2
Nuläge och bedömning av nuläget
2.1
Nationella behov av revidering av lagstiftningen
Det förfarande som iakttas vid delgivning av ansökan om inlösningstillstånd och beslut i ärenden som gäller inlösningstillstånd beror på sakägarens ställning i inlösningsförfarandet. Ägare av sådan fast egendom och innehavare av sådan nyttjanderätt som inlöses ska innan inlösningstillstånd utfärdas beredas tillfälle att avge utlåtande om ansökan. Motsvarande tillfälle ska också beredas den berörda kommunen, landskapsförbundet och närings-, trafik- och miljöcentralerna. Ansökningshandlingarna delges ägare och innehavare genom bevislig delgivning. Kommunen, landskapsförbundet och närings-, trafik- och miljöcentralen delges handlingarna genom vanlig delgivning och övriga genom offentlig kungörelse på kommunens anslagstavla. Om inlösningstillståndsansökan gäller ett projekt på vilket lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas, ska kungörelsen offentliggöras också på kommunens webbplats. Om inlösen verkställs för byggande av kraftledning, naturgasnät eller annat motsvarande företag, kan hörande av sakägarna ordnas så att sakägarna ges tillfälle att framföra sin åsikt om projektet vid ett möte som ordnas i varje kommun. I detta fall delges handlingarna inte genom bevislig delgivning.
Beslut i ett ärende som gäller inlösningstillstånd ska delges ägare och innehavare av egendom som inlöses genom bevislig delgivning. Berörd kommun, landskapsförbundet och närings-, trafik- och miljöcentralen delges beslutet genom vanlig delgivning och övriga genom offentlig kungörelse på kommunens anslagstavla. Om beslutet gäller ett projekt på vilket lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas, ska kungörelsen offentliggöras också på kommunens webbplats.
Ett beslut om inlösen som gäller nyttjanderätt ger sökanden rätt att använda området för det ändamål som uppges i beslutet. Om behovet senare ändras kan Lantmäteriverket på ansökan ändra det användningssyfte som uppges i beslutet om inlösen. Vid behandling av ärendet iakttas bestämmelserna om inlösningstillståndsförfarande.
En precisering av föremålet för ansökan om inlösningstillstånd kan förutsätta undersökning av det område som inlöses. Inlösningslagen innehåller bestämmelser enligt vilka en aktör som planerar ett projekt beviljas tillstånd till undersökningar som utförs på annans mark. Ansökan om tillstånd till undersökning kan delges sakägarna genom offentlig delgivning enligt 62 § i förvaltningslagen. Om undersökningsarbetet i betydande grad skulle försvåra nyttjandet av någon fastighet, ska en sådan fastighets ägare eller innehavare informeras om ansökan genom vanlig delgivning.
Vid inlösen av fast egendom är det fråga om ingripande i kärnan av det grundlagsenliga egendomsskyddet inom ramen för förbehållet gällande expropriation enligt 15 § 2 mom. i grundlagen, och därför ska det fästas särskild uppmärksamhet vid överlåtarens rättsskydd. På grund av detta ska ansökningshandlingarna och beslut i ärendet i regel delges sakägarna genom bevislig delgivning. Andra aktörer eller undersökningar av områden kan däremot inte anses vara förknippade med motsvarande behov av rättsskydd och bevislig delgivning kan därför inte anses vara nödvändig. Alla sakägare kan kanske inte nås, och en del är inte nödvändigtvis ens kända. För att nå dessa aktörer ska handlingarna delges antingen genom offentlig delgivning eller genom offentlig kungörelse. Bestämmelserna i den gällande inlösningslagen om det förfarande vid delgivning av ansökan och beslut i ärendet som ska iakttas och som bestäms utifrån delgivningsmottagarens ställning kan i ärenden som gäller inlösningstillstånd och tillstånd till undersökning samt ändring av användningssyfte huvudsakligen anses vara fungerande.
Som jämförelse bör det nämnas att utredningsplanen och vägplanen som gäller en landsväg enligt 27 § i lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005) ska göras tillgängliga genom offentlig kungörelse. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska dessutom lämna meddelande om framläggandet av planen genom vanlig delgivning till ägarna och innehavarna av de fastigheter från vilka det enligt planen ska inlösas område, de fastigheter på vars område det bildas skydds- eller frisiktsområden, de fastigheter till vars område det grundas någon annan rättighet och de fastigheter som gränsar till vägområdet. Enligt 103 § i den lagen ska beslut om utredningsplaner och vägplaner delges offentligt genom offentlig kungörelse, och därtill ska beslut delges genom vanlig delgivning dem som gjort en anmärkning om planen och vars adresser är kända.
Bestämmelserna om offentlig delgivning i förvaltningslagen har setts över genom den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2020 (L 432/2019, RP 239/2018 rd). Syftet med översynen var att avskaffa det kungörelseförfarande där fysiska anslagstavlor används och i stället övergå till att meddela om handlingar på myndighetens webbplats i det allmänna datanätet. Den gällande inlösningslagen avviker från dessa bestämmelser då den förutsätter offentlig kungörelse på kommunens anslagstavla och i vissa fall också offentliggörande på kommunens webbplats. Lagstiftningen ska till denna del harmoniseras med förvaltningslagen.
