1.1  Bakgrund

Kompetensmärken 

I september 2019 tillsatte undervisnings- och kulturministeriet projektet Reform av det kontinuerliga lärandet, som styrdes av den parlamentariska gruppen för reformen av det kontinuerliga lärandet. Den parlamentariska gruppen för kontinuerligt lärande godkände riktlinjerna för reformen av kontinuerligt lärande den 17 december 2020 (Statsrådets publikationer 2020:38, på finska). I riktlinjerna fastställdes en vision och flera mål fram till 2030 samt 27 åtgärder för att uppnå målen. 

Slutrapporten från projektet för reformen av det kontinuerliga lärandet, Det kontinuerliga lärandet förnyas tillsammans (Statsrådets publikationer 2023:11, på finska), publicerades den 1 mars 2023. Enligt slutrapporten är det fria bildningsarbetets särskilda kompetensområde inom arbetet med utvecklingen av det kontinuerliga lärandet att stärka vuxnas grundläggande färdigheter. Enligt rapporten är målet att ta fram en uppsättning av Utbildningsstyrelsen fastställda kompetensmärken för vuxnas grundläggande färdigheter. Utbildningsstyrelsen påbörjade arbetet med att utveckla kompetensmärkena i augusti 2022. 

I sin rapport Continuous Learning in Working Life in Finland, som publicerades den 9 februari 2020, lägger OECD fram rekommendationer till åtgärder för Finland som underlättar anpassningen till förändringarna i arbetslivet och säkerställer att var och en under sitt liv och sin tid i arbetslivet kan lära sig nya saker enligt behov. I rapporten kommer det fram att systemet inte styr utbildningen eller incitamenten så att de når de mest behövande. Kompetensen hopar sig starkt, och det är svårt att nå dem som mest behöver utbildning. Kompetensklyftan fördjupas under tiden i arbetslivet. Skillnaderna i Finland när det gäller deltagande i vuxenutbildning är bland de största i OECD-länderna. 

Studiecentraler 

Statens revisionsverk kontaktade 2022 undervisnings- och kulturministeriet angående tillsynen över partifinansieringen till den del det är fråga om utbildningsstöd som studiecentraler beviljar organisationer som är föremål för tillsyn enligt partilagen (10/1969). Enligt statens revisionsverk finns det anledning att tydliggöra nuläget för att öka transparensen och göra tillsynen över partifinansieringen smidigare. 

Enligt 9 e § i partilagen ska statens revisionsverk övervaka användningen av det understöd som avses i 9 § samt att ett parti, partinära sammanslutningar och i understödsbeslutet avsedda föreningar i sin verksamhet iakttar partilagens bestämmelser om bidrag, redovisning av kostnaderna för och finansieringen av valkampanjen samt utarbetande och inlämnande av anknytande handlingar och uppgifter. 

Studiecentralernas nuvarande huvudmän är inte sådana partiaktörer som direkt omfattas av tillsynen över partifinansieringen. Däremot gäller tillsynen över partifinansieringen vissa organisationer som ordnar studier i samarbete med studiecentralerna. 

I statens revisionsverks berättelser till riksdagen om tillsynen över partifinansieringen 2021 (B 5/2022 rd) och 2022 (B 6/2023 rd, s. 31) uppges: ”Partiernas distriktsorganisationer har liksom tidigare också fått studiebidrag som man inte har gjort aktuella redovisningar av. När det är fråga om en prestation som grundar sig på statens eller en kommuns budget behöver redovisningen inte göras. Man har dock observerat att studiebidragens ursprung inte har dokumenterats tillräckligt och därför har man vid granskningarna inte kunnat säkerställa huruvida prestationerna härstammar från statsbudgeten.” 

Undervisnings- och kulturministeriet tillsatte bland annat med dessa utgångspunkter den 21 oktober 2022 en arbetsgrupp (VN/24195/2022-OKM-14) för tiden 24 oktober 2022 till 31 mars 2023 för att utreda praxis i samband med statsandelsfinansieringen för studiecentraler och de godtagbara kostnader för studiecentralernas driftskostnader som påverkar beräkningen av det genomsnittliga priset per enhet för studiecentraler. Förslaget till proposition baserar sig på rekommendationerna i Slutrapport av den arbetsgrupp som utreder finansieringssystemet för studiecentralerna (Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2023:30, på finska). 

1.2  Beredning

Regeringens proposition har beretts vid undervisnings- och kulturministeriet. 

Undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen har berett det praktiska genomförandet av de kompetensmärken för fritt bildningsarbete som föreslås i propositionen. Servicecentralen för kontinuerligt lärande och sysselsättning (Skols) ska från och med slutet av 2023 för grupper som är underrepresenterade inom utbildningen genomföra projekt där läroanstalter inom det fria bildningsarbetet ordnar utbildning i grundläggande färdigheter i fängelser. Projekthelheten har planerats i samarbete med föreningen Siltavalmennus ry, Brottspåföljdsmyndigheten, undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen. Syftet är att de planerade kompetensmärkena ska kunna avläggas i de här framtida utbildningarna för grundläggande färdigheter och föras in i den nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning (nedan informationsresursen Koski). 

Yttranden om utkastet till regeringsproposition begärdes av läroanstalter och centralorganisationer inom fritt bildningsarbete samt de viktigaste ministerierna, myndigheterna och andra intressentgrupperna. Från den 14 augusti 2023 till den 8 september 2023 var utkastet till proposition på remiss i tjänsten utlåtande.fi där den som ville kunde yttra sig om utkastet. På grund av att ärendet brådskar var remisstiden kortare än de riktgivande sex veckorna. 

Beredningsunderlaget till propositionen finns att tillgå på adressen https://okm.fi/sv/alla-ukm-projekt med identifieringskoden OKM22:00/2023. 

2.1  Införande av uppgifter om utbildning inom det fria bildningsarbetet i den nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning

Enligt lagen om fritt bildningsarbete (632/1998) syftar det fria bildningsarbetet till att utifrån principen om livslångt lärande anordna utbildning som stöder sammanhållningen och jämlikheten i samhället samt ett aktivt medborgarskap. Läroanstalter för fritt bildningsarbete är medborgarinstitut, folkhögskolor, sommaruniversitet, idrottsutbildningscenter och studiecentraler. Undervisnings- och kulturministeriet kan bevilja en kommun, samkommun, registrerad sammanslutning eller stiftelse tillstånd att driva sådana läroanstalter som avses i lagen om fritt bildningsarbete. År 2023 finns det 174 medborgarinstitut, 73 folkhögskolor, 19 sommaruniversitet, 12 studiecentraler samt 11 riksomfattande och 3 regionala idrottsutbildningscenter. 

Sedan den 1 augusti 2021 har det varit möjligt att föra in kunnande som förvärvats inom fritt bildningsarbete i informationsresursen Koski. I 9 d § i lagen om nationella studie- och examensregister (884/2017) finns bestämmelser om införandet av uppgifter om studier med fri inriktning inom fritt bildningsarbete i informationsresursen. Införandet förutsätter att huvudmannen för läroanstalten har beslutat erbjuda sig att införa uppgifter i informationsresursen för de studerande som deltar i utbildningen, fastställt utbildningens omfattning i studiepoäng, utarbetat en kunskapsbaserad beskrivning av utbildningen och bedömt den studerandes prestation i förhållande till beskrivningen. En ytterligare förutsättning är att den studerande samtycker till att uppgifterna införs. 

I februari 2023 hade cirka 32 procent av huvudmännen för läroanstalter inom det fria bildningsarbetet fört in kunnande som studerandena förvärvat i informationsresursen Koski. Antalet enskilda prestationer som förts in var 4 316. Samtidigt hade cirka 55 procent av huvudmännen fört in sina studieplaner i Utbildningsstyrelsens tjänst eGrunder. EGrunder är en riksomfattande tjänst som innehåller alla grunder för studieplaner, examina och utbildningar från småbarnspedagogiken till andra stadiet och det fria bildningsarbetet. Informationsresursen Koski förväntas växa när pågående utbildningar har bedömts och prestationerna förts in i informationsresursen. 

