1.1
Lagen om hemkommun
2 §.Hemkommun. Det föreslås att formuleringen av paragrafens 2 mom. ändras. När hemkommunen fastställs måste man ofta överväga till vilken kommun en person har den fastaste anknytningen, och därför bör formuleringen i lagen återspegla att det är en fråga om prövning. Därför ändras formuleringen enligt förslaget från ”fast anknytning” till den ”fastaste anknytningen”. Ändringen påverkar inte föreskriftens nuvarande tillämpningspraxis.
3 b §.Ändring av hemkommun i vissa situationer. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till socialvårdslagen är aktuell. Den nya socialvårdslagen (1301/2014) trädde i kraft den 1 april 2015. En bestämmelse i 16 a § i den lag som gällde tidigare avseende att en person flyttar till en annan kommun har flyttats till 60 § i den nya lagen. Därför föreslås det att hänvisningen till socialvårdslagen rättas.
6 a §.Folkbokföringskommun. Paragrafens 2 mom. föreslås få ett tillägg med en föreskrift om tidpunkten för anteckning om folkbokföringskommun, vilket tidigare ingick i 9 a § i lagen. Genom förslaget görs föreskrifterna tydligare eftersom tidpunkten för anteckningen hör ihop med föreskriften som i nuläget finns i 6 a § 2 mom. Ändringen påverkar inte det gällande rättsläget.
7 a §.Flyttningsanmälan och anmälan om flyttning till utlandet. Paragrafens 1 mom. ändras enligt förslaget så att flyttningsanmälan härefter ska göras skriftligen, på elektronisk väg eller muntligen i samband med kundbesök. Hänsyftningen på att flyttningsanmälan kan göras per telefon stryks i bestämmelsen, och myndigheten har inte längre skyldighet att ordna telefontjänster som gäller flyttningsanmälan. Det ska fortfarande vara möjligt att komplettera flyttningsanmälan genom rättelse av uppgifter per telefon i samband med magistraternas normala verksamhet.
7 b §.Behörig magistrat. Det föreslås att paragrafen ändras så att den föreskriver vilken magistrat som är behörig i fortsättningen.
Paragrafens första moment ändras inte enligt förslaget. Enligt det kan vilken magistrat som helst ta emot en flyttningsanmälan eller anmälan om flyttning till utlandet. Det ska även i fortsättningen gå att föreskriva att uppgifter koncentreras till en eller flera magistrater genom förordning av finansministeriet.
Enligt förslaget fogas ett nytt moment till paragrafen enligt vilket det fastställs vilken magistrat som är behörig att göra de anteckningar som krävs med anledning av en anmälan. Föreskriften flyttas från den gällande 9 §, och ändringen påverkar inte det gällande rättsläget. Huvudregeln är därmed även i fortsättningen att såväl de flyttningsanmälningar som avses i 7 a § som de anteckningar som görs med stöd av 9 § kan göras av vilken magistrat som helst. Finansministeriet kan dock genom förordning föreskriva om behörighet som avviker från huvudregeln när de exakt avgränsade förutsättningarna i föreskriften uppfylls.
7 e §.Åligganden i samband med mottagandet av flyttningsanmälan och anmälan om flyttning till utlandet. Den andra meningen i paragrafens 1 mom. som har en hänvisning till flyttningsanmälan per telefon ska enligt förslaget strykas eftersom telefontjänsten avvecklas. Vid kompletteringar per telefon bör magistraten fortfarande säkerställa att uppgifterna är tillförlitliga. Hänvisningsbestämmelsen i sista meningen i samma moment korrigeras eftersom det härefter föreskrivs om den behöriga magistraten i 7 b § 2 mom.
9 §.Anteckning om hemkommun, bostad och folkbokföringskommun. Det föreslås att paragrafen mer ingående reglerar uppgifterna i samband med antecknandet av hemkommun, bostad och folkbokföringskommun. Paragrafens rubrik ändras enligt förslaget så att också anteckning om bostad nämns där.
Enligt 1 mom. ska magistraten efter att ha fått en anmälan enligt 7 a § utan obefogat dröjsmål utifrån anmälan göra en anteckning i befolkningsdatasystemet om hemkommunen och bostaden där eller anteckna en folkbokföringskommun för en finsk medborgare med anledning av att denne stadigvarande bosätter sig utomlands. Enligt den gällande bestämmelsen ska magistraten anteckna saken inom tre vardagar. Nu föreslås det att föreskriften ändras så att den motsvarar befolkningsdatalagen, det vill säga att anteckningen ska göras ”utan obefogat dröjsmål”. Avsikten med föreskriften är inte att väsentligt förlänga tiden inom vilken anteckningen ska göras. Samtidigt som föreskriften förenhetligas med den i befolkningsdatalagen får magistraten dock en något mer flexibel möjlighet att behandla anmälningarna till exempel vid tillfällen när de hopar sig.
I andra momentet ges magistraten rätt att registrera uppgifter som den fått från annat håll än av personen själv i befolkningsdatasystemet. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 9 § 2 mom.
