6.1
Lagen om förvaltningen av, tillsynen över och granskningen av Europeiska unionens facilitet för återhämtning och resiliens
1 §.Tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om lagens tillämpningsområde. Lagen tillämpas på beviljandet och utbetalningen av stöd till projekt finansierade med medel ur Europeiska unionens facilitet för återhämtning och resiliens samt förvaltningen av, tillsynen över och granskningen av projekten. Med ett projekt avses samtliga enskilda åtgärder som finansieras med medel ur faciliteten för återhämtning och resiliens oberoende av vilken den genomförande instansen är (t.ex. stödmottagaren, någon annan än mottagaren eller staten själv i enlighet med 7 § 3 mom. i statsunderstödslagen).
Lagen tillämpas inte på ärenden i vilka landskapet Åland har lagstiftningsbehörighet i enlighet med (1144/1991) 18 § i självstyrelselagen för Åland. De rättsområden som anknyter till de sex grundpelarna i tillämpningsbestämmelsen för artikel 3 i förordningen om unionens instrument för återhämtning och resiliens hör huvudsakligen under landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet. Även de i Finlands plan för återhämtning och resiliens ingående åtgärder som vidtas på Åland berör ärenden som hör under landskapets lagstiftningsbehörighet (hälso- och sjukvård, utbildning och näringsverksamhet). Lagen tillämpas därmed inte på genomförandet av sådana i Finlands plan för återhämtning och resiliens ingående projekt där landskapet Åland ansvarar för genomförandet och inte heller på stöd där en stödmyndighet verksam på Åland ansvarar för beviljandet. Det är möjligt att med en överenskommelseförordning i enlighet med 32 § i självstyrelselagen på en riksmyndighet överföra sådana tillsyns- och inspektionsuppgifter som landskapsförvaltningen ansvarar för och som krävs enligt återhämtnings- och resiliensförordningen.
2 §.Förhållande till annan lagstiftning. Lagen är en speciallag för projekt som finansieras med faciliteten för återhämtning och resiliens. På projekt som finansieras med faciliteten för återhämtning och resiliens tillämpas också sådana bestämmelser om den aktuella stödmyndighetens verksamhet som finns i annan lagstiftning, om inget annat föreskrivs i den lag som nu stiftas. De bestämmelser som tillämpas på beviljandet av stöd och stödprocessen ingår i praktiken redan för det mesta i annan gällande lagstiftning. Den befintliga lagstiftningen kan också tillämpas på ett kompletterande sätt. Det här kan exempelvis vara fallet om det i annan lagstiftning finns bestämmelser gällande ett visst stöd som innehåller bredare begränsningar för beviljandet eller utbetalningen av stödet eller bredare rättigheter att få uppgifter och inspektionsrättigheter än i den lag som nu stiftas. Däremot får sådana bestämmelser i annan lagstiftning inte tillämpas där tillämpningen skulle betyda att rättigheterna och skyldigheterna i den lag som nu stiftas inte kommer att iakttas.
3 §.Definitioner. I 3 § finns det bestämmelser om lagens viktigaste begrepp.
Enligt 1 punkten avses med faciliteten för återhämtning och resiliens en i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens avsedd facilitet. I lagen används för förordningen termen förordningen om faciliteten för återhämtningen och resiliens.
Enligt punkt 2 avses med planen för återhämtning och resiliens den av Europeiska unionens råd godkända planen för återhämtning och resiliens för Finland.
Enligt punkt 3 avses med medel från faciliteten för återhämtning och resiliens de medel som anvisas Finland ur faciliteten för återhämtning och resiliens.
I 4 punkten definieras begreppet stöd. Det finns tre olika situationer för stöd i anknytning till användningen av de anslag ur faciliteten för återhämtning och resiliens som tagits in i statsbudgeten.
För det första är det fråga om ett stöd när en myndighet eller en instans som enligt lag sköter statsbidragsmyndighetens uppgifter beviljar finansiering för förverkligandet av ett projekt inom ramen för genomförandet av planen för återhämtning och resiliens till en stödmottagare utanför staten eller till en annan statlig myndighet. För det interna finansieringsförhållandet inom staten som rättsperson används i bestämmelsen ett begrepp enligt vilket det är fråga om finansiering beviljad till en annan statlig myndighet (i stället för ett statsstöd som beviljas med ett överklagbart förvaltningsbeslut om finansiering som motsvarar stödet).
Stödet kan också ges som varor. I sådana fall är det fråga om användning av det i bestämmelsen avsedda anslaget för genomförande av beslutet om stöd för anskaffning av varor eller tjänster. I Finlands plan för återhämtning och resiliens är ett exempel på ett sådant stöd det av Egentliga Finlands NTM-central beviljade gipsbehandlingsstödet för jordbruksmark, som på jordbrukarens ansökan beviljas som en avgiftsfri gipsbehandlingstjänst.
För det tredje kan en statlig myndighet för vilken de i bestämmelsen avsedda anslagen har införts i statsbudgeten eller för genomförandet anvisats i den detaljerade indelningen av budgeten själv genomföra projektet. I så fall är det fråga om ett projekt som stödmyndigheten själv genomför. Som begrepp hör också ersättandet av stödmyndighetens administrativa kostnader i den utsträckning som användningen av faciliteten för återhämtning och resiliens får användas för detta ändamål till gruppen projekt som stödmyndigheten själv producerat.
I punkt 5 definieras begreppet stödmyndighet. Med stödmyndighet avses för det första en statlig myndighet som beviljar stöd till en icke-statlig person eller till en annan statlig myndighet. Begreppet stödmyndighet täcker också en situation där en statlig myndighet använder anslag ur faciliteten för återhämtning och resiliens anvisade till myndigheten i statsbudgeten för ett projekt som myndigheten själv genomför. I så fall är den statliga myndigheten, i enlighet med principen om att uppgifterna ska skiljas på, både stödmyndighet och en i punkt 6 avsedd stödmottagare och på myndigheten tillämpas i så fall bestämmelserna för både stödmyndighet och stödmottagare. Bland ministerierna är de statliga myndigheter som använder stöd för sina egna projekt i Finlands plan för återhämtning och resiliens utrikesministeriet, finansministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, kommunikationsministeriet, arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och miljöministeriet samt bland ämbetsverken och institutionerna Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet, Innovationsfinansieringsverket Business Finland, närings-, trafik- och miljöcentralerna, närings-, trafik- och miljöcentraler samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter, Energimyndigheten, Lantmäteriverket, Utbildningsstyrelsen, Servicecentret för kontinuerligt lärande och sysselsättning, Transport- och kommunikationsverket Traficom, Finlands Akademi, arbets- och näringsbyråerna samt Trafikledsverket.
Till stödmyndigheterna hör utöver de statliga myndigheterna också sådana rättspersoner som med stöd i lag sköter statsbidragsmyndigheternas uppgifter och som beviljar stödmottagaren stöd eller som fattar beslut om att använda ett sådant anslag som avses i punkt 4 för ett projekt som rättspersonen själv genomför. I Finlands program för återhämtning och resiliens är Business Finland Oy, som verkar under Innovationsfinansieringsverket Business Finland en sådan instans.
I punkt 6 definieras begreppet stödmottagare. Med stödmottagaren avses i första hand en fysisk eller juridisk person, som stödmyndigheten har beviljat ett stöd. Såsom redan har nämnts kan en sådan stödmottagare också vara en annan statlig myndighet. Med stödmottagare avses dessutom stödmyndigheten i de fall då den använder anslagen i punkt 4 för ett projekt som den själv genomför.
4 §.Finansministeriets uppgifter. I paragrafen finns det bestämmelser om finansministeriets uppgifter i egenskap av nationellt ansvarig myndighet för planen för återhämtning och resiliens.
Enligt 1 mom. 1 punkten är finansministeriets uppgift att bereda förslaget till Finlands plan för återhämtning och resiliens och förslag till ändringar i planen samt lämna in förslagen till kommissionen. Eftersom Finlands plan för återhämtning och resiliens trädde i kraft den 3 november 2021 tillämpas bestämmelsen endast för beredningen av eventuella ändringar i planen för återhämtning och resiliens. Bestämmelsen är informativ, men betonar finansministeriets centrala, nationella roll i förvaltningen av planen för återhämtning och resiliens.
Enligt 1 mom. 2 punkten är finansministeriets uppgift att med kommissionen ingå ett i artikel 23.1 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens avsett avtal som gäller det ekonomiska bidraget till Finland och vid behov ett i artikel 15 i den förordningen avsett låneavtal. Bestämmelsen om låneavtal införs i lagen för att bestämmelsen ska vara komplett, trots att Finlands plan för återhämtning och resiliens åtminstone än så länge inte innehåller användning av stöd i form av lån utan endast som bidrag. Överenskommelsen om ekonomiskt bidrag ingicks med kommissionen den 13 januari 2022.
Enligt 1 mom. 3 punkten ska finansministeriet med kommissionen ingå en operativ överenskommelse enligt artikel 20.6 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Enligt den aktuella punkten i artikeln gäller den operativa överenskommelsen bland annat arrangemangen kring uppföljning och genomförande av planen för återhämtning och resiliens samt tidtabellerna, indikatorerna i anknytning till bedömningen av hur målen och delmålen som ingår i planen har uppnåtts samt arrangemangen enligt vilka kommissionen får obegränsad tillgång till den nödvändiga bakgrundsinformationen.
Enligt 1 mom. 4 punkten hör det till finansministeriets uppgifter att ansvara för riktigheten i de uppgifter som i enlighet med artikel 22.2 c i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens ska ingå i begäran om utbetalning, lämna den förvaltningsförklaring som ska fogas till begäran om utbetalning samt lämna in begäran om utbetalning till kommissionen. Den förvaltningsförklaring som finansministeriet ger är det uttalande av medlemsstaten som avses i artikeln om att medlen har använts för det avsedda ändamålet, att de uppgifter som lämnats in i samband med begäran om utbetalning är fullständiga, korrekta och tillförlitliga samt att de använda tillsynssystemen ger tillräcklig säkerhet om att medlen har förvaltats i enlighet med alla tillämpliga bestämmelser och i synnerhet i enlighet med bestämmelserna om undvikande av intressekonflikter, förebyggande av bedrägerier, korruption och dubbel finansiering ur faciliteten och unionens andra program enligt principen om klanderfri finansförvaltning. I begäran om utbetalning ingår också en av finanscontrollerfunktionen enligt 5 § i lagen upprättad sammanfattning av utförda revisioner. Finansministeriet ansvarar dock för den sammanfattning av eventuella till följd av revisionerna vidtagna korrigerande åtgärder, som enligt artikel 22.2.c ii i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens ska fogas till begäran om utbetalning. Beredningen av sammanfattningen av de korrigerande åtgärderna kan i enlighet med 4 § 3 mom. i lagen överföras på Statskontoret med en förordning av finansministeriet.
Enligt 1 mom. 5 punkten är det finansministeriets uppgift att ansvara för den rapportering som åläggs medlemsstaten i artiklarna 27 och 29.5 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Bestämmelserna i den förstnämnda kräver rapportering av hur genomförandet av planen för återhämtning och resiliens framskrider två gånger i året i samband med EU:s planeringstermin, den senare gäller de gemensamma indikatorerna för planen för återhämtning och resiliens. Kommissionens delegerade förordning om gemensamma indikatorer 2106/2021 gavs den 28 september 2021.
Enligt 1 mom. 6 punkten hör det till finansministeriets uppgift att samordna, anpassa och styra det nationella genomförandet av planen för återhämtning och resiliens samt ansvara för de uppgifter som i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens åläggs medlemsstaten och som inte hör till någon annan myndighets uppgifter. Bestämmelsen betonar finansministeriets centraliserade roll i beredningen och genomförandet av planen för åter-hämtning och resiliens såvida något annat inte föreskrivs för någon uppgift. Finansministeriets styrning sker bland annat genom föreskrifter utfärdade med stöd i lagen.
I 2 mom. finns det bestämmelser om vissa bemyndiganden för finansministeriet att utfärda förordningar. Enligt momentet får finansministeriet utfärda förordning om beredningen av planen för faciliteten för återhämtning och resiliens och ändringar av den samt detaljerna för ordnandet av förvaltningen av, uppföljningen av och tillsynen över stödet. De sistnämnda bestämmelserna kan till exempel gälla upprättandet och upprätthållandet av en beskrivning av stödmyndighetens förvaltnings- och tillsynssystem, de principer som ska beaktas vid åtskillnaden av arbetsuppgifterna hos stödmyndigheten och detaljerna i förvaltningsförklaringen från ministeriets eller stödmyndighetens ledning.
Enligt 3 mom. får man på Statskontoret överföra uppgifter för verifiering av uppgifternas riktighet och uppgifter i anknytning till beredningen av begäran om utbetalning såsom upprättandet av ett sammandrag över sådana vidtagna korrigerande åtgärder som avses i 1 mom. 4 punkten, rapporteringsuppgifter som avses i 1 mom. 5 punkten och förvaltningsuppgifter av teknisk natur som omfattas av 1 mom. 6 punkten genom förordning utfärdad av finansministeriet. Det kan exempelvis vara uppgifter med verifiering av att förvaltningsförklaringarna från ansvarsområdets ministerier och stödmyndigheterna under dem är korrekta i samband med finansministeriets förvaltningsförklaring eller sammanfattningen av korrigerande åtgärder som vidtagits med anledning av den revision som bifogas till begäran om utbetalning (punkt 4), uppgifter i anknytning till andra rapporter eller utredningar som sänds till kommissionen (punkt 5) eller uppgifter av teknisk karaktär i anknytning till samordningen av den nationella planen för återhämtning och resiliens som faller på finansministeriet (punkt 6).
Enligt 4 mom. får närmare bestämmelser om finansministeriets uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. Motsvarande rätt att utfärda förordning ingår också i paragraferna om de övriga myndigheternas uppgifter.
5 §.Finanscontrollerfunktionens uppgifter. I paragrafen föreskrivs det om finanscontrollerfunktionens uppgifter. Finansministeriets finanscontrollerfunktion har som uppgift att i egenskap av oberoende övervakare granska de projekt som har finansierats med faciliteten för återhämtning och resiliens. I sin roll är funktionens verksamhet oberoende av de övriga myndigheterna som deltar i förvaltningen och genomförandet av facilitetsmedlen och den ansvarar självständigt för revisionerna och rapporteringen av observationer. Innehållet i uppgiften motsvarar de uppgifter som tillsynsmyndighet över EU-program föreskriver för controllerfunktionen i olika lagar (t.ex. under programperioden 2021–2027 i 14 § i lagen om utveckling av regionerna och genomförande av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik (756/2021)).
Enligt 1 mom. 1 punkten ska controllerfunktionen göra en revision av skötseln av de uppgifter som finansministeriet, Statskontoret, ministerierna och stödmyndigheterna har anvisats enligt den lag som nu stiftas. Till den externa och oberoende controllerfunktionens uppgifter hör att genom revisioner utöva tillsyn över alla de nationella myndigheter som enligt lagstiftningen har uppgifter i anknytning till de ur faciliteten för återhämtning och resiliens beviljade stöden samt uppföljning och tillsyn över dem. Till sin karaktär är den tillsyn som controllerfunktionen utövar över de operativa myndigheterna granskning av att lagstiftningen har följts.
Enligt 1 mom. 2 punkten är controllerfunktionens uppgift att göra en revision av om stödmottagarna har använt stödet i enlighet med de bestämmelser, föreskrifter och villkor som gäller för stödet och om de mål som satts upp för användningen av stödet har uppnåtts. Även tillsynen över stödmottagarna är till sin karaktär granskning av att lagstiftningen har följts.
Enligt 1 mom. 3 punkten ska controllerfunktionen informera finansministeriet, Statskontoret och förvaltningsområdets och ansvarsområdets ministerium om resultaten av en revision utförd enligt punkterna 2 och 3. Med anmälningsskyldigheten säkerställs det att de myndigheter som ansvarar för genomförandet av faciliteten får information om oegentligheter.
Enligt 1 mom. 4 punkten ska controllerfunktionen upprätta en sådan sammanfattning av de revisioner som genomförts som avses i artikel 22 c ii i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Finansministeriet bifogar sammanfattningen till den begäran om utbetalning som lämnas in till kommissionen.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om utförandet av revisionerna. Revisionerna bör baseras på en revisionsplan och riskbedömning och de ska följa de internationellt godkända revisionsstandarderna. Beskrivningarna av metoderna och principerna för revisionerna och de använda internationella revisionsstandarderna definieras närmare i den revisionsstrategi som finanscontrollerfunktionen upprättar och som uppdateras enligt behov.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om finanscontrollerfunktionens uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.
6 §.Stödmyndighetens uppgifter. Paragrafen innehåller bestämmelser om stödmyndighetens uppgifter.
Enligt 1 mom. 1 punkten ansvarar stödmyndigheten för uppgifterna i anknytning till beviljandet av stöd inom sitt ansvarsområde. Enligt den lag som nu stiftas sker beviljandet av stödet liksom även de övriga faserna i stödprocessen såsom utbetalningen av stödet, uppföljningen av användningen och eventuellt återkrav till följd av tillämpningsbestämmelsen i 2 § i den lag som nu stiftas utgående från annan lagstiftning som gäller stödmyndighetens verksamhet (exempelvis statsunderstödslagen, som tillämpas såsom allmän lag eller lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet 2021–2028 (758/2021) eller utgående från dem båda) såvida avvikande bestämmelser inte ingår i den lag som nu stiftas eller i övrigt tillämplig lagstiftning.
