Regeringens proposition
RP
78
2018 rd
REGERINGENS PROPOSITION TILL RIKSDAGEN MED FÖRSLAG TILL LAGAR OM ÄNDRING AV LAGAR SOM HAR SAMBAND MED GENOMFÖRANDET AV EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING OM KVICKSILVER
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I denna proposition föreslås det att kemikalielagen, avfallslagen, miljöskyddslagen, lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och strafflagen ändras så att det i dem föreskrivs om de åtgärder som genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning om kvicksilver förutsätter, såsom om tillsynsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna och om påföljderna för brott mot skyldigheterna i förordningen. I kemikalielagen och avfallslagen föreslås också ändringar av teknisk karaktär.  
Lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt. 
ALLMÄN MOTIVERING
1
Inledning
Minamatakonventionen om kvicksilver godkändes i oktober 2013. Konventionen har undertecknats av 128 stater och hittills ratificerats av 91 stater. Konventionen trädde internationellt i kraft den 16 augusti 2017, och för Finlands del den 30 augusti 2017. 
Konventionen omfattar kvicksilvrets hela livscykel med syftet att skydda människors hälsa och miljön. Konventionen är synnerligen viktig för Finland och de arktiska länderna, eftersom kvicksilver är ett giftigt ämne som sprider sig långa vägar och ansamlas i polarområdena. Den anger restriktioner för primär brytning av och internationell handel med kvicksilver, förbjuder tillverkning, import och export av ett stort antal produkter med kvicksilver tillsatt, föreskriver förbud eller villkor för flera tillverkningsprocesser där kvicksilver används och uppmanar till att nya användningsområden för kvicksilver i produkter och industriella processer motverkas. I konventionen föreskrivs dessutom åtgärder för minskade utsläpp av kvicksilver i icke-industriell och småskalig guldutvinning och i mer omfattande industriell verksamhet, bland annat genom användning av bästa tillgängliga teknik. Den kräver även att lagring och hantering av kvicksilveravfall sker på ett miljömässigt hållbart sätt. 
Inom Europeiska unionen genomfördes Minamatakonventionen genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008, nedan kvicksilverförordningen, och konventionen är således en del av internationella åtgärder för att minska de skadliga verkningarna av kvicksilver. Samtidigt upphävdes Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1102/2008 om exportförbud för metalliskt kvicksilver och vissa kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar och säker förvaring av metalliskt kvicksilver, nedan förordningen om exportförbud för kvicksilver
Syftet med förordningen om exportförbud för kvicksilver, som upphävdes genom kvicksilverförordningen, var att genom att minska kvicksilverutbudet på den globala marknaden minska risken för att människor och miljön exponeras för kvicksilver, eftersom kvicksilver är giftigt för människan, ekosystem och vilda djur och växter. I syfte att uppnå målen föreskrevs det i förordningen om exportförbud för kvicksilver om förbud mot export av kvicksilver och kvicksilverföreningar till länder utanför unionen och om krav på säker förvaring av metalliskt kvicksilver som är att betrakta som avfall. Genom kvicksilverförordningen säkerställs det att förpliktelserna i Minamatakonventionen uppfylls. Genom förordningen kompletteras exportförbudet i förordningen om exportförbud för kvicksilver med importförbud för kvicksilver, kvicksilverföreningar och kvicksilveravfall, förbud mot export, import och tillverkning av produkter med kvicksilver tillsatt, restriktioner för användning och lagring av kvicksilver, kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar samt krav på lagring och bortskaffande av avfall och kvicksilveravfall. 
Kvicksilverförordningen är direkt tillämplig lagstiftning. I förordningen riktas dock vissa skyldigheter till medlemsstaterna vad gäller genomförandet av förordningen. Enligt artikel 16 i kvicksilverförordningen ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelse av förordningen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Enligt kvicksilverförordningen ska sanktionerna vara effektiva, proportionella och avskräckande. Påföljderna i de lagar som föreslås bli ändrade motsvarar påföljderna enligt de nationella författningarna om genomförande av förordningen om exportförbud för kvicksilver, dock med beaktande av de behövliga ändringar som följer av kvicksilverförordningen. I 46 § i kemikalielagen föreskrivs det om behörigheten för en tillsynsmyndighet enligt kemikalielagen att med tillsynsmetoder ingripa i verksamhetsutövarens verksamhet, om bestämmelserna i kemikalielagen eller i Europeiska unionens kemikalielagstiftning inte iakttas i verksamheten. I avfallslagens bestämmelser om förvaltningstvång tas det in en hänvisning till kvicksilverförordningen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. 
Dessutom görs det i straffbestämmelserna i kemikalielagen och avfallslagen samt i bestämmelserna om miljöförstöring i strafflagen de ändringar som följer av kvicksilverförordningen. Syftet med straffbestämmelserna är särskilt att förebygga verksamhet som strider mot kvicksilverförordningen.  
Enligt artikel 17 i förordningen ska medlemsstaterna utse de behöriga myndigheter som ansvarar för att fullgöra skyldigheterna enligt förordningen. De skyldigheter som krävs för det nationella genomförandet av kvicksilverförordningen införlivas i den nationella lagstiftningen genom de föreslagna lagarna. 
De behövliga bestämmelserna för genomförande av kvicksilverförordningen skulle införlivas i den nationella lagstiftningen senast den 1 januari 2018. Förordningens bestämmelser om klor-alkaliproduktion trädde i kraft den 11 december 2017. 
2
Nuläge och föreslagna ändringar
2.1
Gällande nationell lagstiftning
De skyldigheter som gäller de nationella åtgärderna för genomförande av den genom kvicksilverförordningen upphävda förordningen om exportförbud för kvicksilver har genomförts genom bestämmelserna om tillsyn, behöriga myndigheter och straff i kemikalielagen, avfallslagen och miljöskyddslagen samt genom bestämmelserna om miljöförstöring i 48 kap. 1 § i strafflagen. 
Tillsynsmyndigheter 
Säkerhets- och kemikalieverket ska enligt 8 § i kemikalielagen övervaka att kemikalielagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt EU:s kemikalielagstiftning särskilt i fråga om de uppgifter som gäller marknadskontroll av kemikalier iakttas. Finlands miljöcentral övervakar i enlighet med 9 § i kemikalielagen att vissa EU-förordningar och internationella avtal följs. Arbetarskyddsmyndigheten övervakar i enlighet med 10 § i kemikalielagen användningsförhållandena för kemikalier och att arbetsgivarens skyldigheter följs i sådant arbete där arbetsgivaren är skyldig att följa arbetarskyddslagen. Närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten övervakar i enlighet med 11 § i kemikalielagen användningsförhållandena för kemikalier vid tillsynen enligt miljöskyddslagen över verksamheter som medför risk för förorening av miljön, till den del tillsynen gäller verksamhetsutövarens skyldighet att sörja för förebyggande och avvärjande av miljöolägenheter i samband med användning och lagring av kemikalier. Tullen övervakar i enlighet med 13 § i kemikalielagen att förutsättningarna för import och export av kemikalier och varor som innehåller sådana uppfylls. Tullen har dessutom till uppgift att övervaka att exportförbudet enligt artikel 1 i förordningen om exportförbud för kvicksilver iakttas. 
Närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndighet som avses i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) är allmänna tillsynsmyndigheter enligt 24 § i avfallslagen. De har tillsyn över att lagen och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den följs. De har dessutom tillsyn över att artiklarna 2, 3.1 och 4.1 i förordningen om exportförbud för kvicksilver följs. 
Finlands miljöcentral har enligt 25 § i avfallslagen tillsyn över att bestämmelserna om internationella avfallstransporter följs, och dessutom har Tullen inom sitt ansvarsområde tillsyn över att exportförbudet enligt artikel 1 i förordningen om exportförbud för kvicksilver följs. 
I 122 § i avfallslagen föreskrivs det om rätten för tillsynsmyndigheten, miljöministeriet och Finlands miljöcentral eller en tjänsteman eller tjänsteinnehavare som förordnats av någon av dem att få uppgifter för tillsynen över efterlevnaden av avfallslagen och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den samt för tillsynen över efterlevnaden av förordningen om exportförbud för kvicksilver, och för verkställigheten av lagen.  
Enligt 221 § 1 mom. i miljöskyddslagen ska bestämmelserna i förordningen om exportförbud för kvicksilver iakttas vid behandlingen av tillstånds- och anmälningsärenden enligt miljöskyddslagen. Vid tillsynen över efterlevnaden av förordningen om exportförbud för kvicksilver iakttas vad som föreskrivs om tillsynen över efterlevnaden av miljöskyddslagen samt bestämmelser som utfärdats och villkor och förelägganden som meddelats med stöd av den. 
I 2 § i lagen om Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (669/2008) föreskrivs det som en av verkets uppgifter att sköta den styrning och tillsyn som föreskrivs för verket i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Enligt 2 § i lagen om regionförvaltningsverken (896/2009) sköter regionförvaltningsverken uppgifter som särskilt föreskrivits för dem inom social- och hälsovård.  
Syftet med lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) är att förbättra patientsäkerheten och kvaliteten på hälso- och sjukvårdstjänster. I 24 § i den lagen föreskrivs det om styrning, övervakning och om arbetsfördelningen mellan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården styr och övervakar på riksnivå de yrkesutbildade personerna inom hälso- och sjukvården. Regionförvaltningsverket leder och övervakar den verksamhet som utövas av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården inom verkets verksamhetsområde. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården leder regionförvaltningsverkens verksamhet i syfte att förenhetliga deras verksamhetsprinciper, förfaringssätt och beslutspraxis.  
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården behandlar ärenden i anslutning till styrningen och övervakningen av de yrkesutbildade personerna inom hälso- och sjukvården i synnerhet när det är fråga om principiellt viktiga och vittsyftande ärenden eller misstanke om felbehandling. 
Om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården, såsom en tandläkare, försummar någon skyldighet enligt lagen, fullgör sådana uppgifter för vilka hans eller hennes utbildning eller yrkesskicklighet ska anses otillräcklig eller hans eller hennes verksamhetsmöjligheter begränsade eller annars handlar felaktigt eller klandervärt, kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården enligt lagens 26 § ge påföljder av olika grad. Dessa omfattar bl.a. närmare föreskrifter och anvisningar, begränsning av rätten att utöva yrket och återkalla den rätt att utöva yrket som beviljats. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket kan också i lindrigare fall ge en anmärkning eller fästa personens uppmärksamhet på vikten av ändamålsenlig yrkesutövning. Enligt lagens 33 § kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården även ge en skriftlig varning. 
Behöriga myndigheter 
Säkerhets- och kemikalieverket och Finlands miljöcentral är i enlighet med vad som anges i 15 § i kemikalielagen behöriga myndigheter enligt EU:s kemikalielagstiftning och vissa internationella avtal. 
Enligt 22 § i avfallslagen är Finlands miljöcentral den behöriga myndighet som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall, nedan avfallstransportförordningen, och som ansvarar för samarbetet med andra behöriga myndigheter vid övervakningen av internationella avfallstransporter. Finlands miljöcentral är också kontaktorgan enligt avfallstransportförordningen. Finlands miljöcentral är dessutom behörig myndighet enligt förordningen om exportförbud för kvicksilver. 
2.2
De viktigaste förslagen
Av tillsynsmyndigheterna enligt kemikalielagen föreslås det i propositionen att Säkerhets- och kemikalieverket ska vara myndighet som övervakar att kraven på framställning och utsläppande på marknaden av produkter med kvicksilver tillsatt följs samt närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten myndigheter som övervakar att kraven på användning och lagring av kvicksilver följs.  
Enligt förslaget övervakar Tullen att import- och exportförbudet för kvicksilver och visa kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar följs, med stöd av kemikalielagen när det är fråga om import och export av kemikalier, och med stöd av avfallslagen när det är fråga om import av avfall.  
Tillsynsmyndigheterna enligt avfallslagen, dvs. närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten, föreslås vara myndigheter som har tillsyn över att de krav som gäller amalgamavskiljare, amalgamavfall, tillfällig lagring och bortskaffande av avfall och kvicksilveravfall, rapportering om stora kvicksilverkällor samt spårbarhet för kvicksilveravfall följs.  
Vid behandlingen av tillstånds- och anmälningsärenden enligt miljöskyddslagen ska bestämmelserna i kvicksilverförordningen iakttas. Vid tillsynen över att bestämmelserna om användning och tillfällig lagring av kvicksilver, kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar och om avfall och kvicksilver i kvicksilverförordningen följs ska dessutom vad som föreskrivs om tillsynen över efterlevnaden av miljöskyddslagen samt de bestämmelser som utfärdats och villkor och förelägganden som meddelats med stöd av den iakttas.  
Finlands miljöcentral och Säkerhets- och kemikalieverket ska enligt förslaget vara behöriga myndigheter enligt kvicksilverförordningen.  
Det föreslås att bestämmelser om straff för brott mot skyldigheterna i kvicksilverförordningen ska ingå i 59 § i kemikalielagen och 147 § i avfallslagen. Det föreslås att brott mot de skyldigheter som gäller kvicksilver i form av ämnen, blandningar och varor (produkter) ska betraktas som kemikalieförseelser enligt kemikalielagen. Enligt förslaget ska det i avfallslagen föreskrivas om straff för brott mot avfallslagen när det är fråga om brott mot de skyldigheter som gäller kvicksilver som ska betraktas som avfall.  
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken ska i enlighet med sin arbetsfördelning övervaka de yrkesutbildade personerna inom hälso- och sjukvården vad gäller artikel 10.1 och 10.2 i kvicksilverförordningen. I punkterna i fråga föreskrivs det om användningen av tandamalgam. Tandamalgam får från och med den 1 januari 2019 användas endast i fördoserad, inkapslad form. Tandläkares användning av kvicksilver i bulk ska vara förbjuden. Dessutom föreskrivs det i fråga om sårbara befolkningsgrupper att tandamalgam från och med den 1 juli 2018 inte får användas vid tandvårdsbehandlingar av mjölktänder, barn under 15 år och gravida eller ammande kvinnor, såvida inte tandläkaren bedömer att det är absolut nödvändigt på grund av patientens särskilda medicinska behov. 
Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården innehåller bestämmelser om yrkesetiska skyldigheter och bestämmelser om verksamhet som strider mot skyldigheterna. Enligt 15 § i den lagen ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården i sin yrkesutövning tillämpa allmänt godtagna och beprövade metoder. I paragrafen förutsätts dessutom att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården i samband med yrkesutövningen opartiskt ska beakta den nytta och de eventuella olägenheter den medför för patienten. Om tandläkaren handlar i strid med artikel 10.1 och 10.2 i kvicksilverförordningen, innebär det i regel brott mot 15 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. I sådana fall kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket ge påföljder enligt 26 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. 
Social- och hälsovårdsministeriet är den myndighet som upprättar en i artikel 10.3 i kvicksilverförordningen avsedd handlingsplan med de åtgärder som de avser att genomföra för att fasa ut användningen av tandamalgam. Någon särskild bestämmelse om frågan föreslås inte ingå i den nationella lagstiftningen. Ministeriet ansvarar för den allmänna planeringen, styrningen och övervakningen av sitt ansvarsområde bl.a. med stöd av folkhälsolagen (66/1972), lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) och hälsoskyddslagen (763/1994). 
Det föreslås att bestämmelserna om miljöförstöring enligt 48 kap. 1 § i strafflagen ändras till följd av kvicksilverförordningen.  
3
Propositionens konsekvenser
Det bedöms att myndigheternas uppgifter som helhet kommer att öka rätt så lite jämfört med nuläget. Redan nu kan tillsynsmyndigheterna enligt avfallslagen övervaka att de skyldigheter som gäller kvicksilver och kvicksilverföreningar som betraktas som avfall iakttas. I Finland utövas exempelvis inte sådan i kvicksilverförordningen avsedd icke-industriell och småskalig utvinning och bearbetning av guld där kvicksilveramalgamering används för att utvinna guld ur malm. I Finland drivs för närvarande endast en industrianläggning i vars produktion det uppkommer metalliska kvicksilver. Nya produkter med kvicksilver tillsatt eller nya processer håller uppenbarligen inte på att tas i bruk i vårt land. Övervakningen av användningen av tandamalgam är en ny uppgift för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket. Den nuvarande tillsynspraxisen inom arbetarskyddet ändras inte. Det bedöms att den behöriga myndighetens uppgifter kräver personalresurser på ca 0,5 månadsverken per år både vid Finlands miljöcentral och vid Säkerhets- och kemikalieverket. 
Förslaget bedöms inte ha några andra konsekvenser. De föreslagna ändringarna beror på det nationella genomförandet av kvicksilverförordningen.  
4
Beredningen av propositionen
Ärendet har beretts vid miljöministeriet i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet, Säkerhets- och kemikalieverket och Finlands miljöcentral.  
Yttrande om regeringens utkast till proposition begärdes av de viktigaste intressentgrupperna. Begäran om yttrande publicerades på tjänsten utlåtande.fi, och yttrande fick lämnas även av andra än de som nämndes i sändlistan för begäran. I samband med remissbehandlingen sändes propositionen till rådet för bedömning av lagstiftningen. 
Sammanlagt kom det in tio yttranden. Yttrande lämnades av justitieministeriet, Säkerhets- och kemikalieverket, Finlands Kommunförbund rf, social- och hälsovårdsministeriet, Institutet för hälsa och välfärd, Arbetshälsoinstitutet, Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland, Tullen, Kemiindustrin Kl rf samt Miljöindustrin och -tjänster YTP rf 
I största delen av yttrandena understöddes de föreslagna lagändringarna eller så konstaterades det att det inte finns något att kommentera i propositionsutkastet. I några yttranden framfördes enstaka ändrings- och korrigeringsförslag, som till behövliga delar har beaktats vid den fortsatta beredningen. Utifrån justitieministeriets yttrande har det gjorts ändringar i straffbestämmelserna. Med anledning av remissyttrandena har formuleringen i vissa paragrafer i lagförslagen förtydligats och detaljmotiveringen preciserats. Likaså har konsekvenserna av genomförandet av kvicksilverförordningen i Finland preciserats. 
5
Samband med andra propositioner
Regeringen överlämnade den 8 mars 2018 regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om verkställigheten av landskapsreformen och om omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter (RP 14/2018 rd). Genom den propositionen genomförs i enlighet med den föreslagna landskapslagen överföringen av uppgifter från staten och kommunerna till landskapen. I den propositionen ingår dessutom förslag till omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter. Genom den propositionen föreslås det att Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet inrättas, som ska tilldelas största delen av de uppgifter som för närvarande sköts av regionförvaltningsverken och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, vilka enligt förslaget ska läggas ner. Till den nya myndigheten överförs också en del av de uppgifter som hör till närings-, trafik- och miljöcentralerna samt till utvecklings- och förvaltningscentralen för närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråerna, vilka alla enligt förslaget ska läggas ner. Ändringarna av de anknytande lagarna i propositionen medför för de föreslagna lagändringarna i denna proposition närmast konsekvenser som hör samman med omorganiseringen av statens tillsynsuppgifter.  
Vi miljöministeriet bereds för närvarande en proposition som gäller en ändring av miljöskyddslagen och som antagligen överlämnas under vårsessionen 2018. I den propositionen föreskrivs det om det allmänna anmälningsförfarandet. Ändringen har inte konsekvenser för miljöskyddslagens 225 § 1 mom., som föreslås bli ändrat i denna proposition.  
DETALJMOTIVERING
1
Lagförslag
1.1
Kemikalielagen
6 §Definitioner. Det föreslås att 1 punkten underpunkt g ändras så att det i stället för till förordningen om exportförbud för kvicksilver hänvisas till kvicksilverförordningen.  
8 §Säkerhets- och kemikalieverket. Det föreslås att paragrafen ändras så att det i den föreskrivs om att det i Säkerhets- och kemikalieverkets uppgifter ingår att övervaka att de förbud och restriktioner följs som gäller framställning och utsläppande på marknaden av i artikel 5 i kvicksilverförordningen avsedda produkter med kvicksilver tillsatt och av i artikel 8 i den förordningen avsedda nya produkter med kvicksilver tillsatt. I paragrafen föreslås dessutom en förtydligande ändring av teknisk natur. 
11 §Närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten. Till 1 mom. föreslås det att det fogas en ny 5 punkt så att närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten ska övervaka att de förbud som gäller artikel 7 i kvicksilverförordningen föreskriven användning och tillfällig lagring av kvicksilver, kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar, i artikel 8 i den förordningen föreskrivna nya tillverkningsprocesser som inbegriper användning av tillsatt kvicksilver eller kvicksilverföreningar och i artikel 9 i den förordningen föreskriven användning av kvicksilver iakttas. I 1 mom. 4 punkten föreslås också behövliga tekniska ändringar. I den svenska språkdräkten har det dessutom gjorts vissa lagtekniska preciseringar. 
13 §Tullen. Det föreslås att 2 mom. 6 punkten ändras så att det hör till Tullen att övervaka att kvicksilverförordningens exportrestriktioner enligt artikel 3 och importrestriktioner enligt artikel 4 för kvicksilver, kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar samt förbud enligt artikel 5 mot export och import av produkter med kvicksilver tillsatt iakttas. 
