1.1
Lagen om Enheten för hälso- och sjukvård för fångar
1 kap. Uppgifter och ledning för Enheten för hälso- och sjukvård för fångar
I detta kapitel regleras uppgifterna för och ledningen av Enheten för hälso- och sjukvård för fångar samt enhetens ställning. Enheten för hälso- och sjukvård för fångar föreslås vara en självständig arbetsgivarmyndighet som är underställd Institutet för hälsa och välfärd och dess resultatstyrning.
1 §.Lagens tillämpningsområde. I paragrafen fastställs den administrativa ställningen för Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Enheten för hälso- och sjukvård för fångar ska enligt förslaget vara underställd Institutet för hälsa och välfärd på samma sätt som statens sinnesjukhus och statens skolhem samt fängelsernas familjeavdelningar. Det nya ämbetsverket föreslås höra till social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde, till skillnad från nuvarande Brottspåföljdsmyndighetens hälsovårdsenhet som hör till justitieministeriets förvaltningsområde. Verksamhetsområdet för Enheten för hälso- och sjukvård för fångar omfattar hela landet och enheten är med stöd av språklagen (423/2003) ett tvåspråkigt ämbetsverk.
2 §.Ansvarsområde och uppgifter. I paragrafen fastställs uppgifterna för Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Enheten har enligt förslaget till uppgift att ordna hälso- och sjukvård för samt rättspsykiatriska bedömningar av fångar och häktade. Enheten för hälso- och sjukvård för fångar föreslås också producera merparten av tjänsterna som egen verksamhet. Närmare bestämmelser om ansvaret för ordnandet finns alltjämt, liksom för närvarande i fråga om Brottspåföljdsmyndigheten, i 10 kap. i fängelselagen och 6 kap. i häktningslagen.
3 §.Ledning och beslutanderätt. Paragrafen föreskriver om föreståndaren för Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Enheten för hälso- och sjukvård för fångar är ett ämbetsverk underställt Institutet för hälsa och välfärd, varmed bestämmelserna om behörighetsvillkor i 8 § i statstjänstemannalagen inte tillämpas på föreståndaren för ämbetsverket och inte heller tillämpas bestämmelserna i 26 § 4 punkten. Avsikten är att föreskriva om behörighetsvillkoren för ämbetsverkets föreståndare genom förordning av statsrådet. Föreståndaren för Enheten för hälso- och sjukvård för fångar avgör ärenden som gäller enheten, om det inte har föreskrivits att de ska avgöras av direktionen eller i arbetsordningen eller ekonomistadgan särskilt bestämts att någon annan tjänsteman ska avgöra dem.
4 §.Allmän styrning, utveckling, ledning och tillsyn. Resultatstyrningen, den allmänna styrningen, ledningen, utvecklingen och den administrativa tillsynen av verksamheten vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar hör enligt paragrafens 1 mom. till Institutet för hälsa och välfärd.
Paragrafens 2 mom. ska enligt förslaget föreskriva om direktionen för Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Direktionen tillsätts av Institutet för hälsa och välfärd för fyra år i sänder. I momentet konstateras också att direktionen fastställer arbetsordningen för Enheten för hälso- och sjukvård för fångar.
2 kap. Förande av patientregister och utlämnande av patientuppgifter
Kapitlet ska enligt förslaget innehålla bestämmelser om patientregistret inom hälso- och sjukvården för fångar och behandlingen av patientuppgifter. Bestämmelser om dessa finns nu i lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten. Eftersom ordnandet av hälso- och sjukvården för fångar enligt de föreslagna ändringarna inte längre ska vara Brottspåföljdsmyndighetens uppgift, hör bestämmelserna om patientregistret och behandlingen av patientuppgifter inte längre naturligt till den lagen. De bestämmelser som ska ingå i den föreslagna lagen om Enheten för hälso- och sjukvård för fångar motsvarar till stor del bestämmelserna i lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten, men beaktar de förändringsbehov som uppkommer av överföringen mellan förvaltningsområden.
5 §. Patientregister. I denna paragraf finns bestämmelser om den registeransvariga inom hälso- och sjukvården för fångar, uppgifter som ska lagras i patientregistret, sekretessen för patientuppgifterna och andra utgångspunkter för behandlingen av dem. I sak motsvarar bestämmelserna i paragrafens 1 mom., med undantag för bestämmelsen om den registeransvariga, bestämmelserna i 10 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten. Bestämmelserna i paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar bestämmelserna i 13 § 2 mom. 3 punkten och 13 § 3 mom.
Enligt paragrafens 1 mom. ska Enheten för hälso- och sjukvård för fångar föra ett patientregister. I fråga om uppgifter som ska lagras i patientregistret och behandlingen av dessa uppgifter tillämpas i regel samma bestämmelser som i hälso- och sjukvården i allmänhet. I momentet konstateras därför att de journalhandlingar som avses i 12 § i patientlagen ska införas i patientregistret och att de uppgifter som ska införas i journalhandlingarna och deras förvaringstider anges i nämnda paragraf och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Utöver de grundläggande bestämmelserna i ovan nämnda paragraf finns närmare bestämmelser om uppgifterna i journalhandlingarna och deras förvaringstider i social- och hälsovårdsministeriets förordning (social- och hälsovårdsministeriets förordning om journalhandlingar, 298/2009), som utfärdats med stöd av paragrafen i fråga.
I momentet konstateras också att bestämmelser om sekretess för de uppgifter som ingår i journalhandlingarna finns i 13 § i patientlagen. Enligt den paragrafens 1 mom. är uppgifterna i journalhandlingarna sekretessbelagda. En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården eller någon annan som arbetar vid eller på uppdrag av en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård får enligt paragrafens 2 mom. inte utan patientens skriftliga samtycke till utomstående lämna sådana uppgifter som ingår i journalhandlingarna. Med utomstående avses personer som inte vid verksamhetsenheten eller på uppdrag av den deltar i vården av patienten eller i andra uppgifter i samband med vården. I paragrafens 3 och 4 mom. föreskrivs dock om vissa undantag till bestämmelserna i 2 mom. Uppgifter i journalhandlingarna får trots bestämmelserna i 2 mom. lämnas ut bland annat när det uttryckligen särskilt föreskrivs i lag om utlämnande av uppgifter eller rätt att få del av uppgifter.
I den föreslagna paragrafens 2 mom. konstateras att uppgifter i patientregistret endast får behandlas av personer som vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar eller på uppdrag av den deltar i vården av patienten eller i andra uppgifter i samband med vården. Bestämmelsen stämmer överens med de ovan beskrivna bestämmelserna i 13 § 2 mom. i patientlagen.
På behandlingen av uppgifter i patientregistret tillämpas dessutom bestämmelserna i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården. Det föreslås att en hänvisningsbestämmelse om detta tas in i paragrafens 3 mom.
