Regeringens proposition

Ett fullskaligt deltagande i samarbete som är förenligt med de finska utrikes- och säkerhetspolitiska riktlinjerna och med de internationella förpliktelserna, i synnerhet för att verkställa EU:s solidaritetsklausul och klausul om ömsesidigt bistånd, förutsätter att i den finska lagstiftningen ingår de bestämmelser som behövs om lämnande och mottagande av bistånd samt om annan internationell verksamhet. 

Enligt EU:s solidaritetsklausul tar unionen i bruk alla till buds stående medel för att lämna en medlemsstat bistånd på begäran av dess politiska organ. Enligt den deklaration som gäller klausulen har en medlemsstat rätt att välja de ändamålsenligaste metoderna för att uppfylla sin solidaritet. I klausulen om ömsesidigt bistånd nämns medlemsstaternas skyldighet att lämna bistånd med alla metoder de har till sitt förfogande. 

Målet med propositionen är att göra nödvändiga ändringar i den lagstiftning som gäller försvarsministeriets verksamhetsområde så att Finland fullt ut kan delta i samarbete som är förenligt med Finlands internationella förpliktelser samt i situationer där bistånd lämnas och tas emot på försvarsministeriets förvaltningsområde. 

I den arbetsgrupp som tillsattes av utrikesministeriet för att bedöma behoven av ändring i den lagstiftning som anknyter till krishantering och annat internationellt samarbete (Betänkande av arbetsgruppen för förändringsbehov av lagstiftning som anknyter till krishantering och annat internationellt samarbete, Utrikesministeriets publikationer 11/2014) behandlades tre alternativ att besluta om internationellt bistånd. Två av alternativen gällde stiftande av en speciallag om den högsta statsledningens beslutsförfarande (en s.k. omfattande speciallag och en snävare speciallag). Enligt det tredje alternativet skulle det inte föreskrivas särskilt om statens högsta lednings beslutsfattande, utan beslutsfattandet skulle grunda sig på den sektoriella lagstiftningen. Av alternativen skulle den omfattande speciallagen lämpa sig för beslut om att ge eller begära bistånd i viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor och i frågor som har stor bärvidd eller är principiellt viktiga. Den snävare speciallagen skulle lämpa sig för beslut som gäller att ge eller begära bistånd i viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Som ett tredje alternativ togs upp att de sektoriella bestämmelserna, framför allt bestämmelserna i räddningslagen, polislagen, gränsbevakningslagen och lagen om försvarsmakten, skulle kompletteras i fråga om beslut om att ge eller begära bistånd. Med alla alternativ sammanhängde ett behov att komplettera också den sektoriella lagstiftningen. 

För den fortsatta beredningen valdes en speciallag, vars tillämpningsområde preciserades så att det täcker biståndssituationer om vilka föreskrivs separat. Utöver speciallagen stannade man för att de sektoriella bestämmelserna kompletteras på så sätt att lämnande och mottagande av bistånd också materialrättsligt är möjligt. 

Lagstiftning gällande Försvarsmaktens deltagande i lämnandet av bistånd och i annan internationell verksamhet bedömdes bli bäst genomförd genom att lagen om försvarsmakten ändras. Den lagen gäller ju också annars Försvarsmaktens verksamhet och i den ingår redan bestämmelser om att Försvarsmakten kan delta i lämnandet av bistånd till en annan stat genom att stöda en annan finsk myndighet. Övriga alternativ som togs upp var att föreskriva om saken i en speciallag som nämns ovan, i lagen om militär krishantering eller helt separat. Man beslöt emellertid vid beredningen att avgränsa speciallagen så att den gäller endast beslutsfattandet, och syftet var inte att i den ta in bestämmelser om lämnande och mottagande av internationellt bistånd inom olika förvaltningsområden. Det ansågs mest naturligt att lagen om militär krishantering ska gälla endast den verksamhet som avses i den.  

I fråga om gränsbevakningslagen har en sådan lagstiftningslösning omfattats där om befogenheter och rätt att använda maktmedel för medlemmar i en europeisk gränsinsatsenhet, som sänts till Finland till följd av en begäran från Finland, och för gästande tjänstemän som deltar i gemensamma insatser och pilotprojekt i Finland har föreskrivits i 35 a § i gränsbevakningslagen. Det bedömdes att en lagstiftningslösning av samma typ är möjlig också vad gäller en annan stats militära resurser, vilket skulle innebära att om dessa ska föreskrivas i lagen om försvarsmakten. Andra alternativ var, såsom det har konstaterats ovan, att om saken föreskrivs i en separat lag som gäller beslutsfattande, i lagen om militär krishantering, eller helt separat. 

Enligt propositionen ska bestämmelserna om internationell verksamhet i lagen om försvarsmakten, territorialövervakningslagen och värnpliktslagen justeras och kompletteras så att Finland effektivt kan delta i internationellt samarbete samt vara med och lämna och ta emot internationellt bistånd.  

Det föreslås att Försvarsmaktens uppgifter, om vilka föreskrivs i lagen om försvarsmakten, ska ändras så att deltagande i lämnandet av internationellt bistånd till en annan stat, till Europeiska unionen eller till en internationell organisation samt deltagande i annan internationell verksamhet blir möjligt mera vidsträckt än i dagens läge. I gällande lag har deltagandet i lämnandet av bistånd till en annan stat begränsats till att gälla stödjande av andra finska myndigheter i händelse av en terroristattack, en naturkatastrof, storolycka eller en annan jämförbar händelse. I propositionen föreslås det att dessa begränsningar ska slopas. 

Det föreslås vidare att i lagen ska tas in bestämmelser om mottagande av internationellt bistånd. I propositionen föreslås det att försvarsministeriet, efter att ha hört utrikesministeriet, ska kunna begära internationellt bistånd inom Försvarsmaktens verksamhetsområde, om inget annat föreskrivs i det förslag till lag om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd som ingår i regeringens proposition (RP 72/2016 rd), som behandlas i riksdagen just nu. Befogenheten och rätten att använda maktmedel för en styrka eller en enskild militärperson som lämnar bistånd ska fastslås i enlighet med finsk lagstiftning och beslutet om bistånd. 

Det föreslås att Försvarsmaktens deltagande i lämnandet av internationellt bistånd genom stöd till en annan finsk myndighet ska ändras så att de begränsningar som finns i lagen och gäller lämnandet av bistånd genom materiel, utrustning eller sakkunnigbistånd ska slopas. När bistånd lämnas ska man i fortsättningen också ha rätt att använda maktmedel. Befogenheten att utföra uppgifterna och rätten att använda maktmedel för den personal som är med och lämnar bistånd ska fastslås i enlighet med den andra finska myndighetens begäran och de befogenheter den anvisar. 

