1.2.1  Beredningen av EU-rättsakten

Sedan 2009 har Europeiska kommissionen försökt begränsa fragmenteringen av marknaden för laddningsgränssnitt för mobiltelefoner och liknande enheter. Initiativen ledde dock endast till frivilliga system som inte är rättsligt bindande och därmed inte säkerställer en konsekvent och enhetlig tillämpning. I juni 2009, efter en begäran från kommissionen, enades stora mobiltelefontillverkare om att underteckna ett samförståndsavtal .https://ec.europa.eu/docsroom/documents/2417/attachments/1/translations om harmonisering av laddare för mobiltelefoner med datorfunktioner som säljs i EU. Samförståndsavtalet minskade marknadsfragmenteringen och tack vare dess genomförande minskade antalet laddningslösningar för mobiltelefoner från 30 till tre. Samförståndsavtalet möjliggjorde emellertid också användning av egna laddningsgränssnitt och miljöproblemen behandlades aldrig. Samförståndsavtalet löpte efter två förnyelser ut år 2014, då det nya föreslagna samförståndsavtalet inte ansågs vara tillfredsställande med avseende på de mål som ställts för en gemensam laddningslösning. 

Europeiska kommissionen lade den 23 september 2021 fram ett förslag COM (2021) 547 final om ändring av radioutrustningsdirektivet (nedan förslaget)Europeiska kommissionens förslag COM(2021) 547 final till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2014/53/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning.. Till beredningen av direktivet hörde också kommissionens konsekvensbedömning SWD(2021) 245 final .Europeiska kommissionens konsekvensbedömning SWD (2021) 245 final och en sammanfattning av den SWD(2021 246 final .Sammandrag av Europeiska kommissionens konsekvensbedömning SWD (2021) 246 final. Kommissionens konsekvensbedömning visade att den inre marknaden för radioutrustning i dagsläget inte utnyttjar sin fulla potential. Den fortsatta fragmenteringen av marknaden för laddningsgränssnitt och kommunikationsprotokoll för laddning av mobiltelefoner och annan liknande radioutrustning leder till bristande bekvämlighet för konsumenterna och en ökning av elektroniskt avfall.  

Under beredningen av direktivförslaget 2018–2019 genomförde kommissionen en preliminär konsekvensbedömning och 2019 ett omfattande offentligt samråd som riktade sig till medlemsstater, allmänheten, konsumentorganisationer, icke-statliga organisationer, tillverkarorganisationer och enskilda tillverkare. Under beredningen ordnade kommissionen dessutom två konsumentenkäter, en enkät för berörda parter, riktade intervjuer och expertgruppsmöten. 

1.2.2  Nationell beredning och Finlands ståndpunkt

Statsrådet överlämnade den 4 november 2021 en U-skrivelse (U 63/2021 rd) till riksdagen om kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2014/53/EU om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning. Skrivelsen behandlades i ett skriftligt förfarande av kommunikationssektionen (EU 19) och konkurrenskraftssektionen (EU 8) den 27–29 oktober 2021. 

U-skrivelsen behandlades i riksdagen och stora utskottet godkände riksdagens ståndpunkt (StoURS 85/2021 rd) den 3 december 2021. I enlighet med fackutskottets utlåtande (KoUU 33/2021 rd) instämde utskottet i statsrådets ståndpunkt. Statsrådet understödde målen med kommissionens förslag och förhöll sig i huvudsak positivt till förslaget. Statsrådet stödde avsikten att ändra det nuvarande direktivet och ansåg även att det är bra för att begränsa fragmenteringen av marknaden, förbättra konsumenternas bekvämlighet samt minska det elektroniska avfallet. Statsrådet ansåg dock att kommissionens ursprungliga förslag under den fortsatta behandlingen bör preciseras ytterligare i fråga om avgränsningen av tillämpningsområdet, informationskraven, de delegerade befogenheter som tilldelas kommissionen och valet av laddningsdon. 

1.2.3  Beredningen av propositionen

Regeringens proposition har beretts vid kommunikationsministeriet. Propositionen var på remiss den 22 augusti–29 september 2023. Begäran om utlåtande sändes till 62 remissinstanser och sammanlagt 18 yttranden lämnades in. Propositionen har granskats av laggranskningen vid justitieministeriet. 

2.2.1  Allmänt

Det föreslås att ändringen av radioutrustningsdirektivet genomförs nationellt i enlighet med direktivets syfte och innehåll utan nationella utvidgningar. De ändringar som gjorts i radioutrustningsdirektivet är jämförelsevis detaljerade och tekniska och ger inte medlemsstaterna något nationellt handlingsutrymme. Bestämmelserna är också entydiga och innehåller varken alternativ eller valfrihet. 

Full driftskompatibilitet mellan radioutrustning och tillbehör, t.ex. laddare, hämmas av att det finns olika laddningsgränssnitt för vissa kategorier eller klasser av radioutrustning som använder trådbunden laddning. Dessutom finns det flera olika typer av kommunikationsprotokoll för snabb laddning för vilka en miniminivå för prestanda inte alltid garanteras. Därför behöver man i radioutrustningsdirektivet införa lämpliga krav avseende kommunikationsprotokoll för laddning och laddningsgränssnitt för vissa kategorier eller klasser av radioutrustning, samt avseende den information som ska lämnas till konsumenter och andra slutanvändare om laddningsegenskaperna hos dessa kategorier eller klasser av radioutrustning, t.ex. om den minimala och maximala effekt som krävs för att ladda utrustningen. 

För att förhindra fragmentering av laddningsgränssnittet krävs harmonisering med avseende på vissa kategorier eller klasser av radioutrustning som laddas via trådbunden laddning. Det är dessutom nödvändigt att skapa en grund för anpassning till den tekniska utvecklingen även för kategorier eller klasser av radioutrustning som i framtiden eventuellt laddas via trådlös laddning. Genom en utvidgad harmonisering kan man i framtiden ytterligare minska mängden elektroniskt avfall, förbättra konsumenternas bekvämlighet och säkerställa en fungerande inre marknad för vissa kategorier eller klasser av radioutrustning. Exempelvis för trådlös laddning kan olika lösningar utvecklas i framtiden vilket kan få negativa konsekvenser för konsumenternas bekvämlighet och miljön. Även om det för närvarande är för tidigt att införa särskilda krav för sådana lösningar bör kommissionen kunna vidta åtgärder för att harmonisera dem i framtiden om en fragmentering av den inre marknaden observeras. 

Enligt ändringen av direktivet skulle en harmonisering av laddningsgränssnittet vara ofullständig om den inte kombineras med krav avseende separat försäljning av radioutrustning och deras laddare samt den information som tillhandahålls slutanvändare. Om olika tillvägagångssätt skulle tillämpas på saluföringen av de kategorier eller klasser av radioutrustning och laddningsenheter som omfattas av de föreslagna ändringarna i de olika medlemsstaterna skulle den gränsöverskridande handeln med dessa produkter hämmas då de ekonomiska aktörerna blir tvungna att paketera sina produkter på olika sätt beroende på i vilken medlemsstat produkterna säljs. Detta skulle öka olägenheterna för konsumenterna och generera onödigt elektroniskt avfall, vilket skulle uppväga fördelarna med harmoniseringen. Därför är det nödvändigt att införa krav för att säkerställa att slutanvändare inte nödvändigtvis tvingas köpa en ny laddningsenhet vid varje köp av ny radioutrustning. För att säkerställa att sådana krav är effektiva bör slutanvändarna få nödvändig information om laddningsegenskaper när de köper en enhet. 

Viss information bör tillhandahållas i visuell form för alla former av tillhandahållande, dvs. även vid distansförsäljning. En särskild märkning som anger specifikationerna avseende laddningskapacitet och kompatibla laddningsenheter skulle göra det möjligt för konsumenter och andra slutanvändare att avgöra vilken laddningsenhet som är mest lämplig för att ladda deras radioutrustning. I syfte att tillhandahålla en användbar referens under radioutrustningens hela livscykel bör informationen om specifikationerna avseende laddningskapacitet och de kompatibla laddningsenheterna också ingå i de bruksanvisningar och den säkerhetsinformation som åtföljer radioutrustningen. Det bör vara möjligt att anpassa dessa krav i framtiden för att återspegla eventuella ändringar av märkningskraven för externa nätaggregat. 

För att de fördelar som eftersträvas genom ändringen av direktivet och en övergripande harmonisering ska uppnås krävs full driftskompatibilitet mellan kablar och såväl radioutrustning som externa nätaggregat. Denna proposition gäller driftskompatibiliteten mellan radioutrustning och kablar, vilket anses vara en större utmaning än driftskompatibiliteten mellan kablar och externa nätaggregat, dvs. laddningsenheter. Det externa nätaggregatets kompabilitet säkerställs genom en översyn av kommissionens förordning (EU) 2019/1782 om fastställande av krav på ekodesign för externa nätaggregat. Målet är att den reviderade förordningen ska träda i kraft samtidigt som den nu föreslagna lagen. 

2.2.2  Harmonisering av laddningsgränssnitt och kommunikationsprotokoll för laddning

Det viktigaste förslaget i direktivändringen gäller harmonisering av laddningsgränssnitt för vissa typer av radioutrustning. Enligt ändringen av direktivet ska anslutningsdon av USB typ C, som används globalt och är internationellt standardiserat, definieras som gemensamt laddningsdon för de kategorier eller klasser av radioutrustning som omfattas av direktivets tillämpningsområde. Tekniken har införlivats i den europeiska standarden EN IEC 62680-1-3:2021 Universal serial bus interfaces for data and power – Part 1-3: Common components – USB Type-C® Cable and Connector Specification. av Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (Cenelec).  

USB typ C är en teknik som redan är vanlig för många kategorier eller klasser av radioutrustning eftersom den tillhandahåller laddning och dataöverföring av hög kvalitet. Laddningsdonet för USB typ C kan, när det kombineras med kommunikationsprotokollet för laddning med strömförsörjning via USB-port, tillhandahålla upp till 100 watts effekt och lämnar därför stort utrymme för vidareutveckling av snabbladdningslösningar, samtidigt som marknaden får möjlighet att erbjuda apparater med lägre kapacitet som inte behöver snabb laddning. Mobiltelefoner och motsvarande radioutrustning med stöd för snabbladdning kan använda funktioner för strömförsörjning via USB-port enligt beskrivningen i den europeiska standarden EN IEC 62680-1-2:2021 Universal serial bus interfaces for data and power – Part 1-2: Common components – USB Power Delivery specification.. Specifikationerna avseende USB utvecklas kontinuerligt. USB Implementers Forum har i detta avseende utarbetat en uppdaterad version av specifikationen för strömförsörjning via USB-port, vilken möjliggör stöd för en effekt på upp till 240 watt. Anpassningar har också gjorts av specifikationen för USB typ C, som utvidgar kraven till att omfatta anslutningsdon och kablar så att de får stöd upp till 240 watt. Därmed är det också möjligt att inkludera radioutrustning som kräver en sådan effektnivå, t.ex. bärbara datorer, i tillämpningsområdet för de nya kraven.  