Enligt 1 mom. 2 punkten ska stödmyndigheten följa upp användningen av stödet i enlighet med bestämmelserna i 12 §, det vill säga bland annat anmäla de separat fastställda och föreskrivna uppgifterna om uppföljning av stödet till Statskontoret för den centraliserade nationella uppföljningen av genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens. Stödmyndigheten ansvarar också för att uppgifterna om användningen av stödet och hur de mål som ställts upp för stödet uppnåtts samt tillsynen över stödet och revisionen av det som anmäls till Statskontoret är kompletta och felfria och motsvarar innehållskraven i Statskontorets centraliserade informationssystem.
Enligt 1 mom. 3 punkten ska stödmyndigheten inom en av finansministeriet utsatt tidsfrist till ansvarsområdets ministerium lämna in stödmyndighetens förvaltningsförklaring enligt 4 § 1 mom. 4 punkten över beviljade stöd och stöd som myndigheten själv använt. Finansministeriets förvaltningsförklaring till kommissionen grundar sig på de motsvarande bekräftelserna över de beviljade stöden från samtliga stödmyndigheter.
Enligt 1 mom. 4 punkten ska stödmyndigheten upprätta och föra en beskrivning av förvaltnings- och övervakningssystemet för de stöd som stödmyndigheten beviljat och själv använt. En uppdaterad beskrivning av förvaltnings- och tillsynssystemet och revisioner av hur det genomförts bidrar för sin del till att verifiera att stödmyndighetens interna kontroll är korrekt organiserad.
I 1 mom. 5 punkten finns det bestämmelser om stödmyndighetens skyldighet att anmäla brott och andra oegentligheter i anknytning till användningen av medlen för faciliteten för återhämtning och resiliens. Brotten ska anmälas till finansministeriet, finanscontrollerfunktionen, Statskontoret, förvaltningsområdets och ansvarsområdets ministerium, statens revisionsverk och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning anmäla sådana brott i anknytning till användningen av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens om vilka stödmyndigheten enligt 17 § 1 mom. i lagen om statens revisionsverk (676/2000) är skyldig att göra anmälan om brott samt andra oegentligheter som enligt Statskontorets beslut ska anmälas. Enligt den nämnda bestämmelsen får man låta bli att göra brottsanmälan endast om handlingen med beaktande av omständigheterna bör anses vara ringa.
En anmälan ska göras till de nämnda instanserna också vid andra oegentligheter som Statskontoret har föreskrivit att vid behov ska anmälas. Befogenheten att meddela föreskrift används om det visar sig vara nödvändigt exempelvis på grund av en överenskommelse om operativa arrangemang med kommissionen eller av andra orsaker. Begreppet oegentlighet hänvisar i enlighet med punkt 53 i den inledande texten till förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens till allvarliga brott mot bestämmelserna mot de åtgärder som stöds genom faciliteten, det vill säga bedrägerier, korruption och intressekonflikter eller allvarliga brott mot de skyldigheter som gäller överenskommelserna om finansieringsstöd. I enlighet med definitionen i artikel 1.2 i rådets förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95 avses med oegentligheter avses varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapernas allmänna budget eller budgetar som de förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för gemenskapernas räkning.
I 2 mom. finns det bestämmelser om stödmyndighetens skyldighet att för projekt som stödmyndigheten själv genomför internt, det vill säga administrativt, skilja på uppgifterna för beviljande av och tillsyn över stödet från uppgifterna i anknytning till genomförandet av projektet. Om stödmyndigheten inte fattar beslut om beviljandet av stöd för de projekt som myndigheten själv genomför ska den skilja på genomförandet av projektet och utövandet av tillsynen. Med kravet på att skilja på uppgifterna betonas det att den interna kontrollen av ett projekt som stödmyndigheten själv genomför och som finansieras med faciliteten för återhämtning och resiliens inte enbart kan grunda sig på normal förmansövervakning, som sker inom den organisatoriska enhet som ansvarar för projektet. Momentet innehåller dessutom en förtydligande bestämmelse om att den stiftade lagen och förordningar och föreskrifter utfärdade med stöd i den tillämpas också på projekt som stödmyndigheten själv utför.
Enligt 3 mom. får närmare bestämmelser om stödmyndighetens uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.
7 §.Statskontorets uppgifter. Det finns bestämmelser om Statskontorets uppgifter i paragrafen.
Enligt 1 mom. 1 punkten är Statskontorets uppgift att förvalta ett centraliserat, nationellt informationssystem för uppföljning av projekt som finansierats med medel från faciliteten för återhämtning och resiliens, i vilket de uppgifter som föreskrivs i 12 § eller med stöd av den paragrafen samlas. Eftersom de uppgifter som lämnas in till Statskontoret innehåller personuppgifter, som Statskontoret behandlar bland annat i sitt uppdrag enligt 2 punkten, är Statskontoret enligt denna lag även sådan personuppgiftsansvarig som avses i artikel 4.7 i EU:s allmänna dataskyddsförordning ((EU) 2016/679).
Enligt 1 mom. 2 punkten hör det till Statskontorets uppgifter att ge ministerierna och stödmyndigheterna vägledning om förvaltningen av, uppföljningen av och tillsynen över användningen av facilitetsmedlen. Statskontorets uppgift är dessutom att vägleda de i denna lag avsedda nationella myndigheterna vid inlämnandet av uppgifter enligt 12 § till det centraliserade informationssystemet.
Enligt 1 mom. 3 punkten ska Statskontoret verifiera att de av stödmyndigheterna inlämnade uppgifterna innehåller samtliga uppgifter som föreskrivs. Uppgiften är till sin karaktär en administrativ verifieringsuppgift.
Enligt 1 mom. 4 punkten ska Statskontoret för finansministeriet, finanscontrollerfunktionen samt Europeiska unionens behöriga institutioner, organ och byråer utgående från uppgifterna i systemet eller på annat sätt producera de uppgifter och utredningar som krävs för skötseln av deras lagstadgade uppgifter. Detta innebär framför allt framtagning av de uppgifter och utredningar som krävs för de nämnda myndigheternas tillsyns- och inspektionsuppgifter. Med stöd av informationssystemet producerar Statskontoret också för finansministeriet de nödvändiga uppgifterna för Finlands begäran om utbetalning.
Enligt 1 mom. 5 punkten ska Statskontoret utöva tillsyn över och verifiera genomförandet av planen för återhämtning och resiliens och användningen av facilitetsmedlen. Uppgiften inkluderar både administrativa granskningsuppgifter och egentliga inspektionsuppgifter. Statskontoret har rätt till de uppgifter (13 §) och den inspektionsrätt (15 §) som krävs för uppgiften. Statskontoret utövar tillsyn över såväl stödmyndigheterna och ministerierna som också över stödmottagarna.
Enligt 1 mom. 6 punkten ska Statskontoret utöva tillsyn över och verifiera att stödmyndigheten korrigerar fel och brister i förvaltningen eller i användningen av stödet som observerats i samband med tillsyn och inspektion utförd av Europeiska unionens behöriga institutioner, finanscontrollerfunktionen, finansministeriet, Statskontoret, ministerier eller stödmyndigheter. Statskontoret övervakar genomförandet av de korrigerande åtgärderna med både administrativa kontroller och vid behov genom inspektioner.
Enligt 1 mom. 7 punkten är Statskontorets uppgift att vid behov genom beslut ålägga stödmyndigheten vid behov genom beslut ålägga stödmyndigheten att inom utsatt tid korrigera fel och brister som Statskontoret observerar vid utförandet av verifierings- och tillsynsuppgifter för vilka stödmyndigheten inte inom rimlig tid har vidtagit korrigerande åtgärder även om bristen eller felet redan tidigare har observerats vid tillsyn utövad internt av en av Europeiska unionens behöriga institutioner, organ eller byråer, finanscontrollerfunktionen, finansministeriet, ett ministerium eller en stödmyndighet. Statskontoret har dock inte tillgång till några administrativa tvångsmedel för befästande av sitt beslut. Statskontorets beslut har trots det allmän betydelse för tillsynen över faciliteten. Beslutet är ett sådant ställningstagande av tillsynsmyndigheten enligt vilket stödmyndighetens agerande inte är lämpligt.
Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om Statskontorets uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.
8 §.Ministeriets uppgifter. Det finns bestämmelser om ministeriets uppgifter i paragrafen.