2.2
Antal ärenden
Inlösningslagen är en allmän lag om inlösen av fast egendom. Vid statsrådet avgjordes åren 2015–2020 sammanlagt 54 ansökningar om inlösningstillstånd grundade på inlösningslagen, 1 grundat på gruvlagen och 1 grundat på försvarsinlösningslagen. Årligen tar statsrådet således emot i medeltal 10 ansökningar om inlösningstillstånd för avgörande. Under samma tid har Lantmäteriverket avgjort sammanlagt 220 ansökningar om inlösningstillstånd och 99 ansökningar om tillstånd till undersökning, det vill säga i medeltal 37 ansökningar om inlösningstillstånd och 17 ansökningar om tillstånd till undersökning per år. Tillstånden till undersökning gäller i allmänhet projekt för byggande av eldistributionsnät. Miljöministeriet har under samma tid avgjort 15 ärenden om inlösningstillstånd enligt 99 § i markanvändnings- och bygglagen.
Ärendegrupp | 2015 | 2016 | 2017 | 2018 | 2019 | 2020 |
Inlösningstillstånd SR | 10 | 4 | 13 | 7 | 15 | 5 |
Inlösningstillstånd MM | 5 | 1 | 4 | 2 | 2 | 1 |
Inlösningstillstånd LMV | 38 | 31 | 24 | 41 | 44 | 42 |
Tillstånd till undersökning LMV | 22 | 11 | 11 | 16 | 20 | 19 |
Totalt | 75 | 47 | 52 | 66 | 81 | 67 |
Tabell 1. Ärenden om inlösningstillstånd och tillstånd till undersökning enligt inlösningslagen som avgjorts av statsrådet och Lantmäteriverket samt ärenden om inlösningstillstånd enligt 99 § i markanvändnings- och bygglagen som avgjorts av miljöministeriet 2015–2020. Statsrådet, miljöministeriet och Lantmäteriverket 2021.
2.3
Kraven enligt MKB-direktivet
Enligt artikel 1.2 d i MKB-direktivet avses med allmänhet en eller flera fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa. Enligt artikel 1.2 e avses med berörd allmänhet den allmänhet som berörs eller kan antas bli berörd av beslutsprocesser. Enligt artikel 6.5 i MKB-direktivet ska medlemsstaterna fastställa närmare bestämmelser om information till allmänheten och samråd med den berörda allmänheten.
Inlösningslagen innehåller inga uttryckliga bestämmelser om allmänheten och hörande av allmänheten. I praktiken har i förfarandet enligt inlösningslagen också andra aktörer än sakägarna och myndigheterna möjlighet att framföra sin åsikt om ansökan om inlösningstillstånd. Förfarandet enligt inlösningslagen kompletteras av bestämmelserna i lagen om inlösningstillstånd för vissa projekt som påverkar användningen av miljön (768/2004, nedan lagen om inlösningstillstånd) som tillämpas på förfarande med inlösningstillstånd som gäller vissa kraftledningar och naturgasledningar. Enligt 4 a § i lagen om inlösningstillstånd ska också andra personer än de parter och myndigheter som avses i 8 § i inlösningslagen innan ärendet avgörs ges tillfälle att uttrycka sin åsikt om en ansökan om inlösningstillstånd för ett projekt enligt 2 § i den nämnda lagen.
Enligt artikel 9.1 i MKB-direktivet ska myndigheten utan dröjsmål informera allmänheten och de myndigheter som avses i artikel 6.1 om ett beslut i ärendet. Bestämmelser om information om beslut i ett ärende som gäller inlösningstillstånd finns i 10 § 3 mom. i inlösningslagen. Enligt momentet ska beslutet om inlösningstillstånd utan dröjsmål i den ordning som föreskrivs i 9 § 1 mom. meddelas dem som enligt 8 § ska höras i saken samt sökanden. Enligt 9 § 1 mom. i inlösningslagen verkställs delgivning till andra än de parter som avses i 8 § genom offentlig kungörelse på kommunens anslagstavla. Om inlösningstillståndsansökan gäller ett projekt på vilket lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas, ska kungörelsen offentliggöras också på kommunens webbplats.
Tillämpningspraxisen av de bestämmelser i inlösningslagen som gäller hörande av sakägare och andra parter, delgivning av beslut och ändringssökande kan i sak anses uppfylla kraven enligt MKB-direktivet. Detta framgår emellertid inte entydigt av de gällande bestämmelserna och därför ska de justeras för att säkerställa att direktivet genomförs på behörigt sätt.
7
Specialmotivering
5 §. Hänvisningen i 2 mom. ändras så att den avser 8 a § 1 mom., dit bestämmelserna i 9 § 4 mom. i den nuvarande lagen ska överföras. Ändringen har ingen inverkan på behörighetsfördelningen i fråga om utfärdande av inlösningstillstånd mellan statsrådet och Lantmäteriverket.
8 §. I gällande 8–9 § i inlösningslagen föreskrivs det om delgivning av ansökan om inlösningstillstånd och om hörande av sakägare, myndigheter och andra aktörer. Delgivningen av inlösningstillståndsansökan sker antingen genom bevislig delgivning eller vanlig delgivning eller genom offentlig kungörelse beroende på om det är fråga om ägaren eller innehavaren till föremålet för inlösen, en myndighet eller en annan aktör. I fråga om kraftledningar, naturgasledningar eller annat motsvarande företag kan hörandet av sakägare ordnas genom samrådsmöten i de kommuner som ligger i projektets influensområde.
