdomar. Bestämmelser om omvårdnad oberoende av klientens vilja finns i handikappservicelagen (specialomsorger som är oberoende av en persons vilja) och i barnskyddslagen (brådskande placering och omhändertagande). Lagstiftningen om vård och omvårdnad oberoende av kundens vilja håller för närvarande på att förnyas, i samband med vilket det föreskrivs närmare om kundens valfrihet och dess begränsningar vid vård och omvårdnad oberoende av kundens vilja. Bestämmelserna i den föreslagna lagen tillämpas således inte på vård och omvårdnad oberoende av kundens vilja.
13 §.Social- och hälsovårdstjänster på institutioner. Enligt denna paragraf ska den som tillhandahåller vård eller service på en institution ansvara för att det i samband med vården eller servicen produceras social- och hälsovårdstjänster för kunden. Om kunden får vård eller service på en institution i över en månads tid avbryts ansvaret för en producent av direktvalstjänster för den tid som den vården eller servicen på institutionen tillhandahålls. När vård eller service på en institution upphör återvänder kunden till den producent av direktvalstjänster som han eller hon var kund hos före den vården eller servicen på en institution. Om det likväl gått ett år sedan föregående val, kan kunden med stöd av 17 § också byta producent av direktvalstjänster. Det landskap som svarar för ordnande av tjänsterna ansvarar för att meddela övriga aktörer som tillhandahåller tjänster för kunden om att vården eller servicen på en institution inleds, om dess längd och om att producenten av direktvalstjänsters ansvar avbryts.
Med vård på en institution avses enligt 67 § i hälso- och sjukvårdslagen vård, behandling och rehabilitering på vårdavdelning vid sjukhus, hälsovårdscentral eller någon annan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller under motsvarande förhållanden. I socialvårdslagens 22 § föreskrivs att när service på en institution tillhandahålls ska det ordnas sådan rehabilitering, vård och omsorg som behövs med tanke på kundens individuella behov. Eftersom kunden under den tid som vård eller service på en institution tillhandahålls får alla de social- och hälsovårdstjänster som han eller hon behöver av den som tillhandahåller vården eller servicen, är det ändamålsenligt att producenten av direktvalstjänster ansvar för produktionen av tjänster avbryts för den tid som vården eller servicen tillhandahålls. Landskapet ska sålunda enligt förslaget inte heller betala ersättning till producenten av direktvalstjänster för de direktvalstjänster som tillhandahålls kunden.
Vid vård och service på en institution kan kunden trots bolagiseringsskyldigheten enligt 52 § tillhandahållas tjänster som omfattas av valfriheten även i form av egen produktion vid landskapets affärsverk. Vid vård och service på en institution som landskapets affärsverk producerar tillhandahålls kunden en tjänstehelhet som omfattar huvudsakligen de social- och hälsovårdstjänster som faller under affärsverks produktionsansvar, men där helheten även omfattar sådana tjänster som avses i 15 § i denna lag så att dessa tjänster inte kan separeras från helheten och produceras separat.
3 kap. Direktvalstjänster
14 §.Val av social- och hälsocentral samt mun- och tandvårdsenhet. I denna paragraf föreskrivs om kundens rätt att välja social- och hälsocentral samt mun- och tandvårdsenhet. Enligt paragrafens 1 mom. har en kund rätt att välja social- och hälsocentral samt mun- och tandvårdsenhet utan anvisning från landskapets affärsverk eller dess bedömning av servicebehovet. Kunden kan separat välja tjänsteproducent för social- och hälsovård respektive för mun- och tandvård. Valet kan dock avse endast en tjänsteproducent för social- och hälsovård och en för mun- och tandvård i sänder. Undantagna är emellertid situationer där kunden tillfälligt behöver tjänster utanför den kommun där social- och hälsocentralen eller mun- och tandvårdsenheten är belägen. I 7 § föreskrivs om rätten att i sådana fall välja en tillfällig tjänsteproducent.
Landskapets affärsverk kan inte själv producera direktvalstjänster utan det måste bolagisera sin serviceverksamhet för sådana tjänster. Särskilda bestämmelser om bolagiseringsskyldigheten finns nedan i 52 § och om dess övergångsperiod i 92 §. Direktvalstjänster kommer sålunda att produceras av landskapets bolag samt av privata tjänsteproducenter. Landskapet ska enligt förslaget godkänna producenter av direktvalstjänster i enlighet med det förfarande som föreskrivs i 8 kap. och med dem ingå avtal om produktionen.
En producent av direktvalstjänster kan producera sådana tjänster på olika verksamhetsställen, vilket innebär att kunden inte nödvändigtvis får alla tjänster i kategorin direktvalstjänster på samma verksamhetsställe. Det verksamhetsställe som kunden valt är emellertid huvudansvarigt för produktionen.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om sådana kundgrupper som inte gör ett separat val av mun- och tandvårdsenhet. I enlighet med 2 mom. väljer barn och ungdomar under 18 år, som erhåller mun- och tandvårdstjänster vid landskapets affärsverk som en del av skolhälsovården och studerandehälsovården enligt 16 respektive 17 § i hälso- och sjukvårdslagen inte en mun- och tandvårdsenhet. På motsvarande sätt väljer inte heller barn som erhåller rådgivningstjänster enligt 15 § i hälso- och sjukvårdslagen och som erhåller mun- och tandvårdstjänster vid landskapets affärsverk eller därutöver vid en social- och hälsocentral en mun- och tandvårdsenhet, utan listar sig hos social- och hälsocentralen. Inom skol- och studerandehälsovården väljs elevens tjänsteproducent på basis av studieorten. I enlighet med hälso- och sjukvårdslagen ingår mun- och tandvårdstjänster för elever i skolhälsovården och innehåller periodiska undersökningar, mun- och tandåtgärder inklusive ortodontisk behandling. Mun- och tandvårdstjänsterna inom skolhälsovården är mer omfattande än de valfria bastjänster som tillhandahålls vid mun- och tandvårdsenheterna Uppföljningsundersökningar har visat att de bästa och de mest jämlikt fördelade resultaten inom mun- och tandvården för barn uppnås genom tjänster som omfattar hela åldersklassen. På detta sätt minskar även antalet personer som inte uppsöker vård och det är möjligt att ordna effektiviserad förebyggande vård för dem som är i störst behov av det. Verksamhetsmodellen gör det även möjligt att ordna verksamheten på ett kostnadseffektivt sätt genom förebyggande åtgärder i grupp. Landskapets affärsverk sörjer för att tjänsternas innehåll motsvarar behovet och samordnar ordnandet och produktionen så att samarbetet mellan aktörerna inom social- och hälsovården fungerar. Landskapets affärsverk kan även skaffa avtalstjänster vid en mun- och tandvårdsenhet.
Alla studerande personer under 18 år inom mun- och tandvården omfattas av studerandehälsovården. När läropliktsåldern är slut vid 15 års ålder övergår en liten grupp 16- och 17-åriga unga som inte studerar till de valfria tjänsterna inom mun- och tandvården, varvid de väljer en mun- och tandvårdsenhet. Dessa unga är uppskattningsvis cirka 12 000 på årsnivå. De erhåller mun- och tandvårdstjänster vid en bolagiserad mun- och tandvårdsenhet som de själva väljer.
Uppföljning av munhälsan hos barn som omfattas av rådgivningstjänster enligt 15 § i hälso- och sjukvårdslagen görs minst vartannat år. Om landskapet beslutar att i enlighet med 15 § 3 mom. överföra rådgivningstjänsterna på social- och hälsocentralerna, överförs även uppföljningen av munhälsan till social- och hälsocentralerna. Till affärsverkets produktionsansvar hör övriga mun- och tandvårdstjänster för barn i rådgivningsålder, det vill säga behandling av munsjukdomar, effektiviserad förebyggande vård, nödvändiga specialistundersökningar av munnen samt bedömning och handledning av vårdbehovet inom den specialiserad sjukvården. Affärsverket ser även till att övriga yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och socialvården samarbetar i nödvändig utsträckning. Om landskapet inte överför rådgivningstjänsterna på social- och hälsocentralerna erhåller barn i rådgivningsålder samtliga mun- och tandvårdstjänster vid landskapets affärsverk.
Enligt paragrafens 3 mom. ska en producent av direktvalstjänster ge kunden möjlighet att också anlita dess andra verksamhetsställen än den social- och hälsocentral eller mun- och tandvårdsenhet som kunden valt. Kunden kan då smidigt anlita tjänster t.ex. på alla verksamhetsställen som den valda tjänsteproducenten har i Finland. En producent av direktvalstjänster kan också med andra inom landskapet verksamma tjänsteproducenter ingå till exempel samarbetsavtal som innebär att kunderna smidigt kan anlita samarbetspartnernas verksamhetsställen. Också landskapens bolag som producerar direktvalstjänster kan ingå sådana samarbetsavtal med andra tjänsteproducenter. Samarbetsavtal om produktion av direktvalstjänster kan ingås med stöd av 53 § 1 mom. 2 punkten där det föreskrivs att producenter av direktvalstjänster med andra tjänsteproducenter kan ingå avtal om produktion av tjänster.
En producent av direktvalstjänster ansvarar för produktion av alla direktvalstjänster. Tjänsteproducenten kan producera tjänsterna själv eller till exempel anskaffa dem från en annan tjänsteproducent i enlighet med 53 §.
15 §.Direktvalstjänster. I denna paragraf föreskrivs om direktvalstjänster som innebär att en kund får välja tjänsteproducent utan landskapets anvisning eller en separat bedömning av servicebehovet. I direktvalstjänsterna ingår icke-brådskande tjänster samt brådskande tjänster inom social- och hälsocentralernas eller mun- och tandvårdsenheternas öppettider, dvs. brådskande mottagningar. Enligt ikraftträdande bestämmelsen ska lagen träda i kraft den 1 januari 2019, varvid mun- och tandvårdsenheterna inleder sin verksamhet och varefter direktvalstjänsterna kan överföras även till social- och hälsocentralernas produktionsansvar. Landskapet kan dock handla enligt ett förfarande enligt övergångsbestämmelserna vid överföring av produktionsansvaret för direktvalstjänster på social- och hälsocentralerna. I bestämmelsen ingår en förteckning över vilka tjänster som åtminstone ska omfattas av valfriheten. Därtill innehåller bestämmelsen grunder, enligt vilka landskapet kan fastställa ytterligare enskilda tjänster som ska omfattas av valfriheten. Syftet med bestämmelsen är att stärka tjänsterna på basnivå och flytta sådana konsultationer som för närvarande sköts på specialnivå och annan mottagningsverksamhet än sådan som kräver sjukhusmiljö till social- och hälsocentralerna och mun- och tandvårdsenheten. Detta anses även ha en stävjande effekt på kostnadsökningen, då det blir möjligt att ge vård eller service enligt kundens behov så snabbt som möjligt och i rätt tid nära kunden.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om sådana social- och hälsovårdstjänster som i varje landskap ska ingå i de direktvalstjänster som social- och hälsocentralen ansvarar för. Enligt 2 mom. 1 punkten ska hälsorådgivning och hälsoundersökningar enligt 13 § i hälso- och sjukvårdslagen höra till kategorin direktvalstjänster I dessa tjänster ingår förebyggande verksamhet för att främja hälsa och välfärd och bland annat lagstadgade och av landskapet särskilt definierade förebyggande tjänster (t.ex. influensavaccineringar). Med hälsorådgivning avses rådgivning som främjar invånarnas hälsa och välfärd samt förebyggande av sjukdomar och som ska ingå i alla hälso- och sjukvårdstjänster, också i mun- och tandvårdstjänsterna. Med hälsorådgivning avses verksamhet som utövas av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Inom ramen för hälsorådgivningen stöds kommuninvånarnas välbefinnande målmedvetet genom hälsoinriktad växelverkan och kommunikation på individ-, grupp- och befolkningsnivå. Hälsorådgivningen ska i tillämpliga delar ingå i alla besök inom hälso- och sjukvården, också exempelvis i besök på fysioterapeutmottagningar.
Med hälsoundersökningar avses sådan undersökning av hälsotillståndet och arbets- och funktionsförmågan som utförs genom kliniska undersökningar eller andra ändamålsenliga och tillförlitliga metoder och sådan utredning av hälsotillståndet som utförs i hälsofrämjande syfte. Hälsoundersökningar kan ordnas enligt åldersgrupp och riktas till vissa målgrupper i samband med annan service. Utan intensifierad rådgivning och uppföljning är det sannolikt att hälsotillståndet försämras och sjukdomsriskerna ökar för dessa grupper, vilket innebär en betydande belastning för såväl individen själv som för systemet.
Enligt 2 mom. 2 punkten ansvarar social- och hälsocentralen för produktion av rådgivning och handledning i öppenvård inom allmän medicin. Rådgivningen och handledningen ska omfatta besök hos en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården med anledning av sedvanliga hälsoproblem samt, vid behov, hänvisning till gemensamma jourtjänster.
Enligt paragrafens 2 mom. 3 punkten ska till kategorin direktvalstjänster hänföras sådan undersökning, konstaterande och behandling av kundernas symtom, funktionsförmåga och sjukdomar inom allmänmedicin som utförs av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården vid öppen mottagning, på hembesök eller fjärrkontakt. Med fjärrkontakt avses kontakt som sker via telefon, smarttelefon, video, nätanslutning, e-post eller annan motsvarande kontakt som genom fjärrkontakt. Med sjukdomar inom allmänmedicin avses frekventa, ofta långvariga sjukdomar som påverkar funktions- eller arbetsförmågan och förutsätter längre icke-medicinsk eller medicinsk vård, egenvård och uppföljning av en yrkesutbildad person eller ledd träning och som på ett effektivt och säkert sätt kan genomföras inom hälso- och sjukvård på basnivå. Det kan t.ex. vara fråga om sjukdomar i stöd- och rörelseorganen, sådana bakgrundsfaktorer till hjärt- och kärlsjukdomar som exempelvis högt blodtryck, allergier och sjukdomar i andningsorganen, olika funktionella störningar samt av psykiska och missbrukarproblem många depressions- och ångestsyndrom, sömnlöshet, rusmedelsmissbruk och lindriga beroendesymtom. Till denna helhet hör också undersökning av akuta symtom, besvär och lindriga skador samt brådskande vård då ärendet är av en sådan karaktär att det inte förutsätter prehospital akutsjukvård som förmedlas av en nödcentral. Dessutom handhar en allmänläkare även mera sällsynta sjukdomar som kan behandlas inom hälso- och sjukvård på basnivå exempelvis efter sjukvård eller i samband med konsultationer och med hjälp av telemedicinska metoder. Syftet är att utvidga undersökningen och vården av symtom, besvär och sjukdomar som görs med hjälp av dessa konsultationer eller telemedicinska metoder inom hälso- och sjukvården på basnivå och kontinuerligt utveckla kompetensen och beredskapen vid enheterna på basnivå att undersöka och vårda de symtom och sjukdomar som avses här. Utöver läkare kan också andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården undersöka patienter och konstatera sjukdomssymtom utifrån sin yrkeskunskap och arbetsfördelningen inom kategorin yrkesutbildade personer. Konstaterandet av sjukdomssymtom och den symtomatiska behandlingen kan ske till exempel i samband med fysioterapeutisk undersökning, rådgivning och handledning i samband med medicinsk rehabilitering. Enligt patientlagens 4 a § ska inom hälso- och sjukvården vid behov utarbetas en plan för undersökning, vård och medicinsk rehabilitering eller någon annan motsvarande plan. Också i 29 § i hälso- och sjukvårdslagen förskrivs om upprättande av en plan för medicinsk rehabilitering. Social- och hälsocentralens uppgift är att i samband med mottagningsverksamhet eller konsultationer producera diagnostiska tjänster som är förenliga med god praxis och kvalitetssystem, när det enligt avtal som ingåtts med landskapet behövs för produktion av regionalt definierade direktvalstjänster.
När det gäller medicinsk rehabilitering ska social- och hälsocentralen i enlighet med paragrafens 2 mom. 4 punkten tillhandahålla allmänmedicinsk rehabiliteringsrådgivning och rehabiliteringshandledning som avses i 29 § 2 mom. 1 punkten i hälso- och sjukvårdslagen, utredning av patientens funktions- och arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov som avses i 2 punkten och hjälpmedelstjänster som avses i 5 punkten med undantag av individuellt anpassade hjälpmedel. I syfte att tillhandahålla dessa tjänster kan social- och hälsocentralen ha direktmottagningar till fysioterapeut. Tillgången till vanliga hjälpmedel vid den egna social- och hälsocentralen underlättar kundens vardag.
Enligt 2 mom. 5 punkten omfattar direktvalstjänster sådan hemsjukvård som avses i 25 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen då kunden inte behöver servicen varje dag. Hemsjukvård enligt 25 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen genomförs enligt vård- och serviceplanen eller tillfälligt som multidisciplinär hälso- och sjukvårdsservice där patienten är bosatt, i dennes hem eller på en jämförbar plats. De förbrukningsartiklar enligt vårdplanen som behövs för behandling av långvarig sjukdom i hemsjukvården ingår i vården. Direktvalstjänsterna omfattar hemsjukvård, där kundens servicebehov vanligtvis är kortvarigt och sporadiskt, men inbegriper även besök som uppstår av ett tills vidare pågående servicebehov, till exempel veckovisa återkommande läkemedelsinjektioner då det är motiverat att göra det hemma istället för vid ett besök till vårdenheten. För produktionen av den mer krävande hemsjukvården och hemsjukhusvården ansvarar fortsättningsvis landskapets affärsverk.
Enligt 2 mom. 6 punkten omfattar social- och hälsocentralens produktionsansvar också utfärdande av intyg enligt 22 § i hälso- och sjukvårdslagen, då intygen har samband med de social- och hälsocentralens tjänster som avses i 1—5 punkterna. Ett intyg eller utlåtande om en kunds hälsotillstånd ska ges då behovet av intyget eller utlåtandet är baserat på lag eller då det är nödvändigt med tanke på invånarens eller patientens vård, försörjning eller studier eller av någon annan jämförbar orsak. Genom bestämmelsen säkerställs det att kunden får de lagstadgade intyg som han eller hon behöver från social- och hälsocentralen.
I paragrafens 2 mom. 7—11 punkten föreskrivs om socialtjänster som faller under social- och hälsocentralens produktionsansvar. Enligt paragrafens 2 mom. 7 punkten ska en yrkesutbildad person inom socialvården vid social- och hälsocentralen tillhandahålla dess kunder allmän rådgivning och handledning i socialvård enligt 6 § i socialvårdslagen. Rådgivningen innebär att en socialvårdsklient får hjälp och stöd i ett visst ärende, medan handledningen i princip är mera omfattande än rådgivningen och inkluderar både handledning för att klienten ska få de rätta stödformerna och tjänsterna och handledning för samordning av klienttjänsterna. Rådgivning har en allt viktigare ställning inom social- och hälsovården. Att informera om klientens rättigheter och förmåner samt att tillhandahålla rådgivning om användningen av tjänsterna är en viktig del av det sociala arbetet. Även det ökande antalet valmöjligheter i människornas liv ökar behovet av rådgivning. Rådgivningen stöder välfärdsfrämjande val och verksamhetssätt. Rådgivning och handledning ordnas vid behov i samarbete med hälso- och sjukvården. Behörigheten som uppgiften förutsätter preciseras i socialvårdslagen i ett senare skede.
I enlighet med paragrafens 2 mom. 8 punkten omfattar direktvalstjänster sådan handledning och rådgivning som gäller rusmedelsarbete som avses i 24 § 2 mom. 1 punkten i socialvårdslagen och som ges av en yrkesutbildad person inom socialvården. Anvisning till service inom socialvården bygger alltid på kundens helhetssituation och en utredning av funktionsförmågan i vardagen, utifrån vilka man letar efter de effektivaste lösningarna. Handledning och rådgivning som gäller rusmedelsarbetet kan ordnas individuellt, enligt åldersgrupp eller riktas till vissa målgrupper i samband med annan service, vilka lider stor risk för rusmedelsanvändning.
I paragrafens 2 mom. 9 punkten föreskrivs det att sådan handledning och rådgivning inom socialservicen i fråga om de faktorer som skyddar och äventyrar den psykiska hälsan och, vid behov, psykosocialt stöd till individen och familjen enligt 25 § 2 mom. 1 punkten och som ges av en yrkesutbildad person inom socialvården faller under social- och hälsocentralens produktionsansvar. Personalen inom socialvården kan spela en viktig roll i att motivera kunden och ge denne konkret stöd. Det arbete som utförs av en yrkesutbildad person inom socialvården gäller kundens vardag och de saker som främjar eller stöder den psykiska hälsan i vardagen eller en redan påbörjad vård. Bland annat rådgivningen i uppfostrings- och familjefrågor spelar en stor roll i tillhandahållandet av handledning och rådgivning samt psykosocialt stöd.
Det alkohol- och drogarbete som utförs som direktvalstjänster inom socialvården ska planeras och genomföras så att det bildar en fungerande helhet tillsammans med hälso- och sjukvårdstjänsterna som omfattas av valfriheten samt alkohol- och drogarbetet och mentalvårdsarbetet som genomförs i samband med landskapets tjänster. Om kunder med psykisk ohälsa och missbrukarproblem har minderåriga barn bör en yrkesutbildad person inom social- och hälsovården alltid bedöma det eventuella behovet av vård och stöd hos barnen.
I enlighet med paragrafens 2 mom. 10 punkten omfattar direktvalstjänsterna som tillhandahålls vid social- och hälsocentralerna även sådan rådgivning och handledning som avses i 12 § i äldreomsorgslagen och som ges av en yrkesutbildad person inom social- och hälsovården.
Enligt äldreomsorgslagens 12 § ska kommunen ordna rådgivningstjänster som stöder den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand. Dessutom ska kommunen, särskilt för dem bland den äldre befolkningen vars levnadsförhållanden eller livssituation utifrån forskningsrön eller allmän livserfarenhet bedöms innebära riskfaktorer som ökar behovet av service, tillhandahålla hälsokontroller, mottagning och hembesök som stöder välbefinnandet, hälsan, funktionsförmågan och förmågan att klara sig på egen hand. I de tjänster som avses ovan ska det ingå att 1) ge handledning som syftar till att främja välbefinnandet, funktionsförmågan och sunda levnadsvanor samt förebygga sjukdomar, olycksfall och olyckor, 2) att identifiera sociala problem och hälsoproblem som beror på försvagad hälsa och nedsatt funktionsförmåga hos den äldre befolkningen och att ge tidigt stöd i samband med sådana problem, 3) att ge handledning beträffande socialvård och annan social trygghet, 4) att ge handledning beträffande sjukvård, multiprofessionell rehabilitering och säker läkemedelsbehandling, och 5) att ge handledning i användningen av tjänster som står till buds i kommunen och som främjar välbefinnandet, hälsan, funktionsförmågan och förmågan att klara sig på egen hand.
Sådan rådgivning och handledning som avses i paragrafens 2 mom. 7—10 punkterna ska ges kunden utan att det behövs ett förvaltningsbeslut. En person definieras inte som klient inom socialvården då han eller hon får sådan allmän rådgivning och handledning som avses i 9 och 10 punkterna, till exempel åtgärder som främjar allmän välfärd. En klientrelation i socialvården inleds först då en person lämnat in en ansökan eller när handläggningen av ett ärende som inletts på ett annat sätt påbörjas eller när han eller hon har börjat anlita en viss socialtjänst.
I paragrafens 2 mom. 11 punkten föreskrivs om att social- och hälsocentralens produktionsansvar omfattar social handledning enligt 16 § i socialvårdslagen och som kunden är i tillfälligt och kortvarigt, högst tre månader långt behov av, hemservice enligt 19 §, hemvård enligt 20 § då kunden inte behöver servicen varje dag och rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor enligt 26 §.
Avsikten är att socialservice som omfattas av valfriheten tillhandahålls vid behov av tillfälligt och kortvarigt stöd så att man kan förebygga behov av långvarigt stöd och ge service på ett flexibelt sätt, snabbt och i rätt tid. Med tillfällig och kortvarig service avses en situation där kunden är en gång eller sällan i behov av ovan nämnda tjänster och servicebehovet varar i några dagar, veckor eller högst 3 månader. Behov av tillfälligt och kortvarigt stöd och servicebehov kan uppstå till exempel efter en operation, då patienten i utskrivningsskedet behöver hemservice som stöder utskrivningen eller hjälp med att sköta barnvården och hushållsarbeten. På samma sätt kan behov av kortvarigt stöd och servicebehov uppstå till exempel i samband med frågor som gäller uppfostran i utvecklingsskedet av barn i tonåren och föräldraskap, varvid kortvarig rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor kan ge tillräcklig hjälp och tillräckligt stöd. Kunder med ekonomiska svårigheter eller svårigheter i samband med en svår livssituation som får stöd av en yrkesutbildad person inom socialvården för att lösa dem kan dra nytta av kortvariga sociala handledningstjänster. Ifall det kortvariga servicebehovet blir långvarigt och således faller under affärsverkets ansvar, ska affärsverket i enlighet med principen för klientorientering som införts i lagen, om möjligt, sträva efter att trygga kontinuiteten av kundförhållandena mellan de yrkespersoner som betjänar kunderna och kunderna. Detta föranleds i första hand av klientens intresse som avses i socialvårdslagen.
En legitimerad yrkesutbildad person som är anställd hos en producent av direktvalstjänster ska på det sätt som avses i 32 § fatta ett överklagbart förvaltningsbeslut om beviljade eller avslagna socialtjänster som kunden är i tillfälligt och kortvarigt behov av.
Med social handledning enligt 16 § i socialvårdslagen avses rådgivning, handledning och stöd för individer, familjer och gemenskaper i användningen av service och samordningen av olika stödformer. Målet med tjänsten är att främja individens och familjens välfärd och delaktighet genom att stärka deras livskompetens och funktionsförmåga. Vid social handledning är det väsentligt att identifiera klientens livssituation samt delområdena av dennes resurser och handlingsmöjligheter samt att stödja och motivera klienten att klara sig självständigt. Social handledning grundar sig på en god kompetens i växelverkan och i den tillhörande servicehandledningen betonas hanteringen av socialskyddsförmåner och servicesystemet.
Med hemservice enligt 19 § i socialvårdslagen avses att fullgöra och bistå vid fullgörandet av uppgifter och funktioner som hör till boende, vård och omsorg, upprätthållande av funktionsförmågan, vård och fostran av barn, uträttande av ärenden samt till det övriga dagliga livet. Hemservice tillhandahålls personer som på grund av sjukdom, förlossning, skada eller av någon annan liknande funktionsnedsättande orsak eller i en särskild familje- eller livssituation behöver hjälp för att klara de uppgifter och funktioner som nämns i bestämmelsen. Som stödtjänster som ingår i hemservicen tillhandahålls måltids-, klädvårds- och städservice och tjänster som främjar socialt umgänge. Hemservicens prioritet är att upprätthålla klientens egen funktionsförmåga och stödja klienten att klara sysslor i det dagliga livet i kortvariga eller tillfälliga situationer. Vid behov ska klienten tillhandahållas de tjänster som han eller hon inte kan klara av på egen hand.
Familjer har rätt att få sådan hemservice som är nödvändig för att trygga familjens omsorgsuppgift, om det på grund av omständigheter som anges i lagen inte är möjligt att trygga barnets välfärd. Med barn- och hemvård avses till exempel hemservice för barnfamiljer som är målinriktad, planmässig och tidsbunden och går ut på att stödja föräldraskapet och vardagen tillsammans med familjen och samarbetspartnerna.
Med hemvård enligt 20 § i socialvårdslagen avses den helhet som bildas av hemservice och de hemsjukvårdsuppgifter som omfattas av 25 § i hälso- och sjukvårdslagen. Hemservicen omfattas av valfriheten då kunden har ett service i högst tre månaders tid och kunden inte är i behov av service varje dag. För produktionen av den mer krävande hemsjukvården ansvarar fortsättningsvis landskapets affärsverk.
Rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor enligt 26 § i socialvårdslagen ska ges för att främja barnets välfärd, individuella uppväxt och positiva utveckling, stödja föräldraskapet samt för att stärka barnfamiljernas förmåga att klara sig självständigt och stärka deras egna resurser. Rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor omfattar bedömning, handledning, sakkunnigrådgivning och annat stöd i anslutning till barns uppväxt och utveckling, familjeliv, människorelationer och sociala färdigheter. Målet med tjänsten är att skapa förutsättningar för trygga uppväxtförhållanden för barn, stödja föräldrarna i deras uppfostringsuppgift, öka familjernas och familjemedlemmarnas funktionsförmåga och psykosociala välfärd samt avlägsna hinder för detta. Som direktvalstjänster som gäller rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor tillhandahålls bedömning, handledning, sakkunnigrådgivning och annat stöd när behovet är tillfälligt och förbigående. Långvariga situationer som kräver mångprofessionell bedömning hör till de tjänster som affärsverket ordnar.
I enlighet med paragrafens 2 mom. 12 punkten ska till direktvalstjänster inom social- och hälsovården dessutom hänvisas konsultationer och öppna mottagningstjänster som ges i samband med de av landskapet fastställda tjänster som avses i punkterna 1—11 av yrkesutbildade personer inom socialvården och andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården än sådana som arbetar inom allmänmedicin. Landskapet kan besluta om direktvalstjänsternas uppgiftsfält genom att inkludera i det sådana konsultationer och öppna mottagningstjänster som ges i samband med ovan nämnda tjänster av yrkesutbildade personer inom socialvården och andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården än sådana som arbetar inom allmänmedicin. Dessa utvidgningar bygger på landskapets helhetssituation samt skillnaden i tillgänglighet på grund av avstånd. Dessa verksamheter kan utvidgas på många olika sätt, men ordnandet av dem kräver vanligtvis varken stora investeringar i lokaler och utrustning eller sjukhusförhållanden.
Inom hälso- och sjukvården kan dessa situationer vara till exempel närmare bedömningar av sjukdomar i stöd- och rörelseorganen som görs av en fysiater eller ortoped, bedömningar av specialister i psykiatri som undersökning och vård av mentala störningar förutsätter, problem i samband med hudsjukdomar samt geriatrisk undersökning och planering av vård i bestämda situationer i samband med minnessjukdomar och multisjuklighet. Avsikten är således att uppgiftsfältet för direktvalstjänster kan utvidgas i samband med att man utvecklar tjänsterna och vården i och med att producenter av direktvalstjänster kan sköta uppgifterna på patient- och klientsäkert sätt. Vid utvidgandet av tjänsterna iakttas även tjänsternas kostnadsnyttoeffektivitet.
Landskapet fattar närmare beslut om överföringen av de tjänster som avses i 2 mom. 12 punkten till direktvalstjänsterna med beaktande av invånarnas servicebehov och tjänsternas tillgänglighet samt möjligheterna att ordna tjänsterna på ett kostnadsnyttoeffektivt och patient- och klientsäkert sätt vid social- och hälsocentralerna så att tillgängligheten av tjänsterna som avses i 2 mom. 12 punkten vid social- och hälsocentralerna är den bästa möjliga.
Landskapet ska dock inte på grundval av 2 mom. 12 punkten kunna överföra sådana uppgifter till direktvalstjänster som innebär utövning av offentlig makt, om det inte med stöd av 124 § i grundlagen har föreskrivits särskilt om överföringen på annan än myndighet. Till tjänsterna som omfattas av valfriheten ska inte heller kunna överföras tjänster som genom särskilda bestämmelser står utanför valfriheten eller som förblir som uppgifter som landskapets affärsverk ombesörjer. Kategorin direktvalstjänster ska sålunda inte omfatta till exempel social- och hälsovårdstjänster som förutsätter omfattande sammanställning och koordinering av kompetensresurser. Dessa uppgifter ska genom förordning centraliseras till vissa affärsverks verksamhetsställen på specialnivå, exempelvis till universitetssjukhusen. Med specialiserad sjukvård som ska centraliseras avses undersökningar eller åtgärder eller sådan vård som är sällan förekommande eller krävande och därför ska kunna upprepas, eller som kräver specialkompetens inom flera områden för att förvärva och upprätthålla den kunskap och det kunnande som krävs eller betydande resurser i fråga om anordningar och utrustning för att säkerställa hälso- och sjukvårdens kvalitet, patientsäkerhet, genomslag, produktivitet och effektivitet. Den vård och de behandlingar som ska centraliseras kan inte lösgöras från landskapets affärsverk utan att man förlorar den till grund för centraliseringen liggande koncentrationen av specialkunnande i syfte att upprätthålla kvaliteten, patientsäkerheten och genomslaget. Motsvarande motivering gäller också de socialtjänster som ska centraliseras.
I paragrafens 3 mom. ingår en bestämmelse om rådgivningsverksamhet. Rådgivningstjänsterna ingår inte bland de tjänster, om vilka det föreskrivs i 2 mom. och vilka faller under social- och hälsocentralens produktionsansvar.
På grundval av den föreslagna bestämmelsen kan landskapet dock besluta om att rådgivningstjänsterna faller under social- och hälsocentralens produktionsansvar. Landskapet ska först till grund för beslutet bedöma det bästa sättet att genomföra rådgivningsarbetet inom landskapet genom att ta i beaktande de övriga tjänsterna för barn och ungdomar samt familjer. I denna bedömning ska landskapet iaktta kundens behov och tjänsternas tillgänglighet samt i synnerhet ställningen av familjer som är i behov av många olika tjänster och genomförandet av enhetliga tjänster.
Landskapets beslut att överföra rådgivningsverksamheten till social- och hälsocentralernas produktionsansvar gäller i regel hela landskapet. Innan detta beslut ska landskapet säkerställa att social- och hälsocentralen har en yrkeskunnig personal som genomförandet av rådgivningstjänsterna förutsätter samt nödvändiga lokaler och instrument. I 2 kap. i lagen om tjänsteproducenter föreskrivs om kraven för lokalerna, verksamhetsmiljön och personalen samt tjänsternas kvalitet i samband med serviceproduktionen. Producenten ska även förbinda sig till ett multiprofessionellt samarbete med olika aktörer som rådgivningsverksamheten förutsätter. Detta samarbete kan omfatta bland annat kundorienterade möten med övriga samarbetspartners i producentens lokaler. En social- och hälsocentral som producerar rådgivningstjänster ska dessutom delta i det förebyggande folkhälso- och socialarbetet som gäller befolkningen. En del av detta arbete kan ske i samarbete med kommunerna i regionen.
På de grunder som nämns i 43 § i lagen kan det dock tillämpas en separat områdesvis lösning i landskapet när det gäller att överföra rådgivningsverksamheten. Om det visar sig att social- och hälsocentralerna som producerar tjänster enligt ramförfarandet som avses i 43 § 2 mom. inte förmår sköta rådgivningstjänsterna, kan överföringen av rådgivningstjänsterna till social- och hälsocentralerna genomföras så att centraler som godkänts genom ett anmälningsförfarande ansvarar för rådgivningstjänsterna. Social- och hälsocentraler som genomför direktvalstjänster genom ramförfarandet producerar däremot inte sådana tjänster. I detta fall är landskapets affärsverk fortfarande skyldigt att producera rådgivningstjänsterna i dessa områden.
Innehållet i rådgivningstjänsterna fastställs i första hand utifrån 15 § i hälso- och sjukvårdslagen och statsrådets förordning om rådgivningsverksamhet, skol- och studerandehälsovård samt förebyggande mun- och tandvård för barn och ungdomar (338/2011). När det gäller mun- och tandvårdstjänster producerar rådgivningen periodiska undersökningar och förebyggande tjänster samt anvisar personer som är i behov av en mer omfattande bedömning eller vård till tjänster som tillhandahålls av landskapets affärsverk. Sådan screening av gravida i enlighet med det nationella screeningsprogrammet som ingår bland rådgivningstjänsterna och som ordnas enligt 14 § i hälso- och sjukvårdslagen genomförs dock på ett sätt som närmare fastställs av landskapet i samarbete med landskapets affärsverk. Om screening av gravida föreskrivs i 2 § 1 mom. 3 punkten i statsrådets förordning om screening (339/2011).
I paragrafens 4 mom. föreskrivs om mun- och tandvårdstjänster som ingår i mun- och tandvårdsenhetens produktionsansvar. Enligt paragrafens 4 mom. 1 punkten ska hälsorådgivning och hälsoundersökningar enligt 13 § i hälso- och sjukvårdslagen höra till kategorin direktvalstjänster som tillhandahålls av en mun- och tandvårdsenhet.
Enligt paragrafens 4 mom. 2 punkten ingår i mun- och tandvårdstjänsterna förebyggande av munsjukdomar, rådgivning och andra tjänster i samband därmed samt regelbundna munhälsokontroller. Det finns anledning att i samband med direktvalstjänsterna ordna tillräcklig hälsorådgivning i samband med alla vårdtjänster samt att ordna tillräckliga och ändamålsenliga munhälsokontroller. Genom förebyggande vård är det möjligt att minska framtida vårdbehov. Hälsokontrollerna ska vara effektiva och baserade på prov och dessutom ska de genomföras på avtalade tider. De övriga tjänsterna omfattar sådan rådgivning och handledning i samband med sedvanliga hälsoproblem som erbjuds av yrkesutbildade personer inom mun- och tandhälsovården, exempelvis av munhygienister och tandläkare, samt vid behov anvisning till gemensamma jourtjänster.
Enligt paragrafens 4 mom. 3 punkten ingår i direktvalstjänsterna inom mun- och tandvården all sådan undersökning av mun och tänder, bedömning av vårdbehovet och vårdplanering som inte utgör tandvårdsspecialiteter. Det finns anledning att i samband med direktvalstjänsterna i enlighet med de individuella vårdbehoven ordna också undersökningar av munsjukdomar.
I paragrafens 4 mom. 4 punkten föreskrivs att i direktvalstjänsterna ingår även konstaterande och symtomatisk behandling av munsjukdomar samt reparation av tandprotes. Dessa är reparation av tandprotes, grundarbeten för tandproteser och reparation av tandkrona.
Enligt paragrafens 4 mom. 5 punkten ingår i direktvalstjänsterna inom mun- och tandvården all sådan behandling av tandköttssjukdomar och tandinfektioner samt korrigerande och kirurgiska åtgärder av munnen och tänderna som inte utgör tandvårdsspecialiteter. I behandlingen av tandinfektioner ingår rotbehandling och lagning av tänder samt andra korrigerande åtgärder. Kirurgiska åtgärder omfattar tandutdragning och operativa åtgärder i omgivande vävnader.
Enligt paragrafens 4 mom. 6 punkten omfattar direktvalstjänster tandläkarintyg och tandläkarutlåtanden i samband med tjänsterna som avses i 1—5 punkterna, Därtill omfattar direktvalstjänsterna bilddiagnostik och mottagningsverksamhet i anslutning till tjänsterna i punkterna 1—6. Mun- och tandvårdsenheten ska inom ramen för sin verksamhet svara för den bilddiagnostik och de mottagningstjänster som verksamheten förutsätter. Bilddiagnostiska tjänster kan också erhållas mot kundsedel.
I paragrafens 4 mom. 8 punkten föreskrivs att mun- och tandvårdsenheternas produktionsansvar omfattar konsultationer hos yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården och öppna mottagningstjänster som landskapet fastställer, dock inte mun- och tandvårdstjänster som kräver sjukhusförhållanden.
Enligt paragrafens 5 mom. omfattar inte de direktvalstjänster inom mun- och tandvården som avses i 4 mom. tjänster avsedda för barn och ungdomar under 18 år, vilka erhåller rådgivningstjänster enligt 15 § i hälso- och sjukvårdslagen, skolhälsovård enligt 16 § iden lagen eller studerandehälsovård 17 § i den lagen. Dessa barn och ungdomar väljer inte en separat mun- och tandvårdsenhet, eftersom de erhåller sin service vid landskapets affärsverk. Om landskapet har i enlighet med 3 mom. överfört rådgivningstjänsterna till social- och hälsocentralerna, erhåller barn och ungdomar i rådgivningsålder även mun- och tandvårdsundersökningar som en del av rådgivningstjänsterna vid social- och hälsocentralerna.
I enlighet med paragrafens 6 mom. fattar landskapet närmare beslut om överföringen av de tjänster som avses i 2 mom. 12 punkten och 4 mom. 8 punkten till direktvalstjänsterna med beaktande av invånarnas servicebehov och tjänsternas tillgänglighet samt möjligheterna att ordna tjänsterna på ett kostnadsnyttoeffektivt och patient- och klientsäkert sätt vid social- och hälsocentralerna så att tillgängligheten av de nämnda tjänsterna vid social- och hälsocentralerna är den bästa möjliga. Landskapet ska dock inte på grundval av 2 mom. 12 punkten och 4 mom. 8 punkten kunna överföra till direktvalstjänsterna sådana uppgifter som innebär utövning av offentlig makt, om det inte har föreskrivits särskilt om överföringen på annan än myndighet. Landskapet kan inte heller överföra till direktvalstjänsterna sådana tjänster som är avsedda att samlas till större helheter eller tjänster som tillhandahålls av en enhet med heldygnsjour som avses i 11 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård.
I paragrafens 7 mom. föreskrivs att landskapet ska fatta ett förvaltningsbeslut om överföringen av sådana tjänster som avses i 2 mom. 12 punkten, 3 mom. och 4 mom. 8 punkten till direktvalstjänster. Landskapet ska således fatta ett överklagbart förvaltningsbeslut om eventuella överföringar av konsultationer och öppna mottagningar på specialnivå samt rådgivningstjänster till social- och hälsocentralens produktionsansvar. Över landskapets beslut kan anföras ett landskapsbesvär enligt landskapslagen. Landskapet ska lägga ut beskrivningar av direktvalstjänsterna på internet. Informationen ska på begäran ges också muntligt eller skriftligt.
16 §.Social- och hälsovårdscentralernas samt mun- och tandvårdsenheternas specialisering och extra tjänster. I paragrafen föreskrivs om social- och hälsocentralernas och mun- och tandvårdsenheternas möjlighet att specialisera sig på direktvalstjänster. Enligt paragrafens 1 mom. kan en social- och hälsocentral och en mun- och tandvårdsenhet besluta specialisera sig på produktion av sådana tjänster som avses i 15 § för en eller flera kundkategorier. En social- och hälsocentral kan till exempel ordna sin verksamhet så att tjänster som är avsedda för barnfamiljer eller äldre kunder genomförs av en multiprofessionell grupp yrkesutbildade personer som specialiserat sig på dessa tjänster. Social- och hälsocentralerna och mun- och tandvårdsenheterna ska emellertid också för sina övriga kunder på ett likvärdigt sätt producera tjänster som avses i 15 §. Således kan en social- och hälsocentral eller en mun- och tandvårdsenhet inte besluta att endast ta emot en kunder som hör till en viss kundkategori.
Enligt paragrafens 2 mom. kan landskapet enligt avtal på det sätt som avses i 8 § i landskapslagen skaffa andra tjänster än direktvalstjänster från en social- och hälsocentral eller en mun- och tandvårdsenhet. Om landskapet beslutar att skaffa tjänster som hör till affärsverkets produktionsansvar av andra tjänsteproducenter, kan dessa skaffas exempelvis som köptjänster. I detta fall kan till exempel en social- och hälsocentral utöver direktvalstjänster producera som köptjänster vissa tjänster som landskapet anskaffat.
17 §.Meddelande om val av social- och hälsocentral samt mun- och tandvårdsenhet. Paragrafens 1 mom. gäller meddelande om val av tjänsteproducent. En kund ska via informationshanteringstjänsten enligt 77 § 1 mom. eller på annat sätt skriftligt meddela landskapet om sitt val av social- och hälsocentral samt mun- och tandvårdsenhet.
Enligt paragrafens 2 mom. kan en kund välja en social- och hälsocentral samt mun- och tandvårdsenhet som enligt ett på förhand publicerat meddelande tar emot nya kunder. En producent av direktvalstjänster ska sålunda offentligt via den riksomfattande informationshanteringstjänsten meddela hur många nya kunder den tar emot till sina verksamhetsställen (social- och hälsocentraler samt mun- och tandvårdsenheter). En tjänsteproducent får inte vägra ta emot kunder om den har tillräcklig kapacitet. Kunden kan elektroniskt via den riksomfattande informationshanteringstjänsten välja en social- och hälsocentral samt mun- och tandvårdsenhet som meddelat att den tar emot nya kunder. Kunden kan också på annat sätt skriftligt underrätta landskapet om sitt val. Nya kunder ska antas till en social- och hälsocentral och till en mun- och tandvårdsenhet i den ordning som de har anmält sig. Social- och hälsocentralens samt mun- och tandvårdsenhetens ansvar för tjänsteproduktionen börjar senast tre veckor från det att en kund har gjort en anmälan via informationshanteringstjänsten eller räknat från det att kundens skriftliga meddelande i annan form har inkommit till landskapet. Kunden kan också uppge en senare tidpunkt för kundförhållandets början. Vid valet av producent av direktvalstjänster och dennas verksamhetsställe fattas inte ett överklagbart förvaltningsbeslut, utan det är fråga om faktisk förvaltningsverksamhet.
Om en kund skriftligt har meddelat landskapet sitt val på något annat sätt än via informationshanteringstjänsten ska landskapet enligt 3 mom. underrätta tjänsteproducenten om detta och för kunden bekräfta tidpunkten för kundförhållandets början senast inom en vecka från det att kundens meddelande har inkommit. Landskapet ska se till att de övriga produktionsansvariga aktörerna underrättas om kundförhållandet.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs om kundens rätt att byta social- och hälsocentral samt mun- och tandvårdsenhet. Kunden får byta social- och hälsocentral samt mun- och tandvårdsenhet tidigast ett år från sitt föregående val. Kunden har dock oberoende av tidsfristen rätt att byta social- och hälsocentral samt mun- och tandvårdsenhet då han eller hon flyttar till en annan ort. Landskapet kan dessutom på ansökan av kunden ge rätt att byta social- och hälsocentral eller mun- och tandvårdsenhet. En sådan anledning kan anses vara t.ex. en svår och olöst konflikt mellan kunden och en tjänsteproducent. Till exempel kan även underlåtelse att tillgodose kundens språkliga rättigheter utgöra en sådan anledning att byta social- och hälsocentral eller mun- och tandvårdsenhet. I sådana situationer är det alltid landskapet som avgör frågan om ett byte är motiverat. Landskapet ska på grundval av kundens ansökan fatta ett förvaltningsbeslut som kunden får överklaga genom besvär i enlighet med förvaltningsprocesslagen.
18 §.Kundsedel vid direktvalstjänster. Enligt paragrafens 1 mom. ska en producent av direktvalstjänster på basis av sin bedömning av servicebehovet ge kunden en kundsedel för sådana enskilda åtgärder och tjänster inom direktvalstjänster som kan särskiljas som självständiga eller separata delar. En producent av direktvalstjänster kan ge en kund en kundsedel också för andra direktvalstjänster. Med separata delar avses arbete som utförs av specialiserad personal (t.ex. näringsterapeut), vårdare (t.ex. fotterapeut) eller specialläkare. Enligt förslaget ska social- och hälsocentralen bevilja kundsedlar för sådana tjänster trots att en producent av direktvalstjänster tillhandahåller tjänsterna också som egen produktion. Separata delar är exempelvis hemservice, hemvård och rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor enligt 15 § 2 mom. 11 punkten.
Om en kund vägrar ta emot en kundsedel ansvarar producenten av direktvalstjänster för att kunden tillhandahålls social- och hälsovårdstjänster på något annat sätt. Producenten kan då producera tjänsten själv eller till exempel anskaffa den som en köptjänst från en annan tjänsteproducent.
Syftet med social- och hälsocentralernas skyldighet att erbjuda kundsedlar är att för sin del säkerställa kundernas valfrihet, en fungerande konkurrens och små och medelstora företags möjlighet att vara verksamma på marknaden för social- och hälsovårdstjänster. I handledningen som landskapet ordnar samt i social- och hälsovårdsministeriets riksomfattande handledning uppmärksammas att social- och hälsocentralerna fungerar på ett ändamålsenligt sätt och att små och medelstora därigenom ges möjlighet att vara verksamma på servicemarknaden och att de som använder tjänsterna ges tillräckligt med faktiska möjligheter att utnyttja valfriheten. En social- och hälsocentral ska således aktivt ge råd om hur man använder kundsedlar och erbjuda sedlar även när social- och hälsocentralens upprätthållare själv erbjuder motsvarande tjänster.
Enligt paragrafens 2 mom. kan en kund med hjälp av en kundsedel välja en tjänsteproducent som ett landskap har godkänt som producent av kundsedelstjänster. Det är inte möjligt att med en kundsedel erhålla tjänster av landskapets affärsverk, eftersom affärsverket inte kan enligt 52 § själv producera kundsedelstjänster. Om landskapet har ett bolag som producerar tjänster mot kundsedlar kan kunderna däremot tillhandahållas tjänster av detta bolag mot kundsedel. En producent av direktvalstjänster ska informera kunderna om vilka tjänsteproducenter kunderna kan anlita för kundsedelstjänster, enligt vad som föreskrivs i 5 § i klientlagen och i 5 § i patientlagen. En producent av kundsedelstjänster ska i enlighet med 55 § ansvara för innehållet i och produktionen av tjänsten enligt vad som framgår av kundsedeln.
Om en producent av kundsedelstjänster tar emot en kund med kundsedel, ska producenten av kundsedelstjänsten i enlighet med 48 § underrätta producenten av direktvalstjänsten som har beviljat kunden kundsedeln om att denne förbinder sig till landskapets villkor och till att producera tjänsten enligt kundplanen. I och med förbindelsen uppstår det ett avtalsförhållande mellan producenten av kundsedelstjänsten och producenten av direktvalstjänsten. Kunden kan däremot avtala med producenten av kundsedelstjänsten om sådana saker som gäller produktionen av tjänsten och som inte avviker från landskapets villkor eller kundplanen. Dessa kan till exempel vara tider för tillhandahållande av tjänsten som kunden avtalar om med tjänsteproducenten. På producenter av kundsedelstjänster tillämpas bestämmelser som gäller dessa, till exempel tillämpas bestämmelserna i klientlagen på producenter av socialtjänster och bestämmelserna i patientlagen på producenter av hälsovårdstjänster. På förhållandet mellan kunden och näringsidkaren tillämpas dessutom konsumentskyddslagen som även garanterar kunden konsumenträttigheter.
Om en producent av direktvalstjänster låter grundlöst bli att ge kunden en kundsedel till vissa separata delar, även om kunden vill det, kan kunden till exempel till tjänsteproducenten lämna en påminnelse om saken enligt klientlagen eller patientlagen eller få sitt ärende behandlat i landskapet på det sätt som avses i 80 §.
Enligt paragrafens 3 mom. föreskrivs i 53 § 2 mom. om det ansvar som en producent av direktvalstjänster har vid användning av kundsedlar. I den nämnda bestämmelsen föreskrivs att när en producent av direktvalstjänster skaffar tjänster av en annan tjänsteproducent ska denne se till att tjänsteproducenten i fråga uppfyller verksamhetsförutsättningarna som fastställts i 37, 38, 40 och 41 §. En producent av direktvalstjänster ansvarar för de tjänster som en underleverantör tillhandahåller en kund och bär totalansvaret för direktvalstjänster som en enskild kund erhåller.
4 kap. Val av affärsverk
19 §.Kundens rätt att välja affärsverk. I denna paragraf föreskrivs om kundens rätt att välja affärsverk. Enligt paragrafens 1 mom. ska en kund få andra tjänster än sådana tjänster som faller under social- och hälsocentralernas och mun- och tandvårdsenheternas produktionsansvar av ett affärsverk i det landskap där kunden är bosatt. Ett affärsverk ska ha en tjänsteenhet med flera verksamhetsställen för social- och hälso-vård. Antalet verksamhetsställen beror på servicebehovet hos landskapets invånare. Det kan finnas separata verksamhetsställen för tjänster på basnivå och tjänster på specialnivå. Landskapet kan bestämma vilka tjänster som ska produceras av ett verksamhetsställe på basnivå och vilka tjänster som ska produceras av ett verksamhetsställe på specialnivå.
Enligt paragrafens 2 mom. kan en kund dock, om han eller hon så önskar, välja ett annat landskaps affärsverk och dess verksamhetsställe oberoende av sin boningsort, om valfriheten inte har begränsats särskilt. Kunden kan separat välja ett verksamhetsställe på basnivå respektive på specialnivå. I 20 och 21 § föreskrivs närmare om val av verksamhetsställe på basnivå och verksamhetsställe på specialnivå.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs om den regionala omfattningen av ett verksamhetsställes produktionsansvar. Det valda affärsverket är inte skyldigt att producera tjänster som tillhandahålls utanför landskapet i kundens hem. Kunden ska sålunda i sitt val beakta tjänster som tillhandahålls i hemmet. Om kunden har valt ett annat landskaps affärsverk än det som boningsorten anger och servicebehovet förändras så att kunden behöver tjänster som tillhandahålls i hemmet och om det affärsverk som kunden valt inte producerar tjänsterna på kundens boningsort, kan landskapet på ansökan låta kunden byta affärsverk oberoende av den i 20 § angivna tidsfristen på ett år.
20 §.Val av verksamhetsställe på basnivå. I denna paragraf föreskrivs om kundens rätt att välja verksamhetsställe för social- och hälsovårdstjänster på basnivå. Verksamhetsställena på basnivå ska enligt förslaget tillhandahålla icke-brådskande tjänster samt, inom ramen för öppettiderna, brådskande tjänster.
Enligt paragrafens 1 mom. har en kund rätt att oberoende av boningsorten välja verksamhetsställe som producerar social- och hälsovårdstjänster på basnivå, för tjänster som inte tillhandahålls av social- och hälsocentralerna eller mun- och tandvårdsenheterna, dvs. tjänster som inte är direktvalstjänster. Det är möjligt att välja verksamhetsställe på basnivå om landskapets affärsverk har förlagt tjänster på basnivå respektive på specialnivå till olika verksamhetsställen. Ett verksamhetsställe på basnivå ska tillhandahålla t.ex. sådan socialservice på basnivå som inte hör till kategorin direktvalstjänster. Om landskapet har beslutat att inte överföra rådgivningstjänsterna till direktvalstjänster, är det möjligt att erhålla rådgivningstjänster vid ett verksamhetsställe på basnivå. Dessutom ska ett verksamhetsställe på basnivå sköta sådana social- och hälsovårdsuppgifter på basnivå som innebär utövning av offentlig makt, om det inte uttryckligen i lag har föreskrivits att sådana uppgifter ska anförtros andra än myndigheter. Valfriheten gäller verksamhetsställen på basnivå, men landskapets affärsverk kan ge en kund möjlighet att anlita också andra verksamhetsställen på basnivå.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om meddelanden som avser val av affärsverk och dess verksamhetsställe på basnivå. En kund är skyldig att meddela landskapet om sitt val av affärsverk och dess verksamhetsställe på basnivå. Meddelandet ska ske via informationshanteringstjänsten enligt 77 § eller på annat sätt skriftligt. Ansvaret för kundförhållandet överförs till det nya verksamhetsstället på basnivå senast tre veckor från kundens meddelande via informationshanteringstjänsten eller från det att kundens skriftliga meddelande i annan form inkom till landskapet. Meddelandet är viktigt för att det mottagande verksamhetsstället på basnivå ska kunna vidta eventuella åtgärder för att säkerställa att kunden får god vård och service. Meddelandet behövs också för överföringen av kunduppgifterna. Kunden kan också uppge en senare tidpunkt för kundförhållandets början. Om kunden har sänt ett skriftligt meddelande till landskapet på annat sätt än via informationshanteringstjänsten, ska landskapet underrätta kunden om tidpunkten för överföringen inom en vecka från det att kundens meddelande inkom. Landskapet ska se till att de övriga aktörer som ansvarar för produktion av tjänster för kunden underrättas om kundförhållandet. Vid valet av verksamhetsställe på basnivå fattas inte ett överklagbart förvaltningsbeslut, utan det är fråga om faktisk förvaltningsverksamhet.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs om byte av affärsverk och dess verksamhetsställe på basnivå. Kunden kan byta verksamhetsställe på basnivå tidigast ett år från det föregående valet. Om kunden dock flyttar till en annan kommun har han eller hon rätt att byta verksamhetsställe på basnivå. Dessutom kan landskapet på ansökan av kunden ge rätt att byta verksamhetsställe på basnivå av någon annan grundad anledning efter landskapets prövning. En sådan grundad anledning kan anses vara t.ex. en svår och olöst konflikt mellan verksamhetsstället och kunden. Landskapet ska på grundval av kundens ansökan fatta ett förvaltningsbeslut som kunden får överklaga genom besvär i enlighet med förvaltningsprocesslagen.
