Regeringens proposition
RP
85
2018 rd
Regeringens proposition med förslag till lag om ändring av lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I denna proposition föreslås det att lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik ändras. I propositionen föreslås att det system med aktörsspecifika fiskekvoter som infördes genom lagen vid ingången av 2017 preciseras så att förfarandet med fördelningen av de aktörsspecifika fiskekvoterna förtydligas och vissa praktiska funktioner i systemet kompletteras. Dessutom föreslås att till lagen fogas en möjlighet att med stöd av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik utnyttja ytterligare mängder av fiskekvoterna för Finland. 
Dessutom ska enligt propositionen första försäljning av lax som härstammar från Östersjön och som fångats vid kommersiellt fiske i älvområden tillåtas endast för sådana kommersiella fiskare som har anmält till närings-, trafik- och miljöcentralen att de under ifrågavarande år kommer att bedriva kommersiellt laxfiske i ett älvområde. Det föreslås en förpliktelse att märka Östersjölax som härstammar från kommersiellt fiske i älvområden på samma sätt som havsfångad lax. På så vis effektiviseras övervakningen av laxfisket. 
Lagen avses träda i kraft den 1 november 2018. 
ALLMÄN MOTIVERING
1
Nuläge
Genom lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (1048/2016) (genomförandelagen) infördes i Finland i början av 2017 ett nytt system med aktörsspecifika fiskekvoter. Det viktigaste innehållet i kvotsystemet är en uppdelning av Finlands fiskekvoter i överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter för viss tid för kommersiella fiskare. 
Närings-, trafik- och miljöcentralen fördelar årligen från Finlands fiskekvot aktörsspecifika fiskekvoter till kommersiella fiskare i enlighet med deras nyttjanderätter. Överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter kan med vissa begränsningar överföras från en kommersiell fiskare till en annan. 
Under det första året 2017 som det nya kvotsystemet tillämpades motsvarade det förväntningarna. Vid utgången av 2016 fördelade jord- och skogsbruksministeriet de överlåtbara nyttjanderätterna för fiskekvoterna för strömming och vassbuk med stöd av vilka Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland ännu vid utgången av december 2016 fördelade aktörsspecifika fiskekvoter till kommersiella fiskare som bedriver trålfiske. I mars 2017 fördelade jord- och skogsbruksministeriet de överlåtbara nyttjanderätterna för fiskekvoten för lax på basis av vilka Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland fördelade de aktörsspecifika fiskekvoterna och därtill hörande identifieringsbeteckningar som ska fästas på de fångade laxarna till kommersiella fiskare som bedriver laxfiske. I december 2017 fördelade Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland även de icke-överlåtbara rättigheterna till fiskare som börjar bedriva kommersiellt fiske samt de aktörsspecifika fiskekvoterna för 2018 för trålfiske av strömming och vassbuk. I mars – april fördelades även de övriga aktörsspecifika fiskekvoterna för 2018. 
Jord- och skogsbruksministeriet har tillsammans med Egentliga Finlands närings-, trafik- och miljöcentral samt Lantmäteriverkets central för ICT-tjänster (Mitpa) tagit i bruk det fiskekvotsregister som avses i genomförandelagen och utvecklat det vidare. Registret har fungerat enligt förväntningarna och den del som gäller e-tjänster är för närvarande under uppbyggnad. 
De kommersiella fiskarna har fiskat inom gränserna för sina aktörsspecifika fiskekvoter, betalat bruksavgifter åt staten (totalt 227 543 euro) för dem och överfört kvoter sinsemellan. År 2017 var det totala antalet kvotöverföringar av strömming eller vassbuk 101 då man överförde sammanlagt 18 210 ton av Bottniska vikens kvot för strömming (34 överföringar och ca 15 procent av hela fasta Finlands kvot), 8 500 ton av fiskekvoten för strömming i Finska viken och Egentliga Östersjön (48 överföringar och ca 23,5 procent av hela fasta Finlands kvot) samt 4 175 ton av kvoten för vassbuk (19 överföringar och 28,5 procent av hela fasta Finlands kvot). De sammanlagda överföringarna av strömming och vassbuk uppgick till 30 885 ton, som utgjorde ca en femtedel av den totala fångsten av arterna i fråga (ca 150 000 ton) år 2017. 
Till Åland överfördes 2 782 ton av de överföringar som gällde fiskekvoten för strömming för Finska viken och Egentliga Östersjön. Från Åland överfördes ingen kvot alls till fasta Finland, eftersom det var fråga om en överföring mot ersättning av aktörsspecifika fiskekvoter från kommersiella fiskare i fasta Finland till aktörer på Åland. Sammanlagt 12 av alla överföringar av strömming och vassbuk gällde överföringar mellan aktörer i Finland samt Estland eller Sverige. Vid överföringar med utländska aktörer fick man till Finland alltid minst samma mängd strömming eller vassbuk som överfördes utomlands. 
År 2017 utfördes 44 st överföringar av sammanlagt 3 418 laxar som gäller laxkvoten för Egentliga Östersjön och Bottniska viken, vilket utgjorde ca 13,5 procent av kvoten för hela fasta Finland. I fråga om laxkvoten för Finska viken var antalet överföringar och omfattningen av dem ringa. Det utfördes inga överföringar av lax med utländska aktörer eller till Åland. 
År 2017 överfördes överlåtbara nyttjanderätter mellan olika aktörer 13 gånger. I fråga om fiskekvoterna för strömming och vassbuk samt laxkvoten på Finska viken var antalet överföringar ringa. Vid 11 överföringar i fråga om fiskekvoten för lax i Egentliga Östersjön och Bottniska viken överfördes sammanlagt 32,093 promille. De fiskekvoter som Europeiska unionens råd hade fastställt för Finland för strömming, vassbuk eller lax för 2017 överskreds inte. I fråga om fiskekvoten för vassbuk utnyttjades dock såväl Finlands rätt som på aktörnivå rätten att registrera de fångster som överskrider kvoterna till kvoterna för strömming för högst 9 procent. Överskridningar av de aktörsspecifika fiskekvoterna uppgick till någon enstaka 2017. 
Av 27 § i genomförandelagen framgår att en överlåtbar nyttjanderätt återgår till staten om dess innehavare inte använder eller inte överför sin aktörsspecifika fiskekvot som fördelats på basis av den överlåtbara nyttjanderätten. Hälften av den överlåtbara nyttjanderätten återgår till staten, om användningsgraden eller överföringen under två av tre på varandra följande år utgör mindre än hälften av den aktörsspecifika fiskekvoten. På motsvarande sätt återgår den totala överlåtbara nyttjanderätten till staten, om fiskekvoter inte alls använts eller överförts. Utifrån en preliminär granskning av 2017 finns det särskilt i fråga om fiskekvoten för lax på Finska viken ett flertal innehavare av överlåtbara nyttjanderätter, vilkas nyttjanderätt återgår till staten, om användningen eller överföringen av aktörsspecifika fiskekvoter inte ökar 2018. Sådant underutnyttjande kan man se även i fråga om fiskekvoten för lax i Egentliga Östersjön och Bottniska viken samt kvoten för strömming i Bottniska viken. I fråga om fiskekvoten för strömming och vassbuk för Finska viken och Egentliga Östersjön är underutnyttjandet ringa. Syftet med mekanismen är att säkerställa en hög användningsgrad för de aktörsspecifika fiskekvoterna och överföra nyttjanderätter som underutnyttjas främst till aktiva innehavare av icke-överlåtbara nyttjanderätter, nämligen fiskare som börjar bedriva kommersiellt fiske. 
Det har redan visat sig att det nya fiskekvotssystemet har lett till förändringar i den tidsmässiga förläggningen av fiske och fångsternas storlek. Den viktigaste förändringen är att strömmingsfångsterna i Finska viken och Egentliga Östersjön har ökat och att dessa fångster samt vassbuksfångsterna fördelade sig jämnare än förut. Det här har förlängt fiskeperioden och lett till ett utbud som bättre motsvarar efterfrågan på marknaden. Motsvarande utveckling har skett när det gäller laxfiske. Det nya kvotsystemet tillsammans med ändringar i den lagstiftning som gäller kommersiellt laxfiske i havsområdena ledde enligt aktörerna till en väsentlig höjning av fiskarens pris på lax. Arrangemanget med märkning av lax fungerade också i enlighet med målen, och med dess hjälp har man allt effektivare kunnat övervaka laxfisket och handeln med lax. Laxmärkenas funktionsduglighet i praktiken utvecklas vidare. 
Systemet har även minskat behovet av fiskereglering med förordningar av statsrådet. Innan systemet togs i bruk var man tvungen att ge förordningar om regleringen under det kommande fiskeåret, särskilt för trålfisket efter strömming och vassbuk. Dessutom var man tvungen att ändra regleringen under året samt att ge förordningar om avbrytandet av fisket. Avskaffandet av detta element har sålunda minskat beredningsarbetet och den administrativa bördan både inom statsförvaltningen och näringslivet. 
Målsättningarna med fiskekvotssystemet att få till stånd en bättre planering och bättre lönsamhet när det gäller fiske ser således utgående från en preliminär granskning ut att förverkligas. En noggrannare utvärdering av systemet kommer att genomföras genom försorg av naturresursinstitutet 2018. 
2
Målsättning och föreslagna ändringar
Det centrala syftet med genomförandelagen som trädde i kraft vid ingången av 2017 var att förbättra lönsamheten och verksamhetsförutsättningarna för det kommersiella fisket. Med hjälp av systemet för överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter strävar man efter att förbättra företagens och yrkesutövarnas planerande och genomförande av sin verksamhet inom det kommersiella fisket så att de gör detta så kostnadseffektivt som möjligt och optimalt med tanke på fiskmarknaden, vilket leder till att även lönsamheten inom branschen samt förmågan att utveckla verksamheten förbättras. Samtidigt överfördes huvudansvaret för användningen av fiskekvoter från staten till företagen och yrkesutövarna inom fiskeribranschen. Syftet med propositionen är att stärka förutsättningarna för att de ursprungliga syftena med genomförandelagen ska kunna uppnås. 
I propositionen föreslås ändringar i genomförandelagen så att förfarandet för fördelning av de aktörsspecifika fiskekvoterna förtydligas. Behovet av förtydliganden gäller förfarandena för fördelning av de aktörsspecifika fiskekvoterna. Det är nödvändigt att precisera paragraferna så att eventuella överföringar och avdrag från det föregående året ska beaktas i Finlands antal fiskekvoter innan de aktörsspecifika fiskekvoterna fördelas. 
Dessutom är det befogat att till lagen foga en bestämmelse om att jord- och skogsbruksministeriet får besluta om att Finlands aktörsspecifika fiskekvoter för strömming eller vassbuk får överskridas med tio procent i syfte att utnyttja de ytterligare mängder som avses i artikel 15.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken. Syftet med denna EU-bestämmelse är att tillåta att medlemsstaternas fiskekvoter överskrids med högst tio procent så, att de mängder som motsvarar överskridningen dras av som sådana från följande års fiskekvoter utan påföljder. Denna möjlighet att redan året innan använda av följande års fiskekvoter ingår i Europaparlamentets och rådets förordning 1380/2013 som en mekanism som ökar flexibiliteten när det gäller genomförandet av landningsskyldigheten för fisk. I Finland kan den vid behov användas i sådana situationer då det är känt att fiskekvoten för det följande året utifrån vetenskapliga rekommendationer kommer att ökas avsevärt och att små kvoter begränsar fisket. Då är det möjligt att utnyttja en del av den här kommande ökningen av fiskekvoten redan under det innevarande året och således minska de negativa konsekvenserna av en begränsande fiskekvot. Det föreslås att jord- och skogsbruksministeriet fattar beslut om möjligheten att överskrida kvoterna från fall till fall och att närings-, trafik- och miljöcentralen beaktar konsekvenserna av jord- och skogsbruksministeriets beslut då den fattar beslut om de aktörsspecifika fiskekvoterna för följande år.  
Propositionen innehåller även ett tillägg om att första försäljning av lax som härstammar från Östersjön och som fångats vid kommersiellt fiske i älvområden ska tillåtas endast för sådana kommersiella fiskare som har anmält till närings-, trafik- och miljöcentralen att de under ifrågavarande år kommer att bedriva kommersiellt laxfiske i ett älvområde. Det föreslås en förpliktelse att märka Östersjölax som härstammar från kommersiellt fiske i älvområden på samma sätt som havsfångad lax. Syftet med bestämmelsen är att effektivisera övervakningen av laxfisket. 
Det föreslås även vissa korrigeringar av teknisk natur. 
3
Propositionens konsekvenser
Med hjälp av det system för överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter som infördes vid ingången av 2017 strävar man efter att förbättra företagens och yrkesutövarnas planerande och genomförande av sin verksamhet inom det kommersiella fisket så att de gör detta så kostnadseffektivt som möjligt och optimalt med tanke på fiskmarknaden, vilket leder till att även lönsamheten inom branschen samt förmågan att utveckla verksamheten förbättras. 
De ändringar som föreslås i kvotsystemet främjar för sin del de mål som nämns ovan. Som en följd av de föreslagna ändringarna kommer de kommersiella fiskare som bedriver fiske med ryssja i normala fall att bli tilldelade sina aktörsspecifika fiskekvoter genom endast ett myndighetsbeslut. Beslutet kommer att fattas på vårvintern då uppgifterna om eventuella överföringar och avdrag för det föregående året har bekräftats och i god tid innan vårens fiskesäsong inleds. Det är dock fortfarande nödvändigt att tilldela de kommersiella fiskare som bedriver trålfiske preliminära aktörsspecifika fiskekvoter före årsskiftet så, att de kan inleda fisket genast efter årsskiftet. Det föreslås att även dessa aktörer ska tilldelas de slutliga aktörsspecifika fiskekvoterna på vårvintern då uppgifterna om eventuella överföringar och avdrag för det föregående året har bekräftats. 
En komplettering av kvotsystemet med möjligheten att överskrida Finlands fiskekvoter och aktörsspecifika fiskekvoter med högst tio procent gör systemet mer flexibelt och ökar Finlands användningsgrad för fiskekvoterna. Mekanismen arbetar således i överensstämmelse med målen för det nya kvotsystemet. 
Den föreslagna nya lagen minskar i viss mån närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter inom fiskeriförvaltningen, särskilt vid Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland, som bär det huvudsakliga ansvaret för fiskeriuppgifterna gällande havsområdet. Ändringarna gör det möjligt att i normala fall fatta beslut om fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter endast en gång per år med undantag för trålfiske. 
Däremot kommer skyldigheten att märka lax som fiskats kommersiellt i älvområden att öka myndigheternas och de kommersiella fiskarnas uppgifter i viss mån. Arrangemanget förbättrar dock myndigheternas och handelns möjligheter att övervaka att endast lagligt fiskade laxar kommer till försäljning. 
De ändringar som ska utföras i lagstiftningen har inte några väsentliga konsekvenser för de offentliga finanserna. 
4
Beredningen av propositionen
Lagförslaget har beretts som tjänsteuppdrag vid jord- och skogsbruksministeriet.  
En bred remissrunda ordnades om propositionen. Utlåtanden gavs av finansministeriet, arbets- och näringsministeriet, miljöministeriet, Egentliga Finlands närings-, trafik- och miljöcentral, Ålands landskapsregering, naturresursinstitutet, konkurrens- och konsumentverket, skatteförvaltningen, lantmäteriverket, landsbygdsverket, Forststyrelsen, Dataombudsmannens byrå, Centralförbundet för Fiskerihushållning, Finlands Yrkesfiskarförbund, Finlands Fiskhandlarförbund, Finlands Fiskodlarförbund, Finlands insjöfiskares förbund, Finlands Livsmedelsindustriförbund, Dagligvaruhandelsförbundet, Finlands naturskyddsförbund, WWF Finland, Torne-, Lainio- & Muonio-älvars förening, Finsk-svenska gränsälvskommissionen, Lapplands förbund, Kymmenedalens förbund, Birkalands förbund, Norra-Savolax förbund, Egentliga-Finlands förbund, Nylands förbund, Österbottens förbund, Perämeren kalatalousyhteisöjen liitto, Pohjois-Iin jakokunta och Etelä-Iin jakokunta. 
I utlåtandena ansåg man allmänt att de föreslagna ändringarna är motiverade och att de kan stödas. Instanserna för fiskerinäringen, forskningen och förvaltningen stödde förslaget om möjligheten att utnyttja de ytterligare mängder som avses i artikel 15.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013. Tre instanser var emot nyttjandet av denna möjlighet. 
Både instanserna för fiskerinäringen, forskningen och förvaltningen stödde förslaget om en förpliktelse att märka lax som fångats i kommersiellt fiske i älvområden. Två instanser motsatte sig förslaget. 
I ett utlåtande efterlystes en bedömning av hur en samtidig användning av flexibilitetsmöjligheten i artikel 15.8 och möjligheten att utnyttja de ytterligare mängder som avses i artikel 15.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 för vassbukens del fungerar i kvotuppföljningen. En bedömning av detta har getts i motiveringen till 4 § 4 mom. genom att beskriva de sällsynta fall där möjligheten att utnyttja de ytterligare mängderna kunde aktualiseras för vassbukskvoten. Dessutom konstaterade nämnda instans att det inte direkt framgår ur propositionen hur bruksavgiften skulle fungera vid tillämpning av de ytterligare mängderna. Förfarandet angående bruksavgiften vad gäller de ytterligare mängderna har därför beskrivits i motiveringarna till 4 §:n 4 mom. 
En del instanser ansåg att förpliktelsen att märka lax från älvområdet borde tillämpas även inom älvområdet som ingår i fiskestadgan för Torneälvens fiskeområde och att detta borde framgå ur propositionen. En sådant omnämnande har för tydlighetens skull införts i motiveringarna till 6 a §. 
5
Samband med andra propositioner
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om verkställigheten av landskapsreformen och om omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter är anhängig i riksdagen (RP 14/2018 rd). I dess lagförslag 144 föreslår man en ändring av 19, 20, 21, 29 och 30 paragraf i lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik. Propositionerna behöver samordnas så att de i denna proposition föreslagna ändringarna till de nämnda paragraferna även beaktas i propositionens 14/2018 rd lagförslag 144. 
6
Ålands ställning
Enligt 18 § 16 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har Åland lagstiftningsbehörighet i fråga om fiske, registrering av fiskefartyg och styrning av fiskerinäringen. De ändringar som föreslås i genomförandelagen kommer således inte att tillämpas på Åland. 
DETALJMOTIVERING
1
Lagförslag
4 §.Fyllande av Finlands fiskekvot eller uppnående av största tillåtna fiskeansträngningsnivå. I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom. som gör det möjligt för jord- och skogsbruksministeriet att besluta om att Finlands fiskekvoter och aktörsspecifika fiskekvoter kan överskridas med högst tio procent i syfte att utnyttja ytterligare mängder som avses i artikel 15.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken. Den här mekanismen, vars syfte är att utnyttja följande års fiskekvoter togs in i förordningen 1380/2013 för att öka flexibiliteten i genomförandet av skyldigheten att landa fisk. I Finland kan man överväga att utnyttja den i sådana situationer då det är känt att Finlands fiskekvot för följande år med stöd av vetenskapliga rekommendationer kommer att höjas avsevärt och man redan under det föregående året vill möjliggöra en partiell användning av en kvot som kommer att bli större. Om man t.ex. vet att kvoten för strömming i Bottniska viken kommer att höjas med 20 procent, skulle man på förhand kunna utnyttja högst tio procent av den och således jämna ut variationen under åren särskilt i sådana situationer där fiskekvoterna begränsar fisket. Stora variationer i kvoternas storlek är typiska särskilt i fråga om strömming och vassbuk.  
Man bör beakta att den möjlighet, som avses i artikel 15.8 i förordning (EU) nr 1380/2013 enligt vilken man kan registrera bifångster för upp till nio procent i målartens aktörsspecifika fiskekvot, gäller uttryckligen kvoten och inte de ytterligare mängder som avses i artikel 15.9. Om den aktörsspecifika fiskekvoten för strömming är t.ex. 10 000 ton, får en vassbuksfångst på högst 900 ton registreras i kvoten i fråga. En överskridning av den aktörsspecifika fiskekvoten för strömming med en i artikel 15.9 avsedd ytterligare mängd på tio procent (1 000 ton) så, att fångsten uppgår till sammanlagt högst 11 000 ton, gör det således inte möjligt att registrera bifångster av vassbuk till en ytterligare mängd av 1 000 ton. En vassbuksfångst som ska registreras i ifrågavarande aktörsspecifika kvot för strömming är således alltid högst 900 ton. Det här framgår också av 24 § 2 mom. i genomförandelagen där det konstateras att de fångster som har överskridit någon annan kvot än kvoten av målarten eller de fångster för vilka det inte finns en kvot kan registreras i kvoten av målarten upp till högst nio procent. 
Dessutom innebär en användning av flexibilitetsmekanismen i artikel 15.8 att utnyttjandet av de ytterligare mängderna enligt artikel 15.9 försvåras för vassbukskvotens del. Ur kvotuppföljningens synvinkel är det inte möjligt att samtidigt använda båda mekanismer, vilket innebär att de ytterligare mängderna enligt artikel 15.9 i huvudsak inte skulle tillämpas för vassbukskvoten. Denna möjlighet skulle ändå ingå i lagen för t.ex. en sådan osannolik situation att Finlands vassbukskvot skulle vara större än strömmingskvoten för Finska viken och centrala Östersjön. I praktiken får vassbuk ändå närmast som bifångst i strömmingsfisket och Finlands vassbukskvot har varit betydligt mindre än strömmingskvoterna. Därför tillämpas även flexibilitetsmöjligheten i artikel 15.8 som utgångspunkt endast för vassbuksfångst. 
Om endast en del av innehavarna av aktörsspecifika fiskekvoter med stöd av det föreslagna 4 mom. överskrider sin kvot med tio procent, kan det leda till att de i praktiken använder hela den kvotmängd eller en del av den, som annars skulle överföras till följande år för att fördelas på alla innehavare av nyttjanderätter. Effektiva innehavare av kvoter kan således öka sitt fiske och höja användningsgraden för Finlands fiskekvot. Mekanismen arbetar således i överensstämmelse med målen för det nya kvotsystemet. Endast om alla eller en stor del av kvotinnehavarna överskrider sin kvot med tio procent, skulle det leda till att en del av det kommande fiskeårets kvot fiskas på förhand.  
Ett överskridande av aktörsspecifika fiskekvoter med tio procent kan alltså leda till att Finlands fiskekvot nästa år minskas med motsvarande mängd. För denna mängd skulle man därmed inte debitera bruksavgifter eftersom de fastställs åt innehavare av överlåtbar och icke-överlåtbar nyttjanderätt som fått aktörsspecifika fiskekvoter, enligt föreskriften i genomförandelagens 26 §:n 3 mom. Aktörsspecifika fiskekvoter kan överföras till någon annan kommersiell fiskare vilket innebär att en aktör kan inneha en aktörsspecifik fiskekvot även om den inte har nyttjanderätt. Därmed skulle man inte för sådana innehavare kunna fastställa en bruksavgift för fångster som överstiger kvoten. Man kan ändå uppskatta att en överskridning av Finlands fiskekvot med tio procent kommer att vara sällsynt. Oftast kommer det att vara frågan om ett utnyttjande av Finlands fiskekvot så att delar av den inte överförs till följande år. Därmed skulle det vara frågan om en användning av kvoten för pågående fiskeår och för vilken bruksavgiften redan betalats. Ändringen skulle därmed som huvudregel inte påverka inflödet av bruksavgifter. 
6 a §.Specialbestämmelser om kommersiella laxfångster i älvområden. Utanför havsområdena fiskas östersjölax kommersiellt närmast i Kemi älvs och Ijo älvs områden. Även i andra älvområden så som i Torneälv kan lax fiskas för försäljning, dvs. att man idkar kommersiellt laxfiske. Den till gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige hörande fiskestadgan för Torneälvens fiskeområden föreskriver i 22 § att om inte särskilda fiskeregler finns i fiskestadgan gäller respektive lands fiskerilagstiftning och de bestämmelser som meddelats med stöd av denna. I fiskestadgan finns inga bestämmelser om kommersiellt fiske efter lax i älvområdet och om märkning av i det fångad lax. Därmed skulle man tillämpa nationell lagstiftning om skyldigheten att märka lax för finska kommersiella fiskare.  
I älvområdena tillämpas inte EU:s gemensamma fiskeripolitik och inte fiskekvoter eller tillsynsåtgärder i enlighet med den. I älvområdena fiskas dock betydande mängder lax som kommer till handeln på samma sätt som de laxar som fiskas i havet och som omfattas av kvoterna. De laxar som fiskas i älvområden omfattas inte av den skylldighet enligt 25 § i genomförandelagen att märka laxarna med en särskild identifieringsbeteckning. Till följd av det här finns det även fisk till salu som kommersiella fiskare har fångat lagligt men som inte har märkts med identifieringsbeteckning. Det att det förekommer omärkta laxar i handeln orsakar oklarhet såväl bland konsumenter som aktörer och försvårar övervakningen av handeln med lax. Även med tanke på uppföljningen av de aktörsspecifika fiskekvoterna är det nödvändigt att förbättra förutsättningarna för övervakning av kommersiellt laxfiske i älvområden. 
I paragrafens 1 mom. föreslås således att första försäljning av lax som fiskats kommersiellt i älvområden och som härstammar från Östersjön är tillåten endast för sådana kommersiella fiskare som har anmält till närings-, trafik- och miljöcentralen att de under ifrågavarande år kommer att bedriva kommersiellt laxfiske i ett älvområde. Som första försäljning av lax skulle man betrakta en i 91 § 1 mom. i lagen om fiske avsedd transaktion där fisken säljs för första gången efter fångandet. Dessutom ska paragrafen innehålla en bestämmelse om att lax som fiskats kommersiellt i ett älvområde ska märkas med en identifieringsbeteckning som fås från närings-, trafik- och miljöcentralen på så sätt att den kommersiella fiskare som fångat laxen kan identifieras. Före fiskesäsongen inleds delar närings-, trafik- och miljöcentralen ut identifieringsbeteckningar till de kommersiella fiskare som har lämnat in anmälan och får således närmare uppgifter om dessa aktörers laxfiske. Andra kommersiella fiskare skulle inte få idka första försäljning av lax fångad i älvområden under året i fråga. Märkningssystemet blir således mer omfattande än tidigare, vilket skapar förutsättningar för en effektivare övervakning av handeln med lax och för förhindrande av sådant fiske och sådan försäljning av lax som strider mot reglerna.  
I paragrafens 2 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda förordning med stöd av vilket man kan föreskriva om innehållet i den anmälan som ska ges till närings-, trafik- och miljöcentralen och tidpunkten för den. Man kan förutsätta att anmälan ska innehålla uppgifter om den lax som fångats kommersiellt i ett älvområde under det föregående året. Dessutom kan det utfärdas bestämmelser om maximimängder för laxfångster för kommersiella fiskare i ett visst älvområde eller under en viss tid och om begränsningar av sammansättningen på en laxfångst som fiskats i ett älvområde (t.ex. andelen fenklippta / icke fenklippta laxar av fångsten) samt märkningsförfaranden för laxfångsten från ett älvområde och närmare innehåll för identifieringsbeteckningen. Det bemyndigande som avses i paragrafen ska användas för att förhindra fiske och försäljning av lax som strider mot reglerna och för att effektivisera övervakningen av handeln med fisk genom att utnyttja uppgifter som samlas in i samband med anmälningsförfarandet och som gäller kommersiellt laxfiske i älvområden och laxfångster samt bästa tillgängliga vetenskapliga information.  
För att reglera laxfisket finns det i vissa fall behov av att påföra olika slags skyldigheter för olika grupper av kommersiella fiskare och även för kommersiella fiskare som omfattas och som inte omfattas av systemet med aktörsspecifika fiskekvoter. Därför föreslås i paragrafens 3 mom. att det vid utfärdande av förordningar enligt 2 mom. får föreskrivas sådana på förordningen baserade skyldigheter som är olika för olika grupper av kommersiella fiskare. 
19 §.Förfarande för fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter. För att den fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter som avses i 20 § ska vara begriplig och för att de kommersiella fiskarna ska förstå från vilka andelar av Finlands fiskekvoter landskapet Ålands andelar, de särskilda fiskekvoterna samt de aktörsspecifika fiskekvoter som beräknas enligt de icke-överlåtbara och överlåtbara nyttjanderätterna ska räknas, finns en separat paragraf om förfarandet för fördelningen. 
Till paragrafens 1 mom. fogas ett förtydligande om att vid beräkningen av Finlands fiskekvotsmängder ska eventuella överföringar och avdrag som beror på fiskeverksamheten under föregående år beaktas som en del av det förfarande för fördelning som avses i paragrafen. Eventuella överföringar eller avdrag ska räknas utifrån uppgifter om fångstmängder för det föregående året som lämnats in till Europeiska kommissionen. Kompletteringen förtydligar vilka förfaranden som tillämpas vid beräkningen av Finlands fiskekvotsmängder innan de aktörsspecifika fiskekvoterna fördelas i enlighet med 19 och 20 §. 
Paragrafens 4 mom. ändras så att hänvisningen till rådets förordning (EG) nr 847/96 stryks. Däremot föreslås en allmän formulering enligt vilken aktörsspecifika fiskekvoter och outnyttjade kvotdelar som enligt Europeiska unionens bestämmelser om Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik inte kan överföras till det följande kalenderåret, återgår den 6 januari det kalenderår som följer på tillämpningsåret för de nämnda bestämmelserna till jord- och skogsbruksministeriet för att förvaltas av det. Hänvisningen kommer således även att gälla överföring av kvoter med stöd av artikel 15.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken. Bestämmelsen i fråga gäller alla fiskarter som omfattas av landningsskyldigheten. Det här innebär att av den outnyttjade delen av laxkvoten för Finska viken, t.ex. 25 procent, överförs 15 procent för att förvaltas av jord- och skogsbruksministeriet och 10 procent till följande år för att fördelas som aktörsspecifika fiskekvoter. 
20 §.Fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter. De överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätterna berättigar att fiska en bestämd andel av Finlands fiskekvot. Den egentliga möjligheten att nyttja Finlands fiskbestånd uppstår då Finlands årliga fiskekvot fördelas enligt förfarandet i 19 § till aktörsspecifika fiskekvoter för kalenderåret på basis av andelen i promille av den överlåtbara eller icke-överlåtbara nyttjanderätten. En annan princip för fördelningen av de aktörsspecifika fiskekvoterna är att samtliga Finlands fiskekvoter för strömming, vassbuk och lax ska fördelas till kommersiella fiskare i enlighet med 19 § på så sätt att staten inte har någon andel kvar att fördela.  
Det förfarande för fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter som framgår av den gällande paragrafen har planerats så att den, trots vissa komplicerande villkor, ska vara så enkel som möjligt både för förvaltningen och för de kommersiella fiskarna. Utifrån erfarenheterna år 2017 är det nödvändigt att precisera förfarandena för fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter så att fördelningen blir ännu effektivare. 
Fördelningen av de aktörsspecifika fiskekvoterna är en årlig åtgärd som förutsätter bakgrundsuppgifter om de Finlands fiskekvoter av strömming, vassbuk och lax som fastställs enligt kvotförordningen om Östersjön för det följande kalenderåret, om de kvotmängder som ska fördelas till landskapet Åland samt om de giltiga överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätterna. På grund av eventuella överskridningar av kvoter och överföringar från föregående år till Finlands fiskekvoter kan de slutliga aktörsspecifika fiskekvoterna inte fördelas förrän i början av året då kvotåret redan har inletts. I fråga om strömmingsfiske eller laxfiske med ryssja sker det här i god tid före fiskesäsongen inleds. Till sådana innehavare av överlåtbara nyttjanderätter som bedriver trålfiske ska emellertid närings-, trafik- och miljöcentralen fördela de aktörsspecifika fiskekvoterna i god tid före årsskiftet eftersom trålfiske bedrivs från och med den 1 januari.  
Förfarandet för fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter är fortfarande effektivt, men det föreslås dock att paragrafens 1 mom. preciseras. I enlighet med den gällande bestämmelsen beaktar närings-, trafik- och miljöcentralen när det gäller fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter i dess beslut sådana eventuella avståenden från aktörsspecifika fiskekvoter som avses i 23 § samt i 27 § 5 mom. avsedda förluster av aktörsspecifika fiskekvoter som följer av obetalda bruksavgifter. Dessutom föreslås att närings-, trafik- och miljöcentralen också beaktar de avdrag enligt 29 § 4 mom. som ska göras för överskridning av den aktörsspecifika fiskekvoten eller för överskridning av den med mer än tio procent samt de överföringar och avdrag som avses ovan i 19 § 1 mom. På det här viset skulle närings-, trafik- och miljöcentralen i början av året kunna fatta beslut om fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter som man inte senare skulle behöva ändra på. Behov att göra ändringar uppkommer endast i sällsynta fall då t.ex. EU-rådet förstorar kvoten för det innevarande året eller om Finland till följd av utbyte av fiskekvoter får större kvoter. På det här viset beviljas under ett normalt år aktörsspecifika fiskekvoter för strömmingsfiske eller laxfiske med ryssja endast en gång och för trålfiske två gånger, först före årsskiftet och sedan samtidigt med fördelningen av kvoterna för ryssja. Det här leder till att förfarandet med fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter blir ännu lättare såväl för förvaltningen som för de kommersiella fiskarna. 
Det föreslås att paragrafens 4 mom. preciseras till följd av de föreslagna ändringarna i 1 mom. och 19 § 1 mom. så, att hänvisningarna till Europeiska kommissionens förordning stryks beträffande eventuella överföringar av Finlands fiskekvoter eller avdrag från det föregående året. De slutliga aktörsspecifika fiskekvoterna fördelas i början av året då det finns slutlig information om de kvotmängder som eventuellt ska överföras eller dras av. I paragrafen kvarstår endast bestämmelsen om att tillägg till Finlands fiskekvoter fördelas till innehavarna av icke-överlåtbara och överlåtbara nyttjanderätter i proportion till deras andelar och avdragen till de innehavare som under det föregående året har överskridit sin aktörsspecifika fiskekvot eller i en i 4 § 4 mom. avsedd situation överskridit dem med mer än den ytterligare mängd som tillåts i jord- och skogsbruksministeriets beslut fördelas dem emellan i proportion till storleken på de överskridna kvoterna.  
21 §.Inverkan på aktörsspecifika fiskekvoter vid ändringar av Finlands fiskekvoter. Paragrafen innehåller regler om överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter för sådana situationer där Finlands fiskekvot ändras mitt i kalenderåret genom ett beslut av rådet. Paragrafen ska preciseras med anledning av de ändringar som föreslås i 20 § så, att det ingår en hänvisning endast till de aktörsspecifika fiskekvoter som avses i 20 § och inte till de tidigare nämnda 20 § 3 eller 4 mom. Rådet kommer sannolikt redan 2018 att ändra sin förordning (EU) nr 2017/1970 angående fiskemöjligheter i Östersjön så, att fiskekvoten för strömming i Bottniska viken utifrån senaste vetenskapliga rekommendationer ökas för att motsvara målet för det maximala hållbara uttaget. Då kommer jord- och skogsbruksministeriet att föra in Finlands ökade fiskekvot för strömming i Bottniska viken i fiskekvotsregistret och närings-, trafik- och miljöcentralen kommer att fatta nya beslut om ökade aktörsspecifika fiskekvoter. Besluten fattas i regel med stöd av 20 § 1 mom. 
29 §.Skyldigheter för innehavare av aktörsspecifika fiskekvoter samt påföljder vid underlåtelse att iaktta skyldigheterna. Syftet med ibruktagandet av de överlåtbara nyttjanderätterna och aktörsspecifika fiskekvoterna är att överföra ansvaret för användningen av fiskemöjligheterna till de företag och yrkesutövare som bedriver kommersiellt fiske. Enskilda överskridningar av de aktörsspecifika fiskekvoterna kan, om alla företag använder sina aktörsspecifika kvoter fullt ut, leda till att den nationella fiskekvoten överskrids och Finland som stat påförs en sanktion. Därför bör man undvika överskridningar av de aktörsspecifika fiskekvoterna och, om en överskridning skett, rikta följderna till det företag eller den yrkesutövare som har överskridit dess egen aktörsspecifika fiskekvot. 
Det är dock nödvändigt att foga en bestämmelse till paragrafens 1 mom. om att det dock är tillåtet att överskrida den aktörsspecifika fiskekvoten med en ytterligare mängd som fastställts av jord- och skogsbruksministeriet, om jord- och skogsbruksministeriet har fattat ett i 4 § 4 mom. avsett beslut om fiskekvoten och året i fråga som gäller möjligheten att årligen överföra Finlands fiskekvot och att landa ytterligare mängder samt möjligheten att överskrida den aktörsspecifika fiskekvoten. Det skulle vara fråga om en ytterligare mängd på högst tio procent. Motsvarande bestämmelse ska fogas till 2 mom. så, att efter att den aktörsspecifika fiskekvoten har fyllts ska möjligheten till fortsatt fiske beaktas tills den aktörsspecifika fiskekvoten har överskridits med högst den tillåtna ytterligare mängd på högst tio procent som jord- och skogsbruksministeriet fattat beslut om. Samtidigt ska till momentet fogas ett förtydligande om att då den aktörsspecifika fiskekvoten har fyllts eller då den överskridits med den tillåtna ytterligare mängden i jord- och skogsbruksministeriets beslut som avses i 4 § 4 mom., kan ett begränsat fiske fortsätta med stöd av särskilda fiskekvoter och bestämmelser som gäller dem. Det gäller nätfiske eller småskaligt ryssje- och trålfiske. 
Det är dessutom nödvändigt att precisera paragrafens 2 mom. så att närings-, trafik- och miljöcentralens tillstånd för trålfiske eller fiske med ryssja i forsknings- och utbildningssyfte utan aktörsspecifik fiskekvot även medger att man med stöd av EU-bestämmelser låter bli att registrera fångsterna i Finlands fiskekvoter. Med stöd av artikel 33.6 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 ska fångster som tas inom ramen för vetenskaplig forskning som marknadsförs och säljs räknas av från de kvoter som tilldelats flaggmedlemsstaten om de överstiger de berörda kvoterna med två procent. Det är således tillåtet att i Finlands fiskekvot låta bli att registrera de fångster från fiske i vetenskapligt forskningssyfte som motsvarar en kvot på högst två procent. 
I paragrafens 3 mom. skulle man införa ett omnämnande om ett överskridande av den tillåtna ytterligare mängden i jord- och skogsbruksministeriets beslut som avses i 4 § 4 mom. i samband med påföljdsavgifter som påförs för allvarliga överträdelser.  
I paragrafens 4 mom. föreskrivs det att om en sådan innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot som har överskridit en aktörsspecifik fiskekvot samtidigt är innehavare av en överlåtbar nyttjanderätt, ska en mängd som motsvarar den överskridna mängden dras av från denna aktörsspecifika fiskekvot för följande år samt denna andel av den aktörsspecifika fiskekvoten återgå till staten. Det är nödvändigt att komplettera bestämmelsen med ett omnämnande om att en mängd som motsvarar den överskridna mängden även dras av från en innehavare av en nyttjanderätt som överskridit sin aktörsspecifika fiskekvot med mer än den tillåtna ytterligare mängden i jord- och skogsbruksministeriets beslut som avses i 4 § 4 mom. På så sätt säkerställer man att en andel som motsvarar överskridningen av den aktörsspecifika fiskekvoten eller en tillåten ytterligare mängd dras av enligt anvisningarna från den aktörsspecifika fiskekvoten för det följande fiskeåret. En eventuell överskridning som en innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot gjort sig skyldig till skulle alltid kunna dras av innehavaren av nyttjanderätt utan att det får konsekvenser för staten i Finland. Det bör noteras att om jord- och skogsbruksministeriet med stöd av 4 § 4 mom. skulle ha fattat beslut om landningsmöjligheter av ytterligare mängder för någon särskild fiskekvot, innebär det här att en överskridning av den aktörsspecifika fiskekvoten med den tillåtna ytterligare mängden i jord- och skogsbruksministeriets beslut inte leder till att mängden i fråga dras av från innehavaren av nyttjanderätten. Sådana fångstmängder ska dras av från Finlands fiskekvot för följande fiskeår (eller från de fiskekvotsmängder som överförs från föregående år) innan de aktörsspecifika fiskekvoterna fördelas till innehavarna av nyttjanderätter. Det är också nödvändigt att till momentet foga ett omnämnande om att innehavare av icke-överlåtbara nyttjanderätter ska omfattas av samma förfarande, vilket av misstag fallit bort. 
Det är även nödvändigt att till paragrafens 5 mom. foga ett omnämnande om förfarandet vid överskridning av en aktörsspecifik fiskekvot med mer än den tillåtna ytterligare mängden i jord- och skogsbruksministeriets beslut som avses i 4 § 4 mom. i samband med tidsfristen efter landningen för anskaffning av en större fiskekvot. 
30 §.Register över överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter inom kommersiellt fiske. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att jord- och skogsbruksministeriet tar i bruk ett register (fiskekvotsregister) som ska ingå i det datasystem som avses i 29 § i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken. I paragrafens 1 mom. har av misstag fallit bort ett omnämnande om att även icke-överlåtbara nyttjanderätter ska föras in i fiskekvotsregistret. Det här måste även fogas till paragrafens rubrik. 
32 §.Innehavarens rätt att använda uppgifterna i fiskekvotsregistret. I paragrafen föreskrivs om den rätt som innehavare av överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter har i den elektroniska tjänst som hör till registret att ta del av sina egna uppgifter, att ta del av övriga uppgifter om innehavare av överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter samt att helt eller delvis överföra sin aktörsspecifika fiskekvot till en annan innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot som förts in i registret. Innehavare av icke-överlåtbara nyttjanderätter har av misstag fallit bort från 1 mom. och föreslås bli tillfogat. 
2
Ikraftträdande
Lagen avses träda i kraft den 1 november 2018. 
3
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
I denna proposition föreslås en ny 6 a § för genomförandelagen med vilken man skulle föreskriva att första försäljning av lax som fiskats kommersiellt i älvområden och som härstammar från Östersjön skulle vara tillåten endast för sådana kommersiella fiskare som har anmält till närings-, trafik- och miljöcentralen att de under ifrågavarande år kommer att bedriva kommersiellt laxfiske i ett älvområde. Lax som fiskats i kommersiellt syfte i ett älvområde skulle desssutom märkas med en identifieringsbeteckning som fås från närings-, trafik- och miljöcentralen på så sätt att namnet på och identifieringsbeteckningen för den kommersiella fiskare som fångat laxen kan identifieras. I paragrafen ingår även ett bemyndigande att utfärda en förordning. 
För det kommersiella fisket i havsområdet ingår motsvarande föreskrifter i genomförandelagens 25 § som ingick i regeringens proposition RP 103/2016 rd. som grundlagsutskottet bedömde i sitt utlåtande GrUU 44/2016 rd. Genomförandelagens 25 § är striktare än den föreslagna nya 6 a §:n eftersom den nya paragrafen skulle möjliggöra en första försäljning av lax som tagits i kommersiellt fiske i ett älvområde endast genom att anmäla sig till närings-, trafik- och miljöcentralen medan en första försäljning av lax fångad i havsområdet enligt 25 § är tillåtet endast för innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot för lax. I genomförandelagens 25 § ingår även en föreskrift om märkningstvång för försäljning av lax fångad i havsområdet samt motsvarande bemyndigande att ge en förordning som i den nya 6 a §:n. Enligt regeringens uppfattning kan den nya 6 a §:n anses uppfylla grundlagens krav. 
Med stöd av vad som anförts ovan anser regeringen att de föreslagna ändringarna är av lagstiftningsteknisk natur och föreslår att lagförslaget godkänns i vanlig lagstiftningsordning. 
Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 
Lagförslag
Lag 
om ändring av lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (1048/2016) 19 § 1 och 4 mom., 20 § 1 och 4 mom., 21 §, 29 § 1—5 mom., rubriken för 30 § och 30 § 1 mom. och 32 § 1 mom. samt 
fogas till 4 § ett nytt 4 mom. och till lagen en ny 6 a § som följer: 
4 § 
Fyllande av Finlands fiskekvot eller uppnående av största tillåtna fiskeansträngningsnivå 
Jord- och skogsbruksministeriet får besluta om användningen av den möjlighet som avses i artikel 15.9 i Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken att årligen överföra kvoter så, att ministeriet genom sitt beslut tillåter landning av ytterligare mängder för strömming, vassbuk eller lax. De ytterligare mängderna får utgöra högst tio procent av Finlands ifrågavarande fiskekvoter, och de i 20 § avsedda aktörsspecifika fiskekvoterna för strömming, vassbuk eller lax får överskridas med högst tio procent för att utnyttja dessa ytterligare mängder. 
6 a § 
Specialbestämmelser om kommersiella laxfångster i älvområden 
Första försäljning av lax som fiskats kommersiellt i älvområden och som härstammar från Östersjön är tillåten endast för sådana kommersiella fiskare som har anmält till närings-, trafik- och miljöcentralen att de under ifrågavarande år kommer att bedriva kommersiellt laxfiske i ett älvområde. Lax som fiskats i kommersiellt syfte i ett älvområde ska märkas med en identifieringsbeteckning som fås från närings-, trafik- och miljöcentralen på så sätt att namnet på och identifieringsbeteckningen för den kommersiella fiskare som fångat laxen kan identifieras. 
Genom förordning av statsrådet får det utfärdas bestämmelser om 
1) innehåll i och tidpunkt för anmälan som avses i 1 mom., 
2) maximimängd för den laxfångst som tillåts för en kommersiell fiskare i ett visst älvområde eller under en viss tid, 
3) begränsningar av sammansättningen på en laxfångst som fiskats i ett älvområde,  
4) märkningsförfaranden för laxfångsten från ett älvområde och närmare innehåll för identifieringsbeteckningen. 
Genom den förordning som avses i 2 mom. får det påföras olika skyldigheter för olika grupper av kommersiella fiskare. 
19 § 
Förfarande för fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter 
Innan de aktörsspecifika fiskekvoter som avses i 2 och 3 mom. fördelas enligt de icke-överlåtbara och överlåtbara nyttjanderätterna, ska de i 12 § 2 mom. avsedda kvotmängder som ska överföras till landskapet Åland samt de i 18 § avsedda särskilda fiskekvoterna av jord- och skogsbruksministeriet dras av från varje Finlands årliga fiskekvot av strömming, vassbuk och lax. Vid beräkningen av Finlands fiskekvotsmängder beaktas eventuella överföringar av och avdrag i fiskekvoterna som beror på fiskeverksamheten under föregående år och sådana avdrag i fiskekvoterna som beror på införandet av den överföringsmöjlighet som avses i 4 § 4 mom. 
Aktörsspecifika fiskekvoter och outnyttjade kvotdelar som enligt Europeiska unionens bestämmelser inte kan överföras till det följande kalenderåret, återgår den 6 januari det kalenderår som följer på tillämpningsåret för de nämnda bestämmelserna till jord- och skogsbruksministeriet för att förvaltas av det. 
20 § 
Fördelning av aktörsspecifika fiskekvoter 
Närings-, trafik- och miljöcentralen fördelar Finlands fiskekvoter av strömming, vassbuk och lax till aktörsspecifika fiskekvoter för kalenderåret enligt de ansökningar som inkommit före utgången av tidsfristen från innehavarna av överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter och i enlighet med de förfaranden som avses i 19 §. Närings-, trafik- och miljöcentralen beaktar i sitt beslut sådana eventuella avståenden från aktörsspecifika fiskekvoter som avses i 23 §, i 27 § 5 mom. avsedda förluster av aktörsspecifika fiskekvoter som följer av obetalda bruksavgifter och avdrag enligt 29 § 4 mom. som ska göras till följd av överskridningar av aktörsspecifika fiskekvoter. 
De tillägg som följer av överföringar av Finlands i 19 § 1 mom. avsedda fiskekvoter fördelas till innehavarna av icke-överlåtbara och överlåtbara nyttjanderätter i proportion till deras andelar, och de avdrag som följer av nämnda moment fördelas mellan de innehavare som under det föregående året har överskridit sin aktörsspecifika fiskekvot, eller i en i 4 § 4 mom. avsedd situation de innehavare som överskridit sin aktörsspecifika fiskekvot med mer än den ytterligare mängd som tillåts i jord- och skogsbruksministeriets beslut, i proportion till storleken på de överskridna kvoterna. 
21 § 
Inverkan på aktörsspecifika fiskekvoter vid ändringar av Finlands fiskekvoter 
Om Finlands fiskekvot minskar eller ökar mitt i kalenderåret genom ett beslut av Europeiska unionens råd, ska närings-, trafik- och miljöcentralen vid behov ändra det beslut om aktörsspecifika fiskekvoter som avses i 20 § så att de tillägg och avdrag i fråga om Finlands fiskekvoter fördelas till innehavare av överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter i proportion till de överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätterna.  
29 § 
Skyldigheter för innehavare av aktörsspecifika fiskekvoter samt påföljder vid underlåtelse att iaktta skyldigheterna 
Innehavaren av en aktörsspecifik fiskekvot ska ordna sin fiskeverksamhet och följa upp utnyttjandet av sin aktörsspecifika fiskekvot med beaktande av verkningarna av en eventuell överskridning av kvoten så att de fångster som innehavaren av den aktörsspecifika fiskekvoten fiskar inte överskrider den aktörsspecifika fiskekvot som fördelats eller som ska fördelas till innehavaren. Det är dock tillåtet att överskrida den aktörsspecifika fiskekvoten med en ytterligare mängd som fastställts av jord- och skogsbruksministeriet, om jord- och skogsbruksministeriet har fattat ett i 4 § 4 mom. avsett beslut om fiskekvoten och året i fråga som gäller möjligheten att årligen överföra Finlands fiskekvot och att landa ytterligare mängder samt möjligheten att överskrida den aktörsspecifika fiskekvoten. 
Det är förbjudet att fiska Finlands fiskekvoter av strömming, vassbuk och lax utan en aktörsspecifik fiskekvot, med undantag av det fiske som bedrivs på basis av de särskilda fiskekvoter som avses i 18 §. Innehavaren av en aktörsspecifik fiskekvot får inte fiska ovannämnda Finlands fiskekvoter, om innehavarens aktörsspecifika fiskekvot som gäller en av de ovannämnda fiskekvoterna i Finland har fyllts eller om den har överskridits med den ytterligare mängd som tillåts i det i 4 § 4 mom. avsedda beslutet av jord- och skogsbruksministeriet. Fisket ska avbrytas omedelbart, om det är uppenbart att den aktörsspecifika fiskekvoten har fyllts eller om den har överskridits med den ytterligare mängd som tillåts i det i 4 § 4 mom. avsedda beslutet av jord- och skogsbruksministeriet. En innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot får då den aktörsspecifika fiskekvoten har fyllts eller då den överskridits med den ytterligare mängd som tillåts i det i 4 § 4 mom. avsedda beslutet av jord- och skogsbruksministeriet fiska med stöd av de särskilda fiskekvoter som avses i 18 § och de bestämmelser som gäller dem. Närings-, trafik- och miljöcentralen kan bevilja tillstånd för trålfiske eller fiske med ryssja i forsknings- och utbildningssyfte utan aktörsspecifik fiskekvot på så sätt att fångsten registreras i en särskild fiskekvot eller att man med stöd av Europeiska unionens rättsakter låter bli att registrera den i Finlands fiskekvot. 
Bestämmelser om den påföljdsavgift som påförs för allvarlig överträdelse på grund av fiske utan en aktörsspecifik fiskekvot, fiske som överskridit denna kvot eller fiske som överskridit denna kvot med mer än den ytterligare mängd som tillåts i det i 4 § 4 mom. avsedda beslutet av jord- och skogsbruksministeriet och överträdelse av skyldigheten enligt 25 § att märka lax finns i 51 och 52 § i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken.  
Om en sådan innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot som överskridit sin aktörsspecifika fiskekvot, eller överskridit denna med mer än den ytterligare mängd som tillåts i det i 4 § 4 mom. avsedda beslutet av jord- och skogsbruksministeriet, samtidigt är innehavare av en överlåtbar eller en icke-överlåtbar nyttjanderätt, ska en mängd som motsvarar den överskridna mängden eller den mängd som överskrider den aktörsspecifika fiskekvoten med mer än den ytterligare mängd som tillåts i det i 4 § 4 mom. avsedda beslutet av jord- och skogsbruksministeriet dras av från den aktörsspecifika fiskekvoten för det följande året som fördelats till innehavaren av den överlåtbara eller icke-överlåtbara nyttjanderätten och denna andel av den aktörsspecifika fiskekvoten återgå till staten.  
Om en innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot överskrider sin aktörsspecifika fiskekvot, eller överskrider sin aktörsspecifika fiskekvot med mer än den ytterligare mängd som tillåts i det i 4 § 4 mom. avsedda beslutet av jord- och skogsbruksministeriet, har innehavaren efter landningen av fångsten 72 timmar på sig att skaffa sig en större aktörsspecifik fiskekvot samt att meddela närings-, trafik- och miljöcentralen om detta för att undgå de påföljder som avses i 3 och 4 mom. 
30 § 
Register över överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter inom kommersiellt fiske 
Jord- och skogsbruksministeriet tar i bruk ett register för överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter (fiskekvotsregister) som ska ingå i det datasystem som avses i 29 § i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken. Registret används för skötseln av de uppgifter som det föreskrivs om i Europeiska unionens lagstiftning och i denna lag. 
32 § 
Innehavarens rätt att använda uppgifterna i fiskekvotsregistret 
Innehavarna av överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter har i den elektroniska tjänst som hör till registret rätt att ta del av sina egna uppgifter, att ta del av övriga uppgifter om identifieringsbeteckningarna för de som innehar överlåtbara och icke-överlåtbara nyttjanderätter och aktörsspecifika fiskekvoter samt att helt eller delvis överföra sin aktörsspecifika fiskekvot till en annan innehavare av en aktörsspecifik fiskekvot som förts in i registret. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Helsingfors den 13 juni 2018 
Statsminister
Juha
Sipilä
Jord- och skogsbruksminister
Jari
Leppä
Senast publicerat 13.6.2018 13:57