Till tredje momentet fogas enligt förslaget en bestämmelse om vad magistraten bör göra om den har skäl att misstänka tillförlitligheten i de anmälningar som avses i 1 eller 2 mom. Om magistraten har anledning att misstänka att uppgifter är uppenbart felaktiga eller om anmälan är bristfällig eller annars är sådan att en tillförlitlig anteckning inte kan göras utifrån den, ska magistraten vid behov begära ytterligare uppgifter inom tre vardagar från det att anmälan kommit in. Bestämmelsen ger magistraten prövningsrätt med avseende på om den kan försäkra sig om tillförlitligheten. Avsikten är att magistraternas nuvarande praxis för säkerställandet av tillförlitligheten i princip bibehålls.
9 a §.Anteckning om hemkommun, bostad och folkbokföringskommun i vissa fall. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras på grund av de bestämmelser som ska fogas till och flyttas till den. I fortsättningen reglerar paragrafen utöver anteckningarna som gäller bostad även anteckningarna om hemkommun och folkbokföringskommun i vissa särskilda fall.
Till paragrafens första moment flyttas de två sista meningarna i 9 § 1 mom. enligt vilka det, om en person saknar bostad, antecknas i befolkningsdatasystemet att han eller hon saknar stadigvarande bostad i kommunen. Om en persons bostadsadress inte kan anses tillförlitlig, kan man anteckna enbart hemkommunen i befolkningsdatasystemet. Ändringen påverkar inte det gällande rättsläget.
Lagen om hemkommun föreslås få en föreskrift enligt vilken det först kan antecknas i befolkningsdatasystemet att en person är på okänd ort och senare att han eller hon saknar hemkommun. Om man inte får en tillförlitlig uppgift om en persons bostad eller vistelse i Finland kan det antecknas i befolkningsdatasystemet att personen är på okänd ort. Anteckningen kan göras till exempel när en person inte har en tillförlitlig adress och magistraten inte kan nå honom eller henne. När en person är på okänd ort står emellertid anteckningen om hemkommun kvar i den kommun där han eller hon senast hade en adress.
Om man inte fått någon uppgift om personens bostad eller vistelseort i Finland inom de två följande kalenderåren efter att det antecknades att personen befinner sig på okänd ort, kan det antecknas i befolkningsdatasystemet att personen saknar hemkommun. Anteckningen att en person saknar hemkommun kräver således att det redan under minst två år har funnits en anteckning i befolkningsdatasystemet om att personen befinner sig på okänd ort, och att registermyndigheten under den tiden fått uppgifter om personens vistelse i Finland. Magistraten ska dessutom på det sätt som avses i 23 § i befolkningsdatalagen be om uppgifter om personen hos de myndigheter som kan bedömas ha uppgifter om saken för den aktuella tidsperioden innan en anteckning görs. Åtminstone Migrationsverket, Skatteförvaltningen och Folkpensionsanstalten är sådana myndigheter, men magistraten kan enligt egen bedömning be även andra myndigheter som avses i 23 § om uppgifter. För att anteckningen ska få göras krävs det således att magistraten kan säkerställa att man inte under de aktuella två kalenderåren fått uppgifter om var personen vistas och om bostad i den kommun som antecknats som hemkommun av befolkningsdatasystemets registeransvarige eller av andra myndigheter.
Eftersom det får antecknas att en person är på okänd ort samt saknar hemkommun endast när han eller hon inte kan nås har den registeransvarige ingen skyldighet att meddela den berörda om anteckningen efter att den har gjorts. Såväl en anteckning om att någon är på okänd ort samt en anteckning om att någon saknar hemkommun kan rättas i enlighet med föreskrifterna om rättelse av fel i register enligt 76 § i befolkningsdatalagen. Förfarandet förbättrar speciellt riktigheten och tillförlitligheten i fråga om anteckningarna om hemkommun för dem som flyttat utomlands, men samtidigt säkerställs de registrerades rättsskydd vad gäller eventuella felaktiga anteckningar.
I paragrafens tredje moment bibehålls enligt förslaget föreskriften i den nuvarande 9 a § om behandling av flyttningar inom hemkommunen. Föreskriften motsvarar det nuvarande rättsläget, men det föreslås att specialbestämmelsen där om rättelse av fel ska strykas. I fortsättningen tillämpas befolkningsdatalagens bestämmelser om rättelse av fel med stöd av den föreslagna 18 §.
11 §.Förvaltningsbeslut om anteckningen om hemkommun. I paragrafen föreskrivs det om förvaltningsbeslut som gäller anteckning av hemkommun eller bostad där eller om folkbokföringskommun samt om underrättelse om saken. Det gäller fall där en anteckning om hemkommun, bostad där eller folkbokföringskommun inte kan göras på det sätt som avses i 9 § utifrån de uppgifter en person anmält, utan beslutet är negativt för för hans eller hennes del, eller anteckningen görs utifrån uppgifter som fåtts av någon annan än den som flyttar eller en familjemedlem till honom eller henne.
