1.1
Lag om ändring av informationssamhällsbalken
3 §.Definitioner. Till paragrafen föreslås bli fogat en ny 2 a-punkt, enligt vilken man med skadlig störning avser en störning som äventyrar radionavigering eller radiokommunikation i säkerhetssyfte eller som i övrigt allvarligt försämrar, hindrar eller upprepade gånger stör radiokommunikation eller radiobestämning som tillhandahålls i enlighet med tillämpliga bestämmelser. Definitionen på skadlig störning hänför sig till tillämpningen av bestämmelserna om utredning, identifiering och lokalisering av radiostörningar samt bedömningen av om de väsentliga kraven på radioutrustning uppfylls.
Till paragrafen föreslås bli fogat en ny 14 a-punkt, enligt vilken man med radiogränssnitt avser en specificering av den reglerade användningen av radiofrekvenser. EU:s medlemsstater har ålagts en skyldighet att anmäla de radiogränssnitt som de avser att reglera och som inte är förenliga med beslut om en harmoniserad användning av radiofrekvenser eller radioutrustning i unionen och som därmed ställer nationella begränsningar. Bestämmelser om lämnande av uppgifter till en gemensam europeisk databas har utfärdats genom statsrådets beslut 802/1999. Uppgifter om radiogränssnitt behövs för tilldelning av kategorier av radioutrustning och de hänför sig också till de skyldigheter att anmäla tekniska data för allmänna kommunikationsnät som teleföretag kan åläggas. Definitionen motsvarar definitionen i radioutrustningsdirektivet.
Definitionen på radiokommunikation i 17 punkten föreslås bli ändrad så att man med radiokommunikation avser kommunikation med hjälp av radiovågor. Till definitionen fogas också radiobestämning, som i sin tur avser fastställande av ett föremåls position, hastighet och/eller andra kännetecken eller erhållande av information om dessa parametrar med hjälp av radiovågornas utbredningsegenskaper. Definitionerna på radiokommunikation och radiobestämning har skrivits in som en definition i punkt 17, eftersom den nuvarande definitionen på radiokommunikation i informationssamhällsbalken inte i sak har gjort åtskillnad mellan radiokommunikation och radiobestämning. Preciseringen av definitionen inverkar inte på tillämpningen av de bestämmelser som gäller radiokommunikation i informationssamhällsbalken. De preciserade definitionerna motsvarar definitionerna i radioutrustningsdirektivet samt artikel 2 r i ramdirektivet.
Definitionen på förmedlingsuppgifter i 3 § 40 punkten föreslås bli ändrad i fråga om radiokommunikation. Definitionen ändras så att informationen om typen av radiosändare stryks i definitionen. Med typ av radiosändare avses information om radiosändaren är till exempel en mobiltelefon eller en fjärrkontroll.
Information om typen av radiosändare som används i kommunikation kan i allmänhet inte kopplas ihop med en enskild fysisk eller juridisk person. Detta beror på att det numera används ett mycket stort antal olika typer av radiosändare i Finland. Av denna anledning kan det anses att information om typen av radiosändare inte längre behöver skyddas särskilt som förmedlingsuppgift. Samtidigt skulle det bli lättare att utnyttja informationen till exempel i nya typer av digitala affärsmodeller. Till de delar informationen efter den föreslagna ändringen kan kopplas till en enskild person, får den likväl skydd genom regleringen om skydd för personuppgifter.
Definitionen täcker inte radiosignalerna mellan terminaler och det trådlösa nät genom vilket terminalen upprätthåller beredskap att ansluta och nätverksenheten upprätthåller information om terminaler inom sitt täckningsområde. Dessa signaler behandlas inte som förmedling av meddelanden, och det är därför inte ändamålsenligt att inkludera dem inom ramen för regleringen av förmedlingsuppgifter. De är inte avsedda att tas emot allmänt och det är därför inte tillåtet att behandla dem med stöd av den behandlingsrätt för radiokommunikation som är avsedd för allmän mottagning och dess förmedlingsuppgifter som avses i 136 § i gällande lag. Behandlingsrätten för dessa radiosignaler föreslås nu bli tillåten genom en ändring av 136 § utan att definitionen på förmedlingsuppgifter dock ändras till dessa delar.
28 §.Kortvarig programkoncession. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras så att kortvarig programkoncessionen som högst ett år åt gången gäller för televisions- eller radioverksamhet i ett digitalt masskommunikationsnät kan beviljas, om verksamheten pågår högst tolv timmar per vecka. Det har i praktiken förekommit fall där gränsen i gällande lag enligt vilken verksamheten per vecka ska pågå högst åtta timmar har varit ett hinder för att koncession ska kunna beviljas för televisionsverksamhet som pågår ett år. På grund av att det totala antalet timmar per vecka är litet och att verksamheten är säsongbetonad skulle det dock ha varit fråga om televisionsverksamhet av mindre betydelse i den mening som avses i paragrafen.
Paragrafens 2 mom. föreslås bli preciserat så att förbudet mot den där avsedda så kallade sammanlänkningen av kortvariga programkoncessioner förutom samma verksamhetsutövare i huvudsak även ska gälla sändning av samma programutbud. Till momentet föreslås också bli fogat en bestämmelse om karenstidens längd. Enligt det föreslagna tillägget ska karenstiden vara lika lång som i analog radioverksamhet.
För att göra tillämpningen av 2 mom. smidigare föreslås också att till momentet fogas en rätt för Kommunikationsverket att avvika från förbudet mot sammanlänkning, om den verksamhet som utövas inte är daglig eller om verksamheten inte annars är fortgående eller regelbunden. Rätten att göra undantag kan i synnerhet tillämpas när det fråga om sporadisk eller frekvent mycket kortvarig verksamhet där verksamheten pågår endast några dagar åt gången. På grund av att verksamheten är säsongbetonad eller av mindre betydelse skulle det inte vara ändamålsenligt att ansöka om en långvarig programkoncession. Kommunikationsverket kan med stöd av möjligheten att göra undantag bevilja samma aktör som avses i paragrafen flera kortvariga programkoncessioner i följd utan karenstid. Som exempel kan nämnas de kortvariga programkoncessioner som vintertid behövs för sändning av ishockey eller annan vintersport, om det inte är dagliga sändningar.
29 §.Ändring av programkoncession. I syfte att förtydliga regleringen föreslås att paragrafen ändras så att en programkoncession kan ändras av koncessionsmyndigheten i stället för av den myndighet som beviljat programkoncessionen.
32 §.Återkallande av programkoncession. I syfte att förtydliga regleringen föreslås att 1 mom. ändras så att en programkoncession kan återkallas av koncessionsmyndigheten i stället för av den myndighet som beviljat programkoncessionen. Till 1 mom. 1 punkten fogas som förutsättningar för återkallande av programkoncession dessutom att någon gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp eller till grov hets mot folkgrupp, vilket är straffbart enligt 11 kap. 10 eller 10 a § i strafflagen. I egenskap av massmedier ger television och radio en kanal för hatbrott. En utövare av televisions- eller radioverksamhet som har gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp kan inte längre anses vara sådan att koncessionshavarens koncession inte kan återkallas. Programkoncession kan i princip beviljas en sökande som av grundad anledning inte misstänks bryta mot bestämmelserna i informationssamhällsbalken. Förutsättningen för att programkoncession ska kunna beviljas har av hävd uttryckligen ansetts vara att relevant speciallagstiftning följs. På motsvarande sätt bör hetsbrott fogas till förutsättningarna. Koncessionsmyndigheten ska ha en klar befogenhet att återkalla koncessioner.
Enligt 1 mom. ska koncessionsmyndigheten fortfarande ha rätt att pröva om förutsättningarna för återkallande av en programkoncession uppfylls.
33 §. Avstående från programkoncession. I syfte att förtydliga regleringen föreslås paragrafen bli ändrad så att avstående helt eller delvis från en programkoncession ska meddelas till Kommunikationsverket i stället för till den myndighet som beviljat programkoncessionen. Även andra anmälningar som gäller utövandet av verksamheten görs till Kommunikationsverket. Likaså föreskrivs i bestämmelsen i syfte att förtydliga regleringen uttryckligen att en koncessionshavare kan avstå helt men också delvis från programkoncessionen. Att delvis avstå från koncessionen innebär en nedskärning av verksamhet som utövas med stöd av koncessionen så att antalet invånare som verksamheten omfattar skulle minska om verksamheten i övrigt förblir oförändrad. På motsvarande sätt betraktas en ändring av de övriga villkoren för koncessionen som en ändring av programkoncessionen enligt 29 § i informationssamhällsbalken, för vilket behövs ett positivt beslut av koncessionsmyndigheten.
36 §. Beviljande av programkoncession för analog radioverksamhet.Till 1 mom. föreslås bli fogat en ny 4 punkt. Genom ändringen utvidgas Kommunikationsverkets rättsliga prövning vid beviljandet av programkoncessioner för radioverksamhet så att en programkoncession inte ska beviljas, om beviljandet skulle förhindra en effektiv och ändamålsenlig användning av radiofrekvenserna. Målet för Kommunikationsverkets frekvensplanering är bland annat att stödja en utveckling av ett trådlöst informationssamhälle genom att öppna förutsättningar för nya användningsområden för radiofrekvenser och ge de nuvarande användarna en så stor nytta av de tillgängliga frekvenserna som möjligt. En effektiv användning av radiofrekvenser förutsätter en långsiktig frekvensplanering.
I samband med att informationssamhällsbalken stiftades ansågs det ändamålsenligt att den tekniska beredningen av användningen av frekvenser och i vissa fall även beslut ska fattas i en expertmyndighet, dvs. Kommunikationsverket. I synnerhet i samband med behandlingen av ärenden som gäller beviljande av programkoncession för analog radioverksamhet har Kommunikationsverket dock inte haft möjlighet att i enlighet med 36 § avgöra ansökningar när flera aktörer har ansökt om en enskild frekvens för analog radioverksamhet. I praktiken kan dock de flesta sådana situationer lösas med stöd av främjandet av en effektiv användning av frekvensen utan att det uppstår ett behov av ändamålsenlighetsprövning i dem.
I förarbetena till informationssamhällsbalken har redan bland annat konstaterats att i situationer där nya frekvenser kan anvisas för analog radioverksamhet och för vilka det på grund av det antal invånare i området de omfattar, de affärsmöjligheter de ger eller bristen på intresse bland potentiella aktörer är ändamålsenligt att bevilja en ny programkoncession, kan Kommunikationsverket foga sådana frekvenser till de frekvenshelheter som redan finns i en föreskrift. På motsvarande vis kan Kommunikationsverket i fortsättningen för att säkerställa en effektiv användning av frekvenser för frekvensanvändningens del komma med tekniska lösningar för till vilken helhet en specifik frekvens bör anslutas. I praktiken är det till exempel fråga om situationer där flera sökande är intresserade av en enskild frekvens och frekvensen tekniskt och i fråga om en effektiv frekvensanvändning klart kan anslutas till en specifik frekvenshelhet, till exempel för att minimera överlappande täckningsområden för radionätet eller i situationer där en frekvens med hög strålningseffekt har sökts enbart för en slavsändare som kompletterar nätets täckning.
Beslutsfattandet skulle alltså inte heller i fortsättningen förutsätta ändamålsenlighetsprövning av Kommunikationsverket, utan verket skulle fatta sitt beslut enbart utifrån ett säkerställande av frekvensernas tekniska effektivitet.
40 §. Beviljande av radiotillstånd. Analog radioverksamhet som pågår i högst tre månader får enligt 34 § 2 mom. utövas utan programkoncession. I 40 § 5 mom. föreskrivs ett förbud mot att länka samman sådan verksamhet. Eftersom verksamheten inte förutsätter programkoncession, finns det en bestämmelse om förbud mot sammanlänkning i 40 § som gäller beviljande av radiotillstånd. För att reglering som gäller digital kortvarig televisions- och radioverksamhet och reglering som gäller analog kortvarig radioverksamhet ska motsvara varandra, föreslås att 40 § 5 mom. ändras på samma sätt som 28 § 2 mom. Även analog radio ska omfattas av Kommunikationsverkets möjlighet att avvika från förbudet mot sammanlänkning, om verksamheten är tillfällig eller om den inte annars är fortgående eller regelbunden.
I synnerhet under sommaren tillhandahåller små aktörer vanligen radiotjänster på ett avgränsat område. Oftast är sådana evenemang idrottsevenemang som ordnas på små avgränsade områden, såsom motocross-tävlingar, olika mässor och till exempel amatörradiodagar. Flera evenemang kan säsongsvis ordnas på samma platser av flera olika aktörer och för dem söks vanligen radiotillstånd för en eller två dagar åt gången.