Tack vare informationsresursen Koski har arbetet med att förbättra identifieringen av kunnande som förvärvats i det fria bildningsarbetet kommit igång på allvar. Men utvecklingsarbetet bör fortsätta särskilt när det gäller uppgifternas användbarhet. Det fria bildningsarbetets särskilda kompetensområde inom arbetet med utvecklingen av det kontinuerliga lärandet är att stärka vuxnas grundläggande färdigheter. Uppgiften är särskilt viktig eftersom arbetet inriktas på grupper som är underrepresenterade inom utbildningen. De studieplaner som huvudmännen inom det fria bildningsarbetet för in i informationsresursen Koski är individuella, och från dem är det svårt att på en tillräcklig nivå få fram hur de vuxnas grundläggande färdigheter har utvecklats i utbildningarna. Inte heller för enskilda personer kommer det tydligt fram hur de grundläggande färdigheterna utvecklas, då färdigheterna har inkluderats i kurser med olika namn. Därför har det uppstått ett behov av ett nytt verktyg för att synliggöra de grundläggande färdigheter som behövs i arbetslivet. 

2.2  Kompetensmärken

Den 24 juni 2021 tillsatte arbets- och näringsministeriet och undervisnings- och kulturministeriet en arbetsgrupp för identifiering av kunnande med tanke på genomförandet av programmet för hållbar tillväxt. Arbetsgruppen har tagit fram verktyg och metoder för att identifiera kunnande som en person har förvärvat på arbetsplatser och utanför det formella utbildningssystemet. I arbetsgruppens halvtidsrapport som publicerades den 22 december 2022 (Statsrådets publikationer 2022:74, på finska) beskrivs kompetensmärken och hur de används i Finland. 

Enligt halvtidsrapporten används allt oftare digitala kompetensmärken för att synliggöra kunnande. Kompetensmärken kan användas för att identifiera små kompetenshelheter och kunnande som förvärvats någon annanstans, och för att synliggöra kunnandet så att det kan utnyttjas. Under de senaste åren har kompetensmärken tagits i bruk i synnerhet inom yrkesutbildningen, högskoleutbildningen och det fria bildningsarbetet, men också i viss mån i arbetslivet. Det finns inga heltäckande uppgifter om i vilken utsträckning kompetensmärken används. Skillnaden jämfört med närvaromärken är att kompetensmärket innehåller kriterier och en gemensam syn på kompetensen eller kunnandet (Oosi, O. m.fl. 2020). 

Ett digitalt kompetensmärke är ett bevis på kunnande. Det består av en märkesbildfil med bifogad information om märkets namn, utfärdaren, kompetensmålen, bedömningskriterierna, sättet att visa kompetensen samt de bevis som krävs för kompetensbeskrivningen. Det krävs en applikation för att förvalta märkena, och i Finland används allmänt den kommersiella applikationen Open Badge Factory. Mottagaren förvärvar kompetensmärken med sin kompetens och samlar dem i sin egen digitala ryggsäck (Mozilla Backpack). Mottagaren avgör själv hur märkena används och om de delas offentligt. Märkena kan länkas till mottagarens cv eller profil i sociala medier. Märkena kan redan nu delas i vissa slutna lärmiljöer på nätet, till exempel Moodle, som ett sätt att visualisera studieframsteg. Märken utfärdas efter ansökan. 

Kompetensmärken har utnyttjats till exempel på yrkespedagogiska lärarhögskolor där de använts mycket. Forskningsdata om användningen har också samlats in. Till exempel vid Uleåborgs universitet har kompetensmärken använts för att förbättra problemlösningsfärdigheter (Oosi, O. m.fl. 2020). Bland myndigheterna erbjuder till exempel Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata en möjlighet att skaffa kompetensmärken för digitalt stöd. Kompetensmärken har också utnyttjats i arbetslivet. Till exempel Helsingfors stad har använt kompetensmärken som hjälp i personalens kompetensutveckling inom utbildningsväsendet. Kompetensmärken har också använts för att identifiera kompetens bland återförsäljare (Oosi, O. m.fl. 2020). Andra exempel på kompetensmärken i arbetslivet är certifikat inom IKT-branschen, Keskos samarbete med yrkesläroanstalterna och yrkeshögskolorna och Fortums modell för personalens kompetensutveckling. Inom det fria bildningsarbetet har studiecentralen Sivis skapat cirka 50 kompetensmärken, bland annat för organisationsverksamhet och för invandrare som deltar i utbildning i grundläggande färdigheter (Oosi, O. m.fl. 2020). 

Pilotprojekt har pågått för att harmonisera spektrumet av kompetensmärken och skapa riksomfattande kompetensmärken. Ett exempel är projektet ”Osuvat taidot” som samordnas av Utvecklingscentralen för Informationssamhälle rf (TIEKE) för att ta fram riksomfattande kompetensmärken för digitala färdigheter. De kompetensmärken som utvecklats i projektet kan avläggas av studerande, människor i arbetslivet eller vem som helst som är intresserad (Digitaitojen osaamismerkkijärjestelmä 2022). 

Arbetsgruppen för identifiering av kunnande ordnade den 18 november 2021 ett samråd för intressentgrupper. På mötet ansåg intressentgrupperna att kompetensmärkena är ett utmärkt stöd för lärandet och ett bra sätt att identifiera och erkänna kunnande. Intressentgrupperna ansåg att arbetslivsrelevansen delvis är låg eftersom det finns så många olika utfärdare och kriterier. Rättvisa och transparens betraktades som viktiga principer när kompetensmärken utvecklas. I intressentgruppernas utvecklingsförslag framkom bland annat behovet av att utveckla uppsättningar av kompetensmärken för allmänna arbetslivsfärdigheter samt gemensamma kriterier för dem i samarbete med olika aktörer. Även vikten av flexibilitet togs upp – för att kompetensmärkenas innehåll ska förbli aktuellt är det centralt att de kriterier som skapas gäller kompetensmärkenas art, inte vilken kompetens de innehåller. Gemensamma kanaler för kompetensmärken efterlystes, till exempel en möjlighet att föra in dem i den nationella informationsresursen Koski, liksom enhetligare strukturer och processer. 

2.3  Studiecentralerna och deras samarbete med organisationer

Enligt 2 § i lagen om fritt bildningsarbete är studiecentraler läroanstalter på riksnivå som ordnar studier självständigt eller i samarbete med frivillig- och kulturorganisationer i syfte att främja livslångt lärande, välmående och välfärd, ett aktivt medborgarskap och demokrati samt verksamhet i det civila samhället. 

Enligt 4 § kan undervisnings- och kulturministeriet bevilja kommuner, samkommuner, registrerade sammanslutningar eller stiftelser tillstånd att driva sådana läroanstalter som avses i den lagen. För närvarande finns det 12 studiecentraler i Finland, och de drivs av 12 bildningsförbund med stöd av tillstånd som beviljats av undervisnings- och kulturministeriet. Varje bildningsförbund har medlemmar som är partier, fackförbund eller andra civilsamhällesorganisationer. Bildningsförbunden har i enlighet med sina tillstånd att driva studiecentral starka ideologiska bakgrunder och samhälleliga referensgrupper. Vid ingången av 2023 hade bildningsförbunden sammanlagt 372 medlemsorganisationer. 

