1  Bakgrund och beredning

2  EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll

3  Nuläge och bedömning av nuläget

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Alternativa handlingsvägar

6  Remissvar

Det lämnades totalt 12 yttranden om utkastet till proposition. Remissinstanserna finns angivna i avsnitt 1.2. Dessutom meddelade tre remissinstanser att de inte har något att yttra om förslaget. 

Utöver förslag till ändringar och preciseringar lades det i yttrandena fram iakttagelser i fråga om såväl propositionen som ämnesområdet i övrigt. Inget yttrande motsatte sig propositionen. 

Justitieministeriet hänvisar i sitt yttrande till att propositionen i fråga om näringsförbudet delvis utgår från en karaktärisering av näringsförbudet som en säkringsåtgärd baserad på tidigare förarbeten och rättspraxis. Justitieministeriet konstaterar att högsta domstolen sedermera har bedömt näringsförbudets karaktär i förhållande till benådningen i 105 § i grundlagen och ansett att näringsförbud som har meddelats på basis av ett brott är en sådan annan straffrättslig påföljd, från vilken det enligt 105 § 1 mom. i grundlagen är möjligt att benåda (HD:2022:78). Den ovan nämnda rättsliga karaktäriseringen av näringsförbudet kan avspegla sig på det som föreslås i propositionen, i synnerhet när det behöver bedömas om uppgiften om meddelande av näringsförbud till sin karaktär är konstitutionellt känslig. Vid den fortsatta beredningen av propositionen bör det bedömas vilka effekter högsta domstolens tolkning ovan har på det nu aktuella förslaget.  

Justitieministeriet har enligt sitt yttrande redan tidigare bedömt näringsförbudslagen i förhållande till EU:s allmänna dataskyddsförordning (RP 2/2020 rd). Då ansågs det endast behövligt att i anslutning till näringsförbudslagen precisera den allmänna lag som tillämpas på behandlingen av personuppgifter och behandlingen ansågs i huvudsak höra till tillämpningsområdet för EU:s allmänna dataskyddsförordning. Den här utgångspunkten beaktas även i motiveringen till lagstiftningsordningen i utkastet till proposition. Justitieministeriet fäste dock uppmärksamhet vid att högsta domstolen senare har preciserat sin rättsliga karaktärisering av näringsförbudet och tydligare än tidigare jämställt det med straffrättsliga påföljder och säkringsåtgärder. Preciseringen medför behov av att bedöma den allmänna bestämmelse som tillämpas på behandling av personuppgifter till den del det handlar om behöriga myndigheter i brottmål. Samtidigt kan ändamålen för att uppgifter lämnas ut ur näringsförbudsregistret fortfarande enligt den gällande lagen tala för att dataskyddsförordningen och dataskyddslagen tillämpas på behandlingen av personuppgifter. Lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (1054/2018) är snäv till sitt tillämpningsområde och gäller endast de myndigheter som nämns där. 

Om dataskyddsförordningen och dataskyddslagen även i fortsättningen anses vara allmänt tillämpad lagstiftning, behöver det enligt justitieministeriet i varje fall vid den fortsatta beredningen bedömas huruvida de skyddsåtgärder som avses i artikel 10 i dataskyddsförordningen är tillräckliga med beaktande av att artikeln även gäller straffrättsliga säkringsåtgärder. Enligt justitieministeriet innebär högsta domstolens linje att ett näringsförbud samtidigt konstitutionellt anses vara känslig information. Samtidigt behöver man när skyddsåtgärderna bedöms ta hänsyn till att informationen om ett gällande näringsförbud är offentlig och har en särskild betydelse vid bekämpning av grå ekonomi och ekonomiska brott eftersom det utan besvär går att kontrollera om en eventuell avtalspart har ett gällande näringsförbud. Det har dock föreskrivits att information om näringsförbud som har upphört är sekretessbelagd och kravet på sekretess kan för sin del fungera som en skyddsåtgärd. Justitieministeriet har ansett att dessa aspekter behöver bedömas mer ingående tillsammans med arbets- och näringsministeriet i samband med den fortsatta beredningen av propositionen. Justitieministeriets avsikt har även varit att bedöma lagen inom ramen för den totalreform av dataskyddslagstiftningen som ingår i regeringsprogrammet.  

I motiveringen till lagstiftningsordningen i propositionsutkastet bedöms bestämmelserna om informationsutbyte i förhållande till skyddet för personuppgifter enligt 10 § i grundlagen. Om behandlingen av personuppgifter i anslutning till näringsförbud enligt bedömningen fortfarande anses omfattas av den allmänna dataskyddsförordningens tillämpningsområde anser justitieministeriet i sitt yttrande att motiveringen till lagstiftningsordningen behöver kompletteras i fråga om avsnittet om informationsutbyte. 

Justitieministeriet har vidare i fråga om motiveringen till lagstiftningsordningen konstaterat att bedömningen av det som föreslås i propositionsutkastet har gjorts i ljuset av 6 § om jämlikhet i grundlagen. Av motiveringen till lagstiftningsordningen framgår det emellertid inte tydligt varför denna grundläggande rättighet är relevant för den föreslagna nya regleringen i utkastet. Justitieministeriet ansåg att det antagligen särskilt handlar om att regleringen gör det möjligt att ta hänsyn endast till näringsförbud som meddelats inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och brottsligt förfarande där. Motiveringen i fråga verkar dock inte försätta personer i olika ställning direkt utifrån till exempel nationalitet, utan oberoende av nationalitet på grundval av näringsförbud som meddelats eller brottsligt förfarande som skett i ett visst område. Lagstiftningsordningen bör förtydligas i fråga om detta. I utkastet har den föreslagna regleringen bedömts även med tanke på näringsfriheten i 18 § i grundlagen. Till denna del är bedömningen i motiveringen till lagstiftningsordningen relativ snäv och motiveringen behöver enligt justitieministeriet preciseras. 

Justitieministeriet konstaterar att det förblir oklart varför det har ansetts behövligt att föreskriva separat om utlämnande av offentliga uppgifter i informationsutbytet på andra nivån. Denna rättighet har Rättsregistercentralen redan med stöd av offentlighetslagen. Om man, som justitieministeriet ser det, med bestämmelsen vill förtydliga att det handlar om utlämnande av personuppgifter ur ett personregister i större omfattning än vad som anges i 16 § 3 mom. i offentlighetslagen, det vill säga så att Rättsregistercentralen inte är skyldig att utreda om den som begär uppgifterna enligt bestämmelserna om skyddet av personuppgifter har rätt att lagra och använda personuppgifterna, vore det enligt systematiken med allmän lag och speciallag tydligare att bestämmelsen skulle formuleras uttryckligen som ett undantag från förutsättningarna i 16 § 3 mom. Vid den fortsatta beredningen bör bestämmelsens behövlighet och relation till det som föreskrivs i allmän lag bedömas.  

Eftersom det enligt justitieministeriet i 21 § 7 mom. i näringsförbudslagen föreskrivs om i sak en annan informationsutbytessituation än i 6 mom. förefaller det för tydlighetens skull mer följdriktigt att föreskriva separat om avgiftsfrihet även i 7 mom.  

Justitieministeriet fäste uppmärksamhet vid att det i de ändringar som föreslås i 3 § ingår möjlighet att i den där avsedda helhetsbedömningen ta hänsyn till näringsförbud som meddelats i en stat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet liksom även om en person i den staten har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande som motsvarar det som avses i 2 punkten i det momentet. Det föreslagna informationsutbytet i 21 § i utkastet förefaller emellertid avse endast uttryckligen näringsförbud. Enligt propositionen blir det således oklart var den nationella myndigheten eller domstolen ska få den information som ska beaktas i helhetsbedömningen av huruvida en person gjort sig skyldig till brottsligt förfarande som motsvarar det som avses i 3 § 1 mom. 2 punkten i näringsförbudslagen.  

Med hänvisning till rättspraxis (HD:2002:78 och HD:2013:43) citerar justitieministeriet detaljmotiveringen till 21 § i propositionsutkastet där beaktandet av omständigheter i fråga om brottsligt förfarande som skett någon annanstans behandlas. Enligt utkastet till proposition ” om det i stället för ett förbud endast handlar om att ta hänsyn till brottsligt förfarande är tidpunkten för när brottet begicks och dess allvarlighet av central betydelse vid meddelande av näringsförbud. Ju allvarligare brott det handlar om desto långvarigare kan dess tidsmässiga verkan anses vara. Det som föreskrivs i 8 § i näringsförbudslagen om tiden för anhängiggörande av åsidosättanden eller brott som skett i Finland kan anses utgöra stöd för prövningen vid meddelande av näringsförbud. Det finns emellertid inget hinder för att man inte i helhetsbedömningen kan beakta också brott som är äldre än fem år om de ska anses ge uttryck för personens fortsatta inställning till skyldigheter i anslutning till drivande av rörelse eller brottsligt förfarande vid drivande av rörelse” . Även om brott som begåtts någon annanstans än i Finland inte utgör en självständig grund för att meddela förbud bör det enligt justitieministeriet i propositionen mer ingående utredas när och vilken betydelse gärningar äldre än fem år kan ges i helhetsbedömningen när dessa gärningar även om de i begåtts i Finland inte ensamma kan leda till meddelande av förbud. Det understryker det sagda, om man som utgångspunkt tar ett sådant förbud eller brottsligt förfarande som för sin del kan anses uttrycka en persons fortsatta inställning till drivande av rörelse när bedömningen görs. Det bör förtydligas i detaljmotiveringen hur de gärningar som beaktas i bedömningen förhåller sig till varandra och hur den som är föremål för förbudet (när bedömningen görs) förhåller sig till utredningen.  

Om det går att ta hänsyn också till brott som är äldre än fem år och om de anses ge uttryck för en persons fortsatta inställning till brottsligt förfarande vid drivande av rörelse i Finland, bör man enligt justitieministeriet av konsekvensskäl även ta ställning till om man i helhetsbedömningen kan beakta ett sådant förbud som meddelats någon annanstans än i Finland och som var i kraft när brotten i Finland begicks, men inte längre när domen meddelades. 

Justitieministeriet har med hänvisning till kravet på motsvarighet i utkastet till proposition och vidare till rättspraxis HD:2022:78 konstaterat att i regleringen betonas laglighetsprincipens krav på noggrann avgränsning, exakthet och förutsebarhet. Justitieministeriet anser att det finns anledning att i detaljmotiveringen till 3 § mer omfattande och konkret beskriva bedömningens innehåll och gränser.  

Med grund i justitieministeriets yttrande har motiveringen till lagstiftningsordningen breddats och preciserats på förutsatt sätt. Vidare har förordningen ändrats så att även uppgifterna på andra nivån ska lämnas via systemet för sammankoppling eller genom användning av en krypterad eller annan skyddad anslutning eller metod. Enligt genomförandeförordningen till direktivet ska förfrågningar och svar överföras via systemet för sammankoppling av register med hjälp av totalsträckskryptering, varför det är motiverat att tillämpa detta även på andra överföringsmetoder. Därför föreskrivs det särskilt om metoderna för elektronisk överföring av offentliga uppgifter för att den nationella regleringen ska uppfylla direktivets krav på överföring av uppgifter.  

Med grund i justitieministeriets yttrande har propositionen ändrats även så att det föreskrivs att informationen är avgiftsfri i 21 § 7 mom. i näringsförbudslagen. Paragrafens 7 mom. har redigerats även i övrigt, men innehållsligt motsvarar den det förslag som var på remiss. Dessutom har propositionen ändrats så att en begäran från Finland kan omfatta även andra tillgängliga uppgifter som är relevanta vid meddelande av näringsförbud. I motiveringen hänvisas även till lagen om lagring av straffregisteruppgifter och om utlämnande av sådana uppgifter mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen. 

Efter justitieministeriets yttrande har detaljmotiveringen till 3 § i näringsförbudslagen förtydligats i fråga om beaktandet av någon annanstans utdömda straff. Även åklagarverket har fäst uppmärksamhet vid förbud som meddelats någon annanstans och var i kraft när brottet begicks. Motiveringen har redigerats så att ett sådant förbud kan beaktas. Enligt propositionen har helhetsbedömningen ingen verkan i samband med brott som avses i 3 § 3 mom. i näringsförbudslagen, och propositionen påverkar således inte meddelande av näringsförbud med stöd av 3 mom. Motiveringen har emellertid preciserats utifrån justitieministeriets yttrande så att till exempel ockerliknande diskriminering i arbetslivet kan ha betydelse även för både en sund och välfungerande ekonomisk konkurrens och förtroendet för näringsverksamheten. Vid den fortsatta beredningen har strävan varit att även precisera det som avses med motsvarighet i 3 §. 

Inrikesministeriets polisavdelning ger propositionen sitt stöd i sitt yttrande. Inrikesministeriet anser dock att informationsutbyte utifrån namn och födelsetid inte kan anses vara tillräckligt för utbyte av information. Vidare konstaterar inrikesministeriet att begäran om tilläggsutredningar utomlands som avser eventuella näringsförbud som meddelats där i princip inte bör gälla alla misstänkta för vilka det finns förutsättningar att undersöka ett näringsförbud i Finland. Enligt inrikesministeriet bör övervägandet och en eventuell begäran om tilläggsutredning i princip ingå i åklagarens prövningsområde eller åtminstone avtalas om separat med åklagaren om den som är föremål för utredningen har något band till en annan medlemsstat.  

Gällande inrikesministeriets yttrande föreskrivs det om genomförandet av informationsutbytet i genomförandeförordning (EU) 2021/1042 där det som minimiuppgifter anges namn och födelsedatum. Medlemsstaten får dock meddela att den för otvetydig identifiering behöver till exempel personens personbeteckning, men man kan dock inte kräva av en annan medlemsstat att sådan information läggs till. Dessutom utgår propositionen uttryckligen från att en begäran om information till en annan medlemsstat görs endast undantagsvis, till exempel när förutsättningarna för näringsförbud gällande en sådan person som man vet har band till någon annan medlemsstat undersöks. Eftersom undersökningen av förutsättningarna enligt 19 a § i näringsförbudslagen hör till förundersökningsmyndigheten har förundersökningsmyndigheten rätt att begära uppgifter. I samma paragraf föreskrivs om åklagarens rätt att yrka på att förutsättningarna för att meddela näringsförbud undersöks. Dessutom föreskrivs det närmare om förundersökningsmyndighetens och åklagarens förundersökningssamarbete i 5 kap. i förundersökningslagen (805/2011). 

Enligt finansministeriets åsikt är propositionens mål värda att understödjas och det är motiverat att ta hänsyn till näringsförbud som meddelats i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) samt annan information som innehas av EES-medlemsstater och som är relevant med tanke på näringsförbud vid meddelandet av ett nationellt näringsförbud. Ett näringsförbud för en person som redan tidigare har fastställts i en annan stat eller motsvarande säkringsåtgärd eller påföljd är ett starkt uttryck för allvarlig och upprepad likgiltighet inför de lagstadgade skyldigheterna i anslutning till drivande av rörelse. Sålunda ska ett näringsförbud som meddelats i en annan stat ges vikt i helhetsbedömningen av en situation som avser meddelande av ett nationellt näringsförbud.  

Finansministeriet fäste dessutom allmänt uppmärksamhet vid det aktuella läget när det gäller att kontrollera gällande nationella näringsförbud. Näringsförbud är offentlig information, men finansministeriet ser det som problematiskt att man för att kontrollera ett gällande förbud hos Rättsregistercentralens e-tjänst ska beställa ett registerutdrag eller ett intyg, som kostar 22 euro, beroende på om personen har ett gällande näringsförbud eller inte. Den här kostnaden tillkommer för varje separat svar på en förfrågan om en enskild person. Dessutom kan man köpa uppgifter om gällande näringsförbud även hos tjänstetillhandahållare i den privata sektorn. 

Finansministeriet hänvisar till näringsförbudets karaktär som säkringsåtgärd i syfte att förhindra att skadlig verksamhet fortgår. Enligt finansministeriet kunde ett sätt att ordna detta på vara att information om nationella näringsförbud förmedlas i till exempel Patent- och registerstyrelsens företags- och organisationsdatasystem, där det också i dag förmedlas information om skatteskulder och brister i olika anmälningar offentligt.  

Beträffande finansministeriets yttrande gäller propositionen informationsutbytet om näringsförbud mellan medlemsstaterna, och i det sammanhanget har det inte gjorts någon mer ingående utredning om att förbättra tillgången till uppgifter om näringsförbud nationellt eller att göra uppgifterna tillgängliga avgiftsfritt. Om en person som har meddelats näringsförbud finns antecknad i handelsregistret, görs det en anteckning om förbudet i uppgifterna för företaget eller sammanslutningen i fråga. Företaget eller sammanslutning bör anmäla att en sådan person ska raderas i handelsregistret om personen inte kan fungera som i handelsregistret antecknad ansvarsperson. Näringsförbud framgår av ett handelsregisterutdrag som finns tillgängligt avgiftsfritt.  

Personer som har meddelats näringsförbud, men som inte är antecknade som ansvarspersoner i handelsregistret framgår inte ur handelsregistret utan dessa uppgifter framgår endast ur näringsförbudsregistret. Offentliga uppgifter om näringsförbud är en väsentlig del av syftet med förbudet att förhindra att den skadliga verksamheten fortsätter. Avgiftsfritt tillhandahållande av uppgifter är dock förknippat med ekonomiska frågor beroende på hur det görs, likaså frågor i anslutning till dataskydd. Vidare ska näringsförbud enligt justitieministeriet ses som känslig information, varvid en utökad faktisk offentlighet via avgiftsfrihet bör bedömas även i det hänseendet. 

Rättsregistercentralen konstaterar i sitt yttrande att den är personuppgiftsansvarig för näringsförbudsregistret och i enlighet med den föreslagna regleringen skulle komma att ansvara för informationsutbytet om näringsförbud med de övriga medlemsstaterna. Rättsregistercentralen understödjer den föreslagna regleringen. Värt att understödja är i synnerhet att föreskriva om avgiftsfritt informationsutbyte, eftersom uttaget av avgifter avsevärt skulle öka de uppskattade kostnaderna för att utveckla systemet. Uppgifter som lämnas ut ur näringsförbudsregistret är i princip för närvarande avgiftsbelagda med undantag för vad som föreskrivs i 21 § 3 mom. i näringsförbudslagen. Rättsregistercentralen föreslår i sitt yttrande ett övervägande av huruvida det är möjligt att föreskriva att utlämnandet av utdrag blir helt avgiftsfritt. Som Rättsregistercentralen ser det skulle detta inte avsevärt inverka på statens inflöde av inkomster.  

Rättsregistercentralen genomför enligt yttrandet för närvarande de system- och gränssnittsändringar som informationsutbytet förutsätter. Som det konstateras i de ekonomiska konsekvenserna av propositionen har Rättsregistercentralen anvisats ett reservationsanslag på 120 000 euro för det tekniska genomförandet. Kostnaderna för systemutvecklingen har preciserats när arbetet har framskridit och Rättsregistercentralens preciserade kostnadsuppskattning för närvarande är 145 000 euro. 

Med avseende på Rättsregistercentralens yttrande hänvisas det i fråga om avgiftsfriheten till det som konstateras om finansministeriets yttrande ovan, och det har inte varit möjligt att utreda frågan närmare i den fortsatta beredningen. Till den del utgifterna för systemutvecklingen överskrider reservationsanslaget behandlas det i samband med de ekonomiska konsekvenserna hur kostnaderna ska täckas. 

Patent- och registerstyrelsen bedömer att propositionen inte påverkar handelsregistrets verksamhet eller PRS:s övriga myndighetsuppgifter.  

Polisstyrelsen hänvisar i sitt yttrande till iakttagelser om försök till kringgående av näringsförbud genom att fortsätta rörelsen i en annan stat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller inom gränsöverskridande ekonomisk brottslighet. Genom att utvidga tillämpningsområdet för näringsförbudet kan man effektivisera dess syfte som säkringsåtgärd, det vill säga försöka förhindra att den skadliga verksamhet som beskrivs i näringsförbudslagen fortsätter. Enligt Polisstyrelsens uppgifter har de meddelade näringsförbuden minskat under de senaste åren till följd av utmaningarna i anslutning till tidsfristen för anhängiggörande i 8 § i näringsförbudslagen och allmänt undersökning av ekonomiska brott.  

Polisstyrelsen fäste uppmärksamhet vid betydelsen av ändamålsenliga bestämmelser om att utbyta och få information för att bestämmelserna om näringsförbud ska kunna tillämpas effektivt vid förundersökningen och senare i den straffrättsliga processen. Genomförandet av informationsutbytet och avvecklingen av eventuella lagstiftningshinder på näringsförbudslagens tillämpningsområde bör beaktas även av den arbetsgrupp som bedömer informationsutbytet och bestämmelserna om det. 

Enligt Polisstyrelsen bör även frågorna om informationssystem utredas inför bedömningen av förutsättningarna för näringsförbud och beaktandet av ett förbud som meddelats av en annan medlemsstat. Den helhetsbedömning som nämns i regeringens proposition och i synnerhet förundersökningsmyndighetens arbete skulle främjas av till exempel ett alleuropeiskt register och/eller en sådan möjlighet till förfrågan. Enligt yttrandet förbättras förundersökningens effektivitet om myndighetsbeslut i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kan laddas ned och användas i förundersökningen. Det ovan nämnda registret skulle ha en uppenbart effektiviserande och försnabbande verkan på förundersökningsprocessen jämfört med ett förfarande där man ska skaffa informationen genom till exempel internationella begäranden eller förordnanden om rättslig hjälp. Med tanke på helhetsbedömningen är det viktigt att säkerställa att de ovan nämnda uppgifterna och andra uppgifter som är relevanta för helhetsbedömningen även finns tillgängliga för domstolen. 

I fråga om Polisstyrelsens yttrande har det i propositionen konstaterats att det kan vara utmanande att få en tillräcklig utredning till stöd för helhetsbedömningen. Det här kan även leda till att ett näringsförbud man känner till blir obeaktat. Informationsutbytet i bolagsrättsdirektivet är förpliktande för medlemsstaterna endast när det handlar om huruvida den person som avses i förfrågan om information har meddelats näringsförbud i en annan medlemsstat. Om utlämnande av annan information inom ramen för bolagsrättsdirektivets informationsutbyte beslutar medlemsstaterna själva. Sålunda kan erhållandet av övriga uppgifter förutsätta en sådan begäran om rättslig hjälp som Polisstyrelsen hänvisar till i sitt yttrande. Vid genomförandet av bolagsrättsdirektivet är det inte möjligt att förutom det som föreskrivs i det påverka nya gränsöverskridande sätt att utbyta information. Yttrandet har delgetts för inrikesministeriets pågående lagstiftningsprojekt (SM046:00/2003) om ändring av bestämmelserna om polisens informationsutbyte. 

Åklagarverket ansåg i sitt yttrande att man bör beakta även ett sådant förbud som meddelats i en annan stat som gällde när brotten vid drivande av rörelse begicks, men som inte nödvändigtvis längre är i kraft när domen meddelas. Det här förutsätter att det finns tillgängliga uppgifter om sådana förbud. Så borde det vara med hänsyn till processernas varaktighet samt det som verksamhet i strid med ett giltigt förbud i en stat visar på i en annan stat, trots att straff inte kan utdömas separat för det. Enligt åklagarverkets uppfattning återspeglar det med tanke på helhetsbedömningen en sådan klandervärd inställning till fullgörandet av skyldigheter att det bör beaktas i prövningen.  

Utifrån motiveringen i åklagarverkets yttrande och de iakttagelser justitieministeriet lägger fram i samma fråga har motiveringen till 3 § i näringsförbudslagen ändrats så att man kan beakta även ett näringsförbud som meddelats i en annan medlemsstat som var i kraft när personen åsidosatte sina lagstadgade skyldigheter vid drivandet av rörelse i Finland eller gjorde sig skyldig till brottsligt förfarande vid drivande av rörelse i Finland. 

Tullen konstaterade i sitt utlåtande att det kan vara motiverat att beakta ett näringsförbud som meddelats i en annan stat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vid meddelandet av ett nationellt näringsförbud, eftersom ett lagakraftvunnet förbud i en annan stat visar personens likgiltighet inför de lagstadgade skyldigheter som hör till drivande av rörelse. Således visar det att man i Finland överväger att meddela samma person ett nationellt näringsförbud på dennes fortsatta likgiltighet vid drivande av rörelse. Sålunda ska ett näringsförbud som meddelats i en annan stat ges vikt vid övervägandet att meddela ett nationellt näringsförbud och vid bedömningen av dess längd samt i helhetsbedömningen.  

Enligt Tullen bör man tänka på en sådan situation där det blir behövligt att få mer exakt information om de brott som är grund för ett näringsförbud som meddelats i en annan EES-stat, deras allvarlighet och eventuella likhet med de brott som utgör grund för det näringsförbud som övervägs i Finland. Det handlar om huruvida de behöriga myndigheterna har möjlighet att få den via Rättsregistercentralen eller om förundersökningsmyndigheten behöver be om uppgifterna i fråga med hjälp av ett förfarande för rättslig hjälp. Det handlar närmast om vilka befogenheter Rättsregistercentralen har att från en annan stat begära och få sådana mer detaljerade uppgifter som inte direkt finns i Rättsregistercentralens näringsförbudsregister eller dess övriga system. Samma frågeställning blir aktuell även i situationer när en annan EES-stat vill få mer detaljerade uppgifter om grunderna för ett näringsförbud som har meddelats i Finland och om brotten. 

I fråga om Tullens yttrande och enligt vad som konstateras om justitieministeriets yttrande har propositionen ändrats så att begäran kan omfatta även annan tillgänglig information som är relevant för meddelande av näringsförbud. Huruvida man får informationen beror dock på medlemsstatens nationella avgörande. Dessutom hänvisas det till lagen om lagring av straffregisteruppgifter och om utlämnande av sådana uppgifter mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen. I praktiken finns det behov av tilläggsuppgifter endast när det i förfrågan på första nivån har kommit en positiv träff. Förundersökningsmyndigheten kan även använda sig av sina andra tillgängliga kanaler för informationsutbyte för att få en tillräcklig utredning.  

Skatteförvaltningen uppmärksammade att ett alternativ som utretts är flaggning av andra länders förbud som motsvarar näringsförbud i handelsregistret på initiativ av den som lämnar anmälan, men att man avstått från detta på grund av olika problem. Skatteförvaltningen konstaterar att allmänt sett skulle information om näringsförbud som meddelats någon annanstans vara nyttig även för skattekontrollens kartläggning av risker. Även om man inte nu främjar en sådan omfattande tillgång till information, kunde det i framtiden enligt Skatteförvaltningens yttrande vara nyttigt för olika myndigheter om information om näringsförbud som meddelats i EU- och EES-stater och om deras grunder skulle samlas in genom automatiskt informationsutbyte.  

Finlands näringsliv rf konstaterade i sitt yttrande att det är viktigt att domstolsverket noggrant motiverar i sina beslut på vad meddelandet av näringsförbud i Finland grundar sig och hur ett näringsförbud som meddelats i EES-området har beaktats i helhetsbedömningen. Enligt yttrandet kunde man i propositionen ha bedömt de huvudsakliga konsekvenserna för den rättsliga ställningen för dem som meddelas näringsförbud i något större omfattning och för hur man tror att en på detta sätt utvidgad helhetsbedömning bidrar till en eventuell ökning av meddelande av näringsförbud vid de finska domstolarna.  

Beträffande Finlands näringslivs yttrande har näringsförbudets konsekvenser för ställningen för den som meddelas näringsförbud beskrivits i detaljmotiveringen till exempel i samband med kravet på överensstämmelse i fråga om de förutsättningar som ska vara uppfyllda för beaktande av ett näringsförbud som meddelats någon annanstans, liksom även vilken verkan ett näringsförbud som meddelats någon annanstans har vid meddelande av näringsförbud i Finland. Med beaktande av det årligen mycket begränsade antalet näringsförbud har ändringen inte bedömts bidra till särskilt många fall, men i praktiken kan konsekvenserna bedömas först efter att lagen har trätt i kraft. 

Juristförbundet (reg. Finlands Juristförbund) konstaterade i sitt yttrande att det i propositionsfasen är viktigt att i de ekonomiska konsekvenserna med tillräckligt noggrannhet beakta alla olika ämbetsverk och de parter som införskaffandet av utredningar kommer att gälla. Dessutom uppmuntras det i yttrande till att i den fortsatta beredningen utreda mer om förbud som meddelats i en annan stat som självständig grund för meddelande av näringsförbud.  

Beträffande Juristförbundets yttrande har det bedömts att de mest betydande ekonomiska konsekvenserna hänför sig till Rättsregistercentralen, som har anvisats anslag för systemtekniska ändringar och en permanent resurs på ett årsverke. I fråga om de övriga myndigheterna behöver propositionens konsekvenser följas efter att lagen har trätt i kraft till exempel om den i avsevärd mängd ökar översättningsarbetet vid förundersökningsmyndigheterna. Preliminärt uppskattas konsekvenserna inte vara särskilt stora med beaktande av antalet näringsförbud som helhet och det att ändringen sannolikt påverkar endast en bråkdel av dem. Med hänsyn till att beaktande av ett näringsförbud som meddelats i något annat land som självständig grund avsevärt skulle öka kraven på grundens motsvarighet med det som föreskrivs i näringsförbudslagen, liksom utmaningarna att hitta en lösning för genomförandet av artikel 13i i bolagsrättsdirektivet som är förenlig med kraven i annan lagstiftning, är det inte möjligt att ytterligare klargöra frågan i detta skede, särskilt med tanke på den nuvarande förseningen i genomförandet av artikel 13i. 

Företagarna i Finland ansåg i sitt yttrande att ingripandet i olämplig och skadlig näringsverksamhet och upprätthållandet av förtroendet för näringsverksamheten är viktiga mål. Företagarna i Finland ser det som viktigt att det inte krävs att det ska tas hänsyn till förbud som meddelats eller brottsligt förfarande som skett någon annanstans i helhetsbedömningen om man inte har tillgång till en tillräckligt täckande utredning. Man bör även ta hänsyn till att lagstiftningen om näringsförbud inte är likadan överallt. Enligt yttrandet bör man särskilt se till att företag som eftersträvar att efterleva lagstiftningen inte blir de som får lida på grund av extra undersökningar av näringsförbudsärenden. Onödiga undersökningar av näringsförbudsärenden kan utöver att medföra en administrativ börda också avsevärt skada företagets rykte. Vidare anser Företagarna i Finland att det blir nödvändigt att utvärdera lagändringarnas konsekvenser även i efterhand, i synnerhet av hur näringsförbud som meddelats i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområde har påverkat helhetsbedömningen vid meddelande av näringsförbud i Finland.  

Beträffande Företagarna i Finlands yttrande är det svårt att på förhand bedöma propositionens faktiska konsekvenser för meddelandet av näringsförbud, även om konsekvenserna i varje fall bedöms bli små även med beaktande av det totala antalet näringsförbud. Det är dock nödvändigt att se över konsekvenserna efter att det finns erfarenhet av tillämpningen av lagen.  

7  Detaljmotivering

8  Ikraftträdande

Lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt, dock senast den 1 januari 2025. 

För att inleda ett informationsutbyte om näringsförbud krävs det dock systemtekniskt arbete, men det bedöms vara möjligt när lagen träder i kraft eller i varje fall mycket snart efter att den har trätt i kraft. 

9  Samband med andra propositioner

Vid justitieministeriet har det beretts en proposition med förslag till lagstiftning om uppdatering av bemyndiganden att utfärda förordning inom justitieministeriets förvaltningsområde. Regeringens proposition RP 73/2024 rd i saken överlämnades den 20 juni 2024. 

I lagförslag 10 i regeringens proposition RP 73/2024 rd föreslås en ändring av 21 § 1 mom. i lagen om näringsförbud. Ändringen påverkar ingressen till det första lagförslaget i den här propositionen. 

10  Verkställighet och uppföljning

Artikel 13i i bolagsrättsdirektivet

Enligt artikel 2.2 i direktiv (EU) 2019/1151 ska medlemsstaterna utan hinder av punkt 1 i den artikeln senast den 1 augusti 2023 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1.5 i detta direktiv, vad gäller artiklarna 13i och 13j.2 i direktiv (EU) 2017/1132, och artikel 1.6 i detta direktiv, vad gäller artikel 16.6 i direktiv (EU) 2017/1132. Enligt punkt 5 i samma artikel ska medlemsstaterna till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. 

Enligt artikel 3.1 i samma direktiv ska kommissionen senast den 1 augusti 2024, eller om någon medlemsstat använder sig av det undantag som föreskrivs i artikel 2.3 senast den 1 augusti 2025, göra en utvärdering av de bestämmelser som genom detta direktiv har införts i direktiv (EU) 2017/1132 och lägga fram en rapport om sina slutsatser till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, förutom beträffande de bestämmelser som avses i artikel 2.2, för vilka utvärderingen ska göras och rapporten läggas fram senast den 1 augusti 2026. 

Som det framgår ovan skulle artikel 13i i bolagsrättsdirektivet ha satts i kraft i medlemsstaterna den 1 augusti 2023. Kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande, INFR(2023)0215, i ärendet. Finland har meddelat kommissionen att artikel 13i genomförs i den nationella lagstiftningen så att lagstiftningen är i kraft senast vid ingången av 2025, varvid genomförandet av digitaliseringsdirektivet (EU) 2019/1151 enligt Finlands mening är fullständigt. 

11  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Propositionen är av betydelse sett till grundlagens 6 § om jämlikhet, 10 § om skydd för privatlivet, 18 § om näringsfrihet och 21 § om rättsskydd. 

Grundlagsutskottet bedömde näringsförbudslagen när den gällande lagen stiftades (GrUU 12/1985 rd). Till denna del bör det beaktas att den föreslagna ursprungliga lagen innehöll mycket annorlunda förutsättningar för meddelande av näringsförbud jämfört med nuläget. Efter det har grundlagsutskottet inte behandlat ändringar i näringsförbudslagen eller yttrat sig om näringsförbudets karaktär. 

Beaktande i Finland av förbud mot drivande av rörelse som meddelats någon annanstans än i Finland eller av brottsligt förfarande som skett någon annanstans än i Finland

Enligt 6 § i grundlagen är alla lika inför lagen och enligt 18 § har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. I 21 § i grundlagen föreskrivs om rättvis rättegång. 

Enligt propositionen kan vid helhetsbedömningen av om näringsförbud ska meddelas beaktas även ett förbud att driva rörelse eller delta i drivande av rörelse som meddelats en person i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet liksom även ett brottsligt förfarande vid drivande av rörelse som personen gjort sig skyldig till i den staten. En förutsättning för att detta ska beaktas är att det handlar om en i näringsförbudslagen avsedd person som i Finland har förfarit på ett sådant sätt att det övervägs att meddela personen näringsförbud. En annan förutsättning för att i helhetsbedömningen beakta ett förbud som meddelats någon annanstans är att grunden för det är ett åsidosättande eller brottsligt förfarande som motsvarar det som avses i näringsförbudslagen. Samma krav på motsvarighet gäller beaktandet av endast brottsligt förfarande som skett vid drivande av rörelse. 

Det handlar om en ny grund att beakta i helhetsbedömningen, inte en självständig grund för meddelande av näringsförbud. Det vill säga, en person kan inte meddelas näringsförbud enbart på grundval av ett förbud som meddelats eller ett brottsligt förfarande som skett någon annanstans. Eftersom beaktandet ingår i helhetsbedömningen anges det inte i detalj i förslaget på vilka grunder ett förbud som meddelats någon annanstans ska ha meddelats för att det ska kunna beaktas. Lagstiftningen, liksom skyldigheterna i anslutning till drivande av rörelse, varierar från land till land, och det är inte möjligt med en detaljerad reglering. Motsvarigheten till grunderna i näringsförbudslagen förutsätter emellertid att det handlar om ett väsentligt åsidosättande av skyldigheter eller ett brottsligt förfarande som inte ska anses ringa vid drivande av rörelse. Avsikten är att de förbud som meddelats någon annanstans på grund av klandervärt förfarande vid drivande av rörelse blir beaktade. Sådana förbud som har meddelats på grunder som är främmande för vår rättsordning och som således till sin karaktär inte motsvarar det som föreskrivs om grunderna för näringsförbud i näringsförbudslagen beaktas således inte. Om en person inte har meddelats förbud att driva rörelse i någon annan stat, utan det handlar om att i helhetsbehandlingen beakta brottsligt förfarande som skett någon annanstans, förutsätts det även då att det brottsliga förfarande motsvarar det som föreskrivs om brottsligt förfarande i näringsförbudslagen. Det här innebär att personen ska ha gjort sig skyldig till brottsligt förfarande som inte är ringa vid drivandet av rörelse. 

En förutsättning för meddelande av näringsförbud utifrån en helhetsbedömning är enligt näringsförbudslagen att personens verksamhet som helhet bedömd ska anses skadlig för borgenärer, avtalsparter, den offentliga ekonomin eller en sund och fungerande ekonomisk konkurrens. I den här helhetsbedömningen kan man framöver beakta förbud att driva rörelse som meddelats eller brottsligt förfarande som skett någon annanstans. Med beaktande av att förbud som meddelats någon annanstans eller brottsligt förfarande inte är en självständig grund för att meddela näringsförbud liksom även det ovan beskrivna kravet på motsvarighet som en förutsättning för att de ska kunna beaktas i helhetsbedömningen, anses den föreslagna regleringen innehålla tillräckliga garantier för att en person inte på grundval av åsidosättanden eller brottsligt förfarande som skett någon annanstans meddelas näringsförbud med en lägre tröskel än om åsidosättandet eller det brottsliga förfarande skulle ha skett i Finland. Eftersom den föreslagna regleringen uppfyller minimikraven i bolagsrättsdirektivet anses den sålunda trygga likabehandling i fråga om personer som är föremål för åtgärden.  

Eftersom den föreslagna regleringen kan förhindra en person att driva rörelse begränsar den näringsfriheten. I 18 § i grundlagen föreskrivs dock att var och en har rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Sålunda kan det genom lag även föreskrivas om begränsningar i näringsfriheten.  

Enligt 1 § 1 mom. i näringsförbudslagen som avser lagens syfte kan näringsförbud meddelas för att förhindra att otillbörlig och skadlig rörelse drivs samt för att bevara förtroendet för näringsverksamheten. Den här propositionen stöder syftet med näringsförbudslagen. Den ursprungliga näringsförbudslagen stiftades med medverkan av grundlagsutskottet (GrUU 12/1985 rd), även om den stiftades före grundlagsreformen. Sett till 18 § i grundlagen måste med beaktande av näringsförbudslagen och dess ovan nämnda syfte sådan lagstiftning som stöder ett effektivare uppnående av lagens och näringsförbudets syfte ses som en godtagbar begränsning av näringsfriheten. 

Förbudet mot dubbel straffbarhet förutsätter att flera påföljder av straffkaraktär inte kan påföras för samma brott. Som det framgår av det ovanstående har en person kunnat meddelas ett förbud motsvarande ett näringsförbud någon annanstans än i Finland på grundval av åsidosättande eller brottsligt förfarande.  

I regeringens proposition RP 29/1985 rd till riksdagen med förslag till lag om näringsförbud anses det att näringsförbud till sin karaktär är en näringslivsrättslig skyddsåtgärd i syfte att förhindra en person som visat sig vara olämplig att driva rörelse att framöver orsaka samhället och privata borgenärer skada På samma sätt i till exempel regeringens proposition RP 2/2020 rd till riksdagen med förslag till lagar om ändring av vissa bestämmelser om behandling av personuppgifter inom justitieministeriets förvaltningsområde . I sin senare tolkningspraxis har högsta domstolen tydligare jämställt näringsförbud med straffrättsliga säkringsåtgärder eller straffrättsliga påföljder. Högsta domstolen har bedömt näringsförbudets karaktär i förhållande till begreppet straffrättslig påföljd i 105 § om benådning i grundlagen och ansett att näringsförbud som har meddelats på basis av ett brott är en sådan annan straffrättslig påföljd, från vilken det enligt 105 § 1 mom. i grundlagen är möjligt att benåda (HD:2022:78). Dessutom har högsta domstolen redan tidigare ansett att näringsförbudet har drag som anknyter till både säkringsåtgärder och straffrättsliga påföljder. Högsta domstolen har ansett det motiverat att tolka 8 § i näringsförbudslagen så att samma förfarande som ska följas när preskriptionen av åtalsrätten avbryts ska följas även i fråga om yrkande på näringsförbud (HD:2013:43).  

När grunden för näringsförbudet är ett brott och förbudet meddelas när straffet för brottet döms ut, är sambandet med straffrättsliga åtgärder uppenbart. Då har det i högsta domstolens praxis tydligare ansetts ingå drag av straffrättslig påföljd eller säkringsåtgärd i näringsförbudet. Att näringsförbudet i vissa sammanhang har jämställts med straffrättslig påföljd inverkar inte på näringsförbudet som säkringsåtgärd. I synnerhet till den del näringsförbudets karaktär i det nämnda avgörandet av högsta domstolen bedömdes som en sådan straffrättslig påföljd som avses i 105 i grundlagen kan man konstatera att bedömningen gällde uttryckligen kontexten för tillämpningen av 105 § i grundlagen (jfr tolkningen av att grundlagens terminologi är autonom i utlåtandena (GrUU 12/2015 rd, s. 3, GrUU 17/2018 rd, s. 2)). Med beaktande av detta och oavsett om ett förbud att driva rörelse betraktas som straff eller vara av straffkaraktär i en annan stat, förhindrar det inte att ett sådant förbud beaktas i Finland på det sätt som det föreslås i propositionen. I praktiken handlar det om en geografisk utvidgning av förbudet på det sätt och i den omfattning som det föreskrivs i nationell lagstiftning. Förbudet mot dubbel straffbarhet förhindrar inte heller meddelande av näringsförbud i en situation där förbudet grundar sig på brottsligt förfarande som skett vid drivande av rörelse någon annanstans än i Finland utan att det utifrån det skulle ha meddelats ett förbud motsvarande ett näringsförbud. Den föreslagna bestämmelsen ska inte anses äventyra den rättvisa rättegång som förutsätts i 21 § i grundlagen. 

Informationsutbyte om näringsförbud

Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. Om skyddet för personuppgifter föreskrivs i den allmänna dataskyddsförordningen (EU) 2016/679 och den kompletterande dataskyddslagen (1050/2018). Näringsförbudslagen innehåller i anslutning till behandlingen av personuppgifter specialbestämmelser om ett näringsförbudsregister och utlämnande av personuppgifter. Personuppgiftsansvarig för näringsförbudsregistret är Rättsregistercentralen. Rättsgrunden för behandlingen är artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Det nationella handlingsutrymme i lagstiftningen som tillåts i artikel 6.3 i dataskyddsförordningen utnyttjas i lagen om de personuppgifter som registreras och utlämnandet av dem.  

Grundlagsutskottet har ansett att man inom dataskyddsförordningens tillämpningsområde bör förhålla sig restriktivt till att införa kompletterande nationell reglering, och avgränsa den riskbaserat till det nödvändiga. I princip är det tillräckligt om bestämmelserna om skyddet för och behandlingen av personuppgifter är förenliga med dataskyddsförordningen. Utskottet anser att de detaljerade bestämmelserna i förordningen också gör det möjligt att i fråga om myndighetsverksamhet lagstifta betydligt mer generellt om skydd för och behandling av personuppgifter jämfört med vår nuvarande nationella regleringsmodell (GrUU 14/2018 rd, s. 4–5). Det ingår a priori inte i grundlagsutskottets konstitutionella uppdrag att bedöma nationell genomförandelagstiftning med avseende på den materiella EU-rätten (se t.ex. GrUU 11/2022 rd, stycke 7, GrUU 10/2022 rd, stycke 3, GrUU 13/2019 rd, s. 2, GrUU 31/2017 rd, s. 4). Utskottet har upprepat fäst uppmärksamhet vid att det i den mån som EU-lagstiftningen kräver reglering på det nationella planet eller möjliggör sådan tas hänsyn till de krav som de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ställer när det nationella handlingsutrymmet utnyttjas (se t.ex. GrUU 1/2018 rd, GrUU 25/2005 rd). Utskottet har i de här sammanhangen framhållit att det i regeringens propositioner finns anledning att särskilt i fråga om bestämmelser som är av betydelse med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna tydligt klargöra ramarna för det nationella handlingsutrymmet (se t.ex. GrUU 1/2018 rd, s. 3, GrUU 26/2017 rd, s. 42).  

I 21 § i den gällande näringsförbudslagen föreskrivs att Rättsregistercentralen har ett för allmänt bruk avsett register vars syfte är att tillgodose offentligheten när det gäller näringsförbud samt efterlevnaden och kontrollen av förbuden. I registret införs uppgifter om namn samt personbeteckning och hemkommun för den som meddelats näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud samt andra med tanke på registrets syfte nödvändiga uppgifter om förbudets innehåll, varaktighet och dess giltighet i övrigt utifrån de uppgifter som domstolen översänder med anledning av ett avgörande om näringsförbud. Näringsförbudsregistret är ett offentligt register från vilket alla har rätt att få upplysningar om gällande näringsförbud. 

Det ovan nämnda allt tydligare samband som näringsförbudet har med straffrättsliga påföljder och säkringsåtgärder innebär samtidigt att näringsförbud jämställs med de skyddsåtgärder som avses i artikel 10 i dataskyddsförordningen. Det här medför ett behov av att bedöma tillräckligheten i de skyddsåtgärder som avses i artikel 10 i dataskyddsförordningen. Samtidigt kan uppgifterna anses som konstitutionellt känsliga uppgifter. 

Även om näringsförbud konstitutionellt jämställs med känsliga uppgifter är ett av syftena med näringsförbudsregistret att tillgodose offentligheten i enlighet med näringsförbudslagen. Att registret är offentligt bidrar till uppnående av lagens syften att förhindra att otillbörlig och skadlig rörelse drivs samt att bevara förtroendet för näringsverksamheten. Var och en har rätt att få uppgifter om gällande näringsförbud i registret. Det här inverkar på vilka säkringsåtgärder som lämpar sig vid behandlingen av personuppgifter som gäller näringsförbud. 

I artikel 10 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs att behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder enligt artikel 6.1 endast får utföras under kontroll av en myndighet eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs. Om skyddsåtgärder föreskrivs i enlighet med 7 § i dataskyddslagen i lagens 6 § 2 mom. Av de skyddsåtgärder som nämns i momentet i fråga är alla dock inte tillämpliga med beaktande av att näringsförbud är offentliga. I enlighet med direktivet föreslås att det fogas till bestämmelser om bevarandet av uppgifter i anslutning till näringsförbud. De nya bestämmelserna om tiden för bevarande kan anses som en ytterligare skyddsåtgärd i tillägg till vad som föreskrivs i dataskyddslagen. Med beaktande av att uppgifter om näringsförbud som upphört enligt lagen är sekretessbelagda, kan den föreslagna regleringen anses vara tillräcklig för att uppfylla kraven i artikel 10 i dataskyddsförordningen. 

De mer detaljerade bestämmelserna, som kompletterar dataskyddsförordningen och dataskyddslagen, om bevarandet av uppgifter behövs även för att uppfylla krav som härrör från grundlagen. Grundlagsutskottet har konstaterat att bestämmelserna om behandling av känsliga uppgifter bör analyseras vidare även utifrån praxisen för tidigare bestämmelser på lagnivå (GrUU 14/2018 rd och GrUU 15/2018 rd). Även om man i den nationella lagstiftningen för tydlighetens skull ska undvika att använda begreppet känsliga uppgifter efter att EU:s dataskyddsförordning började tillämpas och man i dess artikel 9 använder begreppet särskilda kategorier av personuppgifter (se även GrUU 14/2018 rd), menar grundlagsutskottet att det fortfarande är motiverat att i konstitutionellt hänseende beskriva vissa grupper av personuppgifter uttryckligen som känsliga (GrUU 15/2018 rd). Med sådana grupper avses uppsättningar av uppgifter som omfattar mer än enbart de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i dataskyddsförordningen (se till denna del också t.ex. GrUU 17/2018 rd). 

Grundlagsutskottet har fäst särskild uppmärksamhet vid bevarandetiden för känsliga uppgifter i sin tolkningspraxis. Enligt grundlagsutskottet är varaktig lagring av uppgifter inte förenlig med skyddet för personuppgifter om det inte är befogat av skäl som är kopplade till informationssystemets art eller syfte (se t.ex. GrUU 51/2018 rd, GrUU 31/2017 rd). Utskottet har också ansett att en lagringstid på fem år för känsliga uppgifter är lång (GrUU 3/2021 rd, s. 4, GrUU 51/2018 rd, s. 16, GrUU 13/2017 rd s. 6) och betonat att ju längre förvaringstiden blir, desto viktigare är det att se till datasäkerheten, övervakningen av användningen av uppgifterna och de registrerades rättssäkerhet (GrUU 28/2016 rd, s. 7)).  

Det föreslås att det framöver i näringsförbudslagen föreskrivs att Rättsregistercentralen efter att ha fått en begäran enligt bolagsrättsdirektivet från en annan stat via systemet för sammankoppling av register lämnar ut uppgifter om huruvida den person som begäran gäller har meddelats näringsförbud i Finland. Rättsregistercentralen ska ha rätt att på separat begäran lämna ut andra offentliga uppgifter som införts i registret gällande en person som meddelats näringsförbud. Förutom systemet för sammankoppling av register kan man enligt genomförandeförordningen för direktivet även använda annan skyddad förbindelse eller metod för dataöverföring. 

Begäranden från andra medlemsstater avser enskilda personer. Medlemsstaten uppger på begäran personens förnamn, efternamn samt födelsetid eller den finska personbeteckningen. Personbeteckningen behövs åtminstone om namnet och födelsetiden tillsammans ger en positiv träff, det vill säga det förefaller som att personen har meddelats näringsförbud. I praktiken förutsätter entydig identifiering av en person personbeteckning. Om den andra medlemsstaten inte känner till personbeteckningen, avgör den huruvida den beaktar den positiva träff som namn och födelsedatum gav. Den medlemsstat som begär information ska skaffa fram de uppgifter som används som sökkriterier och Rättsregistercentralen upplyser endast den som framställer begäran om en sådan person finns införd i näringsförbudsregistret i Finland. Om svaret är jakande kan Rättsregistercentralen på särskild begäran av medlemsstaten lämna ut även andra offentliga uppgifter som finns införda i näringsförbudsregistret.  

Den andra staten i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är skyldig att behandla personuppgifterna i enlighet med dataskyddsförordningen och följa det som föreskrivs i bolagsrättsdirektivet. Enligt artikel 13i.7 i bolagsrättsdirektivet ska personuppgifter för personer som avses i den artikeln behandlas i enlighet med förordning (EU) 2016/679 och nationell rätt, för att göra det möjligt för den myndighet eller den person eller det organ som bemyndigats enligt nationell rätt att bedöma nödvändig information rörande diskvalificeringen av en person som styrelseledamot, i syfte att förhindra bedrägerier eller annat otillbörligt beteende och säkerställa att alla personer som interagerar med bolag eller filialer skyddas. Vidare enligt artikel 13i.7 ska medlemsstaterna säkerställa att de register som avses i artikel 16, myndigheter eller personer eller organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av onlineförfaranden inte lagrar personuppgifter som överförts vid tillämpningen av artikeln längre än vad som är nödvändigt, och i varje fall inte längre än alla personuppgifter som gäller bildandet av ett bolag, registreringen av en filial eller ingivande (ev. av handlingar eller information) från ett bolag eller en filial lagras. 

På motsvarande sätt lämnar Rättsregistercentralen på begäran ut till en myndighet, åklagare eller domstol som är behörig att undersöka ett näringsförbudsärende de uppgifter om att en person har meddelats förbud att driva rörelse eller delta i drivande av rörelse i en annan medlemsstat som den fått från en annan medlemsstat via systemet för sammankoppling av register. Begäran kan även gälla annan tillgänglig relevant information med tanke på meddelande av näringsförbud. I begäran ska nämnas personens förnamn och efternamn samt födelsetid samt vid behov tillgänglig uppgift som den andra medlemsstaten har angivit för entydig identifiering av personen. Personuppgifter som erhålls vid informationsutbytet får inte bevaras längre än vad som är nödvändigt för att utreda och avgöra ett ärende som gäller näringsförbud. 

Det föreslagna informationsutbytet i fråga om begäranden från Finland avviker något från det som föreskrivs i genomförandeförordningen till bolagsrättsdirektivet, enligt vilken medlemsstaternasbehöriga myndigheter via BRIS får begära information från en eller flera medlemsstater om huruvida en person som ansöker om att bli styrelseledamot i ett företag av någon av de typer som förtecknas i bilaga II till direktiv (EU) 2017/1132 är diskvalificerad eller är registrerad i något av deras register som innehåller information som är relevant för diskvalificering av styrelseledamöter . Det informationsutbyte som föreslås i propositionen måste emellertid anses vara förenligt med artikel 13i i bolagsrättsdirektivet eftersom man inte enligt den kan dra slutsatsen att informationsutbytet är begränsat till utnämningsförfarandet eller registreringen av en person. Det föreslagna informationsutbytet ska överhuvudtaget anses stödja artikelns syfte att skydda personer som interagerar med bolagen, eftersom information som erhålls vid informationsutbytet kan användas vid meddelandet av näringsförbud för en person i Finland. Ett eventuellt näringsförbud hindrar även att personen verkar i aktiebolag som omfattas av direktivets tillämpningsområde.  

I fråga om näringsförbudsregistret föreskrivs att uppgifter om näringsförbud utplånas ur registret fem år efter att förbudet upphört. Det bör dock noteras att Rättsregistercentralen inte registrerar uppgifter som erhållits vid informationsutbytet utan förmedlar dem till den myndighet som begärt dem. Den här myndigheten får inte lagra informationen längre än vad som är nödvändigt för att utreda och avgöra ett ärende som gäller näringsförbud. På samma sätt som nu gör Rättsregistercentralen registeranteckningen först när personen på grundval av uppgifter som eventuellt erhållits vid informationsutbytet enligt näringsförbudslagen meddelas näringsförbud. Det som föreskrivs i artikel 13i.7 i bolagsrättsdirektivet får inte heller ses som ett hinder för att det i ett beslut som gäller ett näringsförbudsärende framgår uppgifter om förbud mot en person att driva eller delta i drivande av rörelse i en annan medlemsstat oberoende av om beslutet lagras en viss tid eller varaktigt. 

Som det framgår av propositionen förutsätter bolagsrättsdirektivet att medlemsstaterna utbyter information om ansvarspersoner som meddelats näringsförbud, liksom det även förutsätter reglering om att ta hänsyn till näringsförbud som meddelats i en annan medlemsstat. Det som förutsätts i direktivet kan inte uppnås utan den föreslagna regleringen med undantag för det att Finland utöver information om näringsförbud även lämnar ut andra offentliga uppgifter gällande näringsförbud som har införts i näringsförbudsregistret. De uppgifter som ska lämnas ut utgör en helhet och de ska anses bidra till att förhindra att skadlig verksamhet fortsätter i en annan medlemsstat. När man dessutom beaktar det som föreskrivs i artikel 13i.7 i bolagsrättsdirektivet om lagring av personuppgifter som lämnas ut från Finland i en annan medlemsstat, liksom det som det i den här propositionen föreslås att det föreskrivs om bevarande av personuppgifter som lämnas ut till Finland, stärks skyddet för personuppgifter genom utnyttjandet av handlingsutrymmet i sådana situationer där känsliga uppgifter behöver göras tillgängliga och lämnas ut för att uppnå direktivets mål. De föreslagna bestämmelserna är nödvändiga och proportionerliga för att uppnå direktivets syfte, och den föreslagna regleringen ska inte anses strida mot 10 § i grundlagen om skyddet för personuppgifter. 

Enligt regeringens åsikt kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.