Gällande reglering medger inte någon form av flexibilitet i fråga om förbudet mot sammanlänkning. Samma verksamhetsutövare kan för samma område beviljas ett nytt radiotillstånd tidigast två månader från det att det föregående tillståndet upphörde att gälla. Förbudet mot sammanlänkning ska tillämpas även om det tidigare tillståndet skulle ha gällt till exempel bara för en dag. Aktören skulle visserligen ha möjlighet att ansöka om radiotillstånd för området för tre månader åt gången. Mellan april och oktober kan det ändå förekomma enstaka evenemang som ska radieras, och då förhindrar karensen helt sådan småskalig verksamhet. Radiotillstånd för tre månader är inte heller ändamålsenligt med avseende på en effektiv användning av radiofrekvenserna, eftersom det verkliga behovet av radiotillstånd bara gäller några dagar åt gången. För eventuella andra utövare av kortvarig radioverksamhet i området bör också alltid finnas en alternativ frekvens. Möjligheten att göra undantag från förbudet mot sammanlänkning skulle göra det möjligt att flexibelt och med tanke på frekvensanvändningen så effektivt som möjligt bevilja radiotillstånd i sådana fall av kortvarig radioverksamhet. När till exempel endagstillstånd beviljas ska det dock beaktas att verksamheten inte är daglig eller annars regelbunden eller kontinuerlig. Behovet av ett sådant tillstånd, till exempel för en dag, ska vara tillfälligt och får inte leda till utövande av kontinuerlig radioverksamhet.
48 §.Överföring och uthyrning av radiotillstånd. Andra radiotillstånd än sådana som är avsedda för verksamhet som kräver nät- eller programkoncession får överföras. Kommunikationsverket ska enligt 2 mom. utan dröjsmål underrättas om överföringen och kan avvisa överföringen av ett radiotillstånd, om det är uppenbart att förutsättningarna för beviljande eller avvisande av radiotillstånd enligt 41 § inte uppfylls. Det föreslås att 2 mom. ändras så att Kommunikationsverket kan avvisa överföringen av ett radiotillstånd även i sådana fall där det i praktiken är fråga om kringgående av förbudet mot s.k. sammanlänkning av kortvarig radioverksamhet som avses i 40 § 5 mom.
108 §.Avtal om kommunikationstjänster. Det föreslås att 2 mom. 2 punkten ändras så att bestämmelsen om angivandet av variationsintervallet för överföringshastigheten i en internetaccesstjänst stryks, eftersom den överlappar bestämmelserna i förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation.
Artikel 4.1 d i förordningen förutsätter i fråga om fasta anslutningar att hastigheten i avtal om kommunikationstjänster anges enligt flera mätare än kraven i 108 § 2 mom. 2 punkten i gällande informationssamhällsbalk. i 108 § 2 mom. 2 punkten i gällande informationssamhällsbalk. Avtal ska enligt led d omfatta en tydlig och begriplig förklaring av den lägsta, den normalt tillgängliga, den maximala respektive den marknadsförda nedladdnings- och uppladdningshastigheten för internetanslutningstjänsterna.
Enligt 108 § 2 mom. 2 punkten i gällande informationssamhällsbalk ska variationsintervallet för överföringshastigheten nämnas även i ett avtal om kommunikationstjänster som gäller mobilt bredband. Kommunikationsverket har dock inte ställt något numeriskt minimikrav på den undre gränsen för hastigheten i anslutningar med mobil teknik. Detta beror på att det i praktiken inte är möjligt att garantera en minimihastighet i mobilnät, bland annat eftersom användarna rör sig och det är typiskt för mobilnät att hastigheten varierar avsevärt mellan olika nättekniker eller till och med inom samma nätteknik. Enligt förordningen ska slutanvändaren informeras om den uppskattade maximala och annonserade nedladdnings- och uppladdningshastigheten för internetanslutningstjänsterna vid mobilnät. Kravet på att den nedre gränsen ska anges stryks alltså i fråga om mobilnätsanslutningar.
I syfte att förtydliga lagstiftningen föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det hänvisas till förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation i fråga om regleringen av variationsintervall.
Förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation ger medlemsstaterna möjligheten att bevara och godkänna åtgärderna i förordningen som går längre än de föreskrivna insynsskyldigheterna i förordningen. När det gäller sättet att ange hastigheten för internetaccesstjänster anses det inte nödvändigt att föreskriva mer långtgående nationella skyldigheter än i förordningen för att skydda slutanvändarnas intressen. Förbudet mot oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal i 107 § i informationssamhällsbalken ger Kommunikationsverket vid sidan av kraven i förordningen ett effektivt sätt att också i fortsättningen dra upp riktlinjer för och utöva tillsyn över rimliga sätt att ange hastigheten för internetaccesstjänster. Till de delar det är fråga om abonnemang som tillhandahålls konsumenterna, är även konsumentombudsmannen behörig tillsynsmyndighet. Som föreskrivs i 306 § i informationssamhällsbalken utövar konsumentombudsmannen med stöd av konsumentskyddslagen tillsyn över att avtalsvillkor, marknadsföring och förfarandena i kundrelationerna är lagenliga med tanke på konsumentskyddet.
110 §. Nätneutralitet. Det föreslås att paragrafen ändras helt så att dess 1–6 mom. upphävs på grund av att de överlappar förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation. Till paragrafen fogas ett nytt 1 mom. för att hänvisa till förordningen och ett nytt 2 mom. för att föreskriva sådana befogenheter för Kommunikationsverket som behövs för tillsynen över efterlevnaden av förordningen.
I 1–6 mom. i gällande paragraf föreskrivs om principen om nätneutralitet samt om de grunder och villkor genom vilka ett teleföretag kan begränsa trafiken och om en närmare bedömning och verkställighet av dessa begränsningar och förfaranden. Bestämmelser om motsvarande sak finns i artikel 3–5 i förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation, och nationella bestämmelser som är sekundära med avseende på förordningen bör således upphävas.
Det föreslagna nya 1 mom. innehåller på samma sätt som 108 § 4 mom. en hänvisning till förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation. Ändringen behövs för att lagstiftningsramen för utbudet av internetaccesstjänster ska bli klarare.
Genom det föreslagna nya 2 mom. föreskrivs rätt för Kommunikationsverket att utfärda föreskrifter som behövs för tillsynen över efterlevnaden och verkställigheten av förordningen. Föreskrifterna kan gälla de tekniska egenskaper hos internetanslutningstjänster, krav om lägsta tjänstekvalitet och andra lämpliga och nödvändiga åtgärder som avses i artikel 5.1 i förordningen samt sådan dokumentation och statistikföring av uppgifter samt formen för relevanta dokument och förvaringen av uppgifter som avses i artikel 5.2. Kommunikationsverket kan vidare meddela närmare föreskrifter om godkännande av den tjänst som används till att verifiera kvaliteten på en sådan internetanslutningstjänst som avses i artikel 4.4 i förordningen. Med en tjänst som används till att verifiera anslutningskvaliteten avses den övervakningsmekanism för verifieringen av internetanslutningens kapacitet som anges i denna förordningspunkt. Kommunikationsverket kan meddela föreskrifter om de allmänna kriterierna för den tjänst som används eller vid behov också om att en viss tjänst ska användas. Bemyndigandet att meddela föreskrifter gäller dock inte tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om behandling av personuppgifter i artikel 3.4 i förordningen, utan tillsynen över behandlingen av personuppgifter hör även i fortsättningen helt och hållet till dataombudsmannen.
Bemyndigandet att meddela föreskrifter ska vara noga avgränsat och endast användas i sådana situationer då det är nödvändigt för att verkställa de uppgifter som förordningen förutsätter och skäligt med avseende på den nytta som uppnås. För att undvika onödiga kostnader och en administrativ börda bedöms lättare metoder alltid i enlighet med den allmänna proportionalitetsprincipen. När bemyndigandet att meddela föreskrifter används ska föreskrifterna beredas på ett öppet sätt och genom hörande av intressentgrupperna i enlighet med principerna för god förvaltning.
Utöver de föreslagna nya bemyndigandena att meddela föreskrifter för att trygga nätneutraliteten kan i tillämpliga delar även användas de bemyndiganden att meddela föreskrifter som i 244 § föreskrivs för Kommunikationsverket och som är allmänt avsedda att trygga kvaliteten på kommunikationsnät och kommunikationstjänster, informationssäkerhet och kompatibilitet.
135 §.Rätt att begränsa användningen av ett abonnemang till mottagning av annat än kommunikationstjänster. Det föreslås att 2 mom. ändras så att Kommunikationsverket har möjlighet att meddela föreskrifter om de spärrtjänster som abonnenten åtminstone ska erbjudas. Gällande bestämmelse är dåligt lämpad för avgifter för applikationer som används och köps med hjälp av smarttelefoner eller annan mobil utrustning.
Den nuvarande spärrkategoriregleringen är fokuserad på "spärrkategorier för utgående trafik", dvs. i huvudsak avgiftsbelagda telefon- och textmeddelandetjänster samt betalning med telefonräkningen med hjälp av tilläggsavgifter för samtal och textmeddelanden. Därför undantas tjänster som används via datatjänster, såsom mobil betalning (betalning av nyttigheter med telefonräkningen), från tillämpningsområdet för 135 § i gällande informationssamhällsbalk och Kommunikationsverkets föreskrift om spärrkategorier. Lagstiftningen är således inte neutral mellan olika tjänster. Den föreslagna lagändringen förenhetligar lagstiftningen om olika betalalternativ och skapar ett neutralt och jämlikt verksamhetsfält för teleföretag. Den föreslagna lagändringen medger även en modernisering av Kommunikationsverkets föreskrift så att den är förenlig med de tekniker som nu används.
Även om 135 § i informationssamhällsbalken och Kommunikationsverkets föreskrift om spärrkategorier inte innehåller några särskilda bestämmelser för betalning av tjänster som används via datatjänster, har teleföretagen medgett ett behov av spärrtjänster även i fråga om dessa. Teleföretagen tillämpar dock spärrkategorier på betalningen av tjänster som används via datatjänster på olika sätt. Teleföretagen har kopplat ihop användningen av datatjänster med spärrkategorier för kortmeddelandetrafik. Detta leder till en situation där betalningen av tjänster via datatjänster är spärrad samtidigt som även betalningen av textmeddelanden är spärrad, och tvärtom.
Kommunikationsverket är medveten om att kunder vid förfrågningar uppgett att de har trott att de spärrtjänster som redan är i bruk även spärrar betalningen av tjänster som används via datatjänster, även om så inte har varit fallet. Dessutom har Kommunikationsverket fått förfrågningar om hur man helt kan spärra betalningen av tjänster som används via datatjänster från ett abonnemang. Konsumentmyndigheterna har inom loppet av några månader fått in över 100 klagomål om vissa tjänsteleverantörer som förmedlar avgifter för innehållstjänster. I typiska problemfall har det kommit som en överraskning för kunden att ett köp som gjorts via en datatjänst debiterats på telefonräkningen.
I praktiken är det möjligt betala nedladdning eller användning av applikationer på telefonräkningen, vilket är något annat än mottagning av en kommunikationstjänst. Till exempel spelapplikationer kan innehålla funktioner med tilläggsavgifter, som barn eller anställda vid företag kan skaffa så att betalningen går till abonnentens räkning. Köpen görs på nätet genom en tryckning på betalknappen och faktureras på mobiltelefonräkningen. Köpen kan göras såväl med mobiltelefon, tablett som med en bärbar dator, om de har en mobilnätsanslutning.
Vid sådana så kallade mobilbetalningar godkänner konsumenterna köpet på säljarens webbsida eller i en applikation, och därefter debiteras köpen på mobiltelefonräkningen. Debiteringen baserar sig på att den mobiloperatör som fakturerar identifierar den mobila enheten med hjälp av SIM-kortet. Kopplingen av debiteringen till användningen av en kommunikationstjänst skiljer mobilbetalning från andra betalningsalternativ för konsumenterna. Mobilbetalningar förekommer ändå inte enbart i samband med spel- eller andra applikationer som tillhandahålls konsumenterna, utan mobilbetalning kan användas vid betalningen av många olika slags konsumtionsnyttigheter. Mobilbetalning förutsätter inte heller att konsumenterna använder en specifik applikation eller gör en separat registrering eller inloggning. Mobilbetalning kan förverkligas som en del av funktionerna på en webbsida så att användningen inte förutsätter särskilda åtgärder av konsumenten. En annan sak är att en mellannivå som administrerar de datatekniska gränssnitten eventuellt deltar i förmedlingen av debiteringsuppgifter för mobilbetalningar i meddelandetrafiken i datanät. Denna mellannivå är inte synlig för konsumenterna utan de kommunicerar endast med den som säljer nyttigheten och det debiterande teleföretaget.