Magistraten ska enligt föreskriften fatta ett skriftligt beslut och utan obefogat dröjsmål underrätta personen om sitt beslut om hemkommun, bostad eller folkbokföringskommun som man inte har kunnat fatta enligt personens önskan eller som har fattats utifrån uppgifter som man fått av någon annan än den som flyttat eller av hans eller hennes familjemedlemmar. En anvisning om begäran om omprövning ska bifogas underrättelsen.
Med personen ifråga avses i föreskriften bland annat ett barns vårdnadshavare när ett beslut om hemkommun eller bostad avviker från uppfattningen hos den vårdnadshavare som enligt 15 § hörts i saken. Magistraten bör med stöd av föreskriften således meddela vårdnadshavaren sitt beslut om hemkommun och bostad. Vårdnadshavaren har enligt 16 § rätt att begära omprövning.
14 §.Försummelseavgift. Det föreslås att paragrafen upphävs. Försummelseavgiften har i praktiken inte påförts och bestämmelsen har till karaktären enbart förblivit ett hot om att avgiften kan påföras.
15 §.Hörande. Paragrafens 1 mom. föreslås få en klargörande bestämmelse om att magistraten vid behov, om en flyttningsanmälan har gjorts för en person under 18 år av en familjemedlem som flyttar med honom eller henne, ge vårdnadshavarna tillfälle att lämna upplysningar med anledning av anmälan. Bestämmelsen påverkar inte det gällande rättsläget, men avsikten med den är att klarlägga tolkningen av föreskrifterna i fall där magistraten har skäl att misstänka att barnets faktiska boende inte motsvarar anmälan. Bestämmelsen befäster nuvarande praxis där magistraten enligt principerna i förvaltningslagen vid behov kontaktar barnets vårdnadshavare i fall där en flyttningsanmälan är oklar.
När magistraterna antecknar hemkommun och bostad enligt lagen om hemkommun utreder de personernas faktiska boende i relation till anmälan. Magistraterna ska därför även i fråga om minderårigas flyttningar försöka utreda barnets faktiska bostad. Magistraten kan i denna verksamhet inte ta ställning till eller utreda om beslutet om barnets boende har fattats exempelvis på det sätt som bestämmelserna om barns vårdnad och umgängesrätt kräver. Klargörandet av var ett barn verkligen bor kan emellertid förutsätta att man tar reda på vårdnadshavarnas åsikt. Magistraterna bör därför vid behov höra barnets båda vårdnadshavare till exempel när det anmäls att ett barn tillsammans med en av vårdnadshavarna flyttar från den gemensamma adressen till en ny. En vårdnadshavare som bor på annan adress bör höras också till exempel när magistraten misstänker att det i tidigare skeden av behandlingen av ärendet har visat sig att vårdnadshavare som bor på olika adresser har olika uppfattning om det faktiska boendet.
Paragrafens andra moment upphävs enligt förslaget då försummelseavgiften avskaffas.
4 kap. Begäran om omprövning och ändringssökande. Det föreslås att rubriken för fjärde kapitlet ändras så att den motsvarar de föreslagna ändringarna i kapitlet. Kapitlet reglerar begäran om omprövning och ändringssökande.
16 §.Begäran om omprövning. Rubriken för paragrafen ändras enligt förslaget så att den motsvarar bestämmelsens innehåll.
Paragrafen reglerar tillämpandet av begäran om omprövning av förvaltningsbeslut som fattats med med stöd av denna lag. Det föreslås att omprövning av ett beslut som avses i 11 § i lagen får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen.
Avsikten med förslaget är att göra relationen mellan tillämpningen av lagen om hemkommun och befolkningsdatalagen tydligare. Förvaltningsbeslut som fattas med stöd av lagen om hemkommun är de beslut som avses i 11 § i lagen och som det ska vara möjligt att begära omprövning av. I dessa fall får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Omprövning begärs hos den myndighet som har fattat beslutet.
17 §.Ändringssökande. Rubriken för paragrafen ändras enligt förslaget så att den motsvarar bestämmelsens innehåll.
Beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning som avses ovan i 16 § får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. En registermyndighets beslut som gäller föreläggande enligt 12 § får också överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
Bestämmelsen föreslås dessutom få en föreskrift om myndigheters rätt att anföra besvär. En registerförvaltningsmyndighet vars beslut har upphävts eller ändrats av en förvaltningsdomstol får enligt det föreslagna 2 mom. anföra besvär över förvaltningsdomstolens beslut, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Bestämmelsen motsvarar befolkningsdatalagens bestämmelse om myndigheters rätt att anföra besvär och är nödvändig för att en enhetlig rättspraxis ska upprätthållas. En enhetlig rättspraxis har i dessa fall en viktig betydelse eftersom det är frågan om lösningar som gäller behandling av personuppgifter och registerföring och som kräver praktisk och teknisk specialiserad sakkunskap. Myndigheten kan ha ett äkta intresse av att få högsta förvaltningsdomstolen att behandla till exempel ett beslut som gäller hur hemkommunen bestäms för en invandrande utlänning. Föreskriftens tillämpningsområde gäller magistraten som är den myndighet som fattar beslut med stöd av denna lag. Antalet besvär kan bedömas bli synnerligen marginellt, och dessutom tillämpas förfarandet med besvärstillstånd på myndigheternas besvär. Då väljer högsta förvaltningsdomstolen med stor sannolikhet endast ut fall som har en särskild betydelse just i fråga om grunderna för fastställandet av hemkommun och för tillämpningen.
Bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut som gäller vite som avses i lagens 13 § finns i viteslagen. Eftersom beslut som gäller vite har samband med situationer som gäller föreläggande enligt 12 § 2 mom. ska ändring i ett ärende som gäller vite därför enligt huvudförpliktelsen sökas hos förvaltningsdomstolen i den ordning som anges i förvaltningsprocesslagen.
5 kap. Rättelse av fel. Det föreslås att rubriken för femte kapitlet ändras så att den motsvarar de föreslagna ändringarna i kapitlet. I kapitlet regleras det hur fel beträffande hemkommun, bostad eller folkbokföringskommun kan rättas.
18 §.Rättelse av fel som gäller hemkommun, bostad eller folkbokföringskommun. Rubriken för paragrafen ändras enligt förslaget så att den motsvarar bestämmelsens innehåll.
När det är fråga om andra fel än rättelse av en anteckning om hemkommun, bostad eller folkbokföringskommun enligt tillämpningsområdet för 16 § föreslås det att bestämmelserna om rättelse på den registeransvariges initiativ eller på den registrerades begäran tillämpas på förfarandet enligt lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster. Uppgifter om hemkommun, bostad där samt folkbokföringskommun kan, liksom även andra uppgifter som registrerats i befolkningsdatasystemet, rättas på det sätt som avses i 76 § i befolkningsdatalagen.
Avsikten med bestämmelsen är att säkerställa möjligheten att rätta felaktiga uppgifter när ett fel upptäcks i uppgifter som registrerats i befolkningsdatasystemet antingen efter det att tidsfristen för omprövningsbegäran som avses i 16 § har löpt ut eller då det gäller ett fel som uppstått vid registreringen av uppgifterna eller av någon annan orsak.
Eftersom befolkningsdatalagen tillämpas som allmän lag på alla anteckningar som görs i befolkningsdatasystemet görs rättsläget tydligare med en föreskrift som gäller rättelse av fel i uppgifter om hemkommun, bostad eller folkbokföringskommun även i befolkningsdatalagen.
19 §.Begäran om omprövning och ändringssökande gällande beslut om rättelse av fel. Rubriken för paragrafen ändras enligt förslaget så att den motsvarar bestämmelsens innehåll.
I paragrafen konstateras det att bestämmelserna i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster tillämpas på begäran om omprövning och ändringssökande som gäller beslut om rättelse av ett fel.
1.2
Lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster
7 §.Föremål för registrering. Enligt förslaget ändras bemyndigandet som gäller närmare bestämmelser om administrativa och andra motsvarande områdesindelningar i paragrafens 1 mom. 6 punkt från att ha utfärdats genom förordning av finansministeriet till att utfärdas genom förordning av statsrådet. Områdesindelningarna i fråga har reglerats i finansministeriets förordning om administrativa och andra motsvarande områdesindelningar som ska registreras i befolkningsdatasystemet (863/2014). I fortsättningen kan föreskrifterna om områdesindelningarna meddelas genom statsrådets förordning om befolkningsdatasystemet vilket skapar klarhet i helheten av bestämmelser.
21 §.Allmän behörighet att uppdatera uppgifter. Det föreslås att paragrafens andra moment får ett tillägg om Befolkningsregistercentralens uppgift att upprätthålla den tjänst för anmälan av uppgifter som fungerar med hjälp av automatisk databehandling. Med hjälp av tjänsten kan uppgifter registreras i befolkningsdatasystemet på basis av anmälan som den registrerade själv gjort under förutsättning att anteckningarna kan göras utan tilläggsutredningar och att en felfri registrering av uppgifterna kan säkerställas genom tekniska kontroller. Avsikten med föreskriften är att förbättra tillförlitligheten och riktigheten i befolkningsdatasystemets uppgifter så att det går lättare och snabbare att spara uppgifterna som de registrerade själva anmäler. Anmälan via tjänsten som upprätthålls med hjälp av automatisk databehandling ska vara möjlig endast när registreringen av uppgifterna inte kräver att magistraten prövar deras tillförlitlighet.
Enligt förslaget flyttas den gällande paragrafens andra moment till att bli det tredje momentet, och det föreslås att en hänvisning om överföring av behörighet även fogas till det nya 2 mom. På så sätt kan det i fråga om uppgifter som avses i 2 mom. och som en registrerad anmäler själv genom förordning av statsrådet föreskrivas om överföring mellan registerförvaltningsmyndigheterna av behörigheten att registrera och rätta uppgifter, om åtgärden kan förbättra tillgången till tjänster, kvaliteten på datainnehållet i systemet eller verksamhetens effektivitet eller skapa en regionalt balanserad arbetsfördelning inom registerförvaltningen.
