1.1  Lagstiftning och praxis

1.2  Bedömning av nuläget

Med tanke på samhället och välfärden är det under de kommande åren av central betydelse att främja och stödja arbets- och funktionsförmågan samt arbetshälsan hos befolkningen i arbetsför ålder samt minska antalet förtidspensioneringar som beror på arbetsoförmåga. Inom företagshälsovården finns det en lång tradition av att utveckla verksamhetsmodeller för de varierande och aktuella behov som hänför sig till hälsan i arbetslivet. De tjänster som tillhandahålls inom ramen för företagshälsovården behövs fortsättningsvis för samordning av aspekter som berör hälsan och arbetet. Målet med företagshälsovården är fortfarande att i samarbete med arbetsplatserna förebygga hälsorisker i anslutning till arbetet, främja arbetstagarnas hälsa och arbetsförmåga samt möjliggöra fortsatt arbete med beaktande av eventuella sjukdomar.  

Inom den sjukvård som hör till företagshälsovården är den förebyggande aspekten central. Då den förebyggande verksamhet och sjukvård som hör till företagshälsovården produceras av samma aktör, stöder sjukvården den förebyggande verksamheten. Detta gör det möjligt att upptäcka eventuella nya exponerings- och belastningsfaktorer samt finna orsaken till att flera arbetstagare på en arbetsplats får liknande symtom. Om en arbetstagare flera gånger besöker sjukvården med samma symtom kan det väcka misstankar om en yrkessjukdom. Också när det gäller sjukdomar som inte direkt orsakas av arbetet kan arbetet påverka sjukdomens förlopp. I samband med denna typ av arbetsrelaterade sjukdomar kan en anpassning av arbetet främja tillfrisknandet och uppnåendet av en bättre vårdbalans, och därmed förbättra arbetstagarens möjligheter att fortsätta arbeta.  

Statsminister Juha Sipiläs regering utarbetar som bäst en reform av social- och hälsovården. I och med reformen kommer landskapen att bilda servicehelheter och vårdkedjor, och bedömningen av arbetsförmågan och behovet av ändringar i arbetet kommer att utgöra ett väsentligt inslag i dessa helheter. Målsättningen är att se till att arbetstagarna kan fortsätta i sitt arbete. Företagshälsovården har således en tydlig roll inom det nya servicesystemet för social- och hälsovården. Enligt statsrådets principbeslut Hälsa i arbete 2025 — arbetsförmåga och hälsa genom samarbete (SHM 1:2017) ska det kunnande som finns inom företagshälsovården utnyttjas (utvidgas) inom hälso- och sjukvården för personer i arbetsför ålder. Detta innebär bl.a. att yrkesutbildade personer och experter inom företagshälsovården ska bedöma arbetsförmågan hos arbetslösa, och i samarbete med t.ex. arbetskraftsförvaltningen anvisa arbetslösa sådana fortsatta åtgärder som bedömningen visar vara motiverade. 

År 2016 betalades till arbetsgivarna ersättning för kostnaderna för lagstadgad företagshälsovård för ca 1,8 miljoner arbetstagare och för sjukvård för ca 1,7 miljoner arbetstagare. För de ersättningsgilla kostnaderna på sammanlagt ca 805 miljoner euro fick arbetsgivarna ca 347 miljoner euro i ersättning, varav den lagstadgade förebyggande företagshälsovårdens andel uppgick till ca 163 miljoner euro och sjukvårdens andel till ca 184 miljoner euro. Av kostnaderna för den förebyggande företagshälsovården hänförde sig ca 48 miljoner euro till arbetsplatsutredningar, ca 94 miljoner euro till lämnande av information, rådgivning och handledning, ca 186 miljoner euro till uppföljning av arbetstagarnas hälsotillstånd och arbets- och funktionsförmåga samt ca 29 miljoner euro till andra resurser inom den förebyggande företagshälsovården.  

En företagare som också är arbetsgivare och som har ordnat företagshälsovårdstjänster för sina arbetstagare och sig själv har sedan år 2006 kunnat ansöka om ersättning för företagshälsovårdskostnader med hjälp av arbetsgivarnas ersättningsansökan. Arbetsgivarföretagaren statistikförs då i den ansökningsstatistik som berör arbetsgivare. Under räkenskapsperioden 2016 omfattade den företagshälsovård som ordnas av arbetsgivare 34 709 företagare som använt sig av ersättningsförfarandet för arbetsgivare, varav 27 395 också hade fått sjukvårdstjänster. 