Bestämmelserna i ändringsdirektivet gäller laddningsdonet, dvs. den del i radioutrustningen som laddarens kabel ansluts till. Direktivet gäller inte laddningsenheten, dvs. laddarens externa nätaggregat, och inte heller den kabel som förbinder radioutrustningen med det externa nätaggregatet och som överför elen från nätaggregatet till utrustningen. Indirekt gäller dock definitionen av laddningsdon även den ände av kabeln som ansluts till laddningsdonet, vilken måste vara kompatibel med laddningsdonet för att radioutrustningen ska kunna laddas. 

Enligt den nya artikel 3.4 i radioutrustningsdirektivet ska radioutrustning av de kategorier eller klasser som anges i del I i bilaga Ia ska vara konstruerad så att den uppfyller de specifikationer avseende laddningskapacitet som anges i den bilagan för den relevanta kategorin eller klassen av radioutrustning. Enligt punkt 1 i del I i den bilagan ska kraven i punkterna 2 och 3 i del I tillämpas på följande kategorier eller klasser av radioutrustning: handhållna mobiltelefoner, datorplattor, digitalkameror, hörlurar eller headset, handhållna videospelskonsoler, bärbara högtalare, läsplattor, tangentbord, datormöss, bärbara navigeringssystem, öronsnäckor och bärbara datorer. För bärbara datorer börjar tillämpningen av direktivändringen att gälla senare än för annan utrustning, dvs. den 28 april 2026. 

Enligt den nya artikel 3.4 i direktivet ska kommissionen, när det gäller radioutrustning som laddas genom trådbunden laddning, ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 för att ändra del I i bilaga Ia mot bakgrund av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen eller marknadsutvecklingen. Syftet är att säkerställa en minsta gemensam driftskompatibilitet mellan radioutrustning och deras laddningsenheter samt att förbättra konsumenternas bekvämlighet, minska miljöavfallet och undvika en fragmentering av marknaden. Kommissionen får genom delegerade akter ändra, lägga till eller ta bort tekniska specifikationer, hänvisningar och beskrivningar med avseende på laddningsgränssnitt och kommunikationsprotokoll för laddning för de kategorier eller klasser av radioutrustning som anges i del I i bilaga Ia. För att säkerställa beredskap inför den tekniska utvecklingen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter även med avseende på utrustning som kan laddas på annat sätt än genom trådbunden laddning. 

Kommissionen ska kontinuerligt bedöma marknadsutvecklingen, marknadsfragmenteringen och den tekniska utvecklingen i syfte att identifiera kategorier eller klasser av radioutrustning som kan laddas genom trådbunden laddning och vars införande i del I i bilaga Ia skulle leda till ökad konsumentbekvämlighet och minskat miljöavfall. Kommissionen ska rapportera resultaten av bedömningen till Europaparlamentet och rådet vart femte år från och med 2025. 

Enligt del I punkt 2 i bilaga Ia till direktivet ska radioutrustning som ingår i de kategorier som anges i del I punkt 1 i bilagan och som kan laddas genom trådbunden laddning vara försedd med ett anslutningsdon USB Typ C, enligt beskrivningen i en viss standard, som ständigt bör vara tillgängligt och funktionsdugligt. Sådan radioutrustning ska också kunna laddas med kablar som följer en viss standard. Om samma kategorier eller klasser av radioutrustning kan laddas med en spänning på mer än 5 V, en strömstyrka på mer än 3 ampere eller en effekt på mer än 15 watt, ska de dessutom innehålla funktioner för strömförsörjning via USB-port enligt en viss standard och det ska säkerställas att eventuella andra kommunikationsprotokoll för laddning gör det möjligt för den funktionen att fungera fullt ut, oavsett vilken laddningsenhet som används. 

2.2.3  Möjlighet att förvärva radioutrustning utan laddningsenhet

I och med ändringen av direktivet infördes i radioutrustningsdirektivet en ny artikel 3a som gäller konsumenters och andra slutanvändares möjlighet att förvärva vissa kategorier eller klasser av radioutrustning utan laddningsenhet. I den nya artikel 3a.1 föreskrivs det att om en ekonomisk aktör erbjuder konsumenter eller andra slutanvändare möjlighet att förvärva den radioutrustning som avses i artikel 3.4 tillsammans med en laddningsenhet, ska den ekonomiska aktören även erbjuda konsumenterna och de andra slutanvändarna möjligheten att förvärva radioutrustningen utan laddningsenhet. 

Enligt den nya artikel 3a.2 ska ekonomiska aktörer säkerställa att informationen om huruvida en laddningsenhet ingår i den radioutrustning som avses i artikel 3.4 eller inte visas i en grafisk form med hjälp av ett piktogram i enlighet med del III i bilaga Ia till direktivet, när radioutrustningen tillhandahålls konsumenter och andra slutanvändare. Piktogrammet ska vara tryckt på förpackningen eller fäst på förpackningen som ett klistermärke. När radioutrustningen tillhandahålls konsumenter och andra slutanvändare ska piktogrammet visas på ett synligt och lättläst sätt och, vid distansförsäljning, nära prisuppgiften. När det gäller piktogram ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 för att införa, ändra, lägga till eller ta bort grafiska element eller textmässiga inslag till följd av ändringar av delarna I och II i bilaga Ia eller framtida ändringar i märkningskraven, eller mot bakgrund av tekniska framsteg. 

2.2.4  Information till konsumenter och andra slutanvändare

Enligt den ändrade artikel 10.8 i radioutrustningsdirektivet ska tillverkarna se till att radioutrustningen åtföljs av bruksanvisningar och säkerhetsinformation. Bruksanvisningarna ska innehålla de uppgifter som behövs för att kunna använda radioutrustningen på avsett sätt. I denna information ska, i tillämpliga fall, ingå en beskrivning av tillbehör och komponenter, däribland programvara, som gör det möjligt för radioutrustningen att fungera som avsett. Sådana bruksanvisningar och säkerhetsinformation liksom all märkning ska vara tydliga och lättbegripliga. 

När det gäller radioutrustning som avses i artikel 3.4 ska bruksanvisningarna omfatta information om de specifikationer som avser radioutrustnings laddningskapacitet och de kompatibla laddningsenheterna, i enlighet med del II i bilaga Ia. När tillverkare tillhandahåller sådan radioutrustning till konsumenter och andra slutanvändare ska informationen inte bara ingå i bruksanvisningarna, den ska också visas på en etikett, i enlighet med del IV i bilaga Ia. Etiketten ska vara tryckt på bruksanvisningen och dessutom på förpackningen eller vara fäst på förpackningen som ett klistermärke. Om det inte finns någon förpackning ska klistermärket med etiketten vara fäst på radioutrustningen. När radioutrustningen tillhandahålls konsumenter och andra slutanvändare ska etiketten visas på ett synligt och lättläst sätt och, vid distansförsäljning, nära prisuppgiften. Bruksanvisningarna och säkerhetsinformationen ska vara på ett språk som lätt kan förstås av konsumenter och andra slutanvändare, enligt vad som fastställts av den berörda medlemsstaten.  

Även i fråga om märkning ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 44 för att införa, ändra, lägga till eller ta bort information, grafiska eller textmässiga inslag till följd av ändringar av del I i bilaga Ia eller framtida ändringar i märkningskraven, eller mot bakgrund av tekniska framsteg. 

2.2.5  Bemyndiganden

Ändringen av radioutrustningsdirektivet innehåller flera bemyndiganden enligt vilka kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med direktivets artikel 44 om utövande av delegering. I enlighet med artikel 44 i radioutrustningsdirektivet har kommissionen sedan tidigare befogenhet att anta delegerade akter för att specificera vilka kategorier eller klasser av radioutrustning som omfattas av kraven i vissa artiklar.  

Med stöd av de nya bemyndigandena ges kommissionen för en period på fem år från och med 27 december 2022 den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3.4, artikel 3a.2 andra stycket och artikel 10.8 femte stycket. De delegerade akterna kan gälla de specifikationer avseende laddningskapacitet som avses i bilaga Ia till direktivet, information om specifikationerna avseende laddningskapacitet och kompatibla laddningsenheter och märkning avseende laddningsprestanda samt ett piktogram som visar om en laddningsenhet medföljer radioutrustningen. 

3.2.1  Allmänt

I 30 kap. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation som gäller radioutrustnings överensstämmelse med kraven och marknadskontroll samlades i samband med det nationella genomförandet av radioutrustningsdirektivet (RP 67/2016 rd) de bestämmelser om visande av överensstämmelse med väsentliga krav som behövdes för genomförandet av direktivet. Med radioutrustning avses i enlighet med 3 § 1 mom. 14 punkten i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation en anläggning eller en väsentlig del av den som är avsedd för sändning (radiosändare) eller mottagning (radiomottagare) av radiofrekventa elektromagnetiska vågor, för radiokommunikation eller för något annat ändamål. Definitionen av radioutrustning är inte beroende av utrustningens användningsändamål, utan som radioutrustning betraktas också t.ex. elektriska apparater med inbyggda radiokomponenter. 

I 30 kap. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation finns bestämmelser om bl.a. väsentliga krav och presumtion om överensstämmelse för radioutrustning, skyldigheter för ekonomiska aktörer, anmälda organ och förfaranden för bedömning av överensstämmelse med kraven, vilka syftar till att främja säkerheten hos de produkter som finns på marknaden. Kapitlet innehåller också bemyndiganden att utfärda förordning, enligt vilka bestämmelser om registrerings- och märkningsskyldighet i fråga om utrustning som hör till vissa kategorier eller klasser av radioutrustning som specificerats i en genomförandeakt som avses i artikel 44 i radioutrustningsdirektivet utfärdas genom förordning av statsrådet. 

3.2.2  Marknadskontroll av radioutrustning

Bestämmelser om marknadskontrollen av radioutrustning finns i 30 kap. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Med stöd av 303 § 1 mom. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation utövar Transport- och kommunikationsverket tillsyn över efterlevnaden av lagen samt bestämmelser och beslut som utfärdats med stöd av den, om inte något annat föreskrivs i lag. Enligt lagens 303 § 3 mom. omfattar Transport- och kommunikationsverkets tillsyn dock inte sådana krav som hänför sig till skydd av människors och husdjurs hälsa och säkerhet som avses i 251 § 1 mom. 1 punkten och inte heller sådana väsentliga elsäkerhetskrav som avses i 251 § 1 mom. 2 punkten, till den del det föreskrivs att någon annan myndighet ska övervaka efterlevnaden av kraven. 