Studiecentralernas utbildningsverksamhet är decentraliserad och bedrivs inte endast i etablerade lokaler av etablerad personal, utan lokaler hyrs och utbildare anlitas efter behov. En studiecentral har inga egna utbildningslokaler, utan utbildningarna genomförs där deltagarna befinner sig. Det kan vara bibliotek, andra läroanstalters lokaler, hotell eller vilka lokaler som helst som kan hyras runtom i landet. Studiecentralerna ordnar årligen cirka 20 000 utbildningar med över 250 000 deltagande vuxenstuderande och cirka 2 000 minderåriga deltagare. Statistikcentralen: Undervisningstimmar och deltagare i vuxenutbildning som inte leder till examen vid läroanstalter, 2019—2021. På adressen Hänvisning 30.1.2023.Vipunen (Undervisningsförvaltningens statistiktjänst): Studerande i utbildningarna som ordnats som fritt bildningsarbete. På adressen Hänvisning: 30.1.2023. Vipunen: Utbildningar under 6 timmar samt utbildningar som enbart ordnas för barn och unga. På adressen Hänvisning 20.4.2023.https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__oaiop/statfin_oaiop_pxt_12yh.px/ Dessutom ordnas årligen över ettusen studiecirklar med över 10 000 deltagare. Vipunen: Verksamhet vid studiecentralens studiecirklar. På adressen Hänvisning 20.4.2023.https://vipunen.fi/sv-fi/_layouts/15/xlviewer.aspx?id=/sv-fi/Rapporter/Vapaa%20sivistystyo%20-%20opintokerhot%20-%20aikasarja_SV.xlsb 

Arbetsgruppens arbete ledde till insikten att studiecentralernas utbildningsverksamhet i hög grad ordnas tillsammans med organisationer. Dessa organisationer som hjälper till med att ordna utbildningarna kallas ibland medanordnare. Medanordnarna av utbildningar är mestadels medlemsorganisationer i det bildningsförbund som driver studiecentralen, eller medlemsföreningar i sådana organisationer, men utbildningar kan också genomföras tillsammans med andra aktörer som studiecentralen godtar som medanordnare. Medanordnaren kan ibland också vara en självständig studiecirkel som består av privatpersoner. Varje studiecentral anger vilka parter som kan vara medanordnare och hurdana villkor den ställer på medanordnare. Varje studiecentral bestämmer antalet undervisningstimmar i de utbildningar som genomförs i samarbete med medanordnare samt stödets former, villkor och belopp inom ramen för gällande lagstiftning. Innan utbildningen äger rum gör medanordnaren upp en utbildningsplan som studiecentralen godkänner. 

Studiecentralerna stöder medanordnarna pedagogiskt till exempel med att planera utbildningarna kompetensbaserat, bedöma kunnandet, välja utbildningsmaterial, budgetera utbildningarna och ta fram pedagogiska lösningar som stöder deras kompetensbaserade karaktär. De erbjuder också möjligheten att föra in uppgifterna om studieprestationer i nationella informationsresursen för studie- och examensuppgifter Koski. Studiecentralerna ger stöd och vägledning i användningen av kompetensmärken (planering och utfärdande). En del av studiecentralerna ger medanordnarna tillgång till ett kurshanteringssystem och en lärmiljö på nätet, producerar utbildningsmaterial och handböcker för att genomföra utbildningsverksamheten och vägleder i valet av lämpliga digitala verktyg. 

I många fall ansvarar medanordnaren i sin tur för de praktiska arrangemangen, som anmälningar, deltagaravgifter och lokal- och lärarkostnader. Studiecentralerna deltar i dessa kostnader med så kallat utbildningsstöd eller studiecirkelstöd. Efter utbildningsdagen skickar medanordnaren en utredning och en ansökan om utbildningsstöd till studiecentralen. På grundval av utredningen avgör studiecentralen utbetalningen av utbildningsstöd och gör en beräkning av stödet, varefter det betalas till medanordnaren. De här penningtransaktionernas ursprung och syfte har varit oklart för statens revisionsverk. 

Enligt arbetsgruppen betalar alla studiecentraler utom en utbildnings- eller studiecirkelstöd för utbildningar som ordnas av medanordnare. År 2022 delade studiecentralerna ut sammanlagt cirka 5 646 000 euro i utbildnings- eller studiecirkelstöd till 1 366 medanordnare. Utbildningsstödets belopp varierade mellan studiecentralerna. Utbildningsstöd betalas enligt faktiska utbildningstimmar för 35—100 procent av de sammanlagda kostnaderna för utbildningen. Utbildningsstödets andel av medanordnarnas sammanlagda kostnader för utbildning varierade mellan 9 och 49 procent 2021. Resten av kostnaderna för utbildningen täcker medanordnarna med annan finansiering (Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2023:30, s. 30, på finska). Studiecirkelstöd betalas beroende på studiecentralen antingen för en del av kostnaderna eller så att det täcker alla kostnader för studiecirkeln. En del studiecentraler har fastställt ett maximibelopp för studiecirkelstödet, och det varierar mellan 100 euro och 500 euro (Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2023:30, s. 37, på finska). 

2.4  Studiecentralernas finansiering

Enligt 8 § i lagen om fritt bildningsarbete betalas för driftskostnader för utbildning som det föreskrivs om i denna lag vid läroanstalter inom det fria bildningsarbetet statsandel, vars årliga grund beräknas i en studiecentral genom att det fastställda antalet undervisningstimmar multipliceras med de per undervisningstimme bestämda priserna per enhet för respektive läroanstaltsform. Enligt 9 § i den lagen beviljas huvudmän för studiecentraler i regel statsandel till 65 procent av det belopp som beräknats enligt 8 §. Enligt 10 § fastställer undervisnings- och kulturministeriet årligen inom ramen för statsbudgeten det antal undervisningstimmar som läggs till grund för beräkningen av statsandelen. 

Enligt 11 § 1 mom. fastställer undervisnings- och kulturministeriet priset per enhet för följande år i fråga om undervisningstimmar. Priserna per enhet bestäms enligt den beräknade kostnadsnivån för finansåret. Priset per enhet för en undervisningstimme vid studiecentralerna beräknas enligt 6 mom. årligen så att driftskostnaderna för verksamheten vid studiecentralerna under det år som föregår året före det år då priset per enhet bestäms divideras med antalet undervisningstimmar vid studiecentralerna samma år. Till driftskostnaderna räknas de avskrivningar för verksamhet som gäller fritt bildningsarbete som studiecentralernas huvudmän gjort enligt bokföringen. 

Enligt 11 b § 1 mom. avdras från det pris per enhet som bestämts i enlighet med 11 §, i vilket förändringarna enligt 12 § i kostnadsnivån och i verksamhetens omfattning och art har beaktats, för en studiecentrals undervisningstimme 5,76 euro. Enligt 2 mom. ska priset per enhet för en studiecentrals undervisningstimme trots vad som föreskrivs i 1 mom. vara minst 107,19 euro. 

Enligt 12 § i beaktas vid beräkningen av priserna per enhet förändringen i kostnadsnivån och i verksamhetens omfattning och art med iakttagande av vad som föreskrivs i 19 § 2 mom. och 22 § i lagen om statsandel för kommunal basservice. 

Bland annat kostnader för vilka statsfinansiering beviljas med stöd av någon annan lag eller andra kostnader än sådana som direkt hänför sig till läroanstaltens interna förvaltning hänförs enligt 13 § inte till driftskostnaderna när priserna per enhet beräknas. 

Utbildningsstyrelsen samlar in kostnads- och prestationsdata från studiecentralerna för det föregående, avslutade budgetåret varje vår i mars-april (så kallad kostnadsdatainsamling) och upprätthåller anvisningar som anknyter till datainsamlingarna. Utbildningsstyrelsen: Opintokeskukset, Kustannukset, tulot ja suoritteet vuonna 2022. På adressen Hänvisning 8.9.2023.https://www.oph.fi/sites/default/files/documents/opke_ohj_22.pdf 

Enligt den utredning om studiecentralerna som ingick i arbetsgruppens arbete består cirka 61 procent, det vill säga cirka 16,8 miljoner euro, av kostnaderna för studiecentralverksamheten av kostnader som medanordnarna har uppgett för utbildningar och studiecirklar. Utifrån arbetsgruppens utredningsarbete kan man konstatera att kostnaderna för studiecentralernas statsandelsverksamhet som rapporterats av studiecentralerna och medanordnarna sannolikt inbegriper kostnader som i strid med 13 § i lagen om fritt bildningsarbete har täckts med annan statlig finansiering än statlig finansiering enligt den lagen. Den slutsatsen bygger bland annat på att studiecentralerna enligt vad som framkommit i en enkät till dem och i arbetsgruppens arbete inte regelmässigt har utrett eller övervakat källorna till medanordnarnas övriga finansiering. Slutsatsen bygger också på en enkät till medanordnarna där de uppger att de rapporterade kostnaderna också har täckts med annan statlig finansiering (Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2023:30, s. 42, på finska). 

2.5  Om partilagen

Enligt 8 § i partilagen får ett parti och en partiförening ta emot bidrag enligt vad som föreskrivs i partilagen. Som bidrag till partiet eller partiföreningen räknas prestationer i pengar, varor och tjänster och andra motsvarande prestationer. 

Enligt 8 b § i partilagen får ett parti, en partiförening och en partinära sammanslutning inte ta emot bidrag från givare som inte kan klarläggas. Detta gäller dock inte bidrag som erhållits genom sedvanligt insamlingsarbete. Ett parti, en partiförening och en partinära sammanslutning får inte från en och samma givare ta emot bidrag till ett värde som överstiger 30 000 euro per kalenderår. Detta gäller dock inte bidrag till partiet eller en partiförening från en partinära sammanslutning och inte heller bidrag som getts genom testamente. 

Ett parti, en partiförening och en partinära sammanslutning får inte ta emot bidrag från staten, välfärdsområden, välfärdssammanslutningar, kommuner, samkommuner, statliga affärsverk, välfärdsområdenas affärsverk eller kommunala affärsverk, offentligrättsliga föreningar, inrättningar eller stiftelser eller från bolag som staten, ett välfärdsområde eller en kommun har bestämmande inflytande i på det sätt som avses i 1 kap. 5 § i bokföringslagen. Vad som föreskrivs ovan gäller dock inte användning av lokaler och sedvanlig gästfrihet. 

Det bör också noteras att 8 och 8 a § i partilagen innehåller förteckningar över prestationer som inte betraktas som bidrag. Som bidrag betraktas enligt 8 § i partilagen inte 1) sedvanligt frivilligarbete och sedvanliga gratistjänster, 2) enligt verkligt värde prissatta prestationer som hänför sig till partiets eller partiföreningens sedvanliga organisationsverksamhet eller förmögenhetsförvaltning, 3) prestationer som partiet och dess partiföreningar fått av varandra, 4) inkomster från sådan affärsverksamhet av permanent natur som partiet eller partiföreningen bedriver på den allmänna marknaden och på marknadsvillkor, 5) inkomster från placeringsverksamhet som partiet eller partiföreningen bedriver, 6) statsunderstöd enligt 9 § eller annat motsvarande understöd som baserar sig på lag, statsbudgeten eller ett välfärdsområdes eller en kommuns budget. 

Enligt motiveringen till 8 § 2 mom. 6 punkten i partilagen (RP 6/2010 rd) är ett sådant bidrag tillåtet eftersom beviljande av sådana understöd baserar sig på villkor som föreskrivits genom lag eller som slagits fast i budgeten. I praktiken beviljas understöd genom ett beslut som kan överklagas genom besvär. Sådana prestationer har inte bedömts utgöra någon risk för att bindningar ska uppstå. 

För närvarande innehåller alltså varken 8 § 6 punkten eller 8 a § 6 punkten i partilagen ordet ”statsandel”. Företrädare för statens revisionsverk bedömde på arbetsgruppens sammanträde den 2 februari 2023 och företrädare för justitieministeriet på arbetsgruppens sammanträde den 28 februari 2023 att partilagens formulering, trots att uttrycket understöd används, kan tolkas så att även en statsandel som baserar sig på statsbudgeten på motsvarande sätt ska vara tillåten om den utgör ett stöd som också andra aktörer än de som omfattas av partifinansieringstillsynen kan få. Det viktiga i det här fallet är att prestationsgrunden kan spåras till en viss lag och ett visst budgetmoment. Enligt företrädarna för statens revisionsverk är dock 8 § 2 mom. 6 punkten och 8 a § 2 mom. 6 punkten i partilagen mycket tvetydiga. 

4.1  De viktigaste förslagen

Kompetensmärken 

I propositionen föreslås en möjlighet för huvudmän för läroanstalter inom fritt bildningsarbete att föra in uppgifter om sina kompetensmärken i den nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning. I lagen anges också vilka uppgifter om kompetensmärkena som ska föras in i den nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning. De uppgifter som ska föras in är kompetensmärkets namn, datum då kompetensmärket avlagts samt bedömningen av kunnandet för den som avlagt kompetensmärket. Det föreslås att bestämmelser om definitionen av kompetensmärken och om bedömning av kunnandet i anknytning till dem tas in i lagen om fritt bildningsarbete. 

En förutsättning för att uppgifterna ska kunna föras in i informationsresursen är att huvudmannen har beslutat att erbjuda möjligheten att avlägga kompetensmärken. En ytterligare förutsättning är samtycke av den som avlägger ett kompetensmärke. När uppgifterna införts ska personen själv i regel kunna administrera dem i informationsresursen i Utbildningsstyrelsens tjänst Min Studieinfo. I tjänsten kan personen ge sitt samtycke till att uppgifterna lämnas ut genom att skapa en länk till sina prestationer i informationsresursen och skicka den till exempel till en arbetsgivare. Om den studerande inte vill lämna ut uppgifter ska uppgifterna enligt förslaget i regel vara tillgängliga endast för personen själv, för huvudmannen för den läroanstalt som fört in uppgifterna och för Utbildningsstyrelsen, som förvaltar informationsresursen. De övriga paragraferna om utlämnande i lagen om nationella studie- och examensregister tillämpas inte på kompetensmärken. Myndigheterna har dock i vissa situationer med stöd av annan lagstiftning rätt till uppgifter i informationsresursen. 

Utbildningsstyrelsen bestämmer kompetensmärkenas innehåll och de mål för kunnandet som ska uppfyllas för erhållande av ett kompetensmärke. Kunnandet beskrivs prestationsbaserat för varje märke. Beskrivningarna av kompetensmärkena sparas i Utbildningsstyrelsens tjänst eGrunder. Kompetensmärken kan också avläggas direkt utan utbildning, som avgiftsbelagd service. 

Läroanstalterna för fritt bildningsarbete bedömer kunnandet. På sökande av ändring i bedömningen av kunnandet tillämpas samma förfarande som i lagen om fritt bildningsarbete föreskrivs för sökande av ändring i utbildning som riktar sig till läropliktiga. Det är fråga om samma förfarande för sökande av ändring som redan tillämpas på bedömning av kunnande när uppgifter om studieprestationer i utbildningar med fri inriktning inom fritt bildningsarbete förs in i den nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning. 

Förslagen befäster inte någon viss organisations eller någon allmänt använd lösning för hantering eller utfärdande av kompetensmärken. Det föreslagna konceptet för kompetensmärken baserar sig på myndighetstjänster och förutsätter inte att en viss kommersiell produkt används. 

Konceptet uppfyller den definition av kompetensmärken som föreslås i halvtidsrapporten från arbetsgruppen för identifiering av kunnande. Dessutom följer konceptet de gemensamma principer för kompetensmärken som föreslås i arbetsgruppens halvtidsrapport. 

Studiecentraler 

Enligt förslaget ska bestämmelser tas in i lagen om fritt bildningsarbete om att studiecentralerna kan använda de statsandelar som de får till att betala utbildnings- eller studiecirkelstöd till organisationer eller självständiga studiecirklar. Närmare bestämmelser om utbetalning och bokföring av stöd utfärdas genom förordning. Utbetalningen av stöd är ingen ny företeelse, utan en etablerad praxis som nu tas in i lagstiftningen. 

I förslaget preciseras det vilka av organisationernas eller självständiga studiecirklarnas kostnader för gemensamma utbildningar som får inkluderas när priser per enhet beräknas för studiecentralernas statsandel. 

Det föreslås att partilagen preciseras så att statsandelar inte betraktas som bidrag som avses i partilagen. Det här framgår inte tydligt av den nuvarande formuleringen ”understöd”. Både statsunderstöd och statsandelar är medel som härstammar från statsbudgeten. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Kompetensmärken

Utnyttja ett befintligt system 

I början av beredningen övervägdes också alternativet att utnyttja något system med kompetensmärken som redan finns på marknaden och används av läroanstalterna. Det alternativet slopades dock eftersom de befintliga systemen är kommersiella och kräver avgiftsbelagda licenser. Läroanstalterna ska kunna använda det nya systemet för kompetensmärken avgiftsfritt. Det alternativet skulle sannolikt ha blivit svårt att utreda och genomföra på grund av villkoren och begränsningarna i EU:s regler om statligt stöd.  

Inga kompetensmärken i informationsresursen Koski 

En alternativ modell som har bedömts i beredningen av propositionen är att kompetensmärkena inte över huvud taget förs in i informationsresursen Koski. Under beredningen bedömde man dock att det naturligaste sättet att uppfylla de principer som karakteriserar kompetensmärken är att utnyttja informationsresursen Koski. En av principerna för kompetensmärken är att det ges ett intyg över avläggandet av ett kompetensmärke som gör det möjligt att förverkliga ägarskapet och överförbarheten i praktiken. Detta intyg kan ges med hjälp av informationsresursen Koski. Koski ger också de studerande möjlighet att visa det samlade kunnande som de förvärvat under sin karriär. Om man tidigare har samlat på sig knappt med kunnande som går att föra in i informationsresursen är det ännu viktigare att också små kompetensutvecklingssteg synliggörs med samma metoder som större kompetenser, examina eller examensdelar. Målet är att intyget över kompetensmärket ska uppmuntra mottagaren att fortsätta utveckla sin kompetens och ge motivation till de studier som krävs. 

Ett helt nytt system 

I beredningen har man också bedömt möjligheten att bygga upp ett helt nytt system för kompetensmärken. Det alternativet ansågs dock inte vara ändamålsenligt. Kompetensmärket är ett nytt verktyg och begrepp i de officiella föreskrifterna inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. I dag synliggörs kompetensen i stor utsträckning med hjälp av grunder för läroplaner, examensgrunder och olika andra läroplaner. I takt med att det kontinuerliga lärandet utvecklas har det blivit aktuellt att avlägga och visa kompetenshelheter som är mindre än en examen eller en examensdel. Kompetensmärkena är avsedda att uppfylla det här behovet. Det är fortfarande för tidigt för att bedöma om kompetensmärket lämpar sig för ett större behov inom olika utbildningsformer och utbildningsstadier. Att bygga upp ett helt nytt system för kompetensmärken skulle vara avsevärt dyrare än att utnyttja informationsresursen Koski. Det är också osäkert om ett storskaligt nytt system över huvud taget behövs. Därför har man i arbetet med att utveckla kompetensmärken utgått från tanken att försöka utnyttja befintliga verktyg så att utvecklingskostnaderna blir så små som möjligt. Man kan samla in erfarenheter och synpunkter på de kompetensmärken som nu utvecklas som underlag för att överväga följande steg i ett eventuellt arbete för att utvidga kompetensmärkena. 

Obligatorisk registrering av avläggande av kompetensmärken 

Under beredningen av propositionen övervägdes det också om kompetensmärken som avläggs bör registreras automatiskt utan att den som avlägger märket själv bestämmer det. I arbetet med att utveckla kompetensmärken vill man dock följa de kriterier som arbetsgruppen för identifiering av kunnande har föreslagit som gemensamma principer för kompetensmärken. Ett av kriterierna är att det ska ges ett intyg över avläggandet av ett kompetensmärke på basis av individens egen ansökan. Kompetensmärket är inte avsett endast för utbildningsändamål, utan det ska vara ett verktyg som kan användas för att synliggöra kunnande som förvärvats på olika sätt. 

5.2  Studiecentraler

Nollalternativet 

Med hänsyn till statens revisionsverks iakttagelser och de behov av att precisera förfarandena som arbetsgruppen upptäckte finns det ingen möjlighet att låta bli att precisera bestämmelserna. 

Övergång till faktureringsbaserad verksamhet 

Det här alternativet innebär att all utbildningsverksamhet ordnas av studiecentralen själv, det vill säga att alla kostnader och intäkter från utbildningen bokförs på studiecentralen. Det här är ett liknande tillvägagångssätt som de andra typerna av läroanstalter inom det fria bildningsarbetet följer. För att kostnaden ska bokföras som en kostnad för studiecentralsverksamheten måste studiecentralen betala en motsvarande faktura till en tjänsteproducent och/eller anlita den undervisningspersonal som behövs. Även intäkterna från utbildningsverksamheten bokförs helt på studiecentralerna. Studiecentralen fakturerar medanordnarna för deras andel av de utbildningar som ordnats gemensamt. 

Den här modellen fick inget understöd i arbetsgruppen av följande skäl. Modellen ökar avsevärt studiecentralernas administrativa kostnader, vilket i sin tur minskar resurserna för att ordna utbildningar. Om en studiecentral har hundratals medanordnare innebär gemensam utbildningsverksamhet hundratals fakturor beroende på hur alternativet genomförs. Studiecentralerna bedömer att resurserna minskar för det pedagogiska stödet till organisationerna, exempelvis för planering, studiematerial och bedömning av kunnandet. Studiecentralerna upplever att alternativet är till den grad besvärligt och osmidigt att det skulle minska antalet samarbetspartnerskap med olika organisationer. 

Från stöd till statsunderstöd 

Ett alternativ skulle ha varit att ändra den andel av studiecentralernas finansiering som går till utbildnings- och studiecirkelstöd till statsunderstöd som studiecentralerna kan fördela vidare med stöd av 7 § 3 mom. i statsunderstödslagen (688/2001) till en verksamhet som fyller ändamålet enligt statsunderstödsbeslutet. Statsunderstöd som finansieringsform är beroende av politiska beslut och de anslag som anvisats i statsbudgeten, och en övergång från statsandelsfinansiering till statsunderstöd kan då tolkas som en försämring. Det här alternativet skulle också kräva en översyn av beräkningen av priset per enhet för statsandelen. 

Det är inte heller möjligt för studiecentralerna att få sin finansiering i form av statsandel, som i dagsläget, men samtidigt bevilja finansieringen till andra som statsunderstöd, eftersom besluten om statsunderstödets mottagare, belopp och närmare användningsändamål är offentliga förvaltningsuppgifter för statsbidragsmyndigheten. Det har inte ansetts vara ändamålsenligt att inrätta en sådan myndighetsuppgift för studiecentralerna. 

När alternativet bedömdes tog man hänsyn till att en ändring av studiecentralernas finansiering så att en del av finansieringen beviljas som statsunderstöd i stället för statsandel gör det svårare att garantera likabehandlingen av de olika formerna av läroanstalter inom det fria bildningsarbetet i och med att finansieringssystemen differentieras. Den grundläggande utgångspunkten i förslaget är att alla typer av läroanstalter inom det fria bildningsarbetet ska omfattas av statsandelsfinansiering. 

5.3  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Kompetensmärken 

Kompetensmärken har utvecklats och möjligheterna att använda dem övervägts också i andra länder. I utvecklingsarbetet har kompetensmärkena huvudsakligen ansetts tjäna två syften: att öka motivationen och att validera kunnande som förvärvats utanför det formella utbildningssystemet. Märken har utvecklats vid universitet i olika länder och inom den öppna universitetsutbildningen, i arbetslivet som verktyg för personalens kompetensutveckling, till exempel hos IBM, och i organisationer som scouterna. Kompetensmärken har också utvecklats i olika EU-projekt. Kompetensmärkenas eventuella användbarhet för sådana små kompetenshelheter som nu utvecklas har också diskuterats. En sådan enhetlig och lagstiftningsbaserad utveckling av kompetensmärken som föreslås i denna proposition har veterligen inte ägt rum någon annanstans. 

Studiecentraler 

Fritt bildningsarbete och vuxenutbildning ordnas runtom i Europa, men strukturerna, lagstiftningen och finansieringen baserar sig på nationella lösningar. Utbildning tillhandahålls av ett brett spektrum av organisationer: offentligt finansierade läroanstalter, privata institut, civilsamhällesorganisationer, universitet, kyrkliga samfund, fackförbund och så vidare. I det europeiska sammanhanget sticker de nordiska länderna ut med sina läroanstalter för fritt bildningsarbete. Sverige, Norge och Danmark har studieförbund i stil med studiecentralerna som ordnar utbildning inom det fria bildningsarbetet. Undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2009:12, på finska, s. 47, 51, 53. 

I Sverige finns tio studieförbund på riksnivå som får statsbidrag. Folkbildningsrådet 2023a; Förordning om statsbidrag till folkbildningen (2015:218); Lag om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde (1976:1046, ändrad 2000:1369), ursprung. 7 b § SFS 1991:1125, ändrad SFS 2000:1369). På adressenhttps://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-19761046-om-overlamnande-av_sfs-1976-1046/ Största delen av finansieringen kommer från staten, och även kommunerna och landstingen stöder det fria bildningsarbetet. Studieförbunden rapporterar årligen om verksamhetens omfattning, och Folkbildningsrådet fördelar finansieringen i relation till den rapporterade verksamheten. Folkbildningsrådet 2023b 

Norge har 14 studieförbund som kan få statsunderstöd från endast ett ministerium. Också kommunerna och fylkena kan bevilja bidrag till studieförbunden utifrån sina planer. Statligt stöd beviljas på grundval av den kursverksamhet som anmälts tidigare. Studieförbunden ansvarar för att dela ut statsunderstöd till sina enheter och medlemsorganisationer som ordnar kurser. VOFO 13.9.2023; VOFO 1.8.2022; Lov om voksenopplæring (voksenopplæringsloven) (LOV-2009-06-19-95). På adressen ; Forskrift om studieforbund godkjent av Kunnskapsdepartementet (FOR-2020-12-15-2874); Forskrift om studieforbund godkjent av Kultur- og likestillingsdepartementet (FOR-2020-12-08-2896)https://lovdata.no/dokument/NL/lov/2009-06-19-95 

I Danmark är folkbildningsarbete ett vidare begrepp än i de andra nordiska länderna och omfattar allt från bildningsförbundens vuxenutbildning och frivilligt organisationsarbete till undervisning och verksamhet för barn och unga. I folkeoplysningsloven, som framför allt är en ekonomi- och förvaltningslag, föreskrivs det om folkbildande vuxenutbildning, frivilliga föreningar, daghögskolor och folkuniversitet. Enligt den lagen är kommunerna skyldiga att se till att barn, unga och vuxna kan delta i fri folkbildande verksamhet såsom vuxenutbildning som inte är examensinriktad, samt bevilja understöd för ändamål som föreskrivs i lagen med undantag för daghögskolorna och folkuniversitetet. Folkbildande utbildning kan i princip vara vad som helst, men om kommunen eller staten beviljar ekonomiskt stöd ska utbildningsverksamheten uppfylla vissa villkor. Kommunen beslutar på basis av en bedömning av föreningens huvudsakliga verksamhet om den ska betraktas som en folkbildande förening enligt lagen, och fattar beslut om understöd. Kulturministeriet 6.10.2020; Kulturministeriet 16.10.2020; Kulturministeriet 19.9.2022; Bekendtgørelse af lov om om støtte til folkeoplysende voksenundervisning, frivilligt folkeoplysende foreningsarbejde og daghøjskoler samt om Folkeuniversitetet (folkeoplysningsloven) (LBK nr 1 115 af 31/08/2018). På adressen ; Undervisningsministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2009:12, 49—50.)https://www.retsinformation.dk/eli/lta/2018/1115 

Eftersom de föreslagna ändringarna i finansieringen av studiecentralerna är preciseringar av nuläget har de inte närmare jämförts med lagstiftningen i utlandet. 

7.1  Lagen om fritt bildningsarbete

3 §. Övriga uppgifter samt samarbete. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., där det föreskrivs att om en huvudman för en läroanstalt för fritt bildningsarbete på annat sätt än genom en separat bokföringsskyldig enhet bedriver även annan verksamhet än sådan som anknyter till att driva läroanstalten ska läroanstaltens huvudman kunna avskilja denna verksamhet från verksamheten som anknyter till att driva läroanstalten. Bestämmelsen gäller situationer där huvudmannen för en läroanstalt också bedriver annan verksamhet än att driva en läroanstalt för fritt bildningsarbete, exempelvis verksamhet som beskrivs i 1 och 2 mom. eller näringsverksamhet. Med avskiljande av verksamheten avses bokföringsmässiga eller motsvarande åtgärder. Om någon annan verksamhet än sådan som anknyter till att driva läroanstalten ordnas genom en separat bokföringsskyldig enhet är verksamheten redan avskild. När man separerar verksamheterna kan läroanstaltens statsandelsfinansierade verksamhet utan svårighet identifieras och avskiljas från huvudmannens övriga bokföring. I 4 § 2 mom. i lagen om fritt bildningsarbete föreskrivs det redan nu att läroanstalter inte får inrättas i syfte att uppnå ekonomisk vinst. Kravet på separering av verksamheten stöder denna bestämmelse. Motsvarande bestämmelser finns också för yrkesutbildning (förordning 673/2017, 8 §). 

4 §.Tillstånd att driva läroanstalt. Till 1 mom. fogas ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket bestämmelser om ansökan om tillstånd att driva läroanstalt utfärdas genom förordning av statsrådet. Redan för närvarande föreskrivs det om ansökan i 6 § i förordningen om fritt bildningsarbete, men bestämmelsen baserar sig på det allmänna bemyndigandet i 25 § i lagen. Enligt justitieministeriets anvisningar ska bemyndiganden att utfärda förordning uppdateras så att de motsvarar kraven i den gällande grundlagen, och av den anledningen föreslås det nu att bemyndigandet att utfärda förordning preciseras. 

3 kap. Utbildning och kompetensmärken 

Rubriken för 3 kap. i den gällande lagen är ”Utbildning”. Rubriken ändras eftersom kompetensmärken också kan avläggas som självständiga helheter i form av informellt lärande, och inte alltid kräver att man deltar i en formell utbildning. Den föreslagna rubriken ”Utbildning och kompetensmärken” motsvarar bättre hela kapitlets innehåll. 

6 c §. Kompetensmärken inom fritt bildningsarbete. En ny 6 c § fogas till lagen om fritt bildningsarbete. Enligt 1 mom. kan en person som vill utnyttja sin kompetens avlägga ett kompetensmärke genom vilket personens på olika sätt förvärvade kunnande kan identifieras och beskrivas. Syftet med kompetensmärkena är att ange för vilket kunnande märket har utfärdats. Kompetensmärken kan avläggas till exempel för digital informationssökning, reglering av tidsanvändning eller interaktionsfärdigheter. Kompetensmärkena hjälper individen att identifiera och visa sitt kunnande. Mottagaren avgör själv hur märkena används och om de delas offentligt. Märkena kan länkas exempelvis till mottagarens cv eller profil i sociala medier. 

Enligt 2 mom. bestämmer Utbildningsstyrelsen kompetensmärkenas innehåll och de mål för kunnandet som ska uppfyllas för erhållande av ett kompetensmärke. Syftet med dessa är att beskriva innehavarens kunnande för dem som granskar märket. Av kompetensmärkets innehåll ska åtminstone framgå kompetensmärkets namn, uppgifter om utfärdaren och kompetensbedömaren, kompetensbaserat beskrivna mål för kunnandet och bedömningsförfaranden för dessa, det sätt på vilket kompetensen kan påvisas, tidpunkten för avläggande och utfärdande samt vid behov giltighetstiden. Grunderna för kompetensmärkena införs i Utbildningsstyrelsens tjänst eGrunder. 