Även om det kan vara administrativt betungande att använda olika delgivningsförfaranden och det inte kan anses särskilt tydligt att tidsfrister inte löper ut på ett enhetligt sätt, är det inte möjligt att i inlösningstillståndsförfarandet avstå från samtidig användning av flera delgivningsförfaranden och övergå till att använda enbart offentlig delgivning. Inlösningslagen gör det möjligt att ingripa i kärnan av egendomsskyddet inom ramen för det författningsrättsliga förbehållet gällande expropriation. Med hänsyn till sakägarnas rättsskydd är det motiverat att förutsätta att myndigheten säkerställer att ägaren av ett område som inlöses informeras om projektet.
Därför bör grundprincipen fortfarande vara att ägare av sådan fastighet och innehavare av sådan nyttjanderätt som inlöses delges ansökan om inlösningstillstånd bevisligen enligt 60 § i förvaltningslagen för att de ska kunna framställa anmärkningar. Om detta ska föreskrivas i 1 mom. Myndigheten ska enligt förslaget också kunna sköta delgivningen elektroniskt under iakttagande av lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) och lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster (571/2016).
I 1 mom. ska det enligt förslaget dessutom föreskrivas om handlingar som ska lämnas i samband med delgivningen. Är ansökningshandlingarna så omfattande eller på grund av det stora antalet personer som ska höras eller i övrigt sådana att en överlåtelse av samtliga handlingar till den som ska höras medför oskäliga svårigheter kan handlingar enligt nuvarande 9 § 2 mom. utelämnas ur delgivningen. Bestämmelsen behövs fortfarande. Beroende på projekt kan handlingarna vara så omfattande att det skulle bli mycket besvärligt att skicka dem till alla sakägare. De handlingar som saknas ska dock finnas till påseende på den plats som anges i delgivningen. Dessutom kan handlingarna läsas och laddas ner på myndighetens webbplats.
I nuvarande 9 § 3 mom. i inlösningslagen föreskrivs det om delgivning av ansökan om inlösningstillstånd till det delägarlag som bildas av delägarna i samfälld skog, annat samfällt område och gemensam särskild förmån. I delgivningen iakttas lagen om samfällda skogar (109/2003) och lagen om samfälligheter (758/1989), som innehåller utförliga bestämmelser om förfarandet vid delgivning till aktuella juridiska personer. Enligt 27 § i lagen om samfällda skogar anses stämningar och andra meddelanden som gäller samfälld skog ha tillställts delägarlaget när de har delgetts någon av förvaltningsnämndens medlemmar eller en ombudsman eller en sådan anställd vid delägarlaget som har rätt att teckna delägarlagets namn. Enligt 26 § i lagen om samfälligheter ska ett konstituerade delägarlag delges stämningar och andra meddelanden så att de delges en medlem av styrelsen eller en ombudsman. När det gäller delgivning till konstituerade delägarlag finns det inte sådana brister att lagen skulle behöva ändras.
Delgivning till ett delägarlag som inte är konstituerat sker enligt lagen om samfälligheter i regel i den ordning som gäller delgivning av stämning. I fråga om samfälligheter har detta i praktiken betytt att hålla handlingar till påseende i en domstols kansli och att publicera en kungörelse i frågan i officiella tidningen. Förfarandet har ansetts vara administrativt betungande och ineffektivt med hänsyn till faktisk förmedling av informationen. I 2 mom. ska det enligt förslaget ingå bestämmelser om delgivning av ansökan om inlösningstillstånd till icke konstituerat delägarlag för samfällda områden och särskilda förmåner som är gemensamma för flera fastigheter. Till dessa ska delgivningen enligt 2 mom. ske genom en offentlig kungörelse på tillståndsmyndighetens webbplats.
Alla fastighetsägare och innehavare av nyttjanderätt som ingår i inlösningsrelationen är inte nödvändigtvis kända eller också kan de inte nås. Dessutom kan konsekvenserna av det projekt som avses i ansökan om inlösningstillstånd utsträcka sig också till sådana aktörer vars egendom inte löses in. Dessa aktörer ska delges ansökan om inlösningstillstånd genom offentlig kungörelse i enlighet med 62 a § i förvaltningslagen. Om detta ska föreskrivas i 2 mom. Tillståndsmyndigheten lägger ut ansökan om inlösningstillstånd med bilagor på sin webbplats i det allmänna datanätet. Handlingarna finns till påseende för samtliga aktörer under en tid som bestäms av myndigheten. Efter denna tid tas de bort från myndighetens webbplats. Handlingarna ska finnas till påseende under den tid som avsatts för att lämna anmärkningar och åsikter, och den bestäms av den myndighet som avgör ärendet om inlösningstillstånd.
Vid offentlig kungörelse anses mottagaren enligt 62 a § i förvaltningslagen ha fått del av handlingen som kungjorts på den sjunde dagen efter publiceringen på myndighetens webbplats. Vid publicering av personuppgifter som ingår i ansökningshandlingarna ska bestämmelserna i 62 b § i förvaltningslagen iakttas. Enligt paragrafen får uppgifterna i en offentlig kungörelse och den kungjorda handlingen publiceras, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna. I fråga om personuppgifter publiceras dock endast sådana som är nödvändiga för tillgången till information. Personuppgifter får offentliggöras trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Infrastrukturprojekt kan inbegripa talrika fastigheter, varför en ansökan om inlösningstillstånd kan innehålla personuppgifter för hundratals personer. Som nödvändiga personuppgifter ska anses uppgifter om fastighetsbeteckningen och fastighetens namn samt fastighetens ägare.
