1.1
Lagen om ändring av lagen om energicertifikat för byggnader
3 §. Byggnader som omfattas av skyldigheten att skaffa energicertifikat och att använda det. I 1 mom. föreskrivs det att skyldigheterna enligt lagen att skaffa energicertifikat och använda det omfattar byggnader där det används energi i syfte att upprätthålla ändamålsenliga förhållanden avseende inomhusklimat i byggnadens lokaler. Skyldigheterna avseende anskaffning och användning av energicertifikat gäller i princip hela byggnadsbeståndet. Enligt artikel 2.1 i energiprestandadirektivet för byggnader avses med byggnad en takförsedd konstruktion med väggar, för vilken energi används för att påverka inomhusklimatet.
De föreskrivna skyldigheterna omfattar byggnader där det används energi i syfte att upprätthålla ändamålsenliga förhållanden avseende inomhusklimat i byggnadens lokaler. Byggnader som inte kräver energi för sitt användningssyfte lämnas på samma sätt som enligt den gällande lagen utanför förfarandet med energicertifikat. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafen ändras så att de som gäller de byggnader som omfattas av skyldigheterna att skaffa och använda energicertifikat ingår i 1 mom. och de som gäller byggnader som är befriade från skyldigheterna ingår i 2 mom.
I 2 mom. ingår därför en förteckning över de byggnader som är undantagna från skyldigheterna. Det är enligt artikel 12.6 i energiprestandadirektivet för byggnader möjligt att lämna vissa kategorier av byggnader utanför förfarandet. Det föreslås också i denna proposition att vissa kategorier av byggnader ska lämnas utanför förfarandet med energicertifikat. Dessa kategorier är i huvudsak desamma som de som ingår i energiprestandadirektivet för byggnader. För att undvika överlappningar i lagstiftningen föreslås det att en hänvisning till 117 g § 2 mom. 1 och 3–7 punkten i markanvändnings- och bygglagen tas in i 2 mom. 1 punkten i paragrafen.
Vissa byggnader som används som semesterbostäder och byggnader som används av försvarsförvaltningen omfattas på samma sätt som förut av bestämmelserna i lagen om energicertifikat. Europeiska kommissionen konstaterade i sin offentliga anmärkning att förteckningen i 3 § 1 mom. till vissa delar avviker från bestämmelserna i energiprestandadirektivet för byggnader. Fasta Finland har medgett att så är fallet i fråga om 3 § 1 mom. 8 punkten, enligt vilken skyldigheten i fråga om energicertifikat inte gäller växthus, skyddsrum eller någon annan byggnad vars användning för sitt syfte försvåras oskäligt om bestämmelserna och föreskrifterna om energiprestanda tillämpas på dem.
På grund av den offentliga anmärkningen från kommissionen är det skäl att stryka 3 § 1 mom. 8 punkten från förteckningen över byggnader som är befriade från skyldigheterna. Trots den föreslagna lagändringen ska växthus fortfarande inte omfattas av skyldigheterna. För det första kan växthus jämföras med industribyggnader. Enligt 117 g § 4 punkten i markanvändnings- och bygglagen gäller kraven i fråga om energicertifikat inte industribyggnader och verkstäder. I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av markanvändnings- och bygglagen (RP 220/2016 rd) konstateras det i detaljmotiveringen till ändringen av 117 g § 4 punkten uttryckligen att växthus kan jämställas med industrianläggningar.
För det andra kan även 117 g § 5 punkten i lagen tillämpas på växthus. Enligt den omfattar inte skyldigheterna i fråga om energicertifikat jordbruksbyggnader som inte är avsedda för boende och som har ett lågt energibehov eller används inom en sektor som omfattas av ett nationellt sektorsavtal om energiprestanda. Det kan här konstateras att jordbruks- och trädgårdssektorn omfattas av ett nationellt sektorsavtal om energiprestanda. Det frivilliga energiavtalet har förlängts genom ett avtal undertecknat den 14 oktober 2016 vars avtalsperiod är 2016–2020. I sektorsavtalet finns inskrivet på vilket sätt målen i energiprestandadirektivet för byggnader och i energieffektivitetslagen ska uppfyllas inom lantbruks- och trädgårdssektorn. Enligt Statistikcentralens statistik över byggnads- och bostadsproduktion beviljades bygglov för 48 och färdigställdes 28 nya växthus 2016.
