3.1
Ekonomiska konsekvenser
De föreslagna lagändringarna ökar och utvidgar kommunernas lagstadgade skyldigheter och leder således till merkostnader för kommunerna. Genomförandet av förslagen stöds för sin del av spetsprojektet Hemvården för äldre utvecklas och närståendevården för alla ålderskategorier förbättras som genomförs 2016—2018 och inom vilket man på det sätt som anges ovan utvecklar bl.a. verksamhetsmodeller för familjevård för äldre. Utvecklingsarbetet främjar en utvidgning av vissa funktioner som redan finns i den gällande lagstiftningen, vilket också leder till merkostnader för kommunerna.
Reformerna beräknas också medföra en avsevärd sparpotential för kommunernas ekonomi när dyrare vård kan ersättas med familjevård.
Kostnader för kommunerna
Utvecklingen av familjevården beräknas medföra följande merkostnader för kommunerna:
Kostnader, mn euro | 2016 | 2017 | 2018 | 2019 | 2020 |
Lagändringar: | | | | | |
en ökning av familjevårdarnas ledigheter | 3,6 | 7,3 | 7,3 | 7,4 | 7,5 |
en höjning av minimiarvodet till familjevårdare | 1,6 | 3,2 | 3,3 | 3,4 | 3,6 |
undersökningar av välmående och hälsa för familjevårdare | 0,2 | 0,4 | 0,4 | 0,4 | 0,4 |
Övrigt: | | | | | |
utveckling av stödet till familjevårdare | 3 | 5,9 | 6 | 6,1 | 6,2 |
ökad användning av familjevårdares ledigheter | 1,8 | 3,6 | 3,6 | 3,7 | 3,7 |
Eftersom lagändringarna avses träda i kraft den 1 juli 2016 har hälften av kostnaderna beräknats för 2016. Från och med 2017 har kostnaderna beräknats till sitt fulla belopp. I kostnaderna har beaktats motsvarande väntade ökning av antalet familjevårdare till följd av reformen som utgör grund för beräkningen av sparpotentialen.
Reformerna av närstående- och familjevården medför merkostnader för kommunerna också till följd av att det administrativa arbetet ökar. Med beaktande av de administrativa kostnaderna förväntas utvecklingen av närstående- och familjevården sammanlagt föranleda följande merkostnader för kommunerna:
Mn euro | 2016 | 2017 | 2018 | 2019 | 2020 |
Kommunernas kostnader sammanlagt | 49,3 | 90,0 | 95,0 | 95,0 | 95,0 |
All information som behövdes för utvärderingen fanns inte i den nationella statistiken, så kommunerna fick i februari 2016 besvara social- och hälsovårdsministeriets kommunenkät om den bakgrundsinformation som saknades. I enkäten, som gick ut till alla kommuner och samkommuner, ställdes det frågor om familjevården i nuläget och om effekterna av de planerade reformerna.
De exakta beräkningarna och bakgrundsantagandena har sammanförts i en Excel-arbetsbok som fanns offentligt till påseende bl.a. i det material som sändes på remiss. I materialet fanns också exakta beskrivningar av hur sparpotentialen hade räknats ut.
Sparpotentialen i fråga om kommunernas utgifter
Det beräknas att familjevården, som ökar till följd av reformerna, leder till besparingar för kommunerna; summan är något över 2 miljoner euro 2016 och ca 7 miljoner euro 2017. Fram till 2020 beräknas den besparing som reformen medför öka till ca 30 miljoner euro per år.
Familjevården är i genomsnitt förmånligare för kommunerna än andra former av långtidsvård, så det är sannolikt att den ökade familjevården bidrar till att minska kommunernas kostnader. Reformerna inverkar på kommunernas kostnader genom att antalet personer som får familjevård ökar, vilket innebär att behovet av andra omsorgstjänster minskar. Det effektivare stödet till vårdarna medför sannolikt att en del av de vårdbehövande får familjevård under en längre tid, vilket senarelägger behovet av andra tjänster.
För att utreda sparpotentialen har det gjorts en bedömning av hur familjevården kommer att utvecklas under de kommande åren om de föreslagna reformerna inte genomförs och hur den utvecklas om reformerna genomförs. Som differens fås den familjevård som ökar till följd av reformerna och på basis av vilken sparpotentialen i alternativa serviceformer kan beräknas, såsom i serviceboende med heldygnsomsorg och regelbunden hemvård. Vid beräkningen av sparpotentialen har man beaktat de tilläggssatsningar på familjevård som samtidigt krävs.
För beräkningen behövdes uppgifter om hur antalet personer med behov av hjälp och omsorg utvecklas under de närmaste åren. FPA:s prognos om dem som får en handikappförmån och Statistikcentralens befolkningsprognos gav information om detta. Dessutom har man utnyttjat statistik om familjevårdens tidigare utveckling samt tidigare forskning om och utredningar av familjevården. För bedömningen har samlats forskningsinformation t.ex. om vilka familjevårdarna är eller vad som är alternativa tjänster till familjevård.
Realiseringen av sparpotentialen beror för sin del på de konsekvenser för beteendet som reformen har, dvs. de beslut som kommunerna och vårdarna under de kommande åren fattar om familjevården. Till exempel social- och hälsovårdsministeriets kommunenkät gav information om kommunernas och vårdarnas samt klienternas eventuella val. Åsikterna hos kommunernas tjänsteinnehavare ger viktig bakgrundsinformation om konsekvenserna för beteendet eftersom tjänsteinnehavarna utöver om det egna områdets vilja och möjlighet att satsa på familjevård även har åsikter om potentialen i det egna området att öka familjevården. För att få med klienternas åsikter om konsekvenserna av reformerna hördes också organisationer som arbetar med familjevård.
Besparingsberäkningen utgår från antagandet att familjevården som ökar till följd av reformerna främst gäller vården av äldre. I fråga om andra klientgrupper har man i beräkningen utgått från att antalen ligger på nuvarande nivå. Eftersom stödet till familjevårdare ökar i och med reformerna kan det bli mer lockande att bli familjevårdare också när det gäller vården av barn och unga, men den eventuella besparing detta ger kommunerna när det gäller anstaltsvård inom barnskyddet har inte räknats med, eftersom familjevård redan nu är den primära formen av vård av barn och unga utom hemmet.
Vid utgången av 2014 vårdades 213 äldre i familjevård. På basis av de material som beskrivs ovan utgår besparingsberäkningen från antagandet av antalet äldre i familjevård ökar till 1 455 personer före 2020. Dessutom antas det att antalet personer i familjevård ökar från i medeltal 1,9 personer till 2,7 personer fram till 2020. Det antas att det vid utgången av 2020 finns ca 540 familjehem som vårdar äldre, när deras antal 2014 uppgick till 113. Tillväxtantagandet är stort procentuellt sett, men antalet personer i familjevård är fortfarande rätt litet jämfört med andra tjänster för äldre.
Besparingarnas storlek beror också på vilka tjänster den ökade familjevården antas ersätta. Utifrån forskningsdata har man i beräkningen antagit att de vårdformer som ersätter familjevård är serviceboende med heldygnsomsorg för 90 procent och intensifierad hemvård för 10 procent.
Konsekvenser för statsandelen
Kommunerna ersätts för merkostnaderna genom en statsandel på 100 procent. Sparpotentialen minskar kommunernas statsandelar lika mycket som statsandelsprocenten för basservicen.
3.3
Samhälleliga konsekvenser
När man höjer familjevårdares arvode och ökar den lagstadgade mängden rätt till ledighet på det sätt som föreslås i propositionen förbättras särskilt möjligheterna att ordna vård och omsorg om äldre personer som familjevård. Eftersom familjevård av äldre för närvarande är mycket ovanligt jämfört med andra vårdformer, kommer antalet familjevårdare sannolikt att öka kraftigt under de närmaste åren. Detta har konsekvenser såväl för personer i behov av familjevård och deras anhöriga som för personer som vill bli familjevårdare. Ett av syftena med att utveckla familjevården är att kunna öka andelen familjevård och således göra familjevården till en bestående del av servicesystemet när det gäller vården av äldre.
Genom att öka familjevårdares rätt till ledighet och ta i bruk undersökningar av välmående och hälsa kan man förbättra och upprätthålla förutsättningarna för familjevårdare att orka bättre samtidigt som man kan både minska och senarelägga de vårdbehövandes behov av vård dygnet runt utanför hemmet. Genom att rikta undersökningarna av välmående och hälsa särskilt till familjevårdare på heltid sänks tröskeln för personer att bli familjevårdare på heltid. Dessutom förbättras likvärdigheten mellan familjevårdarna och personer som omfattas av företagshälsovård. Verksamhetsförutsättningarna för familjevårdare på heltid förbättras också genom att man höjer maximiantalet personer som får vårdas i familjevård till sex, vilket bättre än för närvarande gör det möjligt för båda föräldrarna att vara familjevårdare på heltid. Detta förbättrar och upprätthåller tillgången till familjevård som en form av avlösarservice.
Det finns inga statistiska uppgifter om könsfördelningen vare sig när det gäller personer som vårdas i familjevård eller när det gäller familjevårdare. Eftersom livslängden för kvinnor är avsevärt högre än för män kan man anta att en stor del av de äldre som kan börja omfattas av familjevård är kvinnor. Även om närstående- och familjevård skiljer sig från varandra avsevärt, kan man anta att en stor andel av de nya familjevårdarna inom familjevården av äldre också är kvinnor. Inom närståendevården är andelen kvinnor som vårdar en anhörig eller närstående 69 procent. De åtgärder som föreslås för att stödja vårdarnas välmående kan således anses förbättra ställningen både för familjevårdare och för kvinnor som vårdas i familjevård.