Statsrådet och Lantmäteriverket är tillståndsmyndigheter för inlösningstillstånd, men även om deras webbplatser är tillgängliga på motsvarande sätt som kommunernas kan det fortfarande anses ändamålsenligt att kungöra projektet på kommunernas webbplatser för att effektivisera informationsgången. Därför ska information om kungörelsen offentliggöras i enlighet med 108 § i kommunallagen i de kommuner vars område ansökan gäller. Däremot ska kungörelsen med tillhörande handlingar inte behöva publiceras på kommunens webbplats.
I 3 mom. ska det enligt förslaget föreskrivas om hur lång tid som ska ges för att lämna anmärkningar och åsikter om ansökan. Projekt för vilka det krävs inlösningstillstånd kan till sitt innehåll vara mycket olika, och i synnerhet i omfattande och annars utmanande projekt måste tillräcklig tid reserveras för att sätta sig in i ärendet. Tillståndsmyndigheten ska från fall till fall bestämma hur lång tid som kan anses skälig. Den kan vara högst 60 dagar. Tidsfristen får under inga omständigheter vara kortare än 30 dagar.
Statsrådet får med stöd av nuvarande 9 § 5 mom. utfärda närmare bestämmelser om innehållet i kungörelsen. Bestämmelsen fogades till lagen genom lag 264/2017. Bestämmelsen föreslås bli flyttad till 4 mom. i paragrafen.
8 a §. Bevislig delgivning av ansökan om inlösningstillstånd är ett administrativt betungande förfarande i situationer där inlösningen gäller ett stort antal fastigheter. Till exempel i projekt för linjeformig infrastruktur, såsom en kraftlinje, kan det finnas hundratals sakägare. De särskilda regleringsbehoven i fråga om dessa projekt identifierades redan när inlösningslagen stiftades.
I nuvarande 9 § 4 mom. i inlösningslagen finns det bestämmelser om ett alternativt delgivningsförfarande vid sådana projekt. Kungörelse av ansökan och hörande av sakägare kan ordnas så att sökanden ger de ägare och innehavare, vilkas rätt och fördel saken rör, tillfälle att framföra sin åsikt om projektet vid möten som ordnas i kommunerna inom influensområdet. Enligt nämnda bestämmelse ska information om mötet ges i varje kommun så som kommunala kungörelser offentliggörs inom kommunen. Det har också blivit praxis att inlösaren dessutom skickar ett meddelande om mötet per brev till de kända ägarna till fastigheter som är föremål för inlösen.
Den särskilda regleringen för hörande av stora grupper av sakägare får fortfarande anses behövlig. Det föreslås att nuvarande 9 § 4 mom. efter vissa ändringar flyttas till den nya 8 a §. Sökanden ska som i dag beroende på projektets storlek kunna besluta på vilketdera sättet tillståndsansökan ska delges sakägarna. Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen ska ansökan delges genom offentlig kungörelse. Därtill ska det i de kommuner som hör till projektets influensområde ordnas möten där sakägarna kan framföra sin åsikt om projektet.
Bestämmelserna om hur information om hörandet ges ska enligt förslaget preciseras. Meddelande om hörande ska ges som offentlig delgivning minst 14 dygn tidigare med iakttagande av förvaltningslagen. Uppgift om informationen ska dessutom offentliggöras i kommunen på samma sätt som kommunal information. Det föreslås också att lagen i överensstämmelse med nuvarande praxis ska kompletteras med bestämmelser om att kallelse till mötet ska sändas till sakägare per brev.
Vid hörandet ska yttranden från dem som hörs protokollföras. Eftersom sakägaren kan ha behov att omsorgsfullt sätta sig in i ansökan om inlösningstillstånd för att kunna ge ett utlåtande, föreskrivs det i det föreslagna 3 mom. att ägare av sådan fast egendom och innehavare av sådan nyttjanderätt som inlöses ska kunna lämna sina utlåtanden för anteckning i protokollet inom 30 dygn från det att hörandet avslutades.
9 §. I 1 mom. föreskrivs det om tillståndsmyndighetens skyldighet att ge kommunerna, förbunden på landskapsnivå och närings-, trafik- och miljöcentralerna tillfälle att avge utlåtande. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt sakinnehåll 8 § 2 mom. i gällande lag.
Enligt förslaget införs inte särskilda bestämmelser om förfarandet vid delgivningen, varför 10 kap. i förvaltningslagen tillämpas på delgivning. Ansökan ska delges kommunerna, landskapsförbundet och närings-, trafik- och miljöcentralen genom vanlig delgivning.
Den nuvarande paragrafens 2 mom. ska enligt förslaget flyttas till 8 § 1 mom. Bestämmelserna om delgivning av ansökan om inlösningstillstånd i fråga om delägarlag för samfällda områden i den nuvarande paragrafens 3 mom. flyttas enligt förslaget till 8 § 2 mom. Bestämmelserna i den nuvarande paragrafens 4 mom. om delgivning av en ansökan om inlösningstillstånd som gäller en kraftledning, ett naturgasnät eller något annat motsvarande projekt flyttas enligt förslaget till 8 a §.