Den tillsyn som ska utövas enligt radioutrustningsdirektivet har med stöd av den bestämmelsen fördelats mellan olika myndigheter i Finland. Dessa myndigheter är Transport- och kommunikationsverket, Säkerhets- och kemikalieverket samt Strålsäkerhetscentralen. Dessutom ska Tullen vid sidan av Transport- och kommunikationsverket övervaka efterlevnaden av bestämmelser och föreskrifter om import av radioutrustning med stöd av 307 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. Tullen är också den i marknadskontrollförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (text av betydelse för EES). avsedda myndighet som svarar för de yttre gränskontrollerna och övervakar att exportförbud och förelägganden om förstöring iakttas vid den yttre gränsen. Bestämmelser om marknadskontroll av radioutrustning finns förutom i radioutrustningsdirektivet och lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation också i flera andra författningar, anvisningar och rekommendationer, t.ex. i marknadskontrollförordningen och i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (1137/2016). 

Transport- och kommunikationsverkets tillsyn syftar i huvudsak till att förebygga radiostörningar. Marknadskontrollen av radioutrustning är tillsyn i efterhand som gäller tillverkning samt import och distribution i samband med ekonomisk verksamhet. Tillsynen är riskbaserad och stickprovsmässig och omfattar både reaktiva fall, dvs. utredning av radiostörningar eller fall som rapporterats via olika rapporteringskanaler, såsom Rapid Exchange of Information System (Rapex) eller Information and Communication System for Market Surveillance (ICSMS), och proaktiv tillsyn, dvs. tillsyn som riktas särskilt till sådana utrustningsgrupper där det förekommer eller misstänks finnas risk för radiostörningar. Transport- och kommunikationsverket använder för närvarande cirka tre årsverken för marknadskontroll av radioutrustning på årsnivå. Verket kontrollerar årligen cirka 40–60 enheter med ett årligt testningsanslag på cirka 58 000 euro. Kontrollerna riktas såväl till försäljningslokaler som till handel med radioutrustning på nätet. Tillsynsåtgärderna påverkas bl.a. av de brister som upptäckts vid kontrollerna och av riskbedömningen avseende dessa brister. 

I marknadskontrolluppdraget ingår dessutom nationellt och internationellt samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter, olika typer rapportering och statistikföring samt rådgivning och kommunikation till olika aktörer. Marknadskontrollen av radioutrustning omfattar inte ibruktagande och användning av radioutrustning. Transport- och kommunikationsverket utfärdar inte heller förhandsgodkännanden för radioutrustningens överensstämmelse med kraven. Konsumenter och andra slutanvändare kan försäkra sig om att radioutrustningen överensstämmer med kraven och är säker genom att kontrollera att den har försetts med föreskriven märkning, särskilt CE-märkning, och att den åtföljs av EU-försäkran om överensstämmelse, bruksanvisningar och säkerhetsinformation. 

I 329 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation föreskrivs det om förhindrande av radiostörningar. Transport- och kommunikationsverket har rätt att granska radioutrustning och ta den till undersökning, om utrustningen eller användningen av utrustningen på sannolika grunder misstänks strida mot lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation eller mot bestämmelser som utfärdats och föreskrifter som meddelats med stöd av den eller om utrustningen har orsakat eller sannolikt kan orsaka skadliga störningar. Dessutom föreskrivs det särskilt i 327 § att Transport- och kommunikationsverkets inspektör för tillsynen över marknaden för radioutrustning, eller om det finns skäl att misstänka att kraven enligt 30 kap. på radioutrustning som släpps ut eller tillhandahålls på marknaden inte har följts, har rätt att ta radioutrustningen och dess dokument för undersökning samt förbjuda att utrustningen används eller tillhandahålls på marknaden under den tid som undersökningen pågår. Transport- och kommunikationsverket kan ålägga tillverkaren eller importören att ersätta undersökningskostnaderna, om utrustningen på ett väsentligt sätt strider mot bestämmelser och föreskrifter. 

Enligt 329 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation har Transport- och kommunikationsverket rätt att förbjuda utsläppande och tillhandahållande av radioutrustning på marknaden och användning av radioutrustning, om utrustningen har orsakat skadliga störningar eller om det på sannolika grunder kan antas att den orsakar skadliga störningar. Verket har rätt att förbjuda import, saluföring, försäljning, överlåtelse och användning av radioutrustning också om den på sannolika grunder kan antas orsaka störningar i sådan planerad användning av radiofrekvenser som avses i 95 och 96 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. 

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser

Konsekvenser för företagen

Förslaget har ekonomiska konsekvenser för vissa företags verksamhet. Tillverkare av radioutrustning som använder ett eget laddningsgränssnitt, dvs. ett anslutningsdon, ska i fortsättningen se till att det är möjligt att ladda all ny radioutrustning som omfattas av ändringsdirektivets tillämpningsområde via ett don av USB typ C från och med den dag då direktivändringarna genomförs. Detta medför engångskostnader för företag som för närvarande använder andra anslutningsdon än USB typ C. 

Det finns inga exakta uppgifter om mängden finsktillverkad utrustning som är utrustad med anslutningsdon av annan typ än USB-C och som omfattas av ändringsdirektivets tillämpningsområde, och därför är det svårt att uppskatta engångskostnadernas belopp eller konsekvenser. I och med det ovannämnda samförståndsavtalet har antalet laddningslösningar för mobiltelefoner minskat till tre av de tidigare 30, vilket innebär att en stor del av mobiltelefontillverkarna redan använder anslutningsdon av USB typ C som laddningsgränssnitt. Anslutningsdon av USB typ C används för närvarande allmänt förutom i mobiltelefoner också i många andra kategorier eller klasser av radioutrustning som hör till ändringsdirektivets tillämpningsområde. Detta kommer att minska konsekvenserna för tillverkarna avsevärt. På längre sikt kan ett standardiserat laddningsdon också underlätta tillverkarnas verksamhet. 