6 §. Utlämnande av uppgifter ur patientregistret. Den absoluta huvudregeln för utlämnande av uppgifter ur patientregistret vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar ska enligt förslaget i enlighet med 13 § i patientlagen vara patientens skriftliga samtycke. I det praktiska arbetet när det gäller straffverkställighet är kravet på patientens skriftliga samtycke som förutsättning för utlämnande av uppgifter dock inte alltid tillräckligt. I de aktuella bestämmelserna har man strävat efter en så jämlik situation som möjligt vid övervägandet av dels sekretessen for hälso- och sjukvårdsuppgifterna, dels tryggandet av hälsan och säkerheten för den registrerade och andra personer under exceptionella och slutna förhållanden. För att säkerställa detta beslutar en läkare som svarar for hälso- och sjukvården för fångar och andra intagna i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten eller i ett enskilt fall enligt läkarens instruktion en annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården om utlämnade av uppgifter. Med andra intagna i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten avses personer som häktats eller i övrigt med stöd av lag intagits i fängelse eller i en annan enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten. De föreslagna bestämmelserna gäller utlämnande av uppgifter ur patientregistret till anställda vid Brottspåföljdsmyndigheten och de motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 27 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten. I det inledande stycket i den föreslagna paragrafens 1 mom. nämns dock utöver 13 § 3 mom. även 13 § 4 mom. i patientlagen. Enligt nämnda 4 mom. som trädde i kraft den 1 april 2015 (lag om ändring av 13 § i lagen om patientens ställning och rättigheter, 217/2015) får en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården eller någon annan som arbetar vid en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård eller utför uppdrag för den, oberoende av skyldigheten att iaktta sekretess, till polisen anmäla uppgifter som är nödvändiga för bedömningen av ett hot mot liv eller hälsa eller för förhindrande av en hotande gärning, om han eller hon vid fullgörandet av uppgifter enligt patientlagen har fått kännedom om omständigheter som ger skäl att misstänka att någon löper risk att bli utsatt för våld.
Bestämmelsen i 1 mom. 1 punkten i paragrafen är ett slags grundläggande bestämmelse när det gäller att lämna ut uppgifter för praktiska behov. Med hjälp av den vill man trygga utlämnandet av uppgifter om en fånge eller intagen i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten i fråga om risk för våld, självmord eller smittsam sjukdom eller andra motsvarande, sjukdomsrelaterade risker, det vill säga uppgifter som är nödvändiga för att skydda personens liv, hälsa eller säkerhet eller för att förhindra att andra personers liv, hälsa eller säkerhet äventyras. Med andra motsvarande, sjukdomsrelaterade risker avses särskilt risken för sjukdomsattacker. De uppgifter som avses i bestämmelsen kan lämnas ut till direktören för bedömningscentrumet eller fängelsedirektören eller en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten som utsetts av någondera av dem.
Enligt bestämmelsen i 1 mom. 2 punkten får uppgifter om arbets- och funktionsförmåga som är nödvändiga med tanke på placeringen av en person i verksamhet lämnas ut till direktören för bedömningscentrumet eller fängelsedirektören eller en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten som utsetts av någondera av dem att svara för sådana funktioner. I bestämmelsen är det närmast fråga om en bedömning av huruvida en person är arbets- eller funktionsförmögen eller arbets- eller funktionsoförmögen eller om en omständighet som begränsar personens arbets- eller funktionsförmåga, till exempel omnämnande av att personen inte får lyfta tunga föremål. Det är alltså inte fråga om att uppge en diagnos eller någon annan detaljerad patientuppgift. I första hand är det fråga om att trygga arbetssäkerheten och att undvika hälsoskador.
I enlighet med den föreslagna 1 mom. 3 punkten är det tillåtet att lämna ut en bedömning av risken för våld och en farlighetsbedömning till en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet i vars tjänsteuppgifter det ingår att behandla ett sådant ärende i fråga om en fånge som avses i 1 § 2 mom. i lagen om förfarandet vid frigivning av långtidsfångar, då dessa bedömningar är nödvändiga för behandlingen av ett sådant ärende. Vid övervägandet av om en långtidsfånge ska friges ska bedömningen av risken för våld och farlighetsbedömningen i fråga om personen stå till förfogande när ärendet behandlas. Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet ska för egen del vid behandlingen av ärendet ta ställning till om den förordar frigivningen av fången eller inte. Dessutom får man till direktören för bedömningscentrumet eller fängelsedirektören eller en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten som utsetts av någondera av dem och som svarar för funktionerna i fråga lämna ut ett skriftligt utlåtande om slutsatserna av farlighetsbedömningen för planering och genomförande av den verksamhet som ordnas med stöd av den bedömda risken för våld. Bedömningen av risken för våld och åtgärder som planeras och genomförs för att minska risken kräver grundlig kännedom om den aktuella personens situation. Uppgifterna om hälso- och sjukvård är väsentliga i detta sammanhang. Undantaget från sekretessen kan i dessa fall motiveras med strävan att trygga den allmänna säkerheten i samhället. Även om bestämmelsen möjliggör undantag från sekretessen är utgångspunkten även i fråga om utlämnande av sådana uppgifter som avses i den aktuella punkten att uppgifterna lämnas ut med stöd av ett skriftligt samtycke av patienten eller den person som genomgår bedömningen. Här ska konstateras att en läkare som inleder en bedömning av risken för våld eller en farlighetsbedömning med stöd av bestämmelserna i patientlagen och personuppgiftslagen (523/1999) bland annat ska redogöra för personen vad bedömningen gäller, hur och vart uppgifterna lämnas ut och hur de i övrigt behandlas.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs om möjligheten att ur patientregistret vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar till yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården vid Brottspåföljdsmyndigheten lämna ut uppgifter som är nödvändiga för att de ska kunna sköta sina uppgifter inom hälso- och sjukvården. I praktiken gäller bestämmelsen de psykologer som blir kvar i Brottspåföljdsmyndighetens tjänst. Bestämmelsen möjliggör utlämnande av uppgifter utan patientens samtycke. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter med samtycke som grund finns alltså i patientlagen. I 13 § 3 mom. 2 punkten i patientlagen finns en bestämmelse om utlämnande av uppgifter som behövs för ordnande av undersökning och vård av patienten bl.a. till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården i enlighet med patientens eller dennes lagliga företrädares muntliga samtycke eller sådant samtycke som annars framgår av sammanhanget. Denna bestämmelse torde räcka mycket långt för att trygga t.ex. tillgången till de uppgifter ur patientregistret för just psykologerna vid Brottspåföljdsmyndigheten som de behöver i sina uppgifter inom hälso- och sjukvården. Tillgång till uppgifter med stöd av samtycke är dock primär. Det är ändå möjligt att det också uppstår situationer när tillgången till uppgifter avbryts t.ex. på grund av att ett samtycke återkallas. Ordnandet av hälso- och sjukvården kan försvåras om tillgången till uppgifter inte har säkerställts även för de situationer när samtycke till behandling av uppgifterna inte längre finns.
I 3 mom. avgränsas med stöd av 1 mom. innehållet i de uppgifter som kan lämnas ut så att man för andra anställda vid Brottspåföljdsmyndigheten än yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvård utan skriftligt samtycke av den registrerade endast får röja sådana uppgifter som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten och som inte anger sjukdomens art eller någon annan detalj om personens hälsotillstånd eller vård. Det är i dessa fall fråga om yttranden av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som med stöd av sin yrkesskicklighet berättar till exempel för dem som arbetar i styrnings- och övervakningsuppdrag med en person att personen i fråga har en smittsam sjukdom eller är självdestruktiv. Yttrandet kan till exempel avse att undvika en viss sorts kontakt med personen eller att mycket frekvent besöka personen.
I enlighet med paragrafens 4 mom. får också uppgifter som ingår i utlåtandet om en i 17 kap. 45 § i rättegångsbalken avsedd undersökning av sinnestillståndet hos en svarande i brottmål lämnas ut för ändamål som avses i 1 mom. 3 punkten till den del där bedöms om den åtalade ska anses vara synnerligen farlig för någon annans liv, hälsa eller frihet.
7 §.Rätt att få uppgifter av andra verksamhetsenheter för hälso- och sjukvård och av andra myndigheter. Det föreslås att paragrafens 1 mom. kompletteras med en bestämmelse enligt vilken Enheten för hälso- och sjukvård för fångar trots sekretessbestämmelserna har rätt att av andra verksamhetsenheter för hälso- och sjukvård få uppgifter ur patientregistret för utarbetande av det utlåtande eller den bedömning av risken för våld i fråga om en fånge som avses i 1 § 2 mom. i lagen om förfarandet vid frigivning av långtidsfångar samt för planering och genomförande av verksamhet som ordnas med stöd av den lagen i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten. Eftersom Institutet för hälsa och välfärd har det mest omfattande arkivet med utlåtanden om sinnestillstånd ska Enheten för hälso- och sjukvård för fångar enligt momentet vidare ha rätt att för utarbetande av ovan nämnda utlåtande eller bedömning av risken för våld i fråga om en fånge få sådana uppgifter av Institutet för hälsa och välfärd som ingår i en i 17 kap. 45 § i rättegångsbalken avsedd undersökning av sinnestillståndet hos en svarande i brottmål och i det utlåtande som ges om den. Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna om hälsovårdsenhetens rätt att få uppgifter i 29 § 3 mom. i lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten.
Möjligheten att få de uppgifter som avses i momentet är nödvändig för att yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar, då dessa har till uppgift att i tjänsten bedöma risken för våld och möjligheten att med verksamhetsprogram som eventuellt påverkar denna risk minska den dömdes våldsamma beteende, ska kunna få de uppgifter som behövs för bedömningen i fråga. Det är till exempel fråga om patientuppgifter som samlats in vid verksamhetsenheter för den psykiatriska hälso- och sjukvården.
Planeringen och genomförandet av den verksamhet som ordnas med stöd av en be-dömning av eller ett utlåtande om risken för våld i fråga om en fånge sker vid en enhet inom Brottspåföljdsmyndigheten. Även om ordnandet av hälso- och sjukvården för fångar enligt den föreslagna reformen administrativt sett ändras så att det är Enheten för hälso- och sjukvård för fångar, som lyder under Institutet för hälsa och välfärd, som ansvarar för ordnandet i stället för Brottspåföljdsmyndigheten är det motiverat att hälso- och sjukvårdens verksamhetsenheter lämnar ut uppgifterna till Enheten för hälso- och sjukvård för fångar och inte direkt till Brottspåföljdsmyndigheten. Enheten för hälso- och sjukvård för fångar ska med stöd av 6 § 1 mom. 3 punkten i denna lag när de i punkten angivna förutsättningarna uppfylls lämna uppgifterna vidare till de behöriga tjänstemännen vid Brottspåföljdsmyndigheten.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om behandlingen av personuppgifter på motsvarande sätt som i 29 § 4 mom. i lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten. Uppgifterna som avses i paragrafens 1 mom. får endast hanteras av sådana tjänstemän vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar som nödvändigtvis behöver dem för att utföra de uppgifter som nämns i momentet. Handlingarna ska förstöras så snart de inte längre behövs för de syften som anges i momentet.
I paragrafens 3 mom. ska enligt förslaget tas in en bestämmelse enligt vilken Enheten för hälso- och sjukvård för fångar har rätt att få uppgifter som ingår i Brottspåföljdsmyndighetens verkställighetsregister, samhällspåföljdsregister samt övervaknings- och verksamhetsregister till den del det är nödvändigt för att de personer som är verksamma vid enheten ska kunna utföra sina uppgifter. Uppgifterna kan även lämnas genom teknisk anslutning. Genom dessa bestämmelser tryggas möjligheten för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar att fortsättningsvis få de uppgifter ur ovan nämnda Brottspåföljdsmyndighetens register som är väsentliga i arbetet, trots att de inte längre är tjänstemän vid myndigheten.
3 kap. Styrning och tillsyn av hälso- och sjukvården för fångar
Kapitlet reglerar den allmänna styrningen, planeringen, utvecklingen och tillsynen av hälso- och sjukvården för fångar samt hälso- och sjukvårdsmyndigheternas tillsyn över den hälso- och sjukvård för fångar som ordnas och produceras av Enheten för hälso- och sjukvård för fångar samt den därtill relaterade styrningen. Social- och hälsovårdsministeriet föreslås ha hand om den allmänna styrningen, planeringen, utvecklingen och tillsynen av hälso- och sjukvården för fångar. Syftet med den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheterna inom hälso- och sjukvården och den därtill relaterade styrningen är att, i första hand genom egenkontroll, säkerställa att verksamheten inom hälso- och sjukvården för fångar är lagenlig och har hög kvalitet. Detta stöds av den tillsyn som utövas av regionförvaltningsverken och Valvira och den därtill relaterade styrningen, som bland annat grundar sig på tillsynsprogram och information om dessa.
8 §.Allmän styrning, planering, utveckling och tillsyn. Enligt den föreslagna bestämmelsen har social- och hälsovårdsministeriet hand om den allmänna styrningen, planeringen, utvecklingen och tillsynen av hälso- och sjukvården för fångar. Förslaget överensstämmer med den högsta organisationen inom det allmänna hälso- och sjukvårdssystemet. I enlighet med 22 § i reglementet för statsrådet (262/2003) hör bland annat främjande av hälsa, förebyggande av sjukdomar och hälsovårdsservice till social- och hälsovårdsministeriets ansvarsområde. Social- och hälsovårdsministeriet ansvarar inom sitt förvaltningsområde för beredningen av lagstiftningen och statsbudgeten, den strategiska planeringen och den övriga relaterade planeringen, såsom beredningen av det nationella utvecklingsprogrammet.
9 §.Behörigheten för tillsynsmyndigheterna för hälso- och sjukvården. I den föreslagna paragrafen fastställs de egentliga tillsynsmyndigheterna för hälso- och sjukvården för fångar samt deras arbetsfördelning. Genom tillsynen och den relaterade styrningen tryggas och främjas servicekvaliteten och patientsäkerheten. Syftet är dels att förebygga uppkomsten av omständigheter och praxis som äventyrar patientsäkerheten, dels att åtgärda brister och andra missförhållanden som observerats i verksamheten. Den styrning som anknyter till tillsynen omfattar bland annat rådgivning, information, nedan i 10 § avsedda på förhand avtalade styrnings- och utvärderingsbesök hos de verksamhetsställen som övervakas samt utbildningsverksamhet. Med hjälp av effektiv styrning kan man ofta undvika att tillsynsmyndigheten genom övervakning i efterhand eller förpliktelser behöver ingripa i verksamheten vid en hälso- och sjukvårdsenhet. Genom bestämmelserna omfattas hälso- och sjukvården för fångar av regionförvaltningsverkets och Valviras så kallade organisationstillsyn.
Enligt paragrafens 1 mom. utövar regionförvaltningsverket tillsyn över lagligheten i den hälso- och sjukvård för fångar som ordnas och produceras av Enheten för hälso- och sjukvård för fångar samt styrning med anknytning till vården. Det principiella och huvudsakliga ansvaret för tillsynen över verksamheten och tjänsterna inom hälso- och sjukvården för fångar och den därtill relaterade styrningen ligger således hos regionförvaltningsverket. Det föreslås att tillsynen i syfte att effektivisera verksamheten och användningen av personalresurserna samt trygga den nödvändiga expertisen koncentreras nationellt till ett enda regionförvaltningsverk. Bestämmelser om centraliseringen ska enligt förslaget tas in i statsrådets förordning om regionförvaltningsverken.
Uppgiften att utöva tillsyn och tillsynsbefogenheten i fråga om enskilda yrkesutbildade personer kvarstår med stöd av 24 § 2 mom. i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården hos alla regionförvaltningsverk inom deras respektive verksamhetsområden. Om det i samband med tillsynen över yrkesutbildade personer framkommer omständigheter som förutsätter organisationstillsyn ska ärendet hänskjutas till det regionförvaltningsverk som sköter organisationstillsynen.
Valviras uppgift blir enligt 2 mom. att styra regionförvaltningsverkets verksamhet i fråga om verkställigheten, samordningen och harmoniseringen av tillsynen över hälso- och sjukvården för fångar och den därtill relaterade styrningen. I momentet anges därtill i vilka fall Valvira med avsteg från 1 mom. är den primära handläggaren och beslutsfattaren. På Valviras ansvar faller främst sådana ärenden i fråga om hälso- och sjukvården för fångar som kan betraktas som principiellt viktiga eller vittsyftande. Dessa kan gälla till exempel tolkning av den nya lagstiftningen, situationer som av någon annan orsak saknar etablerad myndighetspraxis och utvärdering av ändamålsenligheten i verksamhet som inte styrs av bestämmelser eller nationella rekommendationer. Principiellt viktiga och vittsyftande ärenden kan också innebära till exempel betydande ändringar i anslutning till ordnandet av hälso- och sjukvårdstjänster. I oklara situationer kan Valvira efter att ha hört regionförvaltningsverket bedöma om ett enskilt ärende är så principiellt viktigt eller vittsyftande att det ska behandlas av Valvira.
Till Valvira hör också ärenden som har väsentligt samband med ärenden som behandlas vid verket på andra grunder och som gäller hälso- och sjukvård eller yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Bestämmelsen ger möjlighet att behandla sådana ärenden som en helhet. Dessutom behandlar Valvira enligt förslaget också sådana enskilda ärenden som de tjänstemän vid regionförvaltningsverket som behandlar tillsynsärenden är jäviga att behandla. Denna typ av situationer kan uppstå till exempel när en tjänsteman som behandlar tillsynsärenden inom hälso- och sjukvården vid regionförvaltningsverket tidigare har arbetat på en med tanke på tillsynsärendet betydande post inom den organisation som övervakas, och det inte är möjligt att hänskjuta behandlingen av ärendet till en annan tjänsteman vid regionförvaltningsverket. Vid bedömning av jäv beaktas bestämmelserna om jävsgrunder i förvaltningslagen (434/2003).
I paragrafens 3 mom. ska enligt förslaget tas in ett bemyndigande enligt vilket närmare bestämmelser om arbetsfördelningen mellan Valvira och regionförvaltningsverket vid behov kan utfärdas genom förordning av statsrådet.
10 §. Styrnings- och utvärderingsbesök. I denna paragraf ska enligt förslaget ingå bestämmelser om styrnings- och utvärderingsbesök. Styrnings- och utvärderingsbesöken anknyter inte till utredning av upptäckta eller misstänkta missförhållanden, såsom de inspektionsbesök som avses nedan i 11 §, utan till genomförandet av den styrning som avses i 9 §. Syftet med bestämmelsen är att klargöra karaktären av tillsynsmyndigheternas olika besök hos den som övervakas.
Med stöd av det föreslagna 1 mom. får regionförvaltningsverket och Valvira göra styrnings- och utvärderingsbesök hos de verksamhetsställen vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar som ordnar och producerar hälso- och sjukvårdstjänster för fångar. Syftet är bland annat att informera ledningen och personalen vid verksamhetsstället om tillsynsprogrammen, lagstiftningen och aktuella ärenden i genomförandet av hälso- och sjukvården. Till besöken anknyter vanligen också ett ömsesidigt informationsutbyte. I samband med besöken får tillsynsmyndigheterna information om den övervakades verksamhet, genomförande av tjänster och lokala förhållanden.
Enligt paragrafens 2 mom. ska styrnings- och utvärderingsbesöken och programmet för dem alltid avtalas på förhand med Enheten för hälso- och sjukvård för fångar och dess berörda verksamhetsställe. För att ett styrnings- och utvärderingsbesök ska kunna genomföras förutsätts därför alltid att tidpunkten för besöket är lämplig för den berörda enheten, som också har möjlighet att meddela att den inte anser att det styrnings- och utvärderingsbesök som tillsynsmyndigheterna planerar är nödvändigt.
11 §.Inspektionsrätt. I paragrafen föreskrivs om regionförvaltningsverkets och Valviras rätt att inspektera hälso- och sjukvården för fångar. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i sak bestämmelserna om inspektioner i den kommunala hälso- och sjukvården.
Enligt paragrafens 1 mom. får Valvira och regionförvaltningsverket inspektera den hälso- och sjukvårdsverksamhet och de hälso- och sjukvårdstjänster som ordnas och produceras av Enheten för hälso- och sjukvård för fångar samt de verksamhetsställen och lokaler som används för dem när det finns grundad anledning att förrätta en inspektion. Grunden kan vara till exempel en inlaga, påståenden som framförts i medierna eller misstankar om eventuella missförhållanden. Eftersom Valvira har begränsade möjligheter att förrätta inspektioner föreslås det att detta moment även ska inkludera en bestämmelse om att Valvira kan ålägga regionförvaltningsverket att förrätta inspektionen. Även i detta fall ska det finnas grundad anledning att förrätta en inspek-tion.
Inspektioner ska också kunna förrättas utan förhandsanmälan. Enligt 39 § 1 mom. i förvaltningslagen ska en myndighet underrätta en part som direkt berörs av ärendet om tidpunkten då en inspektion som faller under myndighetens behörighet inleds, såvida syftet med inspektionen inte äventyras av en sådan underrättelse. De tillsynssituationer som avses i den föreslagna paragrafen är till sin natur ofta sådana att en förhandsanmälan kunde äventyra inspektionens syfte. Därför föreslås det att paragrafens 1 mom. ska inkludera ett uttryckligt omnämnande av att en inspektion kan förrättas utan förhandsanmälan.
När tillsynsmyndigheten konstaterar att det finns anledning att förrätta en inspektion utfärdas ett inspektionsbeslut. I det anges bland annat vilket objekt som ska inspekteras, varför, de omständigheter som särskilt ska uppmärksammas vid inspektionen och eventuellt vilken myndighet som ska förrätta inspektionen. Den tjänsteman som förrättar inspektionen ska när inspektionen inleds lägga fram inspektionsbeslutet för objektet. Ett inspektionsbeslut är inte ett beslut som avgör tillsynsärendet, utan en utredningsåtgärd. Därför får inspektionsbeslut inte överklagas genom besvär.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs närmare om förrättandet av inspektioner. Utgångspunkten för denna bestämmelse är att inspektören ska ges tillträde till fängelset och alla lokaler i verksamhetsstället samt rätt att få alla uppgifter och handlingar som är nödvändiga för inspektionen. Rätten att få uppgifter och handlingar ska gälla trots sekretessbestämmelserna. Med stöd av lagen om yrkesutbildade personer är bland annat de statliga myndigheterna och hälso- och sjukvårdens verksamhetsenheter skyldiga att trots sekretessbestämmelserna lämna ut begärda uppgifter och utredningar till Valvira och regionförvaltningsverket i fall som gäller tillsyn. Den föreslagna bestämmelsen är nödvändig för att till exempel journalhandlingar ska kunna granskas i samband med organisationsinspektioner trots sekretessbestämmelserna. Dessutom kan det vara nödvändigt att ta fotografier vid verksamhetsstället så att man även efter inspektionen ska kunna utreda och utvärdera om verksamheten är ändamålsenlig, till exempel i an-knytning till hygienen eller hanteringen av läkemedel vid en hälso- och sjukvårdsenhet. Rätten att fotografera gäller inte fångar och intagna i en enhet vid Brottspåföljdsmyndigheten.
Hemfriden, som tryggas i 10 § i grundlagen, omfattar i princip alla slags lokaler och utrymmen som används för varaktigt boende. De föreslagna inspektionerna gäller verksamhetsställena och verksamhetslokalerna inom hälso- och sjukvården för fångar, som ordnas och produceras av Enheten för hälso- och sjukvård för fångar, och dessa lokaler omfattas inte av hemfriden. Det föreslås ändå att momentet uttryckligen ska konstatera att inspektionsrätten inte gäller lokaler och utrymmen som används för varaktigt boende.
I vissa fall kan det vara nödvändigt att den tjänsteman från Valvira eller regionförvaltningsverket som förrättar inspektionen har med sig en eller flera utomstående experter. I praktiken blir detta aktuellt när tillsynsmyndighetens inspektörer inte själva har den expertis som behövs i fallet, till exempel expertis inom odontologi eller vårdarbete. När regionförvaltningsverket till exempel inspekterar en enhet för mun- och tandhälsa kan vid behov en tandläkare följa med. Experten arbetar på uppdrag av Valvira eller regionförvaltningsverket och berörs då av samma bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt i 23 § 2 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) som tjänstemännen. Det föreslås att paragrafens 3 mom. ska inkludera en preciserande bestämmelse om möjligheten att anlita experter. I momentet föreskrivs att bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar ska tillämpas på experterna. Dessutom hänvisas i fråga om skadeståndsansvar till skadeståndslagen (412/1974).
Vidare föreslås det att bestämmelsen ska inkludera ett omnämnande av att polisen vid behov ska ge regionförvaltningsverket och Valvira handräckning för förrättandet av en inspektion. Enligt 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011) ska polisen på begäran ge andra myndigheter handräckning, om så föreskrivs särskilt.
I det föreslagna 4 mom. i paragrafen finns en hänvisning till 39 § i förvaltningslagen, som innehåller allmänna bestämmelser om förrättande av inspektioner och bland annat föreskriver om partens rätt att närvara vid en inspektion, avfattandet av inspektionsberättelsen och delgivningen av denna.
12 §.Förelägganden och tvångsmedel. I denna paragraf föreskrivs om åtgärder som regionförvaltningsverket och Valvira kan vidta när ordnandet eller genomförandet av hälso- och sjukvården för fångar uppvisar brister som äventyrar patientsäkerheten eller verksamheten på något annat sätt är lagstridig.
När brister eller andra missförhållanden som äventyrar patientsäkerheten upptäcks i ordnandet eller genomförandet av hälso- och sjukvårdstjänster för fångar eller när verksamheten i övrigt strider mot lagstiftningen om ordnandet och genomförandet av hälso- och sjukvård för fångar, kan regionförvaltningsverket eller Valvira med stöd av paragrafens 1 mom. meddela ett föreläggande om hur de ska avhjälpas. Åtgärderna ska samtidigt ges en skälig tidsfrist. Bestämmelsen kan till exempel gälla att åtgärda fel eller brister som upptäckts i verksamheten och verksamhetsprinciperna, se över rutiner eller åtgärda brister i verksamhetslokalerna. Om en brist eller ett missförhållande uppskattas äventyra patientsäkerheten kan det bestämmas att verksamheten ska avbrytas omedelbart. Likaså kan användningen av en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvården, en del av den eller en anordning förbjudas omedelbart i syfte att säkerställa patientsäkerheten.
Eftersom ordnandet av hälso- och sjukvård för fångar är en lagstadgad uppgift för Enheten för hälso- och sjukvård för fångar eliminerar ett föreläggande av regionförvaltningsverket eller Valvira om åtgärdande av brister eller missförhållanden eller avbrytande av verksamheten inte enhetens ansvar för att ovan nämnda hälso- och sjukvårdstjänster ordnas på ett ändamålsenligt sätt. Regionförvaltningsverket och Valvira kan i enlighet med paragrafens 2 mom. vid vite förplikta Enheten för hälso- och sjukvård för fångar att iaktta ett förbud eller föreläggande. De kan också utfärda beslut om att avbryta verksamheten eller användningsförbud.
Beslut av regionförvaltningsverket eller Valvira om avbrytande av verksamheten eller användningsförbud med tanke på patientsäkerheten ska i enlighet med det föreslagna 3 mom. iakttas trots att ändring har sökts. Detta för att det annars är möjligt att patientsäkerheten ytterligare äventyras under besvärsbehandlingen. Besvärsmyndigheten kan dock bestämma att verkställandet av tillsynsmyndighetens beslut ska avbrytas.
I enlighet med läkemedelslagen (395/1987) ansvarar Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ensamt för tillsyn enligt läkemedelslagen. För tillsyn enligt strålskyddslagen (592/1991) ansvarar Strålsäkerhetscentralen. I paragrafens 4 mom. konstateras för tydlighetens skull att regionförvaltningsverkets och Valviras möjlighet att meddela ett föreläggande eller utfärda vite eller förpliktelse inte gäller verksamhet som i enlighet med ovan nämnda lagar uttryckligen övervakas av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet eller Strålsäkerhetscentralen. I samband med den tillsyn som utövas av regionförvaltningsverket eller Valvira kan det dock till exempel framkomma problem eller missförhållanden i anknytning till läkemedelsförsörjningen. För att dessa ska kunna utredas korrekt förutsätts i bestämmelsen att de anmäls till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Brister och miss-förhållanden som gäller användning av strålning ska på motsvarande sätt anmälas till Strålsäkerhetscentralen.
13 §. Administrativ styrning samt uppmaning. I paragrafen föreskrivs om tillsynsåtgärder som är lindrigare än de som avses i 12 §, det vill säga regionförvaltningsverkets och Valviras möjlighet att ge den som övervakas så kallad administrativ styrning eller en uppmaning när en brist, felaktighet, försummelse eller något annat missförhållande som upptäcks i ordnandet eller genomförandet av hälso- och sjukvården för fångar inte ger anledning till åtgärder enligt ovan nämnda paragraf.
Administrativa styrmetoder är enligt 1 mom. att delge de övervakade sin uppfattning om ett lagenligt förfarande, att göra dem uppmärksamma på kraven på god förvaltning och att ge en anmärkning. Att delge de övervakade sin uppfattning och göra dem uppmärksamma på kraven är lindrigare metoder än att ge en anmärkning. Att ge en anmärkning föreslås vara möjligt endast om de lindrigare styrmetoderna inte kan betraktas som tillräckliga med hänsyn till de omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av ärendet. Syftet med att delge de övervakade sin uppfattning och göra dem uppmärksamma på kraven är att styra dem till att agera på det sätt som lagen förutsätter och att i sin framtida verksamhet beakta kraven på god förvaltning. Även anmärkningar ska enligt förslaget ges för framtiden och då är syftet att på ett mer klandrande sätt styra den som förfarit lagstridigt till att inte upprepa sina fel. I fråga om att uppmärksamma och anmärka svarar bestämmelserna mot bestämmelserna i till exempel folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård. Det har ansetts motiverat att i paragrafen även ta in bestämmelser om att delge sin uppfattning på samma sätt som detta regleras i förvaltningslagen.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs även om möjligheten att uppmana den övervakade att avhjälpa bristen eller missförhållandet. Hälso- och sjukvårdslagstiftningen innehåller inte sedan tidigare bestämmelser om uppmaningar, utan dessa har använts på basis av etablerad praxis. En uppmaning är en icke-förpliktande åtgärd av rekommendationsnatur.
Eftersom de åtgärder som avses i paragrafens 1 mom. främst är ställningstaganden som styr myndighetens eller tjänstens eller befattningshavarens verksamhet föreslås det att 2 mom. ska inkludera en preciserande bestämmelse, enligt vilken administrativa styråtgärder eller uppmaningar som regionförvaltningsverket eller Valvira meddelar med stöd av paragrafen inte får överklagas genom besvär. Principen i bestämmelsen motsvarar högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis och samma princip tillämpas bland annat i fråga om motsvarande påföljder som döms ut av riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern i statsrådet.
14 §.Behandling av tillsynsärenden. Det föreslås att bestämmelser om tillsynsmyndigheternas prövningsrätt i anslutning till behandlingen av tillsynsärenden och preskriptionen av ärendena tas in i paragrafen. Bestämmelserna i paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar bestämmelserna om behandlingen av förvaltningsklagan i förvaltningslagen, och i praktiken gäller de andra tillsynsärenden än klagomål.
Enligt paragrafens 1 mom. ska tillsynsmyndigheterna på basis av ett tillsynsärende som kommit till deras kännedom vidta de åtgärder som de anser vara befogade med tanke på patientsäkerheten eller efterlevnaden av lagen. Till exempel ärenden som blir aktuella på basis av anmälningar till tillsynsmyndigheterna är i praktiken avsevärt olika varandra i fråga om allvar och övrig betydelse. Syftet är att regionförvaltningsverket och Valvira från fall till fall ska avgöra vilka åtgärder respektive tillsynsärende förutsätter.
Enligt den föreslagna bestämmelsen ska förfarandet vid behandlingen av ett tillsynsärende omfatta två etapper. Först ska regionförvaltningsverket eller Valvira sätta sig in i det ärende som kommit till deras kännedom och göra en preliminär helhetsbedömning som beaktar säkerställandet av patientsäkerheten och efterlevnaden av lagen. Därefter ska tillsynsmyndigheten utifrån den preliminära bedömningen vidta de åtgärder som den anser vara befogade med tanke på säkerställandet av ovan nämnda aspekter. Meningen är att tillsynsmyndigheten ska ha omfattande prövningsrätt i fråga om vilka åtgärder som ska vidtas och i vilken omfattning. Tillsynsmyndigheten kan till exempel vid behov begära uppgifter om ett ärende per telefon och utifrån dessa upprätta en promemoria, eller begära handlingar som relaterar till ärendet eller en utredning av den övervakade och av andra parter genom skriftliga begäranden om utredningar eller utlåtanden. Om det utifrån den preliminära helhetsbedömningen i ärendet inte finns skäl att misstänka att patientsäkerheten äventyras eller att den övervakade förfarit lagstridigt eller försummat sina skyldigheter på ett sätt som kräver tillsynsmyndighetens ingripande, föranleder ärendet i regel inga vidare åtgärder.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. ska inkludera en bestämmelse om att regionförvaltningsverket och Valvira inte undersöker tillsynsärenden som baserar sig på händelser som ligger mer än två år tillbaka i tiden utan särskild orsak. Tillsynens faktiska genomslagskraft och effekt minskar avsevärt med tiden. Ofta är det inte ändamålsenligt att utreda gamla ärenden. Tidens gång påverkar också möjligheterna att utreda ett ärende tillförlitligt, vilket i sin tur försvagar den övervakades rättsskydd. Den föreslagna preskriptionstiden på två år är inte tvingande och kan överskridas om det finns särskilda orsaker till det. En motsvarande bestämmelse om två års preskriptionstid för förvaltningsklagan finns i 53 b § i förvaltningslagen. Bestämmelsen i denna lag omfattar dock alla tillsynsärenden, inte bara klagomål.
I paragrafens 3 mom. tas enligt förslaget in en informativ bestämmelse som hänvisar till bestämmelserna om förfarandet vid anmärkning och klagan i förvaltningslagen och patientlagen.
15 §.Tillsynsmyndighetens rätt att få uppgifter. Paragrafen reglerar skyldigheten för Enheten för hälso- och sjukvård för fångar att på begäran avgiftsfritt lämna ut sådana uppgifter och utredningar till regionförvaltningsverket och Valvira som är nödvändiga för fullgörandet av respektive verks styrnings- och tillsynsuppdrag, oberoende av sekretessbestämmelserna. De uppgifter som behövs för utredning av organisationstillsynsärenden är ofta offentliga. Vid utredning av dessa ärenden kan man dock även behöva till exempel uppgifter ur journalhandlingar eller andra uppgifter som enligt lag är sekretessbelagda, och därför är denna bestämmelse motiverad.
4 kap. Särskilda bestämmelser
16 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter. Närmare bestämmelser om direktionen och dess uppgifter utfärdas enligt det föreslagna 1 mom. genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet utfärdas också närmare bestämmelser om personalen vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar och om behörighetsvillkoren för och anställningen av de ledande tjänstemännen. Närmare bestämmelser om enhetens interna arbetsfördelning och om hur verksamheten i övrigt ska ordnas ges enligt 2 mom. i enhetens interna arbetsordning som fastställs av direktionen.
5 kap. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
17 §. Ikraftträdande. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2016.
18 §.Övergångsbestämmelser. I den övriga lagstiftningen kan det fortfarande finnas hänvisningar till Brottspåföljdsmyndighetens hälsovårdsenhet eller den tidigare Fångvårdsväsendets hälsovårdsenhet. Därför konstateras i paragrafens 1 mom. att en sådan hänvisning i någon annan lag eller förordning eller i beslut av statsrådet eller ett ministerium efter att lagen trätt i kraft avser en hänvisning till Enheten för hälso- och sjukvård för fångar.
Antalet tjänster som överförs från Brottspåföljdsmyndigheten är 197. Alla personer som överförs är anställda i tjänsteförhållande. På överföringen tillämpas bestämmelserna i 2 kap. om omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen i statstjänstemannalagen. I samband med omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen överförs tjänsterna och förflyttas de tjänstemän som utnämnts till tjänsterna till samma ämbetsverk som uppgifterna överförs till. Tjänstemän som utnämnts till ett tjänsteförhållande för viss tid övergår till anställning vid ämbetsverket för den tid tjänsteförhållandet varar. Tjänster får överföras utan tjänstemannens samtycke om de överförs inom eller till tjänstemannens pendlingsregion. Med pendlingsregion avses ett område enligt 1 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). I praktiken fortsätter de anställda vid sina nuvarande verksamhetsställen.
Enheten för hälso- och sjukvård för fångar blir inte en del av Institutet för hälsa och välfärd, utan ett ämbetsverk som lyder under institutet. Om inte något annat föreskrivs eller avtalas utesluts således personalen vid enheten från och med ikraftträdandet av organisationsreformen från det tjänstekollektivavtal om lönesystemet som den omfattats av vid Brottspåföljdsmyndigheten. Lönerna ändras då till totallöner i euro.
I samband med organisationsreformer inom statsförvaltningen som går ut på att inrätta ett nytt ämbetsverk och sluta tillämpa det tidigare lönesystemet är det i regel praxis att bereda och avtala om det nya ämbetsverkets lönesystem med beaktande av verkets särdrag och särskilda behov. Även om detta vanligen är den rätta utgångspunkten är det tidskrävande att skapa ett nytt system på detta sätt, och det nya lönesystemet kan i praktiken införas endast med en lång övergångsperiod. I detta fall överförs samtliga personer med stöd av lagen till enheten från Brottspåföljdsmyndigheten, alltså från ett och samma lönesystem. Därmed finns det inget behov av att harmonisera lönerna och lönepolitiken, såsom vid överföring från flera olika ämbetsverk. Därför är det ändamålsenliga alternativet att föreskriva att lönesystemet vid enheten är, från det att den inrättas, det lönesystem som tillämpas på enhetens personal vid Brottspåföljdsmyndigheten, sådant det är vid tidpunkten för inrättandet av ämbetsverket till utgången av den pågående avtalsperioden. Detta innebär att inga rådande omständigheter förändras och inga lönepolitiska konsekvenser eller extra kostnader eller behov av att trygga lönenivån uppstår vid bytet av lönesystem.
En sådan organisationsändring mellan ämbetsverk inom statsförvaltningen innebär inte en sådan överlåtelse av rörelse som avses i arbetslagstiftningen, och bestämmelserna om överlåtelse av rörelse tillämpas inte på ändringen. Överlåtelse av rörelse är enligt tjänste- och arbetskollektivavtalen förknippad med så kallad succession, vilket innebär att den nya ägaren är bunden till det tjänste- eller arbetskollektivavtal som följs i den rörelse som överlåts tills den gällande avtalsperioden går ut. I detta fall föreskrivs, även om det inte är fråga om överlåtelse av rörelse, att det tjänstekollektivavtal om lönesystem som tillämpas på enhetspersonalen vid Brottspåföljdsmyndigheten ska föranleda succession enligt bestämmelserna i 5 § i lagen om kollektivavtal.
1.5
Fängelselagen
1 kap. Allmänna bestämmelser om verkställighet av fängelse
4 §.Organisationen för verkställighet av fängelse. Enligt den gällande lagstiftningen är det Brottspåföljdsmyndighetens hälsovårdsenhet som svarar för ordnandet av hälso- och sjukvård för fångar. Bestämmelser om detta finns förutom i 1 kap. 4 § i fängelselagen även i 4 § i lagen om Brottspåföljdsmyndigheten och 2 § i statsrådets förordning om Brottspåföljdsmyndigheten.
Till följd av den föreslagna överföringen mellan förvaltningsområden föreslås det att 1 mom. om organisationen för verkställigheten av fängelse ändras så att det är Enheten för hälso- och sjukvård för fångar, som avses i lagen om Enheten för hälso- och sjukvård för fångar ( / ), som svarar för ordnandet av hälso- och sjukvården.
2 kap. Inledande av verkställighet
10 §.Beslutanderätt. I paragrafen föreskrivs om beslutanderätten vid uppskov i verkställigheten av fängelsestraff som beviljas av olika anledningar. Enligt paragrafens gällande 1 mom. ska ett utlåtande från Brottspåföljdsmyndighetens hälsovårdsenhet begäras när uppskov söks av hälsoskäl. I bestämmelsen görs den tekniska ändring som förutsätts i och med den föreslagna reformen så att utlåtande om uppskov ska begäras av Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Beslutanderätten i ärendet kvarstår hos direktören för bedömningscentrumet eller den tjänsteman som förordnats till direktörens ställföreträdare.
5 kap. Placering i fängelset
9 §.Beslutanderätt. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om beslutanderätten i fråga om placering av fångar på avdelningar, avskilt boende på egen begäran samt intagning på Brottspåföljdsmyndighetens sjukhusenhet och utskrivning därifrån. I momentet görs en ändring så att den överläkare som svarar för verksamheten på ett sjukhus vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar eller en av denne utsedd läkare beslutar om intagning och utskrivning.
10 kap. Social- och hälsovård
1 §.Hälso- och sjukvård för fångar. Enligt paragrafens gällande 1 mom. ska Brottspåföljdsmyndigheten ordna eller på något annat sätt garantera hälso- och sjukvård samt medicinsk rehabilitering som motsvarar fångarnas medicinska behov. I och med den föreslagna reformen överförs ansvaret för ordnandet av hälso- och sjukvården på Enheten för hälso- och sjukvård för fångar, medan ansvaret för att en fånge får den vård och rehabilitering som behövs kvarstår hos Brottspåföljdsmyndigheten.
Den nya Enheten för hälso- och sjukvård för fångar svarar för ordnandet av hälso- och sjukvård samt medicinsk rehabilitering som motsvarar fångarnas medicinska behov.
Gällande bestämmelser om organisationen inom hälsovårdsenheten finns i 2 § i statsrådets förordning om Brottspåföljdsmyndigheten. Enligt paragrafens 5 mom. finns vid hälsovårdsenheten sjukhus och polikliniker som har verksamhetsställen vid olika enheter inom en brottspåföljdsregion samt vid behov övriga verksamhetsenheter. På lagnivå föreslås det att bestämmelser om organisationen tas in i 1 mom. Dessutom ändras instansen till Enheten för hälso- och sjukvård för fångar i och med överföringen av förvaltningen. Omnämnandet av övriga verksamhetsenheter utelämnas.
På en fånge som är patient vid den nya Enheten för hälso- och sjukvård för fångar tillämpas fortsättningsvis bestämmelserna i fängelselagen. Eftersom ordnandet av hälso- och sjukvård för fångar övergår till social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde föreslås det att ett omnämnande av detta för tydlighetens skull tas i in paragrafen. Även om Enheten för hälso- och sjukvård för fångar administrativt sett är en separat myndighet och hör till ett annat förvaltningsområde är den dock en enhet som fungerar i fängelset och utgör en del av fängelset.
I fängelselagen finns omfattande bestämmelser om fångarnas rättigheter och skyldigheter. Därför föreskrivs även om hälso- och sjukvården för fångar fortsättningsvis vid sidan av andra lagar i 10 kap. i fängelselagen, trots att ansvaret för genomförandet av hälso- och sjukvården överförs på en annan enhet inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde. I och med att fängelselagen tillämpas på fångar som är patienter vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar tryggas det fortsatta tillämpandet av till exempel de gällande bestämmelserna om kontroller, förvaltandet av fångarnas egendom samt umgängesrätt på patienterna inom fångvården. Vid verksamhetsställena för Enheten för hälso- och sjukvård för fångar arbetar utöver yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården även Brottspåföljdsmyndighetens tjänstemän i övervakningsuppdrag, och dessa behåller sina befogenheter även efter överföringen av förvaltningen.
En fånge som vårdas vid Brottspåföljdsmyndighetens hälsovårdsenhet är alltjämt skriven vid det fängelse där han eller hon placerats. Överföringen av förvaltningen av hälso- och sjukvården för fångar medför inga ändringar i detta avseende. Samma beslutanderätt gäller även fångar som placeras i den nya Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Utgångspunkten är att fängelset där en fånge är placerad fattar besluten om fången i fråga. Endast sådana inspektions- och tillsynsärenden som i praktiken är omöjliga att avgöra i det fängelse där fången är placerad avgörs vid det fängelse som ligger i anslutning till sjukhusenheten.
2 §.Temporär vård och undersökning utanför fängelset. I paragrafens 1 mom. görs en teknisk ändring till följd av överföringen mellan förvaltningsområden. Den gällande bestämmelsen föreskriver att en fånge som är sjuk eller skadad och inte på tillbörligt sätt kan vårdas eller undersökas i fängelset ska sändas utanför fängelset. Med vård utanför fängelset avses i den gällande bestämmelsen vård som ges någon annanstans än vid fängelsepolikliniken, Fångsjukhuset eller Brottspåföljdsmyndighetens hälsovårdsenhet. Ordet ”fängelse” i bestämmelsen ändras till ”Enheten för hälso- och sjukvård för fångar”, men i sak motsvarar bestämmelsen den gällande bestämmelsen. En överföring till Enheten för hälso- och sjukvård för fångar är alltså inte en sådan överföring till vård utanför fängelset som avses i paragrafen.
Enligt kapitlets 10 § 2 mom. är det fängelsedirektören som fattar beslut om att sända en fånge för vård utanför fängelset, efter att om möjligt först ha hört en läkare. Beslutanderätten kvarstår hos fängelsedirektören. Under temporär vård ligger ansvaret för övervakningen av fången hos fängelset, som ska ordna den övervakning som behövs för tiden för vård och undersökningar.
3 §.Frigivning från ett fängelse för vård. I paragrafens 1 mom. görs en liknande ändring av ordalydelsen som i 2 § till följd av överföringen mellan förvaltningsområden. Enligt gällande lagstiftning kan en fånge under vissa förutsättningar friges för vård utanför fängelset om behandling av fången i fängelset eller i temporär vård enligt 2 § är särskilt svår att ordna. Enligt den föreslagna ändringen är det fråga om att frige en fånge för vård någon annanstans än vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar eller för annan vård än den som anges i 2 §.
7 §.Kostnader för hälso- och sjukvård. I paragrafen finns bestämmelser om statens betalningsskyldighet när vården utanför fängelset är ordinerad eller godkänd av en läkare vid Brottspåföljdsmyndigheten. Läkare vid Brottspåföljdsmyndigheten ska enligt förslaget ändras till läkare vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. I samband med beredningen övervägdes en flyttning av bestämmelsen till lagen om Enheten för hälso- och sjukvård för fångar, men den ansågs fortsättningsvis passa naturligare i 10 kap. om social- och hälsovård i fängelselagen.
8 §.Vård på egen bekostnad. En fånges rätt att på egen bekostnad få medicinering, undersökning och annan hälso- och sjukvård förutsätter efter överföringen av förvaltningen tillstånd av en läkare vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar, inte en läkare vid Brottspåföljdsmyndigheten.
10 §.Beslutanderätt. Enligt paragrafens 1 mom. fattas beslut om medicinering, innehav av mediciner, undersökning och annan hälso- och sjukvård som gäller fångar i fängelser av en läkare vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Beslut om tandvård fattas av en tandläkare som inte behöver vara en tjänsteman vid Enheten för hälso- och sjukvård för fångar. Ändringen i detta moment gäller endast ändring av enhetsnamnet på det sätt som förutsätts i och med överföringen mellan förvaltningsområden.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om beslutanderätten när en fånge sänds för temporär vård eller undersökning utanför fängelset eller när beslut fattas om att frige en fånge för vård. Fängelsedirektören beslutar, efter att om möjligt ha hört en läkare, om att sända en fånge för vård eller undersökning enligt 2 §. Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet beslutar på framställning av fängelset och efter att ha hört den läkare som är föreståndare för Enheten för hälso- och sjukvård för fångar om frigivning från fängelset enligt 3 §.
11 §.Närmare föreskrifter. Brottspåföljdsmyndighetens centralförvaltningsenhet kan meddela närmare föreskrifter om ordnande av hälsokontroller samt hälso- och sjukvård för fångar i fängelserna. Fyra sådana gällande föreskrifter har meddelats. Efter överföringen av förvaltningen ska ovan nämnda föreskrifter meddelas av Institutet för hälsa och välfärd.
12 kap. Brevväxling, telefonsamtal och elektronisk kommunikation
1 §.Brevväxling och granskning av postförsändelser. I paragrafens 2 mom. görs en teknisk ändring till följd av överföringen mellan förvaltningsområden.