10 §. I den nuvarande paragrafen föreskrivs det om innehållet i beslut om inlösningstillstånd (1 och 2 mom.) och om delgivning av beslut (3 och 4 mom.). Det föreslås att paragrafen ses över så att det i 10 § föreskrivs om innehållet i beslut om inlösningstillstånd, medan behövliga delar av bestämmelserna om delgivning av beslutet flyttas till den nya 10 a §.
Enligt det nuvarande 1 mom. ska det i ett inlösningstillstånd nämnas den egendom som inlösningen avser. Bestämmelsen ska enligt förslaget formuleras precisare, men det är inte meningen att tillämpningspraxis ska ändras. I beslut om inlösningstillstånd är det inte alltid nödvändigt att räkna upp de registerenheter som är föremål för inlösen. Dessa ska även framöver kunna ingå i beslutet som en hänvisning till en handling eller som bilaga.
Med hänsyn till klarheten i regelverket och det inbördes förhållandet mellan myndigheternas behörigheter är det viktigt att de fastigheter som är föremål för inlösen och föremålet för inlösen framgår av beslutet om inlösningstillstånd. I praktiken kan det likväl förekomma situationer där man i inlösningstillståndsfasen inte vet till vilken fastighet ett område som ska lösas in hör. I ett projekt som gäller kraftledningar kan till exempel den slutliga placeringen av enskilda stolpar vara oklar ännu i inlösningstillståndsfasen. Flera olika faktorer kan leda till att föremålet för inlösen i inlösningstillståndsfasen inte till alla delar kan ges exakta gränser och detta delvis måste hänskjutas till inlösningsförrättningen. Till inlösningsförrättningen kan man likväl inte hänskjuta frågor som är väsentliga med hänsyn till avgörandet av tillståndsärendet, utan det ovan sagda kan gälla endast omständigheter som har mindre betydelse med hänsyn till avgörandet. Liksom för närvarande ska det föreskrivas om frågan i paragrafens 1 mom.
I 2 mom. föreslås det inga ändringar.
10 a §. Enligt förslaget ska det till inlösningslagen fogas en ny 10 a § där det föreskrivs om delgivning av beslut i ett ärende som gäller inlösningstillstånd. Enligt nuvarande 10 § 3 mom. ska ett beslut om inlösningstillstånd delges sökanden, ägaren till fast egendom och innehavare av sådan nyttjanderätt som inlöses genom bevislig delgivning samt kommunen, landskapet och närings-, trafik- och miljöcentralen genom vanlig delgivning. Det föreslås att lagstiftningen till dessa delar ska förbli oförändrad. Dessutom föreslås det att det till lagen ska fogas bestämmelser om delgivning av beslutet till icke konstituerat delägarlag för samfällda områden och särskilda förmåner som är gemensamma för flera fastigheter samt andra aktörer. Till dessa sker delgivningen liksom i fråga om ansökan om inlösningstillstånd genom offentlig kungörelse.
I 2 mom. ska det enligt förslaget infogas särskilda bestämmelser om delgivning av beslut om linjeformiga inlösningsprojekt som avses i 8 a §. Beslut som gäller sådana projekt ska delges sakägarna genom offentlig kungörelse. Med hänsyn till rättsskyddet för ägaren av den egendom som ska lösas in är det viktigt att sakägaren underrättas om att inlösningstillstånd beviljats. Enligt förslaget ska det därför föreskrivas att information om beslutet ska sändas till ägare av fast egendom och innehavare av nyttjanderätt.
I 3 mom. ska det enligt förslaget föreskrivas om skyldigheten för den myndighet som har beviljat inlösningstillstånd att utan dröjsmål informera Lantmäteriverket om sitt beslut i ärendet. Myndigheten som beviljat inlösningstillståndet kan förutom statsrådet vara ett ministerium till vars uppgifter det enligt någon annan lag hör att besluta om inlösningstillståndet i fråga.
Enligt nuvarande 10 § 4 mom. föreskrivs det om anmälan till inskrivningsmyndigheten i 77 §. Eftersom det för närvarande är Lantmäteriverket som är inskrivningsmyndighet, finns det inte längre behov av en hänvisningsbestämmelse om att skicka anmälan.
72 d §. I 2 mom. föreskrivs det om delgivning av ansökan om ändring av användningssyftet till sakägarna för att de ska kunna framställa anmärkningar. Enligt gällande lag ska ansökan delges ägare av fast egendom och innehavare av nyttjanderätt genom bevislig delgivning. Om det är fråga om en kraftledning eller naturgasledning kan hörandet av sakägare genomföras vid möten enligt 9 § 4 mom. Enligt 2 mom. ska ett beslut om ändring av användningssyfte delges ägare av fast egendom och innehavare av nyttjanderätt genom bevislig delgivning.
Det föreslås att förfarandet vid delgivning av beslut ska ändras så att beslut om en kraftledning eller naturgasledning kan delges genom offentlig kungörelse enligt 10 a § 2 mom. och ett meddelande till sakägarna. I övrigt föreslås inga ändringar i förfarandet vid delgivning. Hänvisningsbestämmelserna ska ändras så att de avser de nya 8, 8 a, 9 och 10 a §.
Bestämmelsen om att besvärsanvisning ska fogas till ett beslut ska enligt förslaget raderas eftersom bestämmelser om det ingår i 47 § i förvaltningslagen.
76 §. I paragrafen föreskrivs om byte av den som ansöker om inlösen under ett inlösningstillståndsförfarande eller en inlösningsförrättning. Hänvisningsbestämmelsen om hörande av olika aktörer i 3 mom. till 8 och 9 § ändras så att den avser de nya 8, 8 a och 9 §.
85 §. I paragrafen föreskrivs det om delgivning av beslut om tillstånd till undersökning. Enligt gällande lag informeras sakägarna om beslutet genom offentlig delgivning. Dessutom informeras de för vilka undersökningsarbetet i betydande grad försvårar nyttjandet av fastigheten genom vanlig delgivning. Därtill ska meddelande om en undersökning lämnas senast sju dagar innan den inleds. Meddelandet lämnas genom vanlig delgivning till de ägare av fast egendom och de innehavare av nyttjanderätt vilkas adresser är kända och till andra genom offentlig delgivning.
Den gällande paragrafen får i huvudsak anses ändamålsenlig och det föreslås inga ändringar i paragrafens sakinnehåll. Det föreslås emellertid att hänvisningsbestämmelsen i den sista meningen i det nuvarande 1 mom. till 9 § 1 mom. ändras till en direkt hänvisning till 62 § om offentlig delgivning i förvaltningslagen.
I 2 mom. föreslås det inga ändringar.
12
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
12.1
Inledning
I propositionen föreslås det att bestämmelserna i inlösningslagen om delgivning av ansökningshandlingar och beslut ska ändras. De föreslagna bestämmelserna är av betydelse med tanke på bestämmelserna om skydd för privatlivet i 10 §, ansvar för miljön i 20 § och rättsskydd i 21 §.
12.2
Skydd för privatlivet
De bestämmelser i förslaget till ändring av inlösningslagen som har betydelse med tanke på skyddet för privatlivet är i fråga om ärenden som gäller inlösningstillstånd och ändring av användningssyfte de föreslagna bestämmelserna om delgivning av ansökan och beslut i ärendet enligt vilka handlingarna tillkännages genom offentlig kungörelse. Däremot delges ansökan om tillstånd till undersökning och beslut i ärendet genom offentlig delgivning och vanlig delgivning (84–85 §). Dessa föreslagna bestämmelser kan inte anses vara betydelsefulla med hänsyn till skyddet för privatlivet.
Primärt delges ansökan om inlösningstillstånd och beslut i ärendet bevisligen, men i alla situationer är detta likväl inte möjligt. Antalet sakägare kan vara mycket stort och alla sakägare kan kanske inte nås; en del är kanske inte ens kända. För att nå dessa aktörer ska handlingarna delges antingen genom offentlig delgivning eller genom offentlig kungörelse.
I och med översynen av lagstiftningen om kungörelse har delgivningen av handlingar genom offentlig delgivning eller offentlig kungörelse flyttats från myndighetens fysiska anslagstavla till myndighetens webbplats i det allmänna datanätet. Vid offentlig delgivning läggs handlingen inte fram till allmänt påseende, utan den måste begäras särskilt hos myndigheten. En handling som delges genom offentlig kungörelse läggs fram till påseende och finns i princip tillgänglig för aktörer som inte begränsats på förhand. För delgivning av handlingar genom offentlig kungörelse talar handlingarnas goda tillgänglighet som förbättrar individens möjligheter att påverka beslutsfattande som rör individen själv och hans eller hennes livsmiljö. Samtidigt görs likväl de personuppgifter som förekommer i handlingarna offentliga i det allmänna datanätet.
Grunden för handlingars offentlighet utgörs av 12 § i grundlagen enligt vars 2 mom. handlingar och upptagningar som innehas av myndigheterna är offentliga, om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag. Var och en har rätt att ta del av offentliga handlingar och upptagningar.
Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. I den nationella regleringen om skydd för personuppgifter måste man beakta Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning (2016/679). Enligt artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har var och en rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer. Enligt artikel 8 i stadgan har var och en rätt till skydd för de personuppgifter som rör honom eller henne. Dessa uppgifter ska behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund.
Grundlagsutskottet har i fråga om skyddet för personuppgifter konstaterat (GrUU 14/2018 rd) att det i regel är tillräckligt att reglering som rör skyddet för och behandling av personuppgifter är förenlig med EU:s allmänna dataskyddsförordning. Enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen är behandling av personuppgifter laglig, om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. I tillståndsförfaranden enligt inlösningslagen är det fråga om sådana situationer.
Enligt regeringens proposition om revidering av lagstiftningen om offentliga kungörelser (RP 239/2018 rd, s. 29) bedöms en myndighets rätt att behandla personuppgifter i det allmänna datanätet i enlighet med de allmänna principerna för behandling av personuppgifter i dataskyddsförordningen. Enligt dataskyddsförordningen avses med personuppgift varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person. Ansökningshandlingarna i ett inlösningstillståndsförfarande och beslut i ärendet innehåller uppgifter som ska ses som personuppgifter, såsom fastighetsbeteckningar, fastigheters namn och ägare. På behandlingen av dem ska tillämpas 62 a § om offentlig kungörelse och 62 b § om skyddet för personuppgifter i förvaltningslagen.