I enlighet med de föreslagna ändringarna ska ekonomiska aktörer erbjuda konsumenter och andra slutanvändare möjligheten att förvärva radioutrustning som tillhör en viss kategori eller klass av radioutrustning utan laddningsenhet. Med kravet avses separat försäljning av radioutrustning och laddningsenheter. Ekonomiska aktörer kan, om de så önskar, fortsätta att tillhandahålla viss radioutrustning till konsumenter och andra slutanvändare tillsammans med en laddningsenhet, men i och med ändringen bör de ekonomiska aktörerna åtminstone erbjuda möjligheten att köpa utrustningen utan laddningsenhet. Kravet på separat försäljning har konsekvenser för de tillverkare som investerar i sina egna laddningsdon och marknadsför kommunikationsprotokoll för snabb laddning i enlighet med dem. Sådana tillverkare kan i fortsättningen inte längre använda sina egna anslutningsdon i radioutrustning som omfattas av ändringsdirektivets tillämpningsområde. 

I och med det föreslagna kravet på separat försäljning får ekonomiska aktörer inte längre självständigt bestämma hur de produkter som aktören tillverkat, levererat eller sålt ska förpackas. Företagen orsakas engångskostnader för separat försäljning av laddningsenheter. Omorganiseringen av leveranskedjorna och transporterna skulle åtminstone medföra sådana kostnader. Även tillverkare av laddningsenheter måste anpassa sina affärsmodeller till de nya bestämmelserna. I fortsättningen ska det tillverkas separata förpackningar för radioutrustning och laddningsenheter som säljs separat. De ekonomiska aktörerna orsakas engångskostnader också av de nya skyldigheterna i fråga om märkning, piktogram och specifikationer för laddning av utrustning. 

Det är inte möjligt att ge en exakt uppskattning av storleken eller arten av de nämnda engångskostnaderna eftersom det är svårt att bedöma i vilken utsträckning tillverkarna planerar separat försäljning av radioutrustning och laddningsenheter och i vilken utsträckning kostnaderna för separat försäljning t.ex. vid planeringen av paket ingår i företagets normala affärsverksamhet. Med beaktande av t.ex. mobiltelefonernas relativt korta genomsnittliga livslängd och den kontinuerliga utvecklingen av nya modeller kan man anta att kostnaderna för de nämnda ändringarna i princip utgör en del av den normala verksamheten för företagen i branschen. 

Detaljhandlare och distributörer drar nytta av en ökad försäljning av separata laddningsenheter, eftersom det är möjligt att få bättre avkastning från dem än från laddningsenheter som säljs tillsammans med mobiltelefoner. När det gäller den administrativa bördan för företagen eller den belastning som hör samman med efterlevnaden av bestämmelserna använder många företag även för närvarande USB typ C enligt en viss standard och tillverkare som har ett gemensamt laddningsgränssnitt testar det i förfarandena för intern tillverkningskontroll. Kostnaderna för efterlevnad av bestämmelserna är således redan en del av dessa företags normala affärsverksamhet. 

Enligt kommissionens konsekvensbedömning leder de föreslagna åtgärderna till en minskning av produktionsbranschens globala omsättning med 350 miljoner euro medan produktionsbranschen inom EU förväntas öka med 22 miljoner euro per år. Konsekvenserna för återförsäljarnas och distributörernas verksamhet ökar deras omsättning med uppskattningsvis 457 miljoner euro per år. Europeiska kommissionens konsekvensbedömning, Impact Assessment Study to Assess Unbundling of Chargers, s. 20. 

Konsekvenser för hushållen

De föreslagna ändringarna kommer också att ha konsekvenser för konsumenterna. Konsumenterna drar betydande nytta av att man i framtiden inte behöver köpa några produktspecifika laddare som är kompatibla med en viss tillverkares radioutrustning. Enligt kommissionens konsekvensbedömning kan sådana laddare kan vara upp till 1,8 gånger dyrare än vissa laddare av USB-typ. Enligt konsumentundersökningen är dessutom den största orsaken till att köpa en ny laddningsenhet att den gamla gått sönder (36 procent av respondenterna). Konsumenter som köpte en viss tillverkares egna enhetsspecifika laddare köpte under de senaste 24 månaderna i genomsnitt 0,73 kablar per person, medan det sammanlagda genomsnittet för alla märken var 0,51 kablar. 

I fortsättningen behöver konsumenterna köpa färre olika laddare och samtidigt förutspås det att priserna för dessa sänks till följd av harmoniseringen så att konsumenterna årligen sparar i genomsnitt 549 miljoner euro. Europeiska kommissionens konsekvensbedömning, Impact Assessment Study to Assess Unbundling of Chargers, s. 72. Detta beror framför allt på att vissa tillverkares egna, vanligtvis dyrare, laddningsdon försvinner från marknaden samt på att antalet laddningsenheter och kablar som konsumenterna köper minskar. Som en följd av ändringarna skulle två betydande faktorer som stör konsumenternas bekvämlighet, bristen på kompatibel laddningsenhet och förvirringen mellan olika enheters laddningsenheter försvinna helt då det skulle vara möjligt att använda en och samma laddningsenhet med all radioutrustning som omfattas av förslaget. 