Enligt 1 mom. har respektive ministerium till uppgift att utöva tillsyn över att stödmyndigheterna inom ministeriets förvaltningsområde och ansvarsområde på behörigt sätt genomför planen för återhämtning och resiliens. I anknytning till detta och även inom ramen för övervakningen av förvaltningen inom ministeriet enligt 68 § 1 mom. i grundlagen ska ministeriet inte enbart följa med hur stödmyndigheternas plan för återhämtning och resiliens framskrider inom ministeriets förvaltningsområde och sektor utan också exempelvis bedöma om stödmyndighetens förvaltnings- och tillsynssystem är ändamålsenligt samt vid behov också i större omfattning utöva tillsyn över genomförandet av stöden inom sitt förvaltningsområde och sektor. I anknytning till detta har ministeriet full rätt att få uppgifter (13 §) och också rätt att utföra inspektioner hos förvaltningsområdets och ansvarsområdets stödmyndigheter samt de stödmottagare som har fått stöd av stödmyndigheterna (15 §). Enligt 1 mom. ska ministeriet också inom utsatt tid till finansministeriet i enlighet med 4 § 1 mom. 4 punkten lämna in ministeriets förvaltningsförklaring över stöd som ministeriet och stödmyndigheter inom ministeriets ansvarsområde beviljat och som stödmyndigheterna själva använt.
Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om ministeriets uppgifter enligt 1 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.
9 §.Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen. Enligt paragrafen ska de nationella myndigheter som avses i 2 kap., dvs. i 4–8 § (finansministeriet, finanscontrollerfunktionen, stödmyndigheterna, Statskontoret och ministerierna) vid skötseln av uppgifter enligt den föreslagna lagen på behörigt sätt beakta skyddet av Europeiska unionens ekonomiska intressen. Genom bestämmelsen betonas myndigheternas skyldighet att skydda unionens ekonomiska intressen på det sätt som avses i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.
10 §.Begränsningar i beviljandet av stöd. I paragrafen finns det bestämmelser om vissa begränsningar i beviljandet av stöd samt möjligheten att avvika från detta av särskilt vägande skäl. Som huvudregel för beviljandet av behovsprövade stöd gäller att stödmottagaren på ett korrekt sätt har skött sina offentligrättsliga och privaträttsliga skyldigheter. I regel betyder bestämmelsen att stöd inte kan beviljas, om det av ansökan om stöd och av en utredning kring ansökan framgår att någon av de begränsningar för beviljande av stöd som har listats i bestämmelsen gäller för den som ansöker om stödet. Motsvarande slag av bestämmelser ingår i nuläget i den sektorsspecifika stödlagstiftningen.
De begränsningar för beviljande av stöd som fastställs i 1 mom. gäller ett i 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) avsett annat företag eller organisation och stiftelse än en offentligrättslig juridisk person och ett universitet i form av en stiftelse. Till företagen och organisationerna i 3 § i företags- och organisationsdatalagen hör bland annat öppna bolag, kommanditbolag, aktiebolag, andelslag, föreningar, stiftelser och andra privaträttsliga juridiska personer, europabolag, europaandelslag, en europeiska ekonomiska intressegrupperingar, närings- eller beskattningssammanslutningar som avses i inkomstskattelagen (1535/1992) samt en fysisk person och ett dödsbo som utövar näringsverksamhet. Därmed gäller bestämmelserna exempelvis aktiebolag, föreningar, stiftelser och fysiska personer som utövar näringsverksamhet. Bestämmelserna tillämpas däremot inte på offentligrättsliga juridiska personer. Utanför tillämpningsområdet faller staten och statliga inrättningar, kommuner, samkommuner, församlingar och andra religionssamfund samt andra offentligrättsliga juridiska personer såsom ett offentligrättsligt universitet samt för tydlighetens skull genom ett separat omnämnande ett universitet i form av en stiftelse. Fysiska personer som inte driver näringsverksamhet, exempelvis personer som lyfter stipendier, omfattas inte heller av tillämpningsområdet.
Enligt 1 mom. 1 punkten får stöd inte beviljas om sökanden under det år som ansökan blev anhängig eller under de tre föregående kalenderåren upprepade gånger eller i betydande grad försummat att sköta registrerings-, anmälnings- eller betalningsförpliktelser som gäller skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringsavgifter eller avgifter som tas ut av Tullen och förpliktelserna fortfarande inte har uppfyllts när ansökan om stöd görs. Vid bedömningen av försummelsen ska stödmyndigheten fästa uppmärksamhet vid om försummelsen skett upprepade gånger och storleken på beloppet i euro. Försummelserna med betalningarna ska ha skett upprepade gånger och i betydande grad. Enstaka försummelser med anmälningar, som kan jämföras med glömska eller slarv eller till sin storlek små försummelser med betalningarna kan i allmänhet inte utgöra ett hinder för beviljande av stödet. Det är inte fråga om en försummelse om en av skattemyndigheten godkänd betalningsplan för skötsel av skatte- och avgiftsförsummelser har upprättats och den har följts.
Enligt 1 mom. 2 punkten får stöd inte beviljas om sökanden har skulder som är större än ringa och som är föremål för utsökning eller skulder som har återsänts från utsökningen med ett intyg över medellöshetshinder. Små skulder som utmäts får inte vara ett hinder för beviljande av stödet.
Enligt 1 mom. 3 punkten får stöd inte beviljas om sökanden har försatts i konkurs eller ett ärende som gäller försättande av sökanden i konkurs är anhängigt vid domstol.
Enligt 1 mom. 4 punkten får stöd inte beviljas om sökanden har underlåtit att iaktta ett beslut om återkrav av statsunderstöd fattat med stöd av 21 eller 22 § i statsunderstödslagen eller med stöd av någon annan lag. Beviljandet av ett nytt stöd till en sökande som inte har återbetalat återkrav på statsstöd kan inte utan särskilt vägande skäl anses vara ändamålsenligt. Detsamma gäller försummelser mot skyldigheterna i punkterna 5 och 6. I den första punkten gäller det underlåtenhet att iaktta ett sådant åläggande om omedelbar återbetalning av ett statligt lån eller en del av ett statligt lån som beviljats sökanden som meddelats sökanden genom beslut med anledning av sökandens svikliga eller felaktiga förfarande eller sökandens försummelse. Den senare punkten gäller underlåtenhet att iaktta ett i 1 § i lagen om tillämpning av vissa av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd (300/2001) avsett beslut om återkrav av stöd.
Enligt 2 mom. får stödmyndigheten med avvikelse från bestämmelserna i 1 mom. bevilja stöd, om det av synnerligen vägande skäl är ändamålsenligt. Det kan bland annat handla om en oförutsägbar och plötslig förändring av omständigheter som inte var förutsebar, såsom covid-19-pandemin. Att bevilja ett stöd i fall med väsentliga försummelser av skyldigheterna är dock exceptionellt och bör alltid grunda sig på en motiverad och dokumenterad utvärdering av det aktuella fallet.
Stödmyndigheten kan på olika sätt sträva efter att försöka avgöra om någon av begränsningarna i 10 § 1 mom. föreligger. I princip räcker det med att be sökande lämna uppgifterna. Om sökande lämnar väsentligt felaktiga uppgifter leder det till återkrav av ett stöd som getts i form av stöd enligt 21 § 3 punkten i statsunderstödslagen. I lindrigare situationer bör återkrav av ett behovsprövat statsstöd övervägas med stöd i 22 § i statsunderstödslagen. Om det gäller ett stöd i form av ett lån som beviljats på väsentligt felaktiga grunder får krav ställas på att lånet omedelbart ska återbetalas grundat på 7 § 1 mom. i lagen om statens långivning samt statsborgen och statsgaranti (449/1988).
Vid behov kan stödmyndigheten undersöka begränsningarna för beviljande av stöd hos olika myndigheter med stöd i sin rätt att få uppgifter. Den myndighet som beviljar stödet har också möjlighet att av enheten för utredning av grå ekonomi begära en sådan fullgöranderapport som avses i 5 § i lagen om enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010) förutsatt att stödmyndigheten med utredningsenheten har ingått ett avtal om utarbetande av fullgöranderapporter och att stödmyndigheten har tillgång till det för detta ändamål nödvändiga gränssnittet i informationssystemet. I fullgöranderapporten beskrivs det hurdan verksamhet och ekonomi en organisation eller en organisationsanknuten person samt en organisation eller organisationsanknuten person med direkt eller indirekt koppling till de förstnämnda har och hur de fullgör sina skyldigheter i anknytning till skatter, lagstadgade pensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter och avgifter som tullen tar ut. Med fullgöranderapporterna är det möjligt att avgöra om det finns någon sådan begränsning för beviljande av stödet som avses i 10 § 1 mom. punkterna 1–3.
