1.1
Lag om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar
2 §. Tillämpningsområde. Enligt 1 mom. tillämpas lagen på stöd som beviljas för förbättring och utveckling av renhushållningens och andra naturnäringars struktur och verksamhetsbetingelser och som finansieras helt eller delvis med Europeiska unionens medel eller enbart med nationella medel. Det föreslås att momentet ändras så att tillämpningen på fiske begränsas till att gälla enbart särskilda förmåner. Andra åtgärder som gäller fiskehushållningen finansieras efter detta delvis från Europeiska havs- och fiskerifonden i enlighet med lagen om det nationella genomförandet av den europeiska förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden. I momentet föreslås en begränsning, enligt vilken lagen inte tillämpas på finansieringen av renstängsel som byggs med stöd av en internationell överenskommelse som är bindande för Finland eller på kostnaderna för underhållet av ett sådant renstängsel. Sådana överenskommelser finns mellan Finland och Norge och som bäst förbereds ratificeringen av en ny överenskommelse.
I 2 och 3 mom. preciseras förhållandet mellan de stödåtgärder som föreskrivs i denna lag och motsvarande stödåtgärder enligt lagen om strukturstöd till jordbruket och lagen om landsbygdens utveckling. Åtgärder enligt lagen om strukturstöd till jordbruket kan stödas även i det fallet att sökanden förutom renhushållning idkar annat jordbruk, om sökanden vad inkomsterna beträffar uppfyller villkoren för erhållande av stöd enligt den nämnda lagen. När det gäller startstöd kan stödet beviljas enligt lagen om strukturstöd till jordbruket, trots att sökanden inte skulle idka konventionellt jordbruk. I annat fall kan stödet enligt 2 mom. beviljas i enlighet med lagen om strukturstöd för renhushållning. Det föreslås att momentet ändras så att vid gränsdragningen ska det väsentliga för blandlägenheter vara den företagarinkomst som fås från jordbruket. Då ska skogsbruksinkomster inte längre räknas som jordbruksinkomst. Dessutom föreslås att lagen om strukturstöd till jordbruket nedan ändras så att till personer som har ett antal livrenar som understiger minimiantalet enligt lagen om strukturstöd för renhushållning kan stöd beviljas i enlighet med lagen om strukturstöd till jordbruket, om inkomstkraven enligt den sistnämnda lagen uppfylls. I praktiken har detta betydelse särskilt om man ska avgöra när verksamheten har etablerats och med stöd av vilken lag startstöd till unga näringsidkare kan beviljas. Om inkomsterna från renhushållningen ensamma överstiger minimiinkomsten enligt lagen om strukturstöd till jordbruket, tillämpas dock lagen om strukturstöd för renhushållning. Vanligtvis har den som idkar renhushållning då också tillräckligt många livrenar, men i vissa fall, till exempel om exceptionellt många renar har dött, har den stödsökandes inkomster från renhushållningen kunnat vara betydande och överstiga minimibeloppet av företagarinkomst enligt lagen om strukturstöd till jordbruket. Eftersom det i regel är möjligt att stöda blandlägenheter med färre än 80 livrenar enligt lagen om strukturstöd för renhushållning endast i naturnäringsområdet i landets allra nordligaste kommuner, tillämpas på största delen av lägenheterna som idkar både renhushållning och annat jordbruk i praktiken lagen om strukturstöd till jordbruket.
I 3 mom. föreslås dessutom att stödet för primär förädling och marknadsföring ändras till stöd för primär förädling och saluföring i enlighet med EU:s lagstiftning.
Lagens 4 mom. ändras inte. Till 5 mom. fogas däremot ett undantag som gäller särskilda förmåner, enligt vilket på dem tillämpas lagen om strukturstöd för renhushållning. I övrigt tillämpas lagen fortfarande inte heller på stöd som finansieras med medel från Europeiska unionens strukturfonder eller Europeiska havs- och fiskerifonden eller på åtgärder som hör till Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik.
3 §.Stödsystem. I paragrafen uppräknas stödsystemen, som är investeringsstöd till näringsidkare, startstöd till unga näringsidkare, stöd för bostadsbyggande till näringsidkare, investeringsstöd till renbeteslag, stöd för underhåll av renstängsel, frivillig skuldsanering, forskningsfinansiering och särskilda förmåner. Det föreslås att 5 punkten, det vill säga frivillig skuldsanering, stryks bland stödsystemen, eftersom villkoren för den inte motsvarar villkoren för statligt stöd enligt de gällande riktlinjerna för undsättnings- och strukturstöd. Dessutom föreslås att numreringen av punkterna i paragrafen korrigeras.
4 §. Geografiskt tillämpningsområde. I paragrafen definieras som lagens tillämpningsområde det renskötselområde som anges i renskötsellagen och som tillämpningsområde i fråga om andra naturnäringar än renhushållning de kommuner och delar av kommuner som räknas upp i lagen. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt moment där det bestäms om bemyndigande att till en förordning av statsrådet foga en karta över naturnäringsområdet i fråga.
6 §. Definitioner. Enligt 1 mom. 2 punkten avses med naturnäringar renskötsel, fiske och jakt, jord- och skogsbruk i liten skala som idkas vid sidan av en naturnäring och annat sådant utnyttjande av naturresurser som baserar sig på naturens fortlöpande produktionsförmåga, såsom yrkesmässig bärplockning och svampplockning. Det föreslås att punkten förenhetligas med begreppet jordbruk i lagen om strukturstöd till jordbruket, som förutom konventionellt åkerbruk och husdjursproduktion omfattar renskötsel, jakt samt yrkesmässig bär- och svampplockning. I detta sammanhang omfattar konventionellt jordbruk också till exempel växthusproduktion och frilandsodling av grönsaker. Som småskaligt konventionellt jordbruk ska betraktas produktion som kräver en årlig arbetsinsats som i genomsnitt inte överstiger 1 000 årsverken. Definitionen av naturnäring omfattar i praktiken samma saker som jordbruk när fiske och skogsbruk inte längre ska betraktas som naturnäring enligt lagen om strukturstöd för renhushållning. Begränsningen av småskalighet ska inte gälla sådan verksamhet som visserligen räknas som jordbruk, så som yrkesmässig bärplockning, svampplockning och jakt, men som inte ska betraktas som konventionellt jordbruk. I stället för renskötsel används i definitionen renhushållning, som definieras i 1 punkten. Även annan sådan verksamhet som baserar sig på naturens fortlöpande produktionsförmåga kan vara endast primärproduktion som hör till produktionen av jordbruksprodukter. Fiske och skogsbruk ska då inte längre vara naturnäringar som stöds i enlighet med lagen om strukturstöd för renhushållning, men de ska i enlighet med 3 punkten ses som näringar i anknytning till en naturnäring, som ska kunna beaktas när man granskar företagarens och företagets ekonomiska ställning i samband med beviljandet av startstöd. En ändring som avser detta föreslås i 3 punkten.
Det föreslås att bemyndigandet i 3 mom. att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser ändras så att det ska bestämmas om när jordbruk ska betraktas som naturnäring. Genom förordning ska i första hand bestämmas om omfattningen av konventionellt jordbruk. Dessutom utfärdas närmare bestämmelser om renhushållningslägenheter och naturnäringslägenheter. Dessutom ska bemyndigandet att utfärda förordning också omfatta närmare bestämmelser om näringar i anknytning till en naturnäring samt om hur dessa kan beaktas när ett renhushållnings- och naturnäringsföretags stödduglighet bedöms.
8 §.Stöd som ingår i program. Enligt paragrafen omfattas stöd som ingår i program av lagen om förvaltning av utvecklingsprogrammen för landsbygden (28/2014). Lagens nummer är 27/2014, och det föreslås att detta ändras i bestämmelsen.
10 §.Stödtagare. I paragrafen bestäms vilka stöd som kan beviljas fysiska personer, renbeteslag och privat- och offentligrättsliga sammanslutningar samt stiftelser. Enligt paragrafen beviljas fysiska personer stöd i anslutning till frivillig skuldsanering. Eftersom det föreslås att frivillig skuldsanering slopas som stödsystem föreslås att paragrafen ändras på motsvarande sätt. Det föreslås också att åldersgränserna för förvärv av mark och fastigheter stryks, eftersom investeringsstöd inte längre beviljas för ändamålet. Dessutom används i paragrafen stöd för bostadsbyggande enligt 3 § 3 punkten i stället för stöd för bostadsfinansiering.
11 §.Inledande av en åtgärd som stöds. Enligt 1 mom. är huvudregeln då stöd beviljas att stöd inte beviljas för åtgärder som redan har inletts. Detta kvarstår. Däremot föreslås att möjligheten att ansöka om startstöd till unga näringsidkare inom 18 månader från etableringen, som baserat sig på tidigare EU-lagstiftning, ändras så att stöd inte beviljas om inte stödansökan har anhängiggjorts innan jordbruket etablerades.
Det föreslås att bemyndigandet i 3 mom. att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser ändras så att det i fråga om investeringsstöd för renbeteslag preciseras när det har varit nödvändigt att inleda en investering innan ansökan lämnas in. Genom förordning preciseras när det är nödvändigt att inleda en åtgärd särskilt för att förhindra skada på odlingar.