21 §.Val av verksamhetsställe på specialnivå. I denna paragraf föreskrivs om val av verksamhetsställe på specialnivå i situationer där landskapets affärsverk har förlagt tjänster på basnivå respektive på specialnivå till olika verksamhetsställen. Utgångspunkten är den att kunden har rätt att välja verksamhetsställe som producerar tjänster på specialnivå när det är fråga om tjänster som inte produceras av ett verksamhetsställe på basnivå. Sådana verksamhetsställen på specialnivå som avses i förslaget kan vara t.ex. sjukhus, barnskyddsenheter och enheter för serviceboende. Verksamhetsställe på specialnivå kan väljas separat för varje tjänst. Om det för en tjänst på specialnivå förutsätts en remiss eller ett beslut ska den som utfärdar remissen eller fattar beslutet redogöra för alternativen vid valet av verksamhetsställe för kunden enligt vad som föreskrivs i 5 § i socialvårdens klientlag och 5 § i patientlagen. Kunden kan välja ett verksamhetsställe på specialnivå bland affärverkens verksamhetsställen där det tillhandahålls tjänster, till vilka kunden fått en remiss enligt hälso- och sjukvårdslagen eller om vilka han eller hon har fått ett beslut enligt socialvårdslagen. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll delvis 47 § 3 mom. i den gällande hälso- och sjukvårdslagen, där det föreskrivs att vårdenheten ska väljas i samförstånd med den remitterande läkaren eller tandläkaren. Detta är nödvändigt för att säkerställa att kunden får god och ändamålsenligt service på det verksamhetsställe på specialnivå som väljs. Vid valet av verksamhetsställe på specialnivå fattas inte ett överklagbart förvaltningsbeslut, utan det är fråga om faktisk förvaltningsverksamhet.
5 kap. Kundsedel då landskapets affärsverk svarar för tjänsteproduktionen
22 §.Tjänster som tillhandahålls mot kundsedel. Enligt denna paragraf ska landskapet besluta om de social- och hälsovårdstjänster som faller under affärsverkets produktionsansvar och som ska tillhandahållas mot kundsedel. Landskapet ska fastställa att ett tillräckligt antal tjänster som hör till affärsverkets produktionsansvar som kundsedelstjänster, så att kunden kan välja även andra tjänster än direktvalstjänster. Bedömningen ska uttryckligen göras utifrån kundens valfrihet på så sätt att valfriheten förverkligas i fråga om social- och hälsovårdstjänsterna.
Landskapet ska närmare bestämma vilka tjänster som ska tillhandahållas mot kundsedel. Landskapet ska säkerställa kundernas valfrihet när det gäller icke-brådskande tjänster som tillhandahålls mot kundsedel och som faller under affärsverkets produktionsansvar, inte innebär utövning av offentlig makt, inte är tjänster som på grund av att de är krävande eller exceptionella eller på grund av stora kostnader måste centraliseras enligt 11 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård och 45 § i lagen om hälso- och sjukvård måste centraliseras eller som inte som inte tillhandahålls enligt en personlig budget. Kravet är att minst 15 procent av de totala kostnaderna för dessa tjänster omfattas av kundsedlar. En kundsedel kan dessutom användas på ett smidigt sätt för att öka kundens valfrihet. Landskapet kan beakta det regionala och riksomfattande tjänsteutbudet när det närmare definierar kundsedelns användningsområde. Av grundad anledning kan då göras undantag i fråga om miniminivån på tjänsterna inom användningsområdet. Över landskapets beslut om tjänster i vilka kundsedlar införs får anföras landskapsbesvär enligt landskapslagen.
En kundsedel kommer i fråga närmast vid sådana icke-brådskande social- och hälsovårdstjänster som är baserade på en kundplan.
Inom hälso- och sjukvården ska kundsedeln enligt förslaget användas för sådana icke- brådskande tjänster på specialnivå som landskapets affärsverk ansvarar för, exempelvis starroperationer, specialistläkar- och specialisttandläkarmottagning (inklusive åtgärder och diagnostiska undersökningar) samt rehabiliteringstjänster inklusive hjälpmedelsservice.
Inom socialvården ska kundsedlar användas för sådan socialvårdsservice på basnivå respektive specialiserad nivå som landskapets affärsverk ansvarar för (exempelvis boendeservice, dagverksamhet, tjänster under närståendevårdares ledighet, hemvård och hemservice samt personlig assistans enligt handikappservicelagen).
När landskapet beslutar om användningen av kundsedel ska det beakta de riksomfattande målen för social- och hälsovården enligt 26 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård, landskapsinvånarnas behov, landskapets servicestrategi enligt 14 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård samt landskapets riktlinjer för tjänster som upphandlas hos andra producenter. Landskapet ska i sitt beslutsfattande se till att invånarnas möjlighet att välja tjänsteproducent förverkligas.
Enligt 14 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska landskapet i servicesstrategin ange målen för den minsta mängd tjänster som ska anskaffas från privata producenter av social- och hälsovårdstjänster. Detta gäller närmast köptjänster och kundsedelstjänster, eftersom landskapet i fråga om dem har en direkt möjlighet att inverka på vilka tjänster som anskaffas. I fråga om direktvalstjänster kan landskapet påverka volymen endast till den del som landskapet fastställer tjänster på specialnivå enligt 15 § 2 mom. 12 punkten och 4 mom. 8 punkten i lagen eller rådgivningstjänster enligt 15 § 3 mom. som direkvalstjänster. I fråga om tjänster som produceras enligt en personlig budget kan landskapet med hjälp av en kundplan som upprättas i samråd med kunden bestämma mängden av tjänster som anskaffas.
I lagen om ordnande av social- och hälsovård finns inga bestämmelser om andelen tjänster som anskaffas från andra producenter. Detta beror emellertid på de riksomfattande mål för social- och hälsovården som statsrådet godkänt enligt 26 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Statsrådet kan för landskapen fastställa målsättningar också när det gäller den andel av tjänsterna på landskapets ansvar som anskaffas hos andra producenter. Landskapsfullmäktige ska beakta dessa mål i den utsträckning som det i landskapet finns tillgång till privata tjänster. Dessutom kan landskapsfullmäktige fastställa också en högre målsättning som är förpliktande för landskapets verksamhet. Enligt det som anförs ovan är utgångspunkten den att landskapet ska använda kundsedelen i så stor utsträckning som möjligt när det finns tillgång till tjänster som förverkligar kundernas valfrihet och när det är motiverat i funktionellt och ekonomiskt hänseende.
För en tjänst som tillhandahålls mot en kundsedel betalar kunden endast kundavgiften enligt lagen om kundavgifter inom social- och hälsovården. Om kunden så önskar kan han eller hon för egna medel själv betala för tjänster utöver kundsedelns värde. Kunden betalar då själv skillnaden mellan tjänstens pris och kundsedeln.
Bestämmelser om bolagisering av produktionen av tjänster som tillhandahålls mot kundsedel ingår i 52 §, enligt vilken landskapets affärsverk inte själv får producera tjänster som tillhandahålls mot kundsedel. Landskapet kan emellertid bilda och äga ett bolag eller en annan sammanslutning för produktion av sådana tjänster.
23 §.Bedömning av servicebehovet och beviljande av kundsedel. I denna paragraf föreskrivs om förfarandet vid beviljande av kundsedel. När det gäller kundsedelstjänster svarar landskapets affärsverk enligt paragrafens 1 mom. för bedömningen av kundernas servicebehov som inkluderar beslut om hälso- och sjukvård och förvaltningsbeslut om socialservice. I socialvårdslagens 36 § finns bestämmelser om bedömning av servicebehovet och i lagen om hälso- och sjukvård föreskrivs om bedömning av vårdbehovet. Enligt förvaltningslagens 43 § ska ett förvaltningsbeslut fattas om tillhandahållande av socialservice. Bestämmelser om skyldigheten att fatta beslut finns också i socialvårdslagens 45 §. Ett vårdbeslut som inom hälso- och sjukvården fattas utifrån en bedömning av vårdbehovet är inte ett överklagbart förvaltningsbeslut.
Om förutsättningarna för att på basis av bedömningen av kundens servicebehov tillhandahålla en tjänst mot en kundsedel är uppfyllda, ska kunden enligt 2 mom. ges en kundsedel. Landskapets affärsverk ska bedöma kundens behov av social- eller hälsovård och antingen fatta ett förvaltningsbeslut om socialservice eller ett vårdbeslut som avser hälso- och sjukvård. Landskapets affärsverk ska på basis av den ovan nämnda bedömningen av servicebehovet ge en kundsedel för tjänster som enligt landskapets beslut tillhandahålls mot kundsedel. En kundsedel kan beviljas för en enda tjänst (exempelvis en starroperation) eller också mer omfattande för tjänster (hemservice och hemsjukvård).
I paragrafens 3 mom. föreskrivs om möjligheten att vägra ta emot en kundsedel. En kund har rätt att vägra ta emot en kundsedel, vilket innebär att landskapets affärsverk då ska se till att kunden får tjänsten på något annat lämpligt sätt. Det alternativ som närmast kommer i fråga är att landskapets affärsverk anskaffar tjänsten som en köptjänst. Landskapets affärsverk kan inte på grundval av 52 § själv producera tjänster som landskapet har beslutat att ordna som kundsedelstjänster. Dessa tjänster kan dock produceras av det bolag som landskapet grundar. Om kunden har fått en remiss eller ett beslut för tjänster på specialnivå kan kunden enligt 21 § också välja ett verksamhetsställe på specialnivå som drivs av ett annat landskaps affärsverk.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs om kundens rätt att välja mellan en kundsedel och en personlig budget. Om förutsättningar för att erhålla tjänsten mot såväl kundsedel som personlig budget uppfylls, har kunden rätt att välja om tjänsten produceras mot kundsedel eller personlig budget. Utgångspunkten mellan kundsedel och personlig budget är dock det att en kundsedel används en gång eller i samband med kortvariga tjänster. En personlig budget tillämpas däremot vid långvariga eller periodiska tjänster samt tjänster för kunder som är i behov av sektorsövergripande service.
24 §.Val av producent för en kundsedelstjänst. Enligt paragrafens 1 mom. får en kund välja producent för en tjänst som tillhandahålls mot en kundsedel. En kund kan välja tjänsteproducent som ett landskap har godkänt som producent för kundsedelstjänster. I 8 kap. föreskrivs om förfarandet för godkännande av producenter för kundsedelstjänster. Det är dock inte möjligt att mot en kundsedel erhålla en tjänst som produceras av landskapets affärsverk. Om landskapet har ett bolag som producerar tjänster mot kundsedel kan kunderna däremot tillhandahållas tjänster av detta bolag mot kundsedel.
Om tjänsteproducenten tar emot en kund med kundsedel, ska tjänsteproducenten enligt 48 § meddela landskapets affärsverk som beviljat kunden kundsedeln att tjänsteproducenten förbinder sig till landskapets tjänsteproduktionsvillkor och produktion av tjänsten enligt kundplanen. I och med förbindelsen uppstår det ett avtalsförhållande mellan tjänsteproducenten och landskapets affärsverk. Kunden kan däremot avtala med producenten av kundsedelstjänsten om sådana saker som gäller produktionen av tjänsten och som inte avviker från landskapets villkor eller kundplanen. Dessa kan till exempel vara tider för tillhandahållande av tjänsten som kunden avtalar om med tjänsteproducenten. På tjänsteproducenter tillämpas bestämmelser som gäller dessa, till exempel tillämpas bestämmelserna i klientlagen på producenter av socialtjänster och bestämmelserna i patientlagen på producenter av hälsovårdstjänster. På förhållandet mellan kunden och näringsidkaren tillämpas dessutom konsumentskyddslagen som även garanterar kunden konsumenträttigheter.
Enligt paragrafens 2 mom. ska landskapets affärsverk informera kunderna om de tjänsteproducenter som kan tillhandahålla tjänster mot kundsedel, i enlighet med 5 § i klientlagen och 5 § i patientlagen. Enligt 5 § i klientlagen ska socialvårdspersonalen för kunden utreda hans eller hennes rättigheter och skyldigheter samt olika alternativ och deras verkningar liksom också andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak. Enligt 5 § i patientlagen har en patient rätt att få upplysningar om sitt hälsotillstånd, vårdens och behandlingens betydelse, olika vård- och behandlingsalternativ och deras verkningar samt om andra omständigheter som hänför sig till vården och behandlingen och som har betydelse då beslut fattas om hur patienten ska vårdas.
Enligt 55 § i detta lagförslag föreskrivs att tjänsteproducenten själv kan bestämma inom vilket område den producerar tjänster som tillhandahålls utanför dess verksamhetsenhet i kundens hem eller annars digitalt utanför verksamhetsenhetens fysiska lokaler.
Enligt 10 § vårdnadshavaren eller en annan laglig företrädare som ska välja tjänsteproducent för en minderårig kund. En minderårig femtonårig kan själv välja tjänsteproducent. Om en kund som har uppnått myndighetsåldern själv inte väljer eller förmår välja tjänsteproducent och om kunden inte har en laglig företrädare, ska landskapet enligt 11 § anvisa kunden den tjänsteproducent vars verksamhetsställe är bäst tillgängligt för kunden. Kunden får stöd för sitt beslut och hans eller hennes åsikt utreds i första hand tillsammans med en laglig företrädare eller någon annan närstående person.
6 kap. Personlig budget
25 §.Tjänster enligt personlig budget. I enlighet med paragrafens 1 mom. är landskapet skyldigt att ta i bruk en personlig budget för social- och hälsovårdstjänster som faller under landskapets affärsverks produktionsansvar när det gäller sådana personer som har rätt att erhålla social- och hälsovårdstjänster enligt äldreomsorgslagen, handikappservicelagens eller lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977). Enligt förslaget har landskapet således skyldighet att erbjuda systemet med personlig budget för äldre och personer med funktionsnedsättning, som har ett långvarigt, kontinuerligt och omfattande behov av en mångfald av tjänster, behov av hjälp eller stöd eller behov av vård och omsorg, men som samtidigt har förmåga att själv eller med assistans planera sina tjänster. En personlig budget kan användas endast för tjänster som ingår i affärsverkets produktionsansvar. En personlig budget innebär att äldre och funktionshindrade personer får självbestämmanderätt i fråga om social- och hälsovårdstjänster. En personlig budget kan beviljas också för tjänster till funktionshindrade barn och ungdomar.
Syftet med äldreomsorgslagen är att stödja den äldre befolkningens välbefinnande, hälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand samt att förbättra den äldre befolkningens möjligheter att i kommunen delta i beredningen av beslut som påverkar denna befolknings levnadsförhållanden och att delta i utvecklandet av den service den behöver. I äldreomsorgslagen föreskrivs inte separat om tjänster tillhandahålls äldre, utan om dessa tjänster föreskrivs i den övriga social- och hälsovårdslagstiftningen, främst i socialvårdslagen och hälso- och sjukvårdslagen. Tjänster som tillhandahålls äldre enligt dessa lagar omfattas av systemet med personlig budget.
Syftet med handikappsservicelagen är att främja de handikappades förutsättningar att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället samt att förebygga och undanröja olägenheter och hinder som handikappet medför. Syftet med specialomsorgerna om utvecklingsstörda är att hjälpa en person som får specialomsorger att reda sig i det dagliga livet, självständigt förtjäna sitt uppehälle och anpassa sig i samhället samt att tillförsäkra honom eller henne den vård och omsorg av annat slag som han eller hon behöver. Också personer som erhåller tjänster på grundval av de två ovan nämnda lagarna erhåller dessutom tjänster enligt exempelvis socialvårdslagen och även dessa tjänster ska således omfattas av systemet med personlig budget på samma sätt som för äldre.
Personlig budget kan även omfatta tjänster som gäller arbetsgivarmodellen med personlig assistans enligt handikappsservicelagen till den del landskapet är skyldigt att ordna dem. Sådana tjänster kan till exempel vara anställning av arbetstagare i frågor angående företagshälsovården eller lagstadgade försäkringar eller handledning och bistånd enligt 8 d § 3 mom. i handikappsservicelagen.
I den personliga budgeten kan inkluderas även stöd för närståendevård, om förutsättningarna för beviljande av stödet enligt 3 § i lagen om stöd för närståendevård uppfylls. Även i detta fall utreder landskapet personens servicebehov och upprättar en kundplan tillsammans med den vårdbehövande samt dennes anhöriga och närstående. I samband med att landskapet upprättar kundplanen bedömer den tillsammans med den vårdbehövande och dennes anhöriga eller närstående om det är möjligt att använda stöd för närståendevård för att tillgodose den vårdbehövandes servicebehov. Landskapet beslutar om beloppet för stödet för närståendevård och tjänsterna som ingår i stödet för närståendevård.
Enligt paragrafens 2 mom. kan landskapet besluta använda personlig budget också för andra kundgrupper än äldre och funktionshindrade personer när det gäller tjänster som faller under affärsverks produktionsansvar. En förutsättning är emellertid ett sådant kontinuerligt och omfattande behov av stöd eller hjälp som nämns i 26 §. Systemet med personlig budget har i Finland prövats till exempel inom närståendevården och för service till barnfamiljer. Över landskapets beslut att använda personlig budget även i andra tjänster än sådana som avses i 1 mom. får anföras landskapsbesvär enligt landskapslagen.
Enligt paragrafens 3 mom. ska landskapets affärsverk informera kunderna om tjänsternas tillgänglighet, kvalitet och kostnader för att de ska kunna bedöma för vilka tjänster den personliga budgeten kan vara en lösning som möjliggör en sammanställning av tjänsterna och stödbehoven. I klientlagen och patientlagen finns bestämmelser om hur klienterna informeras. En klient ska ha rätt att få en utredning om alternativa åtgärder. Social- och hälsovårdspersonalen är skyldig att för klienten utreda de alternativ som kommer i fråga för honom eller henne samt konsekvenserna och andra omständigheter som har betydelse i klientens sak. En central förutsättning och metod för att främja klientens deltagandemöjligheter är att trygga rätten till information. Bestämmelsen har sålunda samband med klientens självbestämmanderätt. För att klienten ska kunna delta i och påverka behandlingen och avgörandet av sitt ärende måste han eller hon därförinnan ha tillräckliga kunskaper om olika alternativ och deras konsekvenser. Informationen är också viktig när det gäller att utveckla förtroendet mellan klienten och den social- och hälsovårdspersonal som behandlar och avgör klientens ärenden. Personalen bör under öppna former och på eget initiativ hålla klienten informerad, inte endast på klientens begäran. Informationen bör ges på ett sådant sätt att klienten i tillräcklig utsträckning förstår dess innehåll och betydelse. Informationen bör vidare ges med beaktande av klientens ålder, utbildning, modersmål, kulturella bakgrund och andra personliga egenskaper. Det är viktigt att värna om tystnadsplikten och klientens integritet för att uppgifter om klienten inte ska avslöjas för utomstående.
Om social- och hälsovårdspersonalen inte behärskar klientens språk eller om klienten på grund av hörsel-, syn- eller talskada eller av någon annan orsak inte kan göra sig förstådd ska om möjligt tolkning ordnas och tolk anlitas. Som exempel på gällande lagstiftning om saken kan nämnas tolktjänster enligt lagen om tolkningstjänst för handikappade personer (133/2010), som även omfattar tolkning på teckenspråk. Myndigheten ska ordna tolkning och skaffa översättning om en person inte behärskas det språk som enligt språklagen ska användas vid myndigheten eller om personen i fråga på grund av hörsel-, syn- eller talskada inte kan göra sig förstådd (26 § i förvaltningsprocesslagen).
26 §.Förutsättningarna för beviljande av personlig budget. Enligt paragrafens 1 mom. är en personlig budget ett sätt att utifrån en kunds behov planera och ordna de tjänster och det stöd som kunden nödvändigtvis behöver. Personer som har ett kontinuerligt behov av stöd och hjälp kan behöva en personlig budget för integrerade social- och hälsovårdstjänster som gör det möjligt att förbättra både hälsan och livskvaliteten. Lagstiftningen om social- och hälsovårdstjänster uppställer olika kriterier för beviljandet av tjänster, men med en personlig budget flyttas fokus över till en serviceplan som utgår från kundens egna behov och målsättningar. På detta sätt är det möjligt att rationalisera och sänka tröskeln för samordningen och integreringen av social- och hälsovårdstjänsterna genom att förbättra kundens möjligheter att så de för honom eller henne lämpligaste tjänsterna.
En personlig budget är en betalningsförbindelse som gör det möjligt att individuellt skapa en sammanställning av tjänster och stöd för personen i fråga. En personlig budget upprättas utifrån kundens behov och önskemål samt med beaktande av kostnaderna för stödet och tjänsterna. Vidare ska affärsverkets bedömning av kundens servicebehov samt kundplanen tas i beaktande. Med denna utgångspunkt kan en person inom budgetramen planera det närmare innehållet i tjänsterna och välja tjänsteproducent. Möjligheten och rätten att besluta om sina angelägenheter är ett av de viktigaste värdena i dagens samhälle. Valfriheten och självbestämmanderätten betonas i allt högre grad också i fråga om social- och hälsovårdstjänsterna, som av tradition i sista hand har utformats av den som ordnat tjänsterna. I och med att individuella lösningar möjliggörs kommer systemet med personlig budget att innebära att jämlikheten mellan kunderna förverkligas. Skillnaden mellan en personlig budget och en kundsedel är den att den personliga budgeten ger kunden bättre möjligheter att utöver valet av producent påverka också innehållet i tjänsterna. Enligt paragrafens 2 mom. förutsätter beviljande av personlig budget en bedömning av kundens servicebehov samt att det ges handledning och stöd för planering av tjänsterna. Ett viktigt element i den personliga budgeteringen är att kunden får assistans med planeringen och valfriheten. För varje kund fattas ett personligt beslut om budgetbeloppet (endast ett beslut, särskilda beslut om tjänsterna behövs inte). Landskapets affärsverk ansvarar för bedömning av servicebehovet, för handledningen, för kundplanen och för beslutsfattandet. De som ordnar och producerar tjänsterna ska sörja för rådgivningen och handledningen, till exempel när det gäller informationen om planeringen av tjänsterna och de för valet behövliga tjänsternas tillgänglighet, kvalitet och kostnader, så som föreskrivs i 5 § i klientlagen och i 5 § i patientlagen.
27 §.Kundens rätt till personlig budget. Enligt paragrafens 1 mom. ska en kund beviljas en personlig budget om kunden enligt en bedömning av hans eller hennes servicebehov och enligt kundplanen har ett kontinuerligt behov av hjälp, stöd eller vård och omsorg och om antingen kunden själv eller med assistans kan planera och administrera sina tjänstehelheter. Med hjälp av individuell planering kan kunden bättre visa på sina faktiska hjälpbehov. Utifrån den personliga budgeten kan kunden själv välja innehållet i tjänsterna samt en tjänsteproducent eller personer som genomför tjänsterna. Personlig budget kan användas för att genomföra till exempel boendeservice och verksamhet dagtid för äldre och handikappade, och andra tjänster som avses i lagarna som nämns i 25 §. När det gäller arbetsgivarmodellen med personlig assistans enligt handikappsservicelagen avses med rätt att välja person som genomför tjänsten att en handikappad väljer i egenskap av arbetsgivare en personlig assistent. På anställningsförhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren tillämpas lagen om arbetsavtal. Den personliga budgeteringen innebär att social- och hälsovårdstjänster ordnas på ett sådant sätt att kunderna själva har en nyckelroll när det gäller att bestämma vilka tjänster och andra stödformer som hjälper dem bäst. Målet är att tjänsterna och stödet ska bli ”personliga”. Då en kund har valt en personlig budget för tjänster som definierats i kundplanen, kan kunden i fråga om dessa tjänster inte längre med den personliga budgeten få dem producerade vid landskapets affärsverk. Om kunden till vissa delar väljer en tjänst som produceras av landskapets affärsverk, kan denna tjänst inte inkluderas i den personliga budgeten, utan i detta fall producerar affärsverket tjänsten separat för kunden. Ett beslut om personlig budget får överklagas genom besvär i enlighet med förvaltningsprocesslagen.
Enligt paragrafens 2 mom. har en kund dock rätt att vägra ta emot en personlig budget som erbjuds honom eller henne. Detta innebär att landskapets affärsverk svarar för att social- och hälsovårdstjänster produceras på något annat sätt för kunden, till exempel genom att affärsverket producerar tjänsterna själv eller anskaffar dem som köptjänster eller mot en kundsedel.
28 §.Beviljande av en personlig budget. Enligt paragrafens 1 mom. svarar landskapets affärsverk för bedömning av kundernas behov av tjänster vid beviljade av en personlig budget. Bestämmelser om bedömning av servicebehovet finns bl.a. i socialvårdslagen och i hälso- och sjukvårdslagen. I socialvårdslagens 36 och 37 § föreskrivs om bedömning av servicebehovet och om innehållet i bedömningen av servicebehovet. Bedömningen av servicebehovet omfattar en sammanfattning av kundens situation samt av behovet av socialservice och särskilt stöd. Bedömningen innehåller både kundens och en yrkesutbildad persons synpunkter på situationen. I hälso- och sjukvårdslagen används begreppet bedömning av vårdbehovet, men i sakligt hänseende används bedömningen för att planera den vård, dvs. de hälsovårdstjänster som behövs. Det finns bestämmelser om klient-, vård- och serviceplaner t.ex. i socialvårdslagen, klientlagen, patientlagen och handikappservicelagen.
Enligt paragrafens 2 mom. är det möjligt att åtminstone i inledningsskedet indela de tjänster som omfattas av budgeten i sådana social- och hälsovårdstjänster som nämns i kundplanen samt i sådana tjänster som beviljas som social- och hälsovårdstjänster och som separat tas in i kundplanen, exempelvis färdtjänst. På detta sätt säkerställs det att budgeten är anpassad till det övriga stöd- och tjänstesystemet (exempelvis stöd för närståendevård) samt ökade erfarenheter och kunskaper i anslutning till användning av budgeten och hantering av ändringar. Det är emellertid skäl att vid tillämpningen av budgeten beakta att dess idé är att möjliggöra också val som skiljer sig från existerande tjänster och sedvanliga lösningar och sådana vals flexibilitet samt att motivera ett mera mångsidigt utbud av tjänster.
Enligt paragrafens 2 mom. fattar landskapet beslut om personlig budget. För att tjänsteproducenten ska kunna ge en förbindelse som anges nedan för att producera en tjänst, ska det i beslutet enligt kundplanen fastställas vilka tjänster som ska ordnas enligt en personlig budget och hur stor andel av budgeten varje enskild tjänst upptar. Landskapet ansvarar i enlighet med det som föreskrivs i 1 mom. för att upprätta en kundplan. Ifall kundens tjänster ordnas enligt en personlig budget, ska planen dock utgå från kundens åsikt om tjänsterna, om det inte finns någon särskild anledning att göra på annat sätt. Även i detta fall ska kundens åsikt om sitt servicebehov antecknas i kundplanen. Landskapet ansvarar för tjänstens kostnader upp till det belopp som fastställts i beslutet. I beslutet ska även antecknas huruvida kunden har ansökt om att tjänsterna ordnas enligt en personlig budget, men inte beviljats detta.
Det är skäl att i samband med att budgetsystemet införs bestämma hur budgetens storlek ska definieras, dvs. hur en persons hjälp- och stödbehov för den personliga budgeten ska anges i euro. Som hjälp kan även användas exempelvis kostnader för tjänster som ordnas på annat sätt. Vid bedömningen av den personliga budgetens storlek är det skäl att beakta kostnader som i varje fall behövs för att på ett ändamålsenligt sätt ordna stöd och tjänster för personen i fråga, dvs. resurserna omdirigeras till den personliga budgeten. Finansieringen av systemet med personlig budget skulle inte bestå av nya pengar, utan de i budgetform ordnade och finansierade tjänsterna skulle motsvara dem som tillhandahålls kunderna också enligt de traditionella metoderna. Utgångspunkten för budgetförvaltningen i det första skedet är den att kunden inte själv får disponera budgetmedlen. I stället ska landskapets affärsverk svara för betalningen av de tjänster som tjänsteproducenten har tillhandahållit kunden.