Enligt 3 mom. bedöms kunnandet hos dem som avlägger kompetensmärken vid läroanstalter inom fritt bildningsarbete. Kompetensmärket ska bedömas av en person som är anställd av en huvudman för en läroanstalt för fritt bildningsarbete, det vill säga är avlönad av en huvudman för en läroanstalt för fritt bildningsarbete. På studiecentralerna ska kompetensmärket bedömas av en person som är anställd av studiecentralen eller av en organisation som studiecentralen samarbetar med för att ordna utbildning enligt lagen om fritt bildningsarbete. Studiecentralen ansvarar för att den bedömning som en person anställd av en organisation gör uppfyller de krav som ställts för kompetensmärkena. Kunnandet bedöms med med vitsordet godkänd/underkänd. Minimikravet är alltså att den som avlägger märket ska uppnå åtminstone den nivå som beskrivs i målen för kunnandet. 

I fråga om sökande av ändring i bedömningen av kunnandet hänvisas det i paragrafens 3 mom. till 25 k § i lagen. På sökande av ändring i bedömningen av kunnandet tillämpas således samma förfarande som tillämpas på studerande i utbildningar som riktar sig till läropliktiga och på bedömningen av kunnandet i utbildningar med fri inriktning inom det fria bildningsarbetet när uppgifter om studieprestationer förs in i den nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning. Beslut som gäller bedömningen av en person som avlägger ett kompetensmärke får inte överklagas genom besvär, Den som avlägger ett kompetensmärke kan be rektorn om en ny bedömning inom två månader från att ha fått beslutet om bedömningen. Den som avlägger ett kompetensmärke får dessutom hos regionförvaltningsverket inom 14 dagar från det att personen fick del av beslutet begära omprövning av den nya bedömning som gjorts på begäran eller av ett avgörande genom vilket begäran har avslagits. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. Ett beslut av regionförvaltningsverket genom vilket en begäran om omprövning har avgjorts får inte överklagas genom besvär. 

I 4 mom. föreskrivs det att uppgifter om avlagda kompetensmärken kan föras in i den nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning, den så kallade informationsresursen Koski. Kompetensmärken förs inte automatiskt in i informationsresursen eftersom ett intyg över avläggandet av kompetensmärket ges på individens egen ansökan. Närmare bestämmelser om införandet av kompetensmärken föreslås i 9 d § i lagen om nationella studie- och examensregister. 

13 §.Kostnader som inte beaktas vid beräkningen av priser per enhet. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. med bestämmelser om vilka av en organisations eller en självständig studiecirkels kostnader som en studiecentral kan inkludera i de driftskostnader som ingår i beräkningen av priset per enhet. Med självständig studiecirkel avses en studiecirkel som inte lyder under någon organisation utan som består av privatpersoner. Kostnaderna för studiecirklar som hör till organisationer räknas däremot in i organisationens kostnader. Uppgifterna om kostnaderna lämnas till Utbildningsstyrelsen i enlighet med 6 a § i förordningen om fritt bildningsarbete. Studiecentralerna har redan nu inkluderat organisationernas och de självständiga studiecirklarnas kostnader i driftskostnaderna, och därför är det fråga om bestämmelser som preciserar nuläget. Bestämmelserna gäller endast kostnader för studier som organisationerna har fått utbildnings- eller studiecirkelstöd för. Bestämmelser om utbildnings- och studiecirkelstöd finns i den nya 13 b §. Bestämmelserna gäller inte situationer där studiecentralen själv står för alla kostnader för utbildningen. För att organisationens eller den självständiga studiecirkelns kostnader ska få räknas med måste studiecentralen försäkra sig om att de är förenliga med 1 mom. 1—7 punkten i den gällande paragrafen. Som driftskostnader för organisationen betraktas inte heller andra kostnader för studier som den ordnar i samarbete med studiecentralen än sådana som direkt hänför sig till organisationens interna förvaltning. Formuleringen är en preciserad version av den gällande 1 mom. 8 punkten. Enligt Utbildningsstyrelsens nuvarande anvisning kan lönekostnader för medanordnarens personal hänföras till kostnaderna om de har uppkommit på grund av en utbildning som ordnas i samarbete med en studiecentral. När studiecentralen försäkrar sig om organisationens eller studiecirkelns driftskostnader leder det till en noggrannare rapporteringsskyldighet mellan organisationerna eller studiecirklarna och studiecentralen. Studiecentralerna kräver redan i dagsläget rapportering, men nivån varierar. Det föreslås inga närmare bestämmelser om sättet att försäkra sig om att rätt driftskostnader beaktas. Studiecentralen ska från fall till fall överväga vilket sätt som är tillräckligt för att försäkra sig om att kostnaderna inte inkluderar kostnader som ska lämnas obeaktade. Ett sätt kan till exempel vara att be om en resultaträkning per kostnadsställe över den gemensamma utbildningen eller någon annan utredning över olika inkomstslag och kostnader. När det gäller lönekostnaderna för organisationens personal ska studiecentralen försäkra sig om att de kan verifieras i arbetstidsuppföljningen och motsvarar den. De kostnader som rapporteras till Utbildningsstyrelsen ska vara faktiska påvisbara kostnader som gäller utbildningen. Om studiecentralen inte kan försäkra sig om huruvida kostnaderna omfattar sådana kostnader som inte ska beaktas, får endast beloppet av det stöd som organisationen eller studiecirkeln beviljats i enlighet med 13 b § inkluderas i driftskostnaderna. Det som föreskrivs i 4 mom. om avskrivningar tillämpas inte på de avskrivningar som organisationen gjort enligt bokföringen, vilket motsvarar gällande praxis. Organisationerna är inte huvudmän för läroanstalter och får inte statsandelar med allmän täckning. 

13 b §.Utbildnings- och studiecirkelstöd. I lagen föreslås en ny 13 b §. Enligt 1 mom. kan studiecentralerna för ordnande av studier i samarbete enligt 2 § 6 mom. avtala med organisationer eller självständiga studiecirklar om att betala organisationerna eller studiecirklarna utbildnings- och studiecirkelstöd. Med självständig studiecirkel avses liksom i 13 § en studiecirkel som inte lyder under någon organisation utan som består av privatpersoner. Ett avtal kan ingås under fria former, men skriftlig form rekommenderas. Stödet betalas från den statsandel som studiecentralerna fått. I paragrafen används uttryckligen termen betala eftersom det är fråga om att använda studiecentralernas statsandelsfinansiering på samma sätt som till exempel vid betalning av fakturor. Det handlar till exempel inte om att bevilja stöd, vilken snarare syftar på ett överklagbart förvaltningsbeslut. Huvudmännen för studiecentralerna är fortfarande de egentliga mottagarna av statsandelen. De organisationer och självständiga studiecirklar som stöd får betalas till avgränsas inte närmare, utan studiecentralerna kan fortfarande ha sina egna förfaringssätt för att välja samarbetspartner. Det är inte heller obligatoriskt att betala stöd, med hänsyn till att det generellt inte kan ställas några exakta villkor på användningen av statsandelar med allmän täckning. Finansieringen av samarbetet kan också bygga på exempelvis fakturering, vilket åtminstone en studiecentral för närvarande gör. Genom att betala stöd kan man inte avvika från studiecentralens ansvar för den utbildningsuppgift som fastställs i tillståndet att driva läroanstalt. När en studiecentral ordnar utbildningsverksamhet i samarbete med en organisation eller en självständig studiecirkel och betalar utbildnings- eller studiecirkelstöd ansvarar den fortfarande för sin utbildningsuppgift. De studier som får stöd ska ingå i studiecentralens verksamhetsplan för ordnande av utbildningen. Bestämmelser om planen finns i lagens 6 §. Också enligt Utbildningsstyrelsens nuvarande datainsamlingsanvisningar ska studier som ordnas i samarbete med en medanordnare ingå i studiecentralens verksamhetsplan för ordnande av utbildningen. 

I 2 mom. finns ett bemyndigande att utfärda förordning om förfarandena i anslutning till utbetalning och bokföring av stöd. Med utbetalning av stöd avses studiecentralens åtgärder i anslutning till utbetalningen av stödet. Förfarandena i anslutning till bokföring gäller verksamhet som får stöd. Behovet av närmare bestämmelser på förordningsnivå om stödet motiveras av att principerna för god ekonomiförvaltning bland annat inbegriper möjligheten att följa hur medlen används samt adekvata ekonomiförvaltningsförfaranden. Enligt 37 a § 3 mom. i föreningslagen (503/1989) är syftet med bokföring att hålla föreningens inkomster, utgifter, tillgångar och skulder (transaktioner) åtskilda så att medlemmarna samt understödsgivarna och myndigheterna kan övervaka ekonomin på det sätt som skötseln av deras uppgifter förutsätter. Närmare bestämmelser om utbetalning och bokföring av stöd förtydligar också tillsynen över partifinansieringen. Utkastet till förordning behandlas närmare i avsnitt 8. 

21 §.Skyldighet att lämna upplysningar samt granskning. Det föreslås att 2 mom. ändras så att statsbidragsmyndigheten får befogenhet att vid behov granska ekonomin och verksamheten i fråga om den gemensamma studieverksamheten hos den organisation eller självständiga studiecirkel som ordnar studieverksamheten, om statsandel i enlighet med 13 b § har betalats till organisationen i form av utbildnings- eller studiecirkelstöd för ordnande av studier i samarbete med en studiecentral. Formuleringen motsvarar den del i 16 § i statsunderstödslagen som gäller aktörer till vilka understöd överförts med stöd av 7 § 3 mom. i statsunderstödslagen. Avsikten är att användningen av statsandelen i första hand ska övervakas med metoder som avser statsandelens mottagare, det vill säga huvudmannen för studiecentralen. En granskning av organisationens eller den självständiga studiecirkelns ekonomi och verksamhet är avsedd att vara en sekundär tillsynsåtgärd. I momentet förutsätts att granskningarna behövs för tillsynen. Paragrafens övriga bestämmelser om granskningar gäller också granskningar av organisationer och självständiga studiecirklar. Granskningar får till exempel enligt 3 mom. inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur. De övriga paragraferna i kapitlet, såsom 19 § om återkrav, ska inte utvidgas till att gälla organisationerna och de självständiga studiecirklarna, utan ett återkrav ska fortsättningsvis endast kunna gälla statsandelens mottagare, det vill säga huvudmannen för studiecentralen. Denna avgränsning motsvarar förfarandet enligt statsunderstödslagen, vilket till exempel har fastställts i beslutet HFD 26.6.2014/2067. 

24 §.Avgifter som tas ut av de studerande. I den finska språkdräkten i 1 mom. föreslås som teknisk korrigering att ordet ”tai” ändras till ”eikä” och som tekniskt tillägg ordet ”noudatetaan”, som saknas i den gällande lagen. Paragrafens 1 mom. som tidigare ändrats genom lag 684/2023 träder i kraft den 1 januari 2025, det vill säga rättelsen hinner göras innan momentet träder i kraft. 

7.2  Lagen om nationella studie- och examensregister

2 §. Tillämpningsområde. I 1 mom. finns bestämmelser om de lagar där det föreskrivs om de utbildningar och examina som lagen ska tillämpas på. Ett omnämnande av kompetensmärken fogas till momentet. Därmed omfattar lagens tillämpningsområde utöver utbildningar och examina även kompetensmärken inom fritt bildningsarbete. Ändringen är av teknisk natur. 

9 d §. Uppgifter om utbildning inom fritt bildningsarbete och om kompetensmärken. Den gällande paragrafen innehåller bestämmelser om de uppgifter som en huvudman för en läroanstalt enligt lagen om fritt bildningsarbete ska föra in i den nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning. Paragrafens rubrik ändras så att också kompetensmärken nämns i rubriken. I paragrafen föreslås också en skyldighet för huvudmannen för en läroanstalt att på samma sätt som för så kallade studier med fri inriktning föra in uppgifter också om de kompetensmärken som avses i den föreslagna 6 c § i lagen om fritt bildningsarbete. 

Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. med närmare bestämmelser om de uppgifter som läroanstaltens huvudman ska föra in om kompetensmärken som avläggs med godkänt vitsord. Underkända prestationer förs inte in i informationsresursen. Läroanstaltens huvudman ska föra in uppgifterna enligt 1—3 punkten om de i momentet föreskrivna villkoren är uppfyllda. Läroanstaltens huvudman ska för det första ha beslutat erbjuda möjligheten att avlägga kompetensmärken. Det andra villkoret är att den som avlägger kompetensmärket samtycker till att uppgifterna förs in. Uppgifter som ska föras in är kompetensmärkets namn, som Utbildningsstyrelsen har angett i tjänsten eGrunder och som beskriver vilken typ av kompetens det handlar om, datum då kompetensmärket avlagts, som anger när kompetensen har fastställts, samt bedömningen av kunnandet, som ges till den som avlägger kompetensmärket för att säkerställa att de kompetensbaserade målen för kompetensmärket har uppnåtts. Den föreslagna bestämmelsen utgör den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter hos läroanstalternas huvudmän och Utbildningsstyrelsen, som förvaltar informationsresursen. Behandlingens laglighet bedöms på grundval av artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen. 

Paragrafens nuvarande 2 mom. blir 3 mom. Paragrafens 3 mom. ändras så att det föreskrivna samtycket också gäller kompetensmärken. Samtycket meddelas när ansökan om ett kompetensmärke görs, till den huvudman för läroanstalten som för in uppgifterna och på det sätt som huvudmannen anvisat. Av samtycket ska det framgå att det har getts frivilligt och uttryckligen. Med uttrycklighet avses att personen vet var uppgifterna förs in, vem som kan behandla dem efter att de förts in och hur personen senare kan administrera utlämnandet av uppgifterna i tjänsten Min Studieinfo. För införande av uppgifter om ett minderårigt barn krävs därtill samtycke av vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare. 

Läroanstaltens huvudman ska bevara samtycket permanent. Om samtycket senare återtas ska det göras en anteckning om saken i anslutning till samtycket. Samtycket kan när som helst återtas genom ett meddelande om saken till Utbildningsstyrelsen, som förvaltar informationsresursen. Om det inte längre finns någon grundad anledning att behandla uppgifterna, ska uppgifterna efter det att samtycket återtagits raderas ur informationsresursen. 

7.3  Partilagen

8 §.Bidrag till partier och partiföreningar. I 2 mom. 6 punkten föreslås preciseringen ”statsandel”, som inte för närvarande framgår tydligt av formuleringen ”understöd”. I fortsättningen är det entydigt att inte heller statsandelar betraktas som ett i partilagen avsett bidrag till partier och partiföreningar. Både statsunderstöd och statsandelar är medel som härstammar från statsbudgeten. Statsandelarna är statliga stöd som anvisas till lagstadgade tjänster. Statsandelarna har allmän täckning, det vill säga att mottagaren bestämmer hur de används. De ska inte heller sökas separat, eftersom statsandelar är av fortlöpande karaktär och delas ut enligt principer som är föreskrivna i lag, såsom priser per enhet och prestationer. Med allmänna understöd stöds statsunderstödsmottagarens verksamhet i allmänhet eller en viss del av dess verksamhet, och med specialunderstöd bland annat projektbaserade utvecklingsåtgärder som följs upp och mäts. Statsunderstöd ska användas noggrant i enlighet med villkoren i beslutet, och användningen ska rapporteras till beviljaren. Beviljandet av statsunderstöd är alltid beroende av anslag. Beviljaren har ofta prövningsrätt vid beräkningen av understöd. 

8 a §.Bidrag till partinära sammanslutningar. I 2 mom. 6 punkten föreslås som i den föreslagna 8 § preciseringen ”statsandel”, som inte för närvarande framgår tydligt av formuleringen ”understöd”.