Förfrågningar från kunder visar således klart att det inte har utformats enhetliga förfaranden och spelregler för de spärrkategorier som tillämpas på betalningen av tjänster som används via datatjänster. Bristen på enhetliga förfaranden och spelregler är problematisk i synnerhet i nuläget där nya betaltjänster nu införs och de problem som användarna stöter på kan bromsa ibruktagandet av de nya tjänsterna och till och med leda till en situation där kunderna helt vägrar använda de nya betaltjänsterna. Detta leder till problem för såväl användarna som teleföretagen och därför måste det skapas enhetliga förfaranden och spelregler.
Den föreslagna ändringen förbättrar även rättsskyddet för teleföretagens kunder i tvister mellan kunder och teleföretag, när den övervakande myndigheten kan ingripa i företagens skadliga beteende. Det är också viktigt att ingripa i skadligt beteende med tanke på företag som utövar sin verksamhet i enlighet med lagstiftningen och skulle drabbas av andra företags skadliga beteende och till exempel förlora kunder.
Tillämpningsområdet för den nuvarande regleringen är inte tillräckligt omfattande i en förändrad omvärld och tryggar inte konsumentens ställning tillräckligt väl eller på ett konsekvent sätt. Ändringen skulle klargöra nuläget i fråga om regleringen, men inte ändra företagens praxis i någon större utsträckning, eftersom företagen tillhandahåller sina kunder spärrtjänster enligt Kommunikationsverkets gällande föreskrift och trots den oklara regleringen tillämpar spärrkategorier även på betalning av tjänster via datatjänster.
Den föreslagna ändringen ger Kommunikationsverket ett sätt att ingripa i och förebygga problem och missbruk som föranleds av nya tekniker och tjänster som tas i bruk. Konsumentskyddsaspekterna förpliktar Kommunikationsverket att förebygga eventuella uppdagade missförhållanden. När det gäller mobilbetalning har det förekommit missförhållanden, men Kommunikationsverket har inte haft tillräckliga befogenheter att förebygga dessa och vid behov ingripa i dem.
136 §.Kommunikationens och förmedlingsuppgifternas konfidentialitet. Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 5 mom., där det föreskrivs en rätt till statistisk behandling av radiokommunikation eller dess förmedlingsuppgifter med hjälp av automatisk databehandling när det gäller särskilt definierade former av radiokommunikation. Uppgifterna får inte behandlas manuellt. Manuell behandling kan inriktas endast på information som avidentifierats med hjälp av automatisk behandling. Behandling för en avidentifiering av insamlade uppgifter är dock möjlig, om de allmänna behandlingsprinciperna i 137 § beaktas. Innehållet i kommunikation får behandlas endast till de delar det behövs för insamlingen av förmedlingsuppgifter.
I den föreslagna 5 mom. 1 punkten räknas upp olika former av fjärrstyrd radioutrustning. Förmedlingsuppgifter som uppstår i kommunikation från sådan utrustning får behandlas enligt den föreslagna bestämmelsen. Sådan utrustning är olika fjärrstyrda miniatyrmodeller och obemannade luftfarkoster. Med miniatyrmodeller avses till exempel fjärrstyrda miniatyrmodeller av bilar eller tåg. Med obemannad farkost avses farkoster både i vatten och i luften oberoende av dess användningsändamål.
I det föreslagna 5 momentets 2 punkt möjliggörs behandling av radiokommunikation för upprättande eller upprätthållande av en förbindelse mellan en terminal och ett trådlöst lokalt nätverk (WLAN-nät) eller ett mobilnät (till exempel 4G-förbindelse). Med radiokommunikation för upprättande eller upprätthållande av en förbindelse avses kommunikation mellan en terminal och basstationerna i nätet innan terminalen är registrerad vid den basstation som betjänar den och en förbindelse upprättats för förmedlingen av meddelanden. Radiokommunikation för upprättande eller upprätthållande av förbindelse kan gälla flera basstationer i ett trådlöst nätverk. De egentliga förmedlingsuppgifterna om kommunikation kan således inte längre behandlas i annat fall än på de grunder som föreskrivs särskilt i 17 kap. i informationssamhällsbalken. Information om en terminals närvaro i ett trådlöst lokalt nätverk eller ett mobilnät kan som information för upprätthållande av förbindelsen behandlas även medan kommunikationen pågår.
Mobilnät arbetar på frekvensområdena 450 MHz, 800 MHz, 900 MHz, 1800 MHz, 2 GHz och 2,5 GHz. Trådlösa lokala nätverk fungerar vanligen på frekvenserna 2400– 2483,5 MHz, men för dem finns också banden 5150–5250 MHz, 5250–5350 MHz och 5470–5725 MHz. Miniatyrmodeller och andra motsvarande apparater kan fjärrstyras på flera frekvensområden, men ett vanligt frekvensområde för obemannade luftfarkoster är 2,4 GHz och samfrekvenserna för koncessionsfri fjärrstyrningsutrustning för miniatyrluftfarkoster är 34,995–35,225 MHz.
Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 6 mom., som begränsar behandlingsrätten i 5 mom. En statistisk analys som görs på grundval av behandlingen ska vara sådan att en enskild fysisk person inte kan identifieras i den. Även behandlingsresultatet ska vara sådant att en enskild fysisk person inte kan identifieras i det. Analyser på basis av behandlingen kan således inte göras, om det är fråga om till exempel en användare och hans eller hennes uppgifter eller om en så liten grupp av användare att en enskild fysisk person inte kan identifieras. Även uppgifter som gör det möjligt att specificera en mobiltelefon eller någon annan terminal ska göras så att det med stöd av dem inte går att identifiera och till exempel följa en enskild fysisk person. Här finns också skäl att beakta att särskilda bestämmelser om uppgifter som anger ett abonnemangs eller en terminalutrustnings geografiska position finns i 20 kap. i informationssamhällsbalken.
Rent generellt ska det i fråga om avidentifiering av uppgifter beaktas att förverkligandet nästan alltid måste skräddarsys från fall till fall beroende på tjänstens natur och tekniska utförande. Avidentifierad information kan enkelt på nytt kopplas ihop med en fysisk person, speciellt om den samlas in från olika källor. Till exempel ihopkopplingen av uppgifter som erhållits med hjälp av kameraövervakning med avidentifierade förmedlingsuppgifter kan leda till att informationen inte längre kan betraktas som anonym. EU:s dataskyddsarbetsgrupp (Article 29 Data Protection Working Party) har i sitt yttrande 5/2014 analyserat avidentifieringsmetoders effektivitet och begränsningar och lämnat rekommendationer om dessa metoder. Avidentifiering definieras också i den allmänna dataskyddsförordningen som reformerar EU:s dataskyddsreglering.
Vid behandling av förmedlingsuppgifter i enlighet med bestämmelsen ska tas hänsyn till begränsningarna i 137 § i informationssamhällsbalken, enligt vilka behandlingen av förmedlingsuppgifter inte får begränsa skyddet av konfidentiella meddelanden eller integritetsskyddet mer än vad som är nödvändigt. Motsvarande principer ska följas vid behandlingen av radiokommunikation för upprättande eller upprätthållande av en förbindelse. Således ska till exempel identifikations- eller adressuppgifter för terminaler, såsom MAC- eller IP-adresser eller andra tekniska identifikationer i anslutning till upprättande eller upprätthållande av en förbindelse i princip avidentifieras på teknisk väg redan i insamlingsskedet.
Innehållet i kommunikation ska fortfarande vara konfidentiellt och kommunikation som mottagits av misstag omfattas av den tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som föreskrivs i 136 § 4 mom. i informationssamhällsbalken. I enlighet med 136 § 3 mom. i informationssamhällsbalken ska det dessutom fortfarande vara möjligt att föreskriva särskilt om myndighetsbefogenheter i annan lagstiftning.
243 §.Kvalitetskrav på kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 5 mom., som motsvarar 251 § i gällande lag. n Bestämmelsen om teleföretags skyldighet att offentliggöra specifikationer om gränssnitt för terminalutrustning passar i fråga om sitt innehåll bättre i det sammanhang som nu föreslås i 29 kap., som gäller kvalitetskrav på kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Bestämmelsen behövs fortfarande för det nationella genomförandet av direktivet om konkurrens på marknaderna för teleterminalutrustning 2008/63/EG. Enligt direktivet ska de nationella regleringsmyndigheterna se till att detaljerade specifikationer om gränssnitt för nätanslutningar offentliggörs.
30 kap. Radioutrustningens överensstämmelse med kraven och marknadskontroll
Rubriken på kapitlet ändras i överensstämmelse med ändringen av lagens tillämpningsområde.
251 §.Väsentliga krav och presumtion om överensstämmelse för radioutrustningen. Det föreslås att de väsentliga kraven på radioutrustning utvidgas och preciseras så att de motsvarar radioutrustningsdirektivet. Bestämmelsens tillämpningsområde omfattar utrustning som avsiktligt sänder eller tar emot radiovågor för radiokommunikation eller radiobestämning och i detta syfte systematiskt använder radiofrekvenser. Radioutrustning ska stödja en effektiv och ändamålsenlig användning av frekvensresurserna för att undvika skadliga störningar. Endast sådan el- eller elektronikutrustning som avsiktligt avger eller mottar radiovågor för radiokommunikation eller radiobestämning kan uppfylla de väsentliga kraven i den föreslagna paragrafen.
Även om mottagare inte själva orsakar skadlig störning, är mottagningsförmågan en viktig faktor för att säkra en effektiv och störningsfri användning av frekvenserna. Därför ska de väsenliga kraven tillämpas även på radiomottagare. En radiomottagare ska fungera så att den skyddar från risken för skadliga störningar, särskilt från delade eller angränsande kanaler, och därigenom stöder förbättringar av användningen av delade eller angränsande kanaler. Tidigare har endast sändare reglerats som radioutrustning.
Radioutrustning ska konstrueras så att den uppfyller kraven på skydd av hälsa och säkerhet för personer och husdjur och skydd av egendom, inklusive de väsentliga elsäkerhetskraven. I enlighet med radioutrustningsdirektivet omfattas de väsentliga elsäkerhetskraven för radioutrustning av målen för säkerhetskraven i direktivet om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser (2014/35/EU), och dessa tillämpas med stöd av radioutrustningsdirektivet. Vid bedömningen av elsäkerhet hos radioutrustning tillämpas dock inte spänningsgränser. Tillämpningsområdet för direktiv 2014/35/EU omfattar endast utrustning vars spänning är minst 50 V. Med stöd av radioutrustningsdirektivet omfattas radioutrustning även av de väsentliga kraven i direktivet om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (2014/30/EU) som ska tillämpas med stöd av radioutrustningsdirektivet. För att undvika onödiga överlappande bestämmelser tillämpas direktiv 2014/30/EU i enlighet med skäl 8 i radioutrustningsdirektivet inte på radioutrustning annat än i fråga om de väsentliga kraven, och på motsvarande vis tillämpas direktiv 2014/35/EU i enlighet med skäl 7 i radioutrustningsdirektivet inte på radioutrustning annat än i fråga om de väsentliga säkerhetskraven.
EU-kommissionen kan med stöd av artikel 2.2 i radioutrustningsdirektivet anta genomförandeakter där det slås fast om vissa kategorier av elektrisk utrustning uppfyller definitionen på radioutrustning.
För att underlätta bedömningen av överensstämmelse föreslås att det föreskrivs om presumtion om överensstämmelse för sådan radioutrustning som överensstämmer med de harmoniserade standarderna. Bestämmelsen baserar sig på artikel 16 i radioutrustningsdirektivet som gäller presumtion om överensstämmelse. Radioutrustning kan dock uppfylla de väsentliga kraven även om den inte överensstämmer med den harmoniserade standarden. Utrustningens tillverkare ska då på ett tillförlitligt sätt kunna påvisa överensstämmelse för produkten med stöd av en bedömning av överensstämmelse.
I de väsentliga kraven i radioutrustningsdirektivet finns i artikel 3.3 en förteckning över de särskilda krav som radioutrustning inom vissa kategorier eller klasser ska uppfylla. Till Europeiska kommissionen har delegerats befogenheten att anta genomförandeakter genom vilka det preciseras vilka kategorier av radioutrustning som omfattas av dessa särskilda krav. De särskilda kraven gäller bland annat driftskompatibilitet mellan radioutrustning och annan utrustning, stöd för en effektiv användning av nätresurserna, egenskaper som stöder integritetsskyddet och skydd mot bedrägeri, beaktande av personer med funktionsnedsättning och tillgång till larmtjänster samt påvisande av överensstämmelse för kombinationer av radioutrustning och programvara som laddas ner i den. Bestämmelser om genomförandet av krav som bygger på kommissionens genomförandeakter i Finland utfärdas enligt förslaget genom förordning av statsrådet.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 3 och 16 i radioutrustningsdirektivet.