I propositionen föreslås vidare att det ska föreskrivas om Försvarsmaktens deltagande i lämnandet av internationellt bistånd och i annan internationell verksamhet utan att det är fråga om att stödja en annan finsk myndighet. Personalens behörighet att utföra uppdraget samt rätt att använda maktmedel som är nödvändiga med tanke på uppdraget ska grunda sig på internationell rätt och på det som den som begär bistånd fastslår. Beslutet om deltagande i lämnandet av internationellt bistånd och i annan internationell verksamhet ska fattas av försvarsministeriet efter att det har hört utrikesministeriet, om inget annat föreskrivs i den föreslagna lagen om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd. 

I propositionen föreslås det att Försvarsmaktens personal som deltar i lämnandet av internationellt bistånd eller i annan internationell verksamhet ska stå i ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till försvarsmakten. I första hand ska det vara frågan om personal som har förbundit sig vid Försvarsmaktens internationella verksamhet. På personalen ska den nya lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag tillämpas. Ifall de ändringar som föreslås i lagen om försvarsmakten träder i kraft innan lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag gör det, ska personalens försäkringsskydd skötas med avtal under den mellanliggande tiden. 

Reservister som är intresserade av att delta i lämnandet av internationellt bistånd och i annan internationell verksamhet ska också kunna tas i ett tidsbundet tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till Försvarsmakten. Då ska de ha rätt att återgå till sitt tidigare arbetsavtals- eller tjänsteförhållande när uppdraget är utfört. 

Det föreslås också att i lagen om försvarsmakten ska tas in en ny bestämmelse om att genom en förordning av statsrådet ska det kunna föreskrivas om tillämpningen av vissa avtal som gäller styrkors status för att de internationella förpliktelserna ska kunna sättas i kraft. 

Det föreslås att värnpliktslagen ska ändras så att en värnpliktig som fullgör beväringstjänst eller deltar i en repetitionsövning ska kunna förordnas till kortvarig tjänstgöring utomlands, om han deltar i lämnandet av internationellt bistånd eller i annan internationell verksamhet i enlighet med sitt uttryckliga samtycke. Då ska också på dem tillämpas den nya lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag, som bereds vid social- och hälsovårdsministeriet. De värnpliktiga som tjänstgör ska fortsättningsvis inte få delta i uppdrag som kräver användning av vapenmakt eller andra motsvarande farliga uppdrag. 

Det föreslås att territorialövervakningslagen ska ändras så att man för territorialövervakning ska kunna begära stöd av militärmyndigheten i en annan stat. Försvarsmakten ska till militärmyndigheten i en annan stat kunna föra fram en begäran om ett uppdrag eller vidta andra åtgärder som gäller verkställandet av beslutet. 

Vidare föreslås det i propositionen att begreppet militära maktmedel, som används inom försvarsförvaltningens sektor, ska förenhetligas. Begreppet militära maktmedel i lagen om försvarsmakten ska användas som definition. Enligt det ska med militära maktmedel avses användning av en militärpersons personliga vapen och kraftigare vapenmakt än detta. I territorialövervakningslagen ska definitionen på militära maktmedel slopas och det ska definieras mera exakt vad som avses med maktmedel i dessa lagar. Motsvarande ändringar har man för avsikt att göra också i lagen om försvarsmaktens handräckning till polisen och i gränsbevakningslagen. 

Faktiska ekonomiska konsekvenser orsakas av planeringen av verksamheten och av beredskapen inför den samt av de beslut i varje enskilt fall som gäller deltagande i lämnandet av internationellt bistånd eller annan internationell verksamhet eller av Finlands beslut att begära bistånd av en annan stat, EU eller en internationell organisation. När beslut fattas om att delta i lämnandet av internationellt bistånd eller i annan internationell verksamhet orsakas de ekonomiska konsekvenserna framför allt av personalkostnader samt den specialutrustning som uppdraget och förhållandena eventuellt kräver eller av eventuell modifiering av existerande utrustning. Hur stora de ekonomiska konsekvenserna blir är beroende av vilken form och kvalitet biståndet har i varje enskild situation. 

När man bedömer kostnadsverkningarna uppgår de extra kostnaderna som baserar sig på tjänste- och arbetskollektivavtalet för en person under en tre veckors arbetsperiod till cirka 8 200 euro. Denna bedömning grundar sig på den genomsnittliga timlönen för personalen vid Försvarsmakten, en genomsnittlig utrikesdagpenning på 60 euro samt på de övertidsarbetsersättningar som ska betalas för arbetstimmarna under ett tvåskiftesarbete utan avbrott. Med undantag för utrikesdagpenningen ger motsvarande arbete inom landet upphov till samma kostnader. Till exempel de extra kostnaderna för en specialavdelning bestående av 30 personer, som är på uppdrag under fyra månader, uppgår i fråga om personalkostnaderna till cirka 1,3 miljoner euro. På motsvarande sätt uppgår de extra personalkostnaderna för en flygavdelning på 160 personer på uppdrag under två månader till cirka 3,5 miljoner euro. Kostnaderna ökar, om de reservister som hör till styrkan tas i ett tidsbundet tjänstgöringsförhållande. Tilläggskostnaden är i genomsnitt 3 400 euro i månaden per anställd reservist. Av personalen i exemplet ovan med en flygavdelning är cirka hälften reservister, vilkas lönekostnader under två månader vore cirka 550 000 euro. Vidare måste kostnaderna för materiel och utrustning beaktas. 

Om man i första hand använder styrkor som Finland anmält till krishanteringens styrkepool eller andra styrkor som Finland anmält för internationell verksamhet för sådana uppdrag som baserar sig på solidaritetsklausulen eller klausulen om ömsesidigt bistånd, ingår kostnaderna för utbildning av och övningar med styrkorna i Försvarsmaktens nuvarande omkostnader. Verksamheten ska huvudsakligen genomföras med Försvarsmaktens anställda samt genom att existerande materiel och utrustning används.  

De föreslagna ändringarna av författningarna har således i sig inga direkta kostnadsverkningar. I en situation där bistånd lämnas eller tas emot, ska försvarsministeriet dock vid behov föreslå extra anslag för att täcka utgifterna för sändandet av personal och styrkor samt för verksamheten. 

Med tanke på myndigheternas uppgifter och befogenheter skulle en mera exakt och täckande reglering än den nuvarande göra verksamheten klarare i situationer där det är fråga om internationellt samarbete samt om att lämna och ta emot bistånd. 

Propositionen har inga konsekvenser för den behörighetsfördelning som i lagen om statsrådet (175/2003) och i reglementet för statsrådet (262/2003) föreskrivs mellan statsrådets allmänna sammanträde och det behöriga ministeriet och inte heller för definitionen på vilket ministerium som är behörigt. 

Innehållet i det bistånd som ska lämnas är av betydelse med tanke på vilka konsekvenser som gäller för personalen. Om man för lämnande av bistånd i första hand kan använda sådan personal som förbundit sig till de styrkor som anmälts till krishanteringens styrkepool, kan man utnyttja den utbildning och beredskap som styrkan ges. 

I och med den föreslagna regleringen kan Försvarsmaktens internationella uppdrag öka. Eftersom Försvarsmaktens övriga verksamhet fortgår också under den tid som bistånd lämnas, kan lämnandet av bistånd dock ha tillfälliga konsekvenser för Försvarsmaktens verksamhet både på innehållet i arbetsuppgifterna och på arbetsmängden för den personal som tjänstgör här hemma. Man strävar efter att minska konsekvenserna för Försvarsmaktens övriga verksamhet genom att den personal som deltar i lämnandet av bistånd i mån av möjlighet byts ut t.ex. med en månads intervall. På detta sätt kan man också begränsa konsekvenserna för enskilda personer. 

Det att reservister vid behov ska kunna tas i ett tidsbundet tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till Försvarsmakten ökar tillfälligt antalet årsverken vid Försvarsmakten och organisationernas personalstyrka samt personalkostnaderna. 

De risker som eventuellt gäller personalens säkerhet beror på situationen och på arten av det bistånd som lämnas. De extremaste riskerna kan jämföras med riskerna i den militära krishanteringen. Detta beaktas genom att personalens försäkringsskydd förbättras. Dessutom ska bestämmelserna om arbetstidsskydd i tjänste- och arbetskollektivavtalen följas.  

Personalens och styrkornas juridiska status strävar man efter att trygga och ordna så att de baserar sig på antingen NATO/PfP SOFA eller på andra bilaterala eller multilaterala avtal. 

Propositionen förbättrar Finlands beredskap att lämna och ta emot internationellt bistånd och därmed att delta i det internationella samarbetet t.ex. vad gäller att hantera terrorism, naturkatastrofer och andra internationella störningssituationer. Propositionen ökar möjligheterna att mera vidsträckt än tidigare delta i de situationer gällande lämnande och mottagande av internationellt bistånd som förutsätts i och med den internationella utvecklingen. Förslaget förbättrar beredskapen att delta i lämnandet och mottagandet av internationellt bistånd som stöd för en annan finsk myndighet. 

I fråga om de reservister som ska tas i ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till Försvarsmakten innebär förslaget att med arbetsgivaren måste överenskommas om en tidsbunden övergång till ett anställningsförhållande hos Försvarsmakten. 

Utrikesministeriet tillsatte den 14 maj 2013 en arbetsgrupp för att bedöma behoven av ändringar i lagstiftningen om krishantering och annat internationellt samarbete utifrån skrivningarna i statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2012 (SRR 6/2012 rd). Som mål för arbetsgruppen ställdes att den med avseende på tillräcklighet och ändringsbehov skulle göra en täckande bedömning av Finlands nuvarande lagstiftning i syfte att Finland fullt ut ska kunna delta i internationell krishantering och i samarbete i enlighet med sina utrikes- och säkerhetspolitiska riktlinjer och internationella förpliktelser. I arbetsgruppen ingick representanter förutom för utrikesministeriet också för republikens presidents kansli, statsrådets kansli, justitieministeriet, inrikesministeriet, försvarsministeriet och huvudstaben. Arbetsgruppen avlät sitt betänkande (betänkande av Arbetsgruppen för förändringsbehov av lagstiftning som anknyter till krishantering och annat internationellt samarbete, Utrikesministeriets publikationer 11/2014) den 4 november 2014. Betänkandet innehöll ett förslag med formen av en regeringsproposition om ändring av lagen om militär krishantering och vissa andra lagar (RP 297/2014 rd – RSv 318/2014 rd). Regeringens proposition gavs till riksdagen i mars 2015 och lagarna trädde i kraft den 1 juni 2015 (576–578/2015). Betänkandet innehöll också den utvärdering som presenteras ovan i avsnitt 2.3 gällande lagstiftningsalternativ om lämnandet av och begäran om internationellt bistånd.  

Utrikesministeriet tillsatte den 25 mars 2015 en arbetsgrupp för att fortgå med det arbete som den förra arbetsgruppen hade påbörjat och bereda lagstiftning med anknytning till lämnandet och mottagandet av internationellt bistånd. I arbetsgruppen fanns representanter för republikens presidents kansli, statsrådets kansli, utrikesministeriet, justitieministeriet, inrikesministeriet, försvarsministeriet samt social- och hälsovårdsministeriet. Enligt en riktlinje, som godkändes vid statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskotts och republikens presidents gemensamma möte den 26 januari 2015, var målet för arbetsgruppens arbete att bereda en separat lag utifrån den ovan nämnda arbetsgruppens betänkande. Målet med lagstiftningsprojektet var särskilt att nationellt verkställa förpliktelserna i enlighet med EU:s solidaritetsklausul och klausul om ömsesidigt bistånd och att säkerställa att Finland har ändamålsenlig beredskap till beslutsfattande vad gäller att lämna och ta emot bistånd. I lagstiftningsprojektet var det viktigt att försäkra sig om att man i de situationer som anknyter till lämnandet och mottagandet av bistånd kan agera snabbt och effektivt och att de mekanismer som skapats för detta inte äventyras. 

Enligt det beslut genom vilket den av utrikesministeriet ledda arbetsgruppen tillsattes kunde arbetsgruppen enligt behov tillsätta underarbetsgrupper t.ex. för fördragsfrågor samt för beredning av lagstiftning om territorialövervakningssamarbete, stödjande av en annan myndighet och användning av militära resurser i situationer med internationellt bistånd och annan sådan sektorvis lagstiftning som på ett väsentligt sätt anknyter till en separat lag. Enligt beslutet med vilket arbetsgruppen tillsattes skulle underarbetsgrupperna rapportera om sitt arbete till huvudarbetsgruppen och deras andelar skulle inbegripas i huvudarbetsgruppens betänkande.  

Vid försvarsministeriet inleddes sektorvis beredning. Också inrikesministeriet har berett de ändringar i lagstiftningen som behövs på ministeriets verksamhetsområde. Under beredningens gång upptäcktes det att mest ändamålsenligt vore att koncentrera de sektorvisa förslagen till ändringar av lagstiftningen i egna regeringspropositioner. Utkasten till sektorvisa regeringspropositioner har behandlats i utrikesministeriets arbetsgrupp samt bilateralt mellan försvarsministeriet och inrikesministeriet för att det skulle kunna säkerställas att propositionerna stämmer överens med varandra. Vidare hördes sakkunniga på fördragsrätt när propositionerna utarbetades. 

Försvarsministeriet sände propositionen på remiss till 31 instanser. Totalt 21 utlåtanden erhölls. 

Propositionen sändes på remiss till republikens presidents kansli, statsrådets kansli, utrikesministeriet, justitieministeriet, inrikesministeriet, finansministeriet, kommunikationsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, miljöministeriet, justitiekanslersämbetet, riksdagens justitieombudsmans kansli, Försvarsmaktens huvudstab, statens arbetsmarknadsverk, Finlands näringsliv, Upseeriliitto, Befälsförbundet, Underofficersförbundet, Maanpuolustuksen henkilökuntaliitto MPHL, Maanpuolustuksen teknisten toimihenkilöiden liitto MTTL, Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade JUKO, Löntagarorganisationen Pardia, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL, Reservistförbundet - Reservens underofficersförbund. Finlands reservofficersförbund, Finlands Fredsbevararförbund, Puolustusvoimien diplomi-insinöörit PVDI, Maanpuolustuksen insinöörit MPI, Elbranschens fackförbund, Metallarbetarförbundet, Finlands Maskinbefälsförbund samt Social- och hälsovårdens fackorganisation Tehy. Dessutom sändes utkastet till regeringsproposition till Ålands landskapsregering för kännedom. 

Utlåtanden gavs av utrikesministeriet, justitieministeriet, inrikesministeriet, finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, justitiekanslersämbetet, riksdagens justitieombudsmans kansli, Försvarsmaktens huvudstab, Finlands näringsliv, Upseeriliitto, Befälsförbundet, Underofficersförbundet, Maanpuolustuksen teknisten toimihenkilöiden liitto MTTL, JUKO, Pardia, Reservistförbundet - Reservens underofficersförbund, Finlands reservofficersförbund, Finlands Fredsbevararförbund, Puolustusvoimien Diplomi-insinöörit PVDI och Maanpuolustuksen insinöörit MPI. Miljöministeriet meddelade att det inte har något att anföra i ärendet. Ålands landskapsregering sände försvarsministeriet för kännedom det utlåtande som landskapsregeringen gett inrikesministeriet på revideringen av den lagstiftning som gäller ett utkast till regeringsproposition om lämnande och mottagande av internationellt bistånd på inrikesministeriets förvaltningsområde. 

Remissbegäran sattes också ut på försvarsministeriets webbplats på adressen www.defmin.fi och utgående från detta lämnade en privatperson in ett utlåtande på propositionsutkastet. 

Ärendet har behandlats och personalorganisationerna har hörts om lagförslagen i försvarsförvaltningens personalpolitiska samarbetsorgan den 15 februari 2016. Dessutom har personalorganisationerna ombetts komma med utlåtanden på lagförslagen. 

Vidare ordnades den 25 april 2016 på försvarsministeriet en hearing gällande ett tillägg som gjordes i 12 b § i lagförslag 1 efter att propositionen varit på remiss. Tillägget gällde rätten att återgå till sitt tidigare arbete för en reservist som anställts vid Försvarsmakten för den tid som ett uppdrag, som gäller lämnande av internationellt bistånd eller ett annat internationellt uppdrag, pågår. Till hearingen inbjöds Finlands näringsliv, Statens arbetsmarknadsverk, Kommunala arbetsmarknadsverket, Kyrkans arbetsmarknadsverk, Centralorganisationen för högutbildade i Finland AKAVA ry, Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, Reservistförbundet - Reservens underofficersförbund och Finlands Reservofficersförbund. På tillägget begärdes också ett utlåtande av arbets- och näringsministeriet. 

De ändringar som föreslås i lagen om försvarsmakten, territorialövervakningslagen och värnpliktslagen ansågs allmänt motiverade och nödvändiga och lagförslagen fick understöd. I utkasten till bestämmelser och i motiveringarna till regeringspropositionen föreslogs en del ändringar, och dem har man försökt beakta vid den fortsatta beredningen av propositionen. Mest kommenterades de frågor som anknyter till personalens ställning. 

Utrikesministeriet konstaterar att propositionsutkastet har behandlats i arbetsgruppen för beredning av lagstiftning i samband med lämnande och mottagande av internationellt bistånd, som leddes av utrikesministeriet. Propositionen har ett direkt samband med det betänkande som nämnda arbetsgrupp avlät den 12 februari 2016, och i vilket föreslås att en lag om beslutsfattandet vid lämnande av och begäran om internationellt bistånd ska stiftas. Utrikesministeriet anser att de förslag som ingår i försvarsministeriets proposition är nödvändiga för att lagstiftningshelheten ska fungera, och understöder förslaget. 

Justitieministeriet konstaterar att propositionsutkastet sammanhänger med det utkast till regeringsproposition med förslag till lag om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd som har beretts i en av utrikesministeriet tillsatt arbetsgrupp och att propositionsutkasten ska bedömas som en helhet. Enligt justitieministeriets uppfattning är de i sig ganska vida bestämmelserna, som föreslås i lagen om försvarsmakten och som gäller Försvarsmaktens internationella verksamhet, med beaktande av ovan nämnda reglering gällande beslutsfattandet godtagbara och förenliga med de krav som grundlagen ställer. Justitieministeriet anser emellertid att det är befogat att precisera 4 a § om begäran om bistånd och 12 § om lämnande av bistånd i lagen om försvarsmakten genom att begränsa dem till sådant bistånd som hör till Försvarsmaktens verksamhetsområde. Den föreslagna ändringen har gjorts i bestämmelseutkasten. I fråga om begäran om militärt bistånd anser justitieministeriet att detta är sammankopplat med statens suveränitet. Det väsentliga vid bedömningen av suveräniteten är att biståndet alltid ska grunda sig på en begäran av Finland och i betydande frågor ska beslutet om begäran fattas på åtgärd av de högsta statsorganen. Trots detta dryftar justitieministeriet huruvida begäran om bistånd borde regleras med mera exakta materiella förutsättningar. Justitieministeriet påtalar också att främmande styrkors verksamhet inte har underställts finsk militärledning, men att detta enligt motiveringarna inte heller tycks vara möjligt. Justitieministeriet konstaterar emellertid att till dessa delar kan 4 b § i den föreslagna lagen bli problematisk med tanke på 1 § i grundlagen. Med anledning av detta har särskilda aspekter som hänför sig till ledningsförhållandena beskrivits mera exakt i motiveringarna och dessutom har det uppmärksammats att beslutet om att begära bistånd alltid ska fattas på åtgärd av de högsta statsorganen uttryckligen för att säkerställa statens suveränitet. 

Inrikesministeriet anser det viktigt att Finland också på försvarsministeriets förvaltningsområde fullt ut kan begära och lämna internationellt bistånd. Den reglering som gäller detta ska dock inte få orsaka olägenhet eller fördunkla gällande nationella befogenheter. Enligt inrikesministeriets åsikt har en myndighet i en situation med internationellt bistånd inte vidare befogenheter än vad om dessa har föreskrivits nationellt. Inrikesministeriet konstaterar att varje förvaltningsområde är ansvarigt för lämnandet av och begäran om internationellt bistånd på sitt verksamhetsområde och vid behov kan övriga myndigheter ge den behöriga myndigheten stöd i denna uppgift. De situationer med internationellt bistånd som förekommer inom försvarsministeriets verksamhetsområde är enligt inrikesministeriet till sin art sådana att betydelsen av att lagstiftningen är exakt avgränsad framhävs. Detta bör beaktas i lagstiftningen och i den bör det exakt definieras vad som avses med internationellt bistånd som ska begäras och lämnas, en främmande stats militärpersoners behörighet samt behörigheten för de militärpersoner som Finland ska sända ut. Inrikesministeriet föreslår ändringar i punkterna i 2 § i lagen om försvarsmakten, vilka gäller Försvarsmaktens uppgifter. Dessa ändringar gäller uppgifternas ordningsföljd. Försvarsmaktens deltagande i lämnandet av internationellt bistånd och i annan internationell verksamhet har man dock velat hålla som en egen uppgiftspunkt i bestämmelsen för att betona dess betydelse. Inrikesministeriet föreslår också att paragraferna om lämnande av och begäran om bistånd ska preciseras så att biståndet ska höra till Försvarsmaktens verksamhetsområde. Denna ändring har gjorts.  

Inrikesministeriet anser att vid begäran om bistånd bör försvarsministeriet utöver utrikesministeriets också höra inrikesministeriets förvaltningsområde. Den egentliga bestämmelsen har inte ändrats till denna del, men motiveringarna har kompletterats. I den bestämmelse som gäller Försvarsmaktens deltagande i lämnandet av internationellt bistånd som stöd för andra finska myndigheter föreslår inrikesministeriet att det ska läggas till att utöver det behöriga ministeriet ska också en myndighet kunna begära stöd. Detta tillägg beror på ny reglering som föreslås i gränsbevakningslagen. Den föreslagna ändringen har gjorts. Inrikesministeriet har föreslagit att i motiveringarna i utkastet till regeringsproposition mera vidsträckt ska refereras den behörighet och rätt att använda maktmedel som grundar sig på internationell rätt. Till denna del hänvisas det i propositionsutkastet till den utredning som utrikesministeriet har gett riksdagens utrikesutskott den 24 augusti 2014 (UTP 13/2015 vp, Utrikesministeriets publikationer 8/2015) där de regler i den internationella rätten som gäller användning av maktmedel har retts ut närmare. Inrikesministeriet har uppmärksammat den bestämmelse som föreslås i 12 a § 2 mom. i lagförslag 1 och gäller Försvarsmaktens behörighet och användning av maktmedel när en annan finsk myndighet stöds vid lämnandet av internationellt bistånd. Inrikesministeriet anser att bestämmelsen tydligare ska stämma överens med de ändringar av polislagen och gränsbevakningslagen som ingår i en regeringsproposition om lämnande och mottagande av internationellt bistånd inom inrikesministeriets förvaltningsområde. Utgående från detta förtydligades formuleringen i bestämmelsen så att Försvarsmakten har behörighet att utföra uppgifter och rätt att använda maktmedel i enlighet med den behörighet som en annan finsk myndighet anvisar. 

Finansministeriet konstaterar att eftersom det enligt propositionen inte föreslås några ändringar i villkoren i anställningsförhållandet för statens personal, har finansministeriet till denna del inget att anmärka. Finansministeriet anser det dock viktigt att i arbetsavtalen för de personer som ska förordnas till internationella uppdrag enligt propositionen redan i rekryteringsfasen skrivs in tillräckligt exakt nämnda skyldighet och innehållet i den. På detta sätt kan tolkningsproblem och eventuella andra meningsskiljaktigheter om arbetsavtalsförhållandet undvikas. 

Social- och hälsovårdsministeriet anser att tillsammans med utrikesministeriets och inrikesministeriets lagprojekt förbättrar propositionsutkastet Finlands möjligheter att delta i lämnandet av internationellt bistånd och möjligheter att ta emot internationellt bistånd. 

Justitiekanslersämbetet konstaterar att den situation där den reglering som gäller myndigheternas internationella samarbete tillämpas, kompliceras av det att man samtidigt måste beakta eventuella internationella avtal samt sändarlandets och mottagarlandets nationella lagstiftning. När det föreskrivs om myndigheternas internationella uppdrag och befogenheter måste det också beaktas att de står i samklang med myndigheternas nationella uppdrag och befogenheter. Till följd av sakens natur torde det enligt justitiekanslersämbetet inte förutsättas riktigt lika stor exakthet och noggrann avgränsning av definieringen av uppgifter och befogenheter som sammanhänger med det militära försvaret som i fråga om regleringen av myndigheternas uppgifter och befogenheter under normala förhållanden. Å andra sidan kan man med de befogenheter som anknyter till det militära försvaret ingripa i rättigheterna och skyldigheterna för målpersonerna på ett mycket betydelsefullt sätt. Enligt justitiekanslersämbetet är det problematiskt att i de bestämmelser som föreslås i lagen om försvarsmakten inte fastslås förutsättningarna för att lämna eller begära bistånd, inte ens för vilka uppdrag Försvarsmakten ska kunna lämna eller ta emot bistånd. Detta gör det möjligt att avvika från militärmyndigheternas nationella uppdrag och befogenheter samt från den nationella befogenhetsfördelningen mellan civila och militära myndigheter när internationellt bistånd lämnas och tas emot. När propositionen färdigställdes, preciserades 4 a och 12 § i lagförslag 1 genom att de avgränsades till att gälla bistånd som hör till Försvarsmaktens verksamhetsområde. Justitiekanslersämbetet anser det också problematiskt att de bestämmelser som föreslås i lagen om försvarsmakten lämnar de lednings- och ansvarsförhållanden som sammanhänger med lämnande och mottagande av internationellt bistånd mycket öppna. I utkasten till bestämmelser har de uppgifter och befogenheter som gäller bistånd, med undantag av överensstämmelsen med folkrätten, inte begränsats, eftersom syftet är att bestämmelserna ska lämpa sig för situationer av flera slag. I de beslut som gäller bistånd i varje enskilt fall ska det fastslås vilka uppdrag och befogenheter som kommer i fråga. De motiveringar som gäller ledningsförhållanden har preciserats i propositionsutkastet. Med tanke på att lagstiftningen ska vara konsekvent anser justitiekanslersämbetet att det är motiverat att förenhetliga begreppet militära maktmedel. Dessutom har justitiekanslersämbetet kommit med vissa mera tekniska preciseringsförslag i utkasten till bestämmelser och dessa har gjorts. 

Riksdagens justitieombudsmans kansli har bedömt de förslag som kan vara av betydelse med tanke på laglighetsövervakningen av Försvarsmaktens förvaltningsområde. Riksdagens justitieombudsmans kansli konstaterar att när det är frågan om en situation som gäller lämnande av eller begäran om internationellt bistånd, som inte regleras på EU-nivå eller i internationella avtal som binder Finland, bör man granska lagstiftningen om bl.a. beslutsförfarandet, en främmande stats myndigheters befogenheter, användning av maktmedelsredskap och juridiska ställning när de agerar på finskt territorium och i motsvarande grad finska myndigheters när de agerar utomlands. I fråga om utländska myndigheter hänvisar riksdagens justitieombudsmans kansli till regleringen i gränsbevakningslagen och konstaterar att det vore motiverat att reda ut om de fullmakter som framgår av bestämmelsen i lagen om försvarsmakten och förutsättningarna för att använda dem borde preciseras till någon del. Riksdagens justitieombudsmans kansli påpekar också att sådana maktmedelsredskap som är förbjudna nationellt inte kan användas vid lämnandet eller mottagandet av bistånd. I sig anser riksdagens justitieombudsmans kansli det bra att om användningen av maktmedel har föreskrivits på ett sätt som motsvarar lagen om militär krishantering. Riksdagens justitieombudsmans kansli anser det viktigt att med beaktande av rättsskyddsaspekterna ska den författningsgrund som gäller de värnpliktigas rättigheter och skyldigheter vara så klar som möjligt. Riksdagens justitieombudsmans kansli uppmärksammar att den värnpliktiges samtycke till internationella uppdrag, som förutsätts i en bestämmelse i värnpliktslagen, bör vara frivilligt och äkta. Den värnpliktige bör förstå betydelsen av det samtycke han ger och vilka kosekvenser det har. Ett uppdrag bör vara exakt fastställt tidsmässigt och gällande sammansättningen. För alla militärpersoner som ska sändas ut på en insats bör det också i samband med utbildningen noggrant redas ut bl.a. frågor som gäller ansvaret vid insatsen. När propositionen färdigställdes, betonades dessa faktorer i detaljmotiveringen till lagförslag 3. Eftersom propositionsutkastet i betydande grad utvidgar möjligheten att förordna en beväring att delta i verksamhet utanför finskt territorium, anser riksdagens justitieombudsmans kansli att de motiveringar som gäller utkastets lagstiftningsordning ska kompletteras med tanke på de allmänna förutsättningarna för begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna och betydelsen av samtycke som en eventuellt i 9 § 3 mom. i grundlagen tryggad grundläggande rättighet. När propositionen färdigställdes gjordes en komplettering i Kap. 3 Förhållande till grundlagen och lagstiftningsordning. 

Huvudstaben anser att propositionsutkastet utgör en god och konsekvent grund för Försvarsmaktens lämnande av internationellt bistånd och annan internationell verksamhet. Huvudstaben konstaterar att det vore bra att ännu jämföra propositionsutkastet med lagen om militär krishantering för att försäkra sig om att bestämmelserna är förenliga med varandra. Detta har också gjorts när propositionen färdigställdes. 

Gällande personalen påpekade justitieministeriet, riksdagens justitieombudsmans kansli och personalorganisationerna att det inte ska förutsättas samtycke av Försvarsmaktens personal för lämnande av internationellt bistånd och annan internationell verksamhet. Mest koncentrerade sig personalorganisationernas utlåtanden på propositionens konsekvenser för personalens ställning och villkoren i anställningsförhållandet. Det förutsattes att för lämnande av internationellt bistånd och andra uppdrag inom den internationella verksamheten används endast personer som gett sitt samtycke till uppdragen och som har tillräcklig kompetens och erfarenhet. Om uppdragen emellertid ingår i ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till Försvarsmakten, förutsatte en del av organisationerna att i den situationen endast används sådana personer för uppdragen som trätt i tjänst efter att lagen trätt i kraft, och att av de personer som inlett sin tjänstgöring innan lagen trätt i kraft används endast sådana som har gett sitt samtycke till uppdragen. Enligt organisationernas åsikt kan förpliktelser som ingår i en tjänst och i arbetsuppgifter inte ändras genom arbetsgivarens ensidiga beslut medan ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande pågår.  

I fråga om villkoren för anställningsförhållandet i uppdrag som gäller lämnande av internationellt bistånd och andra internationella uppdrag förutsattes det att man kommer överens med de organisationer som representerar personalen. De villkor som grundar sig på tjänste- och arbetskollektivavtalen ansågs inte lämpa sig framför allt för uppdrag där man kan bli tvungen att använda militära maktmedel.  

Utgående från utlåtandena ändrades bestämmelseutkastet gällande personalen så att för uppdragen i första hand ska användas de av Försvarsmaktens personal som har förbundit sig till Försvarsmaktens internationella verksamhet. Dessutom har motiveringarna kompletterats till den del som gäller hur man försöker minimera de olägenheter som personalen orsakas och ersätta den ekonomiskt. I motiveringarna har man också försökt ta upp varför de nuvarande villkoren i tjänste- och tjänstgöringsförhållandet också lämpar sig för internationella uppdrag samt det att det i en brådskande situation inte är möjligt att inleda förhandlingar för att komma överens om nya villkor. 

I de utlåtanden som erhölls från personalorganisationerna uppmärksammades också finansieringen av verksamheten. Till denna del har motiveringarna preciserats genom att eventuella kostnader har lagts till i form av exempelkalkyler.  

Upseeriliitto anser att utvecklandet av den militära kapaciteten är en bra konsekvens av de föreslagna lagändringarna. Vid beredningen har man inte beaktat vilka konsekvenserna av ändringarna är ur ekonomiskt eller personalpolitiskt perspektiv. Det räcker inte att ärendet bereds med tanke på bistånd av handräckningstyp utan i beredningen bör också eventuella ytterlighetsexempel beaktas, såsom kampen mot terrorism eller till och med användningen av militära maktmedel. Hurdant bistånd Finland förbinder sig att ge, förblir oklart utifrån lagförslaget. Lagändringen kommer att ha betydande konsekvenser för Försvarsmaktens handlingsresurser. Lämnandet av bistånd och förberedelserna inför det höjer personal- och materialkostnaderna. För detta krävs tilläggsfinansiering.  

Enligt Upseeriliittos åsikt bör bindandet av personalen vid lämnandet av bistånd genom en skyldighet som ingår i tjänsten ändras så att frivillig personal rekryteras till en personalpool som bildas för lämnande av bistånd. Personal kan inte sändas på uppdrag som gäller lämnande av bistånd med de villkor som gäller ett inhemskt tjänstgöringsförhållande. Den inhemska lönen baserar sig på avtal och på system där uppgifterna utvärderas. Villkoren för tjänstgöringsförhållandet när det gäller att lämna internationellt bistånd bör förhandlas fram med personalorganisationerna. Personalen har en tjänste- och arbetskollektivjuridisk ställning. För att det ska vara möjligt att lämna bistånd bör det finnas ett färdigt system, som omfattar de styrkor som utbildas och utrustas så att de har handlingskapacitet för uppdrag utomlands. Systemet bör också innehålla tjänstgöringsförhållandets alla villkor, försäkringar, stödåtgärder samt arrangemang vilka inkluderar skadade och stupade. Ett sådant system har Försvarsmakten inte enligt Upseeriliittos åsikt. 

Befälsförbundet rf anser lagförslaget vara ändamålsenligt eftersom det, om det realiseras, justerar och preciserar de förfaringssätt som hänför sig till verkställandet av EU:s ömsesidiga bistånd. I den fortsatta beredningen av lagförslaget bör det enligt Befälsförbundet också säkerställas att de författningar, resurser och avtalsbestämmelser som påverkar personalens ställning motsvarar de nya kraven. Till exempel de ekonomiska resurser som ska riktas till Försvarsmakten måste i fortsättningen vara av ett sådant slag att de motsvarar de nya förpliktelser som lagändringen för med sig. Försvarsmakten måste också ges resurser så att den kan beakta dessa uppdrag inom den internationella verksamheten i sina personalsammansättningar. Befälsförbundet förutsätter att bestämmelserna i tjänstekollektivavtalen granskas på nytt tillsammans med personalorganisationerna, för att man ska komma underfund med huruvida de förpliktelser som EU:s solidaritetsklausul och klausul om ömsesidigt bistånd medför, förutsätter ändringar och tillägg i yrkesmilitärernas tjänstekollektivavtal. 

Enligt Befälsförbundets åsikt kan man utgående från lagförslaget anta att yrkesmilitärer i fortsättningen i sina tjänsteuppdrag kan råka in i sådana situationer med användning av maktmedel som kan inbegripa utöver personlig vapenanvändning också användning av vapenmakt med krigsmateriel på samma sätt som i krishanteringsuppdrag. Enligt Befälsförbundets syn bör konsekvenserna av ändringen också granskas med tanke på arbetarskyddslagen. För närvarande tillämpas arbetarskyddslagen inte på sådan militär övning eller utbildning vars huvudsakliga syfte är att öva militära specialfärdigheter. Däremot lyder Försvarsmaktens operativa verksamhet, underhåll och andra stödåtgärder under arbetarskyddsförfattningarna på samma sätt som krishanteringsuppdragen. Nu måste det i motiveringarna till lagförslaget beaktas, huruvida lagändringen när den träder i kraft medför ett behov att ändra arbetarskyddslagen eller att komplettera ämbetsverkets normstyrning.  

I beredningen av lagen bör enligt Befälsförbundets åsikt ställning tas också till huruvida en yrkesmilitär med stöd av 23 § i arbetarskyddslagen har rätt att vägra utföra arbete inom internationell verksamhet utan rädsla för militärdisciplinära påföljder, om yrkesmilitären bedömer att en tjänsteresa kan orsaka allvarlig fara för hans liv eller hälsa. Denna sak behandlas i detaljmotiveringen till 12 b § i lagförslag 1. Enligt Befälsförbundet bör tjänstemännens juridiska ställning i förhållande till internationell lagstiftning, lagstiftningen i mållandet för ett internationellt uppdrag samt den inhemska lagstiftningen skrivas klarare än för närvarande i samband med denna lagberedning. Befälsförbundet föreslår att ifall propositionen framskrider till utskottsbehandling i riksdagen, bör personalorganisationerna ges möjlighet att komplettera sina utlåtanden i samband med hörandet. 

Underofficersförbundet anser det viktigt att Finland svarar på de förpliktelser som EU:s solidaritetsklausul och klausul för ömsesidigt bistånd ger vårt land. I sitt utlåtande ägnar Underofficersförbundet särskild uppmärksamhet åt följande frågor: kan man ensidigt och i väsentlig grad ändra de tjänsteåligganden som påverkar ställningen för en tjänsteman, som redan utnämnts till en tjänst, genom att utöka dem i enlighet med den nu föreslagna lagändringen, vad avses med att lämna internationellt bistånd och annan internationell verksamhet och eventuellt vad avses inte med detta, hurdan användning av militära maktmedel ger lagen faktisk möjlighet till, hur fungerar tjänstgöringsförhållandets villkor, som beror på ett anställningsförhållande till Försvarsmakten, i situationer där internationellt militärt bistånd lämnas. 

Underofficersförbundet kräver i sitt utlåtande att lagutkastet ändras så att finskt militärt bistånd lämnas i enlighet med lagförslaget, dock så att bistånd inte kan lämnas för direkta stridsuppdrag på ett krigsområde eller annars i krigsliknande förhållanden i ett främmande land. 

I den del som gäller personalens ställning i de allmänna motiveringarna till lagen stöder man sig på skrivningarna i regeringens proposition med förslag till lag om försvarsmakten (RP 264/2006). I hänvisningarna betonas personalens skyldighet eller frivillighet att delta, tjänsteförhållande till Försvarsmakten och överensstämmelse med Försvarsmaktens tjänstekollektivavtalssystem. I fråga om användningen av maktmedel hänvisas det i propositionen till den internationella rättens principer och de befogenheter som den som begär bistånd fastslår samt till rätten att använda de maktmedel som är nödvändiga med tanke på uppdraget. Enligt Underofficersförbundets åsikt låter man i propositionen på ett vilseledande sätt bli att nämna att de principer det är fråga om i den regeringspropositionen inte alls gäller verksamhet med vilken skulle sammanhänga användning av maktmedel. I den regeringsproposition som nu behandlas är det möjligt att använda maktmedel, vilket gör att användningen av motiveringarna i den ovan nämnda regeringspropositionen (RP 264/2006) inte kan vara korrekt, utan de har tagits ur sitt sammanhang. Också i de definitioner som gäller användningen av maktmedel är det enligt Underofficersförbundets åsikt viktigt att konstatera vad som inte ingår i tillämpningsområdet för maktmedelsmetoder enligt denna lag.  

Enligt Underofficersförbundets åsikt kommer tjänstemännens skyldigheter att öka i fråga om internationella uppdrag som gäller militärt bistånd med anledning av den föreslagna lagändringen. De internationella militäruppdrag som nu föreslås bli införlivade i tjänsteskyldigheterna har inte varit möjliga enligt den tidigare lagen och de som tjänstgör i en militärtjänst har således inte ens kunnat beakta denna möjlighet. En tjänsteman, också en som tjänstgör i en militärtjänst, måste enligt Underofficersförbundet kunna lita på att uppgifterna i tjänsten är av bestående art och på det skydd tjänsten ger mot oväntade ändringar i myndigheternas verksamhet. 

Enligt Underofficersförbundets åsikt ger förslaget intrycket att utgångspunkten för det lagutkast som behandlas är att uppdragen inom internationellt bistånd skulle vara enhetliga med inhemska tjänsteuppdrag. Denna utgångspunkt är enligt Underofficersförbundets åsikt felaktig. Underofficersförbundet konstaterar att villkoren i Försvarsmaktens inhemska tjänstgöringsförhållande inte som sådana lämpar sig att användas för de uppdrag inom internationellt militärt bistånd som det nu är frågan om. 