År 2017 betalades ersättningar för företagshälsovård via företagarnas ansökningsförfarande till sammanlagt 14 660 företagare. Kostnaderna uppgick till ca 5,2 miljoner euro och ersättningarna till sammanlagt ca 3,4 miljoner euro. Sjukförsäkringens andel av detta belopp utgjorde ca 2,8 miljoner euro och statens andel av ersättningarna för lantbruksföretagares arbetsplatsutredningar ca 0,7 miljoner euro. I ersättningarna på 2,8 miljoner euro som betalas ur sjukförsäkringen ingick dessutom en statlig andel på 0,6 miljoner euro med vilken finansierades ersättningar för sjukvård. Detta år tillhandahölls 13 067 personer förebyggande företagshälsovård och 8 238 personer sjukvård.  

Av ersättningarna för företagshälsovård som ordnats av arbetsgivare år 2016 betalades 47 procent för förebyggande företagshälsovård och 53 procent för sjukvård. Siffrorna visar att företagshälsovårdens roll för främjande av arbetstagarnas hälsa kanske inte har betonats tillräckligt mycket inom ersättningssystemet. Å andra sidan främjas och stöds arbetstagarnas hälsa dock även genom företagshälsovårdsbetonad sjukvård.  

De företagarspecifika maximibeloppen för företagares kostnader för företagshälsovården har år 2018 fastställts till 882 euro för arbetsplatsutredningar och andra ovan nämnda åtgärder som hänför sig till den förebyggande företagshälsovården, och till 441 euro för annan förebyggande företagshälsovård. För sjukvårdens del har maximibeloppet fastställts till 314 euro, vilket motsvarar 19 procent av det sammanlagda maximibeloppet för företagares företagshälsovård. För företagarnas del ligger tyngdpunkten för ersättningarna således redan för närvarande vid den förebyggande företagshälsovården. 

År 2015 uppgick de genomsnittliga kostnaderna för företagshälsovården till 188,57 euro per arbetstagare i ersättningsklass I och till 257,16 euro i ersättningsklass II. De genomsnittliga kostnaderna i ersättningsklass I var ca 13 procent högre än maximibeloppet per arbetstagare och i ersättningsklass II ca två procent högre än maximibeloppet. Denna statistik visar att arbetsgivarna för närvarande relativt sett betalar mer för den förebyggande verksamhet som hör till företagshälsovården än för den sjukvård som ordnas frivilligt. Maximibeloppen överskreds främst på stora arbetsplatser. Beträffande ersättningsklass I var det bara på arbetsplatser med 5—19 personer som maximibeloppet inte överskreds. Till detta bidrog också det faktum att företag med färre än tio personer omfattas av den höjning som gäller små arbetsplatser. Maximibeloppet för ersättningsklass II överskreds på arbetsplatser med 20—3 500 personer och 4 500—5 000 personer. Kostnaderna överskred maximibeloppen inom de flesta branscherna. I fråga om ersättningsklass I överskreds maximibeloppen inom 17 av 21 branscher. Inom de flesta branscherna var överskridningarna av ersättningsklass I relativt sett större än överskridningarna av ersättningsklass II. I fråga om ersättningsklass II överskreds maximibeloppet per arbetstagare inom 14 av 21 branscher.  

Största delen av arbetsplatserna har i samband med att de ansökt om ersättning för företagshälsovård uppgett att de använder sig av modeller för upprätthållande, uppföljning och tidigt stödjande av arbetsförmågan. År 2011, då ersättningsmodellen trädde i kraft, utbetalades 95 procent av ersättningarna enligt procentsatsen 60. År 2015 var denna andel redan 99 procent. År 2015 betalades 159 miljoner euro i ersättning för den lagstadgade företagshälsovården, varav bara 2,0 miljoner euro (1,3 procent) betalades enligt den lägre procentsatsen 50. Hälften av dessa ersättningar betalades till små arbetsplatser (färre än 20 arbetstagare) och 27 procent till arbetsplatser med 20—100 arbetstagare. Största delen av ersättningarna enligt procentsatsen 50 betalades till läkarcentraler (66 procent) och den näst största delen till hälsovårdscentraler (30 procent). Till den egna hälsovårdscentralen betalades inga ersättningar enligt procentsatsen 50. Man kan således ifrågasätta om det framdeles fortfarande finns behov av att tillämpa olika procentsatser beroende på om ersättningstagarna använder sig av modeller för upprätthållande, uppföljning och tidigt stödjande av arbetsförmågan eller inte. Det ersättningssystem som berör företagshälsovården har tidvis kritiserats för att vara invecklat, och de olika ersättningsprocentsatserna förenklar åtminstone inte systemet. 