Målet är att inom ramen för det hos finansministeriet pågående digitaliseringsprojektet för statsstöd skapa ett för alla statsbidragsmyndigheter gemensamt gränssnitt för förfrågningar till utredningsenheten som skulle vara tillgängligt 2023. Målet är dessutom att det i fortsättningen ska vara möjligt att ur informationssystemet på ett ställe kontrollera om den som ansöker om stöd har försummat något av en statsbidragsmyndighet fattat, lagakraftvunnet beslut om återkrav av statsstöd.
11 §.Begränsningar i utbetalningen av stöd. I paragrafen finns det bestämmelser om begränsningar i utbetalningen av stödet där avsikten är att helt eller delvis betala ut ett stöd eller överlåta ett stöd i form av en vara först senare än utan dröjsmål efter det att beslutet om stöd fattades. För att underlätta den administrativa bördan gäller paragrafen endast stöd som uppgår till minst 50 000 euro. I övrigt sammanfaller begränsningarna i utbetalningen med begränsningarna i beviljandet av stödet. Ett stöd får inte utan särskilt vägande skäl betalas ut eller ett stöd i form av vara överlåtas utan en efter beslutet om stödet erhållen ny utredning i ärendet, om utbetalningen eller överlåtelsen av ett stöd på minst 50 000 euro helt eller delvis betalas ut efter det att stödbeslutet fattades och det i utbetalningsskedet föreligger en begränsning för beviljande av stödet till stödmottagaren. Stödmyndigheten får dock avvika från detta av särskilt vägande skäl, det vill säga på motsvarande grunder som vid det ursprungliga beviljandet av stödet. Bestämmelsen tryggar att ett till sitt värde betydande stöd inte utbetalas eller överlåts till en sådan stödmottagare som inte längre uppfyller kraven för mottagande av stöd. I princip räcker det också vid utbetalningen av stödet att stödgivaren ber om de nödvändiga uppgifterna av stödmottagaren.
12 §.Centraliserad nationell tillsyn över användningen av stöd. I paragrafen finns det bestämmelser om den nationella tillsynen över användningen av stöd och ett informationssystem för ändamålet. För uppföljningen av och tillsynen över genomförandet av planen för återhämtning och resiliens grundas det ett i 7 § 1 mom. 1 punkten avsett nationellt informationssystem där uppgifterna om genomförandet av Finlands plan för återhämtning och resiliens uttömmande samlas in.
I 1 mom. finns det bestämmelser om de uppgifter som stödmyndigheten inom ramen för uppföljningen av och tillsynen över användningen av stödet ska registrera i det använda (egna eller av en annan myndighet ägda eller i den personuppgiftsansvarigas) informationssystemet och trots sekretessbestämmelserna anmäla till Statskontoret för genomförande av den centraliserade nationella uppföljningen av och tillsynen över planen för återhämtning och resiliens. Vid förvaltningen av planen för återhämtning och resiliens utnyttjar man i princip stödmyndigheternas existerande informationssystem eller informationssystem som stödmyndigheten använder och de för uppföljningen av och tillsynen över användningen av stödet nödvändiga uppgifterna ska registreras i dessa. Det är nödvändigt att införa bestämmelser om nödvändiga uppgiftsgrupper som inte nödvändigtvis i nuläget komplett ingår i datainnehållet i de existerande informationssystemen för uppföljningen av och tillsynen över projekt som finansieras med faciliteten för återhämtning och resiliens. Till de sekretessbelagda uppgifter som anmäls till Statskontoret hör exempelvis vissa personuppgifter och uppgifter om projekten som innehåller företagens affärshemligheter.
Enligt 1 mom. 1 punkten är de uppgifter som ska följas upp och anmälas till Statskontoret uppgifter om ansökan, beviljande, utbetalning, uppföljning, upphörande med utbetalning, återbetalning, inspektioner, återkrav och andra följdåtgärder i fråga om stöd, inbegripet behövliga uppgifter om bedömning och uppföljning av genomförandet av principen orsaka inte betydande skada enligt artikel 2.6 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens. Uppgifterna om förvaltningen av stödet är nödvändiga för åtgärderna för uppföljningen av planen för återhämtning och resiliens samt för hur finansieringen av åtgärderna framskrider. Uppgifterna om finansieringsutfallet ska bland annat rapporteras i samband med begäran om utbetalning som lämnas in till kommissionen och de utgör en del av det nedan nämnda informationsmaterial som visar hur delmålen och målen har förverkligats. Uppgifterna är också nödvändiga för den tillsyn som Statskontoret, finansministeriet och ministeriet utövar och för genomförandet av de revisioner som finanscontrollerfunktionen utför och exempelvis också för att kunna genomföra stickprov vid projektinspektionerna. Enligt artikel 2.6 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens avses med principen “orsaka inte betydande skada” att man inte stödjer eller bedriver ekonomisk verksamhet som medför betydande skada för något som helst miljömål, i den mening som avses i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088. Bedömningen och uppföljningen av principen om orsaka inte betydande skada ingår i det material som medlemsstaterna vid behov ska lämna in till kommissionen med det material som verifierar begäran om utbetalning. Bestämmelserna om det vid behov verifierande materialet föreskrivs åtgärdsspecifikt i den operativa överenskommelsen om ordnandet av faciliteten för återhämtning och resiliens mellan Finland och kommissionen.
Enligt 1 mom. 2 punkten ska stödmyndigheten registrera uppgifter om hur delmål och mål i planen för återhämtning och resiliens förverkligats genomförts i det använda informationssystemet och till Statskontoret anmäla uppgifterna om hur delmålen och målen genomförts i enlighet med planen för återhämtning och resiliens. Uppgifterna om hur delmålen och målen har uppnåtts, inklusive verifierande handlingar och rapporter, är nödvändiga för upprättandet och verifiering av den begäran om utbetalning som Finland lämnar in till kommissionen. Bestämmelserna om de uppgifter och det verifierande material som krävs för begäran om utbetalning ingår i den operativa överenskommelsen i faciliteten för återhämtning och resiliens mellan Finland och kommissionen, där dessa i detalj definieras separat för varje åtgärder i planen.
Enligt 1 mom. 3 punkten ska de uppgifter som avses i artikel 22.2 d i–iv i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens registreras och anmälas till Statskontoret. Artikel 22.2 d i förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens kräver att de uppgifter som ingår i d i−iv samlas in och görs tillgängliga.
Artikel 22.2 d i i förordningen om inrättandet av faciliteten för återhämtning och resiliens avser namnet på den slutliga stödmottagaren. Med den slutliga stödmottagaren avses mottagaren av stödet eller lånet. Om stödet gäller användningen av ett anslag som motsvarar medlen i faciliteten för återhämtning och resiliens som tagits med i statsbudgeten för anskaffning av vara eller tjänster är stödets slutliga mottagare den stödmottagare för vilken anskaffningen av varan eller tjänsten görs. Stödmyndigheterna är de slutliga stödmottagarna i de fall då de använder anslagen för ett projekt som de själva genomfört.
Artikel 22.2 d ii i förordningen om inrättandet av faciliteten för återhämtning och resiliens kräver att man samlar in och gör tillgängligt namnet på entreprenören och underentreprenören, om slutmottagaren av medel är en upphandlande myndighet i enlighet med unionsrätt eller nationella rätt avseende offentlig upphandling. Punkten gäller sådana projekt där den slutliga mottagaren är en sådan upphandlande enhet som avses i 5 § i lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016). Upphandlande enheter är statens, välfärdsområdenas, välfärdssamkommunernas, kommunernas och samkommunernas myndigheter, evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkan och deras församlingar samt andra myndigheter, statliga affärsverk, offentligrättsliga inrättningar som omfattas av upphandlingslagen samt vilken som helst upphandlare när den har fått över hälften av värdet på upphandlingen i stöd av den nämnda upphandlingsenheten. Om den slutliga mottagaren av medlen är en sådan upphandlande enhet som avses i 5 § i upphandlingslagen och om det inom ramen för det projekt som finansieras ur faciliteten för återhämtning och resiliens görs offentliga anskaffningar bör stödmyndigheten samla in och till Statskontoret meddela namnet på de uppdragsgivare och eventuella underentreprenörer som valts via upphandlingen. I praktiken bör man samla in och till Statskontoret utöver namnet på den som fått uppdraget och underleverantörerna också meddela fo-numret eller en annan identifierande beteckning.
Artikel 22.2 d iii i förordningen om inrättandet av faciliteten för återhämtning och resiliens gäller de förnamn, efternamn och födelsedatum för den eller de verkliga huvudmännen för den slutliga mottagaren av medel i d i och uppdragsgivarnas verkliga ägare och förmånstagarna i d ii som stödmyndigheten ska samla in och anmäla till Statskontoret. Med sekundär ägare och förmånstagare avses de i artikel 3.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, härefter penningtvättsdirektivet, avsedda instanserna. I den finländska lagstiftningen finns definitionen av verklig förmånstagare i 1 kap. 5–7 § i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017), härefter lagen om penningtvätt. Patent- och registerstyrelsen upprätthåller ett register över förmånstagare inom ramen för registret om bolagsformer där man samlar uppgifterna om sammanslutningarnas verkliga ägare och förmånstagare. Det finns bestämmelser om registrering av företagets verkliga förmånstagare i handelsregisterlagen (129/1979), bestämmelser om registrering av en förenings styrelseledamöter i föreningslagen (503/1989), bestämmelser om registrering av styrelseledamöter i trossamfund i religionsfrihetslagen (453/2003) och bestämmelser om registrering av en stiftelses styrelseledamöter och medlemmar i förvaltningsrådet i stiftelselagen (487/2015).
Enligt artikel 3.6 i penningtvättsdirektivet avses med ägare och huvudman en eller flera fysiska personer som ytterst äger en sammanslutning och i den använder sitt bestämmande inflytande eller en eller flera fysiska personer för vilka affärstransaktionen utförs eller verksamheten utövas. För sammanslutningarnas del avses de personer som äger över 25 % av aktierna, rösträtterna eller ägarandelen direkt eller indirekt genom ett annat företag eller en annan sammanslutning eller på annat sätt har bestämmande inflytande. Om ägaren och förmånstagaren inte går att identifiera (det nämnda tröskelvärdet på 25 % ägande inte överskrids eller identifieringen inte lyckas) avses med verklig ägare och förmånstagare en eller flera fysiska personer som sitter i den högsta ledningen. Enligt 5 § 4 mom. i lagen om penningtvätt ska som verklig förmånstagare betraktas styrelsen för eller ansvariga bolagsmän, verkställande direktören eller en person i motsvarande ställning i den juridiska person som granskas. Enligt 7 § i lagen om penningtvätt betraktas som verkliga förmånstagare i ideella föreningar enligt föreningslagen (503/1989) styrelsemedlemmar som är antecknade i föreningsregistret. Som verkliga förmånstagare i religionssamfund enligt religionsfrihetslagen (453/2003) betraktas styrelsemedlemmar som är antecknade i registret över religionssamfund. Som verkliga förmånstagare i stiftelser enligt stiftelselagen (487/2015) betraktas styrelseledamöter och förvaltningsrådsledamöter som är antecknade i stiftelseregistret. Som verkliga förmånstagare i bostadsaktiebolag och ömsesidiga fastighetsaktiebolag enligt lagen om bostadsaktiebolag (1599/2009) betraktas styrelseledamöter som är antecknade i handelsregistret. Med ägare och förmånstagare avses inte i de ovanstående fallen ägare och förmånstagare i ett bolag som är objekt för handel på en reglerad marknad.
Artikel 22.2 d iv i förordningen om inrättandet av faciliteten för återhämtning och resiliens avser en förteckning över eventuella åtgärder för genomförande av reformer och investeringsprojekt inom ramen för planen för återhämtning och resiliens, det totala offentliga finansieringsbeloppet för dessa åtgärder, med angivande av det belopp som betalats ut inom ramen för faciliteten och andra unionsfonder. Med förteckningen över eventuella åtgärder för genomförande av reformer och investeringsprojekt inom ramen för planen för återhämtning och resiliens avses en förteckning över de individuella projekt som finansierats ur faciliteten för återhämtning och resiliens. I Finland avser det här projekt som stödmyndigheten själv genomfört samt för stödet i form av stöd, lån och varor den i det slutliga beslutet om beviljandet specificerade stödmottagarens projekt. Med offentlig finansiering avses all finansiering som allokerats till projektet från offentliga finansieringskällor, också nationell finansiering. I praktiken bör uppgifterna i iv kunna sammanställas och rapporteras utgående från de uppgifter om projektet som avses i 1 mom. 1 punkten.
Enligt 1 mom. 4 punkten ska även uppgifterna om de gemensamma indikatorer som avses i artikel 1 f i kommissionens delegerade förordning (2021/2106) om komplettering av Europa-parlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens genom fastställande av gemensamma indikatorer och närmare beståndsdelar i resultattavlan för återhämtning och resiliens samlas in och registreras. Dessa fjorton indikatorer, som anges i bilagan till förordningen, gäller besparingar i årsförbrukningen av primärenergi, ytterligare operativ kapacitet installerad för förnybar energi, Infrastruktur för alternativa bränslen (tank- eller laddningsstationer), antal människor som omfattas av åtgärder för skydd mot översvämningar, okontrollerade skogsbränder och andra klimatrelaterade naturkatastrofer, ytterligare bostäder med internetanslutning via nät med mycket hög kapacitet, företag som får stöd att utveckla eller införa digitala produkter, tjänster och tillämpningsprocesser, användare av nya och uppgraderade offentliga digitala tjänster, produkter och processer, forskare som arbetar vid forskningsanläggningar som får stöd, företag som får stöd (varav: små (däribland mikroföretag), medelstora och stora företag), antal deltagare i utbildning samt antal personer som är anställda eller arbetssökande, kapaciteten vid nya och moderniserade hälsovårdsanstalter, klassrumskapaciteten för nya och omarbetade barnomsorgstjänster och utbildningsutbudet samt antalet ungdomar i åldern 15–29 år som får stöd.
Enligt 2 mom. ska stödmyndigheten utöver vad som föreskrivs i 1 mom. i det använda in-formationssystemet lagra de av Statskontoret föreskrivna för den centraliserade nationella uppföljningen av och tillsynen över planen för återhämtning- och resiliens väsentliga offentliga uppgifterna samt anmäla dessa till Statskontoret. Utöver 1 mom. 1–4 punkterna kan det för faciliteten för återhämtning och resiliens uppstå ett behov att samla in och rapportera också sådana uppgifter som inte på ett uttömmande sätt kan definieras när denna lag stiftas. De för uppföljningen och tillsynen väsentliga uppgifterna kan preciseras bland annat i den anvisning som kommissionen senare ger eller utgående från det nationella behovet av information. Statskontoret kan endast föreskriva att stödmyndigheten lämnar in sådana uppgifter som inte är sekretessbelagda.
Enligt 3 mom. ska stödmyndigheten, ett ministerium som inte är stödmyndighet samt finansministeriet och finanscontrollerfunktionen ska trots sekretessbestämmelserna anmäla inspektioner som utförts med stöd av denna lag och överlämna inspektionsrapporter över dem till Statskontoret. Informationen om de inspektioner som utförts är nödvändig för tillsynen över medlen i faciliteten för återhämtning och resiliens samt för beredning av begäran om utbetalning som görs till kommissionen. Enligt artikel 22.2 c ii) i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens ska till begäran om utbetalning bifogas en sammanfattning av de revisioner som genomförts, inklusive konstaterade brister och eventuella korrigerande åtgärder som vidtagits.
Enligt 4 mom. får Statskontoret meddela stödmyndigheterna närmare föreskrifter om uppgifter som med stöd av 1 mom. ska lämnas in. Statskontoret får inte föreskriva om inlämnandet av sådana uppgifter som inte faller under 1 mom. utan endast minimerande inom ramen för 1 mom. tillämpningsområde (minimering av de uppgifter som ska lämnas in och hanteringen av dem i enlighet med artikel 5.1 c i EU:s allmänna dataskyddsförordning). Noggrannare föreskrifter om innehållet i uppgifterna kan vara nödvändiga när innehållet i de uppgifter som ska samlas in i det av Statskontoret i 7 § 1 mom. 1 punkten avsedda informationssystemet preciseras eller kommissionen ger en preciserande anvisning.
I 5 mom. finns det bestämmelser om att Statskontoret får meddela föreskrifter till stödmyndigheterna, ministerierna, finansministeriet och finanscontrollerfunktionen om det tekniska utförandet för inlämnandet av de i 12 § avsedda uppgifterna. I praktiken förs uppgifterna antingen över från det system som stödmyndigheten använder digitalt till Statskontorets system eller i viss utsträckning matas de in separat. Det tekniska genomförandet av hur uppgifterna lämnas kan preciseras eller ändras när det nationella informationssystem som Statskontoret upprätthåller utvecklas, vilket betyder att det bör vara möjligt att ge tekniska föreskrifter om metoden för överförandet av uppgifterna.
I 6 mom. finns det bestämmelser om begränsningar för överlämnande av uppgifter grundat på säkerhetsklassificering. Enligt momentet överlämnas till Statskontoret med stöd i 12 § inte handlingar, eller uppgifter om dem, som getts en säkerhetsklassificering som är högre än säkerhetsklass IV i enlighet med lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen. Statskontoret har liksom de övriga lagstadgade nationella myndigheterna dock med stöd i 13 § möjlighet att på begäran få information också om en sådan handling, om handlingen eller uppgiften är nödvändig för att den aktuella myndigheten ska kunna sköta de i denna lag föreskrivna uppgifterna.
Paragrafen innehåller inte bestämmelser om hur uppgifterna ska överlåtas. Enligt 22 § 1 mom. i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) ska myndigheterna genomföra regelbundet återkommande och standardiserad elektronisk överföring av information mellan informationssystem via tekniska gränssnitt, om den mottagande myndigheten enligt lag har rätt till informationen. Regelbundet återkommande och standardiserad elektronisk överföring av information kan genomföras på något annat sätt, om det inte är tekniskt eller ekonomiskt ändamålsenligt att genomföra eller använda ett tekniskt gränssnitt. En myndighet kan också i andra situationer öppna ett tekniskt gränssnitt för en myndighet som har rätt till information.
Paragrafen tillåter inte stödmyndigheten att till Statskontoret anmäla, det vill säga överlåta, sådana särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen eftersom det inte finns några separata bestämmelser om detta. Detsamma gäller för andra konstitutionellt känsliga personuppgifter.
13 §.De nationella myndigheternas rätt att få och lämna ut uppgifter. Paragrafen innehåller bestämmelser om de nationella myndigheternas rätt att få uppgifter och rätt att lämna ut uppgifter.
I 1 mom. finns det grundläggande bestämmelser om de i denna lag avsedda nationella myndigheternas, det vill säga finansministeriets, ett annat ministeriums Statskontorets, finanscontrollerfunktionens och stödmyndighetens rätt att få uppgifter. Enligt den första meningen i paragrafen har de nationella myndigheterna trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av andra myndigheter och aktörer som sköter offentliga uppgifter få för skötseln av i denna lag avsedda uppgifter nödvändiga uppgifter om den ekonomiska ställningen hos fysiska eller juridiska personer som är ansöker om stöd eller är stödmottagare samt om de begränsningar i beviljandet och utbetalningen av stöd som avses i 10 och 11 §, om affärs- och yrkesverksamhet och för dessa beviljad finansiering av offentliga medel samt om övriga förhållanden som är av betydelse med tanke på stödet för skötseln av de i den här lagen avsedda uppgifterna. I sak motsvarar bestämmelsen till sin omfattning med det tillägg som gäller 10 § och 11 § i lagförslaget de nationella myndigheternas rätt till uppgifter i enlighet med 75 § 1 mom. första meningen i lagen om finansiering av projekt inom regionutveckling och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik (757/2021, härefter lagen om finansiering av region- och strukturpolitiken). För stödmyndighetens del kompletterar bestämmelsen de bestämmelser om statsbidragsmyndighetens rätt till uppgifter som finns i 31 § i statsunderstödslagen eller annan lag liksom även den rätt för en myndighet som beviljar lån att få uppgifter som ingår i lagstiftningen om beviljandet av statliga lån.
Enligt den andra meningen i 1 mom. har de ovan nämnda nationella myndigheterna rätt att också av stödmottagaren få de avsedda nödvändiga uppgifterna om användningen av stödet. Motsvarande bestämmelse ingår i 75 § 1 mom. i lagen om finansiering av region- och strukturpolitiken.
I 2 mom. finns det bestämmelser om de ansvariga myndigheternas ömsesidiga rätt att av varandra trots sekretessbestämmelserna och avgiftsfritt för den nationella förvaltningen av, tillsynen över och granskningen av medlen för faciliteten för återhämtning och resiliens får uppgifter som uppstår i stödprocessens olika skeden. Rätten till uppgifter gäller uppgifter om förvaltning, ansökning, beviljande, utbetalning, uppföljning, tillsyn, upphörande, återbetalning samt återkrav och andra efterbehandlingsåtgärder som är nödvändiga för den myndighet som begär informationen för skötsel av sådana uppgifter som avses i denna lag. Bestämmelsen kompletterar rätten att få uppgifter av en annan myndighet i 1 mom. och tryggar ett effektivt samarbete mellan de nationella myndigheterna i förvaltningen av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens.
I 3 mom. finns det bestämmelser om rättigheterna för de myndigheter som ansvarar för den nationella förvaltningen av, tillsynen över och granskningen av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens att trots sekretessbestämmelserna lämna ut de nödvändiga uppgifter som avses i denna paragraf till andra myndigheter, aktörer som sköter offentliga uppgifter och Europeiska unionens institutioner, organ och byråer för skötsel av deras lagstadgade uppgifter. Sakinnehållet i bestämmelsen är detsamma som för rätten att överlåta uppgifter i 75 § 3 mom. i lagen om finansiering av projekt inom regionutveckling och Europeiska unionens regional- och strukturpolitik.
Rätten till uppgifter i 1 och 2 mom. gäller inte uppgifter om sådana särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen.
Inte heller i 13 § finns det separata bestämmelser om hur uppgifterna ska överlåtas.
Det finns bestämmelser om statens revisionsverks rätt att få upplysningar i 90 § 3 mom. i grundlagen, i 4 § i lagen om statens revisionsverk (676/2000) och 3 § (599/2007) i lagen om rätt för statens revisionsverk att granska vissa överföringar av medel mellan Finland och Europeiska gemenskaperna (353/1995).
14 §.Europeiska unionens institutioners, organs och byråers rätt att få uppgifter och inspektionsrätt. Paragrafen gäller Europeiska unionens organs rätt till uppgifter och inspektionsrätt. Med paragrafen genomförs artikel 22.2 e i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens.
I 1 mom. ingår det en hänvisningsbestämmelse enligt vilken bestämmelser om kommissionens, Europeiska byråns för bedrägeribekämpning, revisionsrättens och Europeiska åklagarmyndighetens rätt att få uppgifter och utföra inspektioner finns i Europeiska unionens lagstiftning. Enligt momentet ska stödmottagaren samarbeta med de aktuella myndigheterna när dessa utnyttjar sin lagstadgade rätt att få information eller inspektionsrätt.
Enligt 2 mom. ska villkoren i stödbeslutet innehålla en hänvisning till Europeiska unionens institutioners, organs och byråers rätt att få information och inspektionsrätt samt stödmottagarens samarbetsplikt. I villkoren för stödet kan stödmyndigheten också hänvisa till Statens revisionsverks granskningsrätt.
15 §.De nationella myndigheternas inspektionsrätt. I paragrafen finns det bestämmelser om de i lagen föreskrivna nationella myndigheternas inspektionsrätt.
I 1 mom. finns det bestämmelser om finanscontrollerfunktionens rätt att utföra inspektioner. Controllerfunktionen har i egenskap av extern oberoende inspektör rätt att utföra inspektioner hos alla de nationella myndigheter (finansministeriet, Statskontoret, de övriga ministerierna och stödmyndigheterna) som deltar i genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens samt hos stödmottagarna.
I 2 mom. finns det bestämmelser om finansministeriets inspektionsrätt. I egenskap av centraliserad nationell ansvarsmyndighet har finansministeriet rätt att med undantag för hos tillsynsmyndigheten utföra inspektioner hos de nationella myndigheter och stödmottagare som deltar i genomförandet av faciliteten för återhämtning- och resiliens. Finansministeriet kan också ålägga Statskontoret att för finansministeriets räkning utföra en inspektion av en viss nationell myndighet eller en viss stödmottagare eller vissa stöd.
I 3 mom. finns det bestämmelser om Statskontorets inspektionsrätt. Statskontoret har i enlighet med sitt uppdrag rätt att utföra inspektioner hos ministerierna, stödmyndigheterna och stödmottagarna. Rätten att utföra inspektioner hos finansministeriet gäller när det är fråga om finansministeriets uppgift som stödmyndighet enligt 6 § eller uppgift enligt 8 § i egenskap av ministerium inom förvaltningsområdet eller ansvarsområdet.
I 4 mom. finns det bestämmelser om ministeriets inspektionsrätt. Ministeriet har rätt att utföra inspektioner i anknytning till användningen och förvaltningen av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens hos stödmyndigheterna och stödmottagarna inom sitt förvaltningsområde och sitt ansvarsområde.
I 5 mom. finns det bestämmelser om stödmyndighetens inspektionsrätt. Momentet innehåller en informativ och materiell hänvisningsbestämmelse. Enligt den informativa hänvisningsbestämmelsen finns bestämmelserna om rätten för den stödmyndighet att utföra granskningar som gäller stödmottagarna i 16–18 § i statsunderstödslagen. En stödmyndighet som med stöd av lagen sköter statsbidragsmyndighetsuppgifter samt en stödmyndighet som beviljar eventuellt stöd i form av lån ges motsvarande granskningsrätt. Momentet innehåller den för detta nödvändiga materiella hänvisningsbestämmelsen.
Enligt 6 mom. kan myndigheterna själva utföra inspektionen eller bemyndiga en annan myndighet som utför granskningsarbete eller en revisor att utföra den på myndighetens vägnar. Revisorn ska vara en i revisionslagen (1141/2015) eller i lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (1142/2015) avsedd revisor eller revisionssammanslutning. Den bemyndigade revisionssammanslutningen ska för revisionen utse en huvudansvarig revisor. Eftersom det vid revisionen är fråga om myndighetsutövning är det när någon annan än en myndighet utför revisionen fråga om en sådan i 124 § i grundlagen fastställd offentlig förvaltningsuppgift som ska föreskrivas i lag. Det är dock inte fråga om användning av sådan betydande offentlig makt som inte får ges i uppdrag till någon annan än en myndighet.
Enligt 7 mom. kan en extern expert på begäran av myndigheten bistå vid inspektionen. Anlitandet av en extern expert kan vara nödvändigt vid exempelvis investeringsprojekt, om det vid inspektionen krävs bedömningar av de tekniska egenskaperna. Även uppgiften som ex-tern expert är en i 124 § i grundlagen fastställd offentlig förvaltningsuppgift, vilket betyder att möjligheten att anlita expert ska föreskrivas i lag.
Enligt 8 mom. tillämpas på revisorer och externa experter 14 och 15 § i statstjänstemannalagen (750/1994) samt bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de sköter uppgifter som avses i denna lag. Enligt 14 § i statstjänstemannalagen ska en tjänsteman utföra sina uppgifter på behörigt sätt och utan dröjsmål, iaktta bestämmelserna om arbetsledning och övervakning samt uppträda så som hans ställning och uppgifter förutsätter. Enligt 15 § i den lagen får en tjänsteman inte fordra, acceptera eller ta emot en ekonomisk eller någon annan förmån, om detta kan försvaga förtroendet för honom eller myndigheten. För de reviderade objektens rättsställning och förtroendet för revisionsverksamheten är det viktigt att dessa bestämmelser tillämpas också på andra revisorer och personer som deltar i inspektionerna än dem som står i tjänsteförhållande.
På en bemyndigad revisor och en extern assistent tillämpas utöver de nämnda bestämmelserna också den allmänna förvaltningslagstiftningen utan att detta särskilt föreskrivs i lagen. Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis är det i allmänhet till följd av 124 § i grundlagen inte nödvändigt att ta in en hänvisning till de allmänna förvaltningslagarna eftersom bestämmelserna i de allmänna förvaltningslagarna till följd av tillämpningsområdet också tillämpas på privatpersoner som sköter offentliga förvaltningsuppgifter, definitionen av myndighet eller den språkliga tjänsteplikten (GrUU 42/2005).
I 8 mom. ingår en informativ hänvisningsbestämmelse till skadeståndslagen (412/1974).
Bestämmelserna om statens revisionsverks rätt att utföra granskningar finns i 2 § i lagen om statens revisionsverk och i 2 § i lagen om rätt för statens revisionsverk att granska vissa överföringar av medel mellan Finland och Europeiska gemenskaperna (599/2007).
16 §.Behörighet för den som utför inspektion. I paragrafen föreskrivs det om befogenheterna för den som granskar användningen och förvaltningen av faciliteten för återhämtning och resiliens.
I 1 mom. finns det bestämmelser om Finanscontrollerfunktionens, finansministeriets, övriga ministeriers, Statskontorets, stödmyndigheternas och de av dem bemyndigade i 15 § avsedda myndigheternas och revisorernas rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och platser som är av betydelse med tanke på användningen av stödet. Inspektionen får dock inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur. Med begränsningen skyddas det kärnområde för hemfrid som avses i 10 § 1 mom. i grundlagen, vilket är en privatpersons bostad.
Enligt 2 mom. första meningen har den som utför inspektionen rätt att granska alla uppgifter, redogörelser, handlingar, informationssystem, upptagningar, annat material och omständigheter som behövs för inspektionen. Bedömningen av vilken information som är nödvändig för inspektören görs av inspektören. Enligt 2 mom. andra meningen har den som utför inspektionen rätt att omhänderta det ovan avsedda materialet, om genomförandet av inspektionen på tillbörligt sätt förutsätter detta. De handlingar och annat material som omhändertagits ska utan dröjsmål returneras när handlingarna och materialet inte längre behövs för inspektionen. Omhändertagandet kan bli aktuellt i de fall då frågan inte på det sätt som inspektionen kräver kan utredas i samband med inspektionen och det är nödvändigt att ta materialet i besittning. Alla handlingar, inspelningar och annat material som omfattas av inspektionsrätten kan omhändertas.
Enligt 3 mom. tillämpas på inspektionen därtill 39 § i förvaltningslagen. Enligt 39 § 1 mom. i förvaltningslagen ska en myndighet underrätta en part som direkt berörs av ärendet om tid-punkten då en inspektion som faller under myndighetens behörighet inleds, såvida syftet med inspektionen inte äventyras av en sådan underrättelse. Parten har rätt att närvara vid inspektionen och att framföra sin åsikt och ställa frågor om omständigheter som har samband med inspektionen. Under inspektionens gång skall parten om möjligt underrättas om inspektionens ändamål, hur den genomförs samt om fortsatta åtgärder. Inspektionen skall förrättas utan att inspektionsobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet. Enligt 39 § 2 mom. i förvaltningslagen ska den som förrättar inspektion utan dröjsmål avfatta en skriftlig inspektionsberättelse över inspektionen av vilken inspektionens förlopp och inspektionsförrättarens viktigaste iakttagelser framgå. Inspektionsberättelsen skall delges en part som har rätt att närvara vid inspektionen.
17 §.Handräckning. I paragrafen finns det bestämmelser om de nämnda myndigheternas samt Europeiska unionens behöriga institutioners, organs och byråers rätt att få handräckning av polis-, tull-, skatte- och utmätningsmyndigheterna vid utförandet av de inspektioner som avses i denna lag. Begäran om handräckning får göras i situationer där det behövs en annan myndighets specialkunskaper, utrustning och befogenheter. Handräckningen är avgiftsfri.
18 §.Bevarande av bokföringsmaterial och annat material. Paragrafen innehåller bestämmelser om bevarandet av bokföringsmaterial och annat material i anknytning till användningen av, förvaltningen av, tillsynen över och granskningen av faciliteten för återhämtning och resiliens. Med paragrafen genomförs artikel 22.2 f i förordningen om återhämtning och resiliens, enligt vilken medlemsstaterna ska bevara uppgifterna i enlighet med artikel 132 i budgetförordningen.
Enligt 1 mom. är skyldigheten att bevara bokföringsmaterial och annat material omfattande både gällande materialet och organisatoriskt. Bevaringsskyldigheten gäller i sak allt material i anknytning till användningen av, förvaltningen av, tillsynen över och granskningen av medlen i faciliteten för återhämtning och resiliens, det vill säga olika slags uppgifter och handlingar. Stödmottagaren är skyldig att bevara allt bokföringsmaterial och annat material i anknytning till projektet på ett sådant sätt att det är möjligt att utöva tillsyn. Detsamma gäller också en sådan annan mottagare än statsbidragstagaren som avses i 7 § 3 mom. i statsunderstödslagen. På motsvarande sätt ska de nationella myndigheterna bevara alla uppgifter och handlingar i anknytning till användningen av, förvaltningen av, tillsynen över och granskningen av stödet.
Enligt 1 mom. gäller skyldigheten att bevara materialet till utgången av 2032. Finska staten är den mottagare som avses i förordningen om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens, vilket betyder att den bevaringstid på fem år som avses i artikel 132.1 i budgetförordningen räknas från utbetalningen av slutbetalningen till staten. Eftersom ekonomiska bidrag enligt artikel 24.1 i förordningen om återhämtning och resiliens betalas till den berörda medlemsstaten senast före utgången av 2026 ska bevaringstiden vara minst till slutet av 2031. Med stöd i den här lagen sträcker sig bevaringstiden dock för säkerhets skull till slutet av 2032. Bevaringstiden är dessutom längre än detta om Europeiska unionens budgetförordning eller annan unionslagstiftning eller den nationella lagstiftningen kräver en längre bevaringstid. En längre skyldighet att bevara material enligt Europeiska unionens lagstiftning uppstår exempelvis i de fall då en i artikel 132.2 i budgetförordningen avsedd OLAF-utredning pågår.
Enligt 2 mom. får bevaringstiden vid behov förlängas. Bevaringstiden för alla eller vissa av de beviljade stöden får förlängas genom förläggande av respektive stödmyndighet. Bevaringstiden för bokföringsmaterial och annat material i anslutning till stöd som beviljats av flera stödmyndigheter får förlängas genom förordning av finansministeriet.
19 §.Ikraftträdande. Lagen avses träda i kraft den 1 juni 2022.