4.2.2
Konsekvenser för likabehandlingen, barn och familjer
Den föreslagna regleringen motsvarar i huvudsak rättsläget enligt gällande lagar. Undervisnings- och kulturministeriet har gjort en konsekvensbedömning i efterhand av statsrådets s.k. tillämpningsförordningar samt bedömt konsekvenserna för elevernas rätt att få grundläggande utbildning i anknytning till verkställigheten och tillämpningen av de temporära lagarna (521—522/2020) och (1191—1192/2020).
Under exceptionella undervisningsarrangemang har eleverna rätt att få undervisning, stöd för inlärning och elevvård enligt lagen om grundläggande utbildning och de normer som utfärdats med stöd av den. Detta tryggar att undervisningen fortsätter så jämnt som möjligt och ökar jämlikheten.
Med tanke på likabehandlingen av elever bör det noteras att exceptionella undervisningsarrangemang enligt förslaget inte gäller elever i förskoleundervisning, elever i årskurserna 1—3 i den grundläggande utbildningen, elever som fått ett beslut om särskilt stöd enligt 17 § i lagen om grundläggande utbildning, elever som omfattas av förlängd läroplikt enligt 25 § 2 mom. och inte heller elever inom förberedande undervisning enligt 5 §. För de elever som lämnats utanför tillämpningsområdet motiveras det större behovet av närundervisning av elevernas ålder, utvecklingsnivå samt det stöd för inlärning och skolgång som de behöver. Även den faktiska tillgången till stöd för inlärning och skolgång kan för deras del äventyras i distansundervisning. I grundlagsutskottets bedömning ansågs det motiverat att elever som behöver särskilt stöd och elever med förlängd läroplikt lämnas utanför tillämpningsområdet för de exceptionella undervisningsarrangemangen (GrUU 18/2020 rd, s. 3).
Elever i förskoleundervisning samt elever i årskurs 1—3 är under 10 år och deras unga ålder motiverar ett stort behov av närundervisning. De yngsta elevernas inlärningsförmåga och förmåga till självstyrning är inte nödvändigtvis ännu tillräckligt utvecklad för självständigt lärande. Eleverna i förberedande undervisning före den grundläggande utbildningen är elever med invandrarbakgrund i grundskoleåldern för vilka undervisningen fokuserar framför allt på studier i finska och svenska och på färdigheter för förskoleundervisning eller grundläggande utbildning. Elevernas föräldrar med invandrarbakgrund kan inte alltid i tillräcklig utsträckning stödja eleverna i undervisning som ordnas som distansundervisning, och dessa elevers förutsättningar att dra nytta av distansundervisningen kan vara väsentligt sämre än övriga elevers. Således kan dessa elever redan från start vara mer sårbara, varför positiv särbehandling i deras fall är motiverad.
Elever med särskilt stöd och elever med förlängd läroplikt kan anses vara särskilt sårbara. Å andra sidan är dessa elever en heterogen grupp, och för en del av dem kan till exempel sensorisk överbelastning, såsom buller eller social belastning, vara en utmaning och de kan också dra nytta av distansundervisning genom att stressen och belastningen minskar. Barn och deras vårdnadshavare kan uppleva det som diskriminerande att de inte kan delta i distansundervisning, även om de själva vill det. Genom att ordna närundervisning strävar man dock efter att säkerställa att eleverna kan nås personligen och att förhindra att eleverna hamnar utanför utbildningen. Den positiva särbehandlingen kan i deras fall motiveras med denna särställning. Elever med särskilt stöd och elever med förlängd läroplikt kan behöva multiprofessionellt stöd och samarbete mellan yrkesutbildade personer. Eleverna kan också ha en personlig assistent eller tolk. Det praktiska ordnandet av tolknings- och assistenttjänster kan visa sig vara utmanande under distansundervisning.
Utifrån uppföljningsuppgifter vet man att i synnerhet elever med särskilt stöd löper särskild risk att utebli från utbildningen under perioder med distansundervisning. Stödet för inlärning blev ställvis ogenomfört under perioden med distansundervisning våren 2020. Genom författningslösningarna vill man trygga rätten till stöd i synnerhet för dessa sårbara elever. Utmaningarna med att ordna särskilt stöd eller handledande undervisning under distansundervisning beskrivs i en undersökning som gjorts av Neurospectrum Oy och Pedagogiska forskningsinstitutet vid Jyväskylä universitet och vars målgrupp var föräldrar till elever som fått intensifierat eller särskilt stöd. Under den långa distansundervisningsperioden våren 2020 framhävdes enligt resultaten självständigt arbete, vilket var förenat med utmaningar. Det särskilda och intensifierade stödet var litet till omfattningen under distansundervisningsperioden. Enligt de föräldrar som besvarade enkäten fick upp till 44 procent av barnen inget särskilt eller intensifierat stöd under distansundervisningsperioden på våren. För 18 procent av barnen minskade därtill mängden stöd jämfört med situationen under närundervisning. Av föräldrarna upplevde 38 procent att de själva hade huvudansvaret för handledningen av barnet under distansundervisningen. 17 procent av barnen behövde handledning av föräldern i alla uppgifter och 25 procent i en del av uppgifterna. Endast 7 procent av barnen utförde sina skoluppgifter självständigt. Våren 2020 ordnades den grundläggande utbildningen med stöd av tillämpningsförordningarna huvudsakligen i form av distansundervisning. Läsåret 2020—2021 har undervisningen kunnat ordnas med exceptionella undervisningsarrangemang. Information om undervisningsarrangemangen har samlats in av utbildningsanordnare, rektorer, lärare och övrig personal vid skolan samt av elever och vårdnadshavare. Informationen används också vid konsekvensbedömningen av de föreslagna exceptionella undervisningsarrangemangen.
Enligt olika utredningar och undersökningar har coronaepidemin haft negativa konsekvenser för barns och ungas lärande och välbefinnande och polariseringen har ökat. Perioden med distansundervisning delade eleverna: en del elever bedömde att distansundervisning lämpar sig väl för dem och upplevde att de lärt sig bättre hemma än i skolan. Samtidigt ökade dock inlärningsunderskottet och problemen i anslutning till välbefinnandet. Samtidigt förverkligades stödet för lärande och skolgång enligt rektorer, lärare och vårdnadshavare sämre än normalt och behovet av elevvårdstjänster ökade. Avsaknaden av närundervisning bedöms ha haft den största inverkan på tillgodoseendet av jämlikheten i synnerhet bland elever som behöver särskilt stöd och elever som hör till språkliga minoriteter.
Utbildningsanordnaren ska också i distansundervisning se till att eleven får undervisning enligt läroplanen. Enligt lärarna uppnådde man i huvudsak målen i läroplanen under de avvikande undervisningsarrangemangen våren 2020. Majoriteten av de lärare som besvarade den utredning som Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ gjorde våren 2020 meddelade dock också att de under distansundervisningen hade gallrat bort mål och innehåll enligt läroplanen. Cirka tre av fyra lärare inom den grundläggande utbildningen bedömde att man i utdragen distansundervisning måste göra avkall på läroplanens mål, innehåll och arbetssätt. En fjärdedel av lärarna inom den grundläggande utbildningen meddelade att man till stor del skulle bli tvungen att gallra bland målen och innehållen. Vid utdragen distansundervisning kan det då finnas en risk för att läroplanen inte kan genomföras fullt ut och att målen för den inte kan uppnås.
I Tammerfors och Helsingfors universitets forskningsprojekt genomfördes i maj-juni och november 2020 två riksomfattande enkätundersökningar för elever, vårdnadshavare, lärare, rektorer och övrig personal vid skolan. I enkäten deltog på hösten cirka 900 rektorer, 5 800 lärare, 1 750 personer som hör till elevvården eller till skolans övriga personal, 72 000 elever och 30 550 vårdnadshavare. Enligt resultaten var elevernas erfarenheter av distansundervisning under undantagsförhållandena våren 2020 kraftigt delade. Cirka hälften av eleverna bedömde att de lärt sig mindre än vanligt i distansundervisning och hälften att de lärt sig mer än vanligt. Många av respondenterna verkade vara nöjda med arrangemangen för distansundervisning under undantagsförhållandena, eftersom de hoppades att distansundervisningen skulle ordnas på samma sätt som tidigare om den måste genomföras på nytt. Å andra sidan hoppades nästan lika många elever att distansundervisningsarrangemang inte längre skulle behövas i fortsättningen. På hösten ombads eleverna bedöma hur de tror sig klara sig med apparaterna och skoluppgifterna, om man blir tvungen att övergå till distansundervisning på nytt. Majoriteten av både lågstadieeleverna och högstadieeleverna trodde att de skulle kunna arbeta i olika digitala lärandemiljöer. Samtidigt betvivlade dock cirka hälften av eleverna sin förmåga att motivera sig till distansundervisning på nytt.
Det fanns stora skillnader i skolornas praxis för distansundervisning förra våren, vilket återspeglade den belastning som familjerna upplevde och den stress som eleverna upplevde. När läsordningen inte följdes eller läraren inte kunde nås enligt överenskommelse, ökade elevernas stressymptom. Skillnaderna i praxis mellan högstadierna var mycket stora. Å andra sidan var det dock mer typiskt för lågstadier än högstadier att strukturen på distansundervisningen var lös och eleverna fick uppgiftspaket hem i stället för att undervisningen skedde med interaktiva distansundervisningsmetoder. Den personliga kontakten med läraren till exempel via distansförbindelse hade samband med elevens upplevda stödbehov.
Det ansågs allmänt taget vara bra att den temporära lagstiftningen tryggar rätten till närundervisning för elever i utsatt ställning. Största delen av såväl rektorerna som lärarna ansåg att de elever som fick närundervisning på våren hade nytta av närundervisningen och största delen av rektorerna ansåg att de mest utsatta elevernas rätt till närundervisning bör tryggas även i fortsättningen, om man övergår till distansundervisning i skolan. På allmän nivå ansåg också vårdnadshavarna det vara bra att dessa elevers rätt till närundervisning särskilt har tagits in i lagen. Majoriteten (ca 60 %) av vårdnadshavarna till lågstadieelever som hör till dessa grupper önskade att deras barn skulle få närundervisning även under perioder med distansundervisning. Av högstadieelevernas vårdnadshavare var ungefär en tredjedel (cirka 35 %) av samma åsikt. Enligt forskarna är elever i en sårbar ställning inte en homogen elevgrupp, utan gruppen består av många olika slags elever. I vårdnadshavarnas svar betonades behovet av att undervisningsarrangemangen ska vara flexibla och inte kategoriskt basera sig t.ex. på beslut om särskilt stöd.
I en utvärdering som gjordes av Nationella centret för utbildningsutvärdering (Karvi) utreddes vilka konsekvenser undantagsförhållandena under våren 2020 hade för jämställda och jämlika förutsättningar för inlärning på olika utbildningsstadier. Information samlades in av utbildningsanordnare, rektorer, undervisnings- och handledningspersonal samt elever under våren och hösten 2020. Enligt utvärderingsresultaten hade eleverna tudelade erfarenheter av de exceptionella undervisningsarrangemangen. För en del av dem hade distansstudierna lämpat sig väl och de hade nytta av till exempel studier som inte var beroende av tid och plats och sökte aktivt stöd och handledning. Betoningen på självstyrning satte dock eleverna i en ojämlik ställning sinsemellan. En betydande del hade upplevt psykisk belastning i samband med studierna och oförmåga i fråga om studiefärdigheterna under undantagsförhållandena. Det fanns utmaningar i fråga om elevernas självstyrning och tillräckliga studiefärdigheter. Eleverna ansåg att det svåraste under distansundervisningen var att motivera sig själv. Ungefär en tredjedel av eleverna ansåg att distansstudier är svårare i många läroämnen och att deras studier inte framskridit på önskat sätt.
Undervisnings- och handledningspersonalen upplevde att växelverkan med eleverna var klart svårare under undantagsförhållandena än under normala förhållanden. Stödet till eleverna under distansstudierna var inte till alla delar tillräckligt. Det har också delvis förekommit svårigheter i ordnandet av elevvården. Under distansstudierna ökade betydelsen av stödet från hemmet. Variationen i stödet från hemmet ledde till ojämlikhet mellan eleverna. Avsaknaden av närundervisning ökade behovet av stöd i synnerhet bland elever som har fler problem än andra med hur studierna framskrider. I den exceptionella situationen stärkte problem med livshanteringen, svårigheter i samband med inlärningen och varierande möjligheter att studera hemma skillnaderna mellan eleverna.
I Tammerfors och Helsingfors universitets undersökning tillfrågades vårdnadshavarna om upplevelsen av stress. Både lågstadieelevernas och högstadieelevernas vårdnadshavare rapporterade mer stressymptom under våren 2020 än under hösten. På våren meddelade ungefär 20 procent eller något under att de upplevt ganska mycket eller väldigt mycket stress på grund av barnets skolgång, medan motsvarande siffror på hösten var cirka 10 procent eller under. Barnets skolgång hade ökat vårdnadshavarens stress mer på våren än på hösten: 57 procent av lågstadieelevernas och 42 procent av högstadieelevernas vårdnadshavare upplevde att skolgången ökat stressen något eller mycket på våren, medan motsvarande andelar på hösten var 25 procent och 27 procent.
Distansundervisningens inverkan på spridningen av coronaviruset
I och med att vaccinationstäckningen ökar i befolkningen under läsåret 2021—2022 kommer det sannolikt att förekomma färre exponeringssituationer i skolan än för närvarande. Antagligen blir man tvungen att övergå till distansundervisningsarrangemang i mindre utsträckning än under innevarande läsår. Om undervisningen ändå inte kan ordnas på ett tryggt sätt, är det dock fortfarande nödvändigt att övergå till exceptionella undervisningsarrangemang och på detta sätt kan risken för coronainfektion i skolmiljön förebyggas.
Fördelarna med närundervisning är i allmänhet större än den faktiska smittrisken som coronaviruset medför. Risken för coronainfektion efter exponering i skolan är klart mindre än risken för smitta i andra coronaexponeringssituationer. Hittills har antalet fortsatta infektioner i skolmiljön varit litet trots många exponeringssituationer i skolorna. Fram till den 30 mars 2021 hade kommunerna rapporterat uppgifter om sammanlagt 62 584 personer som hade exponerats i den småbarnspedagogiska miljön eller skolmiljön. Av dem hade 926 (1,5 %) smittats. Bland vuxna har infektionen till största delen härstammat från en annan vuxen inom småbarnspedagogiken eller skolgemenskapen. Enligt sammanställningar av forskning som utförts av både Institutet för hälsa och välfärd och Förenta staternas folkhälsomyndighet är risken för svår coronavirussjukdom låg hos barn och unga. Enligt resultaten av forskningssammanställningarna finns det bevis för att coronainfektioner hos barn och ungdomar är mer sällsynta än hos vuxna. Coronainfektioner har samband med coronaläget i omgivningen och infektioner i skolorna kan begränsas t.ex. genom att man undviker fysiska kontakter och använder munskydd.
Helsinki GSE Tilannehuone undersökte med hjälp av registermaterial sambandet mellan övergången till distansundervisning på andra stadiet och coronavirusinfektioner i Finland i slutet av 2020. Enligt preliminära resultat kan man inte dra några starka slutsatser om distansundervisningens inverkan på förekomsten av coronainfektioner, men incidensen bland unga och deras familjemedlemmar verkar ha minskat betydligt efter distansundervisningen och eventuella andra begränsningsåtgärder. I de kommuner som övergått till distansundervisning konstaterades det dock att infektionerna bland 16—18-åringar inte hade minskat mer än bland 13—15-åringar, som inte omfattades av distansundervisning. Därtill verkar förekomsten av infektioner ha minskat på rätt samma sätt bland föräldrar till barn i åldern 13—15 år som bland föräldrar till barn i åldern 16—18 år. Resultaten ger inte några tydliga bevis på att uttryckligen övergången till distansundervisning på andra stadiet i betydlig grad skulle ha minskat coronainfektionerna bland unga. Å andra sidan är det också möjligt att distansundervisningen hade en indirekt inverkan på infektionerna hos 13—15-åringar, och man kunde inte direkt dra några slutsatser om distansundervisningens konsekvenser genom en jämförelse av grupperna.
Stöd för inlärning och skolgång och elevvård
Undervisningen med hjälp av distansförbindelser under vårens tillämpningsförordning ökade behovet av stöd för inlärning. Enligt konsekvensbedömningarna var ordnandet av stöd för inlärning och elevvård polariserat i förhållande till behovet när det gäller undervisningen med hjälp av distansförbindelser.
Under exceptionella undervisningsarrangemang har eleverna rätt till elevvårdstjänster och stöd för inlärning och skolgång enligt lagen. Möten med exempelvis en psykolog eller kurator kan ordnas tryggt också på distans.
Undantagsförhållandena har enligt olika utredningar och undersökningar haft konsekvenser för barns och ungas välbefinnande och psykiska hälsa. Enligt Åbo universitets undersökning om skolelevernas coronavår upplevde en betydligt större andel av de unga i årskurs 8—9 måttlig eller svår ångest under våren jämfört med enkäten om skolhälsa 2019 (20,5 %, ett år tidigare 12,9 %). De som upplevde att det var svårt att kontakta läraren under perioden med distansundervisning upplevde ännu mer ångest än vad som beskrivits ovan (33,5 %). Också yrkespersoner är oroliga för barns, ungas och familjers välbefinnande. En femtedel av de skolhälsovårdare och skolläkare som deltog i Institutet för hälsa och välfärds utredning bedömde att deras oro för barns och ungas välbefinnande är betydligt större än ett år tidigare. Av rådgivningspersonalen bedömde 59—90 % att familjernas ekonomiska svårigheter, ensamheten och otryggheten, svårigheterna i föräldraskapet samt parrelationsproblemen och problemen med den psykiska hälsan hade ökat betydligt jämfört med 2019. Oron över barnens, de ungas och familjernas situation har ökat också inom socialservicen för barnfamiljer och inom barnskyddet. Av aktörerna bedömde 44—65 % att familjernas ekonomiska svårigheter, psykiska problem, svårigheter i föräldraskapet, symtom bland barn och unga samt ensamheten och otryggheten ökat betydligt jämfört med hösten 2019.
Under distansstudierna förstärktes problem som redan tidigare identifierats, såsom tillgången till elev- och studerandevård och kvaliteten på den. Enligt resultaten från den riksomfattande uppföljningsenkät om elevvårdstjänster som Institutet för hälsa och välfärd och Utbildningsstyrelsen genomförde ansåg alla yrkesgrupper att tillgången till hjälp och stöd från elevvårdstjänsterna försämrades klart under distansundervisningsperioden våren 2020. Samtidigt försvagades elevhälsans samarbete inom skolan och med tjänster utanför skolan. På våren fanns det allt mindre stöd och hjälp för elevernas och familjernas ökande behov, vilket sannolikt har lett till att problemen för en del har blivit värre och mer långvariga. Epidemin förändrade snabbt arbetet inom hälso- och sjukvården och skolhälsovårdare och skolläkare överfördes till andra arbetsuppgifter och utbildning. När höstterminen inleddes var resurserna inom elevvårdstjänsterna klart bättre än på våren och sommaren. Ändå rapporterade var tionde hälsovårdare fortfarande att de gjort en mindre arbetsinsats än vanligt inom skolhälsovården. För en del barn och unga är problemen allvarligare än tidigare och kräver en större arbetsinsats från tjänsterna.
I regionförvaltningsverkets och undervisnings- och kulturministeriets kommunenkät utreddes i oktober 2020 behovet av och tillgången till elevvårdstjänster. Enkäten besvarades av sammanlagt 206 kommuner och 28 privata utbildningsanordnare. Av enkäten framgick att behovet av elevvårdstjänster i synnerhet i fråga om kuratorstjänster hade ökat i en stor del av kommunerna under coronavirusepidemin. Sammanlagt 67 procent av respondenterna bedömde att behovet av kuratorstjänster ökat eller ökat betydligt jämfört med tidigare höstar. I fråga om psykologtjänster var motsvarande siffra 53 procent, i fråga om hälsovårdartjänster 47 procent och i fråga om läkartjänster 28 procent. I enkätsvaren lyftes bland annat fram elevernas erfarenheter av otrygghet, behovet av vuxnas närvaro och den ökade frånvaron. I och med att de individuella behoven ökade framkom också oro över bristen på resurser för det gemensamma elevvårdsarbetet och det förebyggande arbetet. Den ökade frånvaron ansågs också ha ökat behovet av multiprofessionellt elevvårdsarbete. När man frågade om elevvårdstjänsterna var tillräckliga i förhållande till behovet var tillgången till läkar- och psykologtjänster svagast: 58 procent bedömde att psykologtjänsterna var högst på en måttlig nivå, medan motsvarande siffra för läkartjänsterna var 56 procent. Av dem som svarade bedömde 74 procent att tillgången till kuratorstjänster var åtminstone god, 76 procent ansåg att tillgången till hälsovårdartjänster var åtminstone god.
Enligt Karvis utvärdering måste särskild uppmärksamhet fästas vid elevernas välbefinnande och psykiska belastning. En del elever upplever belastning och oförmåga att studera under exceptionella undervisningsarrangemang. Under distansundervisningen är tröskeln för att begära hjälp högre för vissa elever eller så upplevs det som svårt. Samtidigt har undervisnings- och handledningspersonalen upplevt att växelverkan med eleverna är klart svårare under undantagsförhållandena än under normala förhållanden, vilket försvagar personalens möjligheter att stödja elevernas samhörighet och välbefinnande.
Coronaarbetsgruppen för barnstrategin har granskat barns rättigheter och välbefinnande i eftervården av coronaepidemin. Arbetsgruppen anser att det är oroande hur djupt den långdragna krisen påverkar välbefinnandet hos de barn, unga och familjer som redan före krisen var i en svagare ställning. Därtill kan krisens konsekvenser vara mycket långvariga. Enligt arbetsgruppen bör konsekvenserna av krisen följas upp långsiktigt och man bör se till att det finns tillräckliga resurser för att trygga barns, ungas och familjers välfärd.
Ett klart behov av att stärka åtgärderna för stöd för inlärning och elevvård för att säkerställa lärandet och välbefinnandet samt jämlikheten har lyfts fram som de viktigaste konsekvenserna av undantagsförhållandena under våren 2020 i regionförvaltningsverkets och undervisnings- och kulturministeriets kommunenkät. Enligt uppgifter från kommunerna hade distansundervisningen visat sig vara svårast för elever som också i närundervisningen behöver mycket handledning. I oktober 2020 och april 2021 gjordes en utredning riktad till utbildningsanordnare om tillgången till olika former av stöd för inlärning i förhållande till behovet. Resultaten visar att stöd för inlärning i huvudsak kunde ordnas bra eller måttligt i förhållande till behovet under hösten 2020. En stor del (89 %) av anordnarna bedömde att stödundervisningens tillräcklighet var bra eller mycket bra med tanke på behovet. Däremot bedömde över hälften av respondenterna (52 %) att stödet från parallellärare under lektionen fanns att tillgå högst måttligt i förhållande till behovet. I många av svaren uttrycktes uppskattning för de coronaunderstöd för förskoleundervisning och grundläggande utbildning som undervisnings- och kulturministeriet delade ut i juli 2020. Genom understödet hade skolan fått nya resurser som kunde riktas till dem som behövde stöd. Å andra sidan finns det inte tillräckligt med resurser överallt trots understöden. Enligt uppgifter från april 2021 verkar tillgången till stöd för inlärning delvis ha försvagats. Nu bedömer endast cirka en tredjedel av respondenterna att stödundervisningens tillräcklighet är åtminstone bra. Andelen minskade betydligt från oktober 2020. Behovet av stöd har ökat också bland annat på grund av psykiska symptom. Följande tabell beskriver tillgången till olika former av stöd för lärande för att fylla luckor i lärandet till följd av coronaepidemin.
Tabell 2. Utbildningsanordnarnas bedömning av tillgången till olika former av stöd för inlärning i april 2021 (n=199 kommuner, 38 privata utbildningsanordnare)
| Mycket bra i förhållande till behovet | Bra i förhållande till behovet | Måttligt i förhållande till behovet | Dåligt i förhållande till behovet | Mycket dåligt i förhållande till behovet | Vi erbjuder inte tjänsten i fråga |
Stödundervisning | 5 % | 26 % | 47 % | 10 % | | 12 % |
Stöd från en parallellärare under lektionen | 10 % | 42 % | 44 % | 3 % | | 1 % |
Stöd från en handledare under lektionen | 4 % | 39 % | 46 % | 7 % | 2 % | 2 % |
Stöd från en speciallärare med bred kompetens under lektionen | 8 % | 46 % | 34 % | 8 % | 2 % | 2 % |
Smågruppsundervisning eller individuell undervisning på deltid som ges av en speciallärare med bred kompetens | 5 % | 20 % | 30 % | 14 % | 3 % | 28 % |
Stöd från ungdomsarbetare eller andra vuxna som inte är lärare under lektionen | 29 % | 56 % | 14 % | | | 1 % |
4.2.3
Konsekvenser för myndigheterna
Propositionen inverkar på kommunernas ordnande och planering av undervisningen inom undervisningsförvaltningen under läsåret 2021—2022. Vid planeringen av läsåret ska utbildningsanordnaren bedöma olika verksamhetsmodeller för det fall att man blir tvungen att övergå till exceptionella undervisningsarrangemang. Detta medför administrativt arbete för bildningsväsendets och skolornas ledning, om man i undervisningen blir tvungen att övergå till exceptionella undervisningsarrangemang. För att ordna undervisningen ska man i utbildningsväsendet exempelvis utarbeta allmänna riktlinjer om hur och på vilka sätt distansundervisning, närundervisning, stöd för inlärning och skolgång, förmåner och elevvård ordnas. Också kommunikationen och en intensifiering av samarbetet bör planeras. Propositionen förutsätter också att samarbetet intensifieras med de lokala och regionala smittskyddsmyndigheterna. Undervisningsarrangemangen och åtgärderna antecknas i utbildningsanordnarens årsplan och i den skolspecifika elevvårdsplanen.
Exceptionella undervisningsarrangemang genomförs i praktiken alltid som distansundervisning. Detta minskar behovet av skoltransporter. Å andra sidan kan extra arbete orsakas av transport av måltider hem till eleverna samt exempelvis av tillredning och packning av luncher för hela veckan. Rektorernas arbetsbörda ökas av behovet att fatta elevspecifika beslut enligt 18 § i lagen om grundläggande utbildning. I och med att vaccinationstäckningen ökar under läsåret 2021—2022 kan det dock antas att man i mindre utsträckning än under innevarande läsår blir tvungen att använda sig av distansundervisningsarrangemang.
En eventuell övergång till exceptionella undervisningsarrangemang kan också anses inverka på undervisningspersonalens arbete. I enlighet med lagen om grundläggande utbildning har undervisningen och stödet för inlärning hittills genomförts i form av närundervisning, och det har därför inte funnits något omfattande behov av digitala inlärningsmiljöer inom den grundläggande utbildningen före undantagsförhållandena våren 2020.
I en undersökning som gjordes av forskningsenheten TRIM vid Tammerfors universitet och Suomen eOppimiskeskus granskades hur skolgången framskred under coronaepidemin ur tutorlärarnas synvinkel. I undersökningen deltog cirka 340 tutorlärare i november-december 2020. Enligt resultaten gav distansundervisningsperioden våren 2020 upphov till ett stort kliv i lärarnas och elevernas digitala färdigheter. Både lärarnas och elevernas digitala kompetens hade ökat betydligt. Aktivt utnyttjande av elektroniska plattformar som en del av undervisningen hade ökat klart efter undantagsförhållandena våren 2020. Även digitala material hade börjat utnyttjas i högre grad i undervisningen. Digitaliseringen utnyttjades mer än tidigare och upplevdes som ett bra tillvägagångssätt. Lärarna hade lärt sig att dela med sig av sina egna material med hjälp av elektroniska plattformar och att utnyttja befintliga material. Enligt uppskattning används digitala inlärningsmiljöer minst dagligen i nästan 90 procent av skolorna. Av tutorernas svar framgick dock också behovet av att stärka lärarnas tekniska färdigheter och utveckla den digitala pedagogiken. Lärarnas färdigheter är fortfarande mycket varierande. En del lärare kan utnyttja digitala resurser smidigt som en del av den egna undervisningen, men en del behöver fortfarande övning även i fråga om grundläggande färdigheter.
I fråga om olika läroämnen hade distansundervisningen enligt resultaten lyckats bäst i matematiken under våren 2020. 88 procent av de tutorlärare som besvarade enkäten ansåg att matematiken var åtminstone ganska lyckad. 86 procent ansåg att modersmålet och litteraturen var åtminstone ganska lyckade och 85 procent hade samma bedömning i fråga om biologi, geografi och miljökunskap. Enligt bedömningen var de ämnen som var svårast att undervisa på distans konst- och färdighetsämnen, varav de tre svåraste var handarbete (50 % av svaren ganska eller mycket dåligt), musik (38 % ganska eller mycket dåligt) och gymnastik (35 % ganska eller mycket dåligt). Enligt Karvis bedömning upplevde eleverna att distansstudier var lättare än normal närundervisning i fråga om gymnastik, engelska eller något annat främmande språk samt historia och samhällslära. Distansstudierna upplevdes som svårast i det andra inhemska språket (svenska eller finska) samt i matematik. Över hälften av respondenterna ansåg att det var mycket eller något svårare att studera matematik under distansundervisningsperioden. Enligt eleverna fanns det minst skillnader mellan distansundervisning och normal undervisning i fråga om studier i engelska eller andra språk, bildkonst samt modersmål och litteratur.
I en undersökning som leddes av professor Salmela-Aro granskades lärarnas och rektorernas välbefinnande i arbetet under våren 2020. Jämfört med tidigare undersökningar av samma yrkesgrupper upplevde rektorerna mindre entusiasm och lärarna mer trötthet än under tidigare år. Drygt en tredjedel av lärarna och en tredjedel av rektorerna upplevde högt engagemang i arbetet och en låg nivå av utbrändhet även under specialarrangemangen under våren 2020, men coronavåren och specialarrangemangen inom undervisningen hade ökat risken för utbrändhet särskilt bland lärare och minskat rektorernas entusiasm i arbetet. Enligt resultaten var 42 procent av lärarna entusiastiska, 11 procent entusiastiska men utmattade, 37 procent riskerade utmattning och 10 procent var svårt utmattade. Av rektorerna var 36 procent entusiastiska, 46 procent riskerade utmattning och 18 procent var utmattade. Sannolikheten för att höra till de utmattade grupperna ökades bland annat av stress till följd av covid-19-pandemin, erfarenhet av en mindre lyckad övergång till distansundervisning i hemmen, erfarenhet av egna svaga digitala färdigheter samt lärarnas erfarenhet av en mindre lyckad övergång till distansundervisning i hela skolan och av att eleverna har sämre digitala färdigheter.
I en undersökning som gjordes av Vasa universitet utreddes hur yrkespersoner inom undervisningssektorn upplevde distansarbetet under våren 2020. I undersökningen deltog cirka 1 350 personer, av vilka de flesta var från grundskolor. Många rapporterade att samhörigheten ökat under coronakrisen och upplevde att de på många sätt klarat av sitt arbete väl. Å andra sidan betonades också bristen på människokontakter och ensamheten. Yrkespersoner inom undervisningssektorn uppskattade det förtroende för deras yrkesskicklighet och omdöme som visades under de föränderliga förhållandena. Organisationerna och i synnerhet de närmaste cheferna hade enligt respondenternas bedömningar klarat sig bra också när det gällde snabba förändringar och ledningen av dem. Trots den ökade arbetsbördan, de nya kompetenskraven och de utmanande förhållandena våren 2020 upplevde yrkespersoner inom undervisningssektorn att de har klarat sig bra på många sätt. Respondenterna bedömde att de har klarat sina arbetsuppgifter bra och att de har uppfyllt de krav och förväntningar som ställts på dem.
Arbetsmängden och kompetenskraven för yrkespersoner inom undervisningssektorn ökade dock under våren 2020, vilket också återspeglades i ett ökat antal arbetstimmar per vecka. Arbetstiden ökade i genomsnitt med nästan sex och en halv timme i veckan. Majoriteten av respondenterna (69 %) rapporterade att antalet veckotimmar i anslutning till olika undervisningsuppgifter hade ökat och hos nästan en fjärdedel hade arbetsmängden ökat med över 10 timmar. Av dem som utför undervisningsarbete rapporterade 23 procent att veckotimmarna var oförändrade och färre än 9 procent uppgav att de hade minskat. Vid jämförelse av konsekvenserna av coronakrisen och distansundervisningen för olika yrkesgrupper utgjorde i synnerhet klasslärarna samt ämneslärarna i grundskolan och gymnasiet en egen grupp, vars svar visade hur belastande arbetet var. De upplevde sitt arbete som mer belastande och utmanande samt mindre självständigt än genomsnittet. Detta återspeglades som erfarenheter av stress och utmattning samt i ett lågt engagemang i arbetet. De rapporterade också den svagaste balansen mellan arbete och privatliv samt över huvud taget det största missnöjet med distansarbete. På skalan 1—5 var stressen bland yrkespersoner inom undervisningssektorn i sin helhet något högre än medelnivån (mv 3,16). Mest stress upplevdes på basis av medelvärdet av grundskolans ämneslärare (mv 3,32) och klasslärare (mv 3,29). Betraktat enligt elevantalet ökade stressnivån när antalet elever ökade.
Enligt Tammerfors universitets och Helsingfors universitets undersökning avvek stressnivån hos lärare och rektorer under hösten inte väsentligt från situationen under undantagsförhållandena våren 2020. Cirka tio procent av respondenterna upplevde ingen stress alls eller upplevde väldigt mycket stress. Ungefär en tredjedel upplevde ganska mycket eller väldigt mycket stress. Hösten 2020 tillfrågades lärarna om hur stressnivån har förändrats jämfört med vårens undantagsperiod. En tredjedel av respondenterna uppgav att stressnivån har ökat, en fjärdedel att den har hållit sig på ungefär samma nivå och 40 procent att stressnivån har sjunkit. När det frågades om återhämtningen efter arbetsdagen från den belastning som arbetet orsakar upplevde cirka tio procent av respondenterna att de återhämtat sig dåligt och motsvarande andel hade återhämtat sig bra. Ungefär en tredjedel upplevde att de återhämtat sig dåligt eller ganska dåligt från den belastning som arbetet orsakar.
Över hälften av undervisnings- och handledningspersonalen inom den grundläggande utbildningen som deltog i Karvis utvärdering upplevde att de fått stöd i anslutning till sitt eget välbefinnande samt till distansundervisningen och -handledningen av arbetsgivaren under undantagsförhållandena. En del av respondenterna hade dock inte fått stöd och anvisningar för användningen av utrustning och programvara eller anvisningar för ordnande av lektioner på distans.
4.2.4
Samhälleliga konsekvenser
Rätten till utbildning ses som en mycket viktig metod för att stärka barnens delaktighet och integration i samhället. Detta gäller särskilt barn i en svagare socioekonomisk ställning. Rätten till utbildning har också en väsentlig roll när det gäller att säkerställa att barn har möjlighet att skaffa sig de kunskaper och färdigheter som behövs i livet för att kunna etablera sig i arbetslivet.
Internationella jämförelser vittnar om den starka koppling som utbildning och kompetens har med både nationalekonomin och individernas inkomstnivå, hälsa, välbefinnande och samhälleliga delaktighet. Under de senaste åren har nationella och internationella utvärderingar av inlärningsresultaten visat att inlärningsresultaten för elever som avslutar den grundläggande utbildningen har sjunkit betydligt, att de negativa attityderna mot studier har ökat och att skillnaderna i kunskaper mellan könen har ökat. Eftersom de socioekonomiska faktorernas betydelse för kunskapsskillnaderna har ökat kraftigt i Finland, bör detta beaktas också under exceptionella undervisningsarrangemang.
Antagandet är att de restriktioner som följer av epidemin begränsar barnens rätt att få utbildning och undervisning och på så sätt bidrar till den ökande ojämlikheten. Globalt sett är barnens rätt att få undervisning starkt beroende av statens förmåga att se till att undervisningen ordnas med hjälp av distansundervisning under de exceptionella förhållandena. Enligt preliminära uppgifter som OECD samlat in hör Finland till de främsta länderna i världen när det gäller säkerställandet av barns rätt att få undervisning. Det finns dock inte någon internationell norm, definition eller något annat samarbete när det gäller distansundervisning eller undervisning med hjälp av distansförbindelser, utan ett internationellt samarbete om detta ärende och en diskussion om sätten att sköta kvalitetsledningen håller nu på att inledas. Inom en snabb tidtabell håller man också på att ta fram internationell och nationell forskning inom utbildning och fostran, genom vilken man följer upp hur restriktionerna för att begränsa coronaviruset påverkar genomförandet av undervisningen och utbildningen.
Betydelsen av elevernas familjebakgrund framhävs i undervisning med hjälp av distansförbindelser. Med tanke på lärandet ansågs det dock vara ett problem att familjerna har varierande beredskap att stöda elevernas skolgång. Oron för i synnerhet de elever som man oroade sig för redan före undantagsförhållandena hade ökat. Därför kan den ökande samhälleliga ojämlikheten och utslagningen från utbildningen ytterligare stärkas. I distansundervisning har eleverna olika förutsättningar att få stöd för undervisningen av vårdnadshavarna. Även elever och vårdnadshavare med ett främmande språk som modersmål har mer begränsade möjligheter att få och ge stöd. En del föräldrar har haft möjlighet att arbeta på distans och stöda barnets skolgång. Detta är dock inte möjligt för alla föräldrar, och därför har man strävat efter att bevara rätten till närundervisning för elever som har ett stort behov av närundervisning.
Det ovan nämnda föranleder ett behov av att försöka trygga varje barns rätt till grundläggande utbildning även i en situation med en smittsam sjukdom. I Finland har man i det rådande smittläget strävat efter att trygga rätten till grundläggande utbildning i så full utsträckning som möjligt genom tillämpningsförordningarna som utfärdades med stöd av beredskapslagen och genom temporär lagstiftning. I regleringen har man beaktat elever i den mest sårbara ställningen samt rätten till stöd och studiesociala förmåner, vilket syftar till att förebygga ojämlik utveckling i samhället.
I och med att vaccinationstäckningen ökar under läsåret 2021—2022 kommer det sannolikt att förekomma färre exponeringssituationer i skolan än för närvarande. Antagligen blir man tvungen att övergå till distansundervisningsarrangemang i mindre utsträckning än under innevarande läsår.