Efter att den föreslagna lagändringen trätt i kraft kommer skyddsrum att omfattas av bestämmelserna om energicertifikat. Enligt inrikesministeriet fanns det i slutet av 2013 uppskattningsvis 50 000 skyddsrum i Finland med sammanlagt cirka 4 miljoner platser. Nästan 90 procent av skyddsrumsplatserna finns i husspecifika skyddsrum byggda i armerad betong. Ungefär 10 procent av platserna finns i bergsskyddsrum. Enligt Statistikcentralens statistik över byggnads- och bostadsproduktionen beviljades bygglov för 19 och färdigställdes 18 nya skyddsrum 2016.
Skyldigheterna i anknytning till energicertifikat gäller bara sådana skyddsrum som är fristående, uppvärmda byggnader och som alltså inte är bergsskyddsrum eller t.ex. skyddsrum belägna i källarvåningen i flervåningshus. Endast dessa fristående skyddsrumsbyggnader kommer att omfattas av förfarandet med energicertifikat efter lagändringen. Dessutom gäller skyldigheterna i anknytning till energicertifikat inte skyddsrumsbyggnader med en yta på högst 50 kvadratmeter. För en del av skyddsrummen har energicertifikat redan upprättats enligt gällande lag, om de t.ex. utgör en del av ett flervåningshus. Skyddsrum i bergrum ska inte börja omfattas av kraven på energicertifikat, eftersom de inte uppfyller definitionen på nya byggnader i 117 g § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen. Det konstateras i motiveringen till den bestämmelsen att en skyldighet föreslås bli fogad till 2 mom. som innebär att nya byggnader ska uppföras som nära-nollenergibyggnader. Det konstateras vidare att det i 113 § i markanvändnings- och bygglagen står som följer: ”En byggnad är en för boende, arbete, lagring eller annan användning avsedd konstruktion, struktur eller anläggning som är fast eller avsedd att vara stationär och som på grund av sina egenskaper förutsätter övervakning från myndigheternas sida av orsaker som har att göra med säkerhet, hälsa, landskapet, trivsel, miljöaspekter eller andra mål för denna lag.” Enligt propositionen betraktas som byggnader bostadshus, affärsbyggnader, industrianläggningar och lagerbyggnader. En byggnad kan dock också vara något med ett annat användningsändamål, exempelvis husbåt, mobil barack, obemannad bensinstation, lyftkran eller telemast. Definitionen av byggnad i energiprestandadirektivet för byggnader skiljer sig enligt propositionen från definitionen i markanvändnings- och bygglagen. Enligt artikel 2.1 i energiprestandadirektivet för byggnader avses med byggnad en takförsedd konstruktion med väggar, för vilken energi används för att påverka inomhusklimatet. Enligt förslaget till ändring av 2 mom. ska momentet, på det sätt som bestämmelsen i direktivet tillåter, bara tillämpas på en takförsedd konstruktion med väggar, där energi används för att påverka inomhusklimat i lokalerna ändamålsenligt. Därmed undantas till exempel skyddsrum under jorden i bergrum och andra underjordiska eller jordtäckta lokaler som används av myndigheterna.
Närmare bestämmelser om skyddsrum och inrättandet av skyddsrum och de tekniska krav som ställs på dem finns i 11 kap. i räddningslagen (379/2011) och statsrådets förordning om skyddsrum (408/2011), som utfärdats med stöd av räddningslagen.
Enligt lagförslaget gäller skyldigheterna i 3 § 2 mom. 1 punkten dock inte de byggnader som inte omfattas av kraven i 117 g § 2 mom. 1 och 3–7 punkten i markanvändnings- och bygglagen. Utifrån de bestämmelser i 117 g § 2 mom. 1 och 3–7 punkten i markanvändnings- och bygglagen som nämns ovan ska följande byggnader vara befriade från skyldigheten att upprätta energicertifikat:
1) byggnader med en våningsyta som är mindre än 50 kvadratmeter,
3) sådana byggnader som uppförs på platsen för viss tid eller tillfälliga byggnader som ska användas högst två år,
4) industribyggnader och verkstäder,
5) jordbruksbyggnader som inte är avsedda för boende och som har ett lågt energibehov eller som används inom en sektor som omfattas av ett nationellt sektorsavtal om energiprestanda,
6) byggnader som används för andakt och religiös verksamhet,
7) byggnader som är skyddade med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet (498/2010), en skyddsbestämmelse i en plan eller upptagande på världsarvslistan enligt konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv (FördrS 19/1987) som del av en utvald miljö, eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller historiska värde, i den mån överensstämmelse med vissa minimikrav avseende energiprestanda skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende.