252 §.Tillhandahållande av information om kombinationer av radioutrustning och programvara och registrering av vissa typer av radioutrustning. Inkludering av programvara i radioutrustning eller ändring av den befintliga programvaran kan påverka uppfyllandet av de väsentliga kraven på radioutrustning. I paragrafen föreslås en bestämmelse om registreringen av sådana uppgifter. Enligt förslaget ska tillverkare av kombinationer av utrustning och programvara informera Kommunikationsverket och kommissionen om hur avsedda kombinationer överensstämmer med de väsentliga kraven.
Enligt den föreslagna paragrafens 2 mom. ska informationen vara en följd av en bedömning av överensstämmelse och innehålla tillräckligt noggranna och exakta uppgifter om den bedömda radioutrustningen och programvaran.
Det tidigare kravet på förhandsanmälningar om radioutrustning som släpps ut på marknaden har utelämnats i radioutrustningsdirektivet. Däremot kan det i fortsättningen förutsättas att tillverkare av utrustning registrerar sådan radioutrustning i ett gemensamt europeiskt centralregister som antas ha sämre överensstämmelse än normalt. De nationella myndigheterna får då information om att sådan utrustning släpps ut på marknaden från enda källa. Enligt artikel 5.2 i radioutrustningsdirektivet kan kommissionen anta delegerade akter vilka anger vilka kategorier av radioutrustning som omfattas av kravet på registrering i ett gemensamt europeiska centralregister.
Till Europeiska kommissionen har enligt artikel 4 och 5 i radioutrustningsdirektivet delegerats befogenhet att genom genomförandeakter föreskriva vilka kategorier av radioutrustning anmälningsskyldigheten och kravet på registrering i ett gemensamt europeiskt centralregister gäller samt på vilket sätt tillverkare ska anmäla uppgifter om överensstämmelse. Enligt den föreslagna paragrafens 3 mom. får genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om sådana kategorier av radioutrustning som kommissionen specificerar särskilt och uppfyllandet av kraven på dem i Finland.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 4 och 5 i radioutrustningsdirektivet.
253 §.Skyldigheter för tillverkare av radioutrustning. Tillverkarna är i en central ställning när det gäller att säkerställa överensstämmelse för radioutrustning. Skyldigheterna för andra aktörer i leverans- eller distributionskedjan stöder sig på att tillverkarna har uppfyllt sina skyldigheter på behörigt vis. I paragrafen föreslås bestämmelser om skyldigheter som hör till tillverkare av radioutrustning. Bedömning av överensstämmelse hör till exempel endast till tillverkarnas skyldigheter, eftersom tillverkarna har detaljerade uppgifter om planerings- och produktionsprocessen.
I enlighet med 3 punkten ska tillverkaren bedöma överensstämmelsen genom att använda de förfaranden för bedömning av överensstämmelse som tillverkaren valt. Bestämmelser om förfarandena finns i bilagorna II–IV till radioutrustningsdirektivet. Tillverkarna ska sörja för att överensstämmelse säkerställs även vid serietillverkning.
Tillverkaren ska utarbeta den tekniska dokumentationen, upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse och förse produkten med CE-märkning, om det har visats att den uppfyller kraven. Tillverkaren ska också se till att radioutrustningen åtföljs av tillräckliga bruksanvisningar och uppgifter för användning av utrustningen för avsett ändamål. Tillverkaren ska dessutom säkerställa att varje radioutrustning som släpps ut på marknaden åtföljs av information om eventuella geografiska användningsrestriktioner. Denna information ska lämnas i den form som anges i kommissionens genomförandeakter, om kommissionen har gett preciserande akter om saken. Tillverkare omfattas dessutom av alla bestämmelser om ekonomiska aktörer i 253 d §.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 10.1–10 i radioutrustningsdirektivet.
253 a §.Tillverkarens representant. Tillverkare får genom en skriftlig fullmakt utse en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen som tillverkarens representant. I paragrafen föreslås bestämmelser om uppgifter som tillverkaren får överföra och om skyldigheter som tillverkarens representant åtminstone bör uppfylla. Genom bestämmelsen genomförs artikel 11.1, 11.2a och 11.2b i radioutrustningsdirektivet.
253 b §.Skyldigheter för importörer av radioutrustning. I paragrafen föreslås bestämmelser om importörens skyldigheter för att säkerställa att radioutrustning som kommer ut på unionsmarknaden från tredje land överensstämmer med kraven. Importörerna är skyldiga att se till att de inte släpper ut sådan radioutrustning på marknaden som inte uppfyller kraven i lagen eller som utgör en risk. Importörer ska i första hand se till att tillverkarna har iakttagit förfarandena för bedömning av överensstämmelse och att radioutrustningen är försedd med behörig märkning och åtföljs av tillverkarnas dokumentation. Tillverkare omfattas dessutom av alla bestämmelser om ekonomiska aktörer i 253 d §. Genom bestämmelsen genomförs artikel 12.2, 3, 4, 5, 6 och 8 i radioutrustningsdirektivet.
253 c §.Skyldigheter för distributörer av radioutrustning. I paragrafen föreslås bestämmelser om skyldigheter för ekonomiska aktörer som är distributörer av radioutrustning i leveranskedjan. Distributörer av radioutrustning ska framför allt, under iakttagande av vederbörlig omsorg och innan radioutrustningen släpps ut på marknaden, säkerställa att tillverkaren och importören har iakttagit sina skyldigheter. Distributörer ska se till att deras hantering av radioutrustningen inte äventyrar radioutrustningens överensstämmelse, så länge de har ansvar för utrustningen. Genom bestämmelsen genomförs artikel 13.2 och 3 i radioutrustningsdirektivet. Distributörer av radioutrustning omfattas dessutom av alla bestämmelser om ekonomiska aktörer i 253 d §.
253 d §.Skyldigheter för ekonomiska aktörer. Alla ekonomiska aktörer som hör till leverans- och distributionskedjan för radioutrustning ska inom ramen för sin egna uppgifter ta ansvar för att radioutrustning som släppts ut och tillhandahållits på marknaden uppfyller de tekniska och administrativa kraven på dem. I paragrafen föreslås en bestämmelse om sådana verksamhets- och samarbetsskyldigheter som gäller alla ekonomiska aktörer. Det är viktigt att säkerställa spårbarhet för radioutrustning i hela leveranskedjan för att de aktörer som ansvarar för radioutrustning som inte överensstämmer med kraven ska kunna spåras. Ekonomiska aktörer ska därför även bevara uppgifter om de ekonomiska aktörer som de skaffat radioutrustningen från och till vilka de har levererat radioutrustningen.
En bestämmelse om skyldigheten för ekonomiska aktörer att samarbeta med den behöriga myndigheten finns i 2 mom. Ekonomiska aktörer ska bland annat på begäran av myndigheterna ge nödvändig dokumentation för att visa att radioutrustningen överensstämmer med kraven. I enlighet med radioutrustningsdirektivet kan dokumentationen lämnas på ett språk som lätt kan förstås av myndigheten. I paragrafen föreskrivs också om språkkraven för dokument som lämnas till myndigheten. Bestämmelsen syftar till att underlätta kommunikationen med myndigheten, och därför är språket i de dokument som ska lämnas till myndigheten inte begränsat till finska och svenska. Engelska som används allmänt som arbetsspråk åtminstone i standardiseringar kan vid sidan om finska och svenska användas som kommunikationsspråk även med myndigheten. Om den som saken gäller ändå vill lämna dokument på något annat språk, kan dess lämplighet och begriplighet på förhand säkerställas hos myndigheten.
Med utsläppande på marknaden avses att radioutrustningen för första gången tillhandahålls på unionsmarknaden. Med tillhandhållande på marknaden avses varje leverans av radioutrustning för distribution, förbrukning eller användning i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller kostnadsfritt.
Alla ekonomiska aktörer är skyldiga att på eget initiativ vidta korrigerande åtgärder, om de anser eller har skäl att tro att radioutrustning som de har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven. Om radioutrustningen utgör en risk, ska de ekonomiska aktörerna i distributionskedjan underrätta tillsynsmyndigheten och den tillverkare eller importör som de har köpt produkten från. Med radioutrustning som utgör en risk avses att radioutrustningen äventyrar de allmänna intressen för vars skydd det i 251 § föreskrivs om väsentliga krav på radioutrustning, dvs. skydd av hälsa, säkerhet och egendom, effektiv och störningsfri användning av frekvenser eller adekvat elektromagnetisk kompatibilitet. Skadlig störning definieras särskilt i 3 § 2 a-punkten i denna lag.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska den som släppt ut eller tillhandahållit radioutrustning på marknaden vidta åtgärder, om det väcks misstankar om att radioutrustningen inte överensstämmer med kraven och därför utgör en risk. Korrigerande åtgärder är bland annat att dra bort utrustningen från marknaden, vilket avser alla åtgärder i syfte att förhindra att radioutrustning i distributionskedjan tillhandahålls på marknaden. En korrigerande åtgärd är dessutom återkallelse, som avser åtgärder i syfte att dra tillbaka radioutrustning som redan tillhandahållits slutanvändarna.
I praktiken inriktar tillsynsmyndigheten åtgärderna på de ekonomiska aktörer som omfattas av dess behörighet. Det ska antas att största delen av de ekonomiska aktörerna i Finland har rollen som importör eller distributör. På dessa inriktas oftast även tillsynsmyndighetens åtgärder, om de ekonomiska aktörerna inte på eget initiativ har vidtagit korrigerande åtgärder.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 10.11 och 12, artikel 11.2 c, artikel 12.1, 12.2 andra stycket, 12.7 och 9, artikel 13.2 andra stycket, 13.4 och 5 och artikel 15 i radioutrustningsdirektivet.
253 e §.Tillämpning av skyldigheterna för tillverkare av radioutrustning på importörer och distributörer av radioutrustning. En ekonomisk aktör kan släppa ut radioutrustning som ursprungligen tillverkats av en annan aktör på marknaden i eget namn eller under eget varumärke eller ändra radioutrustningen på ett sådant sätt att det kan påverka överensstämmelsen. Den ekonomiska aktören ska då betraktas som tillverkare och ska därför svara för alla skyldigheter som hör till tillverkaren. Genom bestämmelsen genomförs artikel 14 i radioutrustningsdirektivet.
254 §.Utställning och demonstration av radioutrustning. För att främja forskning och produktutveckling föreslås i paragrafen en bestämmelse om möjligheten att på mässor, utställningar och liknande evenemang visa radioutrustning vars överensstämmelse med kraven inte är säkerställd enligt denna lag, om utställarna tydligt anger att produkterna inte får tillhandahållas på marknaden förrän de uppfyller kraven. På eventuell demonstrationsanvändning tillämpas 96 § 6 mom. i denna lag, med stöd av vilket Kommunikationsverket även får tillåta sådan användning av frekvensområdet som avviker från ändamålet. Demonstrationer får inte vara förknippade med risk för störning eller andra olägenheter. Kommunikationsverket får när det beviljar tillstånd ställa villkor som är nödvändiga för att skadliga störningar och risker ska undvikas. Genom bestämmelsen genomförs artikel 9.2 i radioutrustningsdirektivet.
255 §.Förfarande för bedömning av överensstämmelse. Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG (NLF-beslutet) föreskrivs om moduler för bedömning av överensstämmelse. För att säkerställa en likabehandling av olika branscher och produktsektorer väljs förfarandena för bedömning av överensstämmelse bland dessa moduler. De bedömningsmoduler som specificeras i bilagorna II, III och IV till radioutrustningsdirektivet har anpassats till NLF-beslutet. Bestämmelserna om bedömningsmodulerna är entydiga och direkt tillämpbara. För att lätta på regleringen föreslås i paragrafen en direkt hänvisning till de ovan nämnda bilagor i radioutrustningsdirektivet som ska tillämpas med stöd av denna bestämmelse.
På skyldigheter för anmälda organ, om vilka föreskrivs i 4 kap. i radioutrustningsdirektivet, tillämpas i övrigt den nationella lag som bereds om anmälda organ för vissa produktgrupper.
Radioutrustning kan anses överensstämma med de väsentliga kraven och tillhandahållas på marknaden endast om de är korrekt installerade, underhållna och använda för avsett ändamål uppfyller alla de väsentliga kraven och att de säkerställer skydd av hälsa och säkerhet och egendom även under användningsförhållanden som rimligen kan förutses.