15 §Behöriga myndigheter. Det föreslås att 1 mom. ändras så att Säkerhets- och kemikalieverket är behörig myndighet enligt artikel 8.3 i kvicksilverförordningen, när det är fråga om nya tillverkningsprocesser och utsläppande på marknaden av nya produkter med kvicksilver tillsatt. 
Det föreslås att 2 mom. ändras så att Finlands miljöcentral är behörig myndighet enligt artikel 17 i kvicksilverförordningen, till den del det inte är fråga om den myndighet som avses i artikel 8.3 i den förordningen. 
59 §Kemikalieförseelse. Det föreslås att 5 mom. 4 punkten ändras så att följande överträdelser av artiklar i kvicksilverförordningen betraktas som kemikalieförseelser: brott mot de exportrestriktioner för kvicksilver, kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar som avses i artikel 3, import i strid med den restriktion för import av kvicksilver, kvicksilverblandningar eller kvicksilverföreningar för andra syften än bortskaffande som avfall som avses i artikel 4, brott mot det förbud mot import, export och tillverkning av produkter med kvicksilver tillsatt som avses i artikel 5, brott mot det förbud mot användning av kvicksilver och kvicksilverföreningar som avses i artikel 7.1 och 7.2, brott mot den skyldighet som gäller mellanlagring av kvicksilver, kvicksilverföreningar eller kvicksilverblandningar och som avses i artikel 7.3, brott mot det förbud mot tillverkning och utsläppande på marknaden av nya produkter med kvicksilver tillsatt som avses i artikel 8.1, det förbud mot nya tillverkningsprocesser som avses i artikel 8.2 och förbudet i artikel 9 mot icke-industriell och småskalig utvinning och bearbetning av guld där kvicksilveramalgamering används för att utvinna guld ur malm. Dessutom föreslås det att det föreskrivs att försummelse av den skyldighet att lämna uppgifter som avses i artikel 8.3 i kvicksilverförordningen och som gäller nya produkter med kvicksilver tillsatt och nya tillverkningsprocesser ska vara straffbart. 
1.2
Avfallslagen
2 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att 4 mom. ändras så att det i momentet hänvisas till kvicksilveravfall enligt artikel 2.5 i kvicksilverförordningen och till sådant kvicksilver och sådana kvicksilverföreningar, i ren form eller i blandningar, från stora källor som avses i artikel 11 i den förordningen. Syftet med bestämmelsen är att förtydliga till vilka delar avfallslagen tillämpas på sådant kvicksilver och sådana kvicksilverblandningar och kvicksilverföreningar som betraktas som avfall och som avses i kvicksilverförordningen. Enligt artikel 2.5 i kvicksilverförordningen avses med kvicksilveravfall metalliskt kvicksilver som betecknas som avfall i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG, nedan avfallsdirektivet. Enligt artikel 11 i kvicksilverförordningen ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.5 i den förordningen, kvicksilver och kvicksilverföreningar, i ren form eller i blandningar, från någon av det stora källor som aves i artikel 11 betraktas som avfall och bortskaffas.  
22 §.Statliga myndigheter. Det föreslås att 3 mom. ändras så att Finlands miljöcentral är behörig myndighet enligt artikel 17 i kvicksilverförordningen, till den del det inte är fråga om den myndighet som avses i artikel 8.3 i den förordningen. Det föreslås att Säkerhets- och kemikalieverket är behörig myndighet enligt artikel 17 i kvicksilverförordningen, när det är fråga om nya tillverkningsprocesser och utsläppande på marknaden av nya produkter med kvicksilver tillsatt.  
24 §. Allmänna tillsynsmyndigheter. Det föreslås att 1 mom. ändras så att närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndighet som avses i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) utöver den allmänna tillsynen över att lagen och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den följs även har tillsyn över att kvicksilverförordningens bestämmelser i artikel 10.4 om kraven på amalgamavskiljare vid tandvårdsinrättningar, i artikel 10.6 om ordnande av avfallshantering för amalgamavfall som uppstår vid tandvårdsinrättningar, i artikel 11 om avfall från stora källor, i artikel 12 om rapportering om stora kvicksilverkällor, i artikel 13.1 och 13.3 om tillfällig lagring och bortskaffande av kvicksilveravfall och i artikel 14 om spårbarhet för kvicksilveravfall följs. 
25 §.Övriga tillsynsmyndigheter. Det föreslås att 4 mom. ändras så att Tullen övervakar att importrestriktionen enligt artikel 4 i kvicksilverförordningen iakttas, när det är fråga om import av kvicksilveravfall för bortskaffande som avfall. I paragrafen föreslås samtidigt en teknisk ändring i fråga om Tullens benämning.  
118 §.Bokföringsskyldighet och skyldighet att lämna uppgifter. Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Momentet föreslås innehålla en informativ hänvisning till artikel 14 i kvicksilverförordningen, där det föreskrivs om skyldigheten för aktörer som driver anläggningar som utför tillfällig lagring av kvicksilveravfall och för aktörer som driver anläggningar som utför omvandling och, i tillämpliga fall, solidifiering av kvicksilveravfall att upprätta ett informationsregister för spårning av kvicksilveravfall. Enligt skäl 26 i ingressen till kvicksilverförordningen är informationsregistret en del av det register som krävs enligt avfallsdirektivet. Avfallsdirektivet har i huvudsak genomförts genom avfallslagen och statsrådets förordning om avfall (179/2012).  
122 §.Rätt att få uppgifter. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det i stället för till förordningen om exportförbud för kvicksilver hänvisas till kvicksilverförordningen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. 
126 §.Åtgärder vid förseelser eller försummelser. Till 1 mom. 1 punkten föreslås det att det fogas en hänvisning som gäller åtgärder vid brott mot kvicksilverförordningen eller en bestämmelse som utfärdats med stöd av den. 
147 §.Straffbestämmelser. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det i 19 föreskrivs att följande överträdelser av artiklar i kvicksilverförordningen betraktas som brott mot avfallslagen: brott mot restriktionen enligt artikel 4.1 för import av kvicksilver, kvicksilverblandningar eller kvicksilveravfall för bortskaffande som avfall, brott mot kravet enligt artikel 10.4 att utrusta tandvårdsinrättningar med amalgamavskiljare som tillhandahåller den avskiljningsgrad som krävs eller att underhålla amalgamavskiljaren, brott mot skyldigheten enligt artikel 10.6 att ordna avfallshantering för amalgamavfall och brott mot kravet enligt artikel 11 på bortskaffande av avfall från stora källor. Det föreslås även att försummelse av den skyldighet att lämna uppgifter som avses i artikel 12 eller artikel 14.4 i kvicksilverförordningen straffas som brott mot avfallslagen. När det gäller kraven enligt artikel 13.1 och 13.3 i kvicksilverförordningen i fråga om tillfällig lagring och bortskaffande av kvicksilveravfall iakttas skyldigheterna enligt lagstiftningen om avstjälpningsplatser. Brott mot dessa skyldigheter är straffbara enligt bestämmelser annanstans i lagstiftningen. 