2.1  Målen och de viktigaste förslagen

I samband med beredningen av social- och hälsovårdsreformen har statsminister Juha Sipiläs regering slagit fast att företagshälsovården faller utanför reformen. Samtidigt har regeringen slagit fast att tyngdpunkten för företagshälsovården ska förskjutas mot förebyggande verksamhet. Syftet är att främja och stöda arbetsförmågan bland befolkningen i arbetsför ålder under alla arbetslivsskeden. Därigenom kan man minska antalet personer som beviljas invalidpension och se till att arbetet kan fortgå fram till ålderspensionen. Med hjälp av förebyggande åtgärder, såsom anpassning av arbetet och arbetsförhållandena (till arbetstagarens arbetsförmåga) möjliggörs deltagande i arbetslivet också för personer med nedsatt arbetsförmåga.  

Syftet med propositionen är att tyngdpunkten för de sjukförsäkringsersättningar som betalas för företagshälsovård som ordnas av arbetsgivarna ska förskjutas mot förebyggande verksamhet. En förskjutning av tyngdpunkten för ersättningarna främjar i enlighet med riksdagens riktlinjer i större utsträckning verksamhetens inriktning mot förebyggande verksamhet. För närvarande utgör endast något under hälften av ersättningarna för företagshälsovården ersättningar för förebyggande företagshälsovård. Målsättningen är att en större del av ersättningarna än för närvarande ska riktas till arbetsgivarnas lagstadgade förebyggande företagshälsovård, och att ersättningarna för den sjukvård som arbetsgivarna frivilligt ordnar ska utgöra en mindre andel än förut.  

Det ersättningssystem som berör företagshälsovården ska förnyas så att det fastställs ett gemensamt maximibelopp för den företagshälsovård som arbetsgivarna ordnar, och så att maximibeloppet för sjukvård, dvs. för ersättningar som hänför sig till ersättningsklass II, ska kunna utgöra högst 40 procent av det sammanlagda maximibeloppet för företagshälsovårdsersättningarna. Innehållet i den sjukvård som hör till företagshälsovården ska dock inte begränsas i förhållande till nuläget. Denna ändring innebär att tyngdpunkten för företagshälsovårdsverksamheten i större utsträckning än för närvarande förskjuts mot den lagstadgade verksamheten och stödjandet av arbetsförmågan, eftersom maximibeloppet i sin helhet ska kunna användas för ersättningar som hänför sig till ersättningsklass I och som alltså berör förebyggande företagshälsovård.  

Beträffande företagshälsovårdsersättningarna för företagare och andra som utför eget arbete föreslås det att den gällande modellen som möjliggör direktersättning ska bevaras. För deras del ligger tyngdpunkten för företagshälsovårdsersättningarna redan för närvarande vid ersättningarna för förebyggande företagshälsovård. Det glidande maximibelopp som föreslås för ersättningarna för sådan förebyggande företagshälsovård som ordnas av arbetsgivare lämpar sig dessutom inte för den fakturaspecifika ersättningsmetod som används för företagares ersättningar och som möjliggör direktersättning. 

Det föreslås att de ersättningsprocentsatser som berör den förebyggande företagshälsovården ska ändras. Ersättningsprocentsatsen för den förebyggande företagshälsovården, dvs. för ersättningsklass I, ska förenhetligas till 60. Denna ändring innebär att den särskilda ersättningsprocentsats som är förknippad med modeller för upprätthållande, uppföljning och tidigt stödjande av arbetsförmågan slopas. Eftersom största delen av arbetsplatserna har meddelat att de redan tillämpar sådana modeller, finns det inte längre behov av att iaktta olika ersättningsprocentsatser. Denna ändring bidrar till att förenkla ersättningssystemet för företagshälsovården. Det föreslås att den ersättningspraxis som hänför sig till modeller för upprätthållande, uppföljning och tidigt stödjande av arbetsförmågan ska slopas också för företagare och andra som utför eget arbete, eftersom det inte är motiverat att till denna del skapa en skillnad i förhållande till ersättandet av den företagshälsovård som ordnas av arbetsgivare. Ersättningsprocentsatsen för ersättningsklass II ska bevaras oförändrad, dvs. vid 50 procent. 

2.2  Alternativ

Det skulle i princip vara möjligt att slå samman maximibeloppen för den företagshälsovård som ordnas av arbetsgivare också utan att särskilt fastställa att de ersättningar som hänför sig till ersättningsklass II, vilken berör sjukvård, kan utgöra högst en viss andel av det sammanlagda maximibeloppet. I detta fall skulle dock den eftersträvade förskjutningen av tyngdpunkten för företagshälsovårdsverksamheten mot förebyggande verksamhet sannolikt inte uppnås. Tvärtom är det möjligt att sjukvårdens andel skulle bli större. För att den lagstadgade förebyggande verksamhetens andel av företagshälsovården ska kunna vidareutvecklas och anvisas tillräckliga resurser, är det ändamålsenligt att genomförandet och uppföljningen av företagshälsovårdens grundläggande uppgift fortsättningsvis särskiljs från den sjukvård som arbetsgivarna tillhandahåller frivilligt.  

Vid beredningen av propositionen ansåg man det inte möjligt att fastställa den andel som ersätts av de kostnader som hänför sig till ersättningsklass II, vilken berör sjukvård, till mindre än 40 procent av det sammanlagda maximibeloppet av ersättningsklasserna I och II, för att arbetstagarnas finansieringsandel inte ska rikta sig till den lagstadgade förebyggande företagshälsovård som ordnas av arbetsgivarna. Enligt de internationella förpliktelserna ska den förebyggande företagshälsovården nämligen finansieras av arbetsgivarna. De beslut som fattats med anknytning till konkurrenskraftsavtalet leder till att arbetstagarnas andel av finansieringen av företagshälsovårdsersättningarna uppskattningsvis kommer att uppgå till 46 procent år 2021.  

I propositionen föreslås det att sjukvårdsersättningarnas andel av de sammanlagda ersättningarna för den företagshälsovård som ordnas av arbetsgivare ska minskas i förhållande till nuläget. I propositionen har man emellertid inte befattat sig med innehållet i sjukvården, dvs. den verksamhet som hänför sig till ersättningsklass II. I samband med beredningen av propositionen utreddes olika möjligheter att begränsa den verksamhet som ersätts inom ramen för ersättningsklass II, t.ex. bestämma att ersättning inte beviljas för vård av akuta infektionssjukdomar eller kroniska sjukdomar som hålls under kontroll. Man beslutade sig dock inte för att införa denna typ av begränsningar, eftersom man ansåg det viktigt att ge arbetsgivaren möjlighet att själv bedöma till vilken del det är ändamålsenligt att erbjuda sjukvård på arbetsplatsen. Genom att arbetsgivaren fortsättningsvis har rätt att göra denna bedömning, stöds arbetsgivarens egen ändamålsenlighetsprövning i fråga om företagshälsovårdens innehåll.  

3.1  Ekonomiska konsekvenser

Reformen av ersättningssystemet innebär att tyngdpunkten för den företagshälsovård som ordnas av arbetsgivarna i större utsträckning än för närvarande förskjuts mot stödjande av den lagstadgade verksamheten och upprätthållande av arbetsförmågan, i och med att maximibeloppet i sin helhet kan användas för förebyggande företagshälsovård, dvs. verksamhet som hänför sig till ersättningsklass I. Maximibeloppet för ersättningsklass I höjs från nuvarande 169,50 euro och blir högst 2,5 gånger större än förut, medan maximibeloppet för sjukvård, dvs. verksamhet som hänför sig till ersättningsklass II, minskar med minst en tredjedel från nuvarande 254,10 euro.  

De simulerade kalkyler som upprättats på grundval av uppgifterna om ersättningarna för år 2015 visar att de föreslagna ändringarna inte kommer att leda till att maximibeloppet för ersättningsklass I överskrids inom någon bransch. Kalkylerna visar att de föreslagna ändringarna kommer att leda till att de ersättningar som betalas till arbetsgivarna för företagshälsovård som hänför sig till ersättningsklass I kommer att öka med ca 35 procent, dvs. med uppskattningsvis 56 miljoner euro. I kalkylerna har man räknat med att tyngdpunkten för företagshälsovårdsverksamheten kommer att förskjutas så att de kostnader per arbetstagare som hänför sig till ersättningsklass I kommer att öka med fem procent i förhållande till nuläget. Ersättningarna beräknas öka inom alla branscher. 

Då maximibeloppet för arbetsgivarnas företagshälsovård som hänför sig till ersättningsklass II minskas till högst 40 procent av det sammanlagda maximibeloppet för företagshälsovården kommer dessa ersättningar enligt de simulerade kalkylerna att minska med i genomsnitt 20 procent, dvs. med uppskattningsvis 37 miljoner euro. Ersättningarna kommer att minska inom nästan alla branscher. 