Genom 1 punkten genomförs artikel 4.2 a–c och 4.2 e i energiprestandadirektivet för byggnader.
Enligt 2 punkten gäller skyldigheterna inte byggnader som används som semesterbostäder och som inte används för bedrivande av inkvarteringsverksamhet. Denna punkt motsvarar artikel 4.2 d i direktivet enligt vilken kraven inte behöver tillämpas på bostadshus som används eller är avsedda för användning antingen mindre än fyra månader per år eller under en begränsad del av året motsvarande en energianvändning som beräknas vara mindre än 25 procent av vad som skulle vara fallet vid helårsanvändning. Sådana bostadshus är i Finland sommarstugor som är bostadshus för fritidsbruk (med avseende på sitt användningsändamål), som är uppförda och permanent placerade på ett visst ställe eller bostadshus som används som semester- eller fritidsbostäder. Enligt resultatet i den senast offentliggjorda statistiken över fritidsboendet i Finland, stugbarometern, används sommarstugan i genomsnitt 79 dygn om året. Därmed är dessa byggnader i användning kortare tid än de 4 månader som avses i artikel 4.2 d i direktivet. Det framgår av stugbarometern att inte ens de så kallade vinterbonade stugorna används mer än 109 dygn om året.
Från det undantag som ingår i den föreslagna 2 punkten har uttryckligen utelämnats sådana fritidsbostäder som används för bedrivande av inkvarteringsverksamhet. Avgränsningen är inte mer omfattande än det undantag som möjliggörs genom 4.2 d i direktivet. Bestämmelsen motsvarar 3 § 1 mom. 2 punkten i den gällande lagen. Genom den punkten genomförs artikel 4.2 d i energiprestandadirektivet för byggnader.
Enligt 3 § 2 mom. 3 punkten i den föreslagna lagändringen gäller skyldigheterna inte heller byggnader som används för försvarsförvaltningen och vilka som sådana eller vid användning har anknytning till sekretessbelagd information. I förteckningen över undantag i energiprestandadirektivet för byggnader nämns inte sådana byggnader. Ingen medlemsstat i Europeiska unionen ska dock vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen (artikel 346.1 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Det föreslås därför i enlighet med gällande lag att de byggnader som används av försvarsförvaltningen och vilka som sådana eller vid användning har anknytning till sekretessbelagd information ska omfattas av undantagen i paragrafen. Avgränsningen behövs fortfarande på grund av försvarsintressen. Energicertifikat får upprättas av en behörig person och upprättandet av certifikatet förutsätter i en befintlig byggnad iakttagelser på plats. Behörigheten kan ha skaffats också i något annat land, och det förekommer också att certifikat i praktiken upprättas i utlandet. En annan grund för undantaget i fråga om försvarsändamål utgör de informationssäkerhetsfrågor som sammanhänger med uppfyllandet av skyldigheten att arkivera det material som ligger till grund för energicertifikatet. I 146 § i markanvändnings- och bygglagen finns dessutom ett undantag som gäller byggande för försvarsändamål. Byggnader i omedelbar anknytning till försvarsändamål har avgränsats så att de inte omfattas av myndighetstillsynen för byggnadsarbete och energicertifikat behövs inte för tillståndsförfarandet. Bestämmelsen i 3 § 2 mom. 3 punkten motsvarar 3 § 1 mom. 9 punkten i den gällande lagen. Denna punkt behöver införas i förteckningen eftersom frågan inte regleras i 117 g § i markanvändnings- och bygglagen.
Bestämmelsen i 3 § 2 mom. föreslås bli flyttad till 9 § 5 mom.
5 §. Energicertifikat för nybyggnader. Det föreslås att 2 mom. i paragrafen ändras så att skyldigheten enligt 1 mom. inte ska tillämpas på ändrings- och reparationsarbete på byggnaden, utbyggnad eller ändring av användningsändamålet för byggnaden. Detta innebär i praktiken att energicertifikat inte behöver upprättas för ändrings- och reparationsarbete på byggnaden, utbyggnad eller ändring av användningsändamålet för byggnaden. Energicertifikat ska upprättas för en byggnad som är föremål för sådana åtgärder när förutsättningarna i lagen i övrigt kräver detta, till exempel vid försäljning.
Den föreslagna ändringen beror på att definitionen enligt 113 § 1 mom. i markanvändnings- och bygglagen ska ändras samtidigt. Enligt den föreslagna definitionen ska en utbyggnad eller utökning av det utrymme som räknas till byggnadens våningsyta anses vara en nybyggnad. Enligt den gällande lagen om energicertifikat jämställs inte reparation av eller ändringsarbete på byggnaden, utbyggnad inom eller utom klimatskalet eller ändring av användningsändamålet för byggnaden med nybyggnad. Paragrafens 1 och 3 mom. motsvarar till sitt innehåll de motsvarande momenten i gällande lag.
9 §. Uppgifter som ska ingå i energicertifikat. I paragrafen ingår bestämmelser om uppgifter som ska ingå i ett energicertifikat. Bestämmelsen i 1 mom. föreslås bli ändrad så att uttrycket ”byggnadens totala energiförbrukning” byts ut mot ”byggnadens beräknade jämförelsetal för energiförbrukning (E-tal)”. Det anges också i momentet hur E-talet ska räknas ut. Beräkningsformeln för E-talet ändras inte utan förtydligas samtidigt som man försöker definiera det genom att använda mer beskrivande formuleringar. E-talet räknas ut genom att den beräknade och med energiformsfaktorer viktade årliga förbrukningen av inköpt energi för standardanvändningen av byggnaden divideras med byggnadens yta. I övrigt görs inga ändringar i momentets innehåll. Motsvarande begreppsändringar görs också i lagstiftningen på lägre nivå.
För att undvika förväxlingar har ”förbrukningen av inköpt energi i 2 mom. förtydligats med ett omnämnande av byggnadens standardanvändning. I övrigt görs inga ändringar i momentets innehåll.
Bestämmelsen i 5 mom. ska enligt förslaget ändras så att det bemyndigande att utfärda förordning som ingår i 3 § 2 mom. flyttas in i 9 § 5 mom. I övrigt görs inga ändringar i momentets innehåll.
Paragrafens 2–4 mom. motsvarar till sitt innehåll de motsvarande momenten i gällande lag.
10 §.Bestämning av energimängden. Uttrycket ”normalt bruk” föreslås bli ersatt med uttrycket ”standardanvändning”. Även om uttrycket ”normalt bruk” i den gällande lagen är det som används i energiprestandadirektivet för byggnader, föreslås det att uttrycket ändras. Det föreslagna ”standardanvändning” är mer beskrivande och tydligare, eftersom det med detta avses vissa standardvärden som används vid upprättandet av energicertifikat och som anges i miljöministeriets förordning. Bestämmelsen i 1 mom. föreslås dessutom bli ändrad så att uttrycken ”den beräknade totala energiförbrukning” och ”Den totala energiförbrukningen” byts ut mot ”E-talet”. Motsvarande ändring föreslås också i 2 mom. I övrigt görs inga ändringar i momentets innehåll.
I övrigt ska paragrafen motsvara den gällande paragrafen.
11 §.Utredning av en byggnads egenskaper. Bestämmelsen i 1 mom. föreslås bli ändrad så att uttrycket ”normalt bruk” byts ut mot ”standardanvändning”. Motsvarande ändring föreslås i 2 och 3 mom. Den föreslagna ändringen överensstämmer med den ändring som föreslås i 10 § 1 mom. I övrigt motsvarar förslaget den gällande paragrafen.
12 §.Behörigheten hos den som upprättar energicertifikat. Behörigheten hos den som upprättar energicertifikat. Hänvisningen till lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1093/2007) föreslås rent lagtekniskt bli ersatt med en hänvisning till den gällande lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015). Paragrafens 1, 2 och 4 mom. överensstämmer i övrigt med de motsvarande momenten i gällande lag.