1.1
Miljöskyddslagen
8 §. Förebyggande och hindrande av förorening av miljön som orsakas av tillståndspliktig, anmälningspliktig och registreringspliktig verksamhet. I 8 § föreskrivs om vissa allmänna skyldigheter som verksamhetsutövare påförts i syfte att förebygga och hindra förorening av miljön. I paragrafen och paragrafrubriken ska vid sidan av de befintliga verksamheterna dessutom de nya anmälningspliktiga verksamheterna innefattas.
9 §. Statsrådsförordningar om förebyggande och hindrande av förorening av miljön. Paragrafen om bemyndigandet att utfärda förordning ska kompletteras så att anmälningspliktig verksamhet fogas till 2, 3, 4 och 5 punkten. På så sätt möjliggör bestämmelsen att allmänna förordningar kan utfärdas också om anmälningspliktiga verksamheter.
12 §. Plan med rättsverkningar vid placering av verksamheter. I paragrafen finns bestämmelser om betydelsen av planer med rättsverkningar vid placering av verksamheter. Enligt denna får tillståndspliktig eller registreringspliktig verksamhet inte placeras i strid med en detaljplan. Placering av verksamheten får inte heller försvåra användningen av området för det ändamål som anges i en generalplan med rättsverkningar eller i en landskapsplan. Paragrafen kompletteras så att den gäller även anmälningspliktig verksamhet.
15 §. Beredskapsskyldighet. Den i bestämmelsen angivna skyldigheten att ha beredskap att hindra olyckor och andra exceptionella situationer och att begränsa de skadliga konsekvenserna av dem ska kompletteras genom att till 1 mom. tillfogas att skyldigheten också gäller dem som utövar anmälningspliktig verksamhet.
19 §. Särskilda skyldigheter vid användning av kemikalier. Paragrafen om användningen av kemikalier ändras så att anmälningspliktig verksamhet fogas till förbudet i 1 mom. och likaså de som utövar anmälningspliktig verksamhet till valskyldigheten i 2 mom.
21 §. Statliga myndigheter. I paragrafen anges de statliga miljöskyddsmyndigheterna och deras uppgifter. Paragrafens 3 mom. kompletteras så att till de i bestämmelsen nämnda uppgifterna för regionförvaltningsverket fogas att ärenden som gäller anmälningspliktig verksamhet framöver ska falla inom dess behörighet.
22 §. Den kommunala miljövårdsmyndigheten. Till de i 1 mom. nämnda uppgifterna som den kommunala miljövårdsmyndigheten ska sköta ska vid sidan av tillstånds- och tillsynsuppgifter tillfogas en notering om anmälningsförfaranden. Genom tillägget hänvisas i synnerhet till den ärendehandläggning som i det allmänna anmälningsförfarandet framöver hör till den kommunala miljöskyddsmyndigheten och beslut inom detta.
28 §. Tillståndsplikt i grundvattenområden. Avsikten är inte att i det allmänna anmälningsförfarandet, som är administrativt lättare än tillståndsförfarandet, avgöra ärenden som gäller verksamheter som förläggs till grundvattenområde. Det föreslås att till 1 mom. fogas en hänvisning till verksamheter enligt bilaga 4, som ska vara tillståndspliktiga i grundvattenområden som lämpar sig för vattenförsörjning.
Till 2 mom. fogas en hänvisning till bilaga 4. Till följd av ändringen är också sådana verksamheter som till omfattningen underskrider kapacitetsgränserna, volymerna eller verksamhetsomfattningarna enligt bilaga 4 tillståndspliktiga, om verksamheten förläggs till ett för vattenförsörjning lämpligt grundvattenområde och verksamheten kan medföra risk för förorening av grundvattnet.
29 §. Väsentlig ändring av tillståndspliktig verksamhet. Paragrafen ändras så att ordalydelsen ”verksamhet som har miljötillstånd” blir ”miljötillståndspliktig verksamhet” för att förtydliga att paragrafen hänför sig till endast miljötillståndspliktiga verksamheter. Ändringen förtydligar att en sådan väsentlig ändring av verksamhet som enligt förslaget ska överföras till anmälningsförfarandet kan handläggas i anmälningsförfarandet och att regleringen i anslutning därtill finns i 115 a §.
29 a §.Tillståndsplikt för anmälningspliktig verksamhet. I propositionen föreslås en ny paragraf, med stöd av vilken det fastställs när en i regel anmälningspliktig verksamhet enligt bilaga 4 förutsätter miljötillstånd. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak den gällande lagens 30 § med bestämmelser om motsvarande sak i fråga om registreringspliktig verksamhet. Enligt 1 mom. 1 punkten är en i övrigt anmälningspliktig verksamhet tillståndspliktig, om verksamheten är en del av verksamheten vid en direktivanläggning. Kravet på tillståndsplikt grundar sig på industriutsläppsdirektivet, enligt vilket en anläggning inte får användas utan tillstånd. I 1 mom. 2 punkten föreskrivs att verksamheten är tillståndspliktig, om den kan medföra sådana konsekvenser som avses i 27 § 2 mom. Genom detta hänvisas till de grunder för tillståndsplikt som gäller förorening av vattendrag och små vatten samt oskälig olägenhet i grannförhållande. I 1 mom. 3 punkten föreskrivs om tillståndsplikt för verksamheten med stöd av 28 §, dvs. grundvattengrund. En i övrigt anmälningspliktig verksamhet ska förutsätta miljötillstånd, om verksamheten förläggs till ett viktigt eller annat för vattenförsörjning lämpligt grundvattenområde. I 1 mom. 4 punkten förskrivs att en i övrigt anmälningspliktig verksamhet dock är tillståndspliktig, om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning efter prövning tillämpas på verksamheten. I fråga om de verksamheter som enligt förslaget i denna proposition ska överföras till det allmänna anmälningsförfarandet ser miljötillståndsplikten ut att kunna realiseras med stöd av 1 mom. 4 punkten endast för djurstallar, och också för dem endast i särfall.
I 2 mom. föreskrivs om den behöriga myndigheten i fall där en i regel anmälningspliktig verksamhet förutsätter miljötillstånd med stöd av 1 mom. Om miljötillstånd för verksamheten krävs enligt 1 mom. 2 och 3 punkten, bestäms den behöriga myndigheten i enlighet med den behörighet som föreskrivs i 115 a §. Om miljötillstånd för verksamheten krävs enligt 1 mom. 1 eller 4 punkten, behandlas miljötillståndet av statens miljötillståndsmyndighet.
I 3 mom. föreskrivs om situationer där en verksamhetsutövare lämnat in en ansökan om tillstånd till tillståndsmyndigheten trots att en anmälan enligt den föreslagna 115 a § borde ha lämnats in om verksamheten. Om en ansökan om tillstånd lämnats till den statliga miljötillståndsmyndigheten, myndigheten överföras ansökan till den behöriga myndigheten, såsom till den kommunala miljötillståndsmyndigheten. Överföringen av ett ärende till det lagenliga förfarandet ska ske utan ogrundat dröjsmål.
51 §. Inverkan av vissa planer och program. Paragrafen med bestämmelser om beaktandet av vissa planer och program i tillståndspliktig verksamhet ändras i fråga om 1 mom. så att inverkan av vissa planer och program utsträcks till att gälla också det föreslagna allmänna anmälningsförfarandet och beslut i detta.
67 §. Villkor om avloppsvatten som leds ut i avlopp. I paragrafen möjliggörs meddelande av tillståndsvillkor för förbehandlingen av avloppsvatten i syfte att förebygga och hindra förorening av miljön eller i syfte att trygga avloppsreningsverkets funktion, om industriavloppsvatten leds till ett reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse. Genom bestämmelsen genomförs direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Det föreslås att paragrafen ändras så att ett beslut med anledning av anmälan enligt 115 d § likställs med tillstånd, som därmed kan förenas med motsvarande villkor vid behov. Paragrafen måste ändras eftersom de anmälningspliktiga verksamheterna i bilaga 4 ska omfatta bland annat sådana verksamheter inom livsmedels- och foderindustri vilkas avloppsvatten leds till miljötillståndspliktiga avloppsreningsverk.
70 §. Förhållandet mellan villkor och statsrådsförordningar. Paragrafens rubrik ändras så att den inte begränsar sig till en reglering av förhållandet mellan enbart tillståndsvillkor och statsrådsförordningar.
Till 1 mom. fogas ett omnämnande att ett villkor i ett i 115 d § avsett beslut vid sidan av tillståndsvillkor i de situationer som anges i 1 mom. får vara strängare än ett specificerat minimikrav i fråga om miljöskyddet enligt en förordning av statsrådet. Möjligheten att meddela strängare villkor i ett anmälningsärende enligt 115 d § kan behövas vid avgörandet av vissa verksamheter, såsom djurstallar för att begränsa lukt och andra utsläpp.
I 2 mom. föreskrivs att om en statsrådsförordning träder i kraft efter tillståndet, ska förordningen iakttas trots tillståndsvillkoren. Momentet ändras så att det vid sidan av tillståndsvillkor omfattar även villkor i ett beslut med anledning av anmälan enligt 115 d §.
10 a kap. Allmänt anmälningsförfarande. Till lagen fogas ett nytt 10 a kap. med närmare bestämmelser om det nya förfarande till vilket en del av de i den gällande lagen avsedda tillståndspliktiga verksamheterna ska överföras.
115 a §.Anmälningsplikt och behörig myndighet. Till lagen fogas en ny paragraf med bestämmelser om anmälningsplikt för sådana verksamheter som enligt bilaga 4 förutsätter handläggning i anmälningsförfarandet. I 1 mom. föreskrivs att en anmälan ska vara skriftlig.
I 2 mom. föreskrivs att en anmälan ska lämnas till den behöriga myndigheten, som är antingen den kommunala miljövårdsmyndigheten eller den statliga tillståndsmyndigheten enligt 21 och 22 §. I merparten av de anmälningspliktiga verksamheterna kommer den kommunala miljövårdsmyndigheten att vara behörig myndighet. Anmälan ska lämnas inom utsatt tid innan den planerade verksamheten inleds. Den utsatta tiden uppgår till minst 120 dygn innan verksamheten inleds eller ändras. Anmälningsplikten gäller såväl ny anmälningspliktig verksamhet som ändring av sådan befintlig verksamhet som med stöd av paragrafen blir anmälningspliktig om den ändras i enlighet med 89 § och väsentlig ändring av befintlig verksamhet. Väsentlig ändring av verksamhet beskrivs i 