1.1
Lagen om småbarnspedagogik
5 §. Enligt 5 § i dagvårdslagen (36/1973) utfärdas genom förordning närmare bestämmelser om antalet barn som vårdas i daghem och familjedaghem och om antalet personer som deltar i vård- och uppfostringsuppgifter. Bestämmelser om ovan nämnda saker ingår i 6 och 8 § i förordningen om barndagvård (239/1973). Enligt förslaget ska bemyndigandet att utfärda förordning preciseras. Det föreslås att det i paragrafen föreskrivs att daghem och familjedaghem ska ha nödvändigt antal sådan personal som avses i 4 a § i lagen, så att de syften som föreskrivs för småbarnspedagogiken uppfylls. Enligt 4 a § i dagvårdslagen tillämpas på behörighetsvillkoren för personal inom barndagvården lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården (272/2005) samt de bestämmelser som utfärdats med stöd av den, sådana de lyder den 1 januari 2013. Närmare bestämmelser om personalen i vårdande och uppfostringsuppgifter samt dimensioneringen av personalen i relation till antalet barn, tillfälliga undantag från personaldimensioneringen, på vilket sätt man i dimensioneringen av personalen ska beakta barn som är i behov av särskild vård och fostran samt personalstrukturen kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Med personalstrukturen avses till vilken del personalen vid daghemmet eller familjedaghemmet ska utgöras av personal som har behörighet enligt 7,8 och 11 § i lagen om behörighet för yrkeskunnig personal inom socialvården. Enligt förslaget kan bestämmelser om dimensioneringen av personalen i fråga om barn under tre år och barns som fyllt tre år utfärdas separat. Avsikten med bemyndigandet är inte att ändra bestämmelserna i den gällande förordningen om barndagvård, utan att på saklig grund begränsa förordningsutfärdarens prövningsrätt. När man stiftar en förordning ska de aspekter som nämns i paragrafen säkerställas, så att målen för småbarnspedagogiken kan nås genom ifrågavarande personaldimensionering och –struktur.
11 a § Enligt 11 § i lagen om småbarnspedagogik ska kommunen se till att det finns tillgång till småbarnspedagogik som anordnas eller övervakas av kommunen i den omfattning och i sådan form som behovet inom kommunen förutsätter. Denna allmänna skyldighet för kommunen att anordna dagvård kompletteras av den s.k. subjektiva rätt till småbarnspedagogik som föreskrivs i 11 a §. Med subjektiva rätt till småbarnspedagogik avses kommunens ovillkorliga skyldighet att ordna en plats inom småbarnspedagogiken för den som uppfyller de villkor som föreskrivs i lagen. Efter det att lagen om småbarnspedagogik trädde i kraft den 1 augusti 2015, föreskrivs inte längre om barnets föräldrars eller andra vårdnadshavares rätt till en plats inom barndagvården, utan kommunen ska se till att varje barn får av kommunen anordnad småbarnspedagogik inom en sådan plats inom småbarnspedagogiken som avses i 1 § 2 eller 3 mom. i den lagen. Enligt regeringens proposition (RP 341/2014) har kommunen skyldighet att ordna småbarnspedagogik inte ändrats i förhållande till skyldigheten att ordna barndagvård enligt den lag som tidigare var i kraft. En vedertagen tolkning av 11 a § i dagvårdslagen har varit att bestämmelserna garanterar föräldrarna en ovillkorlig rätt att få kommunal heldagsvård utan att föräldrarna behöver lägga fram någon närmare utredning av behovet av heldagsvård. Enligt 4 § i förordningen om barndagvård får vårdtiden för barn i heldagsvård i allmänhet fortgå i en fortsättning högst tio timmar per dygn. Den subjektiva rätten har inte ansetts omfatta rätten till dygnetruntvård, dvs. vård som tillhandahålls på kvällar, nätter, veckoslut eller helger, utan anordnandet av sådan vård är behovsprövad.
Enligt förslaget ska 11 a § 1 mom. i lagen om småbarnspedagogik fortfarande innehålla bestämmelser om huvudregeln om den subjektiva rätten till småbarnspedagogik. Omfattningen av den subjektiva rätten ändras dock enligt förslaget jämfört med gällande lag. Enligt förslaget ska kommunen i regel ordna 20 timmar småbarnspedagogik i veckan. Rätten till 20 timmar småbarnspedagogik ska enligt förslaget inte förpliktiga barnet att delta i småbarnspedagogik, utan barnets deltagande grundar sig alltjämt på barnets föräldrars eller andra vårdnadshavares eget val. Kommunen ska fortfarande se till att barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare innan den i lagen om den grundläggande utbildningen (628/1998) avsedda läroplikten börjar får en av kommunen anordnad plats inom småbarnspedagogiken för barnet antingen i ett daghem eller i familjedagvård efter utgången av den tid för vilken moderskaps- och föräldrapenning eller partiell föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) får betalas. Enligt 9 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen betalas moderskapspenning för 105 vardagar. Rätten till moderskapspenning uppkommer tidigast 50 och senast 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Enligt 9 kap. 10 § i sjukförsäkringslagen betalas föräldrapenning i regel för högst 158 vardagar omedelbart efter moderskapspenningsperioden. Detta innebär att en plats inom småbarnspedagogiken ska ordnas när barnet är cirka nio månader gammalt. Enligt 25 § i lagen om grundläggande utbildning börjar läroplikten det år då barnet fyller 7 år. Till 11 b § i lagen fogas enligt förslaget bestämmelser om anordnade av småbarnspedagogik för barn som, innan de uppnått läropliktig ålder, deltar i förskoleundervisningen eller den grundläggande utbildningen i enlighet med lagen om grundläggande utbildning.
Det ska fortfarande föreskrivas att småbarnspedagogik inte ska ordnas under den tid som den faderskapspenning enligt 9 kap. 7 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen som ska betalas utanför moderskaps- och föräldrapenningsperioden får betalas. Enligt 9 kap. 7 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen betalas faderskapspenning sammanlagt för högst 54 vardagar, dock så att under moderskaps- och föräldrapenningsperioden betalas faderskapspenning sammanlagt för högst 18 vardagar.
I det gällande 11 a § 1 mom. ingår en bestämmelse om att småbarnspedagogiken om möjligt ska anordnas i den form som barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare önskar. Enligt förslaget kvarstår den gällande lydelsen, men momentet flyttas så att det blir paragrafens 7 mom.
Syftet med småbarnspedagogiken anges i det nya 2 a § i lagen om småbarnspedagogik. Vid anordnandet av småbarnspedagogik ska man enligt förslaget se till att dessa mål nås när ett barn deltar i småbarnspedagogisk verksamhet som omfattar 20 timmar i veckan. För att förvissa sig om att dessa mål nås, ska man enligt 7 § i lagen för varje barn på ett daghem eller i familjedagvård göra upp en individuell plan för småbarnspedagogik, där man på ett stödjande sätt skriver in målen för barnets utveckling, lärande och välmående, samt åtgärder för att genomföra dessa. Dessutom skrivs barnets behov av stöd, stödåtgärder och hur de ska genomföras in i planen.
Oberoende av att den subjektiva rätten till småbarnspedagogik i regel föreslås omfatta 20 timmar i veckan, ska den dimensioneras så att den anpassas efter barnets och familjens faktiska behov. I paragrafens 2-4 mom. föreskrivs enligt förslaget om situationer där ett barn har rätt till mer omfattande småbarnspedagogik än 20 timmar i veckan. Omfattningen av barnets rätt till småbarnspedagogik fastställs enligt förslaget genom kommunens beslut och med utgångspunkt i familjens huvudsakliga livssituation. Kommunen ska tillfälligt och i överraskande situationer flexibelt kunna erbjuda barnet den småbarnspedagogik som behövs i ifrågavarande situation, också utöver det antal timmar som anges i beslutet. Vid behov ska det gå att uppdatera ett beslut om omfattningen av småbarnspedagogiken för ett barn i och med att familjens livssituation förändras.
I 11 a § 2 mom. föreslås bestämmelser om de situationer där ett barn på grund av föräldrarnas eller andra vårdnadshavares arbete eller studier de facto behöver sådan småbarnspedagogik i heldagsvård i enlighet med gällande lag. Enligt förslaget ska småbarnspedagogik ordnas som heldagsvård om samtliga barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare antingen arbetar på heltid eller studerar på heltid eller är sysselsatta som företagare eller i eget arbete på heltid.
Enligt 2 mom. ska småbarnspedagogik emellertid fortfarande ordnas i två månaders tid från och med att den rådande situationen upphört, till exempel i och med att ett anställningsförhållande upphört. Därmed ska t.ex. en kortare period av arbetslöshet inte innebära att barnet går miste om sin plats inom småbarnspedagogiken i heldagsvård, vilket för sin del bidrar till att uppmuntra till aktivt sökande efter ett nytt jobb under dessa två månaders tid. Däremot föreslås det att rätten till småbarnspedagogik omedelbart ändras så att den är i enlighet med paragrafens 1 mom. i det fall en av barnets föräldrar eller en annan vårdnadshavare till barnet stannar hemma för att vårda ett annat i familjen bosatt barn och det till denne kan betalas moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning eller partiell föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen eller om han eller hon får hemvårdsstöd enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996) för ett annat barn i familjen bosatt barn, eller om han eller hon är vårdledig enligt arbetsavtalslagen (55/2001) eller tjänstledig enligt lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003), statstjänstemannalagen (750/1994) eller kyrkolagen (1054/1993) för att vårda ett annat i familjen bosatt barn. Enligt förslaget ändras rätten till småbarnspedagogik i enlighet med 1 mom. utan en två månaders tidsfrist även om en förälder eller annan vårdnadshavare till barnet pensionerar sig, oberoende av i enlighet med vilken lag pensionen gäller och om det handlar om folkpension eller arbetspension. I dessa fall föreligger inte det slags oförutsebarhet och behov av en anpassningsperiod som ofta är förbunden med att bli arbetslös.
Vid definitionen av småbarnspedagogik som heldagsvård i bestämmelsen föreslås att man använder sig av definitionerna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). Arbetsförhållandet ska vara på heltid och det ska också handla om arbete som de facto görs på heltid för att rätten till småbarnspedagogik ska gälla heldagsvård. Arbete i tjänsteförhållande likställs med arbete i arbetsförhållande. Med heltidsarbete avses enligt 1 kap. 5 § 4 mom. arbete som utförs i ett anställningsförhållande där arbetstiden överstiger 80 procent av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete. Ifall arbetstiden är kortare än så är det frågan om deltidsarbete, och i så fall är omfattningen av rätten till småbarnspedagogik i princip i enlighet med 1 mom. Av ett arbetsförhållande kan man också förutsätta kontinuitet, dvs. arbetsförhållandet ska gälla tillsvidare eller så ska arbetsförhållandet till sin karaktär tydligt vara något annat än tillfälligt. Det är inte motiverat att tidsfristen på två månader ska börja från början efter en period i arbetslivet som kan karakteriseras som tillfällig. Utarbetandet av ett beslut om ett nytt berättigande till småbarnspedagogik på grund av en kortvarig period i arbetslivet och återigen vid behov om två månader skulle också öka den administrativa bördan onödigt mycket. Under barnets förälders eller någon annan vårdnadshavares tillfälliga perioder i arbetslivet ska barnet enligt förslaget flexibelt få delta i småbarnspedagogik i den omfattning som behövs i enlighet med 3 mom. som ingår i denna bestämmelse.
Även om arbetstagaren regelbundet har ett arbetsförhållande som är på heltid, kan det under den tiden arbetsförhållandet gäller finnas perioder när arbetstiden måste anses vara på deltid eller det inte alls finns någon skyldighet att arbeta. I sådana situationer föreslås att omfattningen av rätten till småbarnspedagogik är i enlighet med 1 mom. Sådana situationer är utöver ovan nämnda föräldraledigheter t.ex. alternerings- eller tjänsteledigheter, avstängning från tjänsteutövning eller permitteringar, vilka också kan genomföras utan att arbetstiden förkortas. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan också komma överens om att arbetstagaren inte är skyldig att delta i arbetet under uppsägningstiden.
Enligt 2 kap. 5 § i lagen om i lagen om utkomstskydd för arbetslösa anses en person sysselsätta sig om företagare i huvudsyssla om arbetets omfattning är så stort att det hindrar personen från att ta emot ett arbete på heltid. Personer som sysselsätter sig i eget arbete är t.ex. egenvårdare och freelance-redaktörer och -konstnärer. En heltidsstuderande definieras för sin del i 2 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, och det grundar sig på studierna, beroende på examensmålen och hur omfattande studier det gäller. Kommunalt anställd personal inom småbarnspedagogiken kan inte anses ha förutsättningar eller resurser för att avgöra om en studerande, företagare eller person i eget arbete gör det på heltid eller på deltid, och till den delen bör man vid behov söka sig till en utomstående bedömning, t.ex. be någon myndighet inom arbets- och näringsförvaltningen om ett arbetspolitiskt utlåtande i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
I enlighet med sådana situationer som avses i 2 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, då den arbetssökande utan lön deltar i sedvanligt allmännyttigt frivilligarbete eller i sedvanligt talkoarbete eller utan lön arbetar i ett företag eller i sådana uppgifter som allmänt utförs i ett anställningsförhållande eller i form av företagsverksamhet, ska rätten till småbarnspedagogik enligt förslaget fastställas enligt 11 a § 1 mom., eftersom det inte är frågan om ett anställningsförhållande.
Barnet har därtill rätt till mer omfattande småbarnspedagogik än vad som föreskrivs i 1 mom. i den omfattning som behövs på grund av att barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare arbetar på deltid eller tillfälligt, deltar i sysselsättningsfrämjande service, rehabilitering eller av någon annan motsvarande orsak. Omfattningen av rätten till småbarnspedagogik får inte göra det svårare att ta emot ett arbete eller utföra det och inte heller göra det svårare att delta i sysselsättande service, rehabilitering eller andra motsvarande tjänster. Enligt förslaget bedöms omfattningen av antalet timmar i småbarnspedagogik från fall till fall. I bedömningen beaktas också nödvändiga resetider.
Enligt bestämmelsen kan det röra sig om familjens regelmässiga livssituation eller gälla en tillfällig, också därtill överraskande situation. En förälder till barnet kan ha en regelbunden deltidsanställning, t.ex. tre dagar i veckan åtta timmar om dagen eller varje dag fyra timmar per dag. När en förälder är på deltidspension, t.ex. så att hon eller han har heldagsjobb varannan vecka, bör man enligt förslaget också ordna småbarnspedagogik som heldagsvård under arbetsveckorna. Enligt förslaget ska man beakta familjens belägenhet när kommunen fattar beslut om rätten till småbarnspedagogik, och den regelmässiga omfattningen av den definieras enligt detta. Även om en förälder eller någon annan vårdnadshavare till barnet skulle arbeta mindre än 80 procent av den arbetstid som tillämpas på en heltidsanställds maximiarbetstid och arbetet således definitionsmässigt vore på deltid, ska arbetet dock vara möjligt att utföra, och omfattningen av barnets rätte till småbarnspedagogik ska anpassas till familjens förhållanden från fall till fall.
Vid behov ska småbarnspedagogik tillfälligt ordnas i större omfattning än vad som föreskrivs i 1 mom. och över det antal timmar som har fastställts för i frågavarande barn i beslutet om omfattningen av rätten för detta barns del. En sådan situation kan uppstå t.ex. då en förälder som annars är hemma får ett kortvarigt anställningsförhållande, och barnet av den anledningen har behov av mer omfattande småbarnspedagogik.
Enligt 1 kap. 5 § 15 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avses med sysselsättningsfrämjande service jobbsökarträning, karriärträning, prövning, arbetskraftsutbildning och arbetssökandes frivilliga, med arbetslöshetsförmån stödda studier enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012), frivilliga studier enligt 22—24 § i lagen om främjande av integration (1386/2010) och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001). Den som får sådana förmåner som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är skyldig att vid behov söka sig till och ta del av dessa tjänster. Den offentliga arbetskraftsservice som erbjuds arbetssökande är av väldigt varierande omfattning och de kan räcka från några få timmar till flera veckor. Till exempel anses en arbetssökandes studier på eget initiativ som understöds med arbetslöshetsförmån dock som sådana heltidsstudier som avses i lagen om arbetslöshetsskydd, och således har barnet i sådana fallet i alla fall rätt till småbarnspedagogik som heldagsvård. Övriga sysselsättningsbefrämjande åtgärder är till exempel de olika slags sakkunnigbedömningar samt vägledning för yrkesval och karriär som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012!)
Rehabilitering ordnas i enlighet med flera olika lagar, av flera olika aktörer och på ett flertal olika sätt. Det kan röra sig om yrkesinriktad, medicinsk eller social rehabilitering. Lagstiftningen om rehabilitering är framför allt lagen om Folkpensionsantaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, de lagar som omnämns i 13 och 18 § i den lagen, hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) samt arbetspensionslagarna. I 19 § i lagen om Folkpensionsantaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner föreskrivs om penningförmån för den tid som sådan enligt den lagen kan beviljas för annan rehabilitering. Sådan är bl.a. den anpassningsträning som finansieras av Penningautomatföreningen, till den del den motsvarar den anpassningsträning som avses i 8 § 1 mom. i lagen om stöd som beviljas på grund av handikapp (380/1987).
Behovet av mer omfattande småbarnspedagogik än enligt paragrafens 1 mom. ska enligt förslaget alltid bedömas från fall till fall med utgångspunkt i familjens omständigheter. Föräldrarnas livssituation kan variera stort, t.ex. kan växlingarna mellan perioder i arbetslivet och perioder av arbetslöshet ske också med kort varsel. Med tanke på varje barns rätt till en trygg och kvalitativt högtstående småbarnspedagogik är det oerhört viktigt med kontinuerliga och stabila människorelationer. Därför ska anordnandet av småbarnspedagogik enligt förslaget vara flexibelt och ändringar beträffande vårdtiderna alltid ske så att man bedömer varje familj skilt för sig. Kommunerna har alltid rätt att ordna mer omfattande småbarnspedagogik än lagen kräver.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs enligt förslaget att det för barnet dock alltid ska ordnas småbarnspedagogik som heldagsvård, om det behövs med tanke på barnets utveckling, behov av stöd eller på grund av familjens omständigheter eller i övrigt är i enlighet med på barnets bästa. När rätten till småbarnspedagogik enligt förslaget ändras så att den ska utgå från 20 timmar i veckan, ska man vid behov bedöma ett barns behov av mer omfattande rätt till småbarnspedagogik. Den som anordnar verksamheten ska tillsammans med familjen överväga vilket behovet är och orsakerna till behovet. Det föreslås att man från fall till fall ska bedöma vilken slags utredning som behövs för att avgöra ärendet. När småbarnspedagogik erbjuds med tanke på barnets utveckling, behov av stöd eller på grund av familjens omständigheter ska tröskeln för att ordna småbarnspedagogik som heldagsvård vara låg, och i princip ska det inte krävas expertutlåtanden eller motsvarande utredningar för att få den. Om föräldrarnas uppfattning om behovet av en plats i heldagsvård inom småbarnspedagogiken trots allt skiljer sig från kommunens uppfattning, kan det bli nödvändigt att av t.ex. myndigheter eller sakkunniga inom social- och hälsovårdsbranschen skaffa utlåtanden om behovet av heldagsvård inom småbarnspedagogiken. Ändringar i omfattningen av den subjektiva rätten till småbarnspedagogik får dock inte leda till att det för att barnet ska få småbarnspedagogik i den omfattning som avses i den gällande lagen vore nödvändigt att ansöka om det som en stödåtgärd inom barnskyddets öppenvård eller genom socialväsendet eller familjerådgivningen, vilket vore ett långsamt och dyrt alternativ för barnet, familjen och kommunen.
Enligt förslaget är kommunen skyldig att ordna småbarnspedagogik som heldagsvård, om det behövs med tanke på barnets bästa. I paragrafen räknas dock inte upp skälen till att kommunen förpliktigas att ordna småbarnspedagogik som heldagsvård. Barnet kan ha behov av sådant stöd när det gäller den fysiska utvecklingen, kunskapsutvecklingen, utvecklingen av färdigheter, den emotionella utvecklingen, den sociala utvecklingen eller någon annan motsvarande utveckling eller inlärning, som kan stödjas effektivare inom småbarnspedagogiken än hemma. Också när det gäller familjens omständigheter kan det finnas sådana faktorer som med tanke på barnets bästa motiverar en mer omfattande dagvård. Det kan vara fråga om t.ex. föräldrarnas mentala problem eller rusmedelsbruk. Rätt till småbarnspedagogik enligt den gällande lagen om småbarnspedagogik kan också ges för att förebygga problem i familjen. Om det t.ex. i familjen föds flera barn på samma gång (flerlingsfamiljer), kan dagvård för de äldre syskonen förebygga utmattning hos en förälder. En motsvarande situation kan uppstå om det i familjen föds ett barn som prematur, ett barn med funktionsnedsättning eller ett sjukt barn, eller om den förälder som är hemma eller ett annat barn i familjen har en långvarig sjukdom eller en funktionsnedsättning. Ett behov av mer omfattande rätt till småbarnspedagogik kan också uppstå t.ex. när det gäller invandrare, eftersom en mer omfattande rätt till småbarnspedagogik kan stödja barnets språkliga utveckling, utveckling av vänskapsförhållanden och barnets och familjens integration. Ett behov av mer omfattande rätt till småbarnspedagogik kan också uppstå till följd av exempelvis barnets skolmognadsutveckling eller ett behov att träna barnets färdigheter att fungera i grupp. Det är viktigt att överväga behovet av en mer omfattande rätt till småbarnspedagogik ur ett vitt perspektiv med beaktande av barnets och familjens helhetssituation, utan att stämpla och anklaga barnet och familjen samt genom att bevara dagvårdstjänsternas ställning som en av de centrala formerna av barnskydd. I sista hand är det barnets bästa som ska betonas när ärendet prövas.
Enligt serviceprincipen i 7 § i förvaltningslagen (434/2003) ska möjligheterna att uträtta ärenden och behandlingen av ärenden hos en myndighet om möjligt ordnas så att den som vänder sig till förvaltningen får behörig service. En nära förbunden bestämmelse till denna princip är den allmänna bestämmelsen om rådgivning i 8 § i den lagen, enligt vilken myndigheterna inom ramen för sin behörighet och enligt behov ska ge sina kunder råd i anslutning till skötseln av ett förvaltningsärende samt svara på frågor och förfrågningar som gäller uträttandet av ärenden. I 5 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000), som alltjämt tillämpas på småbarnspedagogiken till den del något annat inte föreskrivs i lagen om småbarnspedagogik, ingår dessutom bland annat bestämmelser om socialvårdspersonalens skyldighet att för klienten utreda hans eller hennes rättigheter och skyldigheter samt olika alternativ och deras verkningar liksom också andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak.
Kommunen ska med stöd av ovan nämnda bestämmelser ge barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare rådgivning och handledning till stöd för deras val och beslutsfattande samt i samråd med barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare kartlägga olika alternativ och för varje klient eftersträva att hitta sådana tjänster som är i enlighet med hans eller hennes behov. Rådgivning och handledning kan också ges när ovan nämnda personer söker sig till dessa tjänster, men också när barnet och föräldrarna redan befinner sig inom ramen för tjänsterna inom småbarnspedagogiken. Barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare förmår inte nödvändigtvis själva på eget initiativ kräva att i enlighet med 1 mom. få mer omfattande småbarnspedagogik för sitt barn eller lämna in en utredning som i tillräckligt hög grad motiverar deras krav. Kommunen ska också för sin del se till att barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare har kännedom om de olika servicealternativ som står till buds och hur man ansöker om dem. Det beror också från fall till fall på vilken information eller en hurdan utredning som behövs för till exempel en bedömning i enlighet med 4 mom. Kommunen är skyldig att vid behov be en klient komplettera sin ansökan och instruera denne om på vilket sätt den ska kompletteras.
Därtill bidrar bestämmelserna i socialskyddslagen (1301/2014), där de kommunala myndigheterna inom socialvården åläggs att i samarbete ge akt på och främja barns välfärd, vid behov anmäla till andra myndigheter om klientens stödbehov samt i vissa fall utreda behovet av vård och stöd för barn i klientens omvårdnad, till att stödja såväl personalen inom småbarnspedagogiken som familjerna och främjar tillgången till småbarnpedagogiska tjänster i den omfattning som behövs.
Beslut om antagande till småbarnspedagogik och om omfattningen av rätten till småbarnspedagogik sker genom förvaltningsbeslut. Beslutet fattas av det organ som avses i 11 d § i lagen om småbarnspedagogik eller av tjänsteinnehavare som är underställd detta organ. I 30 a och 31 § föreskrivs om ändringssökande i ärenden som gäller beslut om antagning till småbarnspedagogik. Enligt förslaget får man yrka på rättelse i enlighet med nämnda paragrafer, eller, till den del beslutet gäller omfattningen av rätten till småbarnspedagogik, även överklaga beslutet. Rätten till ändringssökande ska enligt förslaget även gälla sådana beslut genom vilka omfattningen av rätten till småbarnspedagogik senare ändras.
Enligt lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983) avses med barnets vårdnadshavare barnets föräldrar eller de som anförtrotts vårdnaden om barnet. Det är barnet som har subjektiv rätt till en plats inom småbarnspedagogiken enligt 11 a §. Enligt lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt bestämmer barnets vårdnadshavare om vård, uppfostran och boningsort samt övriga personliga angelägenheter. I s.k. ombildade familjer kan det uppstå en situation där makan eller maken till barnets förälder, dvs. en person som inte är förälder eller vårdnadshavare till barnet, stannar hemma för att vårda ett annat barn i familjen. Om t.ex. barnets föräldrar i en sådan situation fortfarande har gemensam vårdnad, har makan eller maken till föräldern i princip inga juridiska rättigheter eller skyldigheter när det gäller detta barn. Barnets vårdnadshavare kan givetvis i sådana situationer välja hur barnets vård ska ordnas.
När barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare bor åtskilt, framför allt när det är fråga om s.k. delat boende, kan det bli aktuellt att bedöma behovet av omfattningen av småbarnspedagogik barnet separat, ur vardera förälderns synvinkel. Det är fråga om delat boende till exempel när barnet varannan vecka är hos umgängesföräldern och varannan vecka hos den förälder som är boendeförälder enligt vårdnadsbeslutet eller vårdnadsavtalet. Om umgängesföräldern stannar hemma t.ex. som moderskaps- och föräldraledig, för att vårda ett annat barn i familjen, har det äldre barnet rätt till småbarnspedagogik enligt 1 mom. i lagen om småbarnspedagogik. Om den förälder som barnet bor hos varannan vecka arbetar, behöver barnet trots allt en plats inom småbarnspedagogiken som heldagsvård. I sådana fall ska barnets behov bedömas som en helhet, så att onödiga förändringar undviks. Om föräldrarna bor på olika orter ska bedömningen göras individuellt, med beaktande av föräldrarnas boningsort och behov.
Med avseende på den omfattning av rätten till småbarnspedagogik som beskrivits ovan saknar det betydelse hur kommunen ordnar tjänsten, dvs. om kommunen själv producerar den eller det sker genom upphandling eller genom att serviceanvändaren ges en servicesedel. Kommunen kan alltid besluta att även erbjuda småbarnspedagogik i större omfattning än vad 11 a § i lagen om småbarnspedagogik påbjuder, men är i så fall skyldig att se till att klienterna behandlas på lika villkor. Alla som befinner sig i samma situation måste ges möjlighet att på lika villkor få småbarnspedagogik i större omfattning än vad lagen föreskriver.
Varje barn har rätt till småbarnspedagogik i enlighet med paragrafens 1 mom., och man kan inte kräva att barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare förelägger en utredning över detta behov. Ifall barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare ansöker om en mer omfattande rätt till småbarnspedagogik än så, bör de sakförhållanden som inverkar på omfattningen av rättigheten utredas, så att kommunen kan fatta ett beslut i ärendet. Framläggandet av utredningen är i dessa situationer i enlighet med förvaltningsrättliga principer på barnets föräldrars eller andra vårdnadshavares ansvar. Enligt förslaget ska mer omfattande småbarnspedagogik tillfälligt och i överraskande situationer ordnas på ett flexibelt sätt utan att det behövs någon skriftlig utredning. I paragrafens 5 mom. föreslås en bestämmelse om att kommunen inom de tidsfrister den bestämmer kräva en utredning över att behovet av mer omfattande småbarnspedagogik än enligt 1 mom. alltjämt föreligger. Med tanke på kommunens ordnande av småbarnspedagogik är det motiverat att granska omfattningen av rätten till småbarnspedagogik till exempel en gång i året. Av grundad anledning, till exempel då det är uppenbart att förutsättningarna för mer omfattande småbarnspedagogik för barnet inte längre uppfylls, ska kommunen enligt förslaget från fall till fall kunna kräva att en utredning framläggs också vid andra tidpunkter än inom nämnda tidsfrister. Barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare är enligt förslaget skyldiga att utan dröjsmål anmäla förändringar i de avseenden som avses i 2-4 mom. som kan uppskattas påverka omfattningen av rätten till småbarnspedagogik för barnet. Skyldigheten att framlägga nämnda utredning gäller endast situationer där rätten till småbarnspedagogik är mer omfattande än vad som föreskrivs i 1 mom.
Paragrafens 6 mom. motsvarar i sak 11 a § 2 mom. i gällande lag om småbarnspedagogik, förutom den lagtekniska ändringen att man i stället för den tidigare hänvisningen till 1 mom. hänvisar till de nya 2—4 momenten. Om barnet deltar i småbarnspedagogik som kommunen ordnar i ett daghem eller familjedagvård, ska det i princip inte vara möjligt att för barnet få stöd i enlighet med lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996). Barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare ska i sig fortfarande kunna välja om barnet deltar i småbarnspedagogik i kommunal regi eller om de vårdar barnet hemma och får stöd för hemvård, eller om barnet ska delta i småbarnspedagogik som ordnas av en privat serviceproducent, och föräldrarna får stöd för privat vård så som närmare bestäms i lagen om stöd för vård av barn. Det ska också fortfarande vara möjligt att välja att t.ex. familjens alla barn i rätt ålder för småbarnspedagogik vårdas hemma och att då få stöd för hemvård, om familjen har åtminstone ett barn under tre år. De föreslagna ändringarna av den subjektiva rätten förändrar inte den valfrihet som föreskrivs i 6 mom. och i 3 § 1 mom. i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn.
Paragrafens 7 mom. motsvarar enligt förslaget den gällande paragrafens 3 mom., men bemyndigandet att utfärda förordning flyttas till paragrafens sista moment. En sådan plats för barnet inom småbarnspedagogiken som avses i 11 a § ska sökas inom utsatt tid innan barnet behöver platsen. I 2 § i dagvårdsförordningen ska fortsättningsvis finnas bestämmelser om ansökan om plats inom småbarnspedagogik och om tidsfrister. Avsikten är att inte ändra de ansökningstider som avses i den gällande bestämmelsen.
Till paragrafens 8 mom., som motsvarar den gällande paragrafens 4 mom., föreslås följande tillägg som beror på ändringarna i den subjektiva rätten till småbarnspedagogik. Det föreslås inga ändringar när det gäller bestämmelsen om rätten till samma plats inom småbarnspedagogik under faderskapspenningsperioden. Rätten till samma plats inom småbarnspedagogiken under faderskapspenningsperioden föreskrivs i lag (905/2012) och motiveringen finns i regeringens proposition (RP 111/2012 rd). Rätten till samma plats inom småbarnspedagogiken kvarstår även om den tid barnet har rätt till småbarnspedagogik ändras på det sätt som föreskrivs i 11 a § -4 mom. i lagen om småbarnspedagogik. Om barnet redan deltar i heldagsvård i småbarnspedagogik i enlighet med 11 a § 1 mom. är det med tanke på barnet och familjen oskäligt ifall barnets plats inom småbarnspedagogiken ändras till följd av ändringarna i den subjektiva rätten. På samma sätt är det ändamålsenligt att ett barn får fortsätta i sin välkända småbarnspedagogiska omgivning när småbarnspedagogiken i enlighet med 20 mom. ändras till heldagsvård till följd av barnets behov eller familjens omständigheter. I momentet finns bestämmelser om att barnets rätt till samma plats i daghemmet och om möjligt i familjedagvården ska kvarstå. Bestämmelsen om att samma plats för barnet i ett daghem kvarstår, innebär att barnet inte mot föräldrarnas eller vårdnadshavarnas vilja kan flyttas till exempelvis till en grupp för barn i halvdagsvård i ett annat daghem. Däremot kan man göra förändringar inom daghemmet, och ska i så fall beakta de i 2 a § konstaterade möjligast stabila relationerna för växelverkan mellan barnen och personalen inom småbarnspedagogiken samt barnets bästa. Att låta barnet behålla platsen ska bedömas skilt för varje daghem, oberoende av vilken typs enheter kommunens daghemsnätverk har organiserats i. Bestämmelsen hindrar inte i övrigt nödvändiga omorganiseringar av grupperna och enheterna inom småbarnspedagogiken.
Inom familjedagvården, dvs. hos en familjedagvårdare eller på i gruppfamiljedaghem ska barnets rätt till samma plats om möjligt kvarstå. Bestämmelser om antalet barn per familjedagvårdare ingår i 8 § i dagvårdförordningen. Anställningsvillkoren för den kommunala dagvårdspersonalen följer det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet jämte bilaga 12 (AKTA 2014—2016). I praktiken påverkas lönen och ersättningarna för framför allt dagvårdare som arbetar i sitt eget hem av om det handlar om barn i heldagsvård eller halvdagsvård eller i vård på deltid. Därför kan det inte anses motiverat att utsträcka garantin för att barnets plats inom småbarnspedagogiken kvarstår till familjedagvården. Däremot ska man eftersträva att barnets plats kvarstår, men i orimliga situationer föreslås att det ska vara möjligt att i och med att ett barns rätt till småbarnspedagogik minskar flytta över det till exempel till ett daghem.
I paragrafens 9 mom. föreslås närmare bestämmelser om anordnande av den småbarnspedagogik som omfattar 20 timmar som avses i 1 mom. Kommunen ska erbjuda barnets föräldrar eller andra anhöriga minst två alternativa sätt på vilket den erbjuder småbarnspedagogik 20 timmar i veckan, varav det ena ska ge möjlighet att delta i småbarnspedagogik 4 timmar per dag och det andra ska gälla en del av veckan. Med småbarnspedagogik en del av veckan avses två eller flera dagar i veckan i heldagsvård eller ett alternativ där småbarnspedagogik som heldags- och deltidsvård kombineras med varandra. I bestämmelsen föreskrivs inte mer detaljerat om småbarnspedagogik som ordnas under en del av veckan. De barn som omfattas av småbarnspedagogik enligt paragrafens 1 mom., kan enligt förslaget delta i småbarnspedagogisk verksamhet till exempel två dagar i veckan åtta timmar per dag och fyra timmar på deltid. Det kan också vara motiverat att i syfte att undvika resor till och från småbarnspedagogiken varje dag ordna den under två eller tre dagar i veckan som heldagsvård. Oberoende av hur den ordnas, ska både småbarnspedagogik i halvdagsvård eller under en del av veckan ordnas i enlighet med de mål som anges för småbarnspedagogiken i 2 a § i lagen om småbarnspedagogik.
Att tiderna för verksamheten bestäms för en viss tid möjliggör att verksamheten kan planeras och ordnas på ett sätt som är förutsägbart såväl ur anordnarnas som för familjernas synpunkt sett, med hänsyn till bestämmelserna om relationstalen mellan personal och barn samt bestämmelserna om gruppstorlekarna i lagen om småbarnspedagogik. Kommunen och barnets vårdnadshavare även kan gemensamt komma överens om andra arrangemang. Kommunen får bestämma att de regelbundna verksamhetstiderna med veckodags och klockslags noggrannhet. Kommunen ska erbjuda verksamhetstiderna och ta barnets föräldrars önskemål i beaktande. Även om regelbundna verksamhetstider fastställs bindande för en viss tid, får kommunen fortsättningsvis från fall till fall bevilja sådana flexibla lösningar som behövs och är motiverade med tanke på barnets rätt till småbarnspedagogik. I beslutsfattandet ska man enligt förslaget dessutom beakta barnets bästa så som föreskrivs i det nya 11 a § 1 mom. som trätt i kraft den 1 augusti 2015.
11 b §. Enligt 11 b § i den gällande lagen om småbarnspedagogik ska man när småbarnspedagogik ordnas se till att barn inom småbarnspedagogiken har möjlighet att delta i förskoleundervisning.
Enligt gällande 11 a § 1 mom. ska barnet när det innan den läroplikt som avses i lagen om grundläggande utbildning börjar deltar i den förskoleundervisning som avses i lagen om grundläggande utbildning eller när barnet i enlighet med 25 § 2 mom. börjar den grundläggande utbildningen ett år innan den tidpunkt som föreskrivs i samma paragrafs 1 mom., har barnet rätt till småbarnspedagogik på deltid. Läroplikten börjar det år barnet fyller sju år. Förskoleundervisningen året innan läroplikten börjar har genom lag 1040/2014 ändrats så att den är obligatorisk. Ett barn som omfattas av förlängd läroplikt enligt 25 § 2 mom. ska delta i förskoleundervisningen det år läroplikten börjar. Därtill har ett barn som omfattas av förlängs läroplikt rätt att få förskoleundervisning det år barnet fyller fem år. Enligt 27 § har barnet på vissa villkor rätt att börja i den grundläggande utbildningen ett år tidigare än föreskrivet. I det fallet är barnet inte skyldigt att delta i förskoleundervisningen. Utbildningsanordnaren får också på vissa villkor ge barnet tillstånd att börja den grundläggande utbildningen ett år tidigare än föreskrivet. I det fallet har barnet rätt att även få förskoleundervisning det år läroplikten börjar.
Enligt förslaget fogas till paragrafen ett nytt 2 mom. om att småbarnspedagogik inte ska ordnas när barnet innan nämnda läroplikt börjar deltar i den förskoleundervisning eller grundläggande utbildning som avses i lagen om grundläggande utbildning. Den föreslagna bestämmelsen gäller barn som omfattas av småbarnspedagogik 20 timmar i veckan. Småbarnspedagogik ska enligt förslaget dock innan läroplikten börjar anordnas på deltid, ifall barnet har rätt till mer omfattande småbarnspedagogik enligt 11 a § 1 mom. Ett barn som omfattas av rätten till småbarnspedagogik i heldagsvård att utöver förskoleundervisning och grundläggande utbildning ha rätt till småbarnspedagogik på deltid ska enligt förslaget motsvara den rätt barnet har enligt gällande lag. Omfattningen av rätten till småbarnspedagogik på deltid för ett sådant barn som omfattas av rätten till småbarnspedagogik på deltid i enlighet med den föreslagna 11 a § 3 mom. i nämnda situationer ska på motsvarande sätt fastställas enligt behov. Så som för närvarande ska barnet under förskoleundervisningens och den grundläggande utbildningens skollov kunna delta i småbarnspedagogisk verksamhet i enlighet med 11 §.
1.2
Lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn
1 §.Lagens tillämpningsområde. Det föreslås att hela paragrafen om lagens tillämpningsområde revideras så att den bättre än för närvarande beskriver syftet med stöden för vården av barn samt stödsystemets basstruktur. Stödet för hemvård av barn och stödet för privat vård av barn utgör alternativ till den dagvård som kommunen ordnar. De omfattar en vårdpenning och ett inkomstbundet vårdtillägg. Den flexibla vårdpenningen och partiella vårdpenningen främjar familjernas ekonomiska möjligheter till att arbeta på deltid vid sidan av vården av barnen. Stöd för hemvård och privat vård av barn kan betalas förhöjt med ett kommuntillägg, om den kommun som ansvarar för finansieringen fattar ett sådant beslut.
2 §.Definitioner. Namnet på lagen om barndagvård (36/73) ändrades till lagen om småbarnspedagogik genom en lagändring som trädde i kraft den 1 augusti 2015, varvid begreppet småbarnspedagogik togs i bruk i lagen. För att klargöra regleringen ska hänvisningen i lagens 2 § 2 punkt till lagen om barndagvård ändras så att den motsvarar det nya namnet på lagen, nämligen lagen om småbarnspedagogik.
3 §.Val av vårdform. Hänvisningen i paragrafens 1 mom. ändras så att den motsvarar de nya bestämmelser som föreslås i lagen om småbarnspedagogik.
Ordalydelsen i paragrafens 1 mom. ska specificeras så att det är möjligt att få flexibel eller partiell vårdpenning även om barnet vårdas inom den kommunala småbarnspedagogiska verksamheten, om villkoren för beviljandet av stödet uppfylls i övrigt. Ändringen har inga sakliga konsekvenser.
Det föreslås att paragrafens 5 mom. slopas som obehövligt. Sådana situationer som avses i detta moment förekommer inte i praktiken. Om barnet vårdas inom den kommunala småbarnspedagogiska verksamheten, har barnet på basis av 3 § 1 mom. inte rätt till stöd för hemvård eller privat vård av barn.
4 §.Vårdpenning. Beloppen av de stöd som avses i paragrafen ändras för tydlighetens skull till 2015 års nivå. I paragrafens 2 mom. ändras ordet "kolmivuotias" till "kolmevuotias" för att bättre motsvara allmänspråket. Det svenska ordet ändras inte. Paragrafens 3 mom. ändras så att beloppet av stödet för privat vård av barn i framtiden motsvarar den bestämmelse som föreslås i 11 a § 1 mom. enligt vilken alla barn i fortsättningen ska ha rätt till småbarnspedagogisk verksamhet omfattande 20 timmar. Den ändring som föreslås i 4 § 3 mom. i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn innebär således, liksom den föreslagna ändringen i 11 a § 1 mom. i lagen om småbarnspedagogik, att det som stöd för privat vård av barn i regel betalas ett nedsatt stöd på 64,16 euro. På motsvarande sätt ska stöd för privat vård av barn i regel inte betalas alls i sådana fall där rätten till sådan småbarnspedagogisk verksamhet som ordnas utöver förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen inte föreligger i en sådan situation som beskrivs i 11 b § 2 mom. i lagen om småbarnspedagogik. Om barnet har rätt till sådan småbarnspedagogisk verksamhet som omfattar mer än 20 timmar, har man utöver förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen dessutom rätt att få ett nedsatt stöd för privat vård av barnet.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs det när det större stödet på 174,38 euro för privat vård betalas. I paragrafen hänvisas det till 11 a § 2—4 mom. i lagen om småbarnspedagogik där det föreskrivs om barnets rätt till sådan småbarnspedagogisk verksamhet som omfattar mer än 20 timmar. Rätt till större vårdpenning inom stödet för privat vård av barnet föreligger om barnets föräldrar eller en annan vårdnadshavare arbetar eller studerar på heltid, arbetar i eget företag eller är sysselsatta i eget arbete, eller arbetar på deltid så att barnet har behov av småbarnspedagogik över 20 timmar per vecka.
Efter att den situation som nämns i momentet är över ska den större vårdpenningen inom stödet för privat vård betalas i ytterligare två månader, t.ex. efter att ett arbetsförhållande har upphört. Således leder t.ex. kortvarig arbetslöshet inte till att man förlorar det större stödet för privat vård. Beloppet av stödet för privat vård ändrar dock i enlighet med 3 mom. omedelbart om barnets förälder eller en annan vårdnadshavare stannar hemma för att sköta ett av familjens andra barn och således kan få den moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning eller partiell föräldrapenning som avses i sjukförsäkringslagen, om denna får stöd för hemvård enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996), om denna tar ut vårdledighet enligt arbetsavtalslagen (55/2001) eller om denna är tjänstledig för att vårda sitt barn enligt lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003), tjänstemannalagen (750/1994) eller kyrkolagen (1054/1993). Stödet för privat vård av barn ändras i enlighet med 3 mom. och utan tiden på två månader även då föräldern eller en annan vårdnadshavare går i pension, oberoende av vilken lag som reglerar pensionen eller om det är fråga om folkpension eller arbetspension.
Vid bestämmandet av de villkor i bestämmelsen som gäller det större stödet för privat vård av barn ska man använda de definitioner som finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). Föräldern eller en annan vårdnadshavare ska ha ett arbetsförhållande på heltid, eller ett sådant arbetsförhållande på deltid som ger barnet rätt till småbarnspedagogik omfattande över 20 timmar per vecka. Arbete i ett tjänsteförhållande är jämförbart med arbete i ett arbetsförhållande.
Även om arbetstagaren står i ett arbetsförhållande på heltid som är regelbundet, kan det i arbetsförhållandet ingå sådana perioder när t.ex. skyldigheten att arbeta inte gäller alls. I dessa situationer uppgår vårdpenningen inom det privata stödet för barn till 64,16 euro enligt 3 mom. Så är fallet t.ex. vid alternerings- och tjänsteledighet, avstängning från tjänsteutövning och permittering, som kan genomföras också genom förkortad arbetstid. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan också avtala om att arbetsskyldigheten inte gäller under uppsägningstiden.
Enligt 2 kap. 5 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa anses en person vara sysselsatt på heltid som företagare eller på motsvarande sätt i eget arbete, om den arbetsinsats som verksamheten kräver är så stor att den hindrar honom eller henne att ta emot heltidsarbete. Sysselsatta i eget arbete är t.ex. egenvårdarna, freelance-redaktörerna och konstnärerna. Heltidsstudier definieras däremot i 2 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och bygger, beroende på studierna i fråga, på huruvida studierna leder till examen eller på studiernas omfattning.
I sådana situationer enligt 2 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa där en person deltar utan lön i sedvanligt allmännyttigt frivilligarbete, i sedvanligt talkoarbete eller arbetar utan lön i ett företag eller i sådana uppgifter som allmänt utförs i ett anställningsförhållande eller som företagsverksamhet, ska rätten till stöd för privat vård av barn bestämmas enligt 4 § 3 mom., eftersom det inte är fråga om ett arbetsförhållande.
Med stöd av 4 mom. ska ett barn ha rätt till större vårdpenning inom stödet för privat vård då barnet har rätt till småbarnspedagogik omfattande över 20 timmar per vecka på grund av att barnets förälder eller en annan vårdnadshavare arbetar på deltid eller tillfälligt, deltar i sysselsättningsfrämjande service, rehabilitering eller någon annan motsvarande orsak. Ett barn är dessutom berättigat till större vårdpenning om barnet enligt ett beslut av kommunen har konstaterats ha en sådan rätt till småbarnspedagogik på heltid som avses i 11 a § 4 mom. i lagen om småbarnspedagogik.
Enligt 1 kap. 5 § 15 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa avser sysselsättningsfrämjande service, jobbsökarträning, karriärträning, prövning, arbetskraftsutbildning och arbetssökandes frivilliga, med arbetslöshetsförmån stödda studier enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012), frivilliga studier enligt 22—24 § i lagen om främjande av integration (1386/2010) och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001). Den förmånstagare som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa är förpliktad att söka sig till och att delta i dessa tjänster vid behov. De offentliga arbetskraftstjänster som erbjuds för arbetssökande är av varierande omfattning och deras längd varierar från några timmar till flera veckor. T.ex. de arbetssökandes frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån anses som studier på heltid enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilket innebär att barnet i dessa situationer har rätt till det större stödet för privat vård trots allt. Andra sysselsättningsfrämjande åtgärder är t.ex. de i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice avsedda bedömningar som görs av sakkunniga samt yrkes- och arbetslivsrådgivningen.
Det ordnas rehabilitering på basis av flera olika lagar, av flera olika instanser och av många olika former. Rehabilitering kan vara yrkesrelaterad, medicinsk eller social. De centrala lagarna om rehabilitering är lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) och de lagar som nämns i 13 och 18 § i den samt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010), socialvårdslagen (1301/2014) och arbetspensionslagarna. I 19 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner föreskrivs det om annan rehabilitering under vilken det kan beviljas rehabiliteringspenning enligt lag. Till detta hör bl.a. den av Penningautomatföreningen finansierade anpassningsträningen, till den del den motsvarar anpassningsträning enligt 8 § 1 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987).
4 a §.Det beslut om omfattningen av barnets rätt till småbarnspedagogik som påverkar nivån på stödet för privat vård av barn. I nya 4 a § föreskrivs det att kommunen är skyldig att ge ett beslut om omfattningen av barnets rätt till småbarnspedagogik i sådana situationer som avses i 11 a § 4 mom. i lagen om småbarnspedagogik.
5 §.Vårdtillägg. Det föreslås att beloppen av de stöd som avses i paragrafen ändras till 2015 års nivå. Hänvisningen till lagen om barndagvård i paragrafens 3 mom. föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om småbarnspedagogik på basis av motiveringen i 2 §. Det föreslås att den hänvisning till 4 § 4 mom. i lagen om barndagvård som finns i paragrafens 4 mom. ska ändras så att den motsvarar den föreslagna ändringen i 4 § och således hänvisar till 4 § 3 mom. Då beloppet av vårdpenningen enligt stödet för privat vård av barn är 64,16 euro per månad ska beloppet av vårdtillägget utgöra hälften av det belopp som vårdtillägget annars skulle uppgå till.
22 §. Ändringssökande. I fråga om rätten att söka ändring genom besvär ska det till paragrafens 4 mom. fogas en bestämmelse som motsvarar 30 och 31 § i lagen om småbarnspedagogik, enligt vilken rätt att söka ändring genom besvär inte föreligger till den del Folkpensionsanstaltens beslut gäller omfattningen av rätten till småbarnspedagogik. Ändring genom besvär får sökas i ett beslut av kommunen som gäller omfattningen av rätten till småbarnspedagogik på det sätt som föreskrivs i 30 a och 31 § i lagen om småbarnspedagogik. Trots att det har sökts ändring genom besvär i ett beslut om rätten till småbarnspedagogik får Folkpensionsanstalten bevilja ett mindre stöd för privat vård av barnet, om de övriga villkoren för beviljandet av stödet för privat vård av barnet uppfylls.
23 §.Skyldighet att lämna uppgifter. Enligt 23 § 1 mom. i den gällande lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn ska den som ansöker om stöd och den som sökanden har angivit som stödtagare anmäla till Folkpensionsanstalten om alla sådana förändringar som inverkar på stödet. När det gäller detta motsvarar den gällande bestämmelsen den föreslagna bestämmelsen i 11 a § i lagen om småbarnspedagogik, enligt vilken barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare ska meddela kommunen genast då de har fått kännedom om väsentliga förändringar i de omständigheter som inverkar på omfattningen av rätten till småbarnspedagogik. Hänvisningen till lagen om barndagvård i paragrafens 2 mom. föreslås bli ersatt med en hänvisning till lagen om småbarnspedagogik på basis av motiveringen i 2 §. I momentet föreslås det en bestämmelse om att kommunerna är skyldiga att anmäla sådana förändringar i fråga om ett barns rätt till småbarnspedagogik som de känner till och som inverkar på nivån på det stöd för privat vård av barn som betalas av Folkpensionsanstalten.
24 §.Utlämnande och användning av uppgifter i vissa fall. I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. enligt vilket Folkpensionsanstalten har rätt att lämna ut sådana uppgifter som den fått om eventuella omständigheter som inverkar på ett barns rätt till småbarnspedagogik.