23 §.Rätt att få uppgifter från myndigheter. Det föreslås att bestämmelsen om den registeransvariges rätt att få uppgifter ändras så att den registeransvarige trots sekretessbestämmelserna av de myndigheter som räknas upp i första momentet har rätt att få de uppgifter den med stöd av denna lag har rätt att registrera i befolkningsdatasystemet. Det ska vara möjligt att få uppgifter som en annan myndighet har när uppgifterna behövs för att säkerställa riktigheten i befolkningsdatasystemets uppgifter. En ytterligare förutsättning för att få uppgifterna är att de behövs för uppdatering och annan behandling av befolkningsdatasystemet.
Den registeransvarige har enligt bestämmelsen rätt att få uppgifter av följande: domstolarna och Brottspåföljdsmyndigheten, religionssamfunden, verksamhetsenheter och yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, verksamhetsenheter och yrkesutbildade personer inom socialvården, de kommunala myndigheterna, Lantmäteriverket, myndigheterna inom utlänningsförvaltningen, Skatteförvaltningen, Folkpensionsanstalten, utrikesministeriet och dess verksamhetsenheter. Myndigheterna motsvarar den gällande bestämmelsen och avsikten är att även i fortsättningen tillämpa den etablerade tolkningen. Med till exempel utlänningsförvaltningens myndigheter avses de myndigheter till vilkas uppdrag det hör att sköta registrerings- och tillståndsärenden för utlänningar som flyttar till Finland, såsom Migrationsverket, polisen och Gränsbevakningsväsendet. Med utrikesministeriets verksamhetsenheter syftas det på de myndigheter som avses i lagen om konsulära tjänster (498/1999).
Rätten att få uppgifter begränsas till endast de uppgifter som den registeransvarige med stöd av denna lag har rätt att registrera i befolkningsdatasystemet. Uppgifter kan således fås endast om de föremål för registrering som avses i lagens 7 § och endast om de uppgifter som enligt lagens 13–17 § ska registreras i befolkningsdatasystemet.
Med stöd av bestämmelsen är det möjligt att planera och tillämpa metoder mellan de aktuella myndigheternas datasystem som fungerar med hjälp av automatisk databehandling och med vilka man kan kontrollera att uppgifterna i registren motsvarar varandra. Magistraterna som också fungerar som registerförare har med stöd av bestämmelsen rätt att i enskilda fall i fråga om uppgifter som är registrerade eller som ska registreras i befolkningsdatasystemet begära motsvarande uppgifter av de andra myndigheterna. Den registeransvarige bör dock försäkra sig om att endast de uppgifter som man har rätt att registrera i befolkningsdatasystemet går att överföra mellan myndigheterna. Bestämmelsen påverkar inte andra myndigheters skyldighet att registrera uppgifter i sina register. Bestämmelsen gör det möjligt att kontrollera till exempel en uppgift om en persons dödsfall hos andra myndigheter som har fått uppgiften och som har rätt att behandla uppgiften i sitt datasystem.
Eftersom uppgifterna har anmälts till en myndighet som har vidarebefordrat dem till registerförvaltningen ska de i princip kunna anses tillförlitliga och aktuella. Om emellertid den myndighet som lämnar uppgifterna i samband med detta gör förbehåll beträffande uppgifternas tillförlitlighet ska de inte få registreras i befolkningsdatasystemet förrän tillförlitligheten har säkerställts. Att uppgifterna är aktuella och tillförlitliga kan säkerställas exempelvis genom att man jämför registeruppgifterna på teknisk väg, eller genom att de berörda personerna vid behov ges möjlighet att redogöra för uppgifternas integritet. Uppgifter som registrerats i befolkningsdatasystemet efter ett sådant förfarande ska självfallet kunna lämnas ut och också i övrigt behandlas på samma sätt som de andra uppgifterna i systemet.
I paragrafens andra moment föreslås en förtydligande föreskrift om när myndigheten som lämnar ut uppgifter har rätt att vägra lämna ut dem. I föreskriften konstateras det att man inte har rätt att få uppgifter om myndigheten som lämnar ut uppgifter har erhållit dem på basis av ett sådant internationellt avtal om informationsutbyte som förhindrar användningen av uppgifterna för att uppdatera och i övrigt behandla uppgifter i befolkningsdatasystemet.
26 §.Anmälning av uppgifter. Det föreslås att paragrafen ändras så att bestämmelsen om förfaringssätt avseende anmälan av uppgifter som ingår i 2 mom. för tydlighetens skull flyttas så att den ingår i samma helhet som de andra bestämmelserna om förfaringssätt i lagens 75 §. Ändringen är lagstiftningsteknisk och påverkar inte förfarandet vid anmälan av uppgifter.
36 §.Spärrmarkering och informationsskyldighet. För att skapa klarhet i 36 § som gäller spärrmarkering ska ordningen på momenten enligt förslaget ändras. Dessutom föreslås det att ett skrivfel i paragrafen korrigeras i den finska språkdräkten. Ändringarna påverkar inte det gällande rättsläget.
