Regeringens proposition
RP
75
2015 rd
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av kyrkolagen, om upphävande av lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk, om ändring av 3 § i lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans tjänstekollektivavtal och om ändring av 1 § i lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetskollektivavtal
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I denna proposition föreslås det att kyrkolagen, lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans tjänstekollektivavtal och lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetskollektivavtal ändras och att lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk upphävs.I propositionen föreslås det att bestämmelserna om kyrkans centralförvaltning ändras. I propositionen ingår dessutom kyrkomötets förslag till de ändringar av kyrkolagen som hänför sig till reformen av finansieringen av kyrkans samhällsuppgifter och reformen av lagstiftningen om revision. 
Det föreslås att bestämmelserna i den lag om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk som föreslås bli upphävd tas in i kyrkolagen och kyrkoordningen till behövliga delar. Det föreslås därför att hänvisningsbestämmelserna ändras i lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans tjänstekollektivavtal och i lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetskollektivavtal. Relationen mellan kyrkans arbetsmarknadsverk och kyrkostyrelsen ska enligt förslaget göras tydligare genom att arbetsmarknadsverket binds närmare till kyrkostyrelsen samtidigt som det säkerställs att arbetsmarknadsverket är oavhängigt i sitt beslutsfattande. 
Kyrkans utrikesråd ska enligt förslaget dras in och dess uppgifter ska överföras till biskopsmötet och kyrkostyrelsen. Till biskopsmötet överförs frågor som gäller kyrkans enhet och ekumeniska relationer samt kyrkans missionsuppdrag och relationer till andra religioner. Kyrkostyrelsen övertar frågor som gäller kyrkans arbete bland finländare utomlands och genomförandet av den internationella diakonin. 
Biskopsmötets sammansättning ändras enligt förslaget så att biskopsmötet består enbart av biskoparna. Fältbiskopen ska ha närvaro- och yttranderätt. Ecklesiastikråden, med undantag av kanslichefen, ska väljas av kyrkostyrelsen i stället för av kyrkomötet. 
Kyrkans pensionsfond ska enligt förslaget separeras från kyrkans centralfond genom att bestämmelser om pensionsfonden tas in i kyrkolagen och kyrkoordningen. Ändringen är lagteknisk och påverkar inte pensionsverksamheten. 
Till följd av reformen av finansieringen av kyrkans samhällsuppgifter fogas till kyrkolagen en bestämmelse om grunderna för hur den finansiering som betalas till kyrkans centralfond ska fördelas mellan församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna. Kyrkomötet ska besluta om grunderna. Merparten av finansieringen ska alltjämt fördelas mellan församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna för att täcka kostnaderna för deras lagstadgade samhällsuppgifter. En del av finansieringen ska kunna användas direkt för kyrkostyrelsens kostnader för att föra och utveckla kyrkans gemensamma medlemsregister. Dessutom ska en del av finansieringen kunna styras direkt till bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och värdefulla inventarier. Församlingarna får inte längre någon utdelning av samfundsskatten, och därför ändras grunderna för hur församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas årliga avgifter till centralfonden bestäms. 
Det föreslås att kyrkolagens bestämmelser om revision ändras så att den nya revisionslagstiftning som träder i kraft vid ingången av 2016 beaktas. 
Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2016. 
ALLMÄN MOTIVERING
1
Inledning
Den nuvarande förvaltningsstrukturen, befogenheterna och uppgifterna för kyrkans centralförvaltning baserar sig på kyrkolagen (1054/1993), som trädde i kraft den 1 januari 1994, på kyrkoordningen (1055/1993), som utfärdats med stöd av kyrkolagen, på lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk (827/2005) samt på de reglementen och arbetsordningar som utfärdats med stöd av dessa. I bestämmelserna om centralförvaltningen har det gjorts bara några smärre ändringar som gäller kyrkostyrelsens verksamhet. Vid ingången av 2005 omvandlades stiftsrådet i Borgå stift till en svenskspråkig specialenhet vid kyrkostyrelsen. 
I denna proposition granskas kyrkans centralförvaltning i ett helhetsperspektiv, dess olika organs uppgifter och deras behörighetsförhållanden. Avsikten är att beakta bl.a. kyrkans förändrade ställning i samhället, minskningen i kyrkans medlemsantal, strukturomvandlingen i församlingarna, utvecklingen och uppluckringen av stats- och kommunförvaltningen samt ökningen av kyrkans internationella kontakter, som blir allt mångsidigare. 
Reformen av finansieringen av den evangelisk-lutherska kyrkans samhällsuppgifter träder i kraft vid ingången av 2016. Församlingarnas rätt till en andel av intäkterna av samfundsskatten försvinner och i stället införs lagstadgad statlig finansiering. I denna proposition ingår de ändringar av kyrkolagen som reformen föranleder. 
Vid ingången av 2016 träder också den totalreform i kraft som gäller dels systemet för godkännande av revisorer och revisorsexamina, dels systemet för tillsyn över revisorer. Reformen kräver att kyrkolagens bestämmelser om revision ändras. 
2
Nuläge
2.1
Lagstiftning och praxis
2.1.1
Kyrkans centralförvaltning
Kyrkomötet utövar högsta beslutanderätt inom kyrkans gemensamma förvaltning och behandlar ärenden som gäller kyrkans lära och arbete samt kyrkans lagstiftning, förvaltning och ekonomi. 
Ledamöter vid kyrkomötet är biskoparna i stiften, fältbiskopen, 96 valda ombud, av vilka 32 är präster och 64 är lekmän, ett sameombud valt av sametinget samt ett av statsrådet tillförordnat ombud. Ecklesiastikråden (6) och de lagfarna sakkunniga (2) har närvaro- och yttranderätt. De 96 ombuden utses genom val för fyra år i sänder. Röstberättigade vid val av prästombud är stiftets präster, och röstberättigade vid val lekmannaombud är lekmannamedlemmarna i församlingarnas kyrkofullmäktige samt när det gäller kyrkliga samfälligheter lekmannamedlemmarna i församlingsråden och gemensamma kyrkofullmäktige. 
Ärkebiskopen är ordförande för kyrkomötet. Kyrkomötet fastställer en arbetsordning för sig, utser två vice ordförande och tillsätter nödvändiga utskott. Det har blivit vedertagen praxis att två lekmän utses till vice ordförande. Kyrkomötet samlas årligen till en vecka långa sessioner i början av maj och november. Om behandlingen av ärenden kräver det kan också extra sessioner ordnas. 
Biskopsmötet, kyrkostyrelsen och stiftsfullmäktige har rätt att göra framställningar till kyrkomötet. Ombuden har initiativrätt. När ärendet gäller godkännande av bibelöversättning, den kristna läran, psalmbok, kyrkohandbok, mässmelodier eller kyrkoordningen eller en fråga som rör kyrkans tro och lära, ett principiellt ställningstagande som grundar sig härpå eller stiftande, ändring eller upphävande av kyrkolag ska förslaget tas upp vid två behandlingar, och för ett godkännande krävs det att förslaget omfattas med kvalificerad tre fjärdedelars majoritet. 
Biskopsmötet handlägger ärenden som gäller kyrkans tro, förkunnelse och arbete samt stiftens förvaltning och vård, gör framställningar och ger utlåtanden till kyrkomötet och kyrkostyrelsen samt sköter de övriga uppgifter som enligt kyrkolagen eller kyrkoordningen ankommer på biskopsmötet. Med övriga uppgifter avses i första hand olika ärenden som berör utbildning för olika grupper av tjänsteinnehavare som utför uppgifter inom kyrkans andliga arbete eller gudstjänsten, kyrkliga förrättningar eller undervisning, ärenden för vilka biskopsmötet kan utfärda verkställighetsbestämmelser. Biskopsmötet ska ges tillfälle att ge utlåtande i ärendet innan kyrkomötet beslutar att godkänna eller förordna om ibruktagande av bibelöversättning, den kristna läran, psalmbok, kyrkohandbok eller mässmelodier samt när kyrkomötet handlägger frågor som rör kyrkans tro och lära eller principiella ställningstaganden som grundar sig härpå. 
Biskopsmötet utser två biskopar till kyrkostyrelsen för fyra år åt gången och för fyra år åt gången en biskop som med närvaro- och yttranderätt deltar i kyrkans arbetsmarknadsverks sammanträden. 
Medlemmar av biskopsmötet är biskoparna i stiften, fältbiskopen samt en inom varje domkapitel utsedd assessor. Ärkebiskopen är ordförande för biskopsmötet. Initiativrätt vid biskopsmötet har biskopsmötets medlemmar, kyrkomötet, domkapitlen, kyrkostyrelsen, de verksamhetsorgan som kyrkomötet tillsatt i anslutning till kyrkostyrelsen samt kyrkans arbetsmarknadsverk. Biskopsmötet antar för sig en arbetsordning. 
Kyrkostyrelsen sköter kyrkans gemensamma förvaltning, ekonomi och verksamhet. Kyrkostyrelsen är kyrkans allmänna förvaltningsmyndighet. Den bereder ärenden för kyrkomötet och verkställer dess beslut samt samordnar hela kyrkans verksamhet. 
Plenum och ämbetskollegiet är kyrkostyrelsens beslutsfattande organ. Medlemmar i kyrkostyrelsens plenum är ärkebiskopen som ordförande, nio lekmän och två präster som kyrkomötet utser samt två biskopar som biskopsmötet utser. 
Kyrkostyrelsens sektioner, ämbetskollegiet eller kyrkostyrelsens tjänsteinnehavare kan inom de gränser som bestäms i kyrkoordningen ges rätt att avgöra ärenden på kyrkostyrelsens vägnar. Kyrkostyrelsen har rätt att delegera sin behörighet i ärenden som gäller placeringen av medel som tillhör pensionsfonden inom kyrkans centralfond till den direktion för pensionsfonden inom kyrkans centralfond som kyrkostyrelsen har tillsatt. Beslut som fattats med stöd av behörighet som har överförts kan på det sätt som bestäms i kyrkoordningen överföras till kyrkostyrelsen för att avgöras av denna. 
Enligt 22 kap. 2 § 1 mom. 9 a-punkten i kyrkolagen ska kyrkostyrelsen sköta uppgifter i anslutning till församlingarnas löneräkning och bokföring. Sedan ingången av 2012 har dessa uppgifter skötts av Kyrkans servicecentral (Kipa) som lyder under kanslichefen. 
I reglementet för kyrkostyrelsen finns närmare bestämmelser om kyrkostyrelsens uppgifter och om de ärenden som hör till plenum och de ärenden som hör till ämbetskollegiet. 
Kyrkans utrikesråd ska ha hand om kyrkans relationer till andra kyrkor, trossamfund och mellankyrkliga organisationer, tillsammans med ärkebiskopen besluta om kyrkans representation i dessa frågor, leda verksamheten vid kyrkostyrelsens utrikesavdelning samt utse styrelseordförande och medlemmar i styrelsen för stiftelsen för Kyrkans Utlandshjälp. Genom kyrkoordningen och reglementet för kyrkostyrelsen har kyrkans utrikesråd även tilldelats egen beslutanderätt i ärenden som gäller skötseln av utrikesärenden. 
Kyrkomötet utser till kyrkans utrikesråd tio medlemmar för fyra år och en personlig ersättare för varje medlem. Ärkebiskopen är ordförande för kyrkans utrikesråd. Enligt 19 § 2 punkten i reglementet för kyrkostyrelsen ska utrikesrådet leda utrikesavdelningens verksamhet. Administrativt utgör utrikesavdelningen en del av kyrkostyrelsens ämbetsorganisation. 
Kyrkans arbetsmarknadsverk är den myndighet som bevakar den evangelisk-lutherska kyrkans, församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas intressen i arbetsmarknadsfrågor. Kyrkans arbetsmarknadsverk är en av centralorganisationerna på den finländska arbetsmarknaden (arbetsmarknadscentralorganisation). Arbetsmarknadsverkets befogenhet att på kyrkans och församlingarnas vägnar ingå tjänste- och arbetskollektivavtal som är bindande för dem baserar sig på 22 kap. 9 § i kyrkolagen och på lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk (827/2005). 
Kyrkans arbetsmarknadsverks beslutande organ är en delegation som väljs för fyra år. Delegationen består av elva medlemmar som utses av kyrkomötet. Var och en av medlemmarna har en personlig ersättare. Valet förrättas av de ombud vid kyrkomötet vilkas anställningsvillkor inte regleras i kyrkans tjänstekollektivavtal eller kyrkans arbetskollektivavtal. Praxis är att personer som står i anställningsförhållande till kyrkan inte väljs till delegationen och att de som väljs har såväl specialsakkunskap om arbetslivet som kontakt med församlingsförvaltningen i egenskap av förtroendevalda. Delegationen utser en ordförande och två vice ordförande samt fastställer en arbetsordning för sig. En av kyrkostyrelsen förordnad person och en av biskopsmötet förordnad biskop har rätt att närvara och yttra sig vid delegationens sammanträden. 
Budgeten och bokslutet för kyrkans arbetsmarknadsverk utgör en del av budgeten och bokslutet för kyrkans centralfond. Personalen vid arbetsmarknadsverkets kansli, som finns i anslutning till kyrkostyrelsen, bereder, föredrar och verkställer ärenden. Arbetsmarknadsverkets personal är anställda vid kyrkostyrelsen. Med undantag för tjänsten som arbetsmarknadsdirektör beslutar kyrkostyrelsen om tjänsterna vid arbetsmarknadsverkets kansli samt om anställning och uppsägning av tjänsteinnehavare och arbetstagare. Till följd av den nära förbindelsen mellan arbetsmarknadsverkets delegation och kansliets personal ska kyrkostyrelsen godkänna instruktionen för personalen vid arbetsmarknadsverkets kansli på framställning av arbetsmarknadsverkets delegation. 
Kyrkans centralfond är kyrkans gemensamma fond, vars tillgångar i enlighet med centralfondens budget används för betalning av pensioner och familjepensioner, understöd till församlingar och kyrkliga samfälligheter med svag ekonomi samt för utvecklande av samarbetet mellan församlingarna och av församlingsstrukturen, betalning av de utgifter som stiften och kyrkans centralförvaltning har samt för kyrkans gemensamma syften och för betalning av kyrkans övriga utgifter enligt lag och förbindelser. Kyrkans centralfond är pensionsanstalt för kyrkan och sköter pensionsanstaltens uppgifter i enlighet med vad som föreskrivs särskilt. 
Kyrkans centralfond finansierar kyrkans gemensamma verksamhet i kyrkostyrelsen och i stiften och svarar dessutom för finansieringen av kyrkans pensionsanstalt. Kyrkans servicecentrals ekonomi sköts likaså som en del av kyrkans centralfond, men verksamheten finansieras med de serviceavgifter som kunderna betalar. Finansieringen samlas in från församlingarna i form av olika avgifter och på marknaden i form av avkastning från placeringsverksamheten. Kyrkans centralfond är en offentligrättslig juridisk person och den enda av centralförvaltningens aktörer som har ett FO-nummer. Centralförvaltningens samtliga tillgångar står i kyrkans centralfonds namn. Centralfonden är aktör även i förhållande till skattemyndigheten och andra officiella instanser. 
Centralfondens styrelse utgörs av kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens plenum godkänner och undertecknar centralfondens bokslut och godkänner centralfondens verksamhets- och ekonomiplan samt lägger fram dem för kyrkomötet som i egenskap av högsta beslutande organ fastställer bokslutet, beviljar ansvarsfrihet samt godkänner verksamhets- och ekonomiplanen. 
I ärenden som gäller pensionsfondens placeringsverksamhet har beslutanderätten delegerats till direktionen för pensionsfonden inom kyrkans centralfond. Kyrkostyrelsen utser medlemmarna i direktionen för sin mandatperiod. Direktionen rapporterar årligen om sin verksamhet samt om sina placerings- och riskhanteringsplaner. 
Administrativt hör kyrkans centralfond till kyrkostyrelsens organisation så att kyrkans centralfond enligt 11 § i reglementet för kyrkostyrelsen fungerar som ekonomiavdelning. Det ecklesiastikråd som är chef för ekonomiavdelningen är också chef för kyrkans centralfond. 
2.1.2
Statlig finansiering för församlingarnas samhällsuppgifter
Församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna inom den evangelisk-lutherska kyrkan producerar flera former av samhällsservice som en del av sin verksamhet. Församlingarnas sociala tjänster utgörs av diakoni, familjerådgivning och sjukhussjälavård. Församlingarnas verksamhet omfattar även barn- och ungdomsarbete. En del av samhällsuppgifterna har dock tilldelats församlingarna genom en speciallag. 
Enligt 3 § i begravningslagen (457/2003) är församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna huvudmän för allmänna begravningsplatser. Enligt lagen är de också skyldiga att på begäran tillhandahålla gravplats för en avliden som vid tidpunkten för dödsfallet hade sin hemkommun inom församlingens eller den kyrkliga samfällighetens område. Om den avlidne inte vid sin död hade någon hemkommun i Finland gäller den skyldighet som nämns ovan den församling eller kyrkliga samfällighet inom vars område den avlidne var bosatt vid sin död. En församling eller kyrklig samfällighet är dessutom skyldig att på begäran tillhandahålla gravplats för en sådan finsk medborgare som vid sin död var bosatt utomlands och vars sista hemkommun före flyttningen utomlands låg inom församlingens eller den kyrkliga samfällighetens område. Församlingarna ska dessutom hålla avskilda konfessionslösa gravområden. Församlingarna eller de kyrkliga samfälligheterna ska på begäran tillhandahålla gravplats på ett sådant område. Ett konfessionslöst gravområde får inte ligga oskäligt långt från församlingens eller den kyrkliga samfällighetens område. Församlingarna svarar också för hjältegravarna. Dessutom äger församlingarna alla krematorier i landet utom ett. 
Enligt 48 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009) ska den evangelisk-lutherska kyrkans myndigheter på begäran ge intyg, utdrag eller andra motsvarande enstaka skriftliga utredningar på basis av de kyrkliga befolkningsregister med tillhörande handlingar som de förfogar över och som fördes innan lagen om trossamfundens medlemsregister (614/1998) trädde i kraft. Då de ovan nämnda kyrkliga myndigheternas medlemsregister regelbundet uppdateras med uppgifter ur befolkningsdatasystemet, har församlingarna också rätt att skriftligen lämna ut enstaka uppgifter om sina medlemmar för att medlemmarna i fråga ska kunna göra sina rättigheter gällande och fullgöra sina skyldigheter. I samband med barndop och vigslar gör församlingarna registeranteckningar som förmedlas till befolkningsregistret. En församling kan också utföra prövning av äktenskapshinder, om åtminstone den ena av de förlovade är medlem av kyrkan. 
Under 2012 infördes ett gemensamt medlemsregister för kyrkan och i det samlades uppgifterna från de medlemsdatasystem som tidigare fördes av församlingarna. Avsikten är också att digitalisera gamla kyrkböcker och integrera dem i det gemensamma medlemsregistret. Församlingarna och de centralregister de bildar är fortfarande registeransvariga, men kyrkostyrelsen ansvarar för medlemsregistrets allmänna funktion, informationsförvaltning och datasäkerhet, enhetligheten i registerfunktionerna och den elektroniska arkiveringen. Kyrkostyrelsen ska dessutom föra ett användarrättsregister över de personer som har beviljats rätt att behandla uppgifter i medlemsregistret. För uppföljningen, övervakningen och skyddet av användningen ska kyrkostyrelsen också föra ett loggregister över behandlingen av uppgifterna i medlemsregistret. 
Kyrkans centralfond ansvarar för kostnaderna för de uppgifter i anslutning till medlemsregistret som kyrkostyrelsen ansvarar för. På årsnivå uppskattas dessa kostnader uppgå till sammanlagt 2 miljoner euro. Kostnaderna utgörs av kostnader för underhåll och utveckling av medlemsdatasystemet, drifttjänster och kyrkostyrelsens personalresursbehov. Utan underhåll av medlemsregistret hålls kyrkoboksdatabasen inte regelbundet uppdaterad med uppgifter ur befolkningsdatasystemet, och då kan inte medlemmarna av kyrkan tillhandahållas den service som avses i 48 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster. 
Enligt lagen om skyddande av byggnadsarvet (498/2010) och kyrkolagen (1054/1993) ska församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna också ha hand om bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och värdefullt lösöre som de äger. Inom lagstiftningen om byggnadsskydd gick man på 1960-talet in för att den lag om kulturhistoriskt märkliga byggnader (572/1964) som då stiftades var en allmän lag om byggnadsskydd som kompletterades av de bestämmelser om kyrkligt byggande som togs in i kyrkolagen. Denna tudelning har kvarstått i den nuvarande lagstiftningen, och bestämmelser om skydd av kyrkliga byggnader finns i 14 kap. i kyrkolagen. Skyddet av kyrkliga byggnader omfattar även en byggnads fasta inredning, målningar och konstverk i anslutning till byggnaden samt byggnadens gårdsområde. 
Då bestämmelser om skydd av kyrkliga byggnader finns i kyrkolagen har även kostnaderna för byggnadsskyddet fallit på kyrkans och församlingarnas ansvar. 
En del av kostnaderna för begravningsverksamheten täcks med begravningsväsendets avgifter enligt 6 § i begravningslagen och 17 kap. 9 § i kyrkolagen. Också för intyg, utdrag och motsvarande utredningar ur kyrkböckerna tas det ut en avgift som fastställs enligt 16 kap. 11 § i kyrkolagen. Åren 2009—2013 uppgick församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas nettokostnader för de ovan nämnda samhällsuppgifterna till (miljoner euro): 
 
2009 
2010 
2011 
2012 
2013 
Begravningsväsendet 
106,4 
109,3 
114,1 
112,5 
106,8 
Folkbokföringens uppgifter 
3,9 
4,5 
4,5 
4,6 
4,4 
Bevarande avkultur-arvet 
14,9 
14,3 
18,5 
21,9 
14,1 
* Enbart folkbokföringsuppgifternas uppskattade andel av nettokostnaderna för kyrkobok-föringen har beaktats. 
Bestämmelser om statens deltagande i finansieringen av kostnaderna för församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas samhällsuppgifter har tidigare funnits enbart för begravningsverksamhetens del i begravningslagen. Enligt 22 § i den lagen föreskrivs det särskilt om disponibel finansiering för kostnader för hållande av allmänna begravningsplatser. I regeringens proposition (RP 204/2002 rd) med förslag till begravningslag konstateras att det är motiverat att staten sörjer för församlingarnas ekonomiska förutsättningar att sköta de allmänna begravningsplatserna. I motiveringen i propositionen framförs att finansieringen för närvarande ingår i den del av samfundsskatten som går till de evangelisk-lutherska församlingarna. 
Den utdelning av samfundsskatten som med stöd av inkomstskattelagen (1536/1992) och lagen om skatteredovisning (532/1998) betalas till församlingarna har ansetts vara ett sätt att finansiera församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas ovan nämnda samhällsuppgifter även om den inte i skattelagstiftningen har öronmärkts för att täcka kostnaderna för dessa uppgifter. 
I lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter (430/2015, nedan finansieringslagen) finns bestämmelser om en ny finansieringsform för församlingarnas ovan nämnda samhällsuppgifter. Lagen träder i kraft vid ingången av 2016. Samtidigt upphör församlingarnas rätt till intäkter av samfundsskatten. 
Enligt lagen ska evangelisk-lutherska kyrkan årligen beviljas statlig finansiering. Finansieringsbeloppet uppgår till 114 miljoner euro år 2016 och beloppet höjs årligen på basis av förändringen i konsumentprisindexet. Finansieringsbeloppet grundar sig på uppskattning och täcker enligt kalkyler baserade på församlingarnas bokföring ca 80 procent av de totala kostnaderna för uppgifterna. 
Finansieringen betalas till kyrkans centralfond en gång i månaden i lika stora poster. Enligt 3 § 2 mom. i finansieringslagen föreskrivs det särskilt om hur kyrkans centralfond fördelar finansieringen mellan församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna. I motiveringen i propositionen konstateras att avsikten är att kyrkans centralfond huvudsakligen ska fördela den statliga finansieringen mellan församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna med beaktande av hur kostnaderna för skötseln av samhällsuppgifterna fördelas mellan församlingarna. De kostnader som samhällsuppgifterna orsakar kyrkans centralfond uppkommer till följd av att centralfonden sörjer för kyrkans gemensamma medlemsregisters funktion, informationsförvaltning och datasäkerhet, enhetligheten i registerfunktionerna och den elektroniska arkiveringen. I finansieringslagen föreskrivs det vidare att kyrkans centralfons ska lämna undervisnings- och kulturministeriet den information som ministeriet bestämmer och som behövs för uppföljningen av kostnaderna för uppgifterna i anslutning till begravningsväsendet, folkbokföringen och bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och värdefullt lösöre. 
Församlingar och kyrkliga samfälligheter beviljas komplettering av skatteintäkterna och understöd enligt prövning ur kyrkans centralfond. Som understöd enligt prövning har församlingar och kyrkliga samfälligheter i svag ekonomisk ställning årligen beviljats understöd för byggverksamhet och begravningsplatsunderstöd till ett belopp av ca 4,5 miljoner euro per år samt för konservering av kyrkliga föremål ca 100 000 euro per år. 
2.1.3
Revision
Enligt 15 kap. 4 § 1 mom. i kyrkolagen ska i fråga om bokföringsskyldighet, bokföring, bokslut och revision i en församling och en kyrklig samfällighet bestämmelserna i bokföringslagen (1336/1977) och revisionslagen (459/2007) iakttas i tillämpliga delar. Enligt 17 a kap. 1 § 2 mom. gäller dessutom att i fråga om skötseln av stiftets ekonomi ska de bestämmelser om skötseln av ekonomin i en församling eller kyrklig samfällighet som finns i kyrkolagen och i kyrkoordningen iakttas i tillämpliga delar. Vidare föreskriver kyrkolagen att Finansinspektionen utövar tillsyn över den placeringsverksamhet som kyrkans pensionsfond bedriver och att bestämmelser om Finansinspektionens behörighet och om tillsynsavgiften utfärdas särskilt. 
Närmare bestämmelser om bl.a. att utse revisorer, om revisorers behörighet, om att frånta revisorerna uppdraget och revisorernas möjlighet att frånträda uppdraget samt om en revisionsberättelse och behandlingen av den i församlingens organ finns i 15 kap. 7—9 § i kyrkoordningen. 
Den reform av revisionslagstiftningen som träder i kraft vid ingången av 2016 innebär enligt förslaget att revisorssystemen inom den privata respektive den offentliga sektorn slås samman och bestämmelser om ett enda nytt system koncentreras till revisionslagen (/2015). Inga ändringar föreslås i revisionens innehåll. 
Examenssystemet för revisorer utgörs i fortsättningen av en grundexamen genom vilken det säkerställs att alla revisorer har en enhetlig grundläggande kunskapsnivå. Förutsättningarna för godkännandet av denna baskompetens uppfyller de krav som ställs på revisorer i EU:s revisionsdirektiv. Dessa revisorer ska ha yrkesbeteckningen GR-revisor. Grundexamen kan kompletteras med två examina där den ena ger specialisering för revision av företag av allmänt intresse och den andra för revision av offentlig förvaltning och ekonomi. Avlagd specialiseringsexamen är en förutsättning för att en revisors specialkompetens ska godkännas. Revisorerna kan godkännas för två typer av specialkompetens, av vilka yrkesbeteckningen för revisor för företag av allmänt intresse är CGR-revisor och yrkesbeteckningen för den som specialiserat sig på revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin är OFGR-revisor. 
Tillsynen över revisorer samlas hos ett och samma tillsynsorgan, som finns vid Patent- och registerstyrelsen. Vid Revisionstillsynen finns revisionsnämnden, som är självständig i sina avgöranden och har lagstadgad beslutsrätt i t.ex. ärenden som gäller påföljder inom revisionsverksamheten. Det första skedet vid sökande av ändring i Revisionstillsynens beslut går ut på att begära omprövning hos revisionsnämnden. Ett beslut som har meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas hos Helsingfors förvaltningsdomstol, och i fråga om dess beslut får besvärstillstånd sökas hos högsta förvaltningsdomstolen. 
Den nya revisionslagen är en allmän lag genom vilken man har genomfört EU:s bestämmelser om revision, dock inte Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU från april 2014 om ändring av revisionsdirektivet och inte heller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 från april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG. Beredningen av lagstiftningen i anslutning till införlivandet av de nya rättsakterna inleds senare vid arbets- och näringsministeriet. 
Om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag ska den nya revisionslagen tillämpas på revision av bokföringsskyldiga sammanslutningar och stiftelser som avses i 1 kap. 1 § i bokföringslagen. Revisionslagen tillämpas också till särskilt angivna delar på verksamhet som omfattas av lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (/2015). De särskilt angivna bestämmelserna gäller systemet för godkännande av och tillsyn över revisorer samt anknutna förpliktelser, såsom bibehållande av yrkeskunskap, och huvudansvarig revisor. 
Utöver bestämmelser som gäller revisorssystemet innehåller revisionslagen även bestämmelser som gäller skyldighet att utföra revision, revisionens innehåll och omständigheter som rör revisorer, såsom yrkesetiska principer, skyldighet att iaktta god revisionssed, förvaring av material samt revisors oberoende ställning, jäv och tystnadsplikt. 
Lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin är en allmän lag som gäller revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin och som ska tillämpas till den del något annat inte bestäms i någon annan lag. I någon annan lag kan det också finnas mer omfattande eller helt andra bestämmelser om t.ex. tillämpningen av revisionslagen, och då tillämpas inte lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. Lagen tillämpas oberoende av yrkesbeteckningen för den revisor som utför revisionen, dvs. oberoende av om den som valts till revisor är en OFGR-, CGR- eller GR-revisor eller en revisionssammanslutning. I lagen anges också de bestämmelser i revisionslagen som ska tillämpas på revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. Vid revisionen tillämpas de bestämmelser i revisionslagen som gäller revisors behörighet, huvudansvarig revisor, revisors entledigande och avgång, lämnande av uppgifter till efterträdande revisor och revisors yrkesetiska principer. I revisionslagen finns också bestämmelser om godkännande av och tillsyn över revisorer. 
Lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin är betydligt mer begränsad än revisionslagen. EU-reglering avseende revision har inte tagits in i lagen på samma sätt som i revisionslagen, eftersom revisionsdirektivet inte gäller revision av offentliga sammanslutningar. I lagen ingår utöver bestämmelser om tillämpningsområdet även bestämmelser om vad som avses med revisor och anges de bestämmelser som ska tillämpas på huvudansvariga revisorer. Vidare ingår bestämmelser om revisors oberoende ställning och tjänsteansvar, om revisors jäv, om god revisionssed, om revisionsberättelse och om revisors tystnadsplikt samt straffbestämmelser och bestämmelser om skadeståndsskyldighet. 
I kommunerna tillämpas lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin som en allmän lag som kompletteras med kommunallagens bestämmelser om revisionsnämnden, revisorernas uppgifter, revisorernas rätt till upplysningar samt revisionsberättelsen och dess behandling. 
2.2
Centralförvaltningen i övriga luthersk kyrkor i Norden
2.2.1
Svenska kyrkan
Svenska kyrkans centralförvaltning ansvarar för kyrkans gemensamma angelägenheter: inomkyrklig normgivning, gemensam information, utbildning, internationella relationer samt internationell diakoni och mission. Dessutom ska den vara kyrkans röst och föra fram ställningstaganden i samhället och i internationella sammanhang. 
Kyrkomötet är centralförvaltningens högsta beslutande organ, och dess 251 ledamöter utses genom direkta kyrkoval. Biskoparna har närvaro- och yttranderätt vid kyrkomötet, men är inte ledamöter om de inte särskilt väljs. Kyrkomötet väljer inom sig en ordförande och två vice ordförande. Kyrkomötet sammanträder två gånger om året och beslutar bl.a. om godkännande och ändring av kyrkoordningen och om frågor som rör kyrkohandboken och psalmboken. Under kyrkomötet lyder ett antal nämnder som planerar och organiserar kyrkans arbete, t.ex. nämnden för internationell mission och diakoni, nämnden för Svenska kyrkan i utlandet och nämnden för utbildning, forskning och kultur. 
Kyrkomötets beslut bereds och verkställs av kyrkostyrelsen, som mellan kyrkomötets sessioner företräder det privaträttsliga Trossamfundet Svenska kyrkan. Kyrkostyrelsen har också administrativa uppgifter, och mellan kyrkomötena bär den huvudansvaret för kyrkans verksamhet på riksnivå. Ledamöterna i kyrkostyrelsen väljs av kyrkomötet för en mandatperiod på fyra år. Utöver de 14 valda ledamöterna ingår ärkebiskopen, som är ordförande på tjänstens vägnar. För de valda ledamöterna väljs lika många ersättare, och kyrkomötet väljer en annan biskop som ersättare för ärkebiskopen. Kyrkokansliet i Uppsala är kyrkostyrelsens ämbetsverk och leds av en generalsekreterare. 
Biskopsmötet behandlar teologiska frågor och lärofrågor. Biskopsmötet består av biskoparna i tjänst. Ärkebiskopen är ordförande, och om ärkebiskopen har förhinder ska den biskop som är äldst i tjänsten vara ordförande. 
För lärofrågor som ska behandlas vid kyrkomötet finns en läronämnd, som yttrar sig om frågorna innan kyrkomötet fattar beslut. Läronämnden består av biskoparna samt av åtta andra ledamöter som väljs av kyrkomötet, och av ärkebiskopen som ordförande. För att kunna avvika från nämndens ståndpunkt måste kyrkomötet fatta sitt beslut med två tredjedelars majoritet. 
Internationella avdelningen vid kyrkostyrelsens kyrkokansli ansvarar för samarbetet med andra kyrkor och internationella organisationer. Internationella avdelningen har också hand om utsändningen av medarbetare till utlandet och den humanitära hjälpverksamheten. Kyrkomötets ekumenikutskott bereder mellankyrkliga och ekumeniska ärenden som gäller arbetet bland svenskar bosatta utomlands samt internationell mission och diakoni. 
Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation (SKA) är intressebevaknings-, rådgivnings- och utbildningsorganisation för arbetsgivarna inom Svenska kyrkan. I dess uppgifter ingår förutom avtalsverksamhet också rådgivning i ärenden som gäller begravningsplatser och fastigheter samt utbildningsverksamhet. SKA är till sin juridiska form en förening, och dess förvaltningsorgan utgörs av en delegation med 65 ledamöter som väljs av medlemsförsamlingarnas ombud vid stiftsvisa arbetsgivarkonferenser, och en styrelse med 11 medlemmar som delegationen utser. 
2.2.2
Norska kyrkan (Den norske kirke)
Fram till 2012 var den norska kyrkan en statskyrka, och den lutherska religionen var landets officiella religion. Statskyrkosystemet upplöstes till väsentliga delar genom en grundlagsändring som parlamentet beslutade om i maj 2012. Enligt 16 § i grundlagen åtnjuter alla medborgare i kungadömet religionsfrihet. Den evangelisk-lutherska kyrkan i Norge förblir det norska folkets kyrka och staten understöder den. Grundlagsändringen trädde i kraft genast när stortinget hade godkänt den. Det tar flera år och krävs lagstiftningsåtgärder för att i praktiken omsätta de åtgärder som grundlagsändringen föranleder. 
Även efter ändringen leds statens kyrkoförvaltning i praktiken av kyrkodepartementet (fornyings-, administrasjons- og kirkedepartementet), som leder beredningen av kyrkolagstiftningen och utfärdar bestämmelser om verkställigheten. Kyrkans egna representanter har numera en central ställning i beredningsuppgifterna. 
Organ inom kyrkans egen centralförvaltning är kyrkomötet (kirkemøtet), kyrkans centralråd (sentralkirkelige råd, kirkerådet), biskopsmötet (bispemøtet) och norska kyrkans läronämnd (lærenemnd). Kostnaderna för kyrkans centralförvaltning, liksom för stiftsförvaltningen, betalas med statliga medel. 
Kyrkomötet inledde sin verksamhet 1984. Det är i första hand ett gemensamt möte för stiftsråden (bispedømmeråd). Varje stiftsråd består av en biskop, en präst som utsetts av prästerna, en lekman som valts av de övriga tjänsteinnehavarna inom kyrkan samt fyra lekmän som valts av församlingsråden. I kyrkomötet ingår dessutom fem ledamöter som väljs utanför stiftsråden samt representanter för tre teologiska fakulteter. Kyrkomötets mandattid är fyra år, och det sammanträder en gång om året. Kyrkomötet ska behandla frågor som är gemensamma för kyrkan, väcka och främja det kristna livet i församlingarna, främja samarbetet inom kyrkan samt sköta kyrkans samearbete samt internationella och ekumeniska relationer. Under kyrkomötet finns det mellankyrkliga rådet och samernas kyrkoråd. 
Kyrkans centralråd (kirkerådet) har funnits sedan 1969. Det består av tio lekmän, som väljs för kyrkomötets fyraårsmandat, och fyra präster. Alla stiftsråd ska vara representerade i centralrådet. Biskopsmötet utser en biskop till sin ledamot, som i regel är biskopsmötets ordförande. En lekman är ordförande för centralrådet. Kyrkans centralråd bereder de ärenden som ska behandlas vid kyrkomötet, lägger fram beslutsförslag, ser till att besluten verkställs och leder kyrkans gemensamma verksamhet i enlighet med kyrkomötets beslut. Rådet ger också utlåtanden på kyrkodepartementets begäran. Under kyrkans centralråd finns nämnder tillsatta för olika arbetsområden samt en tjänstemannaorganisation. 
Biskopsmötet utgörs av de biskopar som är i tjänst. Biskopsmötet väljer inom sig en ordförande. Norge har ingen ärkebiskop, men sedan 2012 har det funnits en ledande biskop. Biskopsmötet ska samordna biskoparnas verksamhet och ge utlåtanden om ärenden som kyrkodepartementet och kyrkomötet behandlar. I praktiken gör biskopsmötet också på eget initiativ framställningar till dessa organ. Norska kyrkans läronämnd ska med bindande verkan ta ställning till allvarliga meningsskiljaktigheter kring lärofrågor som uppstår i samband med tvister om kyrkans förvaltning eller annars. 
Rådet för ekumeniska och internationella relationer (mellomkirkelig råd) ansvarar för internationella och ekumeniska ärenden. Rådet bereder ärenden när kyrkomötet ska fatta beslut om bl.a. ekumeniska avtal som kyrkan ska ingå. Rådet lyder under kyrkomötet. Kyrkostyrelsens avdelning för ekumeniska och internationella relationer (avdeling for økumenikk og internasjonale relasjoner) bereder ärenden för rådet. 
Kyrkans arbetsgivar- och intresseorganisation (Kirkelig arbeidsgiver og intresseorganisasjon) är en organisation i föreningsform där församlingarna är arbetsgivarmedlemmar. Dess verksamhetsområde omfattar förutom avtalsverksamhet också rådgivning i anslutning till kyrkobyggnader och begravningsplatser samt utbildnings- och publikationsverksamhet. Föreningens ekonomi grundar sig på medlemsavgifter som församlingarna betalar och på inkomster från serviceproduktionen. Fullmäktige (landsrådet) är föreningens högsta beslutande organ, till vilket medlemsförsamlingarna utser tre representanter från varje stift. Kyrkostyrelsen utser två medlemmar och dessutom finns det ytterligare två medlemmar. Fullmäktige samlas en gång om året. Mellan fullmäktiges sammanträden leds föreningen av en styrelse som utses för två år i taget. 
2.2.3
Danska folkkyrkan (Den danske folkekirke)
Enligt den danska grundlagen är den evangelisk-lutherska kyrkan Danmarks statskyrka. Kyrkan har inga egna beslutsfattande organ och inte heller någon egen centralförvaltning. Det enda organet med beslutanderätt inom den danska kyrkan är rådet för ekumeniska ärenden (mellemkirkelige råd), som ansvarar för den danska kyrkans relationer till andra kristna kyrkor, såväl i hemlandet som på det internationella planet. Rådet svarar också för den danska kyrkans medlemskap i nationella och internationella organisationer. Riksdagen (folketinget) stiftar lagar som gäller kyrkan, och kyrkoministeriet (kirkeministeriet) ansvarar för centralförvaltningen. Danmark har inte någon separat kyrkolag. I praktiken är det kyrkoministeriet som sköter den danska folkkyrkans ärenden. Kyrkoministern är den högsta kyrkliga tjänstemannen. I kyrkoministeriets centrala uppgifter ingår att bereda och behandla lag- och andra författningsfrågor som gäller kyrkans förvaltning, behandla besvär över beslut av andra kyrkliga myndigheter, tillsätta ett flertal tjänster (i första hand präster) samt behandla administrativa föreskrifter och ärenden i anslutning till prästernas och den övriga kyrkopersonalens anställningsvillkor eller avsked från tjänst. 