14 a §.Understödsformer. EU:s landsbygdsförordning innehåller möjlighet att använda olika grunder när beslut fattas om understödsbeloppet samt understödet beviljas. Till dem hör engångsersättning för de godtagbara kostnaderna eller en del av dem upp till 100 000 euro, en fast stödandel av alla stödberättigande kostnader eller av en del av dem, vilken baserar sig på en på förhand fastställd procentuell andel som gäller en eller flera kostnadsslag, en andel som ska ersättas av de standardkostnader som på förhand fastställts för de godtagbara kostnaderna eller en ersättning för de faktiska godtagbara kostnaderna. En bestämmelse om detta har intagits i 13 § i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling. Det föreslås att motsvarande möjlighet fogas även till lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar. Med undantag av engångsersättning kan understödsformerna även användas för stöd i form av lån.
22 §. Affärsplan. I paragrafen bestäms om den affärsplan som krävs av näringsidkare. I artikel 19 i EU:s landsbygdsförordning förutsätts affärsplan av en person som beviljas startstöd till unga näringsidkare som etablerar sig. Det föreslås att ordet elinkeinosuunnitelma i den finska texten ändras till liiketoimintasuunnitelma. Ändringen påverkar inte planens innehåll. Till 1 mom. fogas dock möjlighet att inte förutsätta en affärsplan för en ansökan om investeringsstöd som gäller ringa investeringar. Det vore i första hand fråga om anskaffning av snöskotrar och motsvarande fortskaffningsmedel. Bemyndigandet att utfärda förordning i 3 mom. ändras så att det också omfattar närmare bestämmelser om när en affärsplan inte förutsätts.
26 §. Krav beträffande startstöd till unga näringsidkare. Enligt 1 mom. kan startstöd till unga näringsidkare beviljas renhushållningsidkare som får en renhushållningslägenhet i sin besittning och som första gången börjar bedriva renhushållning som näringsidkare. På motsvarande sätt kan startstöd beviljas den som får en naturnäringslägenhet i sin besittning. Eftersom det avgörande när förutsättningarna att bevilja startstöd bedöms är att man får en lägenhet i sin besittning och tidpunkten för detta, föreslås att momentet preciseras så att det betonas att det att man får en lägenhet i sin besittning är primärt i förhållande till etablering av näringsidkandet. Dessutom föreslås att maximiåldern för stödtagare enligt 3 mom. när stöd söks höjs från 39 år till 40 år i enlighet med EU:s landsbygdsförordning.
34 §.Stödformer. Enligt 1 mom. kan stöd beviljas i form av understöd, olika stöd i anslutning till ett statligt lån, räntestöd, stöd i anslutning till statsborgen, ändringar av kreditvillkor i en frivillig skuldsanering, samt förmån i anslutning till användningen av statens mark. Eftersom det föreslås att frivillig skuldsanering stryks som stödsystem, föreslås att 5 punkten som gäller den upphävs.
36 §. Förutsättningar för beviljande av statslån. I paragrafen bestäms om finansiering av statslån, villkor som gäller lånetid och ränta samt stöd i anslutning till lån. Enligt 2 mom. 1 punkten är den maximala lånetiden för statslån 30 år. Det föreslås att den ändras till 25 år, varvid den blir enhetlig med lånetiderna enligt lagen om strukturstöd till jordbruket och skoltlagen. Lånetiden för räntestödslån enligt lagen om räntestöd till jordbruket har förkortats genom lag 1187/2014 från 30 år till 25 år.
37 §. Stöd som ingår i statliga lån. I 1 mom. uppräknas de olika stödmöjligheter som ingår i statliga lån. I momentet föreslås en teknisk korrigering.
38 §. Villkor för beviljande av räntestöd. I paragrafen bestäms om lånetiden och räntevillkoren för räntestödslån samt om stöd i anslutning till lån. Enligt 2 mom. 1 punkten är den maximala lånetiden för räntestödslån 30 år. Det föreslås att den ändras till 25 år likasom lånetiden för statliga lån.
43 §. Tiden för genomförande av åtgärder. I paragrafen bestäms om den maximala tid inom vilken en åtgärd som stöds ska slutföras. Utgångspunkten är att den, med undantag av forsknings- och utredningsprojekt, ska vara högst 2 år. Tidsfristen gäller också frivillig skuldsanering. Eftersom det föreslås att den stryks som stödsystem, föreslås motsvarande ändring i 1 mom.
44 §. Villkor för användning av stöd. I 1 mom. ingår en i första hand informativ bestämmelse om att bestämmelser om användning av stöd för köp av varor och tjänster samt för utläggande på entreprenad finns i lagen om offentlig upphandling (348/2007). Det föreslås att bestämmelsen ersätts med en hänvisning till 20 § 1, 5 och 6 mom. och 40 a § i lagen om strukturstöd till jordbruket, till vilka har fogats ett förenklat konkurrensutsättningsförfarande för jordbruksinvesteringar.
45 §. Bokföringsskyldighet. I 2 mom. bestäms om förvaringstiden för material som anknyter till stöd som ingår i ett program som delvis finansieras av EU. I momentet föreslås korrigeringar av namnet på EU-institutionen.
48 §. Stödansökan. I 1 mom. bestäms om kraven på stödansökan samt de utredningar som ska presenteras i den. Ansökan om stöd ska göras skriftligen och med undantag av forskningsfinansiering på en blankett som fastställts för ändamålet. Ansökan ska undertecknas. I 2 mom. ingår bemyndigande för Landsbygdsverket att meddela föreskrifter om i första hand förfarandet.
Det föreslås att paragrafen ändras så att stöd i första hand söks elektroniskt via en nättjänst som utgör en del av det informationssystem som avses i 50 § i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling. Sökanden identifieras i nättjänsten med en sådan stark autentisering som avses i 2 § 1 punkten i lagen om stark autentisering och elektroniska signaturer (617/2009). Stödansökan ska fortfarande också kunna göras med hjälp av en blankett som fastställts för ändamålet och som ska undertecknas. Likaså ska till ansökan fogas de handlingar, utredningar och planer som är nödvändiga för bedömningen av förutsättningarna för beviljande av stöd, men de ska också kunna lämnas elektroniskt när man utnyttjar möjligheten att söka stöd elektroniskt. Även annan behandling av ansökan och bilagorna till den, inklusive arkivering, ska i huvudsak ske elektroniskt i informationssystemet.
Det föreslås att bemyndigandet för Landsbygdsverket att meddela föreskrifter utvidgas så att det även gäller elektroniska ansökningsförfaranden.
49 §.Att ansöka om stöd. I 1 mom. ingår möjlighet att sätta ut en frist för ansökan om stöd och skyldighet att lämna in stödansökan till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland. Det föreslås att till momentet fogas möjlighet att avgöra ansökningarna per stödperiod i det fallet att någon frist för ansökan inte sätts ut. Då ska stödansökningar kunna lämnas in fortlöpande, men ansökningar som kommit in under samma period avgörs samtidigt. Detta är av betydelse när urvalskriterier används för att styra medlen. Förfarandet är detsamma som enligt 30 § 1 mom. i lagen om strukturstöd till jordbruket och 34 § 1 mom. i lagen om stödjande av landsbygdsutveckling.
Bemyndigandet i 2 mom. att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om den frist som ska sättas ut föreslås bli utvidgad till att gälla även ansökningsperioderna. Samtidigt bemyndigas Landsbygdsverket att meddela närmare föreskrifter om hur mottagandet och behandlingen av stödansökan ska ordnas tekniskt och om de anteckningar som ska göras i ansökningshandlingarna samt om överföringen till informationssystemet av stödansökningar som gjorts på en blankett.
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland ska fortfarande vara behörig myndighet.
52 §.Förhandlingar med sametinget. I 2 mom. föreskrivs närmare om de frågor som ska behandlas under förhandlingarna. Enligt 2 punkten hör till dem bland annat styrningen av medel till renhushållning och naturnäringar. Eftersom även renhushållning är en naturnäring, föreslås att punkten preciseras så att förhandlingarna ska gälla styrningen av medel till renhushållning och andra naturnäringar.
53 §.Stödbeslut. I paragrafen bestäms om den myndighet som fattar stödbeslut, de uppgifter som ska ingå i stödbeslut och beslut om statsborgen samt om påföljderna av underlåtelse att visa upp ett tillståndsbeslut. Enligt 5 mom. ska beslut om startstöd till en ung näringsidkare fattas inom 18 månader efter etableringen. Eftersom det inte längre ingår någon frist i EU:s gällande landsbygdsförordning föreslås att momentet upphävs.
57 §. Utbetalning av investeringsstöd, stöd för bostadsbyggande och stöd till renbeteslag för underhåll av stängsel som beviljas i form av understöd. I paragrafen bestäms om förfarandet när understöd utbetalas och stöd har beviljats för investeringar, bostadsbyggande eller underhåll av stängsel. I 1 mom. bestäms om utbetalning av understöd på ansökan. Stödtagaren ska skriftligen ansöka om utbetalning av understödet på en blankett som fastställts för ändamålet och som ska undertecknas. För inlämnandet av ansökan kan sättas ut en skälig frist som räknas från stödbeslutet eller, när det är fråga om den sista utbetalningsansökan för en åtgärd som stöds, från det att åtgärden har genomförts. Ansökan ska lämnas in till närings-, trafik- och miljöcentralen.
I 2 mom. föreskrivs om betalningsposter och i 3 mom. om förutsättningar för utbetalning av stödet samt om bilagorna till utbetalningsansökan och i 4 mom. om bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet samt om Landsbygdsverkets föreskrifter.
Det föreslås att paragrafen ändras så att enligt 1 mom. ska ansökan om utbetalning av understöd i första hand göras elektroniskt genom nättjänsten. Förfarandet ska vara detsamma som när stöd söks. Det ska emellertid fortfarande vara möjligt att ansöka om utbildning även med en pappersblankett som fastställts för ändamålet och som ska undertecknas och lämnas in till närings-, trafik- och miljöcentralen. Möjligheten att sätta ut en frist för inlämnandet av ansökan kvarstår oförändrad.
Det föreslås att 2 mom. förblir oförändrat liksom även 3 mom. i huvudsak, men till det sistnämnda momentet fogas möjlighet att lyfta stöd som beviljats för bostadsbyggande genom att uppvisa ett intyg över att byggandet framskridit i stället för bokföringshandlingar. Till det sista momentet fogas bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser även om visandet av att byggandet framskridit.
61 §.Tillstånd att lyfta lån. Paragrafen gäller lyftandet av beviljade lån och förfarandet därvid. Ett lån inte lyftas om inte närings-, trafik- och miljöcentralen på ansökan beviljar tillstånd att lyfta lånet eller dess poster. De krav och förfaranden som gäller ansökan motsvarar i stor utsträckning det som förutsätts för utbetalning av understöd.
Avsikten är att överföra även ansökan om tillstånd att lyfta lån till den elektroniska nättjänsten. Av denna orsak föreslås att momentet ändras så att på ansökan om tillstånd att lyfta lån tillämpas bestämmelserna i 57 § 1 mom. om ansökan om utbetalning av understöd. Tillstånd att lyfta lånet eller dess poster ska fortfarande beviljas av närings-, trafik- och miljöcentralen. Till ansökan ska även i fortsättningen fogas de bokföringshandlingar och utredningar som behövs för beviljande av tillstånd. Till ansökan om lån som beviljas för bostadsbyggande ska dock fogas ett intyg över att byggandet framskridit i stället för bokföringshandlingar. Även för ansökan om tillstånd att lyfta lån kan det sättas ut en frist som av godtagbara skäl kan förlängas en gång på ansökan som görs innan fristen gått ut.
70 §. Förmedling av statliga lånemedel. Statliga lån beviljas av gårdsbrukets utvecklingsfonds medel så att Landsbygdsverket på statens vägnar lånar kreditinstituten de nödvändiga medlen, vilka beviljar låntagaren lån som är förenade med stöd. När lånet betalas tillbaka förmedlar kreditinstitutet lånemedlen och räntorna till Landsbygdsverket som redovisar dem till fonden. Landsbygdsverket upprättar ett skuldebrev över skuldförhållandet mellan staten och kreditinstitutet och det ska motsvara den aktuella lånesituationen. Detta går till så att skuldsaldot avstäms varje år och det tidigare skuldebrevet ersätts med ett nytt skuldebrev. I paragrafen bestäms om förfarandet när medlen förmedlas. Enligt 4 mom. görs de ändringar i statliga lån som gjorts vid frivillig skuldsanering, vid reglering enligt lagen om företagssanering (47/1993) och vid reglering enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) även i skulder mellan kreditinstituten och staten.
Eftersom avsikten är att avstå från frivillig skuldsanering föreslås att 4 mom. ändras så att där inte längre nämns ändringar i skulden som beror på frivillig skuldsanering.
73 §.Statens ansvar. I paragrafen bestäms hur ansvaret fördelas mellan staten och kreditinstitutet när slutliga förluster av kapital och ränta beror på gäldenärens insolvens, till den del de medel som fås av säkerheterna för lånet inte täcker de obetalda amorteringarna och räntorna på det statliga lånet, och hur man förfar när ansvaret förverkligas.
Enligt 2 mom. är förutsättningen för att statens ansvar ska gälla att kreditgivaren sköter lånet och säkerheterna för det i enlighet med den aktuella lagen samt iakttar god banksed. Den kreditgivare som har beviljat lånet är även skyldig att bevaka statens intressen när den egendom som utgör säkerhet för lånet realiseras genom företagssanering, frivillig skuldsanering, exekutiv auktion eller konkursförfarande. I 3 mom. förbjuds frivillig skuldsanering eller andra därmed jämförbara arrangemang eller en frivillig realisering av den egendom som utgör säkerhet för lånet så att återkrav av lånet äventyras utan samtycke av närings-, trafik- och miljöcentralen. Landsbygdsverket har bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om förfarandet i anslutning till bevakningen av statens intressen.
Eftersom avsikten är att avstå från frivillig skuldsanering föreslås att den åtgärd som gäller sådan stryks i 3 mom.
19 kap. Frivillig skuldsanering. I 77–86 § ingår bestämmelser om frivillig skuldsanering, som kan genomföras i fråga om såväl statliga lån och statens försäljningsprisfordringar som räntestödslån. Trots att förutsättningen för skuldsanering är att den förväntas förbättra låntagarens ekonomiska situation på ett väsentligt sätt, att en genomförbar plan har upprättats över gäldenärens situation och över åtgärder som ska vidtas för att förbättra situationen och att gäldenären själv deltar i åtgärderna, har gäldenärerna sällan någon sådan egendom kvar att förutsättningarna för företagsverksamhet kan förbättras genom realisering av egendomen. I praktiken har tyngdpunkten vid skuldsaneringar legat på skuldlättnader när de har genomförts med stöd av den gällande lagen om finansiering av renhushållning och naturnäringar.
För att sätta i kraft lagen om strukturstöd för renhushållning efter att lagen stadfästs började man bereda två förordningar av statsrådet, av vilka den ena gällde enbart frivillig skuldsanering och den andra innehöll noggrannare bestämmelser om andra stödsystem. Utkastet till statsrådets förordning om skuldsanering behandlades i statsrådets finansutskott den 21 november 2012, varefter man i februari 2013 utifrån det upprättade en anmälan om statligt stöd till kommissionen som grundade sig på kommissionens då gällande riktlinjer för undsättnings- och strukturstöd.
Kommissionen begärde upprepade gånger mer information om systemet med statligt stöd. Kommissionen fäste särskild uppmärksamhet vid gårdar som idkar annan näringsverksamhet i anslutning till renhushållning eller enbart annan näringsverksamhet än renhushållning. Kommissionen ansåg att förutsättningarna för att bevilja dem stöd inte helt överensstämde med förutsättningarna enligt riktlinjerna för undsättnings- och strukturstöd. Dessutom påpekade kommissionen att enligt riktlinjerna kan stöd inte beviljas sådana som upphört med sin verksamhet och att stöd som ingår i statsborgen inte kan räknas på samma sätt som när stöd beviljas sunda företag. Slutligen misstänkte kommissionen också att den frivilliga skuldsaneringen innehåller bankstöd. Det största hindret mot att frivillig skuldsanering skulle ses som ett system för statligt stöd i överensstämmelse med riktlinjerna för undsättnings- och strukturstöd var ändå att det inte förutsattes att gäldenärerna skulle stå för en viss självfinansierad procentandel för att genomföra en strukturomvandling. Vid skuldsanering på renhushållnings- och naturnäringslägenheter har i allmänhet alla extra tillgångar och egendomar redan används för att betala skulder och näringsidkare har inte på samma sätt som företag i bolagsform möjlighet att skaffa tilläggskapital från utomstående placerare.
Eftersom det inte gick att övertyga kommissionen om att stödsystemet överstämde med riktlinjerna återtogs anmälan om statligt stöd hösten 2013.
Om anmälan om statligt stöd enligt dem skulle göras till kommissionen skulle motsvarande frågor bli problematiska även vid tillämpningen av de nya riktlinjerna för undsättnings- och strukturstöd som ingår i Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (EUT 2014 C 249/01).
Med hänsyn till att även renhushållnings- och naturnäringsidkare har möjlighet att ty sig till antingen förfarandet enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner sedan de upphört med sin näring eller förfarandet enligt lagen om företagssanering för att fortsätta med näringsverksamheten, är det inte längre ändamålsenligt att ha kvar frivillig skuldsanering i lagen. Av denna orsak föreslås att bestämmelserna om stödsystem i kapitlet upphävs.
89 §.Uppföljning av affärsplaner. I 89 § i lagen bestäms om uppföljning av affärsplaner. Eftersom namnet på den plan som krävs i den finska texten ändras från elinkeinosuunnitelma till liiketoimintasuunnitelma föreslås att paragrafens rubrik och 1 mom. ändras på motsvarande sätt. Ändringen påverkar inte själva uppföljningen.
91 §. Informationssystem för uppföljning. Som en del av landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem finns ett registerbaserat informationssystem för uppföljning av finansiering, beviljande, betalning, inspektion, återkrav och effekterna av stöd. I lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008) föreskrivs hur registren ska föras och användas samt om uppgifternas offentlighet och sekretess. I 2 mom. räknas noggrannare upp vilka uppgifter som kan registreras i systemet. Till sådana uppgifter hör till exempel enligt 3 punkten uppgifter som ingår i affärsplaner och byggnadsplaner.
Det föreslås att 3 mom. ändras så att det i den finska texten står liiketoimintasuunnitelma istället för elinkeinosuunnitelma under de saker som ska följas.
92 §.Förvaring av uppgifter. I paragrafen bestäms om hur länge de uppgifter som ingår i informationssystemet ska förvaras. Hur länge uppgifterna förvaras beror bland annat på om det är fråga om stöd som delfinansieras av EU. På detta ställe föreslås att den berörda institutionens namn korrigeras. Det föreslås att bestämmelsen preciseras även i övrigt så att uppgifter om delfinansierat stöd ska förvaras fem år från det att unionens sista finansieringsdel enligt programmet betalats, även om det skulle ha gått över tio år från utbetalningen av den sista posten av ett enskilt understöd.
94 §. Utförande av inspektioner. I paragrafen bestäms om omfattningen av inspektioner och inspektionsförfarandet. I 2 mom. bestäms om möjlighet att befullmäktiga en utomstående revisor för inspektionen och om en sådan revisors behörighet och om den lagstiftning som ska tillämpas på inspektionen. Enligt momentet tillämpas på revisorn revisionslagen (459/2007) eller lagen om revisorer inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (467/1999). Den förstnämnda lagen har ersatts av revisionslagen (1141/2015) och den sistnämnda med lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (1142/2015). Bägge lagarna träder i kraft den 4 januari 2016. Det föreslås att hänvisningarna till lagarna om revision i momentet ändras så att de avser de nya lagarna.
I 5 mom. bestäms om polisens skyldighet att ge handräckning vid inspektioner. Det föreslås att momentets hänvisning till 40 § i polislagen (493/1995) ersätts med en hänvisning till 9 kap. 1 mom. i den gällande polislagen (872/2011).
97 §.Stödtagarens anmälningsskyldighet och förhandsbesked. I 1 mom. ingår en förpliktelse att underrätta närings-, trafik- och miljöcentralen om sådana förändringar i de omständigheter som utgör grund för beviljande av stödet, det statliga lånet eller statsborgen eller är en förutsättning för utbetalning av stödet eller lyftande av lånet och som kan orsaka återkrav eller indragning av stödet eller uppsägning av det statliga lånet. Å andra sidan kan stödtagaren enligt 2 mom. på begäran meddelas ett bindande förhandsbesked om huruvida en planerad åtgärd som gäller förbindelse att uppfylla kravet på yrkesskicklighet, affärsplanen, den näring som idkas eller en förändring eller överlåtelse av den egendom som stöds, avbrytande av utbetalning av stöd samt återkrav eller beslut om uppsägning av statliga lån orsakar en påföljd.
I den finska texten föreslås det att elinkeinosuunnitelma ändras till liiketoimintasuunnitelma i 2 mom.
111 §.Beslutsavgift. Beslut enligt lagen om strukturstöd för renhushållning är i regel avgiftsfria för stödtagarna, det enda undantaget utgör Forststyrelsens beslut om särskilda förmåner, som är avgiftsbelagda med stöd av lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) med undantag för stöd som ingår i särskilda förmåner. Det föreslås att till paragrafen fogas förhandsbesked enligt 97 § 2 mom. som sådana beslut på vilka även tillämpas lagen om grunderna för avgifter till staten. Avgift förutsätter att därom bestäms genom en förordning av statsrådet som gäller närings-, trafik- och miljöcentralernas, arbets- och näringsbyråernas samt utvecklings- och förvaltningscentrets avgiftsbelagda prestationer. Bestämmelser om detta har senast utfärdats genom statsrådets förordning 1397/2014 som gäller 2015. Avgiften är motiverad därför att vissa stödtagare begär förhandsbesked många gånger, varvid ärendet belastar den myndighet som beviljat stödet avsevärt. Avgiften får stödtagaren att agera mer planmässigt så att till den myndighet som beviljat stödet lämnas endast en sådan ansökan om förhandsbesked där stödtagaren själv har beaktat villkoren för stöd och hur den planerade ändringen inverkar på uppfyllandet av dem.
114 §.Tekniskt bistånd. Det föreslås att det i stället för att hänvisa till 54 § i lagen om stöd för utveckling av landsbygden i fråga om tekniskt bistånd för verkställighet av stöd enligt lagen hänvisas till 65 § i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling.
117 §.Ikrafttädande. Enligt paragrafens 1 mom. träder lagen i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet och enligt 2 mom. upphävs lagen om finansiering av renhushållning och naturnäringar genom denna lag. Enligt paragrafens 3 mom. får åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag vidtas innan lagen träder i kraft.
Eftersom det inte har utfärdats någon förordning om ikraftträdande har lagen om finansiering av renhushållning och naturnäringar tillfälligt varit i kraft och stödsystemet har verkställts med stöd av den. Från och med början av 2015 har denna möjlighet ändå varit mycket begränsad och det är inte längre ändamålsenligt att låta lagen vara i kraft. Därför föreslås att paragrafen ändras så att lagen träder i kraft vid en bestämd tidpunkt, som vore den 1 januari 2016. Lagen ska ändå tillämpas bara på de stödsystem som tagits i bruk genom förordning av statsrådet. Detta möjliggör att ett eller flera stödsystem vars tillämplighet på den gemensamma marknaden kommissionen ifrågasätter eller vars behandling fördröjs i kommissionen inte hindrar verkställighet av andra delar i lagen.
Lagens 11 § 2 mom., det vill säga möjligheten för ett renbeteslag att inleda ett stängselprojekt innan ansökan om stöd lämnas in, ska dock inte tillämpas , om inte Europeiska kommissionen har gett sitt samtycke till ett sådant syfte. Bestämmelsen är nödvändig därför att system med investeringsstöd inte annars kan börja genomföras på grund av en anmälan som görs med stöd av gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn, utan skulle behöva invänta kommissionens samtycke till beviljande av nationellt stöd enligt artikel 2013 i parlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013. Det är inte säkert att kommissionen hinner fatta beslutet under 2015.
Eftersom det för närvarande har ansetts möjligt att utfärda även förordningar innan den lag som de grundar sig på har trätt i kraft, föreslås att bestämmelsen enligt det gällande 3 mom. inte längre ingå i paragrafen.
1.2
Skoltlag
2 a §.Förhållandet till Europeiska unionens lagstiftning och program. Även om det i dag inte ingår stöd i enlighet med skoltlagen i programmet för utveckling landsbygden i Fastlandsfinland är det möjligt att det i sett senare skede blir aktuellt att inkludera även stöd som verkställs regionalt eller lokalt, eller stöd vars villkor och belopp avviker på grund av regionala skäl, i programmet. Därför är det ändamålsenligt att detta nämns även i skoltlagen. I och med detta föreslås att det till lagen fogas en hänvisning till 5 § i lagen om strukturstöd för renhushållning, där det bestäms om tillämpning av EU:s lagstiftning i 1 mom., och till 8 §, där det bestäms om programmet.
Även stöd i enlighet med skoltlagen bör granskas utifrån huruvida de är tillämpliga enligt EU:s regler om statligt stöd. Det föreslås att detta beaktas genom att i paragrafen även i fråga om detta hänvisa till 5 § i lagen om strukturstöd för renhushållning, där det bestäms om detta i 2 mom.
2 b §.Förutsättningar som gäller stödets finansiering och belopp. En förutsättning för beviljande av stöd har också fram tills nu varit att de resurser som behövs finns. Det föreslås att en uttrycklig bestämmelse om detta tas in i lagen genom att lägga till en ny 2 b §, där det hänvisas till det som föreskrivs om saken i 7 § i lagen om strukturstöd för renhushållning. Hänvisningen innebär samtidigt en begränsning av möjligheten att bevilja mer stöd än vad EU:s lagstiftning tillåter. I sådana fall beaktas också annat offentligt stöd som beviljats för samma ändamål.
3 §.Företagsverksamhet. Enligt 3 § 1 mom. i gällande lag avses med naturnäring jordbruk i liten skala och specialjordbruk samt fiske, jakt och renskötsel liksom även bärplockning, svampplockning och annat sådant utnyttjande av naturresurser som är beroende av naturens fortlöpande produktionsförmåga. Det föreslås att begreppet naturnäring i skoltlagen förenhetligas med begreppet naturnäring i lagen om strukturstöd för renhushållning, så att begreppet dessutom motsvarar det som avses med jordbruk i lagen om strukturstöd till jordbruket. På grund av detta föreslås att 1 mom. ändras så att med naturnäring avses renhushållning och annat jordbruk, såsom konventionell jordbruksproduktion i liten skala vid sidan av en naturnäring, yrkesmässig jakt, bärplockning och svampplockning samt, med undantag för fiske och skogsbruk, annat sådant utnyttjande av naturresurser som baserar sig på naturens fortlöpande produktionsförmåga. Det ändrade lagrummet ska tillämpas på samma sätt som föreslås ovan i detaljmotiveringen till 6 § 1 mom. 2 punkten i lagen om strukturstöd för renhushållning eller föreskrivs genom förordning av statsrådet med stöd av nämnda 6 § 3 mom.
Paragrafens 2 mom. enligt vilken lagen även gäller annan småföretagsverksamhet som, primärproduktionen inbegripen, utöver företagaren jämte familjemedlemmar sysselsätter andra personer motsvarande högst tre årsarbetsplatser ändras inte. Likaså kan stöd även beviljas för mera omfattande verksamhet än vad som sägs ovan om företagets verksamhet är av speciellt stor betydelse för skolternas utkomst. Stödmekanismerna preciseras så att det utöver bidrag blir möjligt att bevilja understött lån eller statsborgen, som är en ny stödform. Även då ska utöver det som bestäms i skoltlagen tillämpas bestämmelserna i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling på det sätt som föreslås i 8 § 3 mom.
5 §.Personer och företag som kan få stöd. I paragrafen bestäms om allmänna förutsättningar för beviljande av stöd enligt skoltlagen. Sådana förutsättningar är bland annat att bo inom skoltområdet samt sökandens och hans makes inkomster. Enligt 2 mom. i paragrafen kan även en minderårig av särskilda skäl bli delaktig av åtgärder enligt denna lag. I lagstiftningen om strukturstöd har man övergått till att endast stöda myndiga personer. Därför föreslås att momentet upphävs.
8 §.Vissa stödåtgärder enligt annan lagstiftning. Enligt 8 § 1 mom. i gällande lag får renbeteslag inom skoltområdet stöd enligt lagen om strukturstöd för renhushållning. Näringsidkare beviljas förmåner som motsvarar i sist nämnda lag avsedda förmåner enligt skoltlagen.
Det föreslås att grunderna för beviljande av stöden förtydligas och förenhetligas så att skoltlagen inte längre utgör den huvudsakliga grunden för beviljande, utan stöden beviljas främst med stöd av den lagstiftning som innefattar den inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde viktigaste stödlagstiftningen för stöden i fråga.
Renbeteslag som är verksamma inom skoltområdet får fortfarande stöd enligt lagen om strukturstöd för renhushållning. Likaså beviljas näringsunderstöd, som gäller för renhushållning och andra investeringar inom jordbruket samt inledande av näringsidkande inom dessa branscher, med stöd av lagen om strukturstöd för renhushållning. Även en skolt borde uppfylla de krav för näringsidkande och yrkesskicklighet som avses i 15 och 17 § i den ovannämnda lagen samt de krav på lönsamhet, plan och produktionsförhållanden som avses i 21–23 § i samma lag och som gäller för den näring som idkas. Däremot tillämpas inkomstgränser enligt lagen om strukturstöd för renhushållning inte på skoltar utan i stället tillämpas maximiinkomster enligt skoltlagen. Med plan avses affärsplan i enlighet med den ändring som föreslås ovan i det lagförslag som gäller ändring av lagen om strukturstöd för renhushållning. Att stödtagaren är en skolt inverkar så att det enligt statsrådets förordning, som utfärdas med stöd av den ovannämnda lagen, ska vara möjligt att vid sidan av eller i stället för det lagbundna stödet få till exempel understöd i sådana situationer då det vanligtvis beviljas endast lagbundet stöd. Likaså ska det vara möjligt att vid behov differentiera stödnivåerna. Detta begränsas dock genom EU:s lagstiftning, som annars också begränsar stöd till näringar.
Stöd för annan företagsverksamhet än jordbruk och fiske beviljas med iakttagande av bestämmelserna i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling (28/2014). Detta innebär att stödjande av annan företagsverksamhet än jordbruk och fiske i huvudsak flyttas till en och samma rättsgrund inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde, vilket förtydligar stödjandet av företagsverksamhet, gör verksamheten genomskådligare och möjliggör ett enhetligt val av regler för statligt stöd som kommer att tillämpas. Vid behov ska det ändå vara möjligt att genom att ändra statsrådets förordning om stödjande av företagsverksamhet som utfärdats med stöd av ovannämnda lag differentiera till exempel stödnivåerna. Dessutom ska stödet helt och håller finansieras med nationella medel. I praktiken innebär detta att understöden fortfarande finansieras med medel från gårdsbrukets utvecklingsfond och inte budgetanslag, vilket är fallet då annan företagsamhet enligt lagen i fråga stöds. Utöver understöden ska det dock vara möjligt att bevilja stöd i form av lån enligt skoltlagen, vilket i praktiken kunde beröra räntestödslån och statsborgen.
Utöver särskilda förmåner och byggande av fiskestugor, på vilka skoltlagen ska tillämpas, bestäms om stöd för fiske i lagen om det nationella genomförandet av den europeiska förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden (1093/2014). Det föreslås att bestämmelsen införs som 4 mom. till paragrafen. Bestämmelsen är främst informativ. I och med EU:s bestämmelser om EU:s gemensamma fiskepolitik ska EU:s regler för statligt stöd vad gäller fiske tillämpas även på nationella stöd som beviljas enligt skoltlagen. I och med att det endast beviljas ett fåtal stöd för fiske inom skoltområdet är det inte ändamålsenligt att upprätthålla liknande finansieringsstöd i två olika lagar.
9 §.Särskilda förmåner. I den gällande lagen bestäms hur skolterna får använda statens mark. En skolt som bor inom skoltområdet har enligt 1 mom. 1 punkten rätt att på statens mark- och vattenområden inom detta område utan särskild ersättning för eget vedbehov begagna lågor och torra träd i statens skogar. Rätten gäller dock inte träd som duger till byggnadsvirke. Enligt 2 punkten har en skolt också rätt att för oundgängliga behov enligt skogsförvaltningsmyndigheternas anvisningar från bestämda ställen få byggnadsvirke, ved och annat husbehovsvirke samt grus och fyllningsjord för byggnads- och annat husbehov samt enligt 3 punkten rätt att med skogsförvaltningsmyndigheternas tillstånd hålla ren-, jakt- och fiskestugor, fiskkällare och lagerbyggnader på behövliga platser. Dessutom har en skolt enligt 4 punkten rätt att utan särskilt tillstånd hålla båthamn och platser för torkning av fiskeredskap, enligt 5 punkten att beta boskap samt för den insamla hö, löv, starr och sjöfräken samt enligt 6 punkten med skogsförvaltningsmyndighetens tillstånd även lav, med skogsförvaltningsmyndigheternas tillstånd iståndsätta åker, äng och betesmark och enligt 7 punkten att bedriva fiske på statens vattenområden.
Med skogsförvaltningsmyndigheternas tillstånd kan enligt 2 mom. rätten att ta ved, hålla båthamn och platser för torkning av fiskeredskap samt att bedriva fiske av särskilda skäl beviljas även sammanslutningar som består av skoltar. Skogsförvaltningsmyndigheterna kan även bevilja en sammanslutning som bedriver fiskeri rätt att hålla ren-, jakt- och fiskestugor, fiskkällare och lagerbyggnader samt ett lokalt renbeteslag rätt att iståndsätta åker, äng och betesmark. I 3 mom. begränsas beviljandet av tillstånd att hålla stugor, källare och lagerbyggnader samt rätten till betesgång och insamling till situationer där hållandet av byggnad eller insamlandet av lav bör anses motiverat med hänsyn till skoltens och hans familjs utkomst eller idkandet av naturnäring.
Med undantag av de rättigheter som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten är det även när det gäller förmåner i form av dessa rättigheter fråga om statligt stöd. Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget är statligt stöd, om inte annat föreskrivs i fördragen, stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Eftersom jordbrukspolitiken, och som en del av den fiskepolitiken, är gemensam inom unionen, anser kommissionen att redan mycket små stöd som beviljas inom unionen påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Endast stöd som underskrider maximigränsen för de minimis-stöd kan beviljas utan att kommissionen anser att det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.
Med stöd av anslutningsfördraget har Finland möjlighet att bevilja nationella stöd för renhushållning utan att det betraktas som förbjudet statligt stöd. Beviljande av stödet förutsätter dock samtycke av EU-kommissionen enligt artikel 213 i marknadsordningsförordningen. Dessutom innehåller artikel 1 i protokoll nr 3 till anslutningsfördraget ett undantag för Sverige och Finland, enligt vilket det samiska folket trots bestämmelserna i Romfördraget (numera EUF-fördraget) kan ges ensamrätt till renskötsel inom traditionella samiska områden. Härigenom har Sverige bland annat säkerställt att inte heller efter anslutningen kan andra än samer idka renhushållning i Sverige. I Finland det inte funnits någon sådan ensamrätt. Enligt artikel 2 i protokollet kan protokollet utvidgas så att det tar hänsyn till en fortsatt utveckling av sådana exklusiva rättigheter för samerna som är knutna till deras traditionella näringar. Rådet kan, på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och Regionkommittén, enhälligt besluta om nödvändiga ändringar av protokollet. Tills vidare har inga sådana utvidgningar gjorts.
År 1995 har anmälan om statligt stöd gjorts på grundval av skoltlagen och den förordning som utfärdats med stöd av den och kommissionen har godkänt de stödsystem som ingår i lagen. EU:s regler om statligt stöd har emellertid ändrats efter detta och kommissionen har meddelat att efter 2014 ska behöriga anpassningar göras av de statliga stöden och de ska anmälas på nytt och de fortsätter att tillämpas efter 2014.
Även om det skulle vara möjligt att få kommissionens samtycke på grund av de undantag som gäller renhushållningen så gäller denna möjlighet inte fisket. Från och med 2015 är det möjligt att bevilja nationellt stöd för fiske endast med stöd av reglerna om statligt stöd för fiske, antingen gruppundantagsförordningen eller de minimis-förordningen. I praktiken är de minimis-förordningen den enda med stöd av vilken dylika förmåner skulle kunna beviljas.
I 2 mom. bestäms om möjlighet för skogsförvaltningsmyndigheterna att bevilja även sammanslutningar som består av skoltar förmåner i form av rättigheter som avses i paragrafen. Det föreslås att momentet ändras så att sådana tillstånd kan beviljas endast som ett stöd av mindre betydelse beroende på vilken näring eller företagsverksamhet tillståndet gäller. På rättigheter som gäller renhushållning och annat jordbruk tillämpas de minimis-förordningen för jordbrukssektorn, på fiske de minimis-förordningen för fiske och på skogsbruk och annan företagsverksamhet den allmänna de minimis-förordningen. Skogsförvaltningsmyndigheterna ändras till Forststyrelsen.
Men hänsyn till att målsättningarna för statligt stöd innebär att det begränsas till sådant stöd som är oundgängligt, föreslås i 3 mom. att bestämmelserna i 1 mom. enligt vilka en skolt har rätt att hålla stugor och andra konstruktioner samt samla in lav och vissa växter, om det bör anses motiverat med hänsyn till skoltens och hans familjs utkomst eller idkandet av naturnäring, ändras så att villkoren för tillstånd är att verksamheten är behövligt för att skolten och skoltens familj ska få livsmedel som är avsedda att användas i det egna hushållet. Samma begränsning gäller med undantag för renhushållning även annan verksamhet som avses i 4, 6 och 7 punkten. Enligt undersökningar är fisket inom skoltområdet i första hand husbehovsfiske. Genom att begränsa fisket på statens vattenområden liksom användningen av statens marker till hållande av fiskestugor, båthamnar och platser för torkning av fiskeredskap, där målet är att få livsmedel som behövs i det egna hushållet, är det inte fråga om att gynna företag eller en viss näringssektor och sålunda inte om verksamhet på vilken EU:s regler om statligt stöd ska tillämpas. På motsvarande sätt ska verksamhet enligt 1 mom. 5 och 6 punkten vara möjlig endast för husbehovsproduktion, däremot inte för kommersiell produktion. Verksamhet som gäller renhushållning ska dock kunna vara mer omfattande än husbehovsproduktion, eftersom avsikten är att till denna del få EU-kommissionens samtycke enligt marknadsordningsförordningen för beviljandet av nationellt stöd.
Dessutom föreslås det att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., enligt vilket på rättigheterna tillämpas vad som föreskrivs i 87 § 2 och 3 mom. i lagen om strukturstöd för renhushållning. Då ska det stödbelopp som ingår i rättigheterna och förmånerna vid behov tas in i tillståndsbeslutet och det maximala stödbeloppet ska fastställas. Detta är betydelsefullt i en situation där rättighetens värde ska fastställas för att de minimis-stöd används, där maximibeloppet varierar beroende på produktionsbransch och där man ska följa att maximibeloppen iakttas.
10 §. Stöd för investeringar och förbättrande av boendeförhållandena. I det gällande 10 § 1 mom. bestäms om föremål för låne- och bidragsförmåner. Enligt det kan lån beviljas för förvärv av en lägenhet, en andel därav eller ett tillskottsområde. Investeringslån och investeringsbidrag kan beviljas för förvärv av lösa och fasta anläggningstillgångar som är nödvändiga vid naturnärings- och annan småföretagarverksamhet, för byggnadsprojekt som gäller nödvändiga produktions-, lager-, inkvarterings- och servicebyggnader samt byggnader och konstruktioner som i enlighet med 9 § placeras på statens mark, för kostnader för inhägnande av för lantbruk lämplig jord samt för röjning och iståndsättande av åker och betesmark, samt för vägbygge, vattenförsörjning, avloppsanläggningar och elektrifiering. Bostadslån och bidrag kan beviljas för byggnadsprojekt som gäller en bostadsbyggnad och därtill hörande ekonomibyggnader samt för förbättrande av boendemiljön och i samband därmed också för bevarande av den traditionella miljön. Dessutom kan driftskapitallån beviljas i samband med inledande och utvidgning av specialjordbruk, yrkesfiske och småföretagarverksamhet samt för konjunkturutjämning. Startbidrag kan beviljas för förskottsinnehållning underkastade löner och indirekta arbetskraftskostnader som orsakas av inledande eller utvidgning av yrkesfiske eller småföretagarverksamhet samt för företagarens egna lönekostnader.
Enligt riktlinjerna för statligt stöd till jordbrukssektorn och EU:s gruppundantagsförordning för jordbrukssektorn är det inte längre förenligt med reglerna om statligt stöd att bevilja stöd för markförvärv. Stöd beviljas inte heller längre för förvärv av mark eller fastigheter i den lag som gäller strukturstöd till jordbruket, och ovan har det föreslagits att stöd för markförvärv ska slopas även i fråga om stöd enligt lagen om strukturstöd för renhushållning. Av denna orsak föreslås att 1 mom. 1 punkten uteslutas.
Det är inte möjligt att bevilja driftskapitallån för jordbruk, fiske eller annan företagsverksamhet utom i form av de minimis-stöd. I övrigt ses dylika lån som är förenade med stöd som ett förbjudet verksamhetsstöd. Avsikten är emellertid att fiske och annan företagsverksamhet inte längre ska finansieras med stöd av skoltlagen. Enligt 8 § mom. föreslås att verksamhet som ska betraktas som jordbruk ska stödas med stöd av lagen om strukturstöd för renhushållning. Finansieringsstöd för fiske ska åter beviljas med stöd av lagen om det nationella genomförandet av den europeiska förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden och stöd för annan företagsverksamhet enligt lagen om stödjande landsbygdens utveckling. Det ska emellertid vara möjligt att bevilja stöd endast om den åtgärd som stöds uppfyller villkoren enligt de nämnda lagarna.
Startbidrag som beviljas för inledande av fiske och småföretagarverksamhet är ett startstöd, som beviljades i hela landet före inträdet i EU. Efter det har stöden i den övriga lagstiftningen anpassats till den aktuella EU-lagstiftningen, så att stödet ska uppfylla villkoren för delvis finansiering. Ett särskilt startbidrag enligt skoltlagen, som skulle kunna beviljas endast i enlighet med två olika rättsakter om de minimis-stöd, det vill säga EU:s de minimis-förordning för fiske och EU:s allmänna de minimis-förordning, kan inte betraktas som ändamålsenligt. En inskränkning av överlappande stödsystem som ingår i olika lagar skulle göra stödsystemen klarare och förenkla förvaltningen.
På grund av det som anförts ovan föreslås att även stöden enligt 1 mom. 1, 4 och 5 punkten stryks i stödsystemen. Samtidigt ändras momentets numrering.
Enligt det gällande 2 mom. bestäms det närmare genom förordning om beviljande av lån och bidrag och om förutsättningar för beviljandet. Eftersom lagen om strukturstöd för renhushållning i huvudsak ska tillämpas på stöd som beviljas för investeringar, föreslås i 2 mom. att därvid ska tillämpas vad som föreskrivs i 9, 11—13, 15 och 17 § samt 13 kap. i lagen i fråga. På motsvarande sätt förutsätts enligt 3 mom. av en skoltlägenhet samma omständigheter som enligt 19—23 § i nämnda lag förutsätts av renhushållnings- och naturnäringslägenheter inom ett renskötsel- och naturnäringsområde. Eftersom det med stöd av lagen om stödjande av landsbygdens utveckling är möjligt att bevilja endast understöd, vore det vid behov möjligt att med stöd av skoltlagen bevilja stöd i form av lån samt statsborgen. Det är inte möjligt att specificera det stöd som ingår i statliga lån enligt skoltlagen. Lån kunde i praktiken beviljas endast i form av räntestödslån. På stöd som beviljas för förbättrande av bostadsförhållandena tillämpas i huvudsak skoltlagen. Det ska fortfarande vara möjligt att utfärda närmare bestämmelser om beviljande av stöd och villkoren för beviljande genom förordning av statsrådet. I 5 mom. kvarstår begränsningen av utmätning av rätt till bidrag enligt skoltlagen.
13 a §.Stödets maximibelopp. I den gällande 15 § föreskrivs om maximibeloppet för både lån och bidrag. Bestämmelser om bidragets maximibelopp föreslås ingå i 1 mom. i en ny 13 a § som fogas till lagen. Maximibeloppet ska fortfarande vara 60 procent av de godtagbara kostnaderna. Maximibeloppet ska dock inte gälla servicestöd enligt 13 §. I paragrafen föreslås också ett nytt 2 mom., där det sägs att om det för samma ändamål beviljas både bidrag och räntestöd eller statsborgen som innefattar stöd får beloppet av bidraget, räntestödet och det stöd som ingår i statsborgen inte sammanlagt överstiga det maximibelopp som avses i 1 mom. och beloppet av bidraget och räntestödet eller det lån som omfattas av statsborgen inte sammanlagt överstiga de godtagbara kostnaderna för åtgärden.
Till 3 mom. överförs det gällande 15 § 3 mom., där maximibeloppet för bidrag och statligt lån begränsas till högst de godtagbara kostnaderna för åtgärden. Detsamma gäller dessutom räntestödslån som beviljas utöver bidrag.
3 kap. Förutsättningar och villkorförstatliga lån. I den gällande skoltlagen ingår endast möjlighet att bevilja statliga lån, varför begreppet ”lån” som använts i rubriken för och paragrafens i lagens 3 kap. har varit entydigt. Eftersom avsikten är att till lagen foga bestämmelser om räntestödslån och statsborgen och lån som gäller dem, föreslås för att förtydliga lagens struktur att det före den nya 13 b § fogas ett nytt kapitel med en rubrik som gäller förutsättningar och villkor för statliga lån. Samtidigt upphävs 3 kap. med rubriken ”låne- och bidragsvillkor” före 14 §.
13 b §. Förutsättningar för beviljande av lån. Det föreslås att till lagen fogas en ny 13 b §, enligt vilken lån kan beviljas inom ramen för bevillningsfullmakten i den dispositionsplan som gårdsbrukets utvecklingsfond årligen fastställer. Maximibeloppet av lånet bestäms av närings-, trafik- och miljöcentralen. Detta ingår i beslutet att bevilja statligt lån.
15 §. Maximibelopp för lån och bidrag. I paragrafen bestäms om de procentuella maximibeloppen för lån och bidrag. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen kan lån beviljas till högst 85 procent av egendomens anskaffningspris eller av de godtagbara kostnaderna med undantag av servicestöd enligt 13 §. Det föreslås att momentet preciseras så att den del för vilken lån kan beviljas beräknas på den kostnad som är lägre. Det föreslås att 2 och 3 mom. upphävs, eftersom det bestäms om dessa omständigheter i den nya 13 a § 2 och 3 mom. Enligt 4 mom. får markköpslån inte beviljas för finansiering av köp varvid överlåtelsepriset för den egendom som förvärvas uppenbart överskrider gängse pris på orten. Eftersom lån inte längre beviljas för markförvärv förslås att även detta moment upphävs.
16 §.Säkerhet för lån. I paragrafen bestäms att som säkerhet för ett lån ska ställas en fastighetsinteckning men lån kan beviljas även mot annan godtagbar säkerhet. När det gäller lån är avsikten emellertid att iaktta det som bestäms i lagen om strukturstöd för renhushållning. Eftersom det bestäms i 17 § att vid långivningen iakttas bland annat bestämmelserna i 16 kap. i lagen om strukturstöd för renhushållning, bland vilka finns även 62 § om säkerhet för statliga lån, föreslås att den separata bestämmelsen om säkerhet i skoltlagen upphävs. Det föreskrivs inget om säkerhet för räntestödslån, eftersom det är en sak som avgörs av kreditinstitutet och då tillämpas lagstiftningen om kreditinstitut.
17 §.Allmänna bestämmelser om långivningen. Enligt paragrafen ska det bestämmas närmare genom förordning om lånetiderna, uppbörden av amorteringar och räntor, tidpunkten för betalningarna, beviljande av uppskov eller räntefrihet för statliga lån, betalning av en fordran vars kapitalbelopp är litet i ett för allt eller i övrigt inom en kortare tid än normalt samt om övriga lånevillkor.
Det föreslås att paragrafen ändras så att på statligt lån tillämpas det som 60 §, 61 § 1, 2 och 4 mom., 62 §, 63 § 1 och 3–5 mom., 65 och 72 § i lagen om strukturstöd för renhushållning föreskrivs om kreditgivare och det som i 65 § i samma lag föreskrivs om överföring av lån och ändring av lånevillkoren. Med undantag av att lånen beviljas vid närings-, trafik- och miljöcentralen och lånen sköts vid Statskontoret tillämpas på lånen i övrigt samma förfaranden som på statliga lån enligt lagen om strukturstöd för renhushållning.
3 a kap. Villkor för räntestöd. För att förtydliga lagens struktur föreslås att till lagen fogas ett nytt 3 a kap. före 18 §, i vilket det bestäms om villkoren för beviljande av räntestöd. Eftersom det föreskrivs om förfarandet för beviljande av räntestödslån i lagen om strukturstöd för renhushållning föreslås inga särskilda bestämmelser om saken i skoltlagen, utan i fråga om villkoren för räntestödslån hänvisas i huvudsak till räntestödsbestämmelserna i lagen om strukturstöd för renhushållning.
17 a §.Räntestödets maximibelopp. Räntestöd ska kunna beviljas för högst 40 procent av de godtagbara kostnaderna för en åtgärd. De godtagbara kostnaderna utformas i praktiken i mycket hög utsträckning på samma sätt som de godtagbara kostnaderna för åtgärder som understöds. Räntestödets procentuella andel av de godtagbara kostnaderna ska kunna variera på det sätt som föreskrivs genom förordning av statsrådet med stöd av 65 § 1 mom. Räntestöd ska inte betalas för lån vars belopp överstiger de godtagbara kostnaderna för en åtgärd.
17 b §.Övriga villkor för räntestöd. På räntestöd och lån i anslutning till det (räntestödslån) ska tillämpas det som föreskrivs i 35 § 1 mom. och 38–40 § i lagen om strukturstöd för renhushållning. De bestämmelser som blir tillämpliga gäller godkänd kreditgivare, lånetid, total ränta och räntestödets procentenheter och bedömning av räntan på räntestödslån. Den maximala lånetiden för räntestödslån vore således 25 år och räntestödets maximala procentenheter 4 procentenheter.
3 b kap. Förutsättningar och villkor för statsborgen. I nuläget kan statsborgen inte beviljas med stöd av skoltlagen. Det föreslås att möjlighet att bevilja statsborgen fogas till lagen. Detta är nödvändigt i det fallet att man övergår till räntestödslån vid långivningen. De som ansöker om stöd har inte alltid tillräckliga säkerheter för att få räntestödslån. De säkerheter som saknas för statliga lån kan ersättas med statsborgen i stället för att man beslutar att bevilja statligt lån delvis utan normala lånesäkerheter. För att förtydliga lagen struktur föreslås att till lagen fogas ett nytt 3 b kap. framför 18 §, i vilket det bestäms om statsborgen. Bestämmelserna innehåller i första hand hänvisningar till lagen om strukturstöd för renhushållning.
17 c §.Beviljande av lån som omfattas av statsborgen. Enligt 1 mom. ska statsborgen kunna beviljas för ett lån som beviljas av en godkänd kreditgivare. Enligt 2 mom. ska en godkänd kreditgivare kunna bevilja lån som omfattas av statsborgen efter det att ett beslut om statsborgen har fattats. Med godkänd kreditgivare avses sådana kreditinstitut som Landsbygdsverket har godkänt i enlighet med lagen om strukturstöd för renhushållning.
17 d §.Statsborgen. Det föreslås att en ny 17 d § fogas till lagen enligt vilken statsborgen kan beviljas för räntestödslån som beviljats för produktiva investeringar eller för byggande av bostad eller för annat lån som beviljats av ett kreditinstitut med iakttagande av bestämmelserna om statsborgen i 12, 18 och 24 kap. i lagen om strukturstöd för renhushållning. I nämnda 12 kap. bestäms om maximibeloppet av statsborgen och om förutsättningarna för beviljande av statsborgen, i 18 kap. om villkoren för statsborgen och i 24 kap. om förfaranden i anslutning till lån samt om borgensavgifter.
3 c kap. Förfaranden för ansökan och beviljande samt uppföljning och övervakning. För att förtydliga lagen föreslås att det framför 18 § fogas en ny kapitelrubrik som gäller förfaranden för stöd, statligt lån och statsborgen samt uppföljning och övervakning av dem.
18 §.Ansökan om, beviljande och betalning av stöd, statsborgen och lån. I den gällande 18 § bestäms om ansökan om och beviljande av statliga lån samt bidrag. Av ansökan förutsätts skriftlig form och den ska undertecknas. Lån och bidrag beviljas av Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland. Utlåtande om ansökan kan inhämtas hos den kommunala landsbygdsnäringsmyndigheten samt vid behov även andra utlåtanden. Bestämmelser om förfaranden som gäller lån ingår i skoltförordningen med stöd av ett bemyndigande i 17 § i lagen.
Det föreslås att 1 mom. ändras så att bidrag, statligt lån, räntestöd och statsborgen samt stöd som ingår i statsborgen beviljas på ansökan av Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland.
I 2–5 mom. föreskrivs om ansöknings-, bevillnings- och utbetalningsförfarandena i huvudsak genom hänvisningar till motsvarande bestämmelser i lagen om strukturstöd för renhushållning. Enligt 2 mom. tillämpas på ansökan om beviljande och överföringar av stöd, statligt lån och statsborgen, utbetalning samt användning av stöd i anslutning till lån och statsborgen det som föreskrivs i 47–52 §, 53 § 2 och 3 mom. samt 54 och 55 § i lagen om strukturstöd för renhushållning. Det föreskrivs dock särskilt om att genom beslut som gäller statligt lån, räntestöd eller statsborgen godkänns beloppet av och villkoren för ett statligt lån eller ett lån som omfattas av räntestöd eller statsborgen liksom även beloppet av och villkoren för statsborgen. Om beslutet om statligt lån, räntestöd eller statsborgen ändras till följd av överklagande, förutsätts kreditgivarens samtycke för ändring av lånebeloppet och villkoren. Enligt 3 mom. tillämpas på ansökan om utbetalning av bidrag det som föreskrivs i 57 och 58 § i lagen om strukturstöd för renhushållning. Eftersom startstöd inte längre ska beviljas med stöd av skoltlagen är hänvisningen till 56 § i lagen om strukturstöd för renhushållning onödig. Enligt 4 mom. tillämpas på undertecknande av statligt lån samt på ansökan om lyftande av lån och utbetalningen av lån det som föreskrivs i 59 och 60 §, 61 § 1, 2 och 4 mom., 62 § 1 mom., 63 §, 65 § 1, 2 och 5 mom. och 72 § i lagen om strukturstöd för renhushållning, och enligt 5 mom. tillämpas på ansökan om räntestöd samt stöd som ingår i statsborgen, lyftande av lån samt utbetalning och användning av stöd som ingår i statsborgen det som förskrivs i 59 och 60 §, 61 § 1, 2 och 4 mom., 64 och 65 §, 66 § 3 och 4 mom. samt 71 och 72 § i lagen om strukturstöd för renhushållning.
Med undantag för att lån beviljas vid närings-, trafik- och miljöcentralen samt att Statskontoret är den myndighet som uppbär lånet ska ansökningsförfarandet för statliga lån, skötseln av lånet under lånetiden och återbetalningen av lånet följa förfarandena enligt lagen om strukturstöd för renhushållning sådana de föreslås bli ändrade i denna proposition. Ansöknings-, bevillnings- och återbetalningsförfarandena för räntestödslån och statsborgen ska likaså stämma helt överens med förfarandena enligt lagen om strukturstöd för renhushållning. Eftersom de stöd som gäller renhushållning och andra naturnäringar ska avgöras helt och hållet med stöd av lagen om strukturstöd för renhushållning, ska förfarandena enligt skoltlagen i praktiken tillämpas i situationer där lån beviljas för projekt i anslutning till boende enligt 10 § 1 mom. d-punkten eller utöver understöd enligt lagen om stödjande av landsbygdens utveckling.
19 §.Styrningen av byggandet och inspektioner. Enligt 1 mom. kan jord- och skogsbruksministeriet vid behov meddela föreskrifter, som är noggrannare än lagen och en med stöd av den utfärdad förordning, om byggande som ska stödas enligt denna lag och i 2 mom. bestäms om de inspektioner som krävs. Det föreslås att 1 mom. ändras så närmare bestämmelser om byggande som ska stödas utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
Enligt 3 mom. är byggnadsinspektören även skyldig att i andra än i 2 mom. angivna fall bistå vid verkställigheten av skoltlagen genom att på bekostnad av den som söker förmånen utföra värdering och inspektion av byggnader samt andra uppgifter som hör till hans verksamhetsområde. Eftersom avsikten är att minska kommunernas uppgifter är det ändamålsenligt att avstå från förpliktelsen vid byggande som ska stödas enligt skoltlagen. Efter lagändringen utförs inspektioner och andra uppgifter som rör byggandet enligt samma principer som annan övervakning av byggandet i kommunen. Momentet föreslås bli upphävt.
19 a §.Uppföljning av stöd. I den gällande skoltlagen saknar bestämmelser om uppföljning av stöd. Det föreslås att till lagen fogas en ny 19 a §, enligt vilken på stöd som beviljats med stöd av skoltlagen och på särskilda rättigheter tillämpas bestämmelserna om uppföljning i 21 kap. i lagen om strukturstöd för renhushållning.
20 §.Övervakning. Skoltlagens bestämmelse om övervakning gäller i första hand inspektioner. Det föreslås att paragrafen ersätts med en hänvisning till 22 kap. i lagen om strukturstöd för renhushållning, där det bestäms om stöd som beviljats med stöd av nämnda lag. Även på särskilda förmåner tillämpas vad som i 22 kap. i lagen om strukturstöd för renhushållning bestäms om de mera detaljerade inspektionsförfarandena.
39 a §.Återkrav av räntestöd och annan förmån samt uppsägning av räntestödslån. I 38 § bestäms endast om uppsägning av statliga lån och försäljningsprisfordringar och i 39 § om återkrav av bidrag. Eftersom det föreslås att möjlighet att bevilja räntestödslån och statsborgen fogas till lagen, måste det samtidigt föreskrivas om förfarandet vid återkrav av stöd som hänför sig till dem när dessa förmåner har använts på ett sätt som leder till återkrav av bidrag. Det föreslås att en ny 39 a § om detta fogas till lagen. Återkrav av stöd och särskild förmån eller annan förmån gäller även stöd som beviljas i form av rättigheter enligt 9 § eller annan förmån. På det belopp som återkrävs ska betalas ränta enligt 40 § och, i fall betalningen dröjer, ränta från förfallodagen.
I 2 mom. intas möjlighet för kreditgivare att säga upp räntestödslånet helt eller delvis, om det genom ett beslut som vunnit laga kraft har bestämts att ett räntestödslån ska återkrävas av stödtagaren.
40 §. Ränta på återkrav och dröjsmålsränta. Enligt den gällande 40 § bestäms genom förordning om uppsägningsränta på bidrag, försäljningsprisfordringar och lån som fastställts att betalas, samt om ränta på försenade betalningsposter liksom om uppbörd av dessa räntor. Det föreslås att bestämmelser om ränta och dröjsmålsränta tas in i lagen så att det i fråga om dem hänvisas till 99 och 100 § i lagen om strukturstöd för renhushållning, där det bestäms om motsvarande räntor.
55 a §. Rätt att få upplysningar samt utlämnande av information. I den gällande skoltlagen bestäms inte om rätt för de verkställande myndigheterna att av andra myndigheter eller andra som sköter offentliga uppdrag få sådana uppgifter som är nödvändiga för skötseln av ett uppdrag som avses i lag och inte heller om rätt att utlämna uppgifter. Eftersom verkställigheten av lagen i stor utsträckning följer förfarandena enligt lagen om strukturstöd för renhushållning, föreslås att till lagen fogas en ny paragraf där det till denna del hänvisas till 109 § i lagen om strukturstöd för renhushållning.
59 §.Förutsättningarna för frivillig skuldsanering i fråga om statliga lån. För att underlätta den ekonomiska situationen för en låntagare som har råkat i bestående ekonomiska svårigheter kan frivillig skuldsanering i fråga om statliga lån och statens försäljningsprisfordringar genomföras, om det finns grundad anledning att anta att skuldsaneringen medför en väsentlig förbättring av låntagarens ekonomiska situation. Om en skolt har beviljats statligt lån för näringsverksamhet som avses i skoltlagen eller i naturnäringslagen eller renhushållningslagen och näringsverksamheten har upphört, får skuldsanering inledas bara om det inte på något annat sätt kan säkerställas att låntagaren kan behålla sin bostad.
Bestämmelserna om skuldsanering uppfyller inte kraven enligt undsättnings- och strukturstödsreformen. Det som förklarats ovan i fråga om frivillig skuldsanering enligt lagen om strukturstöd för renhushållning gäller också skuldsanering enligt skoltlagen för skolter som idkar näring. Eftersom även skoltar har tillgång till skuldsanering för privatpersoner är det inte ändamålsenligt att behålla den frivilliga skuldsaneringen ens när det är fråga om överskuldsättning enbart inom privatekonomin. Paragrafen föreslås bli upphävd.
60 §.Skuldsaneringens metoder. Enligt paragrafen är skuldsaneringsmetoder förlängning av återbetalningstiden, sänkning av räntan samt betalningsbefrielser och anstånd med betalning av amorteringar och ränta. Paragrafen föreslås bli upphävd såsom onödig.
61 §.Utredning och plan. I paragrafen bestäms om utredningar och planer som utgör förutsättning för frivillig skuldsanering. Paragrafen föreslås bli upphävd såsom onödig.
62 §.Förfall för en skuldsanering. Det kan bestämmas att den frivilliga skuldsaneringen ska förfalla, om gäldenären inte iakttar det avtal som gäller skuldsaneringen. Skuldsaneringen förfaller likaså, om en skuldsanering enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner eller en sanering enligt lagen om företagssanering fastställs för gäldenären. Paragrafen föreslås bli upphävd såsom onödig.
64 §.Uttag av avgift för behandling av ärenden. Enligt den gällande paragrafen tas det för beslut som fattats med stöd av skoltlagen ut en avgift enligt vad som särskilt bestäms om uttag av avgifter. Närings-, trafik- och miljöcentralens beslut om skuldsanering och andra betalningslättnader för krediter samt beviljande av bidrag och annat stöd är dock avgiftsfria. Det föreslås att bestämmelsen om avgiftsfrihet för beslut som gäller skuldsanering stryks.
65 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter. I 1 mom. ingår ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet bestämma närmare om bland annat stödformerna och grunderna för beviljande av stöd. Enligt 2 mom. utfärdas närmare bestämmelser om styrning av stöd och om stödnivåer genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet och dessutom meddelar Landsbygdsverket föreskrifter om formulären för köpe- och skuldebrev, ansökningar och beslut samt om andra formulär som behövs för verkställigheten av skoltlagen. Det föreslås att närmare bestämmelser om styrningen av stöd och stödnivåerna utfärdas genom förordning avstatsrådet.