Den föreslagna sammanslagningen av maximibeloppen för den företagshälsovård som arbetsgivarna ordnar kommer att öka utgifterna för företagshälsovårdsersättningarna med ca 19 miljoner euro. I samband med beredningen av propositionen har man emellertid beslutat sig för att lägga fram ett kostnadsneutralt förslag, vilket förutsätter att företagshälsovårdsersättningarnas maximibelopp fryses för åren 2018—2020.  

De föreslagna ändringarna kräver ändringar i datasystemen hos producenterna av företagshälsovårdstjänster och eventuellt också ändringar av blanketter. Detta medför vissa kostnader, som sannolikt överförs till tjänsternas priser.  

3.2  Konsekvenser för myndigheternas verksamhet

De föreslagna ändringarna påverkar Folkpensionsanstaltens arbetsmängd i samband med utbetalningen av ersättningar för företagshälsovården. De föreslagna ändringarna av maximibeloppet för den företagshälsovård som ordnas av arbetsgivarna kommer att kräva utökad handledning och rådgivning från Folkpensionsanstaltens sida. Dessutom krävs ändringar i Folkpensionsanstaltens blanketter rörande företagshälsovården och i systemen för handläggning av ersättningarna. Ändringarna i systemen för handläggning av ersättningar föranleder omkostnader för Folkpensionsanstalten till ett uppskattat belopp av ca 70 000 euro år 2018, ca 110 000 euro år 2019 och ca 100 000 euro år 2020. Omkostnaderna finansieras med hjälp av sjukförsäkringens arbetsinkomstförsäkring. Ändringar av denna omfattning påverkar inte försäkringsavgifterna eller försäkringspremierna för arbetsinkomstförsäkringen. 

3.3  Samhälleliga konsekvenser

Reformen av ersättningssystemet innebär att tyngdpunkten för den företagshälsovård som ordnas av arbetsgivarna i större utsträckning än förut förskjuts mot förebyggande verksamhet och upprätthållande av arbetsförmågan. Inom den företagshälsovård som arbetsgivarna ordnar kommer den förebyggande verksamheten troligen att öka åtminstone i någon mån i förhållande till nuläget. Därmed kommer reformen att främja arbetstagarnas hälsa och arbetsförmåga, och samtidigt förlänga deras arbetskarriär.  

Enligt de föreslagna ändringarna kan det maximibelopp per arbetstagare som fastställs för företagshälsovården i sin helhet användas för lagstadgad förebyggande företagshälsovård. Till denna del kan reformen gynna särskilt sådana branscher och arbetsplatser där det finns många belastnings- och exponeringsfaktorer, eftersom man inom dessa branscher avsätter resurser för obligatoriska företagshälsovårdsgranskningar. T.ex. inom jord- och skogsbrukssektorn, byggbranschen och social- och hälsovården överskrids maximibeloppen för den förebyggande företagshälsovårdens del för närvarande, medan maximibeloppet för sjukvårdens del inte överskrids.  

Till målsättningarna med den servicestrukturreform som kommer att genomföras inom social- och hälsovården inom de närmaste åren hör bl.a. att minska skillnaderna i välfärd och hälsa mellan människor samt att förbättra tillgången till tjänster och en jämlik fördelning av dem.  

Utvecklandet av ersättningssystemet för företagshälsovården så att systemet i större utsträckning än för närvarande främjar förebyggande verksamhet stöder de målsättningar som uppställts för social- och hälsovårdsreformen. Förflyttningen av tyngdpunkten mot de ersättningar som betalas för förebyggande företagshälsovård kan dock även leda till att företagshälsovårdsavtal ändras eller sägs upp för sjukvårdens del. Detta kan leda till att personer som för närvarande tillhandahålls sjukvård inom företagshälsovården i stället kommer att bli kunder hos den offentliga hälso- och sjukvården. Det är emellertid svårt att uppskatta vilket antal kunder det kan bli fråga om.  

Arbetsgivarna kan tillhandahålla sina arbetstagare sjukvård förutom i form av företagshälsovård även med stöd av en privat sjukkostnadsförsäkring. I slutet av år 2016 hade företagen enligt Finanssiala ry tecknat sjukkostnadsförsäkringar för ca 216 000 arbetstagare. De föreslagna ändringarna kan öka antalet sjukkostnadsförsäkringar som arbetsgivarna tecknar för sina anställda och därmed öka den samhälleliga ojämlikheten när det gäller tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster.