2.1
Lagstiftning och praxis
Lagstiftning
Enligt fordonsskattelagen ska fordonsskatt betalas för fordon som är registrerade i Finland eller används i Finland. Fordonsskatten består av grundskatt och drivkraftsskatt. Skatteuppbördsmyndighet är Trafiksäkerhetsverket. I landskapet Åland tas skatten emellertid ut av Statens ämbetsverk på Åland.
Skatt ska betalas för fordon i kategorierna M och N som är införda i fordonstrafikregistret, nedan registret. Skattskyldig är i regel den som i registret har antecknats som fordonets ägare eller innehavare. Om det finns fler än en skattskyldig, är de solidariskt ansvariga för att betala skatten.
Enligt fordonsskattelagens 4 a §, som trädde i kraft den 2 november 2007, tas skatt inte ut för fordon som avställts i enlighet med 66 c § i fordonslagen (1090/2002). Skatten debiteras således enligt de dagar fordonet har varit i användning enligt anmälan till registret. Det anses att ett fordon används i trafik tills det görs en anmälan om att fordonet avställs eller avregistreras slutligt. När fordonet avställs upphör uttaget av fordonsskatt och trafikförsäkringspremie. Bestämmelser om avställning av fordon finns i 12 § i statsrådets förordning om registrering av fordon (893/2007). Möjligheten att avställa ett fordon utan att lämna tillbaka registreringsskyltarna utvidgades den 15 november 2015 till att gälla alla motorfordon. Det har blivit enklare att anmäla avställda fordon tack vare de elektroniska tjänsterna. En registeranmälan om avställning kostar sex euro inom den elektroniska tjänsten, och det kostar inget att ta i bruk denna tjänst. Dessa anmälningar kan göras dygnet runt.
För att ett avställt fordon inte ska användas i trafik har man inom fordonsbeskattningen infört en administrativ påföljd som kallas tilläggsskatt. Om det i trafiken påträffas ett fordonsskattepliktigt fordon som är oregistrerat eller har avställts, påför Trafiksäkerhetsverket den skattskyldige tilläggsskatt till fordonsskatten i enlighet med 47 a § i fordonsskattelagen. Beloppet av tilläggsskatten ska vara fem gånger den fordonsskatt som beräknas för en period på tolv månader. Det minsta beloppet för tilläggsskatten har fastställts till 1 000 euro. När tilläggsskatten bestäms ingår det ingen prövning av den betalningsskyldiges förfarande eller skuld.
Enligt 57 § i fordonsskattelagen utövas tillsynen över skatten av Trafiksäkerhetsverket, polisen, Gränsbevakningsväsendet och Tullen. Tillsynen utövas inom trafikövervakningen och i samband med besiktningar.
I 66 § i fordonsskattelagen anges det att bestämmelser om straff för lagstridigt undandragande av fordonsskatt och för försök därtill finns i strafflagens (39/1889) bestämmelser om skattebedrägeri. Den som framför ett fordon för vilket fordonsskatt som förfallit till betalning är obetald, ska för fordonsskatteförseelse dömas till böter. Likaledes ska fordonets ägare eller innehavare dömas, som överlåtit ett sådant fordon att framföras av någon annan.
Enligt bränsleavgiftslagen (1280/2003) ska bränsleavgift betalas för fordon i vilka det används bränsle som beskattas lindrigare än motorbensin eller dieselolja. Bränsleavgift tas ut för att förhindra att bränsle som ger upphov till avgiftsskyldighet används, och i enlighet med det har man slagit fast ett högt belopp på bränsleavgiften. Bränsleavgiften för en personbil är t.ex. 330 euro per dag. Bränsleavgiften ska tas ut för så många dagar som fordonet utan avbrott har funnits i Finland när användningen konstaterades, dock för högst 20 dagar för varje gång som användning av bränsleavgiftsgrundande bränsle har kontstaterats.
Debitering av bränsleavgift verkställs av Trafiksäkerhetsverket, i landskapet Åland dock av Statens ämbetsverk på Åland. Tillsynen över användningen av bränslen utövas av polisen, Gränsbevakningsväsendet och Tullen.
Den som framför ett fordon för vilket bränsleavgift som förfallit till betalning är obetald, ska enligt 32 § dömas till böter för bränsleavgiftsförseelse. På lagstridigt undandragande av bränsleavgift och på försök därtill tillämpas inte strafflagens bestämmelser om skattebedrägeri, om en straffrättslig påföljd skulle bestämmas för samma person för vilken en administrativ påföljd av straffkaraktär har bestämts eller skulle kunna bestämmas eller för vilken personen kan bli ansvarig med stöd av bestämmelserna om skatteansvar.
Fordonslagen innehåller bestämmelser om klassificering, manöverorgan, utrustning, system, komponenter, miljöegenskaper, godkännande för trafik samt registrering i fråga om fordon som används i trafiken.
Utöver de brott mot användningsförbud som enligt fordonsskattelagen och bränsleavgiftslagen är straffbara föreskrivs det också i 96 § i fordonslagen om straff för brott mot användningsförbud eller körförbud samt missbruk av provnummerintyg och förflyttningstillstånd.
Med användningsförbud för ett fordon avses att fordonet inte får användas i trafik om fordonsskatten för det har förfallit till betalning, om fordonet enligt anmälan har avställts, om registreringsskyldigheten inte har iakttagits eller om fordonet inte har genomgått periodisk besiktning. Ett fordon anses också vara belagt med användningsförbud om ett system, en komponent, en separat teknisk enhet eller utrustning i fordonet inte har godkänts för trafik på behörigt sätt eller om reparationsuppmaningar i samband med besiktningen inte har hörsammats. Ett fordon är även belagt med användningsförbud om skyldigheten att genomgå ändringsbesiktning eller kopplingsbesiktning eller att ta trafikförsäkring har försummats eller om fordonet har påförts bränsleavgift och avgiften inte har betalats senast på förfallodagen.
Ett fordon kan beläggas med körförbud vid en periodisk besiktning, om fordonet konstateras medföra omedelbar fara för trafiksäkerheten. Ett fordon kan också beläggas med körförbud vid en vägkontroll i enlighet med 84 § i fordonslagen, om det har gjorts överträdelser av användningsförbud som gäller för fordonet. Dessutom kan körförbud ges om en utländsk myndighet har gjort en anmälan om fordonets bristfälliga skick.
Körförbud och användningsförbud för ett fordon har samma konsekvenser. Ett körförbud är en påföljd som en myndighet ålägger i vissa situationer, medan ett användningsförbud anges i lag. Användningsförbudet börjar gälla om de förutsättningar som anges i lagen uppfylls.
Förflyttningstillstånd och provnummerintyg är temporära undantagslov som anges i 66 f § i fordonslagen och som ger begränsad rätt att tillfälligt i trafik använda ett fordon som inte registrerats första gången i Finland eller som avställts i Finland. Om förflyttningstillståndet eller provnummerintyget används i strid med tillståndsvillkoren anses det vara fråga om ett oregistrerat eller avställt fordon med användningsförbud.
Enligt 10 § i lagen om ordningsbotsförseelser (986/2016) föreläggs föraren en ordningsbot på 70 euro för en uppsåtligen eller av oaktsamhet begången användning i strid med 8 § 1 mom. eller 85 § 1 mom. i fordonslagen av ett obesiktigat, oregistrerat eller avställt fordon. För en uppsåtligen eller av oaktsamhet begången underlåtelse att enligt 64 § 1 mom. i fordonslagen göra en anmälan av ett fordons sådana registeruppgifter som gäller något annat än användning av fordonet i trafik föreläggs ägaren eller innehavaren av fordonet böter på 70 euro.
Förbud mot dubbelbestraffning inom rätts- och beskattningspraxis
Enligt högsta förvaltningsdomstolens årsboksbeslut HFD:2015:186 hade en person ålagts att betala tilläggsskatt till fordonsskatten i enlighet med fordonsskattelagen för att ha använt ett avställt fordon i trafik. Dessutom hade personen till följd av samma händelse dömts till böter med stöd av 84 och 96 § i fordonslagen för en fordonsförseelse för vilken brottsbeskrivningen i straffyrkandet är användning i trafik av ett fordon som belagts med körförbud och användning i trafik av ett fordon som inte genomgått periodisk besiktning. Bötesstraffet hade vunnit laga kraft.
Enligt högsta förvaltningsdomstolens avgörande har åtal väckts mot en person för samma gärning, om personens tidigare dom och det nya åtalet gäller samma eller till väsentliga delar samma omständigheter. Eftersom de omständigheter som förfarandena gällde inte skiljer sig från varandra, är den gärning som personen redan har fått ett bötesstraff för till väsentliga delar densamma som den gärning för vilken personen som en straffrättslig påföljd har ålagts att betala tilläggsskatt till fordonsskatten i enlighet med fordonsskattelagen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ne bis in idem-principen i detta fall således utgör ett hinder för att tilläggsskatt ska kunna påföras.
Utifrån högsta förvaltningsdomstolens avgörande betraktas inom beskattningspraxis straff för brott mot användningsförbud eller körförbud som gäller ett fordon och straff för missbruk av förflyttningstillstånd eller provnummerintyg som straff för samma gärning som tilläggsskatt till fordonsskatten.
Det körförbud enligt 84 § i fordonslagen som en myndighet förelägger kan däremot inte anses vara en straffrättslig påföljd, utan det är fråga om en säkringsåtgärd som en myndighet beslutar om och genom vilken användningen av ett fordon förhindras tills bristerna i anslutning till det har åtgärdats. Föreläggande av körförbud utgör således inget hinder för tilläggsskatt. Det är först när någon bryter mot detta körförbud som personen kan påföras ett straff och följden kan bli en situation med dubbel straffbarhet. Även när ett fordons registreringsskyltar har avlägsnats i enlighet med 58 § i fordonsskattelagen är det fråga om en administrativ säkringsåtgärd. Ett fordon kan vara belagt med användningsförbud också på grund av obetald bilskatt, men det är inte straffbart att bryta mot användningsförbudet i fråga. Polisen kan ge handräckning i syfte att förhindra användningen av ett fordon, och ett fordon kan vid behov omhändertas av skattemyndigheterna tills skatten är betald. Dessa förfaranden är inte straff utan säkringsåtgärder i anslutning till bilskatten. Det finns heller inget som hindrar att tilläggsskatt påförs i en situation där föraren av ett fordon som inte är i skick straffas för äventyrande eller grovt äventyrande av trafiksäkerheten med stöd av 23 kap. 1 § i strafflagen. I dessa fall handlar det inte om straff för brott mot ett användningsförbud eller körförbud utan om straff för en annan gärning som föraren av fordonet gjort sig skyldig till. Inom beskattningspraxis har det ansetts att det är sådana straff för brott mot användningsförbud som hänför sig till fordonets egenskaper eller till registeranteckningar gällande fordonet som ska räknas som straff för samma gärning som för gärningar som upptäcks i den tillsynssituation där det bestäms att tilläggsskatt ska påföras. Således påverkar straffbara gärningar som hänför sig till föraren, t.ex. fortkörning, rattfylleri eller förande av ett fordon utan att inneha körrätt, inte debiteringen av tilläggsskatt även om den tillsynssituation där det bestäms att tilläggsskatt ska påföras tidsmässigt sammanfaller med tidpunkten för straffet för de ovannämnda brotten eller liknande brott.
Om någon som är skyldig att betala fordonsskatt har straffats för att ha använt ett fordon som belagts med användningsförbud eller körförbud i samma tillsynssituation där ett oregistrerat eller avställt fordon har använts i trafik, debiteras för närvarande i praktiken ingen tilläggsskatt på grund av ne bis in idem-förbudet. Den enda påföljden i dessa fall blir det straff som tillsynsmyndigheten påför.
Syftet med tilläggsskatten är att upprätthålla fordonsskatteutfallet och förhindra att sådana fordon används i trafik för vilka skatten inte är betald eller som har anmälts som avställda.
Att påföra tilläggsskatt till fordonsskatten är en administrativ påföljd som gäller en skattskyldig och som med tanke på förbudet mot dubbel straffbarhet också ska ses som en straffrättslig påföljd. När tilläggsskatt påförs måste det undersökas om en straffprocess har inletts mot den skattskyldige i samma ärende.
I nuläget åläggs den person som har framfört fordonet en straffrättslig påföljd i de situationer som man har fått kännedom om via tillsynsmyndigheten och som leder till tilläggsskatt. Om föraren inte är skattskyldig debiteras tilläggsskatten den skattskyldige, som enligt fordonsskattelagen i första hand är fordonets innehavare och i andra hand dess ägare. Om föraren är skattskyldig påförs tilläggsskatt inte för någon. Om Trafiksäkerhetsverket får vetskap om ett tilläggsskatteärende på något annat sätt, påförs tilläggsskatten den skattskyldige.
Eftersom samma gärning kan leda till ett straffrättsligt eller ett administrativt förfarande eller till bådadera är den rådande situationen problematisk med tanke på kravet på likabehandling i 2 kap. 6 § i grundlagen. Den rådande situationen är problematisk också när det gäller att förhindra missbruk. En trovärdig skatteuppbörd inbegriper tillräckliga påföljder för skatteundandragande.
Bestämmelser om förhållandet mellan förfarandet med skattehöjningar och en straffprocess finns i lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut (781/2013). Den lagen möjliggör en betänketid på ett år för den behöriga skattemyndigheten, inom vilken myndigheten kan bedöma om en sanktion ska påföras i form av en administrativ höjning eller om polisanmälan ska göras i fallet. Valet är bindande inte bara för den myndighet som gör det utan också för andra myndigheter, och det kan frångås bara i vissa fall.
Trots att tilläggsskatt till fordonsskatten är en administrativ påföljd av samma slag som en skattehöjning och båda åtgärderna omfattas av ne bis idem-förbudet, är procedurbestämmelserna i lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut inte tillämpliga vid påförande av tilläggsskatt, och sådana bestämmelser skulle inte heller fungera i praktiken i samband med tilläggsskatt. Försummelser av fordonsskatten framkommer oftast i samband med trafikövervakningen. Då måste polisen i regel genast bestämma om ett bötesstraff som lagen möjliggör ska påföras eller om man inte påför något straff utan gör en anmälan till Trafiksäkerhetsverket för påförande av tilläggsskatt. I motsats till de försummelser som eventuellt leder till skattehöjning påminner de situationer där fordonsskatten försummas i regel mycket om varandra, och därför bör dessa situationer behandlas enhetligt. Tilläggsskatt skiljer sig från skattehöjning också på det sättet att skatten ska påföras under de förutsättningar som anges i lag, och påförandet av tilläggsskatt är inte förknippat med någon prövning från fall till fall eller bedömning av gärningens klandervärdhet, vilket är typiskt vid skattehöjningar.
I mars 2017 fanns det ca 3,93 miljoner fordonsskattepliktiga fordon i fordonstrafikregistret. Av dem var ca 887 000 anmälda som avställda i mars 2017. Det faktum att det är så lätt att anmäla avställningar samt höjningen av fordonsskatten per dag har lett till att avställningarna hela tiden blir fler.
Trafiksäkerhetsverket får varje år ca 1 500 anmälningar om avställda fordon som används i trafik. Ungefär 60 procent av tilläggsskatten till fordonsskatten debiteras inte eftersom svaranden har fått böter eller man har avstått från att bötfälla när fordonet stoppades. Således kan tilläggsskatten debiteras bara i de fall där föraren av fordonet inte är skattskyldig. Påföljden för användning av ett avställt fordon är i regel böter på mindre än 100 euro i stället för den tilläggsskatt på i genomsnitt 1 800 euro som tidigare debiterades.
Det nuvarande förfarandet, där Trafiksäkerhetsverket innan det påför tilläggsskatt är tvunget att kontrollera att fordonets innehavare eller ägare inte har påförts en straffrättslig sanktion för samma gärning, medför också extra arbete för myndigheterna.
Enligt 10 § i lagen om ordningsbotsförseelser kan böter inte föreläggas vid underlåtelse att anmäla ett fordons registeruppgifter. Med denna formulering har man försökt förhindra att tilläggsskatt till fordonsskatten medför dubbel straffbarhet genom att det har blivit förbjudet att bötfälla fordonsskattepliktiga fordon vid underlåtelse att göra registeranmälan.
I nuläget övervakar polisen körhastigheter med anordningar för automatisk hastighetskontroll. Dessutom har man i polisbilarna tagit i bruk anordningar för automatisk avläsning av registreringsskyltar, som gör det möjligt att identifiera obesiktigade fordon i trafiken och upptäcka om ett fordon har anmälts som avställt eller om det har belagts med användningsförbud på grund av obetald fordonsskatt. För närvarande kan polisen företa teknisk övervakning i enlighet med 4 kap. 1 § i polislagen (872/2011). Enligt polislagen avses med teknisk övervakning fortlöpande eller upprepat iakttagande eller fortlöpande eller upprepad avlyssning av fordon, fordonsförare, fotgängare eller allmänheten med hjälp av en teknisk anordning samt automatisk upptagning av ljud eller bild. Efter att på förhand ha informerat om saken får polisen företa teknisk övervakning på allmän plats eller väg, för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, förebyggande av brott, identifiering av personer som är misstänkta för brott samt bevakning av särskilda övervakningsobjekt. Med stöd av polislagen får polisen företa teknisk övervakning exempelvis för att övervaka skattebrott men inte uteslutande för administrativ skattekontroll.
Trafiksäkerhetsverket får inte använda tekniska anordningar som är avsedda för trafikövervakning enbart för skattekontroll. Trafiksäkerhetsverket får emellertid uppgifter som hänför sig till tillsynen över fordonsskatten, om ett avställt fordon upptäcks i samband med teknisk övervakning som polisen företar med stöd av polislagen. Den vanligaste situationen är att fortkörning konstateras i samband med hastighetsövervakningen inom vägtrafiken, och när böter utfärdas får Trafiksäkerhetsverket ett meddelande om att ett avställt fordon har observerats i trafiken. Trafiksäkerhetsverket debiterar tilläggsskatt till fordonsskatten, om förutsättningarna för detta uppfylls. Utifrån de gällande bestämmelserna har det dock inte ansetts att förfarandet kan automatiseras så att Trafiksäkerhetsverket får uppgifter om alla fordon som fotograferas eller filmas i samband med trafikövervakningen, för att kunna kontrollera om bilskatten är betald.