Om tjänsteproducenten tar emot en kund med personlig budget, ska tjänsteproducenten enligt 48 § meddela landskapets affärsverk som beviljat kunden den personliga budgeten att tjänsteproducenten förbinder sig till landskapets tjänsteproduktionsvillkor och produktion av tjänsten enligt kundplanen. I och med förbindelsen uppstår det ett avtalsförhållande mellan tjänsteproducenten och landskapets affärsverk. Kunden kan däremot avtal med producenten av tjänsten om sådana saker som gäller produktionen av tjänsten som inte avviker från landskapets villkor eller kundplanen. Dessa saker som kunden avtalar om är till exempel tider som kunden kommit överens om med tjänsteproducenten för när tjänsten ges samt hur och var assistansen för en enskild kund genomförs. På tjänsteproducenter tillämpas bestämmelser som gäller dessa, såsom bestämmelserna i klientlagen på producenter av socialtjänster och bestämmelserna i patientlagen på producenter av hälsovårdstjänster. På förhållandet mellan kunden och näringsidkaren tillämpas dessutom konsumentskyddslagen som även garanterar kunden konsumenträttigheter.
Systemet med personlig budget innebär att kundens självriskandel av kostnaderna för tjänsterna kommer att vara densamma som i fråga om tjänster som ordnats på något annat sätt, dvs. lika med kundavgiften. Kunden kan avtala med tjänsteproducenten att han eller hon anskaffar extratjänster för egna pengar utöver den personliga budgeten.
29 §.Förvaltning av en personlig budget. Enligt paragrafens 1 mom. ska en personlig budget upprättas antingen för viss tid eller för att gälla tillsvidare. Utfallet av den personliga budgeten ska bedömas också årligen och om det behövs ändringar i den kan de göras i samband med bedömningen. Det kan bli aktuellt att göra ändringar eller justeringar till exempel då det sker förändringar i kundens förhållanden eller hjälpbehov. Vid bedömningen av servicebehovet och i kundplanen är det möjligt att beakta förändringar i kundens hjälp- och servicebehov. Den personliga budgeten ska ändras också om det sker en väsentlig förändring av kostnadsnivån eller om det till exempel visar sig att den personliga budgeten är alltför knappt tilltagen i förhållande till tjänsterna som ska tillhandahållas enligt kundplanen. Ett beslut om ändring av den personliga budgeten får överklagas genom besvär i enlighet med förvaltningsprocesslagen.
Enligt paragrafens 2 mom. kan kunden, kundens lagliga företrädare eller landskapets affärsverk ta initiativ till ändring av en personlig budget.
7 kap. Rådgivning och handledning, bedömning av servicebehov och samordning av tjänster
30 §.Handledning, rådgivning och stöd i anslutning till valfriheten. Enligt paragrafens 1 mom. ser landskapet till att det finns att tillgå ändamålsenligt stöd i dess olika former när det gäller användning av tjänster som omfattas av valfriheten och tillämpning av valfriheten. Landskapet ansvarar för allmän rådgivning om valfriheten som kan äga rum såväl på möten med kunden som vid andra bemötanden med kunden samt via digitala tjänster. Därtill ska landskapet erbjuda handledning och stöd om användning av tjänster som omfattas av valfriheten och valfriheten för de kunder som inte besitter de nödvändiga kunskaperna eller resurserna för att göra valen. Genom rådgivning, handledning och stöd kan landskapet även främja att kunden får den hjälp och vård som han eller hon behöver även som direktvalstjänster.
Enligt paragrafens 2 mom. ska även producenter av direktvalstjänster se till att kunden ges rådgivning samt vid behov handledning och stöd vid användning av valfriheten enligt samma principer som gäller landskapets affärsverk enligt 1 mom. Producenten ska se till att man tillgodoser klientens intresse enligt socialvårdslagen och kundens rätt att få vård och service som motsvarar personens behov inom ramen för det offentliga tjänsteutbudet på det sätt som avses i hälso- och sjukvårdslagen och patientlagen. Producenten ska även se till att vården som kunden erhåller via de tjänster som producenten producerar motsvarar kundens servicebehov på bästa möjliga sätt. Producenten ska genom att tillhandahålla handledning, rådgivning och andra åtgärder utöver att se till att tjänsterna motsvarar servicebehovet på bästa möjliga sätt även se till att tjänsterna är av tillräcklig hög kvalitet och rimliga i fråga om kostnaderna.
Enligt paragrafens 3 mom. ska landskapet och producenten av direktvalstjänster i samband med rådgivning, handledning och stöd beakta kunder som behöver omfattande samordnade tjänster eller flera tjänster samt kunder som är i behov av särskilt stöd. På basis av bestämmelsen bör särskild uppmärksamhet fästas även vid kunder som har särskilda svårigheter att söka och få behövliga social- och hälsovårdstjänster på grund av kognitiv eller psykisk funktionsnedsättning eller sjukdom, missbruk av berusningsmedel, samtidigt behov av flera stöd eller någon annan motsvarande orsak.
31 §.Bedömning av servicebehovet och utarbetande av en kundplan för direktvalstjänster. Enligt paragrafens 1 mom. ska en producent av direktvalstjänster bedöma kundens servicebehov när det gäller direktvalstjänster, så som särskilt föreskrivs om saken. Om bedömning av servicebehovet föreskrivs i socialvårdslagen, äldreomsorgslagen och hälso- och sjukvårdslagen. Bestämmelserna om bedömning av servicebehovet i socialvårdslagen kommer att preciseras i framtiden så att de beaktar det närmare innehållet i bedömningen av servicebehovet för direktvalstjänster. Producenten av direktvalstjänster bedömer servicebehovet för sådana tjänster som den producerar själv eller anskaffar med hjälp av kundsedel av andra producenter.
Enligt paragrafens 2 mom. ska en producent av direktvalstjänster upprätta en kundplan som bygger på kundplanen för direktvalstjänster som ska tillhandahållas en kund. Vid upprättandet av kundplanen tillsammans med kunden ska de skyldigheter som föreskrivs i 2 § 3 punkten i de nämnda speciallagarna följas. Bestämmelserna i de nämnda speciallagarna kommer i framtiden att preciseras i fråga om direktvalstjänsterna. Därtill ska en producent av direktvalstjänster utse för socialvårdsklienter en egen kontaktperson, om inte landskapets affärsverk har utsett en egen kontaktperson för kunden. Landskapets affärsverk ska för sin del för kunden utse en egen kontaktperson, om kunden erhåller socialtjänster som faller under affärsverkets produktionsansvar. I 42 § i socialvårdslagen finns bestämmelser om egen kontaktperson. Klienten har rätt att få en egen kontaktperson för hela den tid som klientrelationen pågår. Den egna kontaktpersonen ska utses senast i samband med bedömningen av servicebehovet. Det är naturligast att utse den arbetstagare som klienten även i övrigt skulle vara i kontakt med. En kontaktperson behöver inte utses om det är tydligt att en sådan inte behövs. Man kan låta bli att utse en egen kontaktperson till exempel om det är sannolikt att klientrelationen är mycket kortvarig eller om klienten har en annan viktig stödperson. Det viktigaste med tanke på genomförandet av uppgifterna är att den egna kontaktpersonen arbetar inom den organisation som ansvarar för tillhandahållandet av socialservicen och att personen har tillräcklig kompetens för uppgiften. Om klienten behöver både social- och hälsovårdstjänster är det viktigt att det inom bägge sektorer finns ansvariga aktörer som samarbetar. Den egna kontaktpersonen och den anställda som ansvarar för patientens hälso- och sjukvård sörjer för att klienten får både den socialservice och de sjuk- och hälsovårdstjänster han eller hon behöver.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs om hänvisning av kunden till landskapets affärsverk för bedömning av servicebehovet. I situationer där en bedömning av servicebehovet som utförts av en producent av direktvalstjänster visar att kunden har ett mer omfattande servicebehov och ett behov av sådana tjänster som inte enligt 15 § hör till direktvalstjänsterna, utan till de tjänster som faller under affärsverkets produktionsansvar, ska producenten av direktvalstjänster hänvisa kunden till landskapets affärsverk. Landskapets affärsverk ansvarar för bedömning av servicebehovet för sådana kunder som har ett mer omfattande servicebehov och som utöver direktvalstjänster även behöver tjänster som landskapets affärsverk ansvarar för.
32 §.Beslut om direktvalstjänster inom socialvården. Enligt paragrafen ska en producent av direktvalstjänster i fråga om socialservice som avses i 15 § 2 mom. 11 punkten fatta ett sådant förvaltningsbeslut för kunden som avses i 45 § i socialvårdslagen. En social- och hälsocentral ska således fatta ett beslut om sådan socialhandledning som avses i 16 §, hemservice som avses i 19 §, hemvård som avses i 20 § och rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor som avses i 26 § i socialvårdslagen och som kunden är i tillfälligt och kortvarigt, högst tre månader långt behov av. Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter. Skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter ska i regel höra till myndigheterna och dessa uppgifter kan endast i begränsad utsträckning anförtros andra än myndigheter. En lagstadgad serviceuppgift som ska betraktas som en offentlig förvaltningsuppgift innebär inte nödvändigtvis utövning av offentlig makt eller andelen utövning av offentlig makt kan åtminstone vara obetydlig. Tillhandahållande av tjänster inom socialvården bygger på beslut i individärenden, på grund av vilket beslut om direktvalstjänster inom socialvården ska fattas vid social- och hälsocentralerna. Det är ändamålsenligt att producera tjänsterna vid social- och hälsocentralerna som tjänster med låg tröskel och för att främja tillgången på dessa tjänster och tjänsternas tillgänglighet. Enligt den föreslagna 15 § ska direktvalstjänsterna omfatta sådana socialtjänster i fråga om vilka kunderna särskilt anses gynnas av de fördelar som tjänster med låg tröskel och en snabb tillgång till service medför. Därtill möjliggör det att ifrågavarande tjänster tillhandahålls i anslutning till hälso- och sjukvårdstjänsterna ett effektivt förebyggande och tidigt ingripande enligt principen om ett serviceställe ur kundens synvinkel. Med tanke på att trygga de sociala rättigheterna kan beslut om socialtjänster inte jämföras med sådan faktisk förvaltningsverksamhet som hälsovårdstjänsterna. Enligt paragrafen ska det således ges ett överklagbart förvaltningsbeslut om direktvalstjänster inom socialvården. Ett skriftligt beslut ska ges i samband med att tjänsten beviljas kunden samt när kunden inte beviljas tjänsten han eller hon ansökt om, varvid kunden ges ett negativt beslut. Vid en del av socialtjänsterna är det fråga om anslagsbundna tjänster, medan andra är subjektiva rättigheter, såsom barnfamiljers rätt till hemservice när de i lagen nämnda förutsättningar uppfylls. Förvaltningsbeslutet fattas av en legitimerad yrkesutbildad person inom socialvården som är anställd hos en producent av direktvalstjänster. Beslutet ska vara skriftligt och till beslutet fogas en anvisning för ändringssökande. När det gäller direktvalstjänster inom socialvården stärker förvaltningsbeslutet kundens rättsskydd, eftersom kunden kan anföra besvär över förvaltningsbeslut. Om rätten att söka ändring i ett beslut föreskrivs i socialvårdslagen. Avsikten är att man i framtiden bereder bestämmelserna om rätten att söka ändring.
33 §.Affärsverkets bedömning av servicebehov, beslutsfattande och kundplan. Enligt paragrafens 1 mom. kan kunden vända sig till det affärsverks verksamhetsställe som svarar för bedömning av servicebehovet, om inte affärsverkets tjänster förutsätter en remiss. Till exempel kan kunder söka sig till socialtjänster som faller under affärsverkets produktionsansvar utan remiss. Icke-brådskande sjukvård förutsätter remiss som ges av en läkare eller tandläkare på basis av bedömningen av servicebehovet. En remiss kan utfärdas av en läkare vid en social- och hälsocentral eller en tandläkare vid en mun- och tandvårdsenhet eller en annan läkare såsom en företagsläkare eller en privat läkare. Om icke-brådskande sjukvård grundad på remiss föreskrivs närmare i 52 § i hälso- och sjukvårdslagen. Den instans som tar emot remissen bedömer patientens vårdbehov och beslutar om att ordna vården vid sjukhuset. Patientens vårdbehov kan bedömas och nödvändiga beslut fattas vid landskapets affärsverk utifrån en remiss, utan att det behövs ett separat möte med patienten och undersökningar, om uppgifterna i remissen anses vara tillräckliga för att bedöma vårdbehovet. Om till exempel en specialistläkare som arbetar vid en social- och hälsocentral eller en mun- och tandvårdsenhet har bedömt patientens vårdbehov och utfärdat en remiss till affärsverkets sjukhus, kan den nämnda specialistläkarens undersökning anses vara tillräcklig, varvid patientens vårdbehov kan bedömas och de nödvändiga besluten kan fattas på sjukhuset enbart utifrån remissen.
Enligt paragrafens 2 mom. svarar landskapets affärsverk för en övergripande bedömning av kundens servicebehov också i fråga om tjänster som producenter av direktvalstjänster producerar. Vid en övergripande bedömning beaktas även tjänster som ges mot kundsedel eller personlig budget som beviljats av landskapets affärsverk. Landskapet ansvarar även för kundplanen som upprättas utifrån den övergripande bedömningen av servicebehovet. När det gäller socialtjänster som kunden erhåller ska landskapet fatta beslut enligt socialvårdslagen. Vid upprättande av kundplanen tillsammans med kunden ska man följa de skyldigheter som det hänvisas till 2 § 3 punkten, det vill säga skyldigheten avseende upprättande av en kundplan och dess innehåll i social- och hälsovårdens speciallagar.
Om det i kundplanen som upprättas ingår direktvalstjänster ska landskapet enligt paragrafens 3 mom. samarbeta med den producent av direktvalstjänster, hos vilken kunden är listad. Vid upprättade av en kundplan ska man dessutom samarbeta med de andra tjänsteproducenterna som producerar tjänster för kunden. Avsikten är att kunden har endast en kundplan som preciseras och kompletteras i och med att kundens situation förändras. Landskapets affärsverk, producenter av direktvalstjänster och övriga tjänsteproducenter stöder sig således i sitt arbete på samma kundplan när de genomför tjänsterna för kunden. I paragrafens 3 mom. föreskrivs dessutom om samarbetet i samband med bedömning av servicebehovet. Målet är en kundorienterad verksamhetsmodell som gör att kunden ska kunna sköta sina ärenden på ett flexibelt och omfattande sätt som möjligt under ett servicebesök.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs dessutom om att utse egen kontaktperson. För kunder inom socialvården ska utses en egen kontaktperson enligt 42 § i socialvårdslagen. Landskapets affärsverks bär huvudansvaret för att utse en egen kontaktperson för kunden. När kunden endast erhåller direktvalstjänster är det den producent av direktvalstjänster som kunden valt som ansvarar för att utse en egen kontaktperson. Syftet är att kunden endast har en egen kontaktperson vars uppgift är att se till att kundens tjänster ordnas enligt bedömningen av servicebehovet. Den egna kontaktpersonen ska stödja klienten i uppnåendet av klientens egna mål och de mål som uppställts i klientplanen och som påverkar stödbehovet samt för att stärka och utnyttja klientens egna resurser. I praktiken varierar den egna kontaktpersonens roll enligt klientens behov.
Enligt paragrafens 4 mom. ska affärsverket hänvisa kunden till den social- och hälsocentral eller mun- och tandvårdsenhet som kunden har valt och som tillhandahåller direktvalstjänster, om bedömningen av servicebehovet visar att kunden är i behov av en direktvalstjänst. Den övergripande bedömningen av servicebehovet som landskapet gör och kundplanen som bygger på den ålägger producenter av direktvalstjänster att för kunden genomföra de direktvalstjänster som fastställts i bedömningen och planen som en del av kundens servicehelhet.
34 §.Serviceproducentens ansvar för samordning av tjänster. I paragrafen föreskrivs att producenter av direktvalstjänster ansvarar för att samordna tjänsterna. När kunden endast erhåller direktvalstjänster, ska producenten av direktvalstjänster se till att dessa tjänster samordnas enligt kundplanen, om det för kunden har upprättats en kundplan. Om det för kunden inte har upprättats en kundplan är producenten av direktvalstjänster skyldig att se till att de tjänster som denne producerar för kunden samordnas. Om kunden även erhåller tjänster som produceras av landskapets affärsverk ska producenten av direktvalstjänster samarbeta för att samordna sina tjänster med affärsverkets tjänster.
35 §.Landskapets och affärsverkets ansvar för samordning av tjänster. I paragrafens 1 mom. hänvisas till 13 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det föreskrivs om landskapets skyldighet att ombesörja samordning av tjänster för kunderna. På grundval av 13 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska landskapen se till att sådana klientgrupper och klienter som behöver tjänster som samordnats på bred basis identifieras, att tjänstekedjorna och tjänstehelheterna beskrivs och att de olika producenterna utnyttjar den information som finns om en klient.
Enligt paragrafens 2 mom. svarar landskapets affärsverk för samordning av kundens tjänster samt för den egna tjänsteproduktionen och direktvalstjänster, då kunden får tjänster för vilka landskapets affärsverk är produktionsansvarigt och direktvalstjänster. För att genomföra samordningen ska landskapets affärsverk se till att det vid behov samarbetar med producenten av direktvalstjänsten. Därtill ansvarar landskapet för att kunden ges tillräcklig rådgivning och tillräckligt stöd för att använda olika tjänster på det sätt som föreskrivs i 30 §.
Landskapets affärsverk ska ombesörja samordningen av patientens tjänster till exempel i situationer där kunden har under tre månader från en social- och hälsocentral erhållit socialhandledning, hemservice, hemvård eller rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor enligt 15 § 2 mom. 11 punkten. Om kundens behov av tjänsten i fråga fortsätter, överförs ansvaret för bedömningen av kundens servicebehov till landskapets affärsverk. Om kundens behov av en tjänst som han eller hon erhåller från en social- och hälsocentral bedöms vara fortlöpande, ska landskapets affärsverk sträva efter att se till att kundens kundförhållande i fråga om denna tjänst inte avbryts. Landskapets affärsverk kan se till att kundförhållandet inte avbryts genom att skaffa tjänsten åt kunden som en köptjänst från en social- och hälsocentral, som redan har tillhandahållit kunden denna tjänst under tre månader.
Enligt paragrafens 3 mom. ska landskapet vid samordningen av tjänster och vid rådgivningen och handledningen i samband med den fästa särskilt avseende vid kunder som i stor utsträckning behöver samordnade tjänster eller flera tjänster eller som är i behov av särskilt stöd. Kunder som behöver flera tjänster utgör cirka 3–10 procent av landskapets invånare. Deras problem är redan allvarliga och behovet av olika dyra korrigerande tjänster är stort. Det används även mycket tjänster för lindrigare problem (20—30 procent av befolkningen) som föranleder dessa allvarliga problem. Invånarna i landskapen gynnas redan i detta skede av samordningen av tjänster. Det är således viktigt att i olika kundsituationer identifiera personer som i stor utsträckning behöver samordnade tjänster. Dessutom ska man vid samordning av tjänster fästa avseende vid kunder som har särskilda svårigheter att söka och få behövliga social- och hälsovårdstjänster på grund av kognitiv eller psykisk funktionsnedsättning eller sjukdom, missbruk av berusningsmedel, samtidigt behov av flera stöd eller någon annan motsvarande orsak.
36 §.Landskapets affärsverks tjänster i anslutning till social- och hälsocentraler. Enligt paragrafens 1 mom. ska landskapets affärsverk och social- och hälsocentralen samarbeta för att säkerställa smidiga tjänster som kundernas servicebehov förutsätter och underlätta samordningen av tjänsterna, och affärsverket kan i samband med social- och hälsocentralerna på det sätt som landskapet beslutar tillhandahålla tjänster för vilka det är produktionsansvarigt. Affärsverkets tjänster kan tillhandahållas av affärsverkets personal som arbetar i samband med social- och hälsocentralen eller ambulerar inom landskapet eller också kan de tillhandahållas som elektroniska tjänster eller på andra lämpliga sätt. Syftet är att minska antalet separata ärenden då det inte finns behov för det med tanke på kundens vård eller tjänsternas klient- eller patientsäkerhet eller genomförandet av tjänsterna. Vid en social- och hälsocentral kan man således erhålla till exempel en bedömning av och beslut om hemvård eller hemservice eller annan en annan tjänst som pågått över tre månader och som landskapets affärsverk är produktionsansvarigt för.
Enligt paragrafens 2 mom. kan landskapets affärsverk ha en grupp som består av en eller flera socialarbetare, av andra yrkesutbildade personer inom socialvården och vid behov av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården samt som inom landskapet arbetar i anslutning till social- och hälsocentralerna. Gruppen har till uppgift att tillhandahålla social- och hälsocentralerna konsultationstjänster inom socialvården, vid behov bedöma social- och hälsocentralkundernas behov av tjänster för vilka landskapets affärsverk är produktionsansvarigt och vid behov hänvisa klienterna till affärsverkets tjänster. Det multiprofessionella teamet av yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården gör det möjligt att tillhandahålla affärsverkets ändamålsenliga tjänsterna i samband med direktvalstjänster. Landskapets affärsverk fastställer närmare gruppens sammansättning och dess uppgifter enligt det regionala behovet. Tjänsterna kan genomföras även som elektroniska tjänster eller på annat lämpligt sätt.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att en social- och hälsocentral ska i fråga om tjänster som landskapets affärsverk tillhandahåller vid social- och hälsocentralerna ställa ändamålsenliga lokaler till affärsverkets förfogande. Om användningen och ersättningen av lokalerna avtalas separat mellan social- och hälsocentralen och landskapets affärsverk.
8 kap. Godkännande av tjänsteproducenter samt avtalsförfaranden
37 §.Krav som ställs på tjänsteproducenter. I paragrafen föreskrivs om de allmänna krav som enligt valfrihetslagen ställs på alla tjänsteproducenter. Bestämmelserna gäller sålunda producenter av direktvalstjänster (social- och hälsocentraler samt mun- och tandvårdsenheter), landskapens affärsverk, producenter av kundsedelstjänster och producenter av tjänster enligt personlig budget.
Enligt paragrafen ska varje tjänsteproducent vara införd i det register över tjänsteproducenter som avses i 10 § i lagen om tjänsteproducenter. I lagen om tjänsteproducenter finns bestämmelser om förutsättningarna för att införa tjänsteproducenter i det nämnda registret. Med avvikelse från nuvarande praxis ska också offentliga tjänsteproducenter vara upptagna i det register som avses i lagen. De ska dessutom vara införda som användare av sådana informationstjänster (Kanta-tjänster) som avses i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården. Dessa Kanta-tjänster som upprätthålls av Folkpensionsanstalten omfattar bland annat ett arkiv över samtliga tjänsteproducenters patientuppgifter, det elektroniska receptet och Mina Kanta-sidorna. Systemet kommer i fortsättningen att utvidgas så att Kanta-tjänsterna omfattar också socialvårdens klientuppgifter. Dessutom ska de kundvalstjänster som valfrihetsmodellen förutsätter skötas centraliserat via systemet, så som föreskrivs i den föreslagna lagens 77 §.
Skyldigheten att vara registrerad i producentregistret gäller emellertid inte de tjänsteproducenter som i enlighet med tjänsteproducentlagen inte är skyldiga att registrera sig. Till den kategorin hör bland annat färdtjänstproducenter, exempelvis taxiföretag. Också stödtjänster som hör till hemservice, till exempel städtjänster, kan höra till den kategorin.
38 §.Krav som gäller producenter av direktvalstjänster. Paragrafen innehåller kompletterande krav till 37 § som gäller direktvalsproducenter. På grundval av den föreslagna paragrafen ska en producent av direktvalstjänster ha verksamhetsförutsättningar som tryggar en ändamålsenlig produktion av tjänster. Om de nödvändiga verksamhetsförutsättningarna föreskrivs i 2 kap. i tjänsteproducentlagen. Dessa är nödvändiga förutsättningar för att producenten kan godkännas i registret som avses i 10 § i tjänsteproducentlagen. Utöver detta ska en producent av direktvalstjänster ha en tillräcklig ekonomisk bärkraft för att säkerställa tjänsternas kontinuitet. Genomförande av kundernas tjänstehelheter och servicekedjor förutsätter att tjänsteproducentens verksamhet är långsiktig och problemfri. Och utöver det som föreskrivs i 2 kap. i tjänsteproducentlagen och 57 § i denna lag om att lämna utredningar kan dessa eller motsvarande utredningar även utnyttjas vid bedömning av verksamhetsutövarens solvens. Vid behov kan man dessutom av kreditinstitut begära utredningar om företagens kreditvärdighet för att utreda företagens och sammanslutningarnas ekonomiska situation. Det är möjligt att kräva informationen, om den är av betydelse för bedömningen av tjänsteproducentens leveransförmåga och kraven är proportionerliga i förhållande till tjänstens karaktär och omfattning.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om omfattningen av serviceverksamhet som produceras av en producent av direktvalstjänster och serviceverksamhet som genomförs med egen personal. I lagrummet föreslås att tjänsteproducenten kan från andra tjänsteproducenter skaffa högst två femtedelar (40 procent) av sin produktion av de tjänster som inte tillhandahålls mot kundsedlar. Tjänsteproducenten ska således själv producera minst 60 procent av de tjänster som inte produceras mot kundsedlar. Andelen på två femtedelar som avses i lagrummet beräknas på den totala omsättningen av produktionen av direktvalstjänster som inte tillhandahålls mot kundsedlar. I den totala omsättningen beaktas utöver personalkostnader även kostnader som orsakas av lokaler och utrustning som används i verksamheten samt övriga kostnader för tjänsteproduktionen.
Syftet med bestämmelsen om en andel av egen produktion som krävs av producenter av direktvalstjänster är att säkerställa sätt för producenter av direktvalstjänster att förvalta och styra produktionen, genomföra en kundorienterad tjänsteproduktion, verkställa tjänsteproducenternas skyldigheter samt trygga klient- och patientsäkerheten. En producent ska ha tillräckliga verksamhetsförutsättningar för att kunna se till att kundens tjänster fortlöper, att genomföra en bedömning av servicebehovet enligt 31 §, att upprätta en kundplan och att fatta beslut om tjänster inom socialservice enligt 32 §. Därtill är det i samband med tjänsteproduktionen nödvändigt att som en helhet se till att tjänsterna kan erhållas på lång sikt, vilket främst förutsätter att producenten har en egen permanent personal. Vårdhelheterna förutsätter längre vårdförhållanden där man kan följa och bedöma vårdåtgärdernas effekt, kvalitet och genomfördandet av patientens egenvård. Längre vårdplaner förutsätter även långsiktig verksamhet från personalens sida och för att verksamheten ska kunna ledas på ett framgångsrikt sätt krävs det en tillräckligt omfattande egen verksamhet och personaldimensionering. En tillräckligt omfattande egen produktion hos en producent av direktvalstjänster ger även producentens förutsättningar att uppfylla villkoren enligt 41 § som landskapet ställt för tjänsteproducenter samt fullfölja skyldigheten enligt 58 § att lämna uppgifter om serviceverksamheten till landskapet. En andel av egen produktion på 60 procent som avses i momentet bygger på empiriska uppgifter som visat sig vara bra praxis vid kommunala upphandlingar.