1.3
Miljöskyddslagen
221 §.Särskilda bestämmelser om kvicksilver. I propositionen föreslås det att det i 1 mom. i stället för till förordningen om exportförbud för kvicksilver hänvisas till kvicksilverförordningen vid behandlingen av tillstånds- och anmälningsärenden enligt den lagen. Dessutom föreslås det att det till 2 mom. fogas ett omnämnande att det vid tillsynen över att kvicksilverförordningens artikel 7 om industriell verksamhet, artikel 8.1–8.3 om nya produkter med kvicksilver tillsatt och nya tillverkningsprocesser, artikel 11 om avfall från stora källor, artikel 12 om rapportering om stora källor, artikel 13.1 och 13.3 om tillfällig lagring och bortskaffande av kvicksilveravfall och artikel 14 om spårbarhet följs, iakttas vad som föreskrivs om tillsynen över efterlevnaden av miljöskyddslagen och de bestämmelser som utfärdats och villkor och förelägganden som meddelats med stöd av den.  
225 §.Brott mot miljöskyddslagen. Det föreslås att 1 mom. ändras så att 8 punkten upphävs, eftersom det föreslås att det i avfallslagen föreskrivs om tillsynen över den rapporteringsskyldighet om stora källor som avses i artikel 12 i kvicksilverförordningen och om straffbarheten för försummelse att rapportera. Enligt artikel 11 i kvicksilverförordningen betraktas kvicksilver och kvicksilverblandningar från stora källor som avfall i den mening som avses i avfallsdirektivet, till följd av vilket det föreslås att det föreskrivs om även försummelse av rapporteringsskyldigheten om stora källor i 147 § i avfallslagen. Eftersom 8 punkten upphävs blir nuvarande 9 punkten 8 punkt, och i 7 punkten görs på motsvarande sätt en teknisk ändring till följd av det. 
1.4
Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården
24 §Styrning och tillsyn. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det hänvisas till kvicksilverförordningen. Av det följer att nuvarande 4 mom. blir 5 mom. Enligt det nya 4 mom. har Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken till uppgift att i enlighet med arbetsfördelningen i 2 och 3 mom. övervaka iakttagandet av de förbud och begränsningar som gäller användningen av tandamalgam och som avses i artikel 10.1 och 10.2 i kvicksilverförordningen.  
1.5
Strafflagen
48 kap. Om miljöbrott
1 §. Miljöförstöring.  
Det föreslås att paragrafen ändras så att bestämmelsen om brott mot förordningen om exportförbud för kvicksilver stryks och att det till paragrafen fogas bestämmelser om de påföljder för brott mot kvicksilverförordningen som förutsätts enligt artikel 16 i den förordningen i fall där gärningen är ägnad att förorena miljön, orsaka andra motsvarande skadliga förändringar i miljön, skräpa ned miljön eller förorsaka fara för hälsan. 
Den påföljd som avses i bestämmelsen kan bli aktuell särskilt om man handlar i strid med de restriktioner för tillverkning av och handel med kvicksilver, kvicksilverföreningar, kvicksilverblandningar och produkter med kvicksilver tillsatt eller i strid med de restriktioner för användning och lagring av kvicksilver, kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar eller försummar skyldigheterna som gäller bortskaffande av avfall och kvicksilveravfall. 
Sådant kvicksilver, sådan kvicksilverförening, kvicksilverblandning och produkt med kvicksilver tillsatt som avses i kvicksilverförordningen ingår per definition i de allmänna begreppen ”ämne”, ”preparat” och ”produkt” som används i strafflagen. På motsvarande sätt inbegriper begreppet ”avfall” som används i strafflagen även kvicksilveravfall. De gärningar som är straffbara har tagits in som nya underpunkter till punkterna i 48 kap. 1 § 1 mom. i strafflagen. Avsikten är att strafflagens bestämmelse om brott mot kvicksilverförordningen ska tolkas på ett med kvicksilverförordningen förenligt sätt.  
Gärningen eller försummelsen förutsätter uppsåtlighet eller grov oaktsamhet, och påföljden för miljöförstöring är böter eller fängelse i högst två år. I 48 kap. i strafflagen förskrivs det också om grov miljöförstöring och miljöförseelse. 
Det föreslås att det föreskrivs om de andra i artikel 16 i kvicksilverförordningen avsedda påföljderna i speciallagarna i fråga. 
1.6
Strafflagen
48 kap. Om miljöbrott
Genom lagförslaget föreslås det att det stiftas en ny lag om ändring av 48 kap. 1 § i strafflagen som ska innehålla bestämmelser om brott mot fartygsåtervinningsförordningen och samtidigt upphävs lag 630/2017, som ännu inte trätt i kraft. Lagändringen behövs av lagtekniska skäl, så att bestämmelserna bildar en konsekvent helhet. Lagen föreslås träda i kraft vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet. 
2
Närmare bestämmelser och föreskrifter
Samtidigt med denna proposition har de ändringar som genomförandet av kvicksilverförordningen förutsätter i statsrådets förordning om avstjälpningsplatser (331/2013), nedan avstjälpningsplatsförordningen, samt statsrådets förordning om upphävande av statsrådets beslut om amalgamhaltigt avloppsvatten och avfall (112/1997) beretts.  
Det föreslås att behövliga ändringar som gäller tillfällig lagring och bortskaffande av kvicksilveravfall görs i avstjälpningsplatsförordningen. Det föreslås även att en definition av kvicksilveravfall tas in i förordningen och att vissa andra terminologiska ändringar görs i förordningen. 
Det föreslås att statsrådets beslut om amalgamhaltigt avloppsvatten och avfall upphävs, eftersom det föreskrivs om skyldigheter som gäller amalgamavskiljare och amalgamavfall i artikel 10 i kvicksilverförordningen.  
3
Ikraftträdande
Lagarna föreslås träda i kraft så snart som möjligt. 
Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 
Lagförslag
1. 
Lag  
om ändring av kemikalielagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i kemikalielagen (599/2013) 6 § 1 punkten underpunkt g, 8 §, 11 § 1 mom., 13 § 2 mom. 6 punkten, 15 § och 59 § 5 mom. 4 punkten samt, som följer: 
6 § 
Definitioner 
I denna lag avses med 
1) Europeiska unionens kemikalielagstiftning följande EU-förordningar och med stöd av dem utfärdade rättsakter:
g) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008, nedan kvicksilverförordningen,
 
8 § 
Säkerhets- och kemikalieverket 
Säkerhets- och kemikalieverket övervakar att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas samt att Reach-förordningen, CLP-förordningen, tvätt- och rengöringsmedelsförordningen och biocidförordningen samt de förbud och begränsningar i fråga om framställning och utsläppande på marknaden som avses i artiklarna 3 och 4 i POP-förordningen och i artiklarna 5 och 8 i kvicksilverförordningen följs, om inte något annat föreskrivs i denna lag. 
11 § 
Närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten 
Vid tillsynen enligt miljöskyddslagen över verksamheter som medför risk för förorening av miljön övervakar närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten att 
1) denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas, 
2) de villkor och förutsättningar för användningen av biocidprodukter som anges i ar-tikel 17 i biocidförordningen eller i ett beslut om godkännande enligt 30 § i denna lag uppfylls, 
3) bestämmelserna om användningen av ämnen i artiklarna 3 och 4 i POP-förordningen följs, 
4) bestämmelserna om användningsförhållanden för ämnen och säkerhetsåtgärder i artiklarna 14 och 37, om användningen av tillståndspliktiga ämnen i avdelning VII och om begränsningar för ämnen i artikel 67 i Reach-förordningen följs, till den del tillsynen gäller verksamhetsutövares skyldighet att sörja för förebyggande och avvärjande av miljöolägenheter i samband med användning och lagring av kemikalier, 
5) skyldigheterna i fråga om användning och tillfällig lagring av kvicksilver, kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar i artikel 7, förbuden mot användning av tillsatt kvicksilver och kvicksilverföreningar i artikel 8 och förbuden mot användning av kvicksilver i artikel 9 i kvicksilverförordningen iakttas.  
13 § 
Tullen 
Vid tillsynen över att Europeiska unionens kemikalielagstiftning iakttas är det Tullens uppgift att särskilt se till att 
6) exportrestriktionerna i fråga om kvicksilver, kvicksilverföreningar och kvicksilver-blandningar i artikel 3 i kvicksilverförordningen och importrestriktionerna i artikel 4 i den förordningen samt förbudet mot export och import av produkter med tillsatt kvick-silver i artikel 5 i den förordningen iakttas,  
15 § 
Behöriga myndigheter 
Säkerhets- och kemikalieverket är behörig myndighet enligt artikel 121 i Reach-förordningen, artikel 43 i CLP-förordningen, artikel 81 i biocidförordningen och artikel 8 i tvätt- och rengöringsmedelsförordningen samt utsett organ enligt artikel 45 i CLP-förordningen. Säkerhets- och kemikalieverket är dessutom behörig myndighet enligt artikel 8.3 i kvicksilverförordningen. 
Finlands miljöcentral är behörig myndighet enligt artikel 15 i POP-förordningen och artikel 17 i kvicksilverförordningen, till den del det inte är fråga om den myndighet som avses i artikel 8.3 i kvicksilverförordningen, samt utsedd nationell myndighet enligt artikel 4 i PIC-förordningen. Finlands miljöcentral är dessutom utsedd nationell myndighet enligt Rotterdamkonventionen, om inte något annat följer av PIC-förordningen. 
59 § 
Kemikalieförseelse 
Om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, ska för kemikalieförseelse också dömas den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 
4) bryter mot exportrestriktionerna enligt artikel 3, importrestriktionerna enligt artikel 4, förbudet mot export, import eller tillverkning enligt artikel 5, användningsförbudet enligt artikel 7.1 eller 7.2, skyldigheten till mellanlagring enligt artikel 7.3, förbudet mot tillverkning eller utsläppande på marknaden enligt artikel 8.1, förbudet mot nya tillverkningsprocesser enligt artikel 8.2 eller förbudet mot småskalig utvinning eller bearbetning av guld enligt artikel 9.1 i kvicksilverförordningen eller åsidosätter den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i artikel 8.3 i den förordningen. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
2. 
Lag 
om ändring av avfallslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i avfallslagen (646/2011) 2 § 4 mom., 22 § 3 mom., 24 § 1 mom., 25 § 4 mom., 122 § 1 mom., 126 § 1 mom. 1 punkten och 147 § 2 mom.,  
av dem 2 § 4 mom., 22 § 3 mom., 24 § 1 mom., 25 § 4 mom. och 122 § 1 mom. sådana de lyder i lag 1104/2011 och 147 § 2 mom. sådant det lyder i lag 626/2017, samt 
fogas till 118 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 528/2014, ett nytt 3 mom. som följer: 
2 § 
Tillämpningsområde 
Vad som i denna lag föreskrivs om avfall gäller kvicksilveravfall som avses i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008, nedan kvicksilverförordningen, samt sådant kvicksilver och sådana kvicksilverföreningar, i ren form eller i blandningar, från stora källor som avses i artikel 11 i den förordningen. 
22 § 
Statliga myndigheter 
Finlands miljöcentral är den behöriga myndighet som avses i avfallstransportförordningen och ansvarar för samarbetet med andra behöriga myndigheter vid övervakning av internationella avfallstransporter. Finlands miljöcentral är också kontaktorgan enligt avfallstransportförordningen. Finlands miljöcentral är dessutom behörig myndighet enligt kvicksilverförordningen, till den del det inte är fråga om den myndighet som avses i artikel 8.3 i den förordningen. 
24 § 
Allmänna tillsynsmyndigheter 
Allmänna tillsynsmyndigheter enligt denna lag är närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndighet som avses i lagen om kommunernas miljö-vårdsförvaltning (64/1986). De har tillsyn över att denna lag och de bestämmelser och före-skrifter som utfärdats med stöd av den följs. De har dessutom tillsyn över att artiklarna 10.4, 10.6, 11, 12, 13.1, 13.3 och 14 i kvicksilverförordningen följs.  
25 § 
Övriga tillsynsmyndigheter 
Tullen har inom sitt ansvarsområde tillsyn över att de bestämmelser om dryckesförpack-ningar enligt 68 § som ingår i denna lag eller utfärdats med stöd av den följs. I samarbete med Finlands miljöcentral övervakar Tullen också internationella avfallstransporter. Tullen har dessutom tillsyn över att den i artikel 4.1 i kvicksilverförordningen föreskrivna re-striktionen av import för bortskaffande som avfall följs. 
118 § 
Bokföringsskyldighet och skyldighet att lämna uppgifter 
Bestämmelser om skyldighet för verksamhetsutövare som driver anläggningar som utför tillfällig lagring av kvicksilveravfall och för verksamhetsutövare som driver anläggningar som utför omvandling och, i tillämpliga fall, solidifiering av kvicksilveravfall att upprätta ett register för att kunna spåra kvicksilveravfall och att lämna uppgifter till den behöriga myndigheten finns i artikel 14 i kvicksilverförordningen. 
122 § 
Rätt att få uppgifter 
Tillsynsmyndigheten, miljöministeriet och Finlands miljöcentral eller en tjänsteman eller tjänsteinnehavare som förordnats av någon av dem har rätt att på begäran för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den samt för tillsynen över efterlevnaden av kvicksilverförordningen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den, och för verkställigheten av lagen få 
126 § 
Åtgärder vid förseelser eller försummelser 
Tillsynsmyndigheten får 
1) förbjuda den som bryter mot denna lag, mot en förordning eller föreskrift eller ett beslut eller åläggande som utfärdats med stöd av den eller mot avfallstransportförordningen eller mot kvicksilverförordningen eller en bestämmelse som utfärdats med stöd av den att fortsätta eller upprepa det förfarande som strider mot bestämmelserna eller ålägga denne att fullgöra sina skyldigheter på något annat sätt, 
147 § 
Straffbestämmelser 
Den som på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet 
1) bryter mot förbudet enligt 13 § 1 mom. att överge avfall eller behandla det på ett okontrollerat sätt, 
2) bryter mot förbudet enligt 17 § 1 mom. att blanda upp farligt avfall, 
3) bryter mot förbudet enligt 18 § att förbränna avfall på Finlands vattenområde och i Finlands ekonomiska zon, 
4) försummar sin skyldighet enligt 28 § att ordna avfallshantering, 
5) överlämnar avfall till någon annan än en mottagare som avses i 29 §, 
6) försummar sin skyldighet enligt 31 §, 
7) försummar sin skyldighet enligt 35 § 3 mom. att föra avfallet till en mottagnings- eller behandlingsplats som kommunen har anvisat, 
8) försummar sin skyldighet enligt 40 § att ordna en mottagningsplats, 
9) försummar sin skyldighet enligt 41 § 1 mom. att överlämna avfall till fastighetsvis avfallstransport, 
10) försummar sin skyldighet enligt 46 § att ordna avfallshantering, 
11) försummar den i 49 § avsedda mottagningsskyldigheten för producenter, 
12) försummar sin skyldighet enligt 50 § att ordna en mottagningsplats, 
13) försummar den i 56 § avsedda mottagningsskyldigheten för distributörer, 
14) bryter mot det i 72 § avsedda nedskräpningsförbudet, 
15) försummar sin i 76 § avsedda insamlingsskyldighet, 
16) bryter mot ett förbud, en föreskrift eller ett villkor eller åsidosätter ett åläggande eller ett beslut som meddelats med stöd av 91 §, 96 § 2 mom., 103 § 2 mom., 125 §, 126 § 1 mom., 127 eller 128 §, 
17) bryter mot bestämmelserna i en förordning som utfärdats med stöd av 8 § 3 mom., 10 eller 14 §, 15 § 2 mom., 16 § 3 mom. eller 49 § 1 mom., 
18) i strid med denna lag, en bestämmelse som utfärdats med stöd av den, ett beslut i ett enskilt fall eller avfallstransportförordningen importerar eller exporterar avfall eller transiterar avfall genom finskt territorium, bortsett från försummelser som avses i 131 § 2 mom. 8 och 9 punkten, 
19) bryter mot restriktionen enligt artikel 4.1 i kvicksilverförordningen av import för bortskaffande som avfall, skyldigheten enligt artikel 10.4 i den förordningen att utrusta tandvårdsinrättningar med amalgamavskiljare som uppfyller kraven eller kravet att underhålla amalgamavskiljare, skyldigheten enligt artikel 10.6 i den förordningen att ordna avfallshantering för amalgamavfall, kraven enligt artikel 11 i den förordningen på bortskaffande av avfall från stora källor eller skyldigheten enligt artiklarna 12 eller 14.4 i den förordningen att lämna uppgifter, eller  
20) bryter mot den i artikel 7 i fartygsåtervinningsförordningen föreskrivna skyldigheten att utarbeta en återvinningsplan för fartyget,  
ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot avfallslagen dömas till böter. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
3. 
Lag 
om ändring av 221 och 225 § i miljöskyddslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i miljöskyddslagen (527/2014) 221 § och 225 § 1 mom., av dem 225 § 1 mom. sådant det lyder delvis ändrat i lagarna 423/2015 och 1063/2017, som följer: 
221 § 
Särskilda bestämmelser om kvicksilver 
Vid behandlingen av tillstånds- och anmälningsärenden enligt denna lag ska bestämmelser-na i artiklarna 7, 8.1–8.3, 11, 12, 13.1, 13.3 och 14 i Europaparlamentets och rådets förord-ning (EU) 2017/852 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008, nedan kvicksilverförordningen, iakttas. 
Vid tillsynen över att artiklarna 7, 8.1–8.3, 11, 12, 13.1, 13.3 och 14 i kvicksilverförord-ningen följs, tillämpas vad som föreskrivs om tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt bestämmelser som utfärdats och villkor och förelägganden som meddelats med stöd av den.  
225 § 
Brott mot miljöskyddslagen 
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 
1) åsidosätter en anmälningsskyldighet som avses i 99, 116, 118–120, 123, 136 eller 178 §, 
2) åsidosätter sin skyldighet enligt ett tillståndsvillkor i miljötillståndet eller sin skyldighet enligt ett föreläggande eller villkor som en myndighet har meddelat med stöd av 80 § 3 mom., 94 § 3 mom., 95 § 1 mom., 99 eller 136 §, 
3) bryter mot ett förbud som avses i 16–18 § eller mot en statsrådsförordning som utfärdats med stöd av 9, 10, 17, 156, 216 eller 217 §, 
4) åsidosätter sin skyldighet enligt 94 § 1–2 mom., 114, 115, 133, 134, 139 eller 155 § eller bryter mot villkoren i ett beslut som miljöministeriet meddelat med stöd av 213 §, 
5) börjar vidta en åtgärd som avses i 118 § eller inleder verksamhet som avses i den paragrafen innan den tid som avses i 118 § 3 mom. har förflutit, 
6) åsidosätter sin skyldighet enligt artikel 4–8, 10–13, 15–17, 20, 22–24 eller 27 i ozonförordningen eller sin skyldighet enligt artikel 3–8, 10–17 eller 19 i F-gasförordningen eller enligt 165 §, handlar i strid med sin skyldighet enligt artikel 5, 6 eller 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG, handlar i strid med 159 § 1 mom. eller 161 § eller handlar i strid med en statsrådsförordning som utfärdats med stöd av 17 kap. eller med F-gasförordningen, 
7) åsidosätter sin skyldighet enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG, eller 
8) på marknaden släpper ut en förbränningsmotor avsedd för arbetsmaskiner eller en arbetsmaskin i vilken har installerats en förbränningsmotor i strid med artikel 8, 9, 11–15 eller 31–33 i förordningen om typgodkännande av förbränningsmotorer, låter bli att lämna sådana uppgifter till typgodkännandemyndigheten som kan leda till avslag på eller återkallelse av ett typgodkännande som avses i förordningen om typgodkännande av förbränningsmotorer eller till återkallelse av motorer enligt artikel 40 i den förordningen, eller använder en manipulationsstrategi som avses i artikel 3.63 i strid med artikel 18 i förordningen om typgodkännande av förbränningsmotorer, 
ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot miljöskyddslagen dömas till böter. 
Denna lag träder i kraft den 20 .  
4. 
Lag 
om ändring av 24 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården 
I enlighet riksdagens beslut 
fogas till 24 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), sådan paragrafen lyder i lagarna 1550/2014 och 1108/2014, ett nytt 4 mom., varvid det nuvarande 4 mom. blir 5 mom. i stället för det 5 mom. som upphävts genom lag 1108/2014, som följer: 
24 § 
Styrning och tillsyn 
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken övervakar dessutom iakttagandet av de i artikel 10.1 och 10.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008 föreskrivna förbuden och begränsningarna som gäller användning av tandamalgam i enlighet med den arbetsfördelning som föreskrivs i 2 och 3 mom. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
5. 
Lag 
om ändring av 48 kap. 1 § i strafflagen 
I enlighet riksdagens beslut 
ändras i strafflagen (39/1889) 48 kap. 1 §, sådan den lyder i lag 1683/2015, som följer: 
48 kap. 
Om miljöbrott 
1 § 
Miljöförstöring 
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet 
1) i miljön för eller släpper ut eller lämnar ett föremål eller ämne, strålning eller något annat sådant i strid med lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av lag, eller i strid med föreskrifter eller i strid med beslut i enskilda fall, eller utan sådant tillstånd som lagen förutsätter, eller i strid med tillståndsvillkor, 
2) framställer, överlåter, transporterar, använder, behandlar eller förvarar ett ämne, ett preparat, en blandning, en produkt eller ett föremål eller använder en anordning i strid med
a) lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor,
b) kemikalielagen,
c) Reach-förordningen,
d) CLP-förordningen,
e) biocidförordningen,
f) växtskyddsmedelsförordningen,
g) bestämmelser som har utfärdats med stöd av de författningar och rättsakter som nämns i underpunkterna a–f eller med stöd av miljöskyddslagen (527/2014),
h) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet,
i) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 om vissa fluorerade växthusgaser,
j) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG,
k) artikel 3, 4 eller 4a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 om tvätt- och rengöringsmedel,
l) bestämmelser som nämns i 147 § 2 mom. i avfallslagen (646/2011),
m) bestämmelser som har utfärdats eller beslut eller förbud som i enskilda fall har meddelats med stöd av avfallslagen, eller
n) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008,
 
3) försummar sin skyldighet enligt avfallslagen att ordna avfallshantering, 
4) för in i landet eller ut ur landet eller genom finskt territorium transiterar avfall i strid med
a) avfallslagen, bestämmelser som har utfärdats eller beslut i enskilda fall som har meddelats med stöd av den,
b) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall, eller
c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008,
5) i landet för in eller ur landet för ut ett ämne, ett preparat eller en produkt i strid med
a) en förordning som utfärdats med stöd av miljöskyddslagen,
b) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet,
c) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 om vissa fluorerade växthusgaser,
d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 om export och import av farliga kemikalier,
e) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG, eller
f) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008, eller
 
6) ur landet för ut genetiskt modifierade organismer, eller livsmedel eller foder som innehåller sådana, i strid med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer 
så att gärningen är ägnad att förorena miljön, orsaka andra motsvarande skadliga förändringar i miljön, skräpa ned miljön eller förorsaka fara för hälsan, ska för miljöförstöring dömas till böter eller fängelse i högst två år. 
Försök till ett uppsåtligt brott som avses i 1 mom. 4–6 punkten är straffbart. 
För miljöförstöring döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet på något annat sätt än det som avses i 1 mom. börjar göra ändringar i miljön i strid med 
1) markanvändnings- och bygglagen (132/1999), 
2) vattenlagen (587/2011), 
3) marktäktslagen (555/1981), 
4) avtappningsstadgan för Saimen och Vuoksen, eller 
5) bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats, beslut i enskilda fall som meddelats eller planer eller tillstånd som utfärdats med stöd av dessa, 
så att gärningen är ägnad att medföra så allvarliga miljöförändringar att de kan jämställas med förorening av miljön. 
Denna lag träder i kraft den 20 .  
6. 
Lag 
om ändring av 48 kap. 1 § i strafflagen  
I enlighet riksdagens beslut 
ändras i strafflagen (39/1889) 48 kap. 1 §, sådan den lyder i lag 1683/2015, som följer: 
48 kap. 
Om miljöbrott 
1 § 
Miljöförstöring 
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet 
1) i miljön för eller släpper ut eller lämnar ett föremål eller ämne, strålning eller något annat sådant i strid med lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av lag, eller i strid med föreskrifter eller i strid med beslut i enskilda fall, eller utan sådant tillstånd som lagen förutsätter, eller i strid med tillståndsvillkor, 
2) framställer, överlåter, transporterar, använder, behandlar eller förvarar ett ämne, ett preparat, en blandning, en produkt eller ett föremål eller använder en anordning i strid med
a) lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor,
b) kemikalielagen,
c) Reach-förordningen,
d) CLP-förordningen,
e) biocidförordningen,
f) växtskyddsmedelsförordningen,
g) bestämmelser som har utfärdats med stöd av de författningar och rättsakter som nämns i underpunkterna a–f eller med stöd av miljöskyddslagen (527/2014),
h) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet,
i) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 om vissa fluorerade växthusgaser,
j) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG,
k) artikel 3, 4 eller 4a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 om tvätt- och rengöringsmedel,
l) bestämmelser som nämns i 147 § 2 mom. i avfallslagen (646/2011),
m) bestämmelser som har utfärdats eller beslut eller förbud som i enskilda fall har meddelats med stöd av avfallslagen, eller
n) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008,
 
3) försummar sin skyldighet enligt avfallslagen att ordna avfallshantering, 
4) för in i landet eller ut ur landet eller genom finskt territorium transiterar avfall i strid med
a) avfallslagen, bestämmelser som har utfärdats eller beslut i enskilda fall som har meddelats med stöd av den,
b) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall, eller
c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008,
 
5) i landet för in eller ur landet för ut ett ämne, ett preparat eller en produkt i strid med
a) en förordning som utfärdats med stöd av miljöskyddslagen,
b) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet,
c) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 om vissa fluorerade växthusgaser,
d) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 om export och import av farliga kemikalier,
e) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG, eller
f) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008,
 
6) ur landet för ut genetiskt modifierade organismer, eller livsmedel eller foder som innehåller sådana, i strid med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer, eller  
7) i strid med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013 om återvinning av fartyg och om ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv 2009/16/EG försummar att se till att den förteckning över farliga material som avses i artikel 5 i den förordningen är uppdaterad när ett fartyg transporteras till en fartygsåtervinningsanläggning, eller transporterar ett fartyg för nedmontering till någon annan fartygsåtervinningsanläggning än en sådan som nämns i den europeiska förteckningen enligt artikel 16 i den förordningen,  
så att gärningen är ägnad att förorena miljön, orsaka andra motsvarande skadliga förändringar i miljön, skräpa ned miljön eller förorsaka fara för hälsan, ska för miljöförstöring dömas till böter eller fängelse i högst två år. 
Försök till ett uppsåtligt brott som avses i 1 mom. 4–6 punkten är straffbart. 
För miljöförstöring döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet på något annat sätt än det som avses i 1 mom. börjar göra ändringar i miljön i strid med 
1) markanvändnings- och bygglagen (132/1999), 
2) vattenlagen (587/2011), 
3) marktäktslagen (555/1981), 
4) avtappningsstadgan för Saimen och Vuoksen, eller 
5) bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats, beslut i enskilda fall som meddelats eller planer eller tillstånd som utfärdats med stöd av dessa, 
så att gärningen är ägnad att medföra så allvarliga miljöförändringar att de kan jämställas med förorening av miljön. 
Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet.  
Genom denna lag upphävs lagen om ändring av 48 kap. 1 § i strafflagen (630/2017) och lagen om ändring av 48 kap. 1 § i strafflagen ( / ). 
Helsingfors den 31 maj 2018 
Statsminister
Juha
Sipilä
Bostads-, energi- och miljöminister
Kimmo
Tiilikainen
Senast publicerat 31.5.2018 15:50