Konsumenterna kommer att dra nytta av de besparingar som ändringarna medför och dessutom av de specifikationer som gäller radioutrustningens laddningskapacitet och kompatibla laddningsenheter. Till följd av harmoniseringen av laddningsgränssnitten behöver konsumenterna på lång sikt köpa betydligt färre separata laddningsenheter. I och med de nya kraven får konsumenterna dessutom tydligare information om radioutrustningens laddningsprestanda och om laddningsenheter som är kompatibla med utrustningen. Ändringarna främjar driftskompatibiliteten för snabbladdning och gör det möjligt att ladda all radioutrustning som omfattas av tillämpningsområdet för ändringsdirektivet med en och samma laddare. Informationen till konsumenterna minskar missförstånd i fråga om kompatibiliteten mellan laddningsenheter och radioutrustning som omfattas av ändringsdirektivets tillämpningsområde. Tack vare förbättrad tillgång till information kan konsumenterna åtminstone i viss utsträckning använda sina befintliga laddare även i fortsättningen. Den förutspådda minskningen av behovet att köpa laddningsenheter möjliggör årliga inbesparningar på 168 miljoner euro för konsumenterna. Europeiska kommissionens konsekvensbedömning, Impact Assessment Study to Assess Unbundling of Chargers, s. 72.  

Separat försäljning av laddningsenheter förutspås dock minska de nämnda fördelarna något. Tillverkare av utrustning kan i fortsättningen förutspås övergå till en omfattande separat försäljning av radioutrustning som omfattas av ändringsdirektivets tillämpningsområde och laddningsenheter, eftersom detta alternativ i vilket fall som helst måste erbjudas konsumenterna till följd av ändringarna. Tillverkare som redan nu erbjuder möjligheten att köpa en laddningsenhet separat från t.ex. en mobiltelefon förutspår att telefonpriserna kommer att sjunka med priset på laddningsenheten. Vid köp av en separat laddare betalar konsumenterna detaljhandelspris som är 2,2 gånger partipriset. Tilläggskostnaderna för separat försäljning motsvarar i praktiken det belopp som sparas in genom att behovet av att köpa separata laddningsenheter och kablar minskar. Detta medför alltså inga inbesparingar för konsumenterna. 

4.2.2  Konsekvenser för myndigheternas verksamhet

Det tillsynsansvar som bestäms med stöd av radioutrustningsdirektivet är i Finland fördelat mellan Transport- och kommunikationsverket, Säkerhets- och kemikalieverket, Strålsäkerhetscentralen och Tullen. Med stöd av 303 § 1 mom. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation utövar Transport- och kommunikationsverket tillsyn över efterlevnaden av lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation samt bestämmelser och beslut som utfärdats med stöd av den, om inte något annat föreskrivs i lag. Enligt lagens 303 § 3 mom. omfattar Transport- och kommunikationsverkets tillsyn dock inte sådana krav som hänför sig till skydd av människors och husdjurs hälsa och säkerhet som avses i 251 § 1 mom. 1 punkten och inte heller sådana väsentliga elsäkerhetskrav som avses i 251 § 1 mom. 2 punkten, till den del det föreskrivs att någon annan myndighet ska övervaka efterlevnaden av kraven. De föreslagna ändringarna får inga konsekvenser för behörighetsfördelningen mellan myndigheterna. 

I och med genomförandet av ändringen av radioutrustningsdirektivet utvidgas den marknadskontroll av radioutrustning som hör till Transport- och kommunikationsverkets ansvarsområde till att gälla laddningsgränssnitt och kommunikationsprotokoll för laddning. Mängden utrustning som omfattas av de nya krav som ska övervakas är anmärkningsvärt stor. Transport- och kommunikationsverkets nya uppgifter omfattar dessutom tillsyn som gäller piktogrammet vid försäljning och när radioutrustningen tillhandahålls på marknaden samt tillsyn över att piktogrammet överensstämmer med kraven. Tillsynshelheten består av administrativ tillsyn och testning och andra lagstadgade uppgifter som föreskrivits för myndigheten, såsom statistikföring, rapportering, nationellt och internationellt samarbete mellan olika myndigheter samt rådgivning och kommunikation. 

Tillsynen över laddningsgränssnitt och kommunikationsprotokoll för laddning, i synnerhet testningen av dem, är en helt ny uppgift och Transport- och kommunikationsverket har ingen tidigare erfarenhet av motsvarande testning. Tillsynen förutsätter en ny typ av expertkunnande vid verket och ett tillräckligt anslag för anskaffning och testning av radioutrustning. Kostnaderna för testningen påverkas bl.a. av om den förutsätter användning av ett externt testlaboratorium. I början av tillämpningen av bestämmelserna kommer en större mängd utrustning än det nuvarande genomsnittliga antalet att testas för att tillsynen ska vara effektiv och synlig för olika aktörer samt konsumenter och andra slutanvändare när verket åläggs ansvaret för de nya tillsynsuppgifterna. Tillsynens effektivitet och kontinuitet bör säkerställas också på längre sikt för att den även i fortsättningen ska vara effektiv, regelbunden och synlig. 

Även om tillsynshelheten är ny, omfattar den ändå många likheter med den marknadskontroll av radioutrustning som utförts med stöd av den tidigare regleringen. Tillsynen över piktogram skiljer sig t.ex. inte nämnvärt från tillsynen över efterlevnaden av kravet på CE-märkning, trots att tillsynen över piktogram vid distansförsäljning är tillsyn över marknadsföringsinformation som inte tidigare ingått i verkets behörighet. Förändringen är dock inte betydande med avseende på tillsynsansvaret. Det utvidgade tillsynsansvaret innebär att Transport- och kommunikationsverket får nya uppgifter som motsvarar sammanlagt 0,5 årsverken från och med 2025. Dessutom ökar behovet av anslag för testning med drygt 30 000 euro per år, vilket totalt sett utgör 90 000 euro per år. Behovet av anslag påverkas i synnerhet av inflationen och de därmed stigande kostnaderna för både anskaffning av utrustning och testning. Från och med 2025 kan kostnaderna täckas inom ramen för anslagen under moment 31.01.02 Transport- och kommunikationsverkets omkostnader. 