Danska kyrkan har ingen ärkebiskop, men biskopen i Köpenhamn är i praktiken primus inter pares. Biskopen i Köpenhamn har t.ex. deltagit när de ledande biskoparna inom Borgågemenskapen har samlats. Biskopens ledande ställning har dock inte fastställts formellt. Ett tecken på detta är t.ex. att på den danska kyrkans vägnar undertecknades Borgåöverenskommelsen av den äldsta biskopen i tjänst. Detta är ett uttryck för den flerstämmighet, det undvikande av maktkoncentration och den lågkyrklighet som är kännetecknande för den danska kyrkan. Eftersom kyrkan inte har någon egen centralförvaltning har stiften ett större inflytande. 
Föreningen Landsforening af Menighedsråd är intresseorganisation för församlingarna inom den danska kyrkan. Föreningens medlemmar utgörs av församlingsråd (menighedsråd) som församlingarna utser genom val. Föreningen främjar och utvecklar församlingarnas verksamhet och erbjuder församlingarna ekonomisk, juridisk och administrativ rådgivning samt är intressebevakare i förhållande till statsmakten och det övriga samhället. Föreningen främjar församlingarnas personal- och löneförvaltning samt deras lönepolitik och övriga tariffpolitik. Än så länge har föreningen inte rätt att ingå avtal, men man arbetar för detta. Föreningens styrelse väljs av ett medlemsmöte, som samlas efter församlingsvalet. Styrelsen har 20 medlemmar, av vilka 14 är lekmän och 6 är präster. 
2.3
Bedömning av nuläget
2.3.1
Centralförvaltningens myndigheter – uppgifter och befogenheter
Kyrkomötets ställning som kyrkans högsta beslutande organ är entydig. Av kyrkomötets ställning följer att det huvudsakligen ska behandla omfattande och betydelsefulla sakhelheter av stor principiell vikt. Ibland upptas kyrkomötets uppmärksamhet av relativt småskaliga frågor som är av liten betydelse för kyrkan som helhet. Denna iakttagelse ger upphov till behov av att precisera behörighetsfördelningen mellan kyrkomötet och biskopsmötet samt mellan kyrkomötet och kyrkostyrelsen. Generellt kan det konstateras att frågorna om behörighetsfördelningen mellan kyrkomötet, kyrkostyrelsen, biskopsmötet och kyrkans utrikesråd är i viss mån oklara och delvis svåra att tolka. Flera organ kan ha beslutanderätt i ett ärende eller ett slutgiltigt avgörande i ärendet kan förutsätta behandling av flera organ. 
2.3.2
Kyrkomötet
Enligt gällande lydelse i 2 kap. 3 § 2 mom. i kyrkolagen kan kyrkomötet meddela närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av kyrkolagen och kyrkoordningen. Bestämmelserna utfärdas av kyrkostyrelsen eller biskopsmötet, om så föreskrivs i kyrkolagen. Kyrkomötet har inte utfärdat en enda verkställighetsbestämmelse under den nuvarande kyrkolagens giltighetstid. Med stöd av kyrkolagens bestämmelse om bemyndigande utfärdas bestämmelserna vanligen av kyrkostyrelsen och, i vissa särskilt nämnda ärenden, av biskopsmötet. Kyrkomötets rätt att utfärda verkställighetsbestämmelser kan alltså helt överföras på kyrkostyrelsen och biskopsmötet. 
Enligt 20 kap. 7 § 2 mom. 6 punkten i kyrkolagen ska kyrkomötet avge utlåtanden, göra framställningar och uttala önskemål till statsrådet i frågor som gäller kyrkans förhållande till staten eller i Finland verksamma andra trossamfund, författningar som gäller äktenskapet och familjen, de mänskliga rättigheterna, utkomst och socialskydd, religionsundervisning och fostran i skolan, ed och andra härmed jämförbara frågor samt grunderna för den kyrkliga beskattningen och löner, pensioner eller andra förmåner för kyrkans anställda. Kyrkan ombeds fortlöpande och snabbt ge utlåtanden om ärenden som ingår i förteckningen. Kyrkomötets utlåtande är särskilt nödvändigt i viktiga frågor som gäller förhållandet mellan kyrkan och staten. Det är inte ändamålsenligt att särskilt räkna upp alla uppgifter och ärenden i fråga om vilka kyrkomötet ska ge sitt utlåtande, och det är allmänt taget inte heller förnuftigt att begränsa kyrkomötets ställning genom en detaljerad förteckning. I egenskap av högsta beslutsfattande organ har kyrkomötet rätt att yttra sig om alla ärenden som det anser nödvändigt. 
Överföringen av uppgiften att inrätta och dra in ecklesiastikrådstjänsterna och att välja och entlediga ecklesiastikråden till kyrkostyrelsen har motiverats med att valet för närvarande är utdraget och att det behövs ett bättre rättsskydd för dem som söker tjänsterna samt att det bör klargöras vilken ställning kyrkostyrelsens lekmannamedlemmar och ledande tjänsteinnehavare har. Ecklesiastikråden är inte längre medlemmar av kyrkostyrelsens plenum, utan de är föredragande tjänsteinnehavare, vilket talar för att de kunde väljas av kyrkostyrelsen. Valprocessen kan i dagens läge pågå i flera månader, och under den tiden kan en avdelning vid kyrkostyrelsen vara utan ordinarie chef. Processen är problematisk också i fråga om rättsskyddet, eftersom kyrkomötets beslut inte får överklagas. Med hänsyn till kanslichefens uppgifter och ledande ställning som högsta chef för kyrkostyrelsens personal anses det dock vara motiverat att valet av kanslichef förblir hos kyrkomötet. 
Det finns inga bestämmelser om vem som ska godkänna kyrkans missionsorganisationer. I praktiken har kyrkomötet fattat besluten. Frågan är aktuell eftersom kyrkans missionsstrategi förutsätter riktlinjer för på vilket sätt beslut om missionsarbetets strategiska och strukturella frågor fattas inom kyrkan. Kyrkomötet berörs särskilt av de beslut som gäller godkännande av en organisation som kyrkans missionsorganisation samt beslut om upphörande av denna ställning. Ur kyrkans synvinkel är det fråga om en principiellt viktig fråga eftersom kyrkan i och med ett sådant beslut överlåter det praktiska genomförandet av en av sina centrala uppgifter på privaträttsliga organisationer. 
2.3.3
Kyrkans utrikesråd
Under de senaste decennierna har kyrkans utrikesrelationer utvidgats kraftigt inom alla verksamhetsområden. Samtidigt har de utländska och ekumeniska kontakterna blivit en permanent del av verksamheten inom kyrkostyrelsens alla avdelningar. I och med EU har gränsytan mellan kyrkans interna ärenden och utrikesärenden också blivit mer svårdefinierad. Ett annat problem som tydligt uppmärksammats i de senaste årens debatt är att biskopsmötet, som i övrigt är det organ som gör de teologiska vägvalen, delvis åsidosätts vid beslutsfattandet om kyrkans ekumeniska teologi. Det viktigaste är att biskopsmötets behörighet förtydligas och utökas i fråga om de av utrikesrådets nuvarande uppgifter som ligger nära biskopsmötets roll i egenskap av det centralförvaltningsorgan som behandlar frågor som gäller kyrkans tro, förkunnelse och arbete. 
Det är ändamålsenligt att beslutsfattandet i anslutning till kyrkans utrikesrelationer anförtros biskopsmötet och kyrkostyrelsen så att bägge sköter de frågor som mest naturligt anknyter till deras respektive grundläggande uppgift. Kyrkans utrikesråd kan då dras in. 
2.3.4
Biskopsmötet
Gränsytorna är i någon mån oklara mellan kyrkomötets och biskopsmötets uppgifter när det gäller kyrkans tro och lära. Enligt uppgiftsförteckningarna behandlar båda organen dessa ärendehelheter. Diskussionerna har gällt i synnerhet förhållandet mellan begreppen ”tro” och ”lära” och innehållet i begreppet ”förkunnelse”. 
Den arbetsgrupp som utredde utvecklingen av biskopsmötet konstaterade i sitt betänkande (Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, Serie B 2003:6) att det är kyrkomötet som ska fatta beslut om kyrkans bekännelse och att den konkreta tillämpningen av bekännelsen på kyrkans arbete samt principiella ställningstaganden vid tolkningen av kyrkans tro och lära därutöver ankommer på biskopsmötet och biskoparna. ”Undervisningen” gör att ”läran” blir mera konkret, tillämpad. Kyrkomötet skapar grunden för tolkningen av läran och biskopsmötet sköter den aktuella tolkningen av läran och tron. 
Enligt biskopsmötet är begreppen ”tro” och ”lära” i det närmaste synonyma ur teologisk synvinkel. Därför lyfter det fram begreppet ”undervisning” jämsides med dem. På det sätt som anges ovan betyder kyrkans ”tro” i praktiken i hög grad detsamma som kyrkans ”lära”. Kyrkans ”undervisning” innefattar för sin del aktuella tolkningar av såväl läran (dogma) som det kristna livet (etiken och bönen), vilket innebär att det inte lika lätt uppstår oklarhet i fråga om samhörigheten mellan lära och etik. Som begrepp är ”undervisning” bredare än ”förkunnelse” som nämns bland biskopsmötets nuvarande uppgifter (biskopsmötets utlåtande 1/2008 till kyrkostyrelsen om betänkandet av arbetsgruppen för utveckling av kyrkans centralförvaltning). 
Frågor som gäller uttolkningen av kyrkans tro har fått större tyngd i biskopsmötets arbete. Frågor som gäller utvecklingen av stiftsförvaltningen har fått ett förhållandevis litet utrymme i arbetet. Enligt 17 b kap. 1 § i kyrkolagen ska stiftsfullmäktige bl.a. stödja och främja fullgörandet av kyrkans uppgift i stiftet. Utvecklingen av stiftsförvaltningen ingår antagligen i detta. Stiftsfullmäktige kan vid behov göra framställningar till kyrkomötet om utveckling av stiftsförvaltningen. 
2.3.5
Kyrkostyrelsen
Kyrkostyrelsens uppgifter anges i 22 kap. 2 § i kyrkolagen och i 1 § det reglemente för kyrkostyrelsen som fastställts av kyrkomötet. Det vore ändamålsenligt att samla bestämmelserna om kyrkostyrelsens uppgifter i kyrkolagen, där det också bör föreskrivas om kyrkostyrelsens ställning och befogenheter i förhållande till församlingarna. 
I egenskap av central förvaltningsmyndighet som svarar för den praktiska verksamheten bör kyrkostyrelsen kunna reagera mer flexibelt på förändringar i omvärlden. Flexibiliteten ökar om kyrkostyrelsen i så hög grad som möjligt själv kan slå fast sin organisation. Ett reglemente som godkänns av kyrkomötet är ett alltför stelt sätt att styra kyrkostyrelsens interna verksamhet. Det bör också skapas större klarhet i kyrkostyrelsens ledarskapssystem. 
2.3.6
Kyrkans arbetsmarknadsverk
Det finns inget behov av att ändra den grundläggande uppgiften för kyrkans arbetsmarknadsverk. Det har dock diskuterats huruvida det är nödvändigt att utfärda bestämmelser om kyrkans arbetsmarknadsverk genom en separat lag. När strävan är att förenkla och åtminstone inte utöka mängden bestämmelser är det ändamålsenligt att överväga om kyrkans arbetsmarknadsverk helt och hållet kunde regleras i kyrkolagen och kyrkoordningen. 
Kyrkans arbetsmarknadsverksamhet behöver även i fortsättningen ett oavhängigt beslutsfattande organ som har befogenheter att vid behov snabbt avtala om villkoren i tjänste- och arbetskollektivavtal på församlingarnas, de kyrkliga samfälligheternas, domkapitlens och kyrkostyrelsens vägnar. Det är därför viktigt att det beslutsfattande organets beslut inte kan överföras till andra beslutsorgan. Det har framkommit behov av att utveckla det sätt på vilket arbetsmarknadsverkets beslutande organ, delegationen, väljs och stiftens roll i kandidatuppställningen vid valet av delegationens medlemmar. 
Behörighetsfördelningen mellan kyrkans arbetsmarknadsverk och kyrkostyrelsen är inte till alla delar klart reglerad. Det nuvarande systemet har i många avseenden sina rötter i 1994 års kyrkolagsreform. I beredningsprocessen tog man då inte ställning till alla frågor som gällde förhållandet mellan kyrkans arbetsmarknadsverk och kyrkostyrelsen, och därför finns det luckor i bestämmelserna. Man försökte åtgärda situationen genom ett separat administrativt beslut i vilket kyrkostyrelsens plenum den 3 mars 1994 med stöd av 10 § i reglementet bestämde vilka av de ärenden som ingår i kyrkostyrelsens ansvarsområde som skulle omfattas av kyrkostyrelsens personalavdelnings, senare arbetsmarknadsavdelningens, beredningsansvar. 
Kyrkostyrelsen godkände efter reformen av centralförvaltningen den 27 januari 1994 en ny instruktion för tjänsteinnehavarna, där avtalsdirektörens och personalavdelningens övriga tjänsteinnehavares uppgifter fastställdes. Sedan 1994 har situationen alltså varit den att arbetsfördelningen mellan kyrkostyrelsen och kyrkans arbetsmarknadsverk regleras delvis genom det administrativa beslutet och delvis genom instruktionen för tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsen. Trots bestämmelserna i beslutet från 1994 och i instruktionen för tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsen har praxis visat att det fortfarande finns ett behov av att precisera och klargöra det inbördes förhållandet mellan kyrkans arbetsmarknadsverk och kyrkostyrelsen. 
Frågan om gränsdragningen mellan arbetsmarknadsverket, kyrkostyrelsen och övriga organ som hör till kyrkans centralförvaltning blir tydlig när man ska definiera vad allt som omfattas av kyrkans arbetsgivarenheters intressebevakning i arbetsmarknadsärenden. Den allmänna behörigheten inom centralförvaltningen innehas av kyrkostyrelsen, dvs. ett ärende ankommer på kyrkostyrelsen om det inte uttryckligen hör till något annat av kyrkans organ. I gränsområdet mellan kyrkostyrelsens och arbetsmarknadsverkets verksamhet finns en gråzon av ärenden där frågan om behörigheten och ansvaret inte är tillräckligt klar. 
Den andra utmaningen är informationsgången och interaktionen mellan kyrkans arbetsmarknadsverk och kyrkostyrelsen. Trots att arbetsmarknadsärenden entydigt hör till kyrkans arbetsmarknadsverks behörighet måste kyrkostyrelsen i egenskap av den myndighet som ansvarar för kyrkans gemensamma förvaltning, ekonomi och verksamhet bli mer medveten om händelser på arbetsmarknadsfältet och frågor i anslutning till arbetslivsutvecklingen. 
2.3.7
Kyrkans centralfond
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har bara ett FO-nummer, som tillhör kyrkans centralfond. Hela kyrkans centralförvaltning, inklusive kyrkans pensionsfond, bedriver i praktiken verksamhet under detta enda FO-nummer. Situationen upplevs som mycket besvärlig. Så länge verksamheten bedrivs under ett och samma FO-nummer är kyrkans pensionsfond och kyrkans centralfonds övriga verksamhet inte genuint separerade, vilket bl.a. skapar en oklar bild i offentligheten av varför man inom kyrkan ägnar sig åt placeringsverksamhet. Kyrkans pensionsfond bör separeras från kyrkans centralfond. 
2.3.8
Statlig finansiering för kyrkans samhällsuppgifter
I den bestämmelse i kyrkolagen som gäller användningsändamålet för kyrkans centralfonds medel beaktas inte fördelningen av den statliga finansieringen till församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna. I kyrkolagen finns inte heller för närvarande några bestämmelser om behörighetsförhållandena mellan myndigheterna inom centralförvaltningen med avseende på den nya finansieringen av samhällsuppgifter. I kyrkolagen finns inte heller tillräckliga bestämmelser för att det ska kunna säkerställas att kyrkans centralfond har tillgång till tillräcklig information om kostnadsutvecklingen för uppgifter inom församlingarnas begravningsverksamhet, folkbokföring och bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och värdefullt lösöre och användningen av finansieringen. 
2.3.9
Revision
Reformen av revisionslagstiftningen kräver att kyrkolagens bestämmelser om revision ändras. Bestämmelserna i 15 kap. i kyrkoordningen är delvis överlappande med revisionslagen. I revisionslagen ingår dessutom sådan EU-reglering som inte behöver tillämpas inom den offentliga förvaltningen. Av dessa orsaker är det motiverat att man i stället för revisionslagen tillämpar lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin på revisionen i församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna. 
3
Målsättning och de viktigaste förslagen
3.1
Målsättning
Syftet med denna proposition är att klarlägga uppgifterna och behörighetsförhållandena för organen inom kyrkans centralförvaltning. Relationerna mellan centralförvaltningens myndigheter och organ har utvecklats över en lång tid. Av denna anledning är det varken möjligt eller ens nödvändigt att sträva efter att göra den samlade centralförvaltningen till en alltför strömlinjeformad helhet. I stället gäller det att genom preciseringar hjälpa centralförvaltningen att sköta sina uppgifter bättre. 
Ett annat syfte med propositionen är att skapa en organisation som förmår svara på de utmaningar som förändringarna i omvärlden för med sig. Det har skett och sker fortsättningsvis stora förändringar i omvärlden inom många sektorer. För det första kommer kyrkans ställning i samhället sannolikt att förändras till följd av den gradvisa minskningen i medlemsantalet. Kyrkans omvärld blir ständigt alltmer mångkulturell och mångreligiös, vilket innebär en utmaning för kyrkan att i ett allt snabbare tempo ta ställning i olika frågor. Kyrkans relationer till andra kyrkor har ökat betydligt och har samtidigt på sätt och vis blivit en normal del av den dagliga verksamheten. De stora förändringarna inom den statliga centralförvaltningen innebär att också kyrkan måste fundera över inte bara förvaltningen utan också samarbetet och arbetsfördelningen inom kyrkans alla verksamhetsformer och på alla plan. 
Ett ytterligare syfte med propositionen är att göra kyrkans centralförvaltning lättare och beslutsfattandet mer flexibelt. Som ett offentligrättsligt samfund ska kyrkan och dess förvaltning uppfylla vissa kriterier för öppenhet och transparens. Samtidigt innebär det skärpta ekonomiska läget ett tvång att göra förvaltningen lättare överallt där det bara är möjligt. Särskilt viktigt är det att gallra bland överlappande behandlingar av samma ärenden samt att effektivisera och snabba upp beslutsfattandet. 
Ett syfte med propositionen är också att beakta de nya uppgifter för kyrkans centralfond som anknyter till den nya finansieringen av kyrkans samhällsuppgifter. Ett ytterligare syfte är att klargöra behörighetsförhållandena mellan kyrkans centralförvaltningsmyndigheter när det gäller fördelningen av finansieringen. Avsikten är också att försäkra sig om att finansieringen fördelas på bästa tänkbara sätt för de samhällsuppgifter som avses i den nya finansieringslagen. 
Målet med översynen av bestämmelserna om revision är att beakta de nya författningarna om revision. Vidare är strävan att avskaffa överlappande bestämmelser. Samtidigt ändras bestämmelserna om revisionen i församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna så att de motsvarar övriga bestämmelser om revisionen inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. 
3.2
De viktigaste förslagen
I denna proposition föreslås det att bestämmelser om verkställigheten av kyrkolagen och kyrkoordningen ska utfärdas av kyrkostyrelsen och, framför allt i ärenden som gäller prästämbetet, av biskopsmötet. Enligt arbetsfördelningen mellan centralförvaltningens organ är det kyrkostyrelsens uppgift att sköta kyrkans gemensamma förvaltning. Utfärdandet av verkställighetsbestämmelser som gäller kyrkolagen och kyrkoordningen anknyter således mest naturligt till kyrkostyrelsens uppgifter. Kyrkomötets normgivningsmakt koncentreras till kyrkans centrala författningar, dvs. att ge förslag till kyrkolag och godkänna kyrkoordningen och kyrkans valordning. 
Kyrkomötet ska även i fortsättningen besluta om grundandet och indragningen av stift samt om andra omfattande ändringar av stiftsgränserna. I situationer där ändringar av stiftsgränserna hör ihop med ändringar i församlingsindelningen ska besluten dock fattas av kyrkostyrelsen. 
När det gäller de ledande tjänsteinnehavarna vid kyrkostyrelsen föreslås det att valet av kanslichef alltjämt ska ligga hos kyrkomötet. När det gäller de övriga tjänsterna föreslås det att beslutanderätten förs över på kyrkostyrelsen. 