Maanpuolustuksen teknisten toimihenkilöiden liitto MTTL ber att, när lagen stiftas, det ska beaktas att förpliktelserna enligt lagen kan medföra ansenliga tilläggskostnader för Försvarsmakten, vilka alltid borde ges separat finansiering när man övergår till verksamheten i fråga. Då äventyrar verksamheten inte Finlands egen försvarsberedskap. 

MTTL instämmer inte i propositionens tanke om att Försvarsmaktens personal ska delta i verksamheten med tjänstgöringsförhållandets nuvarande villkor och utan frivillighet. I synnerhet de personer som för närvarande tjänstgör har inte bundit sig vid förfarandet i fråga när de inledde tjänstgöringen. Nya personer, som inleder sin tjänstgöring sedan lagen trätt i kraft, bör klart informeras om att deltagande i uppdragen i fråga kan bli aktuellt som en del av tjänstgöringen och utgående från frivillighet. Med personer i arbetsavtalsförhållande kan tjänstgöringen inledas först när man på riktigt har kommit överens om det och villkoren för tjänstgöringsförhållandet har fastställts. Lagändringen orsakar en betydande tilläggsskyldighet för personalen och i synnerhet skyldigheten att åka utomlands på biståndsuppdrag utan förhandsvarningen på tre månader och utan något som helst joursystem och jourersättning är en mycket underlig tanke. Enligt propositionen tillämpas lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag på personalen. MTTL anser följaktligen att för verksamheten i fråga med separat finansiering bör fastslås villkoren för tjänstgöringsförhållandet och ett klart joursystem med korrekta utgifts- och jourersättningar, såsom redan är fallet i krishanteringsuppdrag. 

Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade JUKO konstaterar att för uppdragen i fråga bör finnas och hittas kompetent och motiverad personal, och därför bör de olika personalgrupperna i sin helhet behandlas lika. Deltagandet bör vara frivilligt men det är dock viktigt att för nya personer, som ska rekryteras till Försvarsmakten, redan i begynnelsefasen av deras karriär, klargörs att uppdragen är en del av karriärcykeln. Särskilt viktigt anser JUKO det vara att gällande dem som deltar i uppdragen i fråga förhandla med de parter som representerar personalen om tillräckligt goda villkor för tjänstgöringsförhållandet, om försäkringsskydd på rätt nivå och vid behov också om rehabilitering på olika nivåer (både fysisk och psykisk). 

Enligt löntagarorganisationen Pardias åsikt är lagsförslagen till sina grunder nödvändiga i en internationellt föränderlig situation. När lagen stiftas bör det emellertid beaktas att lagens förpliktelser kan orsaka Försvarsmakten ansenliga tilläggskostnader, som bör finansieras med separat finansiering. På detta sätt äventyrar verksamheten inte Finlands egen försvarsberedskap. Finansiering bör reserveras både för personalens extra utbildning, jourarrangemang och för material- och omkostnader för internationellt bistånd. 

Pardia anser att personalens frivilliga deltagande i lämnandet av internationellt bistånd ska prioriteras. I synnerhet de personer som tjänstgör i dagens läge har inte förbundit sig vid utlandstjänstgöring, när de inledde sin tjänstgöring, och alla har inte de färdigheter som krävs för detta. Pardia instämmer inte i propositionens tanke om att deltagandet ska kunna ske med tjänstgöringsförhållandets nuvarande villkor. 

Enligt propositionsutkastet ska på personalen tillämpas lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag. Pardia anser att villkoren i tjänstgöringsförhållandet i uppdrag enligt lagförslagen till alla delar ska vara de samma som vid krishantering. Pardia förutsätter att för verksamheten med separat finansiering bör fastställas villkoren för tjänstgöringsförhållandet och ett klart joursystem med adekvata kostnads- och jourersättningar såsom fallet redan är i krishanteringsuppdrag. Man kan inte förbereda sig på alla möjliga situationer och hela personalen kan inte fås att förbinda sig, men något slags beredskapssystem med olika alternativ är det skäl att skapa. 

Puolustusvoimien Diplomi-insinöörit ry anser att det är nödvändigt att ändra lagstiftningen för att Finlands skyldigheter gällande EU:s solidaritetsklausul och klausul om ömsesidigt bistånd ska kunna uppfyllas på korrekt sätt. I sitt utlåtande konstaterar PVDI ry att tjänstgöringsförhållandets villkor bör vara minst på den nivå som har överenskommits om dem i dagens läge gällande krishanteringsuppdrag och som har föreskrivits i lag. Personalens tjänstgöringssäkerhet bör ombesörjas, och personalens ställning får inte försvagas när arten av det bistånd som lämnas förändras. Lämnandet av bistånd utifrån lagen får inte försvaga Försvarsmaktens ekonomi och inte heller försämra fullgörandet av nuvarande uppgifter. Tillämpningen av den lagändring som nu föreslås kan orsaka Försvarsmakten oförutsedda utgifter, som utan undantag bör ersättas med extra anslag eller separat finansiering. 

Enligt Maanpuolustuksen insinöörit MPI ry är vilja och frivillighet i fråga om lämnandet av internationellt bistånd och annan internationell verksamhet såväl för arbetsgivaren som för arbetstagaren det bästa alternativet, av vilken orsak det är viktigt att sörja för att personalen kan motiveras till dessa uppdrag.  

Tjänstgöringsförhållandets villkor, såsom lön och ersättningar, fastslås i enlighet med tjänste- och arbetskollektivavtalet i de internationella uppdragen, vilket gör att de bör utvecklas så att internationella uppdrag intresserar personalen. I dem bör lönesystemen beakta uppgifternas speciella förhållanden och krav, risker och incitament. På så sätt erhålls intresse och kompetens i den mängd som behövs för dessa uppdrag. För att personal i arbetsavtalsförhållande ska kunna användas i krishanteringsuppdrag förutsätts att villkoren i tjänstgöringsförhållandena byggs upp på ett omsorgsfullt sätt. I fråga om alla personalgrupper måste det ordnas ett täckande och skarvfritt försäkringsskydd för ersättning vid olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag. 

I sitt utlåtande till inrikesministeriet hänvisar Ålands landskapsregering till det utlåtande landskapsregeringen gav på utrikesministeriets utkast till regeringsproposition med förslag till lag om beslutsfattande om lämnande av och begäran om internationellt bistånd och de synpunkter som togs upp i det utlåtandet. Ålands landskapsregering betonar i sitt utlåtande Ålands demilitariserade och neutraliserade ställning. 

I denna regeringsproposition gäller avsnitt 6 Ålands ställning. När propositionen färdigställdes, preciserades detaljmotiveringarna till 4 a § i lagförslag 1, som gäller en ändring av lagen om försvarsmakten, i fråga om de internationella förpliktelsernas omfattning med en hänvisning till konventionen angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering. Vid försvarsministeriet har en utredning daterad den 17 april 2015 gjorts med rubriken Verkställandet på Åland av de uppgifter som föreskrivs för försvarsmakten och anknyter till stödjandet av andra myndigheter.