Konsumentombudsmannen ska även i fortsättningen ha det yttersta tillsynsansvaret i fråga om marknadsföringsinformation, särskilt i fråga om tvister mellan konsumenter och företag. Enligt konsumentskyddslagens 2 kap. 20 § 1 mom. om tillsyn övervakas marknadsföringen och de förfaranden som tillämpas i kundrelationerna av konsumentombudsmannen när det gäller konsumentskyddet. Enligt 2 mom. i samma paragraf övervakas prisinformation som ges i samband med marknadsföring av konsumtionsnyttigheter av konsumentombudsmannen och regionförvaltningsverken. 

4.2.3  Miljökonsekvenser

Enligt kommissionens konsekvensbedömning har förslaget betydande miljökonsekvenser eftersom det minskar mängden elektroniskt avfall, vilket i sin tur är viktigt med avseende på den gröna och digitala omställningen. För närvarande spenderar konsumenter 2,4 miljarder euro per år på att köpa separata laddare. Av konsumenterna anser 38 procent att det är besvärligt med inkompatibla laddare. Oanvända laddare som slängs orsakar årligen 11 000 ton elektroniskt avfall. Europeiska kommissionens förslag till ändring av radioutrustningsdirektivet COM (2021) 547 final, 23.9.2021. 

Även om separat försäljning av vissa typer av radioutrustning och deras laddningsenheter kommer att öka antalet laddningsenheter som köps separat, är fördelarna med att ta bort laddningsenheter som automatiskt medföljer mobiltelefoner (60 miljoner nätaggregat per år) större än nackdelarna med separat försäljning. Den totala mängden material som används till laddningsenheter förväntas minska med 2 600 ton per år. De mest betydande ändringarna omfattar olika plaster, aluminium och andra material som används särskilt i laddningsenheter. Mängden elektronikavfall förväntas minska med 980 ton per år. Den här effekten har visat sig omfatta både mängden obehandlat och återvunnet avfall. Till följd av de föreslagna ändringarna minskar växthusgasutsläppen betydligt, dvs. med cirka 180 000 ton koldioxidekvivalenter per år. Europeiska kommissionens förslag till ändring av radioutrustningsdirektivet COM (2021) 547 final, 23.9.2021. 

4.2.4  Konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna

Lagförslaget har samband med näringsfriheten enligt 18 § 1 mom. i grundlagen och ansvaret för miljön enligt 20 § i grundlagen. I och med lagförslaget kan tillverkare av viss radioutrustning inte längre själva välja vilket laddningsgränssnitt de använder, utan anslutningsdon för radioutrustning som omfattas av ändringsdirektivets tillämpningsområde ska i fortsättningen överensstämma med de standarder som nämns i bilaga Ia till direktivet. Eftersom en stor del av utrustningstillverkarna redan använder anslutningsdon av USB typ C, är dock gruppen av dessa näringsidkare, och därmed också de föreslagna ändringarnas inverkan på näringsfriheten, tämligen begränsad. 

I enlighet med de föreslagna ändringarna ska ekonomiska aktörer erbjuda konsumenter och andra slutanvändare möjligheten att förvärva radioutrustning som tillhör en viss kategori eller klass av radioutrustning utan laddningsenhet. I och med det föreslagna kravet på separat försäljning får ekonomiska aktörer inte längre självständigt bestämma hur de produkter som aktören tillverkat, levererat eller sålt ska förpackas. I fortsättningen måste separata förpackningar tillverkas för radioutrustning och laddningsenheter som säljs separat, och dessutom begränsar de krav som ställs på märkning och piktogram i lagförslaget i viss mån de ekonomiska aktörernas möjligheter att utforma förpackningarna. Även tillverkare av laddningsenheter samt distributörer, återförsäljare och handlare bör anpassa sina affärsmodeller till den nya regleringen och de kan inte välja fritt vilka tillbehör som medföljer radioutrustningen. 

De nya kraven enligt lagförslaget påverkar näringsfriheten, som tryggas i 18 § 1 mom. i grundlagen. Konsekvenserna av de föreslagna ändringarna gäller dock endast en begränsad grupp professionella aktörer, dvs. tillverkare, importörer och distributörer av elektrisk och elektronisk utrustning samt tillverkarnas representanter, och även då endast sådan utrustning som omfattas av ändringsdirektivets tillämpningsområde. Konsekvenserna kan delvis också anses vara en del av företagens normala affärsverksamhet. Dessa faktorer minskar ytterligare de föreslagna ändringarnas konsekvenser för tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna. 

Syftet med den föreslagna lagen är att förebygga olägenheter för miljön genom att minska mängden elektroniskt avfall. Dessutom syftar förslaget till att främja en cirkulär ekonomi genom att minska koldioxidutsläppen från utvinningen av råvaror för laddningsenheter och från tillverkning, transport och bortskaffande av dem. I och med de föreslagna ändringarna behöver konsumenter och andra slutanvändare inte alltid köpa en ny laddningsenhet när de köper radioutrustning. Genom att man minskar koldioxidutsläppen och mängden elektroniskt avfall tryggas tillgodoseendet av den grundläggande rätten till en sund miljö i och med att olägenheterna för miljön minskar. Den föreslagna lagen syftar således till att främja tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna.