1  Nuläge och bedömning av nuläget

Bestämmelser om familjevård finns i familjevårdslagen (263/2015) som trädde i kraft den 1 april 2015. I familjevårdslagen samlades de bestämmelser om familjevård som tidigare fanns i familjevårdarlagen och socialvårdslagen. Syftet med familjevårdslagen är att trygga vård under familjeliknande förhållanden utifrån den vårdbehövandes behov. Målet med familjevården är att ge den som är i familjevård möjlighet till vård under hemliknande förhållanden och till nära människorelationer samt att främja personens grundtrygghet och sociala relationer. Familjevårdslagen tillämpas på vård av eller annan omsorg om en person under en del av dygnet eller dygnet runt i familjevårdarens privathem eller i den vårdbehövandes hem. Kommunen eller samkommunen ska ingå ett uppdragsavtal med familjevårdaren eller avtal om ordnande av familjevård med en producent av privat familjevård. 

I 13 § i familjevårdslagen föreskrivs det om familjevårdarens rätt till ledighet. Om inte något annat har överenskommits i uppdragsavtalet, ska kommunen eller samkommunen ordna möjlighet för familjevårdaren till en ledighet vars längd är en vardag för varje kalendermånad under vilken vårdaren med stöd av uppdragsavtalet har arbetat minst 14 dygn som familjevårdare. Den kommun eller samkommun som svarar för ordnandet av familjevården ska se till eller vid behov lämna sådant bistånd att den som är i familjevård tillhandahålls ändamålsenlig vård under den tid familjevårdarens ledighet varar. 

I 16 § i familjevårdslagen föreskrivs det om familjevårdarens rätt att få arvode för vården. Om inte något annat har överenskommits i uppdragsavtalet har familjevårdaren rätt att få arvode för vården (vårdarvode). Vårdarvodet ska justeras kalenderårsvis med den lönekoefficient som avses i 96 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006). År 2016 är vårdarvodet minst 691,25 euro per kalendermånad per person i familjevård. Vårdarvodets storlek ska fastställas med beaktande av personens vårdtyngd och verksamhetens natur. 

I familjevårdslagen finns inte separata bestämmelser om undersökningar av välmående och hälsa för familjevårdare. För personer i arbetsför ålder kan en hälsoundersökning göras med stöd av 13 § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). När det gäller familjevårdarna, som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012, nedan äldreomsorgslagen), kan hälsoundersökningar göras med stöd av 12 § i äldreomsorgslagen. 

Familjevård ordnas mest inom barnskyddet. I viss mån tillämpas familjevård även inom omsorgen om personer med utvecklingsstörning och äldrevården, men i betydligt mindre utsträckning än inom barnskyddet. Betydligt fler personer med utvecklingsstörning än äldre personer får familjevård. För de äldre är andelen familjevård marginell. Vid utgången av 2014 vårdades 213 äldre i familjevård. Kortvarig familjevård av äldre kan t.ex. användas som stöd för närståendevård. Långvarig familjevård kan vara ett bra alternativ när den äldre personen av en eller annan orsak inte längre kan bo ensam, men inte heller har behov av serviceboende eller institutionsvård dygnet runt. 

I familjevårdslagen anges endast miniminivån för familjevårdares ledighet och vårdarvode. I uppdragsavtalet kan man också komma överens om att vårdarvodet är större än minimibeloppet och mängden ledighet är större än minimimängden ledighet. Det finns ingen täckande nationell statistik över hur stora vårdarvoden och hur långa ledigheter kommunerna ordnar. Utifrån en enkät som social- och hälsovårdsministeriet lät utföra i februari 2016 har man bedömt att ungefär en tredjedel av familjevårdarna i uppdragsförhållande får minimivårdarvode enligt familjevårdslagen. Utifrån samma enkät har man bedömt att ungefär två tredjedelar av familjevårdarna får minimimängden ledig tid enligt familjevårdslagen. 

Enligt en enkät som social- och hälsovårdsministeriet sommaren 2015 lät utföra i kommunerna tillämpar kommunerna flera olika arvodesklasser utifrån vårdberoendet hos den som är i familjevård. Vårdarvodets nivå och grunderna för hur arvodet fastställs varierar märkbart mellan kommunerna. Också när det gäller mängden ledighet tillämpar kommunerna olika praxis och i vissa kommuner kan mängden ledighet vara avsevärt större än minimimängden enligt familjevårdslagen. I många kommuner tillämpas dock de miniminivåer som anges i familjevårdslagen, även i krävande vård. I dessa fall iakttas inte familjevårdslagens syfte att vårdarvodets storlek och mängden ledighet ska fastställas med beaktande av vårdtyngden hos den som är i familjevård. 

Enligt 10 § i familjevårdslagen står den som ingått uppdragsavtal enligt familjevårdslagen inte i ett sådant anställningsförhållande som avses i 1 kap. 1 § i arbetsavtalslagen (55/2001) till den kommun eller samkommun som har ingått avtalet. Således omfattas en familjevårdare i uppdragsförhållande inte heller av tillämpningsområdet för lagen om företagshälsovård (1383/2001). Detta innebär att riskfaktorer som hotar såväl familjevårdarens välmående som vårdförhållandets varaktighet kan komma den kommun som svarar för ordnandet av familjevården och även familjevårdaren själv till kännedom rätt slumpmässigt, vanligen i samband med vården av någon annan sjukdom eller motsvarande. 

2  Målsättning och de viktigaste förslagen

Ett syfte med regeringsprogrammet för statsminister Juha Sipiläs regering är att förbättra närståendevården för alla ålderskategorier och särskilt familjevården av äldre. Detta genomförs med hjälp av tidsbegränsad projektfinansiering och permanenta resursökningar. Åren 2016—2018 genomförs spetsprojektet Hemvården för äldre utvecklas och närståendevården för alla ålderskategorier förbättras. Dessutom genomförs lagstiftningsändringar med permanent finansiering enligt bilaga 6 till regeringsprogrammet. Genom att ersätta dyrare vård med närstående- och familjevård strävar man efter ansenliga kostnadsbesparingar. 

I enlighet med bilaga 6 till regeringsprogrammet utvecklas villkor och incitament för familjevårdssystemet och i samband med detta utökas också stödet till dimensioneringen av familjevårdarens arvode, fortbildning och arbetshandledning. Målet är att utveckla familjevården närmast i vården av äldre. Syftet med dessa ändringar är att tillsammans med de åtgärder som ingår i nämnda spetsprojekt göra familjevården till en bestående del av servicesystemet när det gäller vården av äldre. Innehållet i familjevårdarnas arbetshandledning och fortbildning utvecklas i en av social- och hälsovårdsministeriet tillsatt arbetsgrupp som har i uppgift att utveckla familjevården och vars arbete ska vara klart sommaren 2016. 

I enlighet med bilaga 6 till regeringsprogrammet utvecklas också arrangemangen med vikarier för närståendevårdare och motsvarande frivilliga vårdare samt familjevårdare. En utveckling av systemet med ledighet för närstående- och familjevårdare främjar vårdarnas förutsättningar att orka med arbetet och senarelägger därigenom behovet av vård utanför hemmet. Genom att dyrare vård ersätts av ökad närstående- och familjevård strävar man även efter ansenliga kostnadsbesparingar.  

Alla de föreslagna ändringarna gäller familjevård i uppdragsförhållande. I propositionen föreslås det att familjevårdslagen ändras så att det maximala antal personer som får vårdas i familjevård under de förutsättningar som anges i lagen är sex. Dessutom utökas familjevårdarnas rätt till ledighet från minst en vardag till två dygn för varje kalendermånad under vilken vårdaren med stöd av uppdragsavtalet har arbetat minst 14 dygn som familjevårdare. Avsikten är också att precisera bestämmelsen så att ledigheten i fortsättningen anges i dygn i stället för i vardagar. I vissa kommuner har den gällande ordalydelsen tolkats så att en vardag är en kortare tidsperiod än ett dygn, varvid ledigheten inte behöver ordnas som fulla dygn. 

I propositionen föreslås det vidare att minimivårdarvodet till familjevårdare höjs till 775 euro. Det föreslås dessutom att bestämmelserna om vårdnad vid sidan om sammanförs, så att man i anslutning till bestämmelsen om ersättning som betalas till vårdnadshavare vid sidan om tar in en hänvisning till det uppdragsavtal som avses i 10 §. Man kan då vid behov för personer som i enlighet med gällande lagstiftning förordnats till vårdnadshavare vid sidan om ordna inte bara vårdarvode och kostnadsersättning utan också annan service och andra stödåtgärder enligt familjevårdslagen. 

Det föreslås dessutom att man i lagen tar in en ny 15 a § som gäller undersökningar av välmående och hälsa för familjevårdare. Enligt den föreslagna paragrafen ska kommunen för familjevårdare på heltid i uppdragsförhållande ordna undersökningar av välmående och hälsa vartannat år. För andra familjevårdare i uppdragsförhållande ordnas undersökningarna vid behov. Kommunen ska dessutom för familjevårdare ordna sådana tjänster enligt socialvårdslagen som stöder deras välmående. 

Grunderna för ordnandet av undersökningar av välmående och hälsa ska tas in i det uppdragsavtal som avses i 10 § och i vilket man även ska komma överens om andra viktiga faktorer som påverkar familjevårdarens ställning och en lyckad familjevård, såsom familjevårdarens arvode och kostnadsersättningar samt ersättning för de särskilda kostnader som följer av individuella behov hos den som är i familjevård. De tjänster som skötseln av uppgifterna förutsätter kan kommunen också beställa av andra tjänsteproducenter, t.ex. av privata företag. Kommunen kan dock inte lägga ut sådan prövning som ingår i myndighetsverksamhet, såsom att besluta om innehållet i och antalet undersökningar av välmående och hälsa eller besluta om beloppet av de arvoden eller ersättningar som betalas till familjevårdare. 

Enligt den enkät som social- och hälsovårdsministeriet lät utföra i kommunerna sommaren 2015 tillämpar kommunerna olika praxis i fråga om bestämmandet av vårdarvoden och rätten till ledighet, vilket kan leda till att familjevårdare i situationer med likadan vårdtyngd försätts i olika ställning beroende på vilken kommun vårdaren har ingått uppdragsavtal med. Ett syfte med propositionen är att förenhetliga praxis i kommunerna och därigenom förbättra likvärdigheten mellan familjevårdare på olika håll i landet. 

För att stödja verkställigheten av förslagen ger social- och hälsovårdsministeriet för tillämpningen av de föreslagna ändringarna en kommuninfo efter det att lagändringarna har trätt i kraft. Genomförandet av ändringarna har också ett nära samband med det ovannämnda spetsprojektet Hemvården för äldre utvecklas och närståendevården för alla ålderkategorier förbättras. I utvecklandet av hemvården för äldre är ökad närstående- och familjevård viktiga gemensamma verksamhetsmodeller. I reformen genomförs följande helheter: 

en samordnad regional servicehelhet för äldre och en koncentrerad verksamhetsmodell för klient-/servicestyrning beskrivs och förankras 

verksamhetsmodeller för hemvården för äldre utvecklas i syfte att förbättra hemvårdens kvalitet och effekt, och 

verksamhetsmodeller för förbättrad närståendevård för alla ålderskategorier och för familjevården förankras; i dessa ingår förberedelse, undersökningar av välmående och hälsa och rehabilitering av familjevårdare. 

Av åtgärderna inom spetsprojektet är som stöd för genomförandet av de föreslagna ändringarna viktiga i synnerhet en koncentrerad klient-/servicestyrning samt de regionala center för närstående- och familjevård som ska förankras. De regionala centren för närstående- och familjevård sköter bl.a. rekryteringen av vårdare och vikarier och ordnar förberedelse och annan utbildning för dem. Centren ska också förnya de tjänster som stöder närstående- och familjevården och annat stöd samt planera ordnandet av närstående- och familjevård som en del av helheten och utbudet av tjänster i området. I utvecklandet av hemvården för äldre har den regionala verksamhetsmodellen visat sig vara ett fungerande sätt att öka antalet vårdtagare och att rekrytera familjevårdare. 

Som ett led i spetsprojektet görs en uppföljning och utvärdering av utvecklingsåtgärderna som också kan utnyttjas vid uppföljningen och utvärderingen av effekterna av de föreslagna lagändringarna. Det statistiska material som i nuläget finns tillgängligt möjliggör uppföljning endast delvis, vilket betyder att t.ex. separata kommunenkäter måste göras för uppföljningen. Avsikten är att inom spetsprojektet samla in uppgifter som en del av insamlingen av uppföljningsuppgifter om äldreomsorgslagen 2016 och 2018. I samband med detta samlar man också in uppföljningsuppgifter om reformerna av närstående- och familjevård för personer i olika åldrar. Dessutom planerar man en separat, mer omfattande insamling av uppgifter om närstående- och familjevård som är inriktad på spetsprojektets behov och som utförs under spetsprojektets gång. 

3  Propositionens konsekvenser

4  Beredningen av propositionen

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet. Propositionen har också genomgått det samrådsförfarande som avses i 11 § i kommunallagen. Frågan har vidare diskuterats i ministerarbetsgruppen för hälsa och välfärd. 

Under beredningen av propositionen ordnades för de viktigaste intressentgrupperna diskussionsmöten när beredningen inleddes och i samband med remissbehandlingen. Dessutom begärdes skriftliga utlåtanden av intressentgrupperna. Sammanlagt 39 remissyttranden gavs. De synpunkter som framförts i utlåtandena och vid diskussionsmötena har beaktats i beredningen av propositionen i den mån det varit möjligt. 

5  Samband med andra propositioner

Propositionen har anknytning till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om stöd för närståendevård och av vissa andra lagar, som överlämnas samtidigt, och avsikten är att denna proposition ska behandlas tillsammans med den. 

Propositionen hänför sig till den andra tilläggsbudgetpropositionen för 2016 och avses bli behandlad i samband med den.