Med tanke på skyddet för privatlivet och personuppgifter är det väsentligt att uppgifterna offentliggörs i det allmänna datanätet bara om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna (GrUU 63/2014 rd). Om detta föreskrivs det uttryckligen i 62 b § i förvaltningslagen. I ett meddelande enligt 62 § i förvaltningslagen, i en kungörelse enligt 62 a § i förvaltningslagen och i handlingar som kungörs får man publicera endast sådana uppgifter som inte är sekretessbelagda enligt någon annan lag.
Enligt grundlagsutskottet ska endast personuppgifter som är nödvändiga för tillgången till information publiceras i handlingar som blir offentliga på webben (GrUU 63/2014 rd). I ett meddelande om att en handling lagts fram till påseende samt i en offentlig kungörelse och i en handling som kungörs får man således även när det gäller offentliga personuppgifter publicera endast de personuppgifter som är nödvändiga för tillgången till information. I de ärenden som omfattas av inlösningslagen ska som sådana uppgifter anses fastigheters fastighetsbeteckning, namn och ägaraktör. När kungörelsetiden löper ut upphör också myndighetens grund för och behov av att behandla personuppgifterna i det allmänna datanätet. Personuppgifterna ska i enlighet med 62 b § i förvaltningslagen avlägsnas från myndighetens webbplats i det allmänna datanätet när tiden för tillgänglighållande löper ut.
12.3
Ansvar för miljön
Enligt 20 § 1 mom. i grundlagen bär var och en ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet. Betydelsen av den grundläggande rätten till en sund miljö har stärkts sedan grundlagen stiftades och motiveringarna, som antydde att det handlade om en deklaration, lades fram. Grundlagens 20 § uttrycker människornas alltomfattande ansvar för att i den ekonomiska och samhälleliga verksamheten följa principer som säkerställer den levande och livlösa naturens mångfald. Bestämmelsen omfattar både åtgärder som förhindrar ödeläggning av miljön och miljöförstöring och aktiva åtgärder som gagnar miljön.
I inlösningslagen föreskrivs det inte om villkoren för att ett projekt ska kunna genomföras eller om sättet på vilket det genomförs utan om anskaffning av områden och rättigheter som är nödvändiga för genomförandet av projektet. I situationer där det för ett projekt inte krävs tillstånd enligt någon annan lagstiftning utgör inlösningstillståndsförfarandet likväl ett ramverk för medborgarnas och övriga aktörers deltagande, och prövningen av inlösningstillståndet får samtidigt drag som utmärker prövningen av projekttillståndet.
Enligt 20 § 2 mom. i grundlagen ska det allmänna verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en har möjlighet att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön. Bestämmelsen är avsedd att först och främst påverka lagstiftarens och andra normgivares verksamhet (RP 309/1993 rd, s. 70/II). Myndighetens skyldighet att ge andra aktörer än de som ingår i inlösningsrelationen tillfälle att ge sin uppfattning om ansökan om inlösningstillstånd kan inom ramen för den nuvarande inlösningslagen anses vara oklar vad gäller andra projekt än de som gäller kraftledningar, naturgasledningar eller jämförbara projekt. I fråga om dessa typer av projekt föreskrivs det uttryckligen om myndighetens skyldighet att höra andra aktörer i 4 a § i lagen om inlösningstillstånd.
På dessa grunder föreslås att det i 8 § 3 mom. ska föreskrivas att myndigheten ska ge också andra än ägare av fast egendom och innehavare av nyttjanderätt tillfälle att framföra sin åsikt om ansökan. Konsekvenserna av avgöranden i ärenden som gäller tillstånd till undersökning och ärenden som gäller ändring av användningssyfte inskränker sig till sakägarna, och det föreslås inga ändringar när det gäller vilka som ska höras.
12.4
Rättsskydd
Vid inlösen av fast egendom är det fråga om verksamhet med inverkan på kärnan av det grundlagsenliga egendomsskyddet inom ramen för förbehållet gällande expropriation enligt 15 § 2 mom. i grundlagen. Därför ska det fästas särskild uppmärksamhet vid överlåtarens rättsskydd i olika skeden av inlösningsförfarandet.
Enligt det föreslagna 8 § 1 mom. ska ansökan om inlösningstillstånd delges ägaren till sådan fast egendom och innehavare av sådan nyttjanderätt som inlöses genom bevislig delgivning om sökanden inte styrker att dessa skriftligen har samtyckt till inlösningen. Inlösningsförfarandet kan leda till inlösen av äganderätt eller betydande begränsning av nyttjanderätt, och därför måste sakägaren få uppgift om en pågående tillståndsansökan på tillförlitligt sätt. I fråga om samfällda områden och särskilda förmåner som är gemensamma för flera fastigheter beror delgivningssättet på om det är fråga om ett konstituerat delägarlag. Konstituerade delägarlag delges ärendet enligt 26 § i lagen om samfälligheter och icke konstituerade delägarlag genom offentlig kungörelse enligt 8 § 2 mom. i den föreslagna lagen. Offentlig kungörelse behövs för delgivning av ärendet också i fråga om sådana sakägare vars kontaktuppgifter inte är tillgängliga eller som inte är kända.