En producent av direktvalstjänster ska tillhandahålla sådana handlednings- och rådgivningstjänster inom socialvården som avses i 15 § 2 mom. 7 och 10 punkten, social handledning enligt 11 punkten i samma moment samt bedömning av klientens behov av socialservice som avses i 7 kap., inklusive fatta beslut i samband därmed, så att tjänsten tillhandahålls av en person som är anställd av producenten. När handledning och rådgivning och tjänster inom socialvården ordnas vid gemensamma enheter tillsammans med tjänster inom hälso- och sjukvården, sker informationsgången inom en och samma enhet. En så låg tröskel som möjligt för att anlita tjänsterna reducerar dröjsmål. En tjänst med social handledning är en naturlig fortsättning på en handlednings- och rådgivningssituation. Det är i kundens intresse att han eller hon kan hänvisas till andra nödvändiga tjänster samtidigt som kunden söker sig till en viss tjänst. Även i samband med bedömningen av vårdbehovet ska man alltid komma ihåg att beakta eventuellt behov av socialtjänster. Att arbeta vid en och samma enhet främjar samarbetet mellan social- och hälsovårdsaktörerna och kunskapen om tjänster och verksamhetssätt inom den andra sektorn. Föreslaget främjar skapandet av nya sektorsövergripande praxis samt det ansvar som producenter av direktvalstjänster bär för kundens tjänstehelhet. Syftet är att en person som behöver hjälp inte behöver utreda de invecklade praxis för att söka sig till sektorspecifika tjänster, utan hjälp och rådgivning ges vid en enhet under samma besök. Producenter av direktvalstjänster för handledning och rådgivning inom missbrukar- och mentalvårdsarbete kan vid behov skaffas på annat sätt. I enlighet med det föreslagna 7 kap. är det en yrkesutbildad person inom socialvården som är anställd hos producenten av direktvalstjänster som utför bedömningen av behovet av socialtjänster hos en kund inom socialvården och fattar besluten i samband med detta. Uppgifterna innebär utövning av offentlig makt, som man genom lagen föreslår att överförs till producenterna av direktvalstjänster. En producent av direktvalstjänster kan inte delegera vidare denna utövning av offentlig makt till exempelvis sina underleverantörer.
På basis av paragrafens 4 mom. huvudsysslan för de personer som ansvarar för direktvalstjänsterna vara att sköta dessa uppgifter. På grund av detta ska det vid en social- och hälsocentral finnas personer som ansvarar för den medicinska verksamheten respektive för socialvården samt vid en mun- och tandvårdsenhet en person som ansvarar för den odontologiska verksamheten och deras arbetstid ska uppgå till minst 30 timmar i veckan vid centralen eller enheten. I bestämmelsen förutsätts det att de ansvariga personernas uppgift utgör deras huvudsyssla, så att de känner tillräckligt bra till producentens verksamhet och kan se till att kundens lagstadgade rättigheter tillgodoses.
39 §.Säkerhet som ska ställas av tjänsteproducenter. I syfte att säkerställa att verksamheten som tjänsteproducenten ansvarar för fortsätter även i fall att producenten försätts i konkurs föreslås det att producenter av direktvalstjänster ska för den händelse att producenten blir insolvent ställa en säkerhet som landskapet godkänt. Om en tjänsteproducent går i konkurs kan landskapet utifrån säkerheten trygga finansieringen av ersättande tjänster utan att avbrottet äventyrar landskapets förmåga att sköta ordnandet av social- och hälsovårdstjänster. Producenter av direktvalstjänster ska under hela verksamheten ha en tillräcklig ekonomisk bärkraft med tanke på antalet kunder och verksamhetens kvalitet. Det är i praktiken svårt att kontinuerligt följa upp tjänsteproducentens ekonomiska ställning med tillsynsmetoder som är rimliga ur ett förvaltningsperspektiv. I valfrihetsmodellen förekommer det en kundrisk hos producenter av direktvalstjänster och därigenom även en risk förknippad med verksamhetens lönsamhet, i synnerhet under de det nya systemets första år, då det fortfarande saknas erfarenhet av hur kunderna överförs, vad som är ett tillräckligt antal tjänster och av andra faktorer som påverkar riskerna förknippade affärsverksamheten. På grund av detta föreslås det att det för den händelse att kunderna som använder tjänster som produceras av en producent som blir insolvent orsakas skador förutsätts av företagen en säkerhet som är rimlig med tanke på verksamhetens karaktär och volym eller en annan motsvarande säkerhet.
Om ställandet av säkerheten föreskrivs i paragrafens 1 mom. Där fastställs dessutom hurdan säkerheten ska vara. Enligt bestämmelsen kan som säkerhet godkännas en borgen, annan säkerhetsförbindelse eller en försäkring som beviljats av en aktör med hemort i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Säkerheten ska dessutom vara tidsmässigt täckande. Den ska vara i kraft då direktvalstjänstens tillhandahålls.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om säkerhetens storlek. Säkerhetens belopp ska motsvara det ansvarsbelopp som orsakas av direktvalstjänsterna och vara så dimensionerat att det i en insolvenssituation ersätter de skador som kunderna orsakas av producentens verksamhet.
Enligt paragrafens 3 mom. ska säkerheten vara sådan att landskapet kan kräva den omedelbart då en producent av direktvalstjänster ha försatts i konkurs. På detta vis kan landskapet se till att tjänsterna fortsätter tillhandahållas utan avbrott.
De i paragrafen fastställda kraven på säkerheten är en förutsättning för att ett företag eller ett samfund kan godkännas som tjänsteproducent. Om det senare visar sig att en säkerhet inte överensstämmer med det som föreskrivs i paragrafen, kan det vara en grund för att godkännandet återkallas eller att avtalet sägs upp på det sätt som föreskrivs i 46 och 51 §.
40 §.Språket för direktvalstjänster. Enligt paragrafens 1 mom. ska en producent av direktvalstjänster tillhandahålla tjänsterna på kommunens språk i verksamhetsställen som är belägna i en enspråkig kommun samt på finska och svenska i verksamhetsställen som är belägna i en tvåspråkig kommun. Producenten av direktvalstjänster ska på eget initiativ se till att enskilda personers språkliga rättigheter tillgodoses i praktiken. Genom bestämmelsen förverkligas rätten att i enlighet med grundlagens 17 § och språklagen få tjänster på sitt modersmål, finska eller svenska. Enligt språklagen (423/2003) utgör kommunerna grundenheten för den språkliga indelningen. Bestämmelser om kommunernas språkliga ställning utfärdas genom förordning av statsrådet.
Behovet av tjänster på olika språk kan dock i tvåspråkiga kommuner variera mellan bostadsområden och i synnerhet i stora städer kan det å andra sidan finnas flera tjänsteproducenter som producerar tjänster på båda nationalspråken. Det föreslås därför i 2 mom. att landskapet på ansökan kan bevilja producenter av direktvalstjänster i tvåspråkiga kommuner undantag från skyldigheten att producera tjänster både på finska och på svenska. En förutsättning är emellertid att kunderna inom området där tjänsteproducentens verksamhetsställe är beläget på lika villkor har tillgång till andra verksamhetsställen för producenter av direktvalstjänster så att de kan få tjänster på sitt eget språk och utnyttja sin valfrihet. Kunden bör då alltid ha möjlighet att välja tjänsteproducent också på språklig grund. Med tillgång på lika villkor avses att det på lika villkor ska finnas tillgång till tjänster både på finska och svenska, t.ex. när det gäller avstånden till tjänsterna. Dessutom ska också de som talar det andra språket ha lika möjlighet att välja mellan olika producenter. När landskapet beviljar en producent av direktvalstjänster ett undantagstillstånd ska landskapet se till att kunderna inom området där tjänsteproducentens verksamhetsställe är beläget på lika villkor har tillgång till andra verksamhetsställen för producenter av direktvalstjänster så att de kan få tjänster på sitt eget språk och utnyttja sin valfrihet. I samband med förfarandet för undantagstillstånd kan landskapet i syfte att bedöma genomförandet av tjänster på kundens språk och valfriheten begära ett utlåtande från påverkningsorganet för minoritetsspråket i regionen.
Paragrafens 1 mom. hänvisar i synnerhet till språkliga rättigheter enligt språklagen och särskilt till tillämpning av finska och svenska. Momentet ålägger dock på ett allmännare plan att verkställa en enskild persons språkliga rättigheter i praktiken. I detta fall ska även de övriga språkliga rättigheterna tas i beaktande. Detta gäller bland annat bestämmelser om språk som fastställts i 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I samband med ordnandet och produktionen av tjänsterna ska således även iakttas till exempel möjligheten att använda teckenspråk enligt teckenspråkslagen (358/2015). Producenter av direktvalstjänster kan förstås som en sådan aktör som sköter offentliga förvaltningsuppgifter som avses i teckenspråkslagen.
Landskapet kan enligt 3 mom. också återkalla ett undantag som den beviljat en producent av direktvalstjänster. Återkallandet är möjligt om förhållandena inom det område där verksamhetsstället är beläget sedan undantaget beviljades förändras så, att kunderna inte har lika tillgång till direktvalstjänster på båda nationalspråken och så att kunden kan utnyttja sin valfrihet.
Landskapets beslut om undantag eller återkallande av undantag får överklagas genom landskapsbesvär enligt landskapslagen.
Enligt paragrafens 4 mom. tillämpas på rätten att i samband med direktvalstjänster använda samiska det som föreskrivs i 6 § 1 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Enligt 6 § 1 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård har kunden rätt att använda samiska vid social- och hälsovårdstjänster som produceras på samernas hembygdsområden samt i landskapet Lappland när det gäller sådana social- och hälsovårdstjänster som endast produceras vid verksamhetsställen som är belägna utanför hembygdsområdet. I samiska språklagen (1086/2003) föreskrivs om rätten att bli hörd och få expeditioner på samiska.
41 §.Villkor som landskapet ställer på tjänsteproducenter. Enligt paragrafen kan landskapet utöver de lagstadgade krav som nämns i 37—40 § ställa också andra villkor på producenter av direktvalstjänster, tjänsteproducenter samt producenter av tjänster som tillhandahålls mot kundsedel och enligt en personlig budget. Som tjänsteproducenter kan verka endast producenter vars tjänster är förenliga med villkoren. Villkoren kan gälla tjänsternas kvalitet, tjänsteproduktionens resurser och tjänsternas tillgänglighet samt de krav som ställs på servicekedjorna och samordningen av tjänsterna, genom vilka man säkerställer tillräckliga social- och hälsovårdstjänster och främjar befolkningens hälsa och välfärd i landskapen. Kraven avseende tjänsternas kvalitet och tillgänglighet kan gälla bl.a. användning av kvalitetsindikatorer och tillgodoseende av en miniminivå definierad enligt dessa, dimensioneringen av servicepersonalen och mottagningstiderna. Enligt 23 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska tjänstehelheter och servicekedjor som landskapet fastställt iakttas vid genomförande av tjänsterna. På motsvarande sätt ska tjänsteproducenterna samarbeta med varandra på det sätt som den kundorienterade integrationen förutsätter och komma överens om hur denna praxis ska genomföras. I de villkor som landskapet ställer kan villkoren gällande servicekedjor och tjänstehelheter precisera tjänsteproducentens skyldighet enligt 23 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Villkoren kan precisera på vilket sätt en producent ska producera sina tjänster som en del av tjänstehelheten i de servicekedjor och tjänstehelheter som landskapet fastställt för sin kund- eller befolkningsgrupp. Villkoren för samordning av tjänsterna kan ha närmare samband med de sätt på vilka samarbetet och samordningen av tjänsterna genomförs i de fastställda servicekedjorna och tjänstehelheterna. I villkoren för samordningen kan även fastställas kriterier för samordning av tjänster enligt enskilda kunders serviceplan. Om producenternas skyldighet att följa landskapets tjänstehelheter och servicekedjor samt att genomföra tjänsterna enligt kundens serviceplan föreskrivs i 23 § lagen om ordnande av social- och hälsovård. Varje landskap kan definiera kraven utifrån de behov som dikteras av befolkningen, förhållandena och näringsstrukturen. De krav som avses i lagrummet ska utformas så att de från tjänsteproducenternas synpunkt är desamma för alla som producerar motsvarande tjänster. De krav som ställs på företagen samt på övriga sammanslutningar och yrkesutövare ska sålunda vara desamma i fråga om motsvarande tjänster. Syftet med bestämmelsen är till denna del att säkerställa ett icke-diskriminerande behandling av producenterna.
Med stöd av 2 mom. kan landskapet besluta att producenter av direktvalstjänster, social- och hälsocentraler samt mun- och tandvårdsenheter ska söka certifiering enligt 17 § i tjänsteproducentslagen. Certifiering är då förutsättningen för godkännande som producent av direktvalstjänster. Vid certifieringen ska följas enhetliga kriterier i hela landet.
Enligt paragrafens 3 mom. kan landskapet begränsa de villkor som det enligt 1 mom. har uppställt för producenter av direktvalstjänster till att gälla endast social- och hälsocentraler eller mun- och tandvårdsenheter som är verksamma i ett visst område av landskapet. Landskapet kan förutsätta att producenter av direktvalstjänster i ett visst område av landskapet särskilt beaktar exempelvis invandrares behov vid tillhandahållande av tjänster, om kunderna i området har sådana behov.
Enligt paragrafens 4 mom. ska landskapet fatta ett förvaltningsbeslut om de villkor som uppställs för producenter av direktvalstjänster samt för producenter av tjänster som tillhandahålls mot kundsedlar eller enligt en personlig budget. Förvaltningsbeslutet ska avse både villkoren enligt 1 och 3 mom. och sådan certifiering av social- och hälsocentraler samt mun- och tandvårdsenheter som förutsätts med stöd av 2 mom. När de villkor som landskapet definierat har fastställts genom ett förvaltningsbeslut, möjliggörs samtidigt en effektiv kontroll av kravens lagenlighet. Landskapets förvaltningsbeslut kan överklagas hos förvaltningsdomstolen, vilket innebär att frågan om beslutets laglighet avgörs av domstolen. För att säkerställa beslutets öppenhet och offentlighet förutsätts i bestämmelsen dessutom att kraven publiceras på internet. Över landskapets beslut genom vilket krav i enlighet med paragrafen ställs på producenter av direktvalstjänster eller producenter av tjänster som tillhandahålls mot kundsedlar eller enligt en personlig budget får anföras landskapsbesvär enligt landskapslagen.
42 §.Principerna för behandling av tjänsteproducenter. I denna paragraf föreskrivs om principerna för behandling av producenterna. Landskapet ska behandla tjänsteproducenterna på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt. Bestämmelsen gäller såväl situationer där landskapet godkänner producenter av direktvalstjänster, dvs. social- och hälsocentraler samt mun- och tandvårdsenheter, som tjänsteproduktionen som efterföljer godkännandet. Likaså när det gäller annan verksamhet, exempelvis kundsedelstjänster och tillämpning av personlig budget, måste man säkerställa att producenterna behandlas på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt.
Landskapet måste i sin verksamhet också iaktta öppenhet och proportionalitetsprincipen. Offentlig information måste vara lättillgänglig för alla. Proportionalitetsprincipen förutsätter att en myndighets verksamhet i alla avseenden är ändamålsenlig, behövlig och rätt dimensionerad. Landskapet får inte på producenterna ställa krav som inte behövs för tjänsteproduktionen. Kraven får inte heller vara överdimensionerade i förhållande till syftet med verksamheten och de krav som lagstiftningen ställer.
43 §.Producenter av direktvalstjänster. Enligt paragrafens 1 mom. produceras direktvalstjänster i landskapet i första hand av bolag och sammanslutningar. Även bolaget som landskapet grundar kan producera dessa tjänster. Bolag och sammanslutningar godkänns som producenter utifrån ansökan. En som ansöker om att bli tjänsteproducent ska vara införd i det register som avses i 10 § i tjänsteproducentlagen. Alla bolag som uppfyller de stadgade och av landskapet fastställda kriterierna godkänns utifrån ansökan som producenter på det sätt som avses i 8 kap. Tjänsterna kan produceras antingen med bolagets egen personal eller exempelvis som entreprenad, mobiltjänster på annat sätt som uppfyller landskapets villkor för de olika områdena i landskapet.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om det sätt på vilket landskapet ordnar tjänsterna, om det inte genom anmälningsförfarandet som avses i 1 mom. är möjligt att få tjänsteproducenter till landskapet som motsvarar befolkningens behov eller över huvudtaget. Landskapet fastställer ett område som ska vara en pendlingsregion eller annan helhet som är fungerande med tanke på kundernas tillgång på tjänster och ordnandet av tjänsterna. En sådan situation kan uppstå till exempel i närområdet till de centrala städerna i landskapet, där en del bolag eller sammanslutningar tillhandahåller tjänster, men där tjänsterna är otillräckliga med tanke på invånarantalet och deras behov. I ett sådant område förekommer en marknadsbrist som i första hand kan identifieras utifrån de anmälda bolagens serviceutbud och invånarantalet eller genom att utreda kundregistreringen. För dessa områden kan man ordna kompletterande tjänster genom konkurrensutsättning. Det är möjligt att genom ett ramavtal få fler än en alternativ tjänsteproducent till området. Kunden har rätt att välja bland dessa tjänsteproducenter på samma sätt som bland producenter av direktvalstjänster som godkänts enligt anmälningsförfarandet.
För att täcka marknadsbristen kan man i tjänstevillkoren införa villkor för producenter av direktvalstjänster som godkänts enligt anmälningsförfarandet, genom vilka man säkerställer ett tillräckligt intresse hos bolagen och sammanslutningarna att delta i anbudstävlingar. I villkoren kan även beaktas de olika behoven i de olika delarna av landskapet, såsom skärgårdsförhållanden eller långa avstånd. Till skillnad från de centrala städerna, kan man i glesbygdsområden säkerställa tillräckliga tjänster även på andra sätt, såsom genom digitala tjänster eller lokala tjänster som tillhandahålls periodiskt.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs om sådan marknadsbrist där det inte går att ordna tillräckligt omfattande tjänster genom anmälningsförfarandet och landskapet inte ordnar tjänster enligt ett anbudsförfarande enligt 2 mom. I landskapet kan finnas områden där man inte ens med modifierade villkor hittar tillräckligt med bolag som är intresserade av att tillhandahålla tjänster enligt rimliga villkor. I dessa situationer är det landskapets affärsverk som ska ordna tjänsterna. En sådan skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster kan ges om det på ett objektivt sätt påvisats att det förekommer marknadsbrist.
Enligt paragrafens 4 mom. är en förutsättning för det förfarande som föreskrivs i 2 och 3 mom. är att social- och hälsovårdsministeriet på ansökan av landskapet ger sitt tillstånd. I momentet föreskrivs även om sätt, på vilka man vid behov kan påvisa marknadsbrist. Detta kan vara en öppen ansökan eller annan utredning om marknadssituationen i området. Om utredning inte kan fås på något annat sätt kan landskapet också be Konkurrens- och konsumentverket om ett utlåtande. Verkets utlåtande ska dock tillgripas i sista and för att utreda saken.
44 §.Anmälan som producent av direktvalstjänster och kundsedelstjänster. I denna paragraf föreskrivs hur en tjänsteproducent ska anmäla sig som producent av direktvalstjänster och kundsedelstjänster. Utgångspunkten är den att en tjänsteproducent som uppfyller kraven enligt 37—40 § och villkoren enligt 41 § direkt kan anmäla sig som producent av direktvalstjänster eller kundsedelstjänster. Anmälan ska riktas till landskapet. En central förutsättning är enligt 37 § att tjänsteproducenten är införd i tillståndsmyndighetens producentregister. Dessutom ska producenten vara registrerad användare av Kanta-tjänsterna. Landskapet ska på basis av anmälan godkänna en producent som producent av direktvalstjänster eller producent av kundsedelstjänster, om den dessutom uppfyller de övriga krav som lagstiftningen ställer. Av lagstiftningen följer bland annat kravet på omfattningen av direktvalstjänsterna (tjänstesortimentet). Landskapet kan däremot besluta om konsultationer hos yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården samt öppna mottagningstjänster med anknytning till direktvalstjänster enligt 15 § 2 mom. 12 punkten och 4 mom. 8 punkten samt om tilläggskrav för tjänsternas kvalitet och tillgänglighet. Dessa av landskapet definierade krav ska i enlighet med 41 § vara desamma för alla producenter av motsvarande tjänster.
Enligt paragrafens 1 mom. ska av anmälan framgå tjänsteproducentens namn, personbeteckning eller företags- och organisationsnummer samt kontaktuppgifter och en förbindelse att iaktta de krav som enligt denna lag, lagen om ordnande av social- och hälsovård och annan lagstiftning gäller tjänsteproduktion samt de krav på tjänsterna som landskapet bestämt. Utgångspunkten för anmälningsförfarandet är att i anmälan ska ingå endast sådana uppgifter som behövs och är nödvändiga för godkännandet. Sålunda behöver i anmälan inte ingå de uppgifter som ligger till grund för registreringen av producentens verksamhet i det register som avses i 10 § i lagen om tjänsteproducenter. Till denna del räcker det med en utredning om att producenten är införd i registret.
Eftersom den som anmäler sig som producent också kan bedriva verksamhet som inte kan betraktas som direktvalstjänster eller kundsedelstjänster måste i anmälan också ingå vissa andra uppgifter. Bestämmelser om dessa finns i 2 mom. Uppgifter behöver lämnas endast till den del som de avviker från uppgifterna i producentregistret. Enligt 1 punkten ska av anmälan framgå tjänsteenhetens namn och kontaktuppgifter. Dessa uppgifter gäller samtliga direktvalstjänster eller kundsedelstjänster i sådana fall då en tjänsteenhet har flera verksamhetsställen.
Enligt 2 punkten ska av anmälan framgå adress och kontaktuppgifter till de verksamhetsställen som tillhandahåller direktvalstjänster (social- och hälsocentralernas samt mun- och tandvårdsenheternas) eller de som tillhandahåller kundsedelstjänster. Om valfrihetstjänster produceras för att tillhandahållas utanför ett fast verksamhetsställe ska det av anmälan också framgå det geografiska område där tjänsterna tillhandahålls. Till den del som tjänster kan tillhandahållas via internet måste detta framgå av anmälan.
Enligt 3 punkten ska av anmälan framgå antal kunder. Med antal kunder avses maximiantalet kunder som kan tillhandahållas direktvalstjänster eller kundsedelstjänster. Kunderna och landskapen får med ledning av maximiantalet och antalet kunder som anmält sig till ett verksamhetsställe veta om det kan ta emot nya kunder. Om maximiantalet kunder redan har anmält sig till ett verksamhetsställe anvisas inga nya kunder till det. Om en tjänsteenhet ha flera verksamhetsställen ska varje verksamhetsställes maxminitantal kunder uppges separat.
Enligt 4 punkten ska av anmälan framgå vilka tjänster som tjänsteenheten producerar. De verksamhetsställen som är underställda tjänsteenheten tillhörande en producent av direktvalstjänster kan producera enbart mun- och tandvårdstjänster (mun- och tandvårdsenheter), enbart social- och hälsovårdstjänster (social- och hälsocentraler) eller båda typerna av tjänster. Denna uppgift behövs för kunderna då de väljer tjänsteenhet och verksamhetsställe samt för landskapen då de förmedlar uppgifterna om kundernas val till producenterna.
Enligt 5 punkten ska av anmälan framgå vilken del av tjänsterna som enheten producerar själv som egen verksamhet och vilken del som enligt avtal eller en betalningsförbindelse anskaffas från andra tjänsteproducenter. Om en tjänsteenhet eller dess verksamhetsställe anskaffar en del av tjänsterna, enligt avtal eller på något annat sätt, från andra tjänsteproducenter ska av anmälan framgå vilka dessa tjänster är och hur stor andel de utgör av helheten. Av anmälan ska framgå uppgifter om de tjänster som en tjänsteproducent anskaffar enligt avtal samt dessa tjänsters andel av samtliga tjänster. Motsvarande uppgifter ska lämnas också om tjänster som produceras planenligt mot kundsedel eller betalningsförbindelse. Också dessa uppgifter ska lämnas för varje verksamhetsställe.
Enligt 6 punkten ska tjänsteproducenten anmäla de övriga tjänsteproducenterna, av vilka tjänsteproducenten skaffar tjänsterna. På basis av denna information kan landskapet bedöma huruvida tjänsteproducentens underentreprenörer uppfyller förutsättningarna för att producera tjänsterna.
Enligt 7 punkten ska landskapet underrättas om den i tjänsteverksamheten deltagande personalens antal och utbildning. Om en tjänsteenhet har flera verksamhetsställen ska uppgifter lämnas separat för varje verksamhetsställe. Uppgifterna om personalen behövs för att landskapet ska kunna bedöma om de lagstadgade eller av landskapet ställda kraven på produktionen uppfylls. Utifrån informationen kan det säkerställas att producenten har tillräckligt med yrkeskunnig personal för alla de tjänster som hör till direktvalstjänsterna eller kundsedelstjänsterna. Antalet personal som deltar i verksamheten ska uppges också till den del som tjänsterna enligt avtal anskaffas från en annan tjänsteproducent. Om en del av tjänsterna tillhandahålls mot kundsedel behöver uppgifter inte lämnas om den personal som deltar i tjänsteverksamheten. Motiveringen till detta är att en kund som använder en kundsedel kan välja vilken tjänsteproducent som helst som ett visst landskap har godkänt. Därför kan en social- och hälsocentral eller mun- och tandvårdsenhet inte på förhand veta något om de producenters personal som tillhandahåller tjänster mot kundsedel.
Dessutom ska av anmälan enligt 8 punkten framgå kontaktpersonens namn och kontaktuppgifter.
Enligt paragrafens 3 mom. ska anmälan ges in till landskapet elektroniskt via informationshanteringstjänsten enligt 77 § 1 mom. i lagen.
Enligt paragrafens 4 mom. får närmare bestämmelser om vad som ska framgå av anmälan vid behov utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Sådana närmare uppgifter kan vara till exempel uppgifter om utbildningen av den personal som deltar i tjänsteverksamheten. Därtill kan förordningen innehålla närmare bestämmelser om de datatekniska krav som ställs på en elektronisk anmälan. Genom de kraven är det möjligt att säkerställa den datatekniska kompatibiliteten mellan anmälaren och mottagaren.
45 §.Godkännande av producenter av direktvalstjänster och kundsedelstjänster. I denna paragraf föreskrivs om godkännande som producent av direktvalstjänster och kundsedelstjänster. Enligt paragrafens 1 mom. godkänner landskapet en producent av direktvalstjänster och en producent av kundsedelstjänster på basis av en anmälan som gjorts enligt 44 §. Landskapet godkänner samtidigt att producenten av direktvalstjänster eller kundsedelstjänster skaffar tjänster från de anmälda tjänsteproducenterna. Varje landskap godkänner social- och hälsocentralerna och mun- och tandvårdsenheterna i sitt område. Således ska en producent av direktvalstjänster som har flera verksamhetsställen (social- och hälsocentraler eller mun- och tandvårdsenheter) i flera landskap anmäla varje social- och hälsocentral eller mun- och tandvårdsenhet till det landskap där dessa verksamhetsställen är belägna. Landskapet kan vägra godkänna en producent som producent av direktvalstjänster eller kundsedelstjänster endast om producenten inte uppfyller de i lagen angivna eller av landskapet fastställda kraven. I lagförslagets 41 § föreskrivs om landskapets möjligheter att definiera de krav som ställs på tjänsteproducenter. En ansökan kan avslås också på grund av att den varit bristfällig och att anmälaren inte inom utsatt tid kompletterat anmälan. Landskapet ska alltid ges en rimlig tid för komplettering av en bristfällig anmälan. Landskapets beslut är ett överklagbart förvaltningsbeslut. I 46 § föreskrivs om återkallande av ett godkännande.
Enligt paragrafens 2 mom. kan landskapet före godkännandebeslutet inspektera tjänsteproducentens verksamhet och lokaler. Inspektioner får dock inte utföras i utrymmen som används för stadigvarande boende. Den i grundlagen skyddade hemfriden gäller inte affärslokaler eller motsvarande företagsutrymmen. Grundlagsutskottet anser att lagstiftningen om myndigheternas tillsynsbehörigheter ska vara tillräckligt exakt och erbjuda tillräckligt skydd mot missbruk. Lagstiftningen ska för att genomföra detta garantera rättvisa förfaranden och annat rättsskydd. Inspektionerna får inte ingripa godtyckligt eller på ett orimligt sätt i personers privata sfär (GrUU 5/2010 rd, s. 2 och 3).
För ett godkännande förutsätts i praktiken vissa myndighetsuppgifter som inte framgår av anmälan enligt 44 §. Enligt paragrafens 3 mom. ska landskapet inhämta sådana uppgifter på tjänstens vägnar. Landskapet har enligt bestämmelsen rätt att få dessa uppgifter som är nödvändiga för att bedöma förutsättningarna för att godkänna en producent. Dessa uppgifter gäller producentens ekonomi och verksamhet samt i denna lag avsedda ekonomiska och verksamhetsförutsättningar att producera direktvalstjänster. Landskapet har rätt att få uppgifterna avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna. Det kan vara fråga om uppgifter som finns till exempel i producentregistret och handelsregistret. Övriga myndigheter kan överlämna uppgifterna till landskapet med teknisk anslutning.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs om den tidsfrist inom vilken landskapet ska fatta beslut om godkännande av en producent. Tidsfristen är fyra veckor från det att anmälan inkommit till landskapet. Om anmälan är bristfällig ska tidsfristen räknas från det att landskapet har fått alla de uppgifter som förutsätts i 44 §.