Som en ny bestämmelse föreslås att kyrkomötet på framställning av biskopsmötet ska besluta om godkännande som kyrkans missionsorganisation och om upphörandet av denna ställning. 
Det föreslås att biskopsmötets ställning i frågor som gäller kyrkans enhet och ekumeniska relationer stärks och att kyrkostyrelsens roll klarläggs. Beslutsfattandet i anslutning till kyrkans utrikesrelationer anförtros biskopsmötet och kyrkostyrelsen så att bägge sköter de frågor som mest naturligt anknyter till deras respektive grundläggande uppgift. Uppgifterna fördelas inte mellan biskopsmötet och kyrkostyrelsen genom att man skiljer åt den inhemska och den ekumeniska teologin, utan genom att man låter biskopsmötet ansvara för de teologiska riktlinjerna och kyrkostyrelsen för relationerna i praktiken. Den allmänna ledningen av kyrkans utrikesavdelning ska ankomma på kyrkostyrelsen, medan biskopsmötet ska leda beredningen av de ärenden där biskopsmötet fattar beslut. Till biskopsmötets befogenheter hör enligt propositionen de frågor som anknyter till kyrkans enhet och ekumeniska relationer samt kyrkans missionsuppdrag och relation till andra religioner. Till kyrkostyrelsens befogenheter ska höra frågor som anknyter till kyrkans arbete bland utlandsfinländare och, i anslutning till genomförandet av den internationella diakonin, att utse ordföranden och medlemmarna i stiftelsen för Kyrkans utlandshjälps styrelse. 
Det föreslås att biskopsmötet och kyrkostyrelsen självständigt ska besluta om kyrkans representation i utrikesrelationer i de ärenden som enligt arbetsordningen hör till respektive organs befogenheter. Representationen och beslutsfattandet om detta är en väsentlig del av sakhelheten i fråga. I brådskande fall ska ärkebiskopen besluta om representationen i biskopsmötets ärenden och ämbetskollegiet i kyrkostyrelsens ärenden. Ärkebiskopens helhetsansvar för kyrkans utrikesrelationer betonas vidare av det faktum att han ska vara ordförande för såväl biskopsmötet som kyrkostyrelsens plenum. 
Det föreslås att bestämmelserna om utfärdandet av verkställighetsbestämmelser ändras så att biskopsmötet ska utfärda verkställighetsbestämmelser om de bestämmelser i kyrkoordningen som gäller undervisningen, gudstjänsten eller de kyrkliga förrättningarna, konfirmandundervisningen, prästämbetet och den utbildning eller behörighet som krävs för prästtjänst. Jämfört med nuläget är ändringen den att kyrkostyrelsen övertar uppgiften att uppställa behörighetsvillkoren för andra tjänster än prästämbetet. I praktiken innebär detta behörighetsvillkoren för kantors- och diakonitjänsterna. 
Det föreslås att biskopsmötets sammansättning ändras så att endast de biskopar som är i tjänst är medlemmar i biskopsmötet. Det föreslås att biskopsmötets roll skärps i synnerhet i riktning mot rollen som aktuell uttolkare av kyrkans tro och undervisning, och biskopsmötet föreslås också få nya omfattande uppgifter som hör ihop med ekumenisk teologi, mission och religiös dialog. Handläggningen av ärenden som gäller tro och undervisning utgör en central del av den tillsynsuppgift som biskoparna sköter. Enligt kyrkoordningen ska biskoparna bl.a. värna om kyrkans enhet och främja fullgörandet av kyrkans uppgift samt övervaka att kyrkans uppgift sköts troget i församlingarna i enlighet med kyrkans bekännelse, kyrkolagen och kyrkoordningen. Biskopens tillsynsuppgift omnämns i kyrkolagen och kyrkoordningen visserligen på stiftsnivå, men det är klart att denna tillsynsuppgift även är gemensam och allmänkyrklig till sin natur. Biskopsmötets ska se till att kyrkan som helhet i beslut, ställningstaganden och verksamhet håller sig till kyrkans lärogrund. 
Fältbiskopens medlemskap i biskopsmötet motiveras framför allt med historiska faktorer samt med vikten av att säkerställa informationsgången mellan biskopskåren och försvarsmaktens kyrkliga arbete. Enligt förslaget ska fältbiskopen i stället för medlemskap ha en permanent närvaro- och yttranderätt vid biskopsmötet. Arrangemanget tryggar förmedlingen av värdefulla erfarenheter från försvarsmaktens kyrkliga arbete till biskopsmötet samt möjligheterna till samarbete i krissituationer. Vilka instanser som har närvaro- och yttranderätt vid biskopsmötet fastställer biskopsmötet i sin arbetsordning. Fältbiskopens närvaro- och yttranderätt ska garanteras oberoende av biskopsmötets beslut och skrivas in i kyrkoordningen. 
Det föreslås att kyrkostyrelsens uppgifter samlas och skrivs in som större helheter i kyrkolagen. Inga ändringar föreslås i ämbetskollegiets sammansättning, men bestämmelserna om det ska finnas i kyrkolagen. Bestämmelser om tjänstebeteckningarna för tjänsteinnehavarna vid kyrkostyrelsen ska inte längre finnas i kyrkolagen eller kyrkoordningen, utan beslut om tjänstebeteckningarna ska ingå i interna administrativa bestämmelser. 
Det föreslås att kyrkomötet ska godkänna reglementet för kyrkostyrelsen och att kyrkostyrelsens plenum ska godkänna arbetsordningen för kyrkostyrelsen. Reglementet ska vara relativt kortfattat och fastställa kyrkostyrelsens organisation i huvuddrag. I reglementet bestäms om ärenden som ska avgöras av kyrkostyrelsens plenum, om ämbetsverksorganisationen och om avdelningarnas och specialenheternas verksamhetsområden. I arbetsordningen anges organisationen på lägre nivå än kyrkostyrelsens avdelningar och specialenheter, samt arbetssätt och detaljer i ledningssystemet. Det föreslås att en bestämmelse om kyrkostyrelsens rätt att utfärda en arbetsordning för sig själv tas in i kyrkoordningen. 
Relationen mellan kyrkostyrelsen och kyrkans arbetsmarknadsverk ska enligt förslaget göras tydligare genom att arbetsmarknadsverket integreras närmare kyrkostyrelsen. Kyrkans arbetsmarknadsverk ska verka i anslutning till kyrkostyrelsen. I stället för i en speciallag ska bestämmelserna om arbetsmarknadsverket finnas i kyrkolagen och kyrkoordningen, och lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk föreslås bli upphävd. 
Arbetsmarknadsverkets självständiga beslutanderätt i arbetsmarknadsfrågor ska utövas av kyrkans arbetsmarknadsverks delegation på samma sätt som nu. Delegationsmedlemmarna ska väljas av kyrkostyrelsen. Närmare bestämmelser om uppgifterna för delegationen vid arbetsmarknadsverket och dess interna organ ska finnas i en instruktion som godkänns av kyrkostyrelsen. 
Oavhängigheten i kyrkans arbetsmarknadsverks beslutsfattande gentemot kyrkostyrelsen och dess plenum säkerställs genom att ett delegationsbeslut i ett arbetsmarknadsärende inte ska kunna överföras till kyrkostyrelsens plenum för avgörande. 
Ändringen påverkar kyrkostyrelsens ämbetsverksorganisation. Arbetsmarknadsavdelningen ska ledas av kyrkostyrelsen, dock så att arbetsmarknadsverkets delegation svarar för ledningen av beredningen av arbetsmarknadsfrågor. Då kyrkostyrelsen godkänner såväl sin egen arbetsordning som instruktionen för kyrkans arbetsmarknadsverks delegation finns det en myndighet som har förutsättningar att med hjälp av bestämmelser på en lägre nivå än lag klargöra uppgiftsfördelningen mellan kyrkostyrelsen och arbetsmarknadsverkets delegation. Arrangemanget klargör också arbetsfördelningen mellan kyrkostyrelsens arbetsmarknadsavdelning och kyrkostyrelsens övriga avdelningar. I instruktionen för kyrkans arbetsmarknadsverks delegation kan även inkluderas bestämmelser om ett överförande av delegationens beslutanderätt till kyrkostyrelsens tjänsteinnehavare. 
Det föreslås också att kyrkans pensionsfond separeras från kyrkans centralfond genom att det görs ändringar av teknisk natur i kyrkolagen och kyrkoordningen. 
Det föreslås att kyrkomötet ska besluta om grunderna för fördelningen av finansieringen enligt finansieringslagen mellan församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna. Enligt 20 kap. 7 § i kyrkolagen ingår det i kyrkomötets uppgifter att fastställa storleken på församlingarnas avgifter till centralfonden. Det kan därför anses vara motiverat att kyrkomötet också godkänner fördelningsgrunderna för den finansiering som från centralfonden betalas till församlingarna. 
Beslut om fördelningsgrunderna ska fattas i samband med att verksamhets- och ekonomiplanen samt budgeten för kyrkans centralfond godkänns. En av kyrkomötet fastställd del av finansieringen ska kunna användas för kyrkostyrelsens kostnader för att föra och utveckla kyrkans gemensamma medlemsregister. Dessutom ska en del av finansieringen kunna styras direkt till kostnaderna för ombyggnad och iståndsättning av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och värdefullt lösöre. På så vis säkerställs det att finansieringen styrs till de samhällsuppgifter som uttryckligen avses i lagen. Kyrkostyrelsen, som är styrelse för kyrkans centralfond, ska verkställa kyrkomötets beslut och har då i praktiken hand om fördelningen av finansieringen till församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna. 
Det föreslås att användningsområdet för kyrkans centralfonds tillgångar utvidgas så att finansieringslagen beaktas i 22 kap. 5 § i kyrkolagen. Eftersom församlingarna i fortsättningen inte längre får utdelning av samfundsskatten måste bestämningsgrunderna för församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas årliga avgifter till centralfonden justeras. Samtidigt slopas den tilläggsavgift som fastställts utgående från utdelningen av samfundsskatten. Tilläggsavgiften har inte använts under de senaste åren. 
Det föreslås att revisionen i församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna ändras så att man utöver bestämmelserna i kyrkolagen och kyrkoordningen även tillämpar lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. Dessutom föreslås det att bestämmelser om hur revisionen utförs ska tas in i kyrkoordningen för att komplettera lagen. Bestämmelserna om revisorerna preciseras i kyrkolagen så att det anges att revisorn utför sitt uppdrag under tjänsteansvar. Bestämmelserna om revision motsvarar bestämmelserna om revision i kommunerna. Församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas ekonomiförvaltning motsvarar i hög grad kommunernas ekonomiförvaltning. 
Revisionslagen ska dock alltjämt tillämpas på granskningen av kyrkans pensionsfonds och kyrkans centralfonds ekonomi. 
Huvudregeln är att pensionsanstalter är sådana sammanslutningar som avses i 1 kap. 1 § i bokföringslagen och på vilka revisionslagen ska tillämpas med stöd av 1 § i den lagen. Eftersom kyrkans pensionsfond jämställs med övriga pensionsanstalter är det motiverat att motsvarande bestämmelser tillämpas på den. Enligt 20 kap. 7 § 2 mom. 11 punkten i förslaget ska kyrkomötet låta granska räkenskaperna och förvaltningen för fonderna inom kyrkans centralfond och kyrkans pensionsfond samt för övriga fonder och andra tillgångar som kyrkostyrelsen och stiften förvaltar. Med anledning av revisionsarrangemangen är det ändamålsenligt att revisionslagen tillämpas på all granskning av förvaltningen och ekonomin inom kyrkans centralförvaltning och stiften. Bestämmelser om tillämpningen av revisionslagen ska enligt förslaget finnas bland bestämmelserna om kyrkans centralförvaltning i 22 kap. i kyrkolagen. 
4
Propositionens konsekvenser
4.1
Ekonomiska konsekvenser
Förslagen om utveckling av centralförvaltningen beräknas minska kostnaderna något eftersom ett organ inom centralförvaltningen, kyrkans utrikesråd, dras in och eftersom biskopsmötets sammansättning blir mindre. 
Planen på att separera kyrkans centralfond och kyrkans pensionsfond bygger inte på skattemässiga skäl. Kyrkans centralfonds beskattningsbara näringsverksamhet utgörs enbart av pensionsfondens placeringar i kommanditbolagsform. Att man skaffar ett eget FO-nummer för pensionsfonden påverkar därför inte de påförda skatternas belopp. Skatterna på denna placeringsverksamhet påförs då pensionsfonden i stället för centralfonden. Således erhålls inga skattemässiga fördelar genom arrangemanget och propositionen har inga ekonomiska konsekvenser till denna del. 
Konjunkturkänsligheten i församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas ekonomiska ställning minskar när ersättningen till församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna för samhällsuppgifter övergår från den utdelning av samfundsskatteintäkterna som församlingarna har fått till finansiering som betalas ut från statens budgetanslag. Samtidigt medför detta stabilitet i församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas ekonomi när de kan förutse den årliga ersättningens belopp. 
Reformen innebär även förändringar i hur intäkter fördelas mellan de ekonomiska församlingsenheterna. Fördelningen av ersättningen till församlingarna ska inte längre ske på samma grunder som för samfundsskatteintäktens del. För tillfället bestäms en enskild församlings utdelning av samfundsskatten under skatteåret till hälften på samma sätt som kommunens utdelning och till hälften enligt förhållandet mellan folkmängden i den kommun eller de kommuner som motsvarar församlingen eller den kyrkliga samfälligheten. Den ojämna fördelningen av samfundsskatten mellan församlingarna har varit en av de största orsakerna till ekonomisk ojämlikhet. 
Enligt den möjliga fördelningsmodell som beskrevs för kyrkomötet i maj 2014 ska 2 miljoner euro av den ersättning på 114 miljoner euro som betalas till kyrkans centralfond användas för att täcka kostnaderna för att föra och utveckla kyrkans gemensamma medlemsregister, och 5 miljoner euro till understöd som ska riktas till underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och värdefullt lösöre. Det resterande beloppet, 107 miljoner euro, ska fördelas utan ansökan mellan församlingarna. Invånarantalet i den kommun eller de kommuner som motsvarar den ekonomiska församlingsenheten ska användas som fördelningsgrund. Ändringen jämnar märkbart ut inkomstskillnaderna mellan församlingarna. I vissa ekonomiska församlingsenheter medför det nya fördelningssättet betydande förändringar jämfört med nuläget. Förändringen är ofördelaktig för cirka en fjärdedel av de ekonomiska församlingsenheterna och fördelaktig för de övriga. 
Reformen innebär dock samtidigt en möjlighet att sänka den grundavgift som församlingarna betalar till kyrkans centralfond. Uppgifterna i samband med kyrkans centralfonds ansvar att föra kyrkans gemensamma medlemsregister samt stöden till underhåll av församlingarnas kulturhistoriskt värdefulla byggnader och värdefullt lösöre kommer i fortsättningen att täckas med finansieringen, och då minskar församlingarnas behov att betala grundavgiften. 
4.2
Konsekvenser för myndigheterna
Propositionen klarlägger behörighetsfördelningen mellan aktörerna inom kyrkans centralförvaltning. Reformen underlättar organens arbete så att de i en föränderlig omvärld kan sköta de uppgifter de ålagts allt bättre och mer flexibelt än tidigare. I synnerhet vill propositionen ge biskopsmötet en tydligare och mer framskjuten ställning i frågor som rör kyrkans lära och undervisning samt i ekumeniska frågor. Propositionen medför en ökning av antalet ärenden som behandlas av biskopsmötet. Den föreslagna ändringen i beredningen av utrikesärenden som biskopsmötet ska besluta om kräver ett gott samarbete mellan biskopsmötets kansli och kyrkostyrelsen utrikesavdelning. Propositionen skapar även en allt bättre ram för en tydligare uppgiftsfördelning och effektivare dialog mellan kyrkostyrelsen och kyrkans arbetsmarknadsverk. Arbetsmarknadsverkets möjligheter att självständigt förhandla, avtala och besluta om kyrkans tjänste- och arbetskollektivavtal förblir dock oförändrade. Propositionen gör förvaltningen lättare i synnerhet när det gäller beslutsfattandet om kyrkans utrikesrelationer. 
Propositionen medför en ytterligare uppgift för stiftsfullmäktige att ställa upp kandidater till prästmedlemmar i kyrkostyrelsen och medlemmar i arbetsmarknadsverkets delegation. 
Propositionen skapar klarhet i vilken roll de olika organen har när det gäller att avge utlåtanden till statsrådet. Det är viktigt att kyrkan deltar i den samhälleliga debatten genom att avge utlåtanden. Likaså kan ändringen i biskopsmötets sammansättning antas förbättra biskoparnas möjligheter att delta i den samhälleliga debatten genom olika ställningstaganden. 
Propositionen har inga konsekvenser för församlingarnas och stiftens självständiga ställning och uppgifter. 
Den nya finansieringsmodellen för kyrkans samhällsuppgifter där finansieringen betalas ut till kyrkans centralfond som i sin tur ser till att finansieringen fördelas vidare till församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna innebär nya uppgifter för kyrkostyrelsen. Finansieringen som månatligen ska betalas ut till församlingarna bedöms ändå inte medföra behov av tilläggsresurser för kyrkostyrelsen. 
Enligt finansieringslagen ska kyrkans centralfond lämna undervisnings- och kulturministeriet den information som ministeriet bestämmer och som behövs för uppföljningen av kostnaderna för de lagstadgade samhällsuppgifterna. Detta förutsätter att kyrkostyrelsen har tillgång till ett tillförlitligt och omfattande statistiksystem. 
Kyrkans centralfond ska också ansvara för att de uppgifter som församlingarna ger om kostnaderna och om användningen av den beviljade finansieringen är korrekta. Det här kan komma att förutsätta att vissa tjänster, såsom specialrevision, anskaffas vid behov. 
5
Beredningen av propositionen
I propositionen har tre framställningar från kyrkomötet kombinerats. Propositionen följer kyrkomötets förslag. Framställningarna bereddes vid kyrkostyrelsen inför kyrkomötet. I fråga om de ändringar som gäller centralförvaltningen bygger propositionen på betänkanden av arbetsgrupper tillsatta av kyrkostyrelsen och på utlåtanden om dem. Propositionen har färdigställts vid undervisnings- och kulturministeriet. 
DETALJMOTIVERING
1
Lagförslag
1.1
Kyrkolagen
2 kap. Kyrkolagen och andra författningar som gäller kyrkan
2 §.Stiftande av kyrkolag. Utlåtanden och framställningar. Paragrafen innehåller närmare bestämmelser om den rätt kyrkan ges enligt 76 § i grundlagen att i kyrkolag bestämma om kyrkans organisation och förvaltning. Kyrkomötet framställer kyrkans förslag till stiftande, ändring och upphävande av kyrkolag. Republikens president och riksdagen har till uppgift att pröva och stadfästa kyrkomötets förslag. Riksdagen har inte rätt att göra ändringar i en kyrkolag som kyrkomötet har godkänt. 
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om förfarandet för att rätta lagstiftningstekniska fel. Sådana fel kan rättas. Kyrkostyrelsen ska ge ett utlåtande i ärendet innan rättelsen görs. För närvarande har kyrkostyrelsen inte rätt att på eget initiativ lägga fram ett förslag om rättelse till statsrådet. En sådan rätt till initiativ är nödvändig eftersom den gör att statens lagstiftningsorgan flexiblare och snabbare kan behandla kyrkolagsförslag som godkänts av kyrkomötet. Det föreslås att 2 mom. ändras så att kyrkostyrelsen har initiativrätt gällande rättelse av tekniska fel. 
3 §.Valordning för kyrkan och publiceringen av författningar. Enligt gällande lydelse i paragrafens 2 mom. föreskrivs om kyrkomötets rätt att meddela närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av kyrkolagen och kyrkoordningen. Kyrkomötet har inte under den gällande kyrkolagens giltighetstid meddelat sådana bestämmelser, utan dessa har meddelats av kyrkostyrelsen eller biskopsmötet. Kyrkomötets rätt att meddela verkställighetsbestämmelser är allmänt hållen och uppfyller inte de krav på exakt avgränsning som i grundlagen uppställts för delegering av lagstiftningsbehörighet. Det är motiverat att begränsa kyrkomötets normgivande makt till att gälla utfärdandet av de viktigaste kyrkliga författningarna, dvs. kyrkolagen, kyrkoordningen och valordningen för kyrkan. 
Verkställighetsbestämmelserna är bestämmelser som kompletterar den egentliga kyrkolagstiftningen och som innehåller mindre detaljer. Utfärdande av verkställighetsbestämmelser om kyrkolagen och kyrkoordningen kan betraktas som utfärdande av förvaltningsbestämmelser. Det är ändamålsenligt att sådana bestämmelser även framöver utfärdas av kyrkostyrelsen, förutom i fråga om vissa särskilt angivna ärenden då de utfärdas av biskopsmötet. Enligt förslaget upphävs paragrafens 2 mom., och bestämmelserna om kyrkostyrelsens och biskopsmötets rätt att utfärda bestämmelser anges i respektive uppgiftsförteckning, för kyrkostyrelsens del i 22 kap. 2 § 1 mom. 7 punkten och för biskopsmötets del i 21 kap. 2 § 5 punkten. 
3 kap. Kyrkans administrativa och språkliga indelning
1 §.Stiftet. Enligt förslaget utvidgas kyrkostyrelsens rätt i 6 § att besluta om stiftsgränserna i samband med beslut om ändring av församlingsindelningar. Av denna anledning bör hänvisningsbestämmelsen i 1 mom. ändras. 
6 §.Församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas stiftstillhörighet. I paragrafen föreskrivs enligt förslaget om de grunder på vilka en församlings eller en kyrklig samfällighets stiftstillhörighet avgörs. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås ändringar av teknisk natur. Enligt förslaget bestäms församlingens språkliga majoritet enligt antalet närvarande medlemmar i församlingen. Motsvarande ändring föreslås i 3 mom. om kyrkliga samfälligheter. 
Kyrkomötet föreslås även framöver besluta om inrättande och indragning av stift och om mer omfattande ändringar av stiftsgränserna i enlighet med förslagets 20 kap. 7 § 2 mom. 5 punkten. Däremot ska ett beslut om en församlings eller en kyrklig samfällighets stiftstillhörighet kunna fattas i samband med beslutet om en församlingsindelning. Vid en ändrad församlingsindelning är det motiverat att kyrkostyrelsen har behörighet att besluta om församlingens stiftstillhörighet när församlingar som hör till olika stift slås samman eller det i stället för dem inrättas en ny församling eller kyrklig samfällighet eller när en församling ansluter sig till en kyrklig samfällighet i ett annat stift. 
Enligt förslaget föreskrivs om kyrkostyrelsens beslutanderätt i 4 mom., där 1 punkten i sak motsvarar 3 mom. i den gällande paragrafen. I 2 mom. föreslås att kyrkostyrelsens beslutanderätt att bestämma om församlingarnas stiftstillhörighet i situationer när församlingsindelningen förändras på ovan nämnda sätt ska utvidgas. 
6 kap. Personal
4 §.Kyrkans tjänste- och arbetskollektivavtal. I paragrafen ges bestämmelser om hur tjänste- och arbetskollektivavtal ingås mellan kyrkans arbetsmarknadsverk och de föreningar som bildats för att bevaka tjänsteinnehavarnas och arbetstagarnas intressen. I paragrafen föreslås en lagteknisk ändring i syfte att förenhetliga bestämmelserna så att kyrkans arbetsgivarinstanser räknas upp i samma ordning som i 6 kap. 1 § 1 mom. Ändringen har ingen inverkan på bestämmelsens innehåll. 
12 §.Anställning i tjänsteförhållande. Enligt gällande lydelse i paragrafens 2 mom. föreskrivs om anställning i ett tjänsteförhållande som ecklesiastikråd. Ecklesiastikråd är kanslichefen, som leder kyrkostyrelsens kansli, samt avdelningscheferna vid kyrkostyrelsen. I propositionen ingår ett förslag om att i kyrkolagen avstå från att föreskriva om tjänstebeteckningarna vid kyrkostyrelsen och i stället specificera tjänsteinnehavarna via deras respektive tjänsteställning. Eftersom valet till en tjänst som avdelningschef vid kyrkostyrelsen framöver enligt förslaget görs av kyrkostyrelsen, är det inte längre ändamålsenligt att en person som inte har sökt tjänsten i enlighet med samtycke kan anställas i en tjänst som avdelningschef vid kyrkostyrelsen. Därför föreslås en ändring av paragrafens 2 mom. så att det enbart ska gälla tjänsten som ledande tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsens kansli. 
17 §.Prövotid. Enligt motiveringen till bestämmelsen har vissa tjänster lämnats utanför tillämpningsområdet på grund av deras tillsättningsförfarande. Eftersom det föreslås att det är kyrkostyrelsen som utser en person till en tjänst som avdelningschef vid kyrkostyrelsen, är det möjligt att tillämpa prövotid. Omnämnandet av en tjänst som ecklesiastikråd i paragrafens 5 mom. ändras så att det gäller innehavaren av den ledande tjänsten vid kyrkostyrelsens kansli, på vilken ingen prövotid tillämpas. 
35, 44, 55 och 64 §. I paragraferna föreskrivs om ombildning av ett tjänsteförhållande till ett tjänsteförhållande på deltid, permittering, uppsägningstid och om vilken myndighet som beslutar om avstängning från tjänsteutövning. Paragraferna innehåller särskilda bestämmelser om ecklesiastikråden vid kyrkostyrelsen. Eftersom man enligt förslaget ska slopa bruket av tjänstebeteckningar i kyrkolagen, föreslås att man i 6 kap. 35 § 3 mom., 44 § 1 mom., 55 § 1 mom. 6 punkten och 2 mom. 4 punkten i stället för ecklesiastikråd talar om ledande tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsens kansli eller avdelningschef vid kyrkostyrelsen och i 64 § 5 mom. i stället för kanslichefen talar om den ledande tjänsteinnehavaren vid kyrkostyrelsen. 
11 kap. Kyrklig samfällighet
2 §.Den kyrkliga samfällighetens uppgifter. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om de ärenden som den kyrkliga samfälligheten ska sköta för de församlingar som hör till samfälligheten. Den kyrkliga samfälligheten sköter bland annat ärenden som gäller avgifter som erläggs till kyrkans centralfond. Enligt förslaget separeras kyrkans pensionsfond från kyrkans centralfond på de grunder som anges i den allmänna motiveringen. Därför föreslås att det till 1 mom. fogas ett omnämnande av kyrkans pensionsfond vid sidan av kyrkans centralfond. 
I paragrafens 2 mom. 3 punkten föreslås en språklig ändring. Kyrkans avtalsdelegations namn har genom lagen om evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk (827/2005) ändrats till kyrkans arbetsmarknadsverk. 
15 kap. Församlingens och den kyrkliga samfällighetens ekonomi
1 §.Användning av tillgångar. Enligt paragrafens 2 mom. ska församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna delta i finansieringen av utgifterna för kyrkans centralfond. Eftersom propositionen innehåller ett förslag om att kyrkans pensionsfond separeras från kyrkans centralfond, föreslås en ändring av paragrafen så att även kyrkans pensionsfond omnämns i bestämmelsen. 
4 §.Övriga bestämmelser och föreskrifter om ekonomin i en församling och en kyrklig samfällighet. Det föreslås att paragrafens rubrik preciseras. Därtill föreslås en ändring i paragrafens 1 mom., så att man efter reformen av revisionssystemet i fråga om revision i församlingar och kyrkliga samfälligheter tillämpar lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. Lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin tillämpas i regel på övriga sektorer inom den offentliga förvaltningen, om inte något annat bestäms i lag. 
Kompletterande bestämmelser om revision i församlingar och kyrkliga samfälligheter ska ingå i kyrkoordningen i fråga om bland annat val av revisor, behörighetskrav, förutsättningar för en oberoende revision samt fråntagande och frånträdande av revisorsuppgiften. Kyrkoordningen ska dessutom komplettera lagen genom bestämmelser om tidpunkten för revisionen, revisionens innehåll samt om revisionsberättelsen och behandlingen av denna i församlingens eller den kyrkliga samfällighetens organ. 
5 §.Revisors ansvar. Det föreslås att paragrafen föreskriver om ansvaret i fråga om revision. En revisor utför sitt uppdrag under tjänsteansvar. Detta innebär att han eller hon lyder under bestämmelserna i strafflagens (39/1889) 40 kap. om tjänstebrott och brott som begås av offentligt anställda arbetstagare. Även revisorns skadeståndsskyldighet fastställs på basis av tjänsteansvar. Enligt förslaget ska den gällande paragrafens bestämmelse om kyrkostyrelsens uppgift att utfärda närmare bestämmelser om församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas bokföring och löneräkning bli en ny c-punkt under 22 kap. 2 § 1 mom. 7 punkten. 
20 kap. Kyrkomötet
1 §.Kyrkomötets sammansättning. Det föreslås språkliga preciseringar i den gällande lydelsen i paragrafens 1 och 3 moment och att det till 2 mom. fogas en bestämmelse om att ett av de lekmannaombud som avses i 1 mom. 3 punkten ska väljas från församlingarna på Åland. Bestämmelsen om en företrädare för de åländska församlingarna i 4 mom. överförs till kyrkoordningen. Bestämmelsen om fördelningen av platserna för präst- respektive lekmannaombuden mellan stiften, som är en norm som kompletterar bestämmelsen om kyrkomötets sammansättning, överförs till kyrkoordningen. Likaså föreslås att 5 mom. överförs till kyrkoordningen som en norm som styr kyrkomötets förvaltning. 
7 §.Kyrkomötets uppgifter. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om kyrkomötets uppgifter. Enligt förslaget anges uppgifterna i större helheter än tidigare utan att uppgifterna i sak ändras för den skull. Kyrkomötet utfärdar dock inte längre verkställighetsbestämmelser. Det föreslås att omnämnandet av godkännande av mässmelodier i paragrafens 2 mom. 1 punkten stryks, eftersom de numera godkänns som en del av kyrkohandboken. Inga ändringar föreslås i 2 punkten. Ibland har det visat sig svårt att definiera de frågor som förutsätter principiella ställningstaganden som rör kyrkans tro och lära eller som grundar sig härpå. Detta kan inte anges närmare i lagen utan avgörs i sista hand av kyrkomötet självt. 
Uppgiftsförteckningens 3—5 punkter enligt gällande lydelse, som gäller kyrkomötets behörighet i fråga om lagstiftning och normer, sammanslås till en ny 3 punkt. I momentets 4 punkt föreskrivs enligt förslaget om kyrkomötets utlåtanden, framställningar och önskemål till statsrådet. Enligt förslaget avger kyrkomötet utlåtanden, gör framställningar och uttalar önskemål till statsrådet i viktiga frågor som gäller kyrkans och statens förhållande. Sådana frågor är till exempel kyrkans ställning som skattetagare och frågor om samhälleliga uppgifter som åläggs församlingarna. Som kyrkans högsta beslutsfattande organ föreslås kyrkomötet även framöver ha rätt att uttala sig om alla viktiga frågor i anslutning till kyrkans och statens förhållande som det anser vara nödvändigt. 
Den gällande lydelsen i momentets 8 punkt om inrättande av stift, ändring av gränser eller indragande av stift ska enligt förslaget bli 5 punkt i uppgiftsförteckningen och bestämmelsen enligt den gällande lydelsen i 9 punkten om att besluta om kyrkans externa relationer bli 6 punkt. 
Till paragrafens 2 mom. fogas enligt förslaget en ny 7 punkt, enligt vilken kyrkomötet beslutar om godkännande som kyrkans missionsorganisation och om upphörande av denna ställning. Kyrkomötet fattar beslut om missionsorganisationer utifrån ett förslag av biskopsmötet. Det föreslås att en bestämmelse om detta tas in i 21 kap. 2 § 4 punkten om biskopsmötets uppgifter. Enligt förslaget är det kyrkostyrelsen som efter kyrkomötets beslut ska ingå avtal med missionsorganisationen. Avtalet kan ingås på viss tid, exempelvis 5—10 år, eller så kan man i avtalet komma överens om regelbundna underhandlingar där ett ömsesidigt godkännande av resultatet är en förutsättning för att avtalet ska fortsätta gälla. Enligt förslaget kan en organisation mista ställningen som officiell missionsorganisation om den avviker från riktlinjerna för kyrkans gemensamma missionsstrategi. 
Det föreslås att inrättande och indragande av tjänsten som ledande tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsens kansli fortsättningsvis ingår i kyrkomötets uppgifter. Med ledande tjänsteinnehavare vid kansliet avses ecklesiastikrådet som för närvarande är kanslichef. Kyrkomötet ska enligt förslaget även välja tjänsteinnehavaren. Däremot är det kyrkostyrelsen som ska inrätta och indra övriga tjänster vid kyrkostyrelsen, till vilket även valet och entledigandet av tjänsteinnehavarna hör. Enligt förslaget delas 10 punkten enligt den gällande lydelsen i förteckningen upp i en ny 8 och 9 punkt, samtidigt som omnämnandet av ecklesiastikråd ändras så att det endast gäller innehavaren av den ledande tjänsten vid kyrkostyrelsens kansli. 
Enligt förslaget föreskrivs i 10 punkten, på motsvarande sätt som enligt den gällande lydelsen i 11 punkten, om kyrkomötets befogenhet att godkänna verksamhets- och ekonomiplanerna samt budgetarna för kyrkans centralfond och kyrkans pensionsfond och fastställa storleken på församlingarnas fondavgifter. En ny sak som kyrkomötet föreslås besluta om är grunderna för fördelningen av den finansiering som avses i lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för vissa samhälleliga uppgifter. Kyrkomötet ska avgöra både vilken del av den årliga finansieringen som fördelas direkt till församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna och om den fördelningsgrund som används för detta. Dessutom kan kyrkomötet i samband med att kyrkans centralfonds budget godkänns besluta att en del av den årliga finansieringen tilldelas underhålls- och renoveringsutgifter för församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas kulturhistoriskt värdefulla byggnader och inventarier. Till dessa delar kan finansiering delas ut till en församling eller en kyrklig samfällighet på basis av en separat ansökan. Likaså kan kyrkomötet besluta att en del av finansieringen kan användas till utgifter för underhåll och utveckling av kyrkans gemensamma medlemsregister. 
Enligt 11 punkten är det kyrkomötets uppgift att låta granska räkenskaperna och förvaltningen för fonderna inom kyrkans centralfond och kyrkans pensionsfond samt för övriga fonder och andra tillgångar som kyrkostyrelsen och stiftsmyndigheterna förvaltar samt fastställa boksluten för dem och besluta om beviljande av ansvarsfrihet. Verksamhetsberättelsen är en del av bokslutet, varför det inte är nödvändigt att nämna den i bestämmelsen. I bestämmelsen beaktas även att arbetsmarknadsverket enligt propositionen ska integreras närmare med kyrkostyrelsen. Det lämnar sålunda inte framöver någon separat berättelse om sin verksamhet. Den gällande lydelsen i 2 mom.14 punkten blir 12 punkt i uppgiftsförteckningen. 
8 §.Ombuds jäv. I 1 och 2 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs om kyrkomötets ordförande och arbetsordning. Dessa bestämmelser om kyrkomötets interna förvaltning ska enligt förslaget överföras till 20 kap. 3 § i kyrkoordningen. 
Eftersom uppgiften att utse medlemmar till delegationen för kyrkans arbetsmarknadsverk ska överföras på kyrkostyrelsen, föreslås att en bestämmelse om detta ska ingå i 22 kap. 2 § 1 mom. 13 punkten. 
9 §.Framställningar och initiativ. I paragrafen regleras framställnings- och initiativrätten vid kyrkomötet. På samma sätt som för närvarande föreslås att biskopsmötet, kyrkostyrelsen och stiftsfullmäktige har framställningsrätt och kyrkomötesombuden initiativrätt. Närmare bestämmelser om behandlingen av framställningar och initiativ ges i kyrkoordningen. Det föreslås att den sista meningen i det nuvarande momentet, som innehåller en hänvisning till arbetsordningen, stryks som onödig. Arbetsordningen är en föreskrift som gäller organets interna organisation och styr arbetet där. Av denna anledning kan närmare bestämmelser om behandlingen av framställningar och initiativ ges i arbetsordningen utan bemyndigande i lag. Dessutom föreslås att 2 mom. i den gällande paragrafen tas in i 20 kap.5 § 4 mom. i kyrkoordningen. 
10 §.Beslut som kräver kvalificerad majoritet. I paragrafen regleras sådana ärenden där besluten på kyrkomötet kräver kvalificerad majoritet. Inga ändringar i sak föreslås i paragrafen. 
Enligt förslaget förtydligas paragrafen så att hänvisningsbestämmelsen skrivs ut i form av en förteckning. I de ärenden som omnämns i bestämmelsen ska ett förslag av ett kyrkomötesutskott först till alla delar godkännas med enkel majoritet. Förslaget ska därefter tas upp till ny behandling i ett separat plenum, varvid förslaget blir godkänt om det omfattas av minst tre fjärdedelar av de avgivna rösterna. 
21 kap. Biskopsmötet
1 §.Biskopsmötets sammansättning. I enlighet med den allmänna motiveringen föreslås att det i paragrafen föreskrivs att biskopsmötets medlemmar endast består av stiftens biskopar. Bestämmelser om närvaro- och yttranderätt vid biskopsmötet ska enligt förslaget ingå i kyrkoordningen. 
2 §. Biskopsmötets uppgifter. Bestämmelsen om biskopsmötets uppgifter ska enligt förslaget utvidgas och delvis omformuleras. Den gällande lydelsen i paragrafens 1 punkt ska enligt förslaget spjälkas upp i en 1 och 2 punkt. Samtidigt förtydligas ordalydelsen så att den motsvarar gällande praxis. Begreppet "förkunnelse" i 1 punkten ersätts enligt förslaget med det vidare begreppet "undervisning". Det är motiverat att det av paragraftexten genom en definition tydligar än hittills framgår att betoningen i biskopsmötets uppgift ligger på kyrkans lärogrund och verksamhetens innehåll, frågorna om kyrkans tro, undervisning och arbete. Enligt förslaget blir biskopsmötet framöver allt tydligare det organ som drar upp riktlinjerna i frågor som gäller kyrkans tro och lära. Med stöd av 20 kap. 7 § 2 mom. 1 och 2 punkten i lagförslaget har kyrkomötet den högsta beslutanderätten inom kyrkan i frågor som gäller tro och lära. Biskopsmötet uppgift är att tolka frågor om kyrkans tro och lära i aktuella situationer. 
I den föreslagna 2 punkten ersätts det nuvarande begreppet "stiftens förvaltning och vård" med begreppet "skötseln av stiften". Biskopsmötets arbete med att utveckla stiftens förvaltning har varit ringa. Därmed är det skäl att anse att ovan nämnda formulering bättre motsvarar den faktiska situationen och målbilden för biskopsmötets skötsel av stiften. Uppgifter som gäller skötseln av stiften är till exempel bestämmelser om prosteriernas arkiv. 
I paragrafens 3 punkt föreslås bestämmelser om biskopsmötets nya uppgiftsområde då kyrkan inte längre tillsätter något utrikesråd och dess nuvarande uppgifter fördelas mellan biskopsmötet och kyrkostyrelsen. Biskopsmötet behandlar frågor som gäller kyrkans enhet, ekumeniska relationer, kyrkans missionsuppdrag och kyrkans relation till andra religioner och beslutar om företrädandet av kyrkan i dessa ärenden. Ärkebiskopens ställning som ordförande för biskopsmötet ger fortsättningsvis denne en viktig ställning även när det gäller att besluta om företrädande av kyrkan. Beslut om kyrkans representation förutsätter enligt förslaget dock inte enighet mellan ärkebiskopen och de övriga biskoparna, utan kan även fattas med enkel majoritet. 
I paragrafens 4 punkt föreslås en annan ny uppgift för biskopsmötet vara rätten göra framställningar till kyrkomötet om godkännande av en organisation som kyrkans missionsorganisation och om upphörandet av denna ställning. 
Biskopsmötets uppgift att utfärda bestämmelser om verkställigheten av kyrkoordningen tas enligt förslaget in i 5 punkten. Enligt förslaget är det biskopsmötet som utfärdar bestämmelsen, om ärendet gäller den undervisning som ska ges en person som ansluter sig till kyrkan, gudstjänsten eller kyrkliga förrättningar, konfirmandundervisningen, tillstånd för anordnande av konfirmandundervisning, de läroböcker som används i konfirmandundervisningen, prästämbetet eller präst- eller lektorstjänster eller den examen som krävs av sökande till en sådan tjänst. Med examen avses i detta sammanhang även pastoralexamina om vilka det föreskrivs i 6 kap. 12 § i kyrkoordningen. Angivandet av behörighetsvillkor för andra än prästämbetet överförs på kyrkostyrelsen. I bestämmelserna om konfirmandundervisningen kan det även ingå bestämmelser om övervakningen av konfirmandundervisning som har fått tillstånd. 
22 kap. Kyrkostyrelsen, kyrkans centralfond, kyrkans pensionsfond och kyrkans arbetsmarknadsverk
1 §.Kyrkostyrelsens sammansättning och mandatperiod. Det föreslås inga ändringar i paragrafens innehåll, däremot korrigeringar av teknisk natur för att göra paragrafen tydligare. I 2 mom. föreskrivs om kyrkomötesombudens mandatperiod. 
I det föreslagna 4 mom. finns en bestämmelse om kyrkostyrelsens sektioner samt om ämbetskollegiet och dess medlemmar. Även om kyrkostyrelsen efter centralförvaltningsreformen år 1994 inte längre har haft några sektioner finns det skäl att bibehålla möjligheten att inrätta sådana. Medlemmar i ämbetskollegiet är enligt förslaget den ledande tjänsteinnehavaren vid kyrkostyrelsen samt avdelningscheferna. Detta motsvarar det nuvarande kollegiets sammansättning. 
2 §.Kyrkostyrelsens uppgifter. Enligt gällande lydelse i det av kyrkoordningen utfärdade reglementet för kyrkostyrelsen har kyrkostyrelsen, utöver de uppgifter som bestäms i kyrkolagen, även i uppgift att främja kyrkans och församlingarnas arbete samt sköta kyrkans förhållande till staten och samhället i övrigt. Enligt propositionen ska kyrkostyrelsens uppgifter nu heltäckande bestämmas i kyrkolagen. Detta stärker också kyrkostyrelsens ställning som ledande allmän förvaltningsmyndighet inom centralförvaltningen. Likaså följer av församlingarnas självständiga offentligrättsliga ställning och självbestämmanderätt, att den beslutanderätt i fråga om församlingarna som tilldelas kyrkostyrelsen ska regleras i lag. 
Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. 1 punkt ska kyrkostyrelsen även framöver sköta kyrkans gemensamma förvaltning, ekonomi och verksamhet. Till denna del föreslås inga ändringar i fråga om de nuvarande uppgifterna. Punkten bör även anses omfatta de uppgifter som i och med upplösningen av kyrkans utrikesråd överförs på kyrkostyrelsen. Skötseln av kyrkans arbete bland utlandsfinländare samt utnämningen av styrelsemedlemmar till stiftelsen för Kyrkans Utlandshjälp, som ingår i kyrkans internationella diakoni, bör anses ingå i kyrkans gemensamma verksamhet. Enligt den föreslagna 2 punkten ska kyrkostyrelsen utgöra styrelse för kyrkans centralfond samt för kyrkans pensionsfond, som separeras från centralfonden. Enligt den föreslagna 3 punkten har kyrkostyrelsen i uppgift att bereda ärenden för kyrkomötet och se till att kyrkomötets beslut verkställs. Bestämmelsens innehåll motsvarar 4 och 5 punkten i den gällande paragrafen. En ny uppgift för kyrkostyrelsen enligt den föreslagna 4 punkten är skötseln av kyrkans relationer till staten och samhället i övrigt. I skötseln av samhälleliga relationer ingår också den allmänna bevakningen av kyrkans intressen. Enligt den föreslagna 5 punkten ska kyrkostyrelsen avge de utlåtanden som statsrådet begär. I motiveringen ovan till 20 kap. 7 § redogörs för hur behörigheten att avge utlåtanden ska fördelas mellan kyrkomötet och kyrkostyrelsen. 
I den föreslagna 6 punkten föreskrivs därtill om kyrkostyrelsens allmänna skyldighet att främja kyrkans verksamhet och församlingarnas arbete. 
I den föreslagna 7 punkten samlas bestämmelserna om kyrkostyrelsens rätt att utfärda bemyndiganden. Kyrkostyrelsens allmänna beslutanderätt när det gäller att utfärda föreskrifter begränsas dock av biskopsmötets beslutanderätt enligt 21 kap. 2 §. Därtill ska kyrkostyrelsen utfärda närmare föreskrifter om verkställigheten av kyrkolagen och kyrkoordningen så som särskilt föreskrivs. Som exempel på en sådan specifik behörighet att utfärda föreskrifter kan nämnas 6 kap. 51 § 4 mom. i kyrkolagen, enligt vilken kyrkostyrelsen har rätt att utfärda närmare föreskrifter om hur församlingsprästernas tjänstledighet samt semester och fritid ska ordnas. Kyrkostyrelsen ges även behörighet att utfärda föreskrifter om de examina som krävs av kyrkans tjänsteinnehavare till den del beslutanderätten inte ligger hos biskopsmötet. I och med bestämmelsen är det inte längre nödvändigt att i kyrkoordningen paragrafvis nämna att föreskrifter utfärdas, såsom nu är fallet. 
I den föreslagna 8 punkten, som motsvarar 9 a-punkten enligt gällande lydelse, har kyrkostyrelsen i uppgift att sköta församlingarnas, de kyrkliga samfälligheternas, stiftens, kyrkans centralfonds samt framöver även kyrkans pensionsfonds bokföring och löneräkning samt betalningsrörelsen i anslutning till dessa. 
I momentets 9 punkt föreslås en ny uppgift. Enligt den ska kyrkostyrelsen sköta de fonder som är avsedda för kyrkliga ändamål samt ta emot egendom som givits som gåva eller testamenterats till kyrkan. Uppgiften anknyter till kyrkostyrelsens uppgiftsområde gällande centralförvaltningens ekonomi samt den uppgift som kyrkostyrelsen enligt den föregående punkten ska sköta i egenskap av servicecentral. 
I den föreslagna 10 punkten ges kyrkostyrelsen på motsvarande sätt som i 9 punkten enligt gällande lydelse i uppgift att bestämma de allmänna ändamål för vilka kollekt ska uppbäras vid högmässogudstjänsterna. 
I den föreslagna 11 punkten föreskrivs på motsvarande sätt som i 6 a-punkten enligt gällande lydelse om rätten att besluta om erkännande och likställande av utländska examina och yrkespraktik utomlands samt godkänna den behörighet som examen medför. 
Den föreslagna 12 punkten motsvarar den gällande lydelsen i 7 punkten där det föreskrivs om kyrkostyrelsens rätt att besluta om att inrätta och dra in tjänster vid kyrkostyrelsen. Bestämmelsen omfattar också inrättande och indragning av tjänster som avdelningschef vid kyrkostyrelsen. 
I den föreslagna 13 punkten föreskrivs om val av medlemmarna i kyrkans arbetsmarknadsinstitut. Uppgiften överförs enligt förslaget från kyrkomötet till kyrkostyrelsens plenum. Närmare föreskrifter om förfarandet vid valet föreslås ingå i 22 kap. 13 och 14 § i kyrkoordningen. 
De föreslagna 14 och 15 punkterna motsvarar bestämmelserna i de nuvarande 8 och 11 punkterna. 
I paragrafens 2 mom. föreslås inga ändringar i sak jämfört med den gällande bestämmelsen. Närmare bestämmelser om servicecentralens uppgifter ska enligt förslaget ingå i 22 kap. 11 § i kyrkoordningen. 
I paragrafens 3 mom., som gäller kyrkans representation och rätt att uttala sig samt att ingå avtal ska enligt förslaget tas in i en hänvisning till 13 §, där det enligt förslaget föreskrivs om församlingarna, de kyrkliga samfälligheternas, domkapitlet och kyrkostyrelsen som intressebevakare i arbetsmarknadsfrågor samt gällande villkoren vid avslutande av tjänsteinnehavares och arbetstagares anställningsförhållande. Kyrkostyrelsen ska inte heller framöver vara arbetsmarknadspart, och ingår således inga avtal inom ramen för förhandlingarna på arbetsmarknaden. Beslut om sådana avtal fattas i arbetsmarknadsverkets organ. I bestämmelsen beaktas dessutom domkapitlens behörighet i stiftsfrågor. 
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i gällande lag om den tidsfrist inom vilken kyrkostyrelsen ska fatta sådana beslut som avses i 1 mom. 11 punkten. Däremot föreslås det att bestämmelsen om det organ vid kyrkostyrelsen som bereder ärendet ska strykas. De beredande organens uppgifter kan regleras i kyrkostyrelsens interna arbetsordning. 
3 §.Delegering av beslutanderätt och behandling av ett ärende i ett högre organ. I paragrafens 1 mom. föreskrivs enligt förslaget om de organ till vilka beslutanderätt som hör till kyrkostyrelsens plenum i dess egenskap av högsta beslutande organ kan överföras. Kyrkostyrelsens beslutanderätt kan delegeras till kyrkostyrelsens sektioner, ämbetskollegium eller direktioner eller en tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsen. I lagen kommer således inte längre att finnas en särskild förteckning över de direktioner till vilka beslutanderätt kan delegeras. Med stöd av det föreslagna 22 kap. 3 § i kyrkoordningen regleras överföringen av beslutanderätt i arbetsordningen för kyrkostyrelsen. 
Till överföringen av beslutanderätten anknyter väsentligt den s.k. rätten att överta ärenden, dvs. att överföra beslut som fattats med stöd av överförd behörighet till kyrkostyrelsen för avgörande. Närmare bestämmelser om rätten att överta ärenden föreslås utöver paragrafens 2 mom. även ingå i 22 kap. 4 § i kyrkoordningen. 
Beslut som fattats med stöd av överförd beslutanderätt kan på det sätt som anges i kyrkoordningen överföras för avgörande av kyrkostyrelsens plenum, om överföringen av ärendet inte särskilt förbjuds i kyrkolagen eller kyrkoordningen. Enligt 22 kap. 4 § i förslaget till kyrkoordning kan beslut av en sektion, av ämbetskollegiet eller av ett annat organ som är underställt kyrkostyrelsen eller av en tjänsteinnehavare, inom den tid som bestäms i arbetsordningen, överföras för avgörande till kyrkostyrelsens plenum. 
4 §.Beslutförhet. I den föreslagna paragrafen föreskrivs om beslutförheten för kyrkostyrelsens organ. I regel är ett organ beslutfört när mer än hälften av medlemmarna är närvarande. Ämbetskollegiet är beslutfört när minst tre medlemmar är närvarande. 
5 §.Kyrkans centralfond. I paragrafens 1 mom. föreslås de ändringar som föranleds av att kyrkans pensionsfond blir en separat fond. Kyrkans centralfonds tillgångar används inte längre till betalning av pensioner och familjepensioner och kyrkans centralfond fungerar enligt förslaget inte längre som kyrkans pensionsfond eller sköter dess uppgifter. Således föreskrivs det i paragrafen enbart om de uppgifter som uttryckligen hör till kyrkans centralfond. Till paragrafen ska därtill fogas en bestämmelse om att kyrkans centralfonds tillgångar även får användas för att finansiera sådana kostnader som församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas lagstadgade samhälleliga uppgifter föranleder. De gällande bestämmelserna om användningen av centralfondens tillgångar täcker inte syftet i lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för vissa samhälleliga uppgifter tillräckligt väl. 
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om kyrkans centralfonds hemort. 
6 §.Kyrkans pensionsfond. I paragrafen föreskrivs om pensionsfondens uppgifter. Kyrkans centralfond är pensionsanstalt för kyrkan och sköter dess uppgifter så som särskilt föreskrivs. Kyrkans pensionsfonds tillgångar används för betalning av pensioner och familjepensioner. Rätten till pension för kyrkans tjänsteinnehavare och arbetstagare regleras närmare i pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (261/2008). I 2 mom. föreskrivs om hemorten för kyrkans pensionsfond. 
7 §.Avgifter till kyrkans centralfond. Det föreslås att ändringarna till följd av ombildandet av kyrkans pensionsfond görs i den gällande paragrafen. Samfundsskatteandelen som församlingarna får ska slopas i början av 2016. Av denna anledning föreslås det att hänvisningar till den andel som församlingarna får av samfundsskatten stryks. Tilläggsavgiften som grundar sig på samfundsskatteandelen slopas helt. Samtidigt ses bestämmelsens språkdräkt över. 
8 §.Avgifter till kyrkans pensionsfond. I paragrafen föreskrivs om församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas skyldighet att betala årliga avgifter till kyrkans pensionsfond. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen och ändrar inte församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas betalningsskyldighet. 
9 §.Dröjsmålspåföljd. I paragrafen föreskrivs om påföljderna vid dröjsmål med betalningen av avgifter till centralfonden och pensionsfonden i enlighet med gällande lag. Enligt förslaget kan församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas betalningar till centralfonden och pensionsfonden är alltjämt direkt utsökningsbara. 
10 §.Understöd från centralfonden. Den föreslagna paragrafen motsvarar den gällande 22 kap. 8 a § och föreslås bli oförändrad i sak. 
11 §.Fördelning av finansiering för vissa samhälleliga uppgifter. I paragrafen föreskrivs om kyrkans centralfonds skyldighet att fördela den statliga finansieringen till församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna samt rätt att använda en del av finansieringen för kostnaderna för de lagstadgade uppgifterna i anslutning till skötseln av kyrkans gemensamma medlemsregister. 
Enligt paragrafens 1 mom. delar kyrkans centralfond ut den årliga statliga finansieringen till församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna. Fördelningen kan ske både enligt en separat fastställd fördelningsgrund och på basis av separata ansökningar för kostnader för underhåll och renoveringar av församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas värdefulla kyrkliga byggnader och inventarier. 
Enligt 16 kap. i kyrkolagen är det kyrkostyrelsens uppgift att svara för kyrkans gemensamma medlemsregisters allmänna funktion, informationsförvaltning och datasäkerhet, enhetligheten i registerfunktionerna och den elektroniska arkiveringen. Kyrkostyrelsen ska dessutom för administrationen av användarrätterna föra ett användarrättsregister över de personer som har beviljats rätt att behandla uppgifter i medlemsregistret. Kyrkostyrelsen ska även för uppföljningen, övervakningen och skyddet av användningen föra ett loggregister över behandlingen av uppgifterna i medlemsregistret. Utan medlemsregister kan de församlingar som fungerar som registeransvariga och församlingarnas centralregister inte sköta de uppgifter som föreskrivs i 48 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster. Följaktligen är det motiverat att finansieringen även kan användas för att sköta kyrkostyrelsens ovan nämnda uppgifter. 
I paragrafens 3 mom. ges fullmakt att reglera fördelningen av finansieringen närmare i kyrkoordningen. 
12 §.Tillsyn över placeringsverksamhet. Paragrafen motsvarar den gällande lydelsen i 22 kap. 10 §, men i den föreslås en ändring på grund av kyrkans pensionsfonds nya ställning. 
13 §.Övriga bestämmelser och föreskrifter om ekonomin. Det föreslås att paragrafens rubrik preciseras, eftersom paragrafens 3 mom. också innehåller bestämmelser om utfärdande av en ekonomistadga. Till paragrafens 1 mom. fogas de omnämnanden av kyrkans pensionsfond som behövs på grund av det föreslagna avskiljandet av pensionsfonden. 
Till paragrafens 2 mom. fogas en bestämmelse om att tillämpa revisionslagen på revisionen av de fonder och tillgångar som sköts av kyrkans centralfond, kyrkans pensionsfond samt övriga fonder och tillgångar som sköts av kyrkostyrelsen och stiften. Enligt den föreslagna 20 kap. 7 § 2 mom. 11 punkten har kyrkomötet i uppgift att granska deras konton och förvaltning. Tillämpningen av revisionslagen gör det lättare att jämföra kyrkans pensionsfond med övriga pensionsanstalter, som i regel omfattas av revisionslagen. Även om kyrkans pensionsfond har separerats från kyrkans centralfond, måste förvaltningen av de tillgångar som omfattas av kyrkomötets tillsynsbehörighet anses utgöra en så sammanhängande helhet att det är motiverat att tillämpa samma lagstiftning på hela denna helhet. 
Samtidigt föreslås det att företeckningen över exempel som gäller ekonomiförvaltningen i 3 mom. stryks som onödig. 
14 §.Kyrkans arbetsmarknadsverk. I paragrafen föreskrivs om uppgifterna för kyrkans arbetsmarknadsverk. Enligt förslaget omvandlas kyrkans arbetsmarknadsverk på det sätt som anges i den allmänna motiveringen till en enhet i anslutning till kyrkostyrelsen. Arbetsmarknadsverkets självständiga ställning inom avtalsverksamheten förutsätter att bestämmelsen om arbetsmarknadsverket kvarstår i kyrkolagen. Eftersom kyrkostyrelsen inte heller framöver är arbetsmarknadspart, har kyrkostyrelsen enligt förteckningen i 2 § 1 mom. inga andra uppgifter som gäller arbetsmarknadsverket än val av medlemmar och ersättare till verkets delegation. 
I paragrafens 1 mom. föreskrivs enligt förslaget om att det i kyrkans arbetsmarknadsverk i anslutning till kyrkostyrelsen som bevakar församlingarnas, de kyrkliga samfälligheternas, domkapitlens och kyrkostyrelsens intressen i arbetsmarknadsfrågor. Enligt förslaget sker detta även framöver i den ordning som föreskrivs i lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans tjänstekollektivavtal (968/1974) och lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetskollektivavtal (829/2005). I övrigt motsvarar paragrafen i tillämpliga delar 1 § i den gällande lagen om kyrkans arbetsmarknadsverk. 
I paragrafens 2 mom. ges närmare bestämmelser om arbetsmarknadsverkets uppgifter att på de kyrkliga arbetsgivarnas vägnar förhandla med arbetsmarknadsorganisationerna om anställningsvillkoren genom tjänste- och arbetskollektivavtal samt om samarbete inom arbetarskyddet enligt vad som särskilt föreskrivs om detta. Detta sker även framöver i den ordning som föreskrivs i lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans tjänstekollektivavtal (968/1974) och lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetskollektivavtal (829/2005). Arbetsmarknadsverket sköter även de övriga uppgifter som enligt lag hör till den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk. Numera kan arbetsmarknadsverket även ge rekommendationer i frågor som inte kan avtalas genom kollektivavtal. Det föreslås att en bestämmelse om dessa så kallade rekommendationsavtal tas med i 2 mom. 
Arbetsmarknadsverkets beslutanderätt utövas av arbetsmarknadsverkets delegation. Delegationens beslutanderätt kan i en instruktion delegeras till dess organ, som presidiet, eller till en tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsen. Om delegationens sammansättning, valet av den, dess mandatperiod och uppgifter bestäms i kyrkoordningen. 
24 kap. Underställning och ändringssökande
14 §.Begränsning av rätten att yrka på rättelse och att anföra besvär. I 7 § i den gällande lagen om evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk föreskrivs att ändring inte får sökas i beslut som fattats av arbetsmarknadsverkets delegation och dess sektioner. I samband med det förbjuds sökande av ändring i beslut av en kyrklig arbetsgivarmyndighet där beslutet har fattats med stöd av 3 § 2 mom. i lagen om evangelisk-lutherska kyrkans tjänstekollektivavtal. Eftersom dessa förbud mot att söka ändring fortfarande är nödvändiga på grund av kollektivavtalsverksamhetens natur föreslås det att de placeras i 1 mom. och blir 4 och 5 punkten. 
Jämfört med nuläget föreslås inga tillägg till förbudet mot ändringssökande. Att valet av medlemmar och ersättare till arbetsmarknadsverkets delegation och tillsättandet av tjänster som avdelningschef vid kyrkostyrelsen överförs på kyrkostyrelsen så som föreslås i 22 kap.2 §, innebär däremot att ändring i dessa beslut kan sökas genom kyrkobesvär på det sätt som bestäms i kyrkolagen. För närvarande är det kyrkomötet som träffar valet, och enligt paragrafens 1 mom. 1 punkten får man inte söka ändring i beslutet. 
25 kap. Kompletterande stadganden
8 §.Offentlighet och sekretess. I paragrafen föreskrivs om tillämpandet av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) i den kyrkliga förvaltningen. Det föreslås att paragrafen ändras så att den gällande lydelsen i 2 och 3 mom. om delfående blir en ny 8 b §. 
8 b §.Rätt att få upplysningar. I paragrafen föreskrivs som en komplettering till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet om rätten att få upplysningar av en kyrklig myndighet. Det föreslagna 1 mom. gäller kyrkans arbetsmarknadsverks rätt att få upplysningar av kyrkliga arbetsgivare. Bestämmelsen motsvarar 8 § i den gällande lagen om kyrkans arbetsmarknadsverk. Den gällande lydelsen i 8 § 2 mom. om förtroendevaldas rätt att få upplysningar blir paragrafens 2 mom. och den gällande lydelsen i 8 § 3 mom. där det föreskrivs om revisorers rätt att få upplysningar som är nödvändiga för skötseln av revisionsuppdraget blir 3 mom. 
1.2
Lag om upphävande av lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk
1 §. I paragrafen föreslås det att lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk ska upphävas. Det föreslås att bestämmelserna om kyrkans arbetsmarknadsverk tas in i kyrkolagen och kyrkoordningen. 
2 §. I paragrafen föreskrivs om lagens ikraftträdande och tillämpning. Lagen föreslås träda i kraft samtidigt som ändringen av kyrkolagen som ingår i propositionen. 
Enligt den föreslagna paragrafens 2 mom. är den gällande arbetsordningen för delegationen för kyrkans arbetsmarknadsverk i kraft tills en ny instruktion utfärdas med stöd av kyrkoordningen. 
Enligt paragrafens 3 mom. ska på den sammansättning av delegationen för kyrkans arbetsmarknadsverk som gäller när denna lag träder i kraft tillämpas på de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande till utgången av delegationens mandatperiod. 
Enligt paragrafens 4 mom. påverkar upphävandet av lagen inte de uppgifter som representanter för kyrkans arbetsmarknadsverk har med stöd av övrig lagstiftning, som till exempel medlemskap i arbetsdomstolen. Upphävandet av lagen påverkar inte dessa uppgifters innehåll eller längd. 
Paragrafens 5 mom. innehåller en allmän hänvisning om att kyrkolagens bestämmelser om arbetsmarknadsverket i kyrkolagen framöver ska tillämpas i stället för bestämmelserna i den upphävda lagen. 
1.3
Lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans tjänstekollektivavtal
2 kap. Tjänstekollektivavtal
3 §. Det föreslås att paragrafens 3 mom. ändras så att upphävandet av lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk beaktas. Enligt förslaget överförs bestämmelserna om kyrkans arbetsmarknadsverk till kyrkolagen. 
1.4
Lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetskollektivavtal
1 §. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras så att upphävandet av lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk beaktas. Enligt förslaget överförs bestämmelserna om kyrkans arbetsmarknadsverk till kyrkolagen. 
2
Närmare bestämmelser
Propositionen innehåller en kombination av tre olika förslag som godkänts av kyrkomötet. Kyrkomötet beslöt samtidigt som det godkände lagförslagen om en reform av kyrkans centralförvaltning att ändra kyrkoordningen och anta reglementet för kyrkostyrelsen. Kyrkomötet antog också de ändringar i kyrkoordningen som anknyter till godkännandet av lagförslagen om den statliga finansieringen för vissa samhälleliga uppgifter och om bestämmelserna om revision. I enlighet med kyrkomötets beslut ska ändringarna i kyrkoordningen och reglementet för kyrkostyrelsen träda i kraft vid samma tidpunkt som de förslag som ingår i denna proposition. 
3
Ikraftträdande
Lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2016. 
I de övriga lagarna finns bestämmelser där man för kyrkans arbetsmarknadsverk fortfarande använder sig av benämningen på dess föregångare, evangelisk-lutherska kyrkans avtalsdelegation. Detta har beaktats i 10 § 3 mom. i lagen om kyrkans evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk. Motsvarande bestämmelse föreslås ingå i ikraftträdelsebestämmelsens 2 mom. i lagen om ändring av kyrkolagen. 
Ikraftträdelsebestämmelsens 3 mom. i lagen om ändring av kyrkolagen gäller kyrkans centralfond. I ikraftträdandebestämmelsen konstateras att kyrkans pensionsfond fortsätter kyrkans centralfonds pensionsfonds verksamhet. Således överförs kyrkans centralfonds pensionsfonds medel, rättigheter och skyldigheter till kyrkans pensionsfond när lagen träder i kraft. Förändringen har inga skattepåföljder. Vid behov kan kyrkostyrelsen bestämma närmare om de medel, rättigheter och skyldigheter som överförs till kyrkans pensionsfond. 
Ikraftträdelsebestämmelsens 4 mom. gäller tillämpningen av bestämmelserna om revision. De föreslagna bestämmelserna ska tillämpas på revisioner som företas under den räkenskapsperiod som motsvarar året för lagens ikraftträdande. 
Den omfattande förvaltningsreformen förutsätter att man även på praktisk nivå vidtar åtgärder för genomförandet av reformen redan innan lagarna träder i kraft. Därför föreslås en bestämmelse i lagen om ändring av kyrkolagen om att sådana åtgärder som krävs för ikraftträdande av den lagen får vidtas innan lagen träder i kraft. 
4
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
I propositionen har de bestämmelser som gäller centralförvaltningens organ och de föreslagna kompletteringarna och preciseringarna av lagens bestämmelser överförts från den gällande kyrkolagen till kyrkoordningen. 
I förarbetena till grundlagen eller i konstitutionsutskottets utlåtandepraxis anges inte närmare i vilken utsträckning grundlagens 76 § 1 mom. förutsätter reglering på lagnivå i ärenden som gäller kyrkans författning och förvaltning och i vilken utsträckning dessa frågor kan regleras i kyrkoordningen. När den gällande kyrkolagen stiftades, ansåg riksdagens grundlagsutskott (GrU 20/1993 rd) dock att förhållandet mellan de bestämmelser som föreslogs intas i kyrkolagen och kyrkoordningen inte gav anledning till anmärkningar med avseende på de krav som 83 § i regeringsformen ställer. Utskottet ansåg att kyrkans specialställning enligt statsförfattningen utgjorde en grund för att kyrkomötet fick den omfattande normgivningsmakten i frågor som gäller självstyrelsesamfundets förvaltning och verksamhet. Kyrkans autonomi skyddas dessutom av grundlagens 11 § om religions- och samvetsfrihet och av religionsfrihetslagen (453/2003), vars syfte är att trygga utövandet av den religionsfrihet som föreskrivs i grundlagen. Grundlagsutskottet (GrU 28/2006 rd) har i sitt utlåtande om regeringens proposition om ortodoxa kyrkan motiverat delegeringen av normgivningsmakten i fråga om kyrkans egen verksamhet och förvaltning till kyrkomötet med den religionsfrihet som garanteras av grundlagens 11 §, vilken ger religiösa samfund en viss intern autonomi och rätt att besluta om sina egna angelägenheter. 
Kyrkostyrelsens uppgifter regleras numera förutom i kyrkolagen även i reglementet för kyrkostyrelsen. I framställningen föreslås att de övergripande bestämmelserna om biskopsmötets uppgifter ska finnas i 22 kap. 2 § i kyrkolagen, varvid uppgifterna inte längre ska regleras i reglementet. 
Enligt 2 kap.3 § 2 mom. i den gällande kyrkolagen kan kyrkomötet meddela närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av kyrkolagen och kyrkoordningen. Enligt förslaget upphävs denna bestämmelse. Enligt förslaget ska biskopsmötet och kyrkostyrelsen utfärda närmare bestämmelser om tillämpningen av kyrkolagen och kyrkoordningen. I de föreslagna 21 kap. 2 § 5 punkten och 22 kap. 2 § 7 punkten i kyrkolagen specificeras de kategorier inom vilka organen kan utfärda bestämmelser som gäller verkställigheten av författningar. 
I bestämmelsen om begränsning av rätten att yrka rättelse och att anföra besvär i 24 kap. 14 § i kyrkolagen föreslås preciseringar, som följer av förslaget om att upphäva lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk. Enligt 7 § i den lag som föreslås bli upphävd får ändring inte sökas i beslut som fattats av arbetsmarknadsverkets delegation eller dess sektioner. Samtidigt förbjuds ändringssökande i beslut av en kyrklig arbetsgivarmyndighet där beslutet har fattats med stöd av 3 § 2 mom. i lagen om evangelisk-lutherska kyrkans tjänstekollektivavtal. Eftersom dessa förbud mot att söka ändring fortfarande är nödvändiga på grund av kollektivavtalsverksamhetens natur föreslås det att de förläggs till kyrkolagens 24 kap. 14 § 1 mom. och blir 4 och 5 punkten. Det är fråga om en lagstiftningsteknisk lösning, som inte medför ett ökat antal förbud mot ändringssökande jämfört med nuläget. 
Utöver verkställighetsbestämmelser har kyrkostyrelsen i egenskap av kyrkans centralförvaltningsmyndighet behörighet att utfärda anvisningar om kyrkans och församlingarnas förvaltning. Riksdagens grundlagsutskott har konstaterat att en myndighet får utfärda anvisningar inom sin lagfästa uppgift även utan särskilt bemyndigande. Enligt grundlagsutskottet bidrar bestämmelser i lag som gäller utfärdandet av anvisningar dessutom till att fördunkla gränsen mellan förpliktande rättsregler i myndighetsbestämmelser som utfärdas med stöd av lag och anvisningar av rekommenderande karaktär (GrUU 6/2006 rd och GrUU 17/2004 rd). På grund av kyrkans författning och stiftens och församlingarnas självständiga ställning föreslås att de nya bestämmelserna om kyrkostyrelsens behörighet att utfärda preciserande anvisningar om förrättande av biskopsvisitation införs i 18 kap. 5 § i kyrkoordningen. 
Förslaget kan inte anses inkludera bestämmelser som strider mot grundlagen, varför ändringen i kyrkolagen kan behandlas i normal lagstiftningsordning. 
Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 
Lagförslag
1. 
Lag 
om ändring av kyrkolagen 
På förslag av kyrkomötet och i enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i kyrkolagen (1054/ 1993) 2 kap. 3 § 2 mom., 
ändras 2 kap. 2 § 2 mom., rubriken för 2 kap. 3 §, 3 kap. 1 § 1 mom. och 6 §, 6 kap. 4 §, 12 § 2 mom., 17 § 5 mom., 35 § 3 mom., 44 § 1 mom., 55 § 1 mom. 6 punkten och 2 mom. 4 punkten samt 64 § 5 mom., rubriken för 11 kap. 2 §, 2 § 1 mom. samt 2 mom. 3 punkten, 15 kap. 1 § 2 mom., rubriken för 15 kap. 4 § och 4 § 1 mom. samt 5 §, 20 kap. 1 §, 7 § 2 mom. och 8—10 §, 21 och 22 kap., 24 kap. 14 § 1 mom. och 25 kap. 8 §, 
av dem 2 kap. 2 § 2 mom. sådant det lyder i lag 236/2006, 3 kap. 1 § 1 mom. sådant det lyder i lag 1274/2003 och 6 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1303/1997, 6 kap. 4 §, 12 §, 2 mom., 17 § 5 mom., 35 § 3 mom., 44 § 1 mom., 55 § 1 mom. 6 punkten och 2 mom. 4 punkten samt 64 § 5 mom., sådana de lyder i lag 1008/2012, 11 kap. rubriken för 2 § samt 2 § 1 mom. och 2 mom. 3 punkten sådana de lyder i lag 821/2004, 15 kap. 1 § 2 mom., rubriken för 4 § och 4 § 1 mom. samt 5 §, sådana de lyder i lag 1011/2012, 20 kap. 1 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 677/1997 och 1164/1999, 7 § 2 mom. sådant det lyder delvis ändrat i lagarna 936/1996 och 1274/2003, 8 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 828/2005, 9 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1274/2003, 24 kap. 14 § 1 mom. sådant det lyder i lagarna 1274/2003, 1008/2012 och 414/2012 samt 25 kap. 8 § sådan den lyder i lagarna 706/1999, 902/2007 och 1008/2012, 
fogas till 25 kap. en ny 8 b § som följer: 
2 kap. 
Kyrkolagen och andra författningar som gäller kyrkan 
2 § 
Stiftande av kyrkolag. Utlåtanden och framställningar 
Vid prövning av kyrkomötets förslag som gäller kyrkolag kan ett sådant lagstiftningstekniskt fel i förslaget som inte påverkar innehållet rättas. Rättelse kan göras efter att kyrkostyrelsen har gett ett utlåtande i ärendet eller tagit initiativ till detta. 
3 § 
Valordning för kyrkan och publiceringen av författningar 
3 kap. 
Kyrkans administrativa och språkliga indelning 
1 § 
Stiftet 
För den kyrkliga förvaltningen är landet indelat i stift. Kyrkomötet beslutar om grundande och indragning av stift. Kyrkomötet beslutar även om ändring av stiftsgränserna, om inte något annat följer av 6 § 4 mom. 
6 § 
Församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas stiftstillhörighet 
Församlingar i vilka majoritetsspråket bland de närvarande medlemmarna är svenska hör till Borgå stift. 
Församlingar med något annat språk än finska eller svenska som majoritetsspråk för de närvarande medlemmarna hör till det stift som församlingen anvisas när den grundas. 
En kyrklig samfällighet lyder under domkapitlet i det stift som majoriteten av församlingarnas närvarande medlemmar tillhör. 
Kyrkostyrelsen beslutar om 
1) överföring av en församling till ett annat stift om det har skett ett skifte i den språkliga majoriteten i församlingen och den förändrade situationen har varat fem år, 
2) församlingens stiftstillhörighet, om församlingar som hör till olika stift slås samman, om det i stället för dem grundas en ny församling eller kyrklig samfällighet eller om en församling ansluter sig till en kyrklig samfällighet i ett annat stift. 
6 kap. 
Personal 
4 § 
Kyrkans tjänste- och arbetskollektivavtal 
Mellan evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk och de föreningar som bildats för att bevaka tjänsteinnehavarnas och arbetstagarnas intressen kan, så som särskilt föreskrivs, genom tjänste- och arbetskollektivavtal avtalas om lönesättningen och andra villkor i anställningsförhållandet för dem som är anställda hos en församling, en kyrklig samfällighet, ett domkapitel eller kyrkostyrelsen, oberoende av det som i denna lag bestäms om dessa eller i andra författningar som gäller församlingarna, de kyrkliga samfälligheterna, domkapitlen och kyrkostyrelsen. 
12 § 
Anställning i tjänsteförhållande 
I tjänsten som ledande tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsens kansli kan enligt samtycke anställas en person som inte har sökt tjänsten, om hans eller hennes behörighet har utretts. 
17 § 
Prövotid 
Bestämmelserna om prövotid i denna paragraf gäller inte en tjänst som kyrkoherde, biskop, prästassessor, kontraktsprost eller ledande tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsens kansli. 
35 § 
Ombildning av ett tjänsteförhållande till ett tjänsteförhållande på deltid 
Tjänsteförhållandet för en biskop, den ledande tjänsteinnehavaren vid kyrkostyrelsens kansli eller en avdelningschef vid kyrkostyrelsen kan inte ombildas till ett tjänsteförhållande på deltid. 
44 § 
Permittering 
Arbetsgivaren har rätt att permittera en tjänsteinnehavare så att tjänsteutövningen och lönebetalningen avbryts tills vidare eller för viss tid antingen helt eller delvis medan tjänsteförhållandet i övrigt består, om arbetsgivaren har en grund enligt 52 § för att säga upp tjänsteförhållandet. Kyrkoherdar, biskopar, den ledande tjänsteinnehavaren vid kyrkostyrelsens kansli och kyrkostyrelsens avdelningschefer kan inte permitteras. I fråga om permittering av en innehavare av en annan prästtjänst eller en lektorstjänst i församlingen ska ett utlåtande begäras av domkapitlet. Trots permitteringen får tjänsteinnehavaren ta något annat arbete för permitteringstiden. 
55 § 
Uppsägningstid 
När en arbetsgivare säger upp en tjänsteinnehavares tjänsteförhållande är uppsägningstiden minst 
6) två månader, när det är fråga om en tjänst som kyrkoherde, biskop, ledande tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsens kansli eller avdelningschef vid kyrkostyrelsen. 
När en tjänsteinnehavare säger upp sitt tjänsteförhållande är uppsägningstiden minst 
4) två månader, när det är fråga om en tjänst som kaplan, kyrkoherde, biskop, ledande tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsens kansli eller avdelningschef vid kyrkostyrelsen. 
64 § 
Myndighet som beslutar om avstängning från tjänsteutövning 
Kyrkostyrelsen beslutar om avstängning av en tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsen från tjänsteutövning. Den ledande tjänsteinnehavaren vid kyrkostyrelsens kansli beslutar om interimistisk avstängning av en tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsen från tjänsteutövning. 
11 kap. 
Kyrklig samfällighet  
2 § 
Den kyrkliga samfällighetens uppgifter 
Den kyrkliga samfälligheten ska sköta de ärenden som gäller de till samfälligheten anslutna församlingarnas kyrkliga beskattning, fördelningen av kyrkoskatten och övriga gemensamma inkomster mellan församlingarna samt avgifterna till kyrkans centralfond samt kyrkans pensionsfond och budgeten, finansförvaltningen, bokföringen, bokslutet och revisionen. 
Den kyrkliga samfälligheten skall dessutom sköta församlingarnas personalärenden som gäller 
3) ingående av tjänste- och arbetskollektivavtal och tolkningen av dem samt lokala lönejusteringar eller framläggande av förslag till lönejusteringar hos kyrkans arbetsmarknadsverk, 
15 kap. 
Församlingens och den kyrkliga samfällighetens ekonomi 
1 § 
Användning av tillgångar 
Församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna ska delta i finansieringen av utgifterna för kyrkans centralfond och kyrkans pensionsfond så som föreskrivs i 22 kap. 7 och 8 §. 
4 § 
Övriga bestämmelser och föreskrifter om ekonomin i en församling och en kyrklig samfällighet. 
På bokföringsskyldighet, bokföring och bokslut i en församling och en kyrklig samfällighet tillämpas bokföringslagen (1336/1997). På revision tillämpas lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (1142/2015) till den del något annat inte föreskrivs i denna lag eller kyrkoordningen. 
5 § 
Revisors ansvar 
På revisorn i en församling och en kyrklig samfällighet tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när han eller hon utför ett revisionsuppdrag enligt bestämmelserna i denna lag och kyrkoordningen. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974). 
20 kap. 
Kyrkomötet 
1 § 
Kyrkomötets sammansättning 
Kyrkans ombud vid kyrkomötet är 
1) biskoparna i stiften, 
2) fältbiskopen, 
3) nittiosex genom val utsedda ombud av vilka trettiotvå är präster och sextiofyra är lekmän, 
4) samernas ombud som väljs av sametinget, 
5) ett ombud som statsrådet utser. 
Ombuden ska vara medlemmar av kyrkan. Ett av de lekmannaombud som avses i 1 mom. 3 punkten ska väljas av församlingarna på Åland. 
Domkapitlet utser inom sig ett prästerligt ombud i stället för biskopen, om biskopsämbetet är vakant eller biskopen har förhinder. Domkapitlet i ärkestiftet utser ett prästerligt ombud endast om varken ärkebiskopen eller biskopen deltar i kyrkomötet. 
7 § 
Kyrkomötets uppgifter 
På kyrkomötet ankommer 
1) att godkänna och förordna om ibruktagande av bibelöversättning, den kristna läran, psalmbok och kyrkohandbok, 
2) att handlägga frågor vilka förutsätter principiella ståndpunktstaganden som rör kyrkans tro och lära eller som grundar sig härpå, samt att vidta åtgärder med anledning av dessa, 
3) att göra upp förslag till stiftande, ändring eller upphävande av kyrkolag samt att godkänna kyrkoordningen och valordningen för kyrkan, 
4) att avge utlåtanden, göra framställningar och uttala önskemål till statsrådet i betydelsefulla frågor som gäller kyrkans och statens förhållande, 
5) att besluta om inrättande av stift, om ändring av stiftsgränserna eller om indragning av stift, så som bestäms i 3 kap. 1 § 1 mom., 
6) att besluta om kyrkans förbindelser till övriga kyrkor, trossamfund och mellankyrkliga organisationer samt om samarbetet med dessa, 
7) att godkänna en organisation som kyrkans missionsorganisation och att upphäva denna ställning, 
8) att inrätta och dra in tjänsterna som ärkebiskop, biskop och ledande tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsens kansli, 
9) att välja och entlediga den ledande tjänsteinnehavaren vid kyrkostyrelsens kansli och sådana medlemmar i kyrkostyrelsen som avses i 22 kap. 1 § 1 mom. 3 och 4 punkten, 
10) att godkänna verksamhets- och ekonomiplanen samt budgeten för kyrkans centralfond och kyrkans pensionsfond och besluta
a) om församlingarnas årliga avgift till kyrkans centralfond och kyrkans pensionsfond,
b) om grunderna för fördelningen av den finansiering som avses i lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter (430/2015) mellan församlingar, kyrkliga samfälligheter och kyrkostyrelsen,
 
11) att låta granska räkenskaperna och förvaltningen för fonderna inom kyrkans centralfond och kyrkans pensionsfond samt för övriga fonder och andra tillgångar som kyrkostyrelsen och stiftsmyndigheterna förvaltar samt att fastställa boksluten för dem och att besluta om beviljande av ansvarsfrihet, 
12) att handlägga de övriga ärenden som föreskrivs för kyrkomötet i denna eller någon annan lag eller i kyrkoordningen. 
8 § 
Ombuds jäv 
Kyrkomötets ordförande och de övriga ombuden är jäviga att delta i beslut som rör dem personligen. 
9 § 
Framställningar och initiativ 
Biskopsmötet, kyrkostyrelsen och stiftsfullmäktige har rätt att göra framställningar till och ett kyrkomötesombud rätt att ta initiativ vid kyrkomötet. Närmare bestämmelser om behandlingen av dessa finns i kyrkoordningen. 
10 § 
Beslut som kräver kvalificerad majoritet 
Ett förslag av ett utskott som till alla delar har godkänts i den första behandlingen ska i dess helhet upptas till andra behandling i ett särskilt plenum i den form som det blivit godkänt i den första behandlingen om ärendet gäller 
1) bibelöversättning, den kristna läran, psalmbok eller kyrkohandbok, 
2) principiella ståndpunktstaganden som rör kyrkans tro och lära eller som grundar sig härpå samt vidtagande av åtgärder med anledning av dessa, 
3) förslag till stiftande, ändring eller upphävande av kyrkolag eller godkännande av kyrkoordning. 
Förslaget godkänns om det vid andra behandlingen får minst tre fjärdedelar av de röster som ges. 
21 kap. 
Biskopsmötet 
1 § 
Biskopsmötets sammansättning 
Medlemmar av biskopsmötet är biskoparna i stiften. 
2 § 
Biskopsmötets uppgifter 
Biskopsmötet ska 
1) behandla ärenden som gäller kyrkans tro, undervisning och arbete, 
2) behandla ärenden som gäller skötseln av stiften, 
3) behandla ärenden som gäller kyrkans enhet, ekumeniska relationer, kyrkans missionsuppgift och kyrkans relation till andra religioner samt besluta om hur kyrkan ska företrädas i dessa ärenden, 
4) lägga fram förslag för kyrkomötet om att en organisation ska godkännas som kyrkans missionsorganisation och att denna ställning ska upphävas, 
5) meddela närmare föreskrifter om verkställigheten av kyrkoordningen, om ärendet gäller
a) undervisning som ges en person som ansluter sig till kyrkan,
b) gudstjänst eller kyrklig förrättning,
c) konfirmandundervisning, tillstånd för anordnande av konfirmandundervisningen eller läroböcker som används i konfirmandundervisningen,
d) prästämbetet,
e) präst- eller lektorstjänst eller examen som krävs av sökande till sådan tjänst,
 
6) lägga fram förslag för och ge utlåtanden till kyrkomötet och kyrkostyrelsen, 
7) utföra övriga uppgifter som mötet ska utföra enligt denna lag eller kyrkoordningen. 
22 kap. 
Kyrkostyrelsen, kyrkans centralfond, kyrkans pensionsfond och kyrkans arbetsmarknadsverk 
1 § 
Kyrkostyrelsens sammansättning och mandatperiod 
Medlemmar av kyrkostyrelsen är 
1) ärkebiskopen såsom ordförande, 
2) två biskopar som utses av biskopsmötet, 
3) två präster som utses av kyrkomötet, 
4) de lekmän som utses av kyrkomötet så att en lekman utses för varje stift. 
Kyrkostyrelsens mandatperiod är fyra år. 
Lekmannamedlemmarna ska vara valbara till lekmannaombud vid kyrkomötet. 
Om kyrkostyrelsens sektioner och ämbetskollegiet bestäms i reglementet för kyrkostyrelsen. Medlemmar av ämbetskollegiet är den ledande tjänsteinnehavaren vid kyrkostyrelsens kansli och avdelningscheferna. 
2 § 
Kyrkostyrelsens uppgifter 
På kyrkostyrelsen ankommer, om inte något annat bestäms i denna lag eller i kyrkoordningen, att 
1) sköta kyrkans gemensamma förvaltning, ekonomi och verksamhet, 
2) utgöra styrelse för kyrkans centralfond och kyrkans pensionsfond, 
3) bereda ärenden för kyrkomötet och sköta verkställigheten av kyrkomötets beslut, 
4) sköta kyrkans relationer till staten och till samhället i övrigt och bevaka kyrkans intresse, 
5) till statsrådet avge de utlåtanden som statsrådet begärt av kyrkan, om inte något annat följer av 20 kap. 7 § 2 mom., 
6) främja kyrkans verksamhet och församlingarnas arbete, 
7) meddela närmare föreskrifter, om inte något annat följer av 21 kap. 2 §
a) om verkställigheten av kyrkolagen och kyrkoordningen i enlighet med vad som särskilt föreskrivs i denna lag,
b) om examen som krävs av tjänsteinnehavare,
c) om församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas bokföring och löneräkning,
 
8) sköta församlingarnas, de kyrkliga samfälligheternas, stiftens, kyrkans centralfonds och kyrkans pensionsfonds bokföring och löneräkning samt betalningsrörelsen i anslutning till dessa, 
9) förvalta fonder för kyrkliga ändamål samt ta emot egendom som ges till kyrkan som gåva eller genom testamente, 
10) bestämma de allmänna ändamålen för vilka kollekt ska uppbäras vid högmässogudstjänsterna, 
11) besluta om erkännande och jämställande av studier, utbildning eller yrkespraktik utomlands samt om den behörighet som en examen medför enligt 6 kap. 15 §, 
12) inrätta och dra in tjänster vid kyrkostyrelsen, om inte något annat följer av 20 kap. 7 § 2 mom., 
13) utse medlemmar och ersättare till delegationen för kyrkans arbetsmarknadsverk, 
14) i kyrkans författningssamling publicera de författningar som ska tas in i den, 
15) sköta de uppgifter som inte ankommar på någon annan myndighet inom kyrkan. 
I kyrkoordningen finns närmare bestämmelser om de uppgifter som avses i 1 mom. 8 punkten. 
Kyrkostyrelsen företräder kyrkan och för dess talan vid domstolar och andra myndigheter samt ingår avtal och företar andra rättshandlingar för kyrkans räkning, om inte något annat följer av 19 kap.1 § 2 mom. eller 14 § i detta kapitel. 
Kyrkostyrelsen ska ge sitt beslut enligt 1 mom. 11 punkten inom fyra månader efter att en ansökan har anlänt till kyrkostyrelsen, om inte något annat föreskrivs. 
3 § 
Delegering av beslutanderätt och behandling av ett ärende i ett högre organ 
Sektioner, ämbetskollegiet, direktioner och kyrkostyrelsens tjänsteinnehavare kan inom de gränser som bestäms i kyrkoordningen ges rätt att avgöra ärenden på kyrkostyrelsens vägnar. 
Ett beslut av ämbetskollegiet, en direktion eller en tjänsteinnehavare kan överföras till kyrkostyrelsen för avgörande på det sätt som anges i kyrkoordningen om inte överföringen av ärendet särskilt förbjuds i denna lag eller kyrkoordningen. 
Bestämmelser om en direktions sammansättning, val av direktion, dess mandatperiod och uppgifter finns i kyrkoordningen. 
4 § 
Beslutförhet 
Kyrkostyrelsen samt dess sektioner och direktioner är beslutföra när mer än hälften av medlemmarna är närvarande. Ämbetskollegiet är beslutfört när minst tre medlemmar är närvarande. 
5 § 
Kyrkans centralfond 
Kyrkans centralfond är kyrkans gemensamma fond, vars tillgångar i enlighet med centralfondens budget används för 
1) att understöda församlingar och kyrkliga samfälligheter med svag ekonomisk ställning samt för att utveckla samarbetet mellan församlingarna och av församlingsstrukturen, 
2) att finansiera församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas kostnader för uppgifter som gäller begravningsväsendet, folkbokföring samt underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och inventarier,  
3) de utgifter som stiften och kyrkans centralförvaltning har, 
4) kyrkans gemensamma syften samt för betalning av kyrkans övriga utgifter enligt lag och förbindelser. 
Helsingfors är hemort för kyrkans centralfond. 
6 § 
Kyrkans pensionsfond 
Kyrkans pensionsfond är pensionsanstalt för kyrkan och sköter dess uppgifter så som föreskrivs särskilt. Tillgångarna i kyrkans pensionsfond används för betalning av pensioner och familjepensioner. 
Helsingfors är hemort för kyrkans pensionsfond. 
7 § 
Avgifter till kyrkans centralfond 
Varje församling eller kyrklig samfällighet ska årligen till kyrkans centralfond betala 
1) högst tio procent av den kalkylerade kyrkoskatten vid den senast verkställda beskattningen (grundavgift), 
2) en avgift som bestäms enligt de grunder som kyrkomötet fastställt (serviceavgift) för skötseln av de uppgifter som avses i 2 § 1 mom. 8 punkten. 
8 § 
Avgifter till kyrkans pensionsfond 
Varje församling eller kyrklig samfällighet ska årligen till kyrkans pensionsfond betala 
1) för betalning och fondering av pensioner och familjepensioner en avgift som bestäms i procent av den lön som under finansåret i fråga betalas till tjänsteinnehavare och arbetstagare vilka omfattas av pensionsskyddet (pensionsavgift), då till lönen hänförs också fri bostad jämte värme, 
2) invalidpensionernas självriskandelar, vilka bestäms enligt de grunder som kyrkomötet fastställer, 
3) för utökning av kyrkans pensionsfond högst fem procent av kyrkoskatten vid den senast verkställda beskattningen (pensionsfondsavgift). 
9 § 
Dröjsmålspåföljd 
Vid försenad betalning av de avgifter som anges i 7 och 8 § ska på dem betalas en årlig dröjsmålsränta enligt en räntesats som kyrkomötet bestämmer. Räntesatsen får vara högst sex procentenheter högre än respektive referensränta som Finlands Bank uppger med stöd av 12 § i räntelagen (633/1982). En ändring i referensräntan ska beaktas från ingången av det kalenderår som följer på ändringen. Kyrkostyrelsen kan av särskilda skäl på ansökan befria en församling och en kyrklig samfällighet från skyldigheten att betala dröjsmålsränta. 
En avgift som en församling eller kyrklig samfällighet åläggs att betala med stöd av 7 § 1 och 2 punkten samt 8 § 2 punkten är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivning av en sådan avgift finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). 
10 § 
Understöd från centralfonden 
Församlingar och kyrkliga samfälligheter beviljas komplettering av skatteintäkterna och understöd enligt prövning ur kyrkans centralfond. Om dessa understöd föreskrivs närmare i kyrkoordningen. 
11 § 
Fördelning av finansiering för vissa samhällsuppgifter 
Kyrkans centralfond fördelar den årliga finansiering som avses i lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter på församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna. 
Kyrkostyrelsen har rätt att använda en sådan del av finansieringen som kyrkomötet beslutat för skötseln av de lagstadgade uppgifter för kyrkostyrelsen som gäller förvaltandet av kyrkans gemensamma medlemsregister. 
Fördelningen av finansieringen på församlingar och kyrkliga samfälligheter anges närmare i kyrkoordningen. 
12 § 
Tillsyn över placeringsverksamhet 
Finansinspektionen har tillsyn över den placeringsverksamhet som kyrkans pensionsfond bedriver. Om Finansinspektionens behörighet och tillsynsavgiften bestäms föreskrivs genom lag. 
13 § 
Övriga bestämmelser och föreskrifter om ekonomin 
Närmare bestämmelser om skötseln av kyrkans centralfonds och kyrkans pensionsfonds ekonomi, om betalning av avgifterna till kyrkans centralfond samt om understöden från centralfonden och om ansökningsförfarandet finns i kyrkoordningen. 
På revisionen av kyrkans centralfond och kyrkans pensionsfond samt av övriga fonder och tillgångar som innehas av kyrkostyrelsen och stiften tillämpas revisionslagen (1141/2015). På skötseln av ekonomin tillämpas i övrigt bestämmelserna om skötseln av ekonomin i en församling eller kyrklig samfällighet i denna lag och i kyrkoordningen. 
Närmare bestämmelser om hur ekonomiförvaltningen ska ordnas finns i ekonomistadgan, som godkänns av kyrkostyrelsen. 
14 § 
Kyrkans arbetsmarknadsverk 
I anslutning till kyrkostyrelsen finns kyrkans arbetsmarknadsverk som bevakar församlingarnas, de kyrkliga samfälligheternas, domkapitlens och kyrkostyrelsens intressen i arbetsmarknadsfrågor. 
Kyrkans arbetsmarknadsverk har i uppgift att för församlingarna, de kyrkliga samfälligheterna, domkapitlen och kyrkostyrelsen förhandla och genom tjänste- och arbetskollektivavtal avtala om anställningsvillkoren för tjänsteinnehavare och arbetstagare i deras tjänst samt om samarbete inom arbetarskyddet enligt vad som föreskrivs särskilt. Arbetsmarknadsverket sköter även de övriga uppgifter som enligt lag hör till den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk. Arbetsmarknadsverket kan ge rekommendationer i frågor som inte kan avtalas genom tjänstekollektivavtal. 
Arbetsmarknadsverkets beslutanderätt i frågor som avses i 1 och 2 mom. utövas av dess delegation, om inte beslutanderätten i en instruktion har getts till något av delegationens organ eller en tjänsteinnehavare vid kyrkostyrelsen. Bestämmelser om delegationens sammansättning, val av delegationen, dess mandatperiod och uppgifter finns i kyrkoordningen. 
24 kap. 
Underställning och ändringssökande 
14 § 
Begränsning av rätten att yrka rättelse och att anföra besvär 
Ändring får inte sökas genom rättelseyrkande eller besvär i: 
1) beslut av kyrkomötet, med undantag av beslut som fattas med stöd av 23 kap. 6 §, och beslut av biskopsmötet, 
2) beslut som biskopen och domkapitlet gemensamt har fattat om godkännande till prästämbetet eller om att återge prästämbetet och inte heller i beslut som biskopen har fattat ensam, förutom beslut med stöd av 19 kap. 5 §, 
3) beslut av kyrkostyrelsen i sådana ärenden som avses i 23 kap. 10 § 2 mom., 
4) beslut av kyrkans arbetsmarknadsverks delegation som den har fattat i ett sådant ärende som avses i 22 kap. 14 §, 
5) sådana beslut av en myndighet inom en församling, en kyrklig samfällighet, ett domkapitel eller kyrkostyrelsen som har fattats med stöd av 3 § 2 mom. i lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans tjänstekollektivavtal, 
6) beslut av domkapitlet i ärenden enligt 6 kap. 11 § 2 och 3 mom. samt 23 kap. 11 § 2 och 3 mom. i denna lag, enligt 2 kap. 3 §, 9 § 2 mom., 6 kap. 14 § 2 mom., 16 § 1 mom., 17 § 2 mom., 30 § 1 mom. och 38 §, 9 kap. 7 § och 19 kap. 11 § i kyrkoordningen samt enligt 3 § 3 mom., 55 § 1 mom., 58 och 60 § i valordningen för kyrkan och inte heller i beslut som gäller avläggande av pastoralexamen, högre pastoralexamen eller examen i ledning av församlingsarbete enligt 6 kap. 12 § i kyrkoordningen. 
7) valnämndens beslut enligt 17 § 1 mom. i valordningen för kyrkan om att lämna en stiftelseurkund utan prövning samt ärenden enligt 19 och 22 mom. i valordningen för kyrkan, och inte heller i valmyndighetens åtgärder eller beslut om förhandsröstning i hemmet, 
8) en förvaltningsdomstols beslut som gäller förteckningen över röstberättigade i församlingsval eller direkt kyrkoherdeval, 
9) varning enligt 6 kap. 26 § 3 mom. som arbetsgivaren gett en tjänsteinnehavare, och inte heller 
10) arbetsgivarens begäran eller förordnande enligt 6 kap. 31 §. 
25 kap. 
Kompletterande stadganden 
8 § 
Offentlighet och sekretess 
Inom kyrkoförvaltningen tillämpas vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, om inte något annat följer av 5 kap. 2 §, 6 kap. 28 eller 29 § eller 24 kap. Sekretessbelagda är även handlingar som gäller själavård eller diakoniarbete för enskilda personer. 
Beslut om att bestämma och ta ut de avgifter som avses i 34 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet fattas av kyrkofullmäktige, gemensamma kyrkofullmäktige, domkapitlet eller kyrkostyrelsen. 
I reglementet eller instruktionen för en myndighet i en församling eller i en kyrklig samfällighet, i arbetsordningen för ett domkapitel och i reglementet för kyrkostyrelsen kan beslutanderätten i fråga om utlämnande av en handling överföras från myndigheten på en tjänsteinnehavare som lyder under denna. 
8 b § 
Rätt att få upplysningar 
Kyrkans arbetsmarknadsverk har rätt att av kyrkostyrelsen, ett domkapitel samt av myndigheter inom en församling och kyrklig samfällighet få sådana upplysningar som verket behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt 22 kap. 14 §. 
En förtroendevald har rätt att av kyrkliga myndigheter få sådana upplysningar samt handlingar för påseende som han eller hon anser vara nödvändiga i sitt uppdrag, om inte något annat följer av bestämmelserna om sekretess. 
En revisor har trots sekretessbestämmelserna rätt att av kyrkliga myndigheter få de upplysningar samt handlingar för påseende som revisorn anser vara nödvändiga för skötseln av revisionsuppdraget. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Vad som i någon annan lag föreskrivs om den evangelisk-lutherska kyrkans avtalsdelegation gäller efter denna lags ikraftträdande kyrkans arbetsmarknadsverk. 
Kyrkans pensionsfond fortsätter den verksamhet som pensionsfonden inom kyrkans centralfond bedrivit, och de tillgångar, rättigheter och förpliktelser som pensionsfonden inom kyrkans centralfond har övergår på kyrkans pensionsfond när denna lag träder i kraft. Ingen överlåtelseskatt eller annan skattepåföljd behöver betalas på grund av att kyrkans pensionsfond separeras till en självständig offentligrättslig juridisk person och av att tillgångar, rättigheter och förpliktelser överlåts i samband med separationen. Vid behov kan kyrkostyrelsen bestämma närmare om de tillgångar, rättigheter och förpliktelser som övergår på kyrkans pensionsfond. 
Lagen tillämpas på revision av räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2016 och därefter. 
Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft. 
2. 
Lag 
om upphävande av lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk 
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs 
1 § 
Genom denna lag upphävs lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk (827/2005). 
2 § 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Den arbetsordning för delegationen för kyrkans arbetsmarknadsverk som utfärdats med stöd av 6 § i lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk och som gäller när denna lag träder i kraft, gäller tills den instruktion som utfärdas med stöd av 22 kap. 15 § 3 mom. i kyrkoordningen (1055/1993) träder i kraft. 
På den sammansättning av delegationen för den evangelisk-lutherska kyrkans arbetsmarknadsverk som gäller när denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdandet till utgången av delegationens mandatperiod. 
Upphävandet av denna lag påverkar inte de uppgifter som representanter för kyrkans arbetsmarknadsverk har med stöd av någån annan lag. 
En hänvisning i någon annan lag till den lag som ska upphävas anses efter att denna lag trätt i kraft hänvisa till bestämmelserna om kyrkans arbetsmarknadsverk i kyrkolagen (1054/1993). 
3. 
Lag 
om ändring av 3 § i lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans tjänstekollektivavtal 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans tjänstekollektivavtal (968/1974) 3 § 3 mom., sådant det lyder i lag 830/2005, som följer: 
3 § 
Bestämmelser om kyrkans arbetsmarknadsverks organisation och verksamhet finns i kyrkolagen (1054/1993). 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
4. 
Lag 
om ändring av 1 § i lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetskollektivavtal 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om den evangelisk-lutherska kyrkans arbetskollektivavtal (829/2005) 1 § 2 mom. som följer: 
1 § 
Bestämmelser om kyrkans arbetsmarknadsverks organisation och verksamhet finns i kyrkolagen (1054/1993). 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Helsingfors den 22 oktober 2015 
Statsminister
Juha
Sipilä
Undervisnings- och kulturminister
Sanni
Grahn-Laasonen
Senast publicerat 23.10.2015 12:36