256 §. EU-försäkran om överensstämmelse. I syfte att säkerställa en effektiv tillgång till information för de övervakande myndigheterna föreslås i paragrafen en bestämmelse om EU-försäkran om överensstämmelse, som inbegriper den information som krävs för att identifiera alla tillämpliga unionsakter. För att minska den administrativa bördan för de ekonomiska aktörerna kan denna EU-försäkran om överensstämmelse utgöras av enskilda relevanta försäkringar om överensstämmelse för samma produkt. I en förenklad försäkran om överensstämmelse ska anges den webbadress där detaljerade uppgifter kan erhållas. Genom bestämmelsen genomförs artikel 18 i radioutrustningsdirektivet samt bilagorna VI och VII till direktivet, där innehållet i en EU-försäkran om överensstämmelse och i en förenklad EU-försäkran om överensstämmelse anges i detalj.
257 §. CE-märkning och det anmälda organets identifikationsnummer. Kravet på att CE-märkning ska anbringas på produkten är viktig för informationen till konsumenter och myndigheter. CE-märkningen anbringas på produkten som ett bevis på att tillverkaren har säkerställt överensstämmelsen. CE-märkningen visar således att radioutrustningen överensstämmer med kraven och är ett synligt tecken på att bedömningsprocessen för överensstämmelse uppfylls. I Finland finns inga gällande allmänna författningar om CE-märket, med undantag för lagen om CE-märkningsförseelse (187/2010), där det föreskrivs om sanktioner för obehörigt anbringande av CE-märket.
Enligt den föreslagna paragrafens 3 mom. anbringas identifikationsnumret av det anmälda organet eller av tillverkaren eller tillverkarens representant. Om identifikationsnumret anbringas av tillverkaren eller tillverkarens representant ska de göra det i enlighet med det anmälda organets anvisningar.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 19 och 20 i radioutrustningsdirektivet.
258 §.Teknisk dokumentation för radioutrustning. Det primära syftet med teknisk dokumentation för radioutrustning är att ge de övriga ekonomiska aktörerna i distributionskedjan samt tillsynsmyndigheterna bekräftelse på att tillverkaren har strävat efter att säkerställa att radioutrustningen uppfyller de väsentliga kraven. Att upprätta teknisk dokumentation är en av de centrala skyldigheterna för tillverkare.
Enligt det föreslagna 3 mom. får Kommunikationsverket uppmana tillverkaren eller importören att låta testa utrustningen på egen bekostnad vid ett organ som är godtagbart för verket, om den tekniska dokumentationen är bristfällig och radioutrustningens överensstämmelse därför inte kan säkras.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 21 och bilaga V i radioutrustningsdirektivet.
259 §. Godkännande och övervakning av organ för bedömning av överensstämmelse. Ramlagstiftningen för EU:s marknadskontroll förutsätter att nationella myndigheter överallt i unionen upprätthåller en öppen ackreditering enligt NFL-förordningen som det primära sättet att visa på teknisk kompetens hos organ för bedömning av överensstämmelse.
Med ackreditering avses sådan ackreditering som definieras i artikel 2.10 i NLF-förordningen. Med nationellt ackrediteringsorgan avses ett sådant nationellt ackrediteringsorgan som definieras i artikel 2.11 i NLF-förordningen.
Med organ för bedömning av överensstämmelse avses ett organ som utför bedömning av överensstämmelse.
Bestämmelser om de anmälda organens operativa skyldigheter finns i artikel 34 i radioutrustningsdirektivet. I bilagorna III och IV till direktivet, till vilka det hänvisas i paragrafen och som tillämpas direkt med stöd av denna paragraf, finns detaljerade bestämmelser om förfaranden som ska följas vid bedömning av överensstämmelse. I artikel 34 i direktivet föreskrivs dessutom om ett anmält organs skyldighet att begära att tillverkaren vidtar korrigerande åtgärder om det anmälda organet anser att tillverkaren inte har uppfyllt de väsentliga kraven. Då får EU-typintyg eller godkännande av kvalitetssystem inte utfärdas. Det anmälda organet ska begära att tillverkaren vidtar korrigerande åtgärder även om det i enlighet med bilaga III eller IV efter det att ett intyg eller ett godkännande har utfärdats, till exempel vid en kontroll, märker att radioutrustningen inte längre uppfyller kraven. Då ska det anmälda organet också vid behov återkalla EU-typintyget eller godkännandet av kvalitetssystemet. Om inga korrigerande åtgärder vidtas eller om de inte får önskat resultat, ska det anmälda organet i förekommande fall belägga EU-typintyget eller godkännandet av kvalitetssystem med restriktioner eller återkalla det tillfälligt eller slutgiltigt. Genom bestämmelsen genomförs artikel 34.1 och 3–5 i radioutrustningsdirektivet samt bilagorna III och IV till radioutrustningsdirektivet.
Avsikten är dessutom att nationellt bestämma om krav på anmälda organ som sköter bedömning av överensstämmelse i en lag om anmälda organ för vissa produktgrupper. Med anmält organ avses i denna lag ett i Finland etablerat organ för bedömning som utsetts av en myndighet i Finland och anmälts till Europeiska kommissionen och som ska tillhandahålla bedömningar av produkters överensstämmelse vid tillämpningen av nationell lagstiftning som bygger på unionens harmoniseringslagstiftning. Avsikten är att lagens tillämpningsområde ska vara allmänt så att det gäller alla produkter som omfattas av EU:s nya ramreglering och alla organ för bedömning som vill bli anmälda för att kunna tillhandahålla bedömningar av överensstämmelse.
Avsikten är att denna allmänna lag om anmälda organ för vissa produktgrupper till övriga delar ska täcka bestämmelserna om anmälan och övervakning av organ för bedömning av överensstämmelse i kapitel IV i radioutrustningsdirektivet, kraven på anmälda organ och anmälande myndigheter, skyldigheter för anmälda organ samt om anmälningsförfaranden.
Genom bestämmelsen genomförs det som föreskrivs om anmälan av organ för bedömning av överensstämmelse i artikel 22–35 i radioutrustningsdirektivet.
260 §.Hantering av radioutrustning som utgör en risk. I paragrafen föreslås en bestämmelse om Kommunikationsverkets uppgifter om det konstaterar att radioutrustning kan utgöra en risk för människors hälsa eller säkerhet, en effektiv användning av radiofrekvenserna och undvikande av skadliga störningar eller andra mål som på grund av allmänna intressen ska skyddas genom denna lag. Om Kommunikationsverket anser att radioutrustning utgör en ovan nämnd risk, ska verket omedelbart kunna vidta åtgärder för att korrigera situationen.
Genom åtgärder enligt 2 mom. förhindras att radioutrustning med bristande överensstämmelse tillhandahålls användarna. Den primära och snabbaste korrigeringsåtgärden är en uppmaning till den ekonomiska aktören att inom rimlig tid vidta korrigerande åtgärder som enligt behov kan vara att utrustningen ska fås att överensstämma med kraven eller dras tillbaka, om korrigering inom rimlig tid inte är möjlig. I enlighet med radioutrustningsdirektivet ska myndigheten först begära att den ekonomiska aktören vidtar nödvändiga och tillräckliga åtgärder. Om en ekonomisk aktör inte vidtar nödvändiga åtgärder inom utsatt tid, kan myndigheten enligt 7 mom. utfärda ett förpliktande beslut. Den ekonomiska aktören kan då förbjudas att släppa ut eller tillhandahålla radioutrustningen på marknaden eller åläggas att dra tillbaka produkten. Med tillbakadragande avses åtgärder för att förhindra att radioutrustning i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden. Åtgärderna kan omfatta ett förbud mot distribuering och vidareöverlåtelse av utrustning som redan är i distributionskedjan. Myndigheten kan också meddela föreskrifter om andra kompletterande åtgärder som behövs för att begränsa tillhandahållandet av radioutrustningen på marknaden. En ekonomisk aktör kan till exempel åläggas att dra tillbaka produkter från detaljförsäljningen och upphöra med marknadsföringen av produkten
Ett alternativ är också ett krav på återkallelse, vilket blir aktuellt i fråga om utrustning som utgör en uppenbar risk när andra åtgärder kan anses vara otillräckliga. Då åläggs verksamhetsutövaren att återta en produkt som utgör en risk från slutanvändarna och i stället ge en liknande överensstämmande produkt eller alternativt häva köpet.
Ett förpliktande beslut utfärdas i enlighet med radioutrustningsdirektivet till en början temporärt, medan kommissionen och de övriga medlemsstaterna hörs samt saken utreds.
Bedömningen av överensstämmelse för radioutrustning utförs oftast av ett anmält organ på uppdrag av tillverkaren. Förfarandet innehåller därför även en möjlighet för tillsynsmyndigheten att inleda samarbete med det aktuella organet genom att meddela att en utrustningsmodell som organet för bedömning tidigare konstaterat överensstämmer med kraven inte längre uppfyller de väsentliga kraven.
Samma slags radioutrustning marknadsförs vanligen i flera av EU:s medlemsländer. Det föreslås i enlighet med radioutrustningsdirektivet att det nuvarande regleringssystemet kompletteras så att Kommunikationsverket i egenskap av tillsynsmyndighet enligt det föreslagna 4 mom. ska informera de andra medlemsstaterna om resultaten av bedömningen av bristande överensstämmelse och om de åtgärder som förutsätts nationellt av ekonomiska aktörer, om verket anser att den bristande överensstämmelsen inte bara gäller Finlands territorium.
Lämpliga korrigerande åtgärder som förutsätts i en medlemsstat förutsätter att den ekonomiska aktör som har tillhandahållit den aktuella radioutrustningen i de övriga medlemsländerna ska vidta samma åtgärder inom hela unionen.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 40.1, 2, 3 och 4 i radioutrustningsdirektivet.
261 §.Samråd som gäller begränsande åtgärder. Gällande lag innehåller inga uttryckliga procedurbestämmelser om sådana tillfälliga åtgärder för radioutrustning som utgör en risk som anmodas i samband med kontrollen av marknaden för utrustningen. I enlighet med den föreslagna paragrafen säkerställs genom information till de övriga medlemsstaterna och kommissionen att de övriga behöriga myndigheterna och de ekonomiska aktörerna får information om redan planerade åtgärder i fråga om sådan radioutrustning som inte uppfyller de väsentliga kraven och därför utgör en risk för skadliga störningar eller en risk för användarnas säkerhet. Paragrafen motsvarar artikel 41 i radioutrustningsdirektivet.
Om kommissionen med anledning av anmälan anser att åtgärden strider mot Europeiska unionens rätt, ska även Kommunikationsverket på samma sätt som de övriga europeiska tillsynsmyndigheterna beakta kommissionens ställningstagande och återta den tillfälliga åtgärden eller ändra åtgärden innan det slutliga beslutet i ärendet fattas.
Genom samrådsförfarande säkerställs vid sidan av tillsynen över att regleringen genomförs enhetligt, att de nationella myndigheterna på motsvarande sätt får information om radioutrustning med bristande överensstämmelse som konstaterats i de övriga medlemsstaterna och vid behov kan vidta motsvarande restriktiva åtgärder på den nationella marknaden.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 40.5, 6, 7 och 8, 40.4 andra stycket och artikel 41 i radioutrustningsdirektivet.
262 §.Förfarande som gäller överensstämmande radioutrustning som utgör en risk. Genom den föreslagna paragrafen säkerställs att Kommunikationsverket har tillräckliga medel att ingripa i situationer där radioutrustning överensstämmer med de väsentliga kraven i 251 §, men trots detta utgör en risk för en störningsfri användning av frekvenserna, användarnas säkerhet eller andra omständigheter som är skyddade på grund av allmänna intressen. Kommunikationsverket ska även då ha rätt att vidta åtgärder för att avlägsna denna risk och begära att de ekonomiska aktörerna antingen avlägsnar risken eller alternativt drar tillbaka radioutrustningen som utgör en risk från marknaden.
Kommunikationsverket ska även i detta fall informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om dessa korrigerande åtgärder.
Kommissionen ska för sin del sedan den fått en sådan information vidta de åtgärder som förutsätts i artikel 42.2 och 5 i radioutrustningsdirektivet och som vid behov innehåller ett förslag till lämpliga korrigerande åtgärder. Kommissionens förslag till korrigerande åtgärder antas i enlighet med det kommittéförfarande som avses i artikel 45.3 i radioutrustningsdirektivet. I grundade mycket brådskande fall kan kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan om de gäller skydd av människors hälsa eller säkerhet. Då hörs den aktuella kommittén i enlighet med det förfarande som avses i artikel 45.4 i radioutrustningsdirektivet.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 42 i radioutrustningsdirektivet.
263 §. Korrigerande av formell bristande överensstämmelse. Om radioutrustning är försedd med bristande märkning, identifikationsuppgifter eller dokumentation enligt denna lag, kan radioutrustningens överensstämmelse inte säkerställas. Kommunikationsverket ska på det sätt som föreslås i paragrafen även då begära att de aktuella ekonomiska aktörerna korrigerar de konstaterade bristerna i dokumentationen och andra brister i märkningen inom rimlig tid. På samma sätt som när bristande teknisk överensstämmelse konstateras ska myndigheten i enlighet med radioutrustningsdirektivet först begära att den ekonomiska aktören vidtar nödvändiga och tillräckliga åtgärder inom rimlig tid. Om bristerna inte korrigeras inom utsatt tid och radioutrustningens överensstämmelse därför inte kan säkerställas, kan Kommunikationsverket vidta lämpliga korrigerande åtgärder för att dra tillbaka radioutrustningen från marknaden eller begränsa tillhandahållandet av radioutrustningen. De korrigerande åtgärderna och metoderna är de samma som med stöd av 260 § 7 mom. ska tillämpas på grund av radioutrustning med bristande överensstämmelse. Genom bestämmelsen genomförs artikel 43 i radioutrustningsdirektivet.
264 §.Radioutrustning för specialändamål. I paragrafen föreslås en bestämmelse om en avgränsning av tillämpningsområdet för 30 kap. i lagen. Innehållet i bestämmelsen motsvarar i huvudsak 264 § i gällande informationssamhällsbalk. Enligt den föreslagna 1 punkten undantas utrustning som är avsedd uteslutande för amatörradiobruk och som inte tillhandahålls allmänt på marknaden från regleringen för utsläppande av radioutrustning på marknaden samt reglering som gäller marknadskontroll. Sådan utrustning är byggserier som är avsedda att monteras och användas av radioamatörer eller radioutrustning som de byggt om för eget bruk samt utrustning som byggts av enskilda radioamatörer och som används i experimentellt syfte i anslutning till amatörradioverksamhet.
I 2 punkten undantas marin utrustning som omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv 98/86/EG och i Finland regleras i lagen om marin utrustning (1503/2011) från tillämpningsområdet.
Hänvisningen i 3 punkten till radioutrustning ombord på luftfartyg avser sådana produkter, delar och anordningar i anslutning till luftfartyg som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008, om de är avsedda för radiokommunikation inom luftfarten.
Enligt 4 punkten undantas även skräddarsydda byggsatser för yrkesmässiga användare som används enbart vid forsknings- och utvecklingsanläggningar för sådana ändamål från tillämpningsområdet för 30 kap.
Hänvisningen i 5 punkten till säkerställande av allmän säkerhet, försvaret, statens andra säkerhetsärenden eller statens verksamhet inom straffrättens område gäller för sin del endast sådan radioutrustning som enbart är avsedd för användning i sådan myndighetsverksamhet avses i denna bestämmelse. Om likadan eller liknande utrustning används för andra ändamål, omfattas de fullt ut av kraven i denna lag.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 1.2 och 3 i samt bilaga I till radioutrustningsdirektivet.
271 a §. Tillhandahållande av offentlig reglerad satellittjänst. Till lagen föreslås bli fogat en ny 271 a §, där det föreskrivs om en tjänst som är skyddad på hög informationssäkerhetsnivå (offentlig reglerad satellittjänst) och om de användargrupper som har rätt att använda den.
Den offentliga reglerade satellittjänsten är en europeisk krypterad satellittjänst som bygger på Galileo-satellitsystemet. Tjänsten förmedlar exakt information om position och tid till användarens mottagare. I tjänsten används starka, krypterade signaler och den är planerad så att den i viss mån tål radiostörningar och uppsåtliga störningar.
Tidigare har den offentliga reglerade satellittjänsten ansetts vara ett sådant myndighetsnät enligt 250 §. Nu ändras regleringen dock så att den motsvarar relevant EU-reglering, och satellittjänsten betraktas inte längre som ett sådant myndighetsnät som avses i 250 §.
Tjänsten kan enligt det föreslagna 1 mom. tillhandahållas de användargrupper som anges i 250 § 1 och 2 mom. samt andra aktörer som är viktiga för ett fungerande samhälle. Tjänsten kan till exempel utnyttjas av aktörer som sköter uppgifter i anslutning till den nationella säkerheten och upprätthållandet och säkerställandet av livsviktiga infrastrukturtjänster. Typiska användare är polisen, gränsbevakningsmyndigheterna och Tullen samt de aktörer som centraliserat svarar för energiförsörjningen, datakommunikationen eller bankverksamheten. Potentiella användare kan dessutom vara till exempel aktörer som svarar för kritiska funktioner i land- och sjötransporter. Kommunikationsministeriet beslutar om vilka användargrupper som ska ha rätt att använda tjänsten.
Enligt 2 mom. får Kommunikationsverket meddela närmare föreskrifter för tillverkning, upphandling och användning av satellittjänstteknisk samt om hantering av nycklar. Föreskrifterna är av teknisk eller administrativ karaktär. Föreskrifterna kan till exempel gälla upphandling och hantering av utrustning, förfarande för beviljande av åtkomsträtt till tjänsten, arrangemang för krypteringsnyckel till satellittjänsten, förutsättningar för användning av tjänsten och andra omständigheter som gäller säkerheten vid användningen av sekretessbelagd information. Genom föreskrifterna preciseras EU-regleringen om satellittjänsten.
271 b §. Tillverkning av satellittjänstteknik. Till lagen föreslås bli fogat en ny 271 b § där det föreskrivs om tillverkning av tekniken för satellittjänsten. Med teknik avses till exempel utrustning, teknik och programvara. Enligt den föreslagna paragrafen förutsätter tillverkningen tillstånd av styrelsen för säkerhetsackreditering av europeiska satellitpositioneringssystem som verkar under Europeiska byrån för GNSS (GSA). Tillståndet ska sökas skriftligen via Kommunikationsverket. Genom paragrafen genomförs de skyldigheter som ålagts medlemsstaterna i artikel 5.5 i beslutet.
Tillverkningen av satellittjänstteknik förutsätter en officiell förhandsackreditering. Dessförinnan ska den behöriga myndigheten för satellittjänsten säkerställa att tillverkaren av satellittjänstteknik hanterar säkerheten och de praktiska säkerhetsarrangemangen på behörigt sätt.
För att säkerställa tillräcklig säkerhetsackreditering ska tillverkaren genomgå en säkerhetsutredning av företag enligt säkerhetsutredningslagen (726/2014). Dessutom ska den del av tillverkarens personal som i anslutning till sina arbetsuppgifter behöver få tillgång till sekretessbelagda uppgifter i satellittjänsten ges säkerhetsutbildning.
När tillverkaren har fått ett internationellt företagssäkerhetsintyg (FSC, Facility Security Clearance), sänder Kommunikationsverket ett rekommendationsbrev till GSA för att visa att tillverkarens säkerhet är på en tillräcklig nivå.
Rekommendationerna från de nationella behöriga myndigheterna behandlas i GSA:s säkerhetsackrediteringspaneler (GSAP GFI-GF5). Panelen väljs ut enligt vilken slags tillverkare det är fråga om (mottagare, säkerhetsmodul eller stödfunktion). När panelen har behandlat ärendet lämnar det sin ackrediteringsrekommendation till styrelsen för säkerhetsackreditering, om tillverkarens säkerhet har konstaterats vara tillräcklig. Styrelsen för ackreditering underställer medlemsländerna panelens ackrediteringsrekommendation enligt förenklat skriftigt förfarande. Om inga invändningar görs mot rekommendationen, beviljas tillverkaren tillverkningstillstånd av följande ordinarie möte i styrelsen för säkerhetsackreditering.
Sedan de gemensamma minimistandarderna (CMS) har trätt i kraft är avsikten att ackrediteringsprocessen i någon mån ska förändras och strömlinjeformas så att de nationella behöriga myndigheterna får ansvar för granskningsprocessen och för att föra förhandsgodkännandet till styrelsen för säkerhetsackreditering.
Vid tillverkningen ska iakttas beslut av styrelsen för säkerhetsackreditering, kommissionens rättsakter och Kommunikationsverkets föreskrifter.
271 c §. Exportkontroll. Till lagen föreslås bli fogat en ny 271 c § där det föreskrivs om kontroll av export av teknik för användning, utveckling och tillverkning av en satellitpositioneringstjänst. Genom paragrafen genomförs de skyldigheter som ålagts medlemsstaterna i artikel 5.6 och artikel 9 i PRS-beslutet.
I den föreslagna paragrafens 1 mom. föreskrivs om export och transport av teknik för användning, utveckling och tillverkning av en satellittjänst utanför Europeiska unionen. Med teknik avses till exempel utrustning, teknik och programvara. Enligt paragrafen är export tillåten endast till sådana länder som på behörigt sätt har bemyndigats att använda satellittjänsten med stöd av ett internationellt avtal med Europeiska unionen, om inte annat föreskrivs någon annanstans (i PRS-beslutet, i de gemensamma minimistandarderna etc.). Med export avses transport från Finland eller via Finland till ett land utanför Europeiska unionen.
Export förutsätter tillstånd från utrikesministeriet. Utrikesministeriet ska höra Kommunikationsverket innan tillståndet beviljats.
I den föreslagna paragrafens 2 mom. föreskrivs om överföring av teknik för användning, utveckling och tillverkning av en satellittjänst till medlemsländer i Europeiska unionen. Med överföring avses transport från Finland eller via Finland till en annan medlemsstat i Europeiska unionen. Enligt paragrafen är överföring tillåten endast på de villkor som Europeiska kommissionen ställer i sitt beslut. Med beslutet avses de gemensamma minimistandarderna (CMS). En överföring förutsätter tillstånd från utrikesministeriet. Utrikesministeriet ska höra Kommunikationsverket innan tillståndet beviljas.
Vilka produkter som ska övervakas definieras i de gemensamma minimistandarder som utfärdats med stöd av beslutet.
Enligt den föreslagna paragrafens 3 mom. övervakas export, förmedling och överföring av teknik för användning, utveckling och tillverkning av en satellittjänst av Tullen.
Vid export måste varuhavaren enligt den föreslagna paragrafens 4 mom. uppvisa utrikesministeriets tillstånd för Tullen vid hänförandet till tullförfarande. Även de varor som omfattas av tillståndet ska då kunna inspekteras av Tullen. Vid hänförandet till exportförfarande ska varuhavaren i enlighet med förpliktelserna i gemenskapens tullkodex lämna uppgifter om den aktuella exporten till Tullen, däribland uppgifter om de exporttillstånd som krävs för export. För att garantera en effektiv exportkontroll ska varuhavaren förutom att uppge typen av tillstånd och dess nummer visa upp det egentliga tillståndet från utrikesministeriet för Tullen, och själva varan ska i detta skede finnas i Finland, dvs. Tullen ska ha möjlighet att genom varuinspektion säkerställa att varan motsvarar utrikesministeriets tillstånd.
Vid överföringar inom EU ska varuhavaren uppvisa utrikesministeriets tillstånd för Tullen när varorna lämnar landet vid en gränstullanstalt. Även de varor som omfattas av tillståndet ska då kunna inspekteras av Tullen. Vid överföringar inom EU görs ingen tulldeklaration till Tullen. För att garantera en effektiv exportkontroll ska varuhavaren uppvisa utrikesministeriets tillstånd vid den tullanstalt via vilken varan lämnar Finland. När tillståndet visas ska även varan i det skedet finnas i Finland, dvs. Tullen ska ha möjlighet att genom en varuinspektion säkerställa att varan motsvarar utrikesministeriets tillstånd.
294 §. Beloppet av tillsynsavgiften för televisions- och radioverksamhet. Paragrafens 1 mom. 6 punkt föreslås bli ändrad så att till den fogas ett undantag enligt vilket tillsynsavgiften på 8 000 euro för varje programutbud inte tas ut för parallellsändningar. Innehållet i sändningarna är identiskt, men till exempel sändningstekniken kan variera mellan olika kanalknippen.
303 §.Kommunikationsverkets aĺlmänna uppgifter. Paragrafens 3 mom. föreslås bli ändrat så att Kommunikationsverket inte övervakar efterlevnaden av krav som hänför sig till skydd av hälsa och säkerhet för personer och husdjur enligt 251 § 1 mom. till den del det föreskrivs att någon annan myndighet ska övervaka efterlevnaden av kraven. Momentet preciseras vid genomförandet av radioutrustningsdirektivet så att där förutom personer även nämns hälsa för husdjur.
304 §. Kommunikationsverkets särskilda uppgifter. Det föreslås att 1 mom. 11 punkten ändras, eftersom det till momentet föreslås bli fogat en ny 12 punkt, enligt vilken Kommunikationsverket ska vara behörig myndighet för den offentliga reglerade satellittjänsten enligt PRS-beslutet. I artikel 5.1 a i PRS-beslutet förutsätts att varje medlemsstat som använder satellittjänsten ska utse en behörig myndighet för satellittjänsten. Den behöriga myndigheten ska etableras i den berörda medlemsstaten. Den behöriga myndigheten ska förvalta och övervaka tillverkningen, innehavet och användningen av mottagare för satellittjänsten.