I paragrafens första moment anges grunderna för att en spärrmarkering ska göras. Enligt detta kan, om en person har grundad och uppenbar anledning att misstänka att hans eller hennes eller familjens hälsa eller säkerhet är hotad, en spärrmarkering på ansökan göras i befolkningsdatasystemet. Den berörda personen eller dennes lagliga företrädare ska skriftligen eller på något annat bevisligt sätt ansöka om spärrmarkering hos magistraten. När en person ansöker om spärrmarkering ska magistraten ge personen möjlighet att anmäla en sådan kontaktadress för registrering i befolkningsdatasystemet som får lämnas ut även till andra än de myndigheter som avses i 3 mom.
I andra momentet föreskrivs det om magistratens uppgifter när en spärrmarkering görs. Magistraten ska informera sökanden om spärrmarkeringens direkta konsekvenser. En spärrmarkering kan första gången gälla i högst fem år. Efter det kan giltighetstiden på ansökan förlängas med två år i sänder. Av särskilda skäl kan spärrmarkeringen gälla tills vidare.
Tredje momentet föreskriver om spärrmarkeringens konsekvenser. Enligt det får, efter det att spärrmarkeringen gjorts i systemet, uppgifter om hemkommun och bostad samt adress och andra kontaktuppgifter som gäller den person som omfattas av spärrmarkeringen lämnas ut endast till en myndighet vars rätt att behandla uppgifterna baserar sig på utförande av en arbetsuppgift, en åtgärd eller ett uppdrag som föreskrivs i lag eller föreskrivs eller bestäms med stöd av lag och som berör denna persons rättigheter eller skyldigheter. Spärrmarkeringen gäller också uppgifter som specificerar och lokaliserar sådana fastigheter, byggnader, lägenheter eller lokaler som personen äger eller innehar, om uppgifterna inte kan behandlas separat från de uppgifter som omfattas av spärrmarkeringen när hans eller hennes uppgifter lämnas ut från befolkningsdatasystemet.
37 §.Behandling av uppgifter som omfattas av spärrmarkering. Paragrafen föreslås få ett nytt tredje moment med en bestämmelse om situationer där spärrmarkerade enskilda uppgifter lämnas ut. Avsikten med bestämmelsen är att befästa tillämpandet av den nuvarande befolkningsdatalagen, personuppgiftslagen, förvaltningslagen och offentlighetslagen när registerföraren i enskilda fall lämnar ut uppgifter som omfattas av spärrmarkering till andra än myndigheter i synnerhet med stöd av rätten i personuppgiftslagen att kontrollera uppgifter i register.
Enligt bestämmelsen ska magistraten utreda grunden för spärrmarkeringen eller höra den som omfattas av spärrmarkeringen eller hans eller hennes vårdnadshavare innan enskilda uppgifter som omfattas av spärrmarkeringen lämnas ut med stöd av bestämmelserna om den registrerades rättighet i denna lag eller i personuppgiftslagen till andra än myndigheter. Ett skriftligt beslut ska fattas om utlämnade av enskilda uppgifter som omfattas av spärrmarkering till andra än myndigheter.
Bestämmelsen förutsätter i samband med att spärrmarkerade uppgifter lämnas ut att det bedöms om utlämnandet kan ha betydelse med tanke på säkerheten för den som omfattas av en spärrmarkering eller för hans eller hennes familjemedlemmar. I princip ska bestämmelsen tillämpas i fall där en person begär uppgifter om dem som han eller hon är vårdnadshavare för med stöd av rätten att kontrollera register och dessa personer har en anteckning om spärrmarkering i befolkningsdatasystemet. Bestämmelsen befäster det förfaringssätt som myndigheterna ska följa också enligt nuvarande lagstiftning. Myndigheten ska således försäkra sig om orsaken till spärrmarkeringen så att spärrmarkerade uppgifter inte lämnas ut till den person som är upphovet till att markeringen gjorts.
Om magistraten redan känner till orsaken till en spärrmarkering eller om man av något annat skäl vägrar lämna ut uppgifterna behöver grunderna för spärrmarkeringen inte utredas och föremålet för den behöver inte höras. Enligt bestämmelsens formulering ska hörandet ske innan utlämnandet, men om beslutet är negativt för den som begär uppgifter kräver bestämmelsen inget hörande. Man har dock möjlighet att begära omprövning och söka ändring i ett negativt beslut, och då kan ärendet i sista hand komma att avgöras i domstol.
Ett beslut om utlämnande av enskilda uppgifter som omfattas av spärrmarkering till andra än myndigheter ska enligt bestämmelsen fattas skriftligen. Det är alltså möjligt att begära omprövning av ett beslut enligt lagens 76 a §, och bestämmelsen innebär ett undantag från förfarandet om utlämnande av uppgifter som avses i lagens 50 § 3 mom. Enligt detta ska ett skriftligt beslut om utlämnandet fattas endast vid behov, om det är fråga om ett skriftligt utlämnande av namn- och kontaktuppgifter om en enskild person eller utfärdande av intyg, utdrag eller kopior.
Paragrafen får enligt förslaget dessutom en föreskrift enligt vilken beslutet får verkställas trots att ändring har sökts, om den som omfattas av spärrmarkeringen eller hans eller hennes vårdnadshavare inte har motsatt sig att uppgifter lämnas ut. Om myndigheten som lämnar ut uppgifter således har hört den som omfattas av en spärrmarkering innan utlämnandet och om denna person motsätter sig ett utlämnande kan beslutet verkställas först efter att tidsfristen för omprövningsbegäran har löpt ut eller ärendet har avgjorts genom överklagandeförfarande.
De föreslagna bestämmelserna tillämpas enligt formuleringen inte heller på massutlämnande av uppgifter som sker med stöd av befolkningsdatalagen och inte heller på utlämnande av spärrmarkerade uppgifter till en myndighet.
Paragrafens två första moment ändras inte.
75 §.Förfarande vid registrering av uppgifter. Paragrafen föreslås reglera den registeransvariges skyldigheter i samband med registrering av uppgifter. Rubriken för paragrafen ändras enligt förslaget så att den motsvarar bestämmelsens innehåll. Syftet med ändringen är att skapa klarhet i den registeransvariges skyldigheter när anteckningar görs i register.
Enligt förslaget flyttas föreskriften om förfarande i 26 § 2 mom. i den nuvarande lagen till första momentet i denna paragraf. Enligt den ska den registeransvarige innan uppgifterna registreras i befolkningsdatasystemet försäkra sig om vem som anmält uppgifterna och om dennes rätt att anmäla uppgifter samt om att anmälan i övrigt är tillförlitlig. Den registeransvarige ska registrera uppgifterna i befolkningsdatasystemet utan obefogat dröjsmål. Ändringen påverkar inte föreskriftens nuvarande tillämpningspraxis.
Paragrafens andra moment föreslås få ett tillägg med en föreskrift om förfarandet när den registeransvarige vägrar att anteckna uppgifter i befolkningsdatasystemet i enlighet med en persons önskan. Enligt föreskriften ska den registeransvarige meddela ett beslut där en uppgift som antecknats avviker från det som personen har anmält. Också fall där en uppgift inte alls har kunnat registreras i befolkningsdatasystemet hör till tillämpningsområdet för bestämmelsen.
I den föreslagna bestämmelsen ingår också den registeransvariges möjlighet att begära ytterligare utredningar om en uppgift som ska registreras. Den registeransvarige har på så sätt möjlighet att be personen om ytterligare upplysningar innan anteckningen görs. Om en anteckning inte heller då kan göras enligt önskan ska den registeransvarige meddela personen sitt beslut. Beslutet ska meddelas skriftligen och anvisningar om hur man begär omprövning ska bifogas.
För tydlighetens skull hänvisas det i paragrafen till att anvisningen om begäran om omprövning kan begäras med stöd av någon annan lag när den registeransvariges prövning av registeranteckningen grundar sig på fakta som ska bedömas med stöd av annan lagstiftning. Speciallagarna i fråga ska således tillämpas vid omprövning till exempel när en registeranteckning grundar sig på exempelvis tillämpning av lagstiftningen om namn eller på bestämmelser i andra lagar som gäller äktenskap.
76 §. Rättelse av uppgifter. Paragrafen ska enligt förslaget reglera rättelse av fel som upptäckts i uppgifter som finns registrerade i befolkningsdatasystemet. Bestämmelsen motsvarar till principen bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse av fel i register, och syftet med den är att säkerställa effektiva rättsskyddsgarantier samt att riktigheten och tillförlitligheten i uppgifterna i befolkningsdatasystemet säkerställs effektivt.
I paragrafens första moment regleras den registeransvariges skyldighet att på eget initiativ eller på yrkande av en part rätta fel. Med rättelse av fel avses uttryckligen rättelse av en tidigare registrerad uppgift i fall där det inte har skett någon ändring i grunden för uppgiften utan den kan bedömas ha varit oriktig när den registrerades. Om det gäller en registeranteckning som ska göras på grund av ändrade förhållanden är det fråga om registrering av en uppgift där förfarandet enligt 75 § ska iakttas. Förfarandet som avses i paragrafen gäller således rättelse av skriv- eller sakfel som inträffat tidigare, inte registrering av en ny eller ändrad uppgift.
Den registeransvarige är skyldig att på eget initiativ korrigera oriktiga uppgifter som kommit fram i uppgifterna i befolkningsdatasystemet. Innan en uppgift korrigeras ska vid behov den vars intressen, rättigheter eller skyldigheter en anteckning gäller ges möjlighet att bli hörd. Möjligheten att bli hörd bör ges i fall där felet kan antas ha uppkommit till exempel för att lagen tillämpats på fel sätt eller på en felbedömning av den registeransvarige när uppgifterna registrerades. Den registeransvarige kan emellertid rätta ett uppenbart fel utan att den registrerade hörs. Det är då närmast fråga om klara skrivfel eller uppenbara fel som den registeransvarige upptäckt i samband med masskontroll av uppgifter och där en rättelse inte påverkar den vars rättigheter, intressen eller skyldigheter anteckningen gäller. I andra fall bör den registeransvarige ge personen tillräckligt med tid att reagera på förfarandet för rättelsen. En tidsfrist på cirka två veckor kan på grund av registrets offentliga tillförlitlighet anses vara en tillräcklig tid.
I paragrafens andra moment föreskrivs det om skyldigheten att fatta ett skriftligt beslut och ge den registrerade anvisning om hur omprövning begärs när beslutet inte överensstämmer med personens uppfattning. Genom bestämmelsen säkerställer man att den person vars rättigheter, intressen eller skyldigheter anteckningen gäller först kan få en ny bedömning av beslutet om rättelse av ett fel genom förfarandet med omprövning och sedan vid behov genom det egentliga besvärsförfarandet. Enligt bestämmelsen ska den registeransvarige fatta ett skriftligt beslut om detta och ge anvisningar om hur omprövning kan begäras enligt 76 a § om den registeransvarige inte godkänner ett yrkande som avses i 1 mom. eller om en uppgift rättas på ett sätt som inte stämmer överens med den redogörelse som den berörda personen lämnat.
I paragrafens tredje moment anges på samma sätt som i det gällande rättsläget att magistraten innan den fattar beslut ska be Migrationsverket om utlåtande om rättelsen av en uppgift gäller en registeranteckning om en utländsk medborgare som avses i 10 §.
76 a §.Begäran om omprövning. Paragrafen föreslås reglera omprövningsförfarandet för förvaltningsbeslut som fattas med stöd av denna lag. Bestämmelserna i förvaltningslagen tillämpas på begäran om omprövning.
Omprövning kan begäras i alla beslut som fattas uteslutande med stöd av denna lag. Också i fråga om beslut i enlighet med 75 § 2 mom. som fattats uteslutande med stöd av befolkningsdatalagen och som är negativa ur den registrerades synvinkel samt i beslut om rättelse med stöd av 76 § ska man således begära omprövning hos myndigheten som fattat beslutet innan man anför besvär hos förvaltningsdomstolen.
Avsikten med bestämmelsen är att i fråga om förvaltningsbeslut säkerställa möjligheten till begäran om omprövning i 30 dagar med stöd av förvaltningslagen och därefter möjligheten att ytterligare söka ändring hos förvaltningsdomstolen. Förvaltningsbeslut som fattas med stöd av befolkningsdatalagen är i nuläget till exempel följande: beslut om ändring av personbeteckning som avses i 12 §, beslut om spärrmarkering som avses i 36 §, beslut med stöd av 37 § 3 mom. som föreslås och som gäller utlämnande av uppgifter som omfattas av spärrmarkering, beslut med stöd av 50 § som gäller utlämnande av uppgifter, beslut med stöd av 64 § som gäller ändring av elektroniska kommunikationskoder, beslut med stöd av 66 och 67 § i lagen som gäller beviljande av certifikat samt de beslut som nämns ovan som fattats i enlighet med 75 § 2 mom. och 76 §.
Om magistraten ska pröva grunden för uppgifter som ska registreras i befolkningsdatasystemet med stöd av annan speciallagstiftning tillämpas föreskrifterna om omprövning i de aktuella speciallagarna samt föreskrifterna om ändringssökande. Befolkningsdatalagens föreskrifter om begäran om omprövning garanterar på så sätt möjligheten att begära omprövning endast vad gäller förvaltningsbeslut med stöd av befolkningsdatalagen, det vill säga när registreringen av uppgifter i befolkningsdatasystemet inte föregås av magistratens prövning med stöd av speciallagarna såsom namnlagen eller äktenskapslagen. Föreskriften förbättrar tillsammans med regleringen om rättelse av uppgifter enligt 76 § de registrerades rättsskydd.
76 b §.Ändringssökande. Paragrafen reglerar ändringssökande i ett beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning som avses i 76 a §. Förvaltningsprocesslagens bestämmelser tillämpas på ändringssökandet. Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
Ändringen skapar klarhet i besvär som riktas till förvaltningsdomstolen så att ändring kan sökas endast i beslut som den registeransvarige fattat med anledning av begäran om omprövning. Avsikten är att registerföraren ska ha effektivare möjligheter än förr att rätta såväl fel som eventuellt förekommer i de registrerade uppgifterna som förvaltningsbeslut som fattats med stöd av begäran om omprövning enligt denna lag. Målet är att ytterligare minska antalet besvär som går till förvaltningsdomstolen.
Paragrafen ska även reglera att också en myndighet, vars beslut förvaltningsdomstolen har upphävt eller ändrat, får anföra besvär över förvaltningsdomstolens beslut. Bestämmelsen motsvarar nuläget. Med registerförvaltningsmyndigheter avses Befolkningsregistercentralen och magistraterna. Det är nödvändigt att registerförvaltningsmyndigheten har rätt att anföra fortsatta besvär för att en enhetlig förvaltningsrättspraxis ska upprätthållas. En enhetlig förvaltningsrättspraxis har i dessa fall en viktig betydelse eftersom det är frågan om lösningar som gäller behandling och registerföring av personuppgifter som kräver praktisk och teknisk specialiserad sakkunskap. Antalet besvär har traditionellt varit relativt obetydligt i dessa fall.
Enligt paragrafens 3 mom. finns bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut som gäller vite i viteslagen.