Landskapets beslut om godkännande av en tjänsteproducent får överklagas genom besvär i enlighet med förvaltningsprocesslagen.
46 §.Återkallande av godkännande. I denna paragraf föreskrivs om de grunder på vilka landskapet ska återkalla ett godkännande som producent av direktvalstjänster eller kundsedelstjänster. Godkännandet kan återkallas av varje landskap, i vilket finns en social- och hälsocentral och mun- och tandvårdsenhet och som har fattat ett beslut om godkännande. I paragrafens 1 mom. Föreskrivs att om en producent av direktvalstjänster eller dess underleverantör enligt 53 § eller en producent av kundsedelstjänster eller dess underleverantör inte längre uppfyller de verksamhetsförutsättningar som avses i 37—41 § eller om det i tjänsternas kvalitet förekommer andra brister som äventyrar kund- eller patientsäkerheten, ska landskapet ge producenten en tillräcklig lång tidsfrist enligt 79 § för att åtgärda situationen. Om tjänsteproducenten inte har åtgärdat bristernas, förseelserna eller försummelserna inom utsatt tid, ska landskapet återkalla godkännandet. När tidsfristen för att åtgärda en brist bestäms ska det beaktas hur allvarlig brist det är fråga om. Grundlagsutskottet anser att förvaltningsuppgifter som i princip hör till myndigheter omfattas av näringsfriheten som tryggas i 18 § 1 mom. i grundlagen (GrUU 40/2002 rd). I detta sammanhang har utskottet emellertid ansett att det med tanke på proportionaliteten i bestämmelserna om rättigheterna och skyldigheterna för en enskild aktör som inte hör till myndighetsorganisationen är nödvändigt att möjligheten att återkalla godkännande binds vid allvarliga eller väsentliga förseelser eller försummelser eller vid att de anmärkningar och varningar som eventuellt givits en enskild aktör inte har lett till korrigering av påtalade brister i verksamheten (GrUU 20/2006 rd).
Landskapet ska återkalla sitt godkännande också i det fall att producenten inte längre finns i registret över tjänsteproducenter, om tillsynsmyndigheten har förbjudit producentens verksamhet, om producenten har försatts i konkurs eller om klient- eller patientsäkerheten är utsatt för omedelbar allvarlig fara. I alla dessa situationer har producenten i praktiken inte längre några verksamhetsförutsättningar. I en situation där producenten gått i konkurs finns emellertid den möjligheten att konkursboet fortsätter med verksamheten. I en sådan situation ska landskapet bedöma förutsättningarna för fortsatt verksamhet till dess att kunderna till exempel har övergått till en annan producent av direktvalstjänster.
Enligt paragrafens 2 mom. återkallas godkännandet av en tjänsteproducent också på grundval av anmälan från producenten eller om producenten slutar producera direktvalstjänster eller kundsedelstjänster. Produktionen av direktvalstjänster kan i praktiken avslutas tidigast efter den uppsägningstid som nämns i 51 §. Uppsägningstiden är sex månader.
Landskapets beslut om återkallande av godkännandet av en tjänsteproducent får överklagas genom besvär i enlighet med förvaltningsprocesslagen.
47 §.Avtal med producenter av direktvalstjänster. I denna paragraf föreskrivs om avtal mellan landskapet och producenter av direktvalstjänster. En förutsättning för inledande av produktionsverksamhet är dels landskapets godkännande och dessutom ett avtal om vissa praktiska arrangemang i anslutning till verksamheten. Avtalsförfarandet kan inte gälla sådant som ska tas upp i landskapets förvaltningsbeslut enligt 41 §. Avtal kan inte heller ingås om omständigheter som skulle begränsa kundernas rättigheter eller som inte över huvud taget omfattas av avtalsfriheten.
Enligt paragrafens 1 punkt ska i avtalet nämnas när social- och hälsocentralen eller mun- och tandvårdsenheten inleder sin verksamhet. Inledningstidpunkten måste vara känd bl.a. då kunderna väljer tjänsteproducent. Också med tanke på de riksomfattande informationssystemstjänsterna behöver man veta när uppgifterna om tjänsteverksamheten ska stå till producentens förfogande. När man avtalar om tidpunkten för inledande av tjänsteproduktion har producentens vilja och möjligheter att inleda verksamheten en avgörande betydelse. Efter att landskapet godkänt en producent av direktvalstjänster kan det inte ensidigt bestämma tidpunkten då tjänsteproduktionen ska inledas.
Enligt paragrafens 2 punkt ska i avtalet nämnas avtalets giltighetstid, om avtalet inte gäller tills vidare. I så fall ska giltighetstiden konstateras i avtalet. Med tanke på tjänsteverksamhetens kontinuitet ska avtal om direktvalstjänster ingås så att de gäller tills vidare. Tidsbestämda avtal bör användas endast i undantagsfall och av särskilda skäl.
Enligt paragrafens 3 punkt ska i avtalet nämnas hur tjänsteproducenten säkerställer produktionen i störningssituationer och under undantagsförhållanden. Enligt grundlagens 19 § 3 mom. ska det allmänna tillförsäkra var och en tillräckliga socialtjänster samt hälsovårds- och sjukvårdstjänster. Eftersom basnivåtjänsterna, i synnerhet hälsovårdstjänster, kommer att överföras på privaträttsliga bolags, sammanslutningars och yrkesutövares produktionsansvar, kan tillräckliga social- och hälsovårdstjänster i störningssituationer och under undantagsförhållanden tryggas endast på så sätt att samma aktörer sköter dessa tjänster i alla situationer.
Under normala förhållanden är störningssituationer liktydiga med oväntade eller plötsliga händelser eller situationer som kan få konsekvenser för samhällsfunktionerna eller för befolkningens säkerhet. Störningssituationer uppkommer bland annat till följd av stormar, elavbrott, olyckshändelser och översvämningar. Det är fråga om situationer som kan kräva särskilda åtgärder också från statsledningens och myndigheternas sida. Undantagsförhållandena är sådana situationer som nämns i beredskapslagen och lagen om försvarstillstånd. Undantagsförhållanden utlyses av statsrådet, under förutsättning att myndigheterna inte kan får kontroll över situationen med ordinära befogenheter eller resurser. Orsaken kan vara till exempel krig eller hot om krig, en storolycka eller en allvarlig störning av samhällsekonomin. I beredskapslagens 2 § finns närmare bestämmelser undantagstillstånd.
Social- och hälsocentralerna samt mun- och tandvårdsenheterna bör kunna svara för kontinuiteten i den lagstadgade tjänsteverksamheten också i störningssituationer och under undantagsförhållanden. För att detta i praktiken ska vara möjligt måste en tjänsteproducent planera verksamheten med tanke på alla situationer. Om det för att verksamheten ska kunna säkerställas i störningssituationer och under undantagsförhållanden förutsätts avtal med andra producenter, måste producenten lägga fram en utredning om sådana avtal.
Enligt paragrafens 4 punkt ska landskapet och producenten avtala hur producenten ska informera landskapet för uppföljningen av verksamheten. Enligt lagförslagets 57 § ska tjänsteproducenten informera landskapet om sin verksamhet och ekonomi samt om beskattningen. Dessutom ska tjänsteproducenterna enligt 58 § till landskapet ge in uppgifter om kunderna och om de tjänster som de tillhandahållit kunderna. Vidare ska landskapet aktivt följa upp om tjänsterna uppfyller de krav som anges i lagstiftningen och de krav som landskapet definierat. Trots att en del av informationen kan fås via de riksomfattande informationssystemtjänsterna ska i avtalet bestämmas hur och när uppgifterna ska lämnas till landskapet.
Enligt paragrafens 5 punkt ska i avtalet nämnas hur producenten ska uppfylla villkoren i landskapets servicestrategi och servicelöften samt kundernas tjänstehelheter och servicekedjor liksom även villkoren för samordning av tjänsterna. Servicestrategierna och servicelöftena är landskapsspecifika och därför finns det ingen riksomfattande modell för hur de ska genomföras. Tjänstehelheterna och servicekedjorna är tjänstehelheter som landskapet fastställer på kund- eller befolkningsgruppsnivå och deras uppgift är att på kund- eller befolkningsgruppsnivå se till att tjänsterna integreras på ett ändamålsenligt sätt. Villkoren för samordningen av tjänsterna är dels baserade på landskapens egna lösningar och modeller, men dels också på lagstiftningen. Utöver att samordna tjänsterna för kund- och befolkningsgruppera kan landskapet dessutom fastställa villkor för hur den kundspecifika samordningen enligt kundplanen genomförs och hurdant samarbete som behövs mellan de olika producenterna. Syftet med dessa villkor är att säkerställa integreringen av kundtjänsterna.
Eftersom tjänsteproducenternas produktionslösningar avsevärt kan avvika från varandra, eftersom vissa producerar tjänster huvudsakligen som sin egen verksamhet, vissa samarbetar med andra producenter och vissas verksamhet i stor utsträckning baseras på kundsedlar, kan tillhandahållandet av tjänster och tjänstehelheter som beskrivs ovan i praktiken variera från en producent till en annan. För att landskapet ska kunna följa och övervaka tjänsteproduktionen måste man på förhand avtala om genomförandemodeller och uppföljningen av dem.
Enligt 6 punkten ska i avtalet anges ersättningarna och grunderna för dem. Ersättningarna bygger på bestämmelserna i kap. 10. Till den del som producentrelaterade skillnader är tillåtna enligt bestämmelserna ska ersättningarna avtalas mellan landskapet och producenterna.
Enligt paragrafens 2 mom. kan landskapet och tjänsteproducenterna avtala också om andra villkor som gäller tjänsteproduktionen än de som nämns i 1 mom. Sådana avtal får emellertid inte ingås som innebär avvikelse från landskapets eller producenternas lagstadgade förpliktelser eller från krav som landskapet bestämt. Avtalsvillkoren enligt denna bestämmelse måste också vara förenliga med 41 §. Enligt den paragrafen ska alla tjänsteproducenter bemötas på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt.
48 §.En tjänsteproducents förbindelse att iaktta produktionsvillkoren. I paragrafen föreskrivs om förbindelsen av en producent av kundsedelstjänster och en producent av tjänster som tillhandahålls enligt en personlig budget att iaktta produktionsvillkoren. Landskapet upprättar inte något avtal om produktion av tjänster på förhand med dessa producenter. Avtalsförhållandet mellan landskapet och tjänsteproducenten uppstår om tjänsteproducenten förbinder sig att iaktta produktionsvillkoren efter att ha tagit emot en kund. Då en tjänsteproducent tar emot en kund som fått en kundsedel ska producenten av kundsedelstjänsten enligt paragrafens 1 mom. meddela att den förbinder sig att iaktta produktionsvillkoren och att i enlighet med kundplanen producera tjänsten mot fastställd ersättning för det landskaps affärsverk eller den producent av direktvalstjänster som har beviljat kundsedeln. Det kan vara landskapets affärsverk som beviljat kunden kundsedeln för tjänster som faller under dess produktionsansvar, i den utsträckning som det föreskrivs om kundsedlar i kap. 5. Det kan även vara en producent av direktvalstjänster som enligt 18 § beviljat kundsedeln för tjänster som omfattas av valfriheten.
På motsvarande sätt föreskrivs det i paragrafens 2 mom. att en tjänsteproducent som tar emot en kund som beviljats en personlig budget ska meddela landskapets affärsverk som beviljat den personliga budgeten att den förbinder sig att iaktta villkoren för tjänsteproduktionen och att tillhandahålla tjänsten i enlighet med kundplanen.
49 §.Förteckning över producenter av direktvalstjänster. Enligt denna paragraf ska landskapet föra en för-teckning över producenterna av direktvalstjänster och kundsedelstjänster. Kunderna kan ur förteckningen för sitt val av tjänsteproducent hämta uppgifter om alternativa tjänsteproducenter. Förteckningen ska finnas tillgänglig på internet. Förteckningen över producenter av direktvalstjänster och kundsedelstjänster är i praktiken riksomfattande och landskapen ska hålla den uppdaterad i fråga om alla godkända producenter. Förutom att förteckningen läggs ut på internet ska landskapet på begäran av kunderna också muntligt eller skriftligt lämna ut uppgifter om de tjänsteproducenter som finns i förteckningen. På detta sätt säkerställs det att alla kunder, också de som inte har tillgång till dator och internet, har möjlighet att få den information som de behöver för sitt val av tjänsteproducent.
Av förteckningen ska framgå de viktigaste uppgifterna för kundernas producentval. Dessa är bland annat namnen på tjänsteenheterna och deras verksamhetsställen samt vilka tjänster de tillhandahåller, verksamhetsställenas adresser och kontaktuppgifter, tjänsteenheternas och verksamhetsställenas ansvariga personer inklusive kontaktuppgifter samt uppgifter om tjänsternas tillgänglighet och kvalitet.
50 §.Avtal om direktvalstjänster samt ändring av avtalet. I denna paragraf föreskrivs om det landskap med vilket tjänsteproducenten ingår avtal och om hur avtalet inverkar på tjänster som tillhandahålls invånare i ett annat landskap än det avtalade. Enligt paragrafens 1 mom. ska en producent av direktvalstjänster ingå avtal med varje landskap där tjänsteproducenten har en social- och hälsocentral eller en mun- och tandvårdsenhet. Om en tjänsteproducent har verksamhetsställen, det vill säga social- och hälsocentraler eller mun- och tandvårdsenheter i flera landskap ska den ingå avtal med alla dessa landskap. Landskapet kan om det så vill även ingå avtal med en sådan tjänsteproducent som inte har ett verksamhetsställe i landskapet, utan i ett annat landskap.
Om en tjänsteproducent har flera verksamhetsställen i ett landskap kan ett enda avtal ingås i fråga om dem. Om det i en sådan situation finns skillnader mellan verksamhetsställena kan man i dessa fall antingen ingå separata avtal eller i ett landskapsavtal konstatera vilka skillnaderna mellan verksamhetsställena är. Skillnaderna mellan verksamhetsställen kan bero till exempel på deras geografiska läge.
Det kan enligt 15 § 2 mom. 12 punkten och 4 mom. 8 punkten finnas skillnader mellan landskapen i fråga om direktvalstjänsterna, eftersom ett landskap kan besluta vilka konsultationer hos yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården och öppna mottagningstjänster hör till direktvalstjänsterna. Enligt paragrafens 1 mom. är tjänsteproducenten i en sådan situation inte skyldig att vid ett verksamhetsställe producera andra tjänster än dem som den har förbundit sig till enligt avtal med respektive landskap, om producenten inte separat har ingått avtal med det landskap där kunden är bosatt. Om kunden vid ett verksamhetsställe är en person vars hemkommun ligger i ett landskap som har beslutat på basis av 15 § 2 mom. 12 punkten och 4 mom. 8 punkten om ett annorlunda tjänsteutbud än vad som finns i landskapet där verksamhetsstället är beläget, är producenten inte skyldig att producera dessa andra tjänster för kunden vid verksamhetsstället i fråga. Landskapet där kunden har sin hemkommun kan emellertid med tjänsteproducenten i ett enskilt fall avtala om att producera dessa tjänster.
Kunden kan välja en tjänsteproducents verksamhetsställe också på ett annat landskaps område. Om den tjänsteproducent som kunden valt har ett verksamhetsställe också i ett landskap som är ansvarigt för produktion av tjänster för kunden och detta landskap sålunda har ett avtal med tjänsteproducenten i fråga, ska enligt 2 mom. iakttas det avtal som det ansvariga landskapet har ingått med tjänsteproducenten. Om däremot den tjänsteproducent som kunden valt inte har något verksamhetsställe på det ansvariga landskapets område och inte heller har något avtal med landskapet i fråga, ska det avtal iakttas som tjänsteproducenten har ingått med det landskap där den social- och hälsocentral eller mun- och tandvårdsenhet som kunden har valt är belägen.
Enligt 3 mom. kan landskapet genom sitt beslut ändra ett i 47 § avsett avtal samt beloppet av och grunderna för ersättningar som landskapet betalar för direktvalstjänster till den del som inte annat föreskrivs i lag eller i en förordning eller ett beslut av statsrådet som utfärdats med stöd av lag. Landskapet bör, för att kunna styra marknaden och säkerställa tjänsterna för kunderna, ha möjlighet att ändra de krav på tjänsteproducenter eller andra avtalsvillkor samt ersättningar som landskapet tidigare fastställt. I fråga om ändringarna är det emellertid skäl att se till att också tjänsteproducenternas ställning tas i beaktande. I samband med ändringarna ska tjänsteproducenterna ges en genuin möjlighet att vägra godkänna en ändring och att därmed inte längre höra till den grupp av producenter som tillhandahåller direktvalstjänster. Detta förutsätter att ändringen träder i kraft först efter en rimlig tidsfrist. De ändringar som landskapet bestämmer träder i kraft efter en övergångsperiod som landskapet meddelar, dock tidigast 30 dagar från det att tjänsteproducenten anses ha fått del av ändringen. Landskapet ska då det fastställer övergångsperioden beakta ändringens karaktär samt konsekvenserna för tjänsteproducenterna och kunderna. Detta möjliggör smidigare ändringar med hänsyn till konsekvenserna av respektive ändring och dess betydelse.
Det finns skäl att särskilt beakta ändringarnas eventuella konsekvenser när det gäller kunders ställning som redan valt en tjänst och en tjänsteproducent som berörs av ändringen. Vidare finns det skäl att i samband med planeringen och förverkligandet av ändringar fästa avseende vid att tjänster finns att tillgå på jämlika grunder samt vid marknadens funktion efter ändringarna. Landskapet bör vidta proaktiva åtgärder för att ändringarna inte ska störa marknadens naturliga utveckling. Det finns skäl att beakta de allmänna förutsättningar som ställs på ersättningssystemet när ändringen genomförs.
Det kan finnas ett behov att ändra ersättningarna till exempel då tjänsternas täckningsgrad höjs eller sänks, då det sker större förändringar i tjänsternas kostnadsutveckling eller då den finansiering som står till land-skapets förfogande ändras. Initiativ till justering av ersättningsnivåerna kan komma också från tjänsteproducenterna.
Avtal om direktvalstjänster kommer sannolikt i flera fall att gälla tills vidare. Utgångspunkten är den att grunderna för avtal om direktvalstjänster ska vara desamma för alla tjänsteproducenter. Landskapet kan anse det vara nödvändigt att ändra ett ingånget avtal till exempel om det med tiden uppkommer situationer som inte kunde beaktas då avtalet ingicks eller om förhållandena förändras. Om ett avtal inte med tanke på sådana förändringar redan har en viss inneboende mekanism uppkommer det sannolikt ett behov att ändra avtalet. Landskapet kan i praktiken inte separat omförhandla villkoren med olika tjänsteproducenter, utan ändringen måste gälla samtliga tjänsteproducenter på ett jämlikt sätt. Landskapet måste dock i enlighet med god avtalssed höra tjänsteproducenterna innan ändringsmekanismen utnyttjas. Ändringens kostnadseffekt måste också enligt den mekanism som avses i 3 och 4 mom. tas i beaktande på det sätt som landskapet anser vara behövligt.
Tjänsteproducenten måste med stöd av 4 mom. senast inom 30 dagar från det att den anses ha fått kännedom om en ändring som gjorts av landskapet skriftligen meddela landskapet att den inte godkänner ändringen. Tjänsteproducenten säger då samtidigt upp sitt eget avtal med iakttagande av uppsägningstiden på sex månader. Under uppsägningstiden ska de villkor iakttas som gällde före ändringen. Ikraftträdandetiden för ändringarna är inte nödvändigtvis densamma som den tid inom vilken tjänsteproducenten ska meddela att den vägrar godkänna ändringarna. Landskapet ska bestämma en rimlig ikraftträdandetid inom vilken tjänsteproducenterna kan antas anpassa sig till ändringen i fråga. Utgångspunkten är den att landskapet ska meddela om ändringarna i ett så tidigt skede som möjligt och handla konsekvent i samband med sina ändringar. Övergångsperioden bör vara rimlig.
51 §.Uppsägning och hävning av avtal. I denna paragraf föreskrivs om förutsättningarna för att en tjänste-producent och ett landskap kan säga upp eller häva ett avtal om produktion av direktvalstjänster.
Enligt paragrafens 1 mom. har en tjänsteproducent rätt att säga upp ett avtal som gäller tills vidare. Uppsägningstiden är sex månader. I lagen föreskrivs inte om grunderna på vilka en producent kan säga upp ett avtal och upphöra med produktionen. Producenten kan sålunda säga upp ett avtal på valfri grund. Dessutom kan producenten häva ett avtal om landskapet inte inom utsatt tid har betalat avtalade ersättningar eller annars väsentligt har brutit mot avtalsvillkoren. Avtalet kan hävas omedelbart.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om de grunder på vilka landskapet kan säga upp avtal om direktvalstjänster. Landskapet kan säga upp ett avtal om producenten upprepade gånger har åsidosatt sina lagstadgade förpliktelser eller villkoren i ett avtal enligt 47 §. Landskapet ska dock ge producenten möjlighet att avhjälpa bristerna. Det ska sålunda först uppmana producenten att inom utsatt tid enligt 79 § avhjälpa bristerna. Avtalet kan sägas upp först i det fall att producenten inte har avhjälpt de konstaterade bristerna inom den tid som landskapet bestämt. Uppsägningstiden är då tre månader från det att tjänsteproducenten underrättats om uppsägningen. Avtalet får inte sägas upp före den utsatta tidsfristen.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs om landskapets rätt att häva ett avtal som ingåtts med en producent. Ett avtal kan hävas endast på de grunder som nämns i lagrummet. Som grunder för hävning nämns att tjänsteproducenten inte längre finns i producentregistret, att tillsynsmyndigheten har förbjudit tjänsteproducentens verksamhet och att producenten har gått i konkurs. Om en producent av direktvalstjänster inte längre finns i producentregistret eller om tillsynsmyndigheten har förbjudit producentens verksamhet, innebär detta automatiskt att producenten inte längre kan uppfylla sina skyldigheter och att hävningen således träder i kraft omedelbart. I en situation där producenten har gått i konkurs kan konkursboet eventuellt under en tid fortsätta med verksamheten. Verksamheten kan sålunda fortsättas enligt avtal mellan landskapet och konkursboet.
Utöver de som konstateras ovan kan landskapet häva ett avtal om det konstaterar att klient- eller patientsäkerheten är allvarligt hotad på grund av producentens verksamhet. I sådana situationer ingriper i allmänhet också tillsynsmyndigheten i verksamheten. Det oaktat kan klient- och patientsäkerheten förutsätta snabba beslut också från landskapets sida.
Då ett avtal sagts upp eller hävts kan ett nytt avtal ingås med producenten efter att de konstaterade bristerna har avhjälpts.
Enligt paragrafens 4 mom. ska landskapet se till att kunderna, trots att ett avtal har sagts upp eller hävts, under avbrottet får de tjänster som de behöver. Särskilt i uppsägningssituationer är utgångspunkten den att kunderna själva väljer och anmäler sig som kunder hos en ny social- och hälsocentral samt mun- och tandvårdsenhet. Om detta emellertid inte är möjligt, till exempel av den anledningen att ortens enda tjänsteproducent upphör med sin verksamhet, ska landskapet vidta behövliga åtgärder för att under uppsägningstiden få en ny tjänsteproducent till orten. En hävning kan emellertid komma så plötsligt att landskapet för kunder som behöver fortlöpande vård och annan service åtminstone tillfälligt måste ordna brådskande tjänster, i stället för att vänta att kunderna själva väljer en ny tjänsteproducent. I ett sådant fall kan landskapet eventuellt ta initiativ till ett tillfälligt avtalsarrangemang eller också kan landskapets affärsverk åläggas att för en kort tid producera tjänsterna. Enligt 22 § 3 mom. i lagen om ordnade av social- och hälsovård ska landskapets affärsverk producera direktvalstjänster om sådana inte annars finns tillgängliga.
9 kap. Tjänsteproduktion och skyldigheter för tjänsteproducenterna
52 §.Bolagiseringsskyldighet. I denna paragraf föreskrivs om skyldigheten för landskapet att bolagisera produktionen av direktvalstjänster och tjänster som tillhandahålls mot kundsedel. Enligt bestämmelsen får affärsverket inte självt producera direktvalstjänster eller tjänster som tillhandahålls mot kundsedel. Landskapet får emellertid bilda ett bolag eller en annan sammanslutning för produktion av sådana tjänster. Lagen innehåller inga bestämmelser om den juridiska formen för ett bolag eller en sammanslutning som bildas av landskapet. Ett bolag kan bildas till exempel som ett aktiebolag eller ett andelslag. Landskapets ägarandel i sådana bolag och sammanslutningar begränsas inte heller i bestämmelsen. Landskapet kan sålunda till exempel äga samtliga aktier i ett aktiebolag. I 92 § föreskrivs för skyldigheten att bolagisera produktionen av kundsedelstjänster en allmän övergångstid på två år som är oberoende av marknadssituationen. Enligt paragrafen ska övergångstiden för att bolagisera produktionen av direktvalstjänster dessutom gälla fram till dess att produktionsansvaret för tjänsterna överförs på producenterna av direktvalstjänster.
När affärsverket producerar en tjänstehelhet som huvudsakligen omfattar de social- och hälsovårdstjänster som ingår i affärsverkets produktionsansvar, men även tjänster enligt 15 § i denna lag så att dessa tjänster inte kan skiljas från helheten och produceras separat anses affärsverket enbart av detta skäl inte erbjuda tjänster enligt bolagiseringsskyldigheten. Exempelvis rådgivning och handledning inom social- och hälso-vården och undersökningar inom hälsovården ingår både i de direktvalstjänster som avses i 15 § och i tjänsterna som affärsverket ansvarar för att producera, och dessa tjänster kan därmed tillhandahållas i tjänsterna som båda ansvarar för att producera.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om en avvikelse från bolagiseringsskyldigheten. Landskapet svarar enligt sitt ansvar att ordna tjänster för att tjänsterna tillhandahålls på det sätt som avses i lagstiftningen. I 22 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om affärsverkets produktionsansvar i situationer där det inte finns tillgång till lagenliga tjänster på grund av marknadssituationen eller andra skäl. Sådana situationer kan uppstå till exempel då ett företag som producerat tjänster för ett visst område upphör med sin verksamhet och inga andra företag eller sammanslutningar ska ersätta det. Därför föreslås det i moment 2 att det föreskrivs om en möjlighet för affärsverket att även producera direktvalstjänster och tjänster som tillhandahålls mot kundsedel om det är nödvändigt för att säkerställa tjänsterna för kunderna. Bestämmelsen ska tillämpas i situationer där kunderna i skälig utsträckning inte har tillgång till direktvalstjänster eller kundsedelstjänster på marknaden och då tillgången inte kan tryggas genom att landskapet ålägger en tjänsteproducent att i enlighet med 116 § i landskapslagen tillhandahålla offentliga tjänster. Landskapet kan enligt 116 § i landskapslagen ålägga en tjänsteproducent på marknaden att under en bestämd tid tillhandahålla offentliga tjänster för att säkerställa tjänster som är nödvändiga för kommuninvånarnas hälsa, om marknadens funktion är bristfällig.
53 §.Produktion av direktvalstjänster. I denna paragraf föreskrivs hur en producent av direktvalstjänster kan producera de tjänster som den ansvarar för. I paragrafens 1 mom. nämns alternativa produktionssätt. Enligt 1 punkten kan en social- och hälsocentral och en mun- och tandvårdsenhet själv producera tjänsterna som egen verksamhet. Den personal som sköter tjänsteproduktionen är då huvudsakligen i producentens egen anställning.
Enligt momentets 2 punkt kan en producent av direktvalstjänster ingå avtal med andra producenter om tjänsteproduktion. Producenterna kan sålunda tillsammans bilda nätverk inom vilka varje producent svarar för avtalade tjänster. Bestämmelsen gör det möjligt för småföretag att producera direktvalstjänster. Producenterna kan inom ramen för nätverkssamarbetet sinsemellan avtala till exempel om vilka tjänster som förutsätter specialkunnande eller som sällan behövs respektive vilka tjänster social- och hälsocentralen eller mun- och tandvårdsenheten ska producera som egen verksamhet. Övriga social- och hälsocentraler eller mun- och tandvårdsenheter kan i fråga om dessa tjänster hänvisa kunder till en annan social- och hälsocentral eller mun- och tandvårdsenhet och dess tjänster. Social- och hälsocentralen eller mun- och tandvårdsenheten kan emellertid inte förutsätta att en kund anlitar tjänster som tillhandahålls av en producent som hör till nätverket, eftersom kunden med en sådan kundsedel som nämns i 4 punkten också kan anlita en annan producents tjänster.
Enligt momentets 3 punkt kan en producent av direktvalstjänster också på något annat sätt anskaffa tjänster från andra tjänsteproducenter. Producenten av direktvalstjänster kan ingå ett köptjänstavtal med en annan tjänsteproducent om vissa tjänster.
Enligt momentets 4 punkt kan en social- och hälsocentral eller en mun- och tandvårdenhet ge en kund en sådan kundsedel som avses i 18 § med vilken kunden själv får välja en tjänsteproducent som tillhandahåller kundsedelstjänster. Producenten av direktvalstjänster bestämmer kundsedelns värde och övriga villkor i samband med den. Kundsedelns värde ska bestämmas så att kunden med den kan betala den klientavgift enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården som landskapet tar ut, medan den social- och hälsocentral eller mun- och tandvårdsenhet som beviljat kundsedeln betalar resten av kostnaderna.
Enligt paragrafens 2 mom. ska en producent av direktvalstjänster se till att en sådan annan tjänsteproducent som avses i 1 mom. 2—4 punkten och som producenten av direktvalstjänster skaffar tjänster från uppfyller de verksamhetsförutsättningar som föreskrivs i 37, 38, 40 och 41 §. Förutsättningarna bestäms enligt lagstiftningen, enligt landskapets godkännande och enligt avtal med landskapet. Producenten svarar dessutom för tjänster som en underleverantör tillhandahåller enskilda kunder och har ett övergripande ansvar för direktvalstjänster som tillhandahålls enskilda kunder.
54 §.Skyldigheter för producenter av direktvalstjänster. I denna paragraf föreskrivs om de allmänna förpliktelser som gäller producenter av direktvalstjänster. Enligt paragrafens 1 mom. svarar en producent av direktvalstjänster för produktion av direktvalstjänster inom social- och hälsovård, direktvalstjänster inom mun- och tandvård eller för direktvalstjänster såväl inom social- och hälsovård som inom mun- och tandvård i enlighet med 15 §, enligt vad som bestämts av det landskap som ingått avtal med tjänsteproducenten. Skyldigheten omfattar landskapets godkännande enligt 45 § och de tjänster som avses i ett avtal enligt 47 §. Om godkännandet och avtalet gäller endast mun- och tandvårdstjänster, omfattar mun- och tandvårdsenhetens skyldighet endast sådana mun- och tandvårdstjänster som avses i 15 § 4 mom. På motsvarande sätt omfattar social- och hälsocentralens ansvar de tjänster som föreskrivs i 15 § mom. 2 och enligt landskapets beslut i 15 § mom. 3. Samma verksamhetsställe kan svara också för produktion av båda kategorierna av tjänstehelheter. Tjänsterna ska produceras på det sätt som godkänts och bestämts i avtalet. Tjänsteproducenten kan emellertid själv bestämma inom vilket område den utanför sitt verksamhetsställe, exempelvis i kundens hem, producerar de tjänster som ska tillhandahållas, om de omfattas av direktvalstjänsterna. Tjänsteproducenten ska dock på förhand offentligt meddela inom vilket geografiskt område den producerar tjänster utanför verksamhetsstället.
I 2 mom. föreskrivs hur tjänsteproducenten ska meddela om ändringar i tjänsteproduktionen. Om producenten av direktvalstjänster gör väsentliga ändringar i den anmälan som avses i 44 § eller i avtal som ingåtts med stöd av 47 §, ska landskapet underrättas minst två månader före ändringen. I fråga om smärre ändringar ska landskapet underrättas minst två veckor före ändringen. Om orsaken till ändringen är en störningssituation eller undantagsförhållanden och om ändringen borde genomföras snabbare än ovan nämns, ska meddelandet ske omedelbart efter det att producenten fått vetskap om ändringsbehovet. Ändringarna ska meddelas via den informationshanteringstjänst som avses i 77 § 1 mom. Närmare bestämmelser om vilka ändringar som ska betraktas som väsentliga ändringar i fråga om produktionen av tjänster får vid behov utfärdas genom förordning av statsrådet.
Landskapet ska på basis av meddelandet bedöma om ändringarna kan göras utan att godkännandebeslutet eller avtalet ändras. Godkännandebeslutet och avtalet kan ändras om verksamheten trots ändringarna är av ett sådant slag att producenten på basis av dem i enlighet med meddelandet bör godkännas som producent av direktvalstjänster eller avtalsvillkoren bör ändras så att de stämmer överens med uppgifterna i meddelandet. Landskapet ska också precisera förteckningen enligt 49 § i överensstämmelse med ändringarna i uppgifterna om tjänsteproducenterna.
Paragrafens 3 mom. gäller producentens skyldighet att samarbeta med landskapet och kommunerna för att främja välfärd och hälsa i landskapet. Avsikten är att producenterna ska delta i främjandet av välfärd och hälsa inom ramen för de tjänster som de ansvarar för. I det avtal som avses i 47 § ska avtalas om hur välfärden och hälsan ska främjas.
Enligt paragrafens 4 mom. föreskrivs i 23 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård att en producent av direktvalstjänster är skyldig att till utbildning och praktik i anslutning därtill anta socialvårdsstuderande samt hälso- och sjukvårdsstuderande. Enligt paragrafen ska tjänsteproducenten anta socialvårds- och hälso- och sjukvårdsstuderande till utbildning som tillhandahålls i verksamhetsenheten och till praktik i anslutning till den i enlighet med vad det universitet som ansvarar för utbildningen och landskapet anvisar.
Enligt paragrafens 5 mom. ska en producent av direktvalstjänster på internet informera om maximiantal kunder och hur många nya kunder producenten kan ta emot. Informationen ska på begäran ges kunden också muntligt eller skriftligt. Genom bestämmelsen säkerställs det att kunderna kan få information om vilka tjänsteproducenter de kan anmäla sig till och på motsvarande sätt kan landskapet förmedla informationen till en producent som kan ta emot nya kunder. Producenten ska på begäran av en kund också muntligt och skriftligt informera om maximiantalet kunder som den kan ta emot och om möjligheten att ta emot nya kunder.
Enligt paragrafens 6 mom. ska en tjänsteproducent på internet uppdatera de faktiska väntetiderna för en tjänst. Kunderna behöver också denna information då de överväger till vilken tjänsteproducent de ska anmäla sig som kunder. Informationen ska på begäran ges kunden också muntligt eller skriftligt. Väntetiderna får som högst vara i enlighet med de tidsfrister för bedömning av servicebehovet och verkställighet av socialvårdsbeslut som föreskrivs i 51 § i hälso- och sjukvårdslagen och 36 respektive 45 § i socialvårdslagen. Enligt 41 § i detta lagförslag kan landskapet besluta att väntetiden för direktvalstjänster ska vara kortare än vad som föreskrivs i lagen.
Om en kund har behov av andra social- eller hälsovårdstjänster än sådana som en producent av direktvals-tjänster svarar för, ska tjänsteproducenten enligt 7 mom. hänvisa kunden till affärsverket för bedömning av servicebehovet enligt vad som föreskrivs i 31 §. Det kan till exempel vara fråga om sådan specialiserad sjukvård eller sådana socialvårdstjänster som hör till affärsverkets produktionsansvar. Affärsverket ska med stöd av hänvisningen bedöma kundens servicebehov och vid behov upprätta en kundplan för de tjänster som ska tillhandahållas kunden.
Om det i samband med direktvalstjänster konstateras att en kund behöver också andra tjänster än social- och hälsovårdstjänster, ska kunden vid behov anvisas också sådana tjänster. Ett sådant behov kan gälla till exempel sådana organisationers tjänster eller arbetskraftsservice som erbjuder kunden kamratstöd.
55 §.Skyldigheter för tjänsteproducenter när tjänster tillhandahålls mot kundsedel och enligt personlig budget. I denna paragraf föreskrivs om förpliktelser för tjänsteproducenter när tjänster tillhandahålls mot kundsedel eller enligt en personlig budget. Enligt paragrafens 1 mom. svarar en producent som tillhandahåller tjänster mot kundsedel eller enligt en personlig budget för att kunden i tid får de tjänster som han eller hon behöver och som framgår av kundsedeln eller den personliga budgeten. Producenten svarar också för att tjänstens innehåll och kvalitet motsvarar kundsedeln eller kundplanen för den personliga budgeten. Producenten svarar för sin verksamhet och för dess kravöverensstämmelse både mot kunden och mot den som tillhandahållit kundsedeln eller den personliga budgeten. Om en kundsedel eller en kundplan för den personliga budgeten inte är förenad med några särskilda villkor svarar producenten för att tjänsten är förenlig med god vårdpraxis och håller den standard som gäller i Finland.
Tjänsteproducenten kan enligt bestämmelsen dock själv bestämma var den producerar tjänster. När det är fråga om tjänster som ska tillhandahållas utanför verksamhetsstället kan producenten sålunda bestämma inom vilket geografiskt område den producerar tjänster utanför sitt verksamhetsställe. Tjänsteproducenten ska dock på förhand offentligt meddela inom vilket geografiskt område den producerar tjänster utanför verksamhetsstället. Varken den som utfärdar en kundsedel eller en personlig budget eller kunden kan sålunda bestämma var en tjänst ska tillhandahållas. Om kunden är missnöjd med verksamhetsställets läge eller med att en tjänst inte kan tillhandahållas till exempel i hemmet, ska kunden välja en annan producent.
Enligt paragrafens 2 mom. ska en producent av tjänster som tillhandahålls mot kundsedel eller enligt en personlig budget på internet lägga ut uppdaterad information om de tjänster som den kan tillhandahålla mot en kundsedel eller enligt en personlig budget, eventuella villkor i fråga om kundsedelns värde eller tjänstens innehåll samt om väntetiderna för tjänsterna. Informationen ska på begäran ges kunden också muntligt eller skriftligt. Väntetiderna får inte överskrida de maximitider för vård som föreskrivs i 51 § i hälso- och sjukvårdslagen och inte heller de tidsfrister för verkställighet av socialvårdsbeslut som föreskrivs i 45 § i socialvårdslagen. Genom informationshanteringssystemet enligt lagförslagets 77 § är det möjligt att få uppgifter, inklusive kontaktuppgifter, om alla tjänsteproducenter som avses i valfrihetslagen, uppgifter om vilka tjänster respektive producent tillhandahåller samt ovan nämnda övriga uppgifter om priser och väntetider. Genom systemet är det också möjligt att få uppgifter om tjänsternas kvalitet och genomslag samt om andra omständigheter som är relevanta för kundernas val av producenter.
56 §.Särredovisning av tjänsteproducenters verksamhet. Enligt denna paragraf ska en tjänsteproducent i sin bokföring särredovisa offentlig finansiering för produktion av direktvalstjänster och finansiering och kostnader för företagshälsovårdstjänster. Avsikten är att säkerställa att den offentliga finansieringen för produktion av social- och hälsovårdstjänster inte kommer att subventionera tjänsteproducentens ekonomiska verksamhet, dvs. att undvika så kallad korssubventionering. Genom särredovisning är det också möjligt att följa upp verksamhetens lönsamhet och upptäcka eventuell överkompensation.
Enligt paragrafens 1 mom. ska producenten i sin bokföring särredovisa offentlig finansiering som har beviljats för produktion av direktvalstjänster. Direktvalstjänster finansieras av landskapet. Tjänsteproducenten ska dessutom särredovisa finansiering som har beviljats för produktion av företagshälsovårdstjänster. Företagshälsovården finansieras av Folkpensionsanstalten och arbetsgivaren. Till den del som direktvalstjänster i enlighet med 53 § 1 mom. 2—4 punkten produceras på något annat sätt än som en social- och hälsocentrals egen verksamhet, finansieras den faktiska producenten via en tjänsteproducent som upprätthåller en social- och hälsocentral.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs närmare om särredovisningen. Enligt bestämmelsen ska i bokföringen separat redovisas utgifter och inkomster som hänför sig till produktion av direktvalstjänster respektive företagshälsovårdstjänster. Inkomster och utgifter ska enligt momentets 1 punkt särredovisas enligt objektiva principer för kostnadsberäkning. De objektiva principerna ska också iakttas konsekvent. Enligt momentets 2 punkt ska av bokföringen vidare framgå en tydlig beskrivning av de ovan nämnda principerna för kostnadsberäkning.
Enligt paragrafens 3 mom. ska tjänsteproducenten i en separat resultaträkning sammanställa de särredovisade intäkterna och kostnaderna. Den separata resultaträkningen ska kunna härledas från det särredovisningsskyldiga företagets bokföring. Då resultaträkningen upprättas och läggs fram ska också samma bokföringsbestämmelser tillämpas som på det särredovisningsskyldiga företaget.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs att resultaträkningar med tilläggsuppgifter om särredovisade funktioner är offentliga. Enligt bestämmelsen är resultaträkningen och dess noter offentliga. Sådana uppgifter ska som noter tas med i det särredovisningsskyldiga företagets bokslut.
Enligt bemyndigandet i paragrafens 5 mom. får bestämmelser om det närmare innehållet i och offentliggörandet av resultaträkningar och tilläggsuppgifter om särredovisade verksamheter utfärdas genom förordning av statsrådet.
57 §.Tjänsteproducenternas skyldighet att lämna boksluts- och beskattningsuppgifter. I denna paragraf föreskrivs om skyldigheten för producenter av direktvalstjänster och kundsedelstjänster att lämna uppgifter om sin ekonomiska verksamhet. Enligt bestämmelsen ska producenter av nämnda tjänster för att uppfylla sitt samhällsansvar publicera information om sin verksamhet och ekonomi i anslutning till produktionen av social- och hälsovårdstjänster. I denna bestämmelse är det fråga om särskilda öppenhetsbestämmelser i anknytning till att inom social- och hälsovården låta privata tjänsteproducenter sköta offentliga tjänster och bestämmelser som fastställer företagens samhällsansvar. De är därmed specialbestämmelser som begränsar företag som utför offentliga tjänster som regleras i lagen om valfrihet. Kraven på öppenhet och samhällsansvar är därmed mer omfattande än i den allmänna lagstiftningen om bokslutsrapportering. Baserat på uppgifterna kan tjänsteproducentens alla intressegrupper, dvs. de som anlitar tjänster och medborgare, den offentliga förvaltningen, media, medborgarorganisationer samt producenternas avtalspartner och finansiärer, utvärdera de företag och sammanslutningar som utför betydande offentliga tjänster och även se om verksamheten beskattas rättvist.
I fråga om offentligt finansierad verksamhet är det viktigt att veta också att producenten sköter sina förpliktelser gällande beskattningen. Vid offentlig upphandling tillämpas i allmänhet ett förfarande som innebär att anbudsgivaren ska ge en utredning varav framgår att den inte har obetalda skatter eller socialskyddsavgifter. I fråga om direktvalstjänster är det kunden som svarar för konkurrensutsättningen, vilket innebär att det förfarande som tillämpas vid offentlig upphandling inte lämpar sig som sådant. Med tanke på skattskyldigheten och för att säkerställa öppenheten kring den offentliga finansieringen ska information om tjänsteproducenters beskattningsbara inkomster och hela företagsgruppens yttersta moderföretags beskattningsort offentliggöras på detta sätt.
Bestämmelsen om öppenhet kring beskattningsuppgifter syftar också till förebygga skatteflykt och aggressiv skatteplanering och på så sätt främja samhällsansvaret. Skyldigheten att offentliggöra skatteuppgifter ingår i en mer omfattande helhet av lagstiftningsåtgärder mot skatteflykt. Finlands nationella lagstiftning innehåller i dag många bestämmelser som syftar till att förebygga skatteflykt och skatteplanering. Ett arbete pågår för att stärka bestämmelserna och baseras på nyligen tagna internationella initiativ mot skatteflykt. Regeringen har i sitt nyligen publicerade politiska ställningstagande [4.5.2017] uttryckt ett starkt åtagande för arbetet mot skatteflykt och aggressiv skatteplanering och verkställande av lagstiftningsåtgärder.
I paragrafens 1 mom. räknas upp de uppgifter som offentligt finansierade företag som producerar social- och hälsovårdstjänster ska offentliggöra och lägga ut på internet. För att användningen av offentliga medel ska kunna följas upp ska producenten enligt 1 punkten offentliggöra sitt bokslut och sin verksamhetsberättelse. Tjänsteproducenten är emellertid inte skyldig att upprätta och offentliggöra en verksamhetsberättelse i sådana fall då producenten enligt bokföringslagen och annan lagstiftning om bokslut inte är skyldig att upprätta verksamhetsberättelse.
Enligt 2 punkten ska tjänsteproducenten offentliggöra uppgifter för den senast avslutade beskattningen. Tjänsteproducenten ska enligt bestämmelsen offentliggöra beskattningsbar inkomst enligt 30 § i inkomst-skattelagen, den påförda inkomstskatt som framgår av ett beskattningsbeslut som avses i 51 § i lagen om beskattningsförfarande, hela företagsgruppens yttersta moderföretags namn och beskattningsort samt hela företagsgruppens intäkter och vinst eller förlust före skatt samt skatter.
Med företagsgrupp i paragrafens 1 mom. 2 c-punkt avses en hel inhemsk eller internationell företagsgrupp som tjänsteproducenten är del av. En företagsgrupp är normalt sett en verksamhet som utövas i koncernform. Med koncern avses en sådan koncern som beskrivs i bokföringslagen eller i motsvarande utländska uppgiftbestämmelser och som är skyldig att upprätta ett koncernbokslut eller som skulle vara skyldig att göra detta om andelar i eget kapital i något av företagen är föremål för handel på en värdepappersbörs. En verksamhet som består av bara ett företag utgör också en sådan företagsgrupp som avses i paragrafen om den utövar verksamhet via ett fast driftställe i Finland.
Med ett yttersta moderföretag avses ett företag i en koncern som enligt bokföringslagen eller motsvarande utländska bestämmelser är skyldigt att upprätta ett koncernbokslut eller som skulle vara skyldigt att göra detta i det fall att företagets andelar i eget kapital är föremål för handel på en värdepappersbörs inom den jurisdiktion där det har sin skatterättsliga hemvist. Dessutom förutsätts det att företaget inte står under direkt eller indirekt bestämmande inflytande av en sådan part som är skyldig att upprätta ett koncernbokslut. När det gäller en internationell företagsgrupp avses med ett yttersta moderföretag det yttersta företaget i hela den internationella företagsgruppen och inte till exempel det finska moderföretaget i en underkoncern i Finland.
Det kan även vara frågan om ett sådant yttersta moderföretag som avses i bestämmelsen om verksamheten utövas från ett fast driftställe i Finland och inte i form av en koncern och om företagets huvudrörelse ligger utanför Finland. Då avses med hela företagsgruppens yttersta moderföretag en huvudrörelse som är verksam utanför Finland.
Med företag avses i vid bemärkelse olika inhemska och internationella företagsformer, som till exempel aktiebolag och personbolag och aktörer som liknar dem.
Med beskattningsort avses den jurisdiktion där hela företagsgruppens yttersta moderföretag är skatterättsligt hemmahörande och som är en statlig eller icke-statlig jurisdiktion med egen skatteuppbördsrätt.
Enligt d-punkten ska dessutom intäkter och vinst eller förlust före skatt samt skatter för hela den företags-grupp som fastställs ovan i c-punkten offentliggöras.
Med begreppet hela företagsgruppens intäkter avses omsättning i ett koncernbokslut enligt bokslutslagen eller i ett koncernbokslut som baseras på motsvarande utländska bestämmelser. Med begreppet hela före-tagsgruppens vinst eller förlust före skatt avses vinst eller förlust i ett koncernbokslut enligt bokslutslagen eller i ett koncernbokslut som baseras på motsvarande utländska bestämmelser. Med begreppet hela före-tagsgruppens skatter avses skatter i ett koncernbokslut enligt bokslutslagen eller i ett koncernbokslut som baseras på motsvarande utländska bestämmelser. Uppgifter som anges i annan valuta än euro ska omvandlas till euro enligt räkenskapsperiodens medelkurs.
I 3 och 4 punkten föreskrivs om uppgifter som ska lämnas om tjänsteproducentens ledning samt om intern kontroll av verksamheten. Enligt 3 punkten ska tjänsteproducenten lämna uppgifter om ledningens löner och arvoden samt bindningar och transaktioner med tjänsteproducentens närmaste krets. Av producenterna förutsätts i princip motsvarande öppenhet som när det är fråga om bolag som är föremål för offentlig handel, trots att de inte är offentligt noterade bolag eller organisationer. Viktiga uppgifter är enligt den bolagsstyrningskod som tillämpas på Helsingforsbörsen uppgifter om ledningens löner och arvoden, bindningar och transaktioner med närstående, utredning om lednings- och förvaltningssystemet (corporate governance) samt om den interna kontrollen och riskhanteringen (se Värdepappersmarknadsföreningen: Finsk kod för bolagsstyrning 2015). Sålunda kommer rapporteringsskyldigheten att vara ungefär densamma som för de offentliga producenterna. Den är för närvarande är baserad på kommunallagen och i framtiden kommer den att vara baserad på landskapslagen. Enligt 4 punkten ska tjänsteproducenten dessutom lämna utredning om sitt lednings- och förvaltningssystem och om den interna kontrollen och riskhanteringen samt om sina verksamhetsprinciper för samhällsansvaret och hur de tillämpas.
I 5 punkten föreskrivs om forskning, utbildning och utvecklingsverksamhet. Ett viktigt element i tjänsteproducenternas samhällsansvar är deltagandet i forskning, utbildning och produktutveckling. På detta sätt kommer konkurrensen och den ekonomiska verksamheten att gynna utvecklingen av social- och hälsovårdstjänsterna och i sista hand kunderna och skattebetalarna. En viktig målsättning när det gäller valfriheten och utnyttjandet av marknaden är att skapa på marknadens funktion baserade incitament till innovationer som i form av bättre genomslag producerar mervärde för kunderna och skattebetalarna. En utredning om deltagande i forskning och utvecklingsverksamhet utgör sålunda en del av den redovisningsskyldighet som gäller i fråga om användning av offentliga medel för tjänsteproduktion i privat regi. Enligt den föreslagna paragrafen ska producenterna därför rapportera sammanfattande information om sitt deltagande i forskning, utbildning och utveckling. Tjänsteproducenterna har med stöd av lagrummet inte någon skyldighet att dela med sig av resultaten av sin forsknings- och utvecklingsverksamhet utan endast att sammanfattningsvis rapportera om verksamhetsprinciperna. Bestämmelsen förutsätter sålunda inte att producenterna delar med sig av sina immateriella tillgångar eller ger detaljerad information som innehåller affärshemligheter.
Enligt 6 punkten ska producenterna ge en utredning om hur kundernas behov och deltagande har beaktats i verksamheten. Lagen om offentlig upphandling innehåller särskilda bestämmelser om upphandling av social- och hälsovårdstjänster. I upphandlingslagens 108 § föreskrivs beaktande av användarnas behov. Bestämmelsen förutsätter att man beaktar användarnas behov och deltagande samt innovationsrelaterade faktorer. I valfrihetssystemet är det kunderna som har rollen som upphandlare. Kunderna ska ges förutsättningar att beakta också synpunkter som nämns i upphandlingslagens 108 §. I detta syfte ska tjänsteproducenterna lämna ut information om saken.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs i fråga om små företag och mikroföretag om undantag från förpliktelsen i 1 mom. Förpliktelser som säkerställer producenternas samhälleliga acceptans och öppenhet ska vara rimliga i förhållande till den administrativa börda som åläggs dem. I synnerhet med tanke på att de små företagens administrativa börda ska hållas på en rimlig nivå är det motiverat att begränsa för det första rapporterings-skyldigheten till att gälla endast bolag som upprätthåller social- och hälsocentraler och till aktörer som mot kundsedlar producerar social- och hälsovårdstjänster på en synnerligen krävande nivå. Utanför tillämpningsområdet för de förpliktelser som nämns i paragrafen ska enligt förslaget dessutom avgränsas sådana små företag som avses i bokföringslagens 1 kap. 4 a § och mikroföretag som avses i 4 b §. I bokföringslagen avses med små företag bokföringsskyldiga för vilka högst ett av följande tre gränsvärden överskrids på bokslutsdagen för både den avslutade och den omedelbart föregående räkenskapsperioden: 1) balansomslutning 6 000 000 euro, 2) omsättning 12 000 000 euro, 3) genomsnittligt antal anställda under räkenskapsperioden 50 personer. I bokföringslagen avses med mikroföretag bokföringsskyldiga för vilka högst ett av följande tre gränsvärden överskrids på bokslutsdagen för både den avslutade och den omedelbart föregående räkenskapsperioden: 1) balansomslutning 350 000 euro; 2) omsättning 700 000 euro; 3) genomsnittligt antal anställda under räkenskapsperioden 10 personer. I fråga om små företag och mikroföretag gäller endast bestämmelsen om bokslutets offentlighet och skyldigheten att enligt paragrafen lämna uppgifter om beskattningen.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs om skyldigheten för en sådan direktvalsproducent och producent av tjänster som tillhandahålls mot kundsedel som är en stor koncern enligt 1 kap. 6 a § i bokföringslagen, ett större företag och en företagsgrupp att rapportera om resultat. En tjänsteproducent som är en stor koncern ska lämna in sådana uppgifter om hela företagsgruppen som specificeras i paragrafens 3 mom. Med stora koncerner avses i bokföringslagen sådana koncerner där minst två av de gränsvärden som anges i 1 kap. 4 c § överskrids. Överskridande av gränsvärdena bestäms på moderföretagets bokslutsdag utifrån koncernföretagens sammanräknade tal. I bokföringslagen avses med stora företag bokföringsskyldiga för vilka minst två av följande tre gränsvärden överskrids på bokslutsdagen för både den avslutade och den omedelbart föregående räkenskapsperioden: 1) balansomslutning 20 000 000 euro; 2) omsättning 40 000 000 euro; 3) genomsnittligt antal anställda under räkenskapsperioden 250 personer.
Tjänsteproducenter som räknas som stora koncerner ska upprätta en detaljerad specifikation som land för land tydligt specificerar: 1) omsättning; 2) betalda och erhållna ersättningar för immateriella rättigheter, specificerade som ersättningar mellan parter i intressegemenskap och mellan externa parter; 3) räntekostnader och ränteintäkter för lån, specificerade som räntor och intäkter mellan parter i intressegemenskap och mellan externa parter; 4) de till företagsgruppen hörande bolagens namn, karaktären av deras verksamhet samt deras skattemässiga hemviststater och läge, om bolaget inte är beläget i den skattemässiga hemviststaten; 5) ackumulerade vinstmedel; 6) inbetald och upplupen inkomstskatt samt källskatt; 7) uppgifter om de informationskällor och valutor som använts vid produktionen av de uppgifter som avses i denna paragraf.
Syftet med bestämmelsen är att tillse en större öppenhet hos de företag som räknas som stora företag och att de tar sitt samhällsansvar i situationer där verksamheten som tidigare i stor utsträckning låg på kommunens förvaltningsorganisations ansvar omvandlas till en tjänst som produceras i bolagsform och även öppnar upp för konkurrens på marknaden. Med denna bestämmelse eftersträvas en samhällelig acceptans för valfrihetsmodellen, som baseras på privata företags verksamhet som producenter av offentliga tjänster, och på ett brett tryggande av öppenhet. Uppgifterna har också betydelse för arbetet mot aggressiv skatteplanering. Uppgifterna i förteckningen kan dock utan ytterligare utredningar inte användas för att bedöma om företagsgruppen tillämpat lämpliga skattearrangemang. Enligt valfrihetslagens 57 § 3 mom. ska uppgifter om en specifik offentlig tjänsteuppgift, som även är en sådan offentlig förvaltningsuppgift baserat på samhälleligt intresse som avses i grundlagen, offentliggöras, och förfarandet ska inte vara bundet till myndighetsförfaranden för beskattning.
Enligt paragrafens 4 mom. ska informationen offentliggöras via den informationshanteringstjänst som avses i valfrihetslagens 77 § 1 mom. Informationen blir offentlig och samtidigt tillgänglig för alla via internet. Uppgifterna kan delvis ingå i verksamhetsberättelsen och kompletterande uppgifter kan tas in i en separat rapport. Uppgifterna kan också tas in i en mera allmänt hållen samhällsansvarsrapport i vilken de i lagrummet angivna kraven beaktas. I samhällsansvarsrapporten ska likaså beaktas målsättningarna i upphandlingslagens 108 §, trots att bestämmelsen inte i sig ska tillämpas på de tjänsteproducenter som omfattas av valfriheten. Enligt förslaget ska det fortfarande vara frivilligt för producenterna att upprätta en mera omfattande samhällsansvarsrapport. De allmänna rekommendationer och standarder som gäller samhällsansvarsrapporteringen kan emellertid tillämpas i fråga om deras rapportering som producerar social- och hälsovårdstjänster. Till den kategorin hör bland annat ISO-standarden SFS-ISO 26000, som beaktar också små och medelstora företags behov och särdrag.
I paragrafens 4 mom. ingår dessutom ett bemyndigande enligt vilket närmare bestämmelser om detaljerna i informationen till landskapet och om hur informationen ska lämnas får utfärdas genom förordning av statsrådet. Dessutom ska sådana uppgifter om en storkoncern som avses i 3 mom. tas in i den tjänsteproducents offentliga verksamhetsberättelse som avses i denna lag.
58 §.Tjänsteproducenternas skyldighet att informera om verksamheten. I denna paragraf föreskrivs om tjänsteproducenternas skyldighet att informera landskapet om verksamheten.
Landskapet, som organiserar och finansierar tjänsterna, ska ha faktiska möjligheter att styra och övervaka alla tjänsteproducenters verksamhet. I egenskap av organisatör ansvarar landskapet också för att de grund-läggande rättigheterna förverkligas på individnivå. Av denna anledning ska landskapet ha möjligheter att utvärdera vård- och tjänsteåtgärder på kundnivå och resultatet av åtgärderna samt att jämföra olika tjänste-producenters kostnadsgenomslag och kostnadseffektivitet. Kunduppgifterna ska registreras i den riksomfattande Kanta-tjänsten genom vilken de är tillgängliga för landskapet. Landskapet har dessutom rätt att få uppgifter om produktionskostnaderna per tjänstekategori.
Enligt paragrafens 2 mom. ska uppgifterna lämnas till landskapet via den informationshanteringstjänst som avses i valfrihetslagens 77 § 1 mom. Informationen blir offentlig och samtidigt tillgänglig för alla via internet. Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om detaljerna i informationen till landskapet och om hur informationen ska lämnas utfärdas genom förordning av statsrådet.
59 §.Tjänsteproducenternas ansvar för tjänsterna. I denna paragraf föreskrivs om de tjänsteproducerande företagens, sammanslutningarnas och yrkesutövarnas ansvar för produktionen. Enligt bestämmelsen bestäms tjänsteproducenternas ansvar enligt vad som föreskrivs i den föreslagna valfrihetslagen eller någon annanstans. Också de villkor som landskapet med stöd av 41 § har fastställt för tjänsterna och tjänsteproducenterna har betydelse för producenternas ansvar. Utöver det som föreskrivs ovan ansvarar tjänsteproducenterna för kostnaderna för vårdkomplikationer och liknande i samband med sina tjänster.
Landskapet och tjänsteproducenterna ansvarar för sina tjänster enligt vad som särskilt föreskrivs om saken. Det ömsesidiga ansvarsförhållandet mellan landskapet och tjänsteproducenterna konstateras dessutom i avtal som ingås mellan dem. Något avtal ingås emellertid inte om producentens ansvar, utan samma ansvarsförhållande gäller för samtliga producenter och de bestäms så som ovan konstateras i enlighet med lagstiftningen och de villkor som landskapet bestämt. Tjänsteproducenternas verksamhet är förenad med lagstadgade förpliktelser då den behöriga myndigheten ofta är någon annan aktör än landskapet. Detta innebär att den behöriga myndigheten till exempel påför och verkställer påföljder då dessa lagstadgade förpliktelser åsidosätts. Landskapet kan inte avtala att tjänsteproducenternas ansvar ska vara mindre än det lagstadgade.
Begreppet tjänster avser tjänsteproducenternas samtliga tjänster, ansvar och förpliktelser enligt denna eller någon annan lag eller författning, enligt myndighetsföreskrifter eller enligt avtal mellan landskapet och en tjänsteproducent eller enligt anvisningar som landskapet utfärdat med stöd av ett sådant avtal. En tjänsteproducents ansvar för sina tjänster omfattar också de krav som landskapet har ställt i enlighet med lagens 41 §.
En kund kan i sådana fall då en tjänsteproducent har åsidosatt sina förpliktelser få ersättning i enlighet med patientskadelagen (585/1986) för en personskada som orsakats en patient i samband med hälso- och sjukvård i Finland. Den föreslagna bestämmelsen i valfrihetslagen ändrar inte de ersättningsgrunder som gäller enligt patientskadelagen.
Offentliga välfärdstjänster som tillhandahålls utan vinningssyfte anses falla utanför tillämpningsområdet för konsumentskyddslagen och andra konsumenträttsliga bestämmelser.
60 §.Tillämpning av konkurrenslagen. I denna paragraf hänvisas till vad som i konkurrenslagens 4 kap. föreskrivs om Konkurrens- och konsumentverkets behörighet att ingripa i verksamhet som strider mot konkurrenslagen. Konkurrenslagen tillämpas på samtliga näringsidkare. En näringsidkare kan enligt konkurrenslagen vara en fysisk person eller en privat eller offentlig juridisk person som bedriver ekonomisk verksamhet. Förbudet mot missbruk av den marknadsställning som fastställs enligt konkurrenslagen och mot förbjudna konkurrensbegränsningar mellan näringsidkare tillämpas sålunda även på ett bolag som bedriver ekonomisk verksamhet och som ägs av ett offentligt samfund, som ett landskap. I 30 a § i konkurrenslagen föreskrivs om tillämpning av konkurrenslagen om det i den ekonomiska verksamhet som bedrivs av en kommun, samkommun, staten eller en enhet som de har bestämmande inflytande över tillämpas ett sådant förfarande eller en sådan verksamhetsstruktur som när varor eller tjänster erbjuds: 1) snedvrider eller kan bidra till att snedvrida förutsättningarna för en sund och fungerande konkurrens på marknaden, 2) hindrar eller kan bidra till att hindra att en sund och fungerande ekonomisk konkurrens uppstår eller utvecklas eller 3) står i strid med kravet på marknadsmässig prissättning i kommunallagen.
Konkurrens- och konsumentverket kan i ovan nämnda situationer ingripa i ett sådant förfarande eller en sådan verksamhetsstruktur i landskapet eller i en sammanslutning som landskapet har bestämmande inflytande över och som strider mot konkurrenslagen.
I den ovan nämnda bestämmelsen i konkurrenslagen nämns för närvarande inte landskapet. Konkurrenslagen, som hör till arbets- och näringsministeriets behörighet, kommer i samband med landskapsreformen att ändras så att också landskapet nämns i konkurrenslagens 30 a, 30 c och 30 d §.
Även bestämmelserna i konkurrenslagens 4 kap. rörande tillsyn över företagsförvärv tillämpas då definitionen av företagsförvärv och internationella omsättningsgränser uppfylls för företagsarrangemang mellan näringsidkare. Bestämmelserna om tillsyn över företagsförvärv tillämpas även på näringsidkare som ägs av ett offentligt samfund. Dessa bestämmelser tillämpas likaså på företagsförvärv inom social- och hälsovården under motsvarande förutsättningar, och konkurrenslagen innehåller för närvarande inga särskilda bestämmelser om tillsyn över företagsförvärv som rör företagsförvärv inom social- och hälsovården.
10 kap. Ersättningar till tjänsteproducenter
Allmänna principer
61 §.Allmänna ersättningsprinciper. Syftet med de allmänna principerna är att definiera allmänna målsättningar för ersättningssystemet. Definitionen av de allmänna principerna har betydelse också för de tolkningsfrågor som uppkommer när ersättningssystemet ska upprätthållas. Med hjälp av ersättningssystemet skapas tjänster som har genomslag framför allt med avseende på kundernas behov. Med genomslag avses produktion av tjänster som ingår i den finländska hälso- och sjukvårdens tjänstesortiment enligt 7 a § i hälso- och sjukvårdslagen och som dessutom stödjer god vård och omsorger som avses bland annat i socialvårdslagstiftningen och är förenliga med praxis. Ersättningssystemet som landskapet ansvarar för ska följa den samhälleliga och bl.a. den medicinska utvecklingen.
Ersättningarna till tjänsteproducenterna och det ersättningssystem som de bildar utgör ett centralt element i de självstyrande landskapens ansvar för ordnande av social- och hälsovårdstjänster. Ersättningarna ska baseras på landskapets budgetmakt och på en hållbar landskapsekonomi. De ersättningar som landskapen betalar till producenterna ska förbättra tillgången till tjänster och stödja den på tjänsternas kvalitet baserade konkurrensen mellan producenterna. Ersättningssystemet ska utgöra ett incitament till förbättring av social- och hälsovårdstjänsternas produktivitet och förverkligande av de effektivitetsfördelar som kan uppnås. Ersättningssystemet ska främja bästa praxis i landskapet och göra det möjligt att införa innovationer i fråga om de tjänster som hör till systemet.
Ersättningssystemet ska fungera så att det effektivt stödjer vård och andra tjänster som anses vara behövliga med tanke på individens hälsa och funktionsförmåga. Landskapets ersättningssystem ska vara baserat på öppet definierade grunder som för landskapsinvånarna säkerställer tillräckliga social- och hälsovårdstjänster. Ersättningssystemet ska sålunda för invånarna garantera jämlika möjligheter till vård och tjänster samt sådan individuell bedömning av kundernas vårdbehov som kan läggas till grund för individuell vård. Dessutom ska ersättningssystemet i enlighet med lagen göra det möjligt för kunderna att välja tjänsteproducent.
Ersättningssystemet ska främja förverkligandet av landskapets organiseringsansvar så att principerna för landskapens finansiering samtidigt beaktas samt stödja en sund konkurrens mellan producenterna i det enskilda landskapet samt på den gemensamma marknad som landskapen bildar. Landskapet ska på ett öppet sätt definiera grunderna för de ersättningar som betalas till tjänsteproducenterna inom social- och hälsovården så att de tryggar en likvärdig behandling av tjänsteproducenterna. Landskapet ska behandla tjänsteproducenterna på ett icke-diskriminerande sätt, vilket innebär att ersättningarna för produktion av identiska tjänster ska bestämmas på samma grunder. De allmänna ersättningsprinciperna och grunderna för ersättningarna ska öppet tillhandahållas alla parter elektroniskt och vid behov i andra former.
Ersättningar till producenter av direktvalstjänster
62 §.Ersättningar till en producent av direktvalstjänster. Enligt paragrafens 1 mom. ska landskapens behörighet när det gäller planeringen av ersättningarna och fastställande av ersättningsbeloppen begränsas genom lag och förordning endast till den del som det anses nödvändigt att införa en riksomfattande praxis för bestämmande av ersättningarna. Bestämmelser om begränsningarna föreslås i denna lag och i den förordning som utfärdas med stöd av den.
Landskapet ska besluta om de ersättningar som betalas till producenter av direktvalstjänster. Landskapet ska besluta också om ersättningssystemet och bestämmande av ersättningarna i övrigt.
Grunderna för de ersättningar som landskapet betalar ska vara desamma för samtliga producenter av direktvalstjänster. Ersättningarna för de tjänster som tillhandahålls på marknaden bör vara överensstämmande till den del som producenterna konkurrerar om samma kunder. Landskapet bör då det fastställer ersättningsnivåerna beakta också kundavgifternas andel.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om ändring av ersättningsgrunderna under en avtalsperiod. För att styra marknaden och trygga tjänster för kunderna kan landskapet genom sitt beslut ändra beloppen av och grunderna för ersättningar som landskapet betalar för direktvalstjänster enligt vad som föreskrivs i 50 §. I fråga om ändringarna är det emellertid skäl att se till att också tjänsteproducenternas ställning tas i beaktande. I samband med ändringarna ska tjänsteproducenterna ges en genuin möjlighet att vägra godkänna en ändring och att därmed inte längre höra till den grupp av producenter som tillhandahåller direktvalstjänster. Detta förutsätter att ändringen träder i kraft först efter en rimlig tidsfrist. I 50 § föreskrivs om förfarandet vid ändring av beloppet av och grunderna för ersättningar och om tjänsteproducentens möjlighet att säga upp avtalet, om den inte godkänner de ändringar som landskapet beslutat om. Över landskapets beslut om ersättningar till producenter av direktvalstjänster och ändring av ersättningarna får anföras landskapsbesvär enligt landskapslagen.
Det finns skäl att särskilt beakta ändringarnas eventuella konsekvenser när det gäller de kunders ställning som redan valt en tjänst och en tjänsteproducent som berörs av ändringen. Vidare finns det skäl att i samband med planeringen och förverkligandet av ändringar fästa avseende vid att tjänster finns att tillgå på jämlika grunder samt vid marknadens funktion efter ändringarna. Landskapet bör vidta proaktiva åtgärder för att ändringarna inte ska störa marknadens naturliga utveckling. Det finns skäl att beakta de allmänna förutsättningar som ställs på ersättningssystemet när ändringen genomförs.
Det kan finnas ett behov att ändra ersättningarna till exempel då tjänsternas täckningsgrad höjs eller sänks, då det sker större förändringar i tjänsternas kostnadsutveckling eller då den finansiering som står till land-skapets förfogande ändras. Initiativ till justering av ersättningsnivåerna kan komma också från tjänsteproducenterna.
Avtal om direktvalstjänster kommer sannolikt i flera fall att gälla tills vidare. Utgångspunkten är den att grunderna för avtal om direktvalstjänster ska vara desamma för alla tjänsteproducenter. Landskapet kan anse det vara nödvändigt att ändra ett ingånget avtal till exempel om det med tiden uppkommer situationer som inte kunde beaktas då avtalet ingicks eller om förhållandena förändras. Om ett avtal inte med tanke på sådana förändringar redan har en viss inneboende mekanism uppkommer det sannolikt ett behov att ändra avtalet. Landskapet kan i praktiken inte separat omförhandla villkoren med olika tjänsteproducenter, utan ändringen måste gälla samtliga tjänsteproducenter på ett jämlikt sätt. Landskapet måste dock i enlighet med god avtalssed höra tjänsteproducenterna innan ändringsmekanismen utnyttjas. Ändringens kostnadseffekt måste också tas i beaktande på det sätt som landskapet anser vara behövligt.
63 §.Fasta ersättningar. I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om fasta ersättningar. Enligt lagrummet ska fasta ersättningar baseras på en så kallad per capita-modell, dvs. på finansiering som baseras på invånartal och behovsfaktorer, vilket innebär att en fast ersättning betalas till tjänsteproducenten på basis av kundens registrering medan tjänsteproducentens totalersättning baseras på antalet registrerade personer. Den fasta ersättningen hänför sig till den tid då kunden anses höra till respektive tjänsteproducents ansvar. Sålunda avser den fasta ersättningen sådana särskilt angivna tjänster som enligt landskapets definition i sista hand har hänförts till kategorin direktvalstjänster. Denna ersättning omfattar alla tjänster som inte i enlighet med denna lag på någon annan grund hör till kategorin ersättningsbara tjänster.
Landskapet kan enligt lagförslaget bestämma vilket anslagsbelopp det reserverar för produktion av direktvalstjänster. Enligt paragrafens 2 mom. åläggs landskapet dock att av det anslag som reserverats för direkt-valstjänster använda en andel på minst 2/3 för fasta ersättningar för annat än mun- och tandvård. I fråga om finansiering av direktvalstjänster inom social- och hälsovården har modellen som baseras på fast ersättning ansetts vara effektivast både med hänsyn till tjänsternas genomslag och med hänsyn till kostnadseffektiviteten. Landskapet kan besluta om användning av fasta ersättningar utöver den fastställda miniminivån och reservera till exempel hela anslaget, vilket innebär att det till en producent betalar hela ersättningen som en fast ersättning.
För att säkerställa landskapens självstyrelse kan landskapen överväga andelen som reserveras för fasta ersättningar. Genom att minska andelen kapitation kan landskapet minska kostnadsrisken som en stor kapitationsandel kan åsamka tjänsteproducenten och skalfördelen som hänför sig till denna risk, minska mängden marknadsstörningar som uppstår på grund av inexakt bedömning av kapitationens storlek per invånare samt reservera finansiering för att styra tjänster som begärs av producenterna med hjälp av ekonomiska incitament. Betydelsen av dessa faktorer beror på förhållandena i de enskilda landskapen. En förutsättning för reservering av den nämnda andelen för fasta ersättningar är att motiveringen och planeringen av de övriga ersättningsgrunderna sker samtidigt, i en övergripande process. Den nämnda minimiandelen på 2/3 ger landskapen möjlighet att ta de regionala särdragen i beaktande. Samtidigt är minimiandelen dock tillräckligt hög för att kostnadseffektiviteten i fråga om kapitationsersättningen bevaras.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att landskapet när det bestämmer de fasta ersättningsbeloppen ska utgå ifrån de nationella behovsfaktorerna. Trots att förhållandena i landskapen skiljer sig från varandra är det med tanke på jämlikheten mellan områdena samt med tanke på jämförbarheten mellan genomförandet av finansieringen och dess genomslag motiverat att landskapen baserar ersättningarna på enhetliga behovsfaktorer. De nationella behovsfaktorerna är i fråga om andra tjänster än mun- och tandvårdstjänster landskapsinvånarnas ålder, kön, sysselsättning och andra socioekonomiska faktorer. Dessutom ska i fråga om fasta ersättningar beaktas kundernas behov av vård och tjänster eller de på basis av kundplanen förväntade kostnaderna.
Genom att tillämpa de behovsfaktorer som avses i paragrafens 3 mom. eftersträvas en viktning av den kundrelaterade ersättningen så att direktvalsproducenten har samma förväntade kostnader för alla kunder. Behovsfaktorerna avgör huruvida viktningen lyckas och behöver utvecklas ytterligare. Studier utförda av Institutet för hälsa och välfärd och en internationell studie visar att åldern har stor betydelse för kundernas behov av tjänster och att kvinnor i viss utsträckning utnyttjar tjänsterna mer än män. Anlitandet av läkartjänster inom öppenvården och tjänster inom mun- och tandhälsovården varierar också utifrån socioekonomisk ställning. Med beaktande av skillnaderna mellan behovet av tjänster anlitar personer med höga inkomster läkartjänster inom företagshälsovården och inom den privata sektorn i högre grad och i sin helhet mer sett till sitt behov än personer med låg inkomst. Genom att inkludera kundrelaterade sjuklighetsegenskaper i behovsfaktorerna främjas en framgångsrik viktning, eftersom det tar bättre hänsyn till åldersfördelning och socioekonomiska faktorer samt kundens individuella vårdbehov och kostnaderna för det och fördelar ersättningarna rättvist bland producenterna även för patienter som behöver många tjänster. Hänsyn till kundens individuella vårdbehov och kostnaderna för det främjar utvecklingen och specialiseringen av producenternas kunskaper på ett ekonomiskt lönsamt sätt.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs separat om fast ersättning för mun- och tandhälsovård. I fråga om mun- och tandvården ska den fasta ersättningens andel vara minst hälften av det anslag som landskapet reserverat för direktvalstjänster inom mun- och tandvård, och behovsfaktorerna är ålder, kön och socioekonomiska faktorer. De kundrelaterade kostnaderna för mun- och tandvård består av en egen tjänstehelhet, och därför påverkas de förväntade kostnaderna för den i viss omfattning av andra faktorer än i ersättningarna för hela den social- och hälsocentral som erbjuder direktvalstjänster. Basservicen inom mun- och tandvård har ett mångskiftande utbud av behandlingar (många olika vårdprestationer) och varierar beroende på hur stort behovet av vård är. Anlitandet av tjänster varierar med åldern på ett annat sätt än inom den allmänna sjukvården. Därför är det motiverat att ta fram separata ersättningsdetaljer och en separat viktning för mun- och tandvårdens tjänstehelhet. Verksamheten vid mun- och tandvårdsenheterna är mindre än vid social- och hälsocentralerna och variationen i den kundrelaterade användningen av tjänster är stor jämfört med den övriga öppenvården, vilket motiverar en lägre nedre gräns för den fasta ersättningens andel. På så sätt kan landskapet säkerställa en rimlig kostnadsrisk för de enheter som producerar tjänsten. Inom mun- och tandvården kan kapitation de i fall då kunder behöver många olika tjänster även kompletteras med separat planerade prestationsbaserade ersättningar för vårdhelheter. På så sätt kan ersättningarna för behandlingar som är mer omfattande eller dyrare än genomsnittet fördelas mer noggrant än genom kapitation. Det stödjer även mun- och tandvårdsenheternas möjlighet att specialisera sig.
I beredningen ska hänsyn tas till att klientavgifterna är skäliga.
För de behovsfaktorer som nämns ovan i 3 och 4 mom. fastställs enligt 5 mom. också nationella viktkoefficienter som närmare definierar en viss behovsfaktors betydelse för beräkningen av en fast ersättning. Enligt lagrummet fastställs även de sjukdomar som hör till den kategori som definieras utifrån det personliga vårdbehovet och som nämns ovan i 3 mom. Dessa liksom de nationella viktkoefficienterna samt vid behov också landskapens viktkoefficienter kan baseras på det kunnande som Institutet för hälsa och välfärd besitter.
I paragrafens 6 mom. föreskrivs om möjlighet att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om de fasta ersättningsbelopp som avses i 2 och 4 mom. och om de nationella behovsfaktorer som avses i 3 och 4 mom. samt om viktkoefficienterna.
64 §.Den tid som fasta ersättningar baseras på. I denna paragraf definieras den tid som ersättningsansvaret hänför sig till. En fast ersättning divideras med antalet dagar som beaktats vid beräkningen av den fasta ersättningen och multipliceras med tjänsteproducenternas färre antal ansvarsdagar.
65 §.Betalningssätt och betalningstidtabell för ersättningar. Landskapet och tjänsteproducenten ska i enlig-het med 1 mom. avtala om betalningssättet och betalningstidtabellen för ersättningarna i avtalet som avses i 47 §.
Enligt paragrafens 2 mom. kan landskapen inte betala förskott till tjänsteproducenterna för produktion av direktvalstjänster. Landskapet ska eftersträva en praxis som innebär att det betalar ersättningar till producenterna först efter att tjänsterna levererats. Landskapet ska emellertid betala ut ersättningen först då det har konstaterat att tjänsterna i fråga har utförts.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att närmare bestämmelser om betalningssättet och betalningstidtabellen får utfärdas genom förordning av statsrådet.
66 §.Incitamentsbaserade ersättningar. I denna paragraf föreskrivs att landskapet kan betala incitamentsbaserade ersättningar till producenter av direktvalstjänster. Då en producents månatliga ersättningsbelopp är känt kan landskapet i enlighet med lagrummet till exempel dra av högst en viss procentuell andel från ersättningsbeloppet. Från det månatliga ersättningsbeloppet till en tjänsteproducent kan landskapet dra av ett på förhand bestämt belopp som grund för ersättningen. Denna andel eller en del av den ska betalas till producenten på grundval av hur producenten med beaktande av kvalitetskriterierna har lyckats med produktionen. Om producenten under uppföljningstiden inte har uppfyllt kvalitetskraven kan landskapet med stöd av bestämmelsen helt eller delvis innehålla den avdragna andelen. Om kvalitetskraven antingen helt eller delvis har uppfyllts under uppföljningstiden ska landskapet i förhållande till hur väl kvalitetskraven uppfyllts betala den innehållna andelen till producenten. De kriterier som landskapet definierat ska vara högre än den nivå som definieras i lagstiftningen.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om möjligheten att tillämpa ett incitamentsystem som stärker integreringen av kundtjänsterna och som beaktar servicekedjans hela helhet. Enligt paragrafens 2 mom. kan landskapet också använda ett incitamentsystem som innebär att kostnadsfördelarna inom hela servicekedjan fördelas mellan kedjans producenter och landskapet, förutsatt att de kvalitativa och övriga kriterierna uppfylls. Genom att inkludera kostnadsfördelarna inom hela vårdkedjan i producenternas incitamentssystem kan landskapet locka producenterna att på ett kostnadseffektivt och ändamålsenligt sätt utföra tjänster som ligger utanför det egna produktionsansvaret.
Landskapet kan på så vis främja framför allt en vertikal integrering av servicekedjor och minska deloptimeringen inom social- och hälsosystemet. Förutsättningen är att det går att säkerställa att kostnadsfördelarna uppnåtts från samtliga faktorer som använder servicesystemet. Om ansvaret för kostnaderna för att producera samtliga tjänster ligger hos en part bidrar det mycket effektivt till att minska deloptimeringen. I den presenterade modellen fördelas ansvaret för hela kundvården modulärt på olika aktörer, och därför måste detaljerna i förfarandet utvecklas ytterligare.
Enligt paragrafens 3 mom. ska landskapet använda jämförbara medeltal och kriterier för bedömningen av tjänsteproducenternas prestationer. Landskapet ska underrätta producenterna om de indikatorer och kriterier som det tillämpar i så god tid att producenterna kan planera sin verksamhet utifrån kraven.
Enligt paragrafens 4 mom. får närmare bestämmelser om indikatorerna och kriterierna för incitamentsbaserade ersättningar samt om minimi- eller maximibeloppen av de incitamentsbaserade ersättningar som betalas med stöd av dem utfärdas genom förordning av statsrådet. Staten kan med stöd av förordningen, i syfte att förverkliga den riksomfattande jämlikheten och med tanke på bästa praxis, styra användningen av incitamentsbaserade ersättningar.
67 §.Prestationsbaserade ersättningar. En del av de tjänster som hör till kategorin direktvalstjänster kan det vara ändamålsenligt att helt eller delvis utföra mot prestationsbaserade ersättningar, utifrån antingen kundernas behov, de ersättningsbara tjänsternas karaktär eller marknadsläget. Landskapet ska närmare ange på vilka grunder det betalar prestationsbaserade ersättningar. Prestationsbaserade ersättningar kan emellertid finansieras endast med den andel av det för direktvalstjänster reserverade anslaget som inte har reserverats för fasta ersättningar.
Enligt paragrafens 2 mom. tillämpas samma ersättningsgrunder i hela landet i fråga om de prestationsbaserade ersättningarna inom mun- och tandvård. Mun- och tandvårdsenhetens serviceutbud enligt 15 § innefattar en stor mängd åtgärder. På grund av de avsevärda resurser som de kräver är det motiverat med prissättning och eventuell gruppering av dessa funktioner på nationell nivå.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om de åtgärder och tjänster som avses i 1 och 2 mom. samt om dessas närmare innehåll och ersättningarnas minimibelopp utfärdas genom förordning av statsrådet. Staten kan med tanke på den riksomfattande jämlikheten samt bästa praxis, med stöd av förordningen styra användningen av prestationsbaserade ersättningar.
68 §.Andra ersättningar till producenter av direktvalstjänster. Enligt paragrafens 1 mom. kan landskapet med tjänsteproducenterna också avtala om andra ersättningar. Sådana andra ersättningar kan i första hand betalas då det behövs för att regionala särdrag ska kunna beaktas. Landskapet kan sålunda beakta bl.a. långa avstånd inom sitt område. Genom ersättningarna är det möjligt att på ett ändamålsenligt sätt styra marknaden och skapa nya marknader samt anpassa vården till kundernas behov.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om möjligheten att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om kriterierna för andra ersättningar till producenter av direktvalstjänster samt om ersättningarnas innehåll och minimibelopp när det är motiverat i synnerhet med tanke på den riksomfattande jämlikheten eller annars för målsättningarna enligt 61 § i denna lag.