I linjeformiga projekt i vilka det kan finnas flera hundratals sakägare kan bevislig delgivning visa sig vara mycket arbetsdryg och dyr. Enligt 8 a § som gäller för sådana fall kan tillståndsansökan delges genom offentlig kungörelse samt genom att ordna ett samrådsmöte i kommunen i fråga. Information om samrådsmötet ska offentliggöras genom offentlig delgivning, och därtill ska till de sakägare som är kända skickas en kallelse till samrådsmötet genom vanlig delgivning. Bestämmelsen motsvarar förfarandet enligt 9 § i den nuvarande inlösningslagen och är ett alternativ till förfarandet enligt 8 §.
Beslut i ett ärende som gäller inlösningstillstånd ska delges enligt 10 § 3 mom. och 9 § 1 mom. i den gällande lagen genom bevislig delgivning. Undantag från kravet på bevislig delgivning föreslås vid delgivning av beslut om linjeformiga projekt (10 a § 2 mom. i lagförslaget). Förslaget är i linje med förfarandet vid delgivning av ansökningshandlingar enligt 8 a §. Förfarandet tillämpas med stöd av 72 d § i inlösningslagen också på ett ärende som gäller ändring av användningssyfte.
Den som ansvarar för projektet får med stöd av 84 § i inlösningslagen beviljas tillstånd att undersöka det område som ska inlösas innan inlösen verkställs. I undersökningsarbetet får inte intrång göras i annans rätt i högre grad än vad som är nödvändigt för att undersökningen ska ge resultat, och ägaren eller rättsinnehavaren får inte förorsakas onödig störning. Det är inte fråga om författningsrättslig expropriation, och tillåtelse av undersökningsverksamhet är inte förknippad med liknande uttalat behov av rättsskydd som inlösen. Ansökan om undersökningstillstånd och beslut i ärendet kan därför delges till de sakägare vars adress är känd genom vanlig delgivning och andra parter genom offentlig delgivning. Inledning av undersökningsarbete ska enligt förslaget delges på förhand genom vanlig delgivning och offentlig delgivning (85 § i den föreslagna lagen).
12.5
Delavgörande i ärende om inlösningstillstånd vid inlösningsförrättningen
Ärenden som gäller inlösningstillstånd avgörs enligt 5 § 2 mom. i inlösningslagen antingen av statsrådet eller Lantmäteriverket. Tillståndsmyndigheten ska i regel avgöra alla frågor i ansökan, vilket i vissa situationer kan vara en utmaning. När ett ärende som gäller inlösningstillstånd för ett kraftledningsprojekt avgörs är det till exempel inte nödvändigtvis slutligt bestämt var alla stödstolpar ska stå. När inlösen gäller ett stort antal fastigheter, kan uppgifterna om enskilda fastigheter likaså vara bristfälliga. Därför föreslås det att det i 10 § liksom i nuvarande lag ska föreskrivas att föremålet för inlösen i linjeformiga projekt i vissa situationer kan bestämmas först vid inlösningsförrättningen.
Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis i synnerhet med hänsyn till sambandet mellan bestämmelsen och de grundläggande fri- och rättigheterna ansett att det är nödvändigt att det entydigt framgår av lagen vilken myndighet som är behörig (GrUU 21/2001 rd, s. 4/I) eller annars exakt (GrUU 47/2001 rd, s. 3/II) eller att det av lagen åtminstone framgår vilka myndigheter som är behöriga (GrUU 45/2001 rd, s. 5/I) och att förutsättningarna för överföring av behörigheten ska framgå av lagen tillräckligt exakt (GrUU 7/2001 rd, s. 4/II; GrUU 11/2002 rd, s. 6, GrUU 52/2001 rd, s. 5, GrUU 47/2002 rd, s. 4–5, GrUU 65/2002 rd, s. 4/II). Det innebär att en myndighet inte genom lag kan ges obegränsad fullmakt att överföra sina uppgifter eller sin behörighet till en annan myndighet.
En överföring av behörighet kan gälla detaljer i en enskild ansökan om inlösningstillstånd. Behörigheten kan inte överföras vad gäller de centrala frågorna i prövningen av inlösningstillståndet, och inlösningskommissionen kan inte välja en lösning som strider mot tillståndsmyndighetens beslut. Det kan emellertid till exempel vara fråga om huruvida inlösningen gäller en viss fastighet eller hurdana begränsningar i nyttjanderätten som gäller för en enskild fastighet.
Den överförda behörigheten utövas av inlösningskommissionen, som ska avgöra frågan under iakttagande av de materiella bestämmelser som gäller inlösningstillståndsprövning. Inlösningskommissionens sammansättning ska, med beaktande av övriga uppgifter som ankommer på den och de frågor som ska avgöras genom ett förrättningsförfarande, anses tillräcklig för att avgöra detaljfrågor av detta slag i ansökningar om inlösningstillstånd. Inlösningskommissionen kan dessutom vid behov skaffa ytterligare utredningar för att ärendet ska kunna avgöras. Med beaktande av att lagligheten i inlösningskommissionens beslut genom ändringssökande kan underkastas prövning i domstol, ska det inte ses som problematiskt att ärenden som gäller inlösningstillstånd delvis avgörs vid inlösningsförrättningen. Som jämförelse bör det ännu nämnas att det i enlighet med fastighetsbildningslagen genom förfaranden av förrättningstyp avgörs om det finns förutsättning för inlösen bland annat när det gäller tillandning (60 §), samfällt område som inte är samfälld skog (61 §), utskifte (61 a §) och tomtdel (62 §).
På de grunder som anges ovan kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.