Kommunikationsministeriet har den 11 november 2014 utsett Kommunikationsverket som behörig myndighet för den offentliga reglerade satellittjänsten. I den föreslagna 12 punkten fogas uppgiften som behörig myndighet till Kommunikationsverkets särskilda lagstadgade uppgifter.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att de paragrafer i informationssamhällsbalken som nämns i momentet även tillämpas på tillsynen över efterlevnaden av förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation. Enligt gällande paragraf gäller vad som föreskrivs i 302, 303, 308, 309, 311—315, 325, 330, 332, 336, 340, 344 och 345 § i informationssamhällsbalken också tillsynen över efterlevnaden av, påföljder vid brott mot och avgörande av tvister med anledning av EU:s roamingförordning. Genom att en hänvisning till förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation fogas till momentet genomförs kraven i artikel 6 i förordningen enligt vilken medlemsstaterna ska fastställa sanktioner för överträdelser av bestämmelserna om nätneutralitet och vidta alla åtgärder som krävs för att se till att dessa sanktioner tillämpas. Sanktionerna ska enligt förordningen vara effektiva, proportionella och avskräckande. I och med ändringen har Kommunikationsverket vid tillsynen över efterlevnaden av förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation förutom det nya bemyndigandet att utfärda föreskrifter i 110 § samma metoder som i annan övervakning av televerksamhet, med undantag för 333 och 335 § som endast tillämpas på övervakning av betydande marknadsinflytande. Även i fråga om påföljder och lösning av tvister tillämpas påföljderna enligt gällande lag. Sådan behandling av personuppgifter i anslutning till trafikstyrningsåtgärder som avses i artikel 3.4 i förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation övervakas och verkställs dock av dataombudsmannen med stöd av den allmänna lagstiftningen om behandlingen av personuppgifter och i enlighet med det föreslagna nya 3 mom. i 305 § i denna lag.
Dessutom föreslås att 2 mom. ändras så att utöver informationssamhällsbalkens ovan uppräknade paragrafer som gäller övervakning, påföljder och lösning av tvister ska även lagens 331 § gälla EU:s roamingförordning och förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation. I 331 § föreskrivs det om Kommunikationsverkets rätt att besluta om behövliga interimistiska åtgärder i situationer då ett fel eller en försummelse som avser informationssamhällsbalken eller bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter, beslut eller tillståndsvillkor som meddelats med stöd av den utgör ett direkt och allvarligt hot mot allmän ordning, mot allmän säkerhet eller mot folkhälsan eller orsakar allvarliga ekonomiska eller operativa olägenheter för andra företag, för abonnenter eller användare eller för kommunikationsnätens eller kommunikationstjänsternas funktion. Den allvarliga ekonomiska eller operativa olägenhet som avses i paragrafen kan hänföra sig till en fungerande marknad, tekniskt störningsfri och tillförlitlig drift eller till användarnas allmänna intressen, som skyddas genom lagens bestämmelser. Det föreslagna tillägget skulle garantera förverkligandet av principen om likvärdighet både i fråga om roamingförordningen och förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation, eftersom 331 § tillämpas på den nu gällande nationella nätneutralitetsbestämmelsen och på åtgärder som är jämförbara med överträdelser av roamingregleringen. En motsvarande bestämmelse fanns i 127 a § i den upphävda kommunikationsmarknadslagen. Sålunda är ändringen främst av teknisk karaktär.
305 §.Dataombudsmannens uppgifter. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket dataombudsmannen ska utöva tillsyn över sådan behandling av personuppgifter i anslutning till trafikstyrningsåtgärder som avses i artikel 3.4 i förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation Enligt förordningen får teleföretags trafikstyrningsåtgärder endast omfatta behandling av personuppgifter om sådan behandling är nödvändig för att uppnå de särskilt angivna målen i förordningen. Enligt punkten ska behandling av personuppgifter i anslutning till trafikstyrningsåtgärder ske i enlighet med rådets dataskyddsdirektiv (95/46/EG), och trafikstyrningsåtgärderna ska också vara förenliga med bestämmelserna i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation (2002/58/EG). Att dataombudsmannen åläggs tillsynsansvaret motsvarar gällande nationella fördelning av behörigheten mellan myndigheter. Avsikten är inte att ändra denna genom förordningen om den inre marknaden för elektronisk kommunikation. Det nya 3 mom. säkerställer att efterlevnaden av förordningen kan övervakas på ett tillräckligt och ändamålsenligt sätt även i fråga om behandlingen av personuppgifter.
308 §.Samarbete med olika myndigheter. Till den grupp av myndigheter som samarbetar enligt 1 mom. föreslås bli fogat marknadskontroll- och produktsäkerhetsmyndigheter, eftersom det myndighetssamarbete som anges i paragrafen också kan omfatta samarbete kring överensstämmelse för radioutrustning samt utredning och avlägsnande av radiostörningar. Även tillsynsmyndigheter, såsom Säkerhets- och kemikalieverket (TUKES) och Strålsäkerhetscentralen (STUK), är i fråga om bestämmelserna i 30 kap. viktiga samarbetspartner till exempel för Kommunikationsverket.
315 §.Myndigheternas allmänna rätt att få information. Till paragrafen förslås bli fogat ett nytt 6 mom., enligt vilket Kommunikationsverket har rätt att meddela närmare föreskrifter om uppgifter som regelbundet ska samlas in från företag som övervakas för de uppgifter som specificeras i momentet. Den regelbundna datainsamling som avses i momentet omfattar sådana branschuppgifter som behövs för tillsynen över efterlevnaden av nätkoncessioner och beredningen av Kommunikationsverkets beslut om betydande marknadsinflytande och anknytande marknadsanalyser samt beslut om samhällsomfattande tjänster. Genom regelbunden informationsinsamling samlas därtill in uppgifter för att genomföra Kommunikationsverkets informationsuppgift enligt 304 §. Inga uppgifter samlas dock in enbart i informationssyfte. I praktiken kan uppgifter om tillgången på kommunikationstjänster och kommunikationsnät, kvalitet och priser samt antalet anslutningar betraktas som nödvändiga för de uppgifter som specificeras i momentet. Syftet med att på förhand definiera de uppgifter som ska samlas in är att förbättra kvaliteten på och enhetligheten i de uppgifter som regelbundet samlas in hos teleföretag.
Kommunikationsverket ska ha rätt att meddela närmare föreskrifter även om den digitala formen för och lämnandet av uppgifterna till Kommunikationsverket. I praktiken kan Kommunikationsverket förutsätta till exempel att uppgifterna ska lämnas med hjälp av verkets elektroniska system för informationsinsamling och som geografisk information. I föreskriften kan också definieras tidpunkterna för lämnandet av uppgifter, om dessa är kända på förhand. Genom en föreskrift från Kommunikationsverket kan säkerställas att teleföretag har beredskap att lämna uppgifter i en sådan form som är ändamålsenlig med tanke på verkets uppgifter. Ur teleföretagens synvinkel kan förutsägbarheten i den regelbundna informationsinsamlingen och beständigheten i de uppgifter som samlas in, uppgifternas form och definitionen av sättet att lämna dem ökas genom Kommunikationsverkets föreskrift.
I enlighet med det kretslopp för informationsinsamling som Kommunikationsverket fastställt samlas regionala uppgifter om abonnemang och tillgänglighet in från teleföretag endast 1–2 gånger per år och för fler olika ändamål samtidigt. Syftet med sammanslagningen av förfrågningarna har varit att minska teleföretagens administrativa börda.
Även uppgifter som specificerats genom en sådan föreskrift som avses i 6 mom. ska i enlighet med paragrafens 3 mom. lämnas ut till Kommunikationsverket utan dröjsmål, i den form som myndigheten begärt och avgiftsfritt.
318 §. Utlämnande av information från myndigheter. Till 1 mom. föreslås bli fogat marknadskontroll- och produktsäkerhetsmyndigheter. Radioutrustning är elutrustning vars produktsäkerhet övervakas även av Strålsäkerhetscentralen och Säkerhets- och kemikalieverket. För frågor som gäller strålsäkerhet svarar Strålsäkerhetscentralen i enlighet med lagen om Strålsäkerhetscentralen (1983/1069). Säkerhets- och kemikalieverket har med stöd av lagen om Säkerhets- och kemikalieverket (1261/2010) till uppgift att övervaka och främja teknisk säkerhet och överensstämmelse med kraven bland annat hos produkter, tjänster och produktionssystem samt konsumentsäkerhet. Säkerhets- och kemikalieverket är en sådan elsäkerhetsmyndighet som avses i elsäkerhetslagen (ESL, 410/1996) samt sådan tillsynsmyndighet som avses i konsumentsäkerhetslagen (920/2011). I fråga om de krav som ställs på radioutrustning kan i synnerhet sådana nya typer av utrustningshelheter som innehåller elektrisk utrustning samt tillhörande radiokomponenter vara utmanande. Radiokomponenter ansluts till exempel till elutrustning som används i hushåll för att styra dessa. Det huvudsakliga ändamålet med elutrustningen är då någon annat än avsiktlig utsändning av radiovågor för radiokommunikation eller radiobestämning. Radiokomponenter kan vid felfunktion dock orsaka störningar för andra användare inom samma frekvensområde och Kommunikationsverket bör därför ha möjlighet att vid behov ingripa i utsläppande och användning av sådana kombinationer på marknaden.
I syfte att undvika överlappande reglering är det viktigt att de tillämpliga reglerna och den behöriga myndigheten i varje enskilt fall bestäms på grundval av problemets huvudsakliga natur. Målet har varit att säkerställa detta redan i de gällande bestämmelserna i informationssamhällsbalken genom att hänvisa även till annan lagstiftning. Kommunikationsverket utövar med stöd av 303 § 3 mom. i denna lag tillsyn över kraven i fråga om skydd av hälsa och säkerhet till de delar dessa inte enligt bestämmelserna ska övervakas av någon annan myndighet. Enligt 2 § i gällande ESL tillämpas lagen bland annat på kommunikationsnät och radioutrustning till den del som de kan orsaka fara för liv, hälsa eller egendom samt på sådana av dessa orsakade störningar om vilka det inte föreskrivs i informationssamhällsbalken eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Informationssamhällsbalken har ersatt de tidigare bestämmelser som det hänvisas till i gällande 2 § i ESL. Avsikten är att en bestämmelse med samma innehåll ska tas in även i den nya elsäkerhetslagen. En proposition om lagen torde lämnas i slutet av 2015. När det gäller säkerheten för radioutrustning som tillhandahålls konsumenter kan även den allmänna konsumentsäkerhetslagen (920/2011) tillämpas vid behov.
Om det på marknaden eller i användningen observeras utrustning som utgör en risk för hälsan, säkerheten eller andra aspekter som på grund av allmänna intressen är skyddade i lag, är det av yttersta vikt att en nationell myndighet har tillräckliga befogenheter att ingripa i missförhållandena. Detta förutsätter samarbete och informationsutbyte mellan nationella behöriga myndigheter. Därför måste bestämmelsen som gäller utlämnande av uppgifter från myndigheter utvidgas till produkttillsynsmyndigheter.
325 §.Kommunikationsverkets inspektionsrätt. Genom de ändringar som föreslås i 325 § utvidgas Kommunikationsverkets inspektionsrätt så att Kommunikationsverket har möjlighet att utföra sådana inspektioner som avses i 325 § i en organisation som tillverkar eller använder satellittjänstteknik.
Det föreslås att 1 mom. ändras så att Kommunikationsverket ges rätt att utföra inspektioner i en 271 b § avsedd organisation som tillverkar eller använder satellittjänstteknik. Organisationen kan vara privat (till exempel ett företag) eller en aktör i den offentliga förvaltningen (till exempel en myndighet). Med hjälp av inspektioner kan Kommunikationsverket i praktiken förverkliga sina tillsynsuppgifter som behörig myndighet för satellittjänsten, dvs. utreda om de som tillverkar och använder satellittjänstteknik följer de beslut som fattas i styrelsen för säkerhetsackreditering som avses i 271 b § och regleringen om den offentliga reglerade satellittjänsten.
Paragrafens 2 mom. motsvarar 2 mom. i gällande lag.
Det föreslås att 3 mom. ändras så att Kommunikationsverket har rätt att låta utföra inspektioner av satellittjänstteknik hos en oberoende expert. På så vis harmoniseras regleringen med sådana inspektioner av teknisk säkerhet och funktion som regleras i paragrafen. Att anlita en oberoende expert kan vara motiverat i fall där det behövs utomstående expertis eller där Kommunikationsverkets egna resurser inte räcker till.
Det föreslås att 4 mom. ändras så att det preciseras så att det avser teknisk säkerhets- eller funktionsinspektion eller ekonomisk inspektion.
I 5 mom. föreskrivs dessutom rätt för Kommunikationsverket och den som handlar för verkets räkning att i samband med inspektioner av satellittjänstteknik få tillträde till de lokaler som används av den organisation som tillverkar eller använder satellittjänsttekniken och, trots vad som föreskrivs om sekretess för uppgifter, för granskning få dokument och information som behövs för tillsynsuppgiften.
Paragrafens 6 mom. motsvarar 5 mom. i gällande lag.
326 §. Inspektion av radioutrustning. Det föreslås att paragrafens rubrik och 1 mom. ändras så att de motsvarar tillämpningsområdet för radioutrustningsdirektivet. Teleterminalutrustning i fasta nät omfattas inte längre av informationssamhällsbalkens tillämpningsområde, och deras elsäkerhet regleras i fortsättningen i elmarknadslagen. Omfattningen av Kommunikationsverkets inspektionsrätt motsvarar i övrigt den tidigare 326 § i informationssamhällsbalken. Kommunikationsverket har enligt förslaget rätt att utföra inspektioner för marknadskontrollen av radioutrustning, till exempel också för att konstatera eller avlägsna en skadlig störning och för att säkerställa att utrustning som kräver radiotillstånd eller särskild kompetens eller behörighet används på adekvat sätt.
327 §. Undersökning av utrustning. Paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar lagens nya 30 kap. I paragrafen föreslås dessutom en ändring av ordalydelsen, enligt vilken utrustning kan tas för undersökning uttryckligen för skötseln av Kommunikationsverkets uppgift, dvs. för tillsynen över radiomarknaden. I och med ändringen kan Kommunikationsverket bättre sköta sin tillsynsuppgift enligt lag. Tillsynen gäller i regel kommersiella aktörers verksamhetsställen.
329 §. Förhindrande av radiostörningar. Paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar bestämmelserna och definitionerna i lagens nya 30 kap. Samtidigt föreslås att grunderna för Kommunikationsverkets befogenheter i anslutning till otillåten användning av radioutrustning enligt 3 mom. preciseras så att om antingen utrustningen i sig eller användningen av utrustningen misstänks strida mot bestämmelserna eller föreskrifterna, har Kommunikationsverket rätt att inspektera utrustningen och ta den för undersökning. Ändringen förbättrar Kommunikationsverkets möjligheter att säkerställa en störningsfri användning av radiofrekvenser. Även om radioutrustningen i sig strider mot bestämmelserna och föreskrifterna, kan användningen av utrustningen dock strida mot gällande bestämmelser och föreskrifter om användningen av frekvenser.
342 §. Omprövning. Det föreslås att 2 mom. ändras så att rättsmedel i första hand även i fråga om Kommunikationsverkets beslut om tillsynsavgiften för televisions- och radioverksamhet med stöd av 293 § är att begära omprövning hos Kommunikationsverket.
I 3 mom. föreslås dessutom en ändring genom vilken omprövning av beslut av ett anmält organ i första hand begärs hos det behöriga anmälda organet. De föreslagna ändringarna motsvarar hur sökande av ändring i beslut av ett anmält organ har ordnats i annan produktlagstiftning, till exempel i 85 § i regeringens proposition med förslag till hissäkerhetslag, i 119 § i regeringens proposition med förslag till elsäkerhetslag och i 48 § i lagen om pyrotekniska artiklar (180/2015).
Till de delar ett anmält organ som godkänts av myndigheten utför lagenlig bedömning av överensstämmelse, är det fråga om en officiell förvaltningsuppgift enligt 124 § i grundlagen. Därför ska ändring kunna sökas i beslut av det anmälda organet. Det anmälda organet ska till de delar det gäller ett förvaltningsbeslut förse mottagaren av beslutet med anvisningar för sökande av ändring.
Paragrafens nuvarande 3 mom. överförs som 4 mom. och dess ordalydelse föreslås samtidigt bli preciserad.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 35 i radioutrustningsdirektivet.
344 §.Överklagande hos förvaltningsdomstolen. Propositionen föreslås bli ändrad så att Kommunikationsministeriets, dataombudsmannens, kommunens byggnadstillsynsmyndighets och Kommunikationsverkets beslut, med undantag av förvaltningsbeslut som avses i 342 §, ett anmält organs beslut med anledning av begäran om omprövning samt Kommunikationsverkets och inrikesministeriets beslut med anledning av begäran om omprövning får överklagas hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996), om inte något annat bestäms nedan.
Det föreslås att 2 mom. preciseras så att den beslutsfattande myndigheten eller det anmälda organet i fråga om andra beslut än sådana som avses i 233 och 235 § får bestämma att beslutet ska iakttas även om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.
Både 1 och 2 mom. föreslås alltså, med anledning av genomförandet av radioutrustningsdirektivet, bli preciserade genom en hänvisning till anmälda organ.
348 §.Radioutrustningsförseelse. Paragrafens rubrik och innehåll föreslås bli ändrade så att påföljderna hänför sig till tillhandahållande på marknaden av radioutrustning i enlighet med tillämpningsområdet för 30 kap. samt till ibruktagande och användning av utrustningen. Genom bestämmelsen ersätts bestämmelsen om teleutrustningsförseelse.
Bestämmelsens tillämpningsområde måste ändras, eftersom skyldigheterna i 30 kap. i fråga om utrustningens överensstämmelse i fortsättningen gäller endast radioutrustning. Bedömningen av överensstämmelse för tele- och teleterminalutrustning hör i fortsättningen i första hand till området för elsäkerhetslagen, och därför måste de straffrättsliga påföljderna för sådan utrustning i 1 mom. 4 punkten strykas i denna lag. I enlighet med radioutrustningsdirektivet ändras även förfarandet i fråga om utrustning med bristande överensstämmelse. Om det i radioutrustning som tillhandahålls på marknaden konstateras bristande överensstämmelse vad gäller teknik, märkning eller registrering, är en korrigeringsuppmaning från myndigheten i enlighet med 260 § det primära korrigeringssättet. Bötesstraff kan inte längre vara en primär påföljd. Detta förutsätter en ändring av 3 och 4 mom. i paragrafen.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs om påföljd i en situation där en ekonomisk aktör inte iakttar ett förpliktande beslut som på grund av en risk i anslutning till radioutrustning utfärdats av en myndighet. Bestämmelsen motsvarar den nuvarande till de delar den gäller ett temporärt förbud som meddelats med stöd av 327 §. Ett förpliktande beslut som meddelats av en myndighet blir även aktuellt om en ekonomisk aktör inte iakttar en korrigeringsuppmaning enligt 260 § eller 262 § inom utsatt tid. I bestämmelsen hänvisas därför förutom till 327 § även till nya 260 § 7 mom. och 262 § 1 mom., där det likaså föreskrivs om beslut om förbud som meddelas på grund av risker i anslutning till radioutrustning.
Bestämmelsens 1 mom. 2 punkt preciseras så att påföljden uttryckligen gäller endast brott mot ett förbud som meddelats med stöd av 329 § eller ett tillsynsbeslut som meddelats med stöd av 330 §. Gällande bestämmelse hänvisar allmänt till överträdelser av det som föreskrivs i dessa paragrafer. Artikel 46 i radioutrustningsdirektivet förutsätter att det i nationell lag föreskrivs sanktioner för ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelser i nationell rätt som hör till direktivets tillämpningsområde samt vidtas de åtgärder som krävs för att se till att dessa sanktioner tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande, och de kan omfatta straffrättsliga påföljder för allvarliga överträdelser.
Bristande överensstämmelse för eller otillåten användning av radioutrustning som enligt lag är beroende av tillstånd kan ha betydande skadliga påföljder för funktionen i kommunikationsnäten, inklusive nöd- och säkerhetstrafiken, samt för annan användning av frekvenserna. På grund av störningsriskerna är det viktigt att radioutrustning uppfyller de väsentliga kraven och att den är korrekt installerad och används för avsett ändamål. Därför är det motiverat att otillåtet ibruktagande och otillåten användning av radioutrustning samt brott mot ett förbud eller en skyldighet som meddelats för att förhindra eller begränsa störningar fortfarande ska vara straffbart som radioutrustningsförseelse.
Bestämmelsens 1 mom. 1 punkten gäller ibruktagande eller användning av radiosändare utan nödvändigt tillstånd eller behörighet. Radioutrustningsdirektivet särskiljer mellan ibruktagande och användning av radioutrustning. Ibruktagande och användning är begrepp som används i EU-lagstiftningen om gemensamma ramar för saluföring av produkter (i synnerhet NLF-beslutet nr 768/2008/EG), vars innehåll förtydligas i punkterna 2.5 och 2.7 i EU-kommissionens vägledning 'Blue Guide on the implementation of EU product rules’. Med ibruktagande av radioutrustning avses att slutanvändaren för första gången använder radioutrustningen. Ibruktagande av radioutrustning förutsätter vanligen installeringsåtgärder, som om de utförts felaktigt kan leda till att utrustningen inte fungerar i enlighet med kraven. Den slutanvändare som svarar för att ta radioutrustningen i bruk kan också var ett företag, till exempel en arbetsgivare som överlåter radioutrustningen åt sina anställda.
Med användningen av radioutrustningen avses åter all användning av utrustningen som sker efter den första gången den användes. Det är inte motiverat att ställa hinder för innehav av radioutrustning i en oöppnad försäljningsförpackning, varken i samband med kommersiell verksamhet eller annars. Användaren ska dock beakta ett eventuellt behov av tillstånd eller särskild kompetens redan innan utrustningen tas i bruk. Lagens 39 § förutsätter att det radiotillstånd som krävs är i kraft redan innan tillståndspliktig radioutrustning tas i bruk för första gången. Om slutanvändaren innehar en radiosändare som tekniskt är avsedd för radiokommunikation eller radiobestämning, är detta normalt ett bevis på att utrustningen också har tagits i bruk på det sätt som avses i denna bestämmelse.
Kravet på en noga avgränsad straffrättslig reglering förutsätter att straffbestämmelser i anslutning till saluföring av radioutrustning preciseras med beaktande av de olika skyldigheter som gäller för respektive ekonomisk aktörer. Aktörer på olika ställen i distributionskedjan ansvarar för att de själva uppfyller förpliktelserna.
I gällande 348 § kriminaliseras både användningen av radiosändaren och även bland annat otillåtet innehav. EU-regleringen förutsätter dock inte kriminalisering av enbart innehav i sådana situationer som avses i lagen. Sålunda föreslås att en användare kan göra sig skyldig till radioutrustningsförseelse om han eller hon på ovan beskrivet sätt tar i bruk eller använder radioutrustning utan radiotillstånd eller använder radioutrustning utan sådan kompetens eller behörighet som föreskrivs i lag.
I paragrafen föreskrivs att straffbara gärningar ska ske uppsåtligen. Med detta avses att det inte finns myndighetstillstånd för verksamheten och att den inte är tillåten med stöd av nationell lag. Definitionen används i 1 mom. för att undanta gärningar som sker med tillstånd av myndighet eller som annars är berättigade från tillämpningsområdet för bestämmelsen. Uppsåtlig enligt de allmänna straffrättsliga grundprinciperna är inte sådan verksamhet som har tillstånd eller som är tillåten med stöd av nationell lagstiftning. Enligt motsvarande gällande lagstiftning ska straffbara gärningar vara uppsåtliga. Bedömningen av grad av uppsåt passar dock dåligt in på till exempel ibruktagande och användning av radioutrustning. Ibruktagande av en radiosändare är en medveten handling som bland annat förutsätter att radiosändaren anskaffats och att den installerats för att bli klar för användning. Lagstridigt är att använda radioutrustning utan behörigt tillstånd, inte den påföljd som eftersträvats eller orsakas genom användningen. Likaså är det direkt lagstridigt att underlåta att iaktta ett förpliktande myndighetsbeslut.
Bestämmelsen motsvarar artikel 7 samt artikel 46 i radioutrustningsdirektivet.
352 §.Övergångsbestämmelser. Enligt 6 mom. är skyldigheten för de företag som nämns i momentet att i nätet utan ersättning distribuera televisionsutbud som tjänar allmänintresset och som fritt kan tas emot i kraft tills programkoncessioner för televisionsverksamhet som tjänar allmänintresset enligt 26 § i informationssamhällsbalken träder i kraft. Av dessa företag har Fox International Channels Oy meddelat att det i och med sin koncession från den 18 september 2014 har flyttat sina sändningar från kanalknippe A till kanalknippe C, som inte har riksomfattande täckning. Företagets kanal FOX omfattas sålunda inte längre av den så kallade distributionsskyldigheten. Det föreslås att momentet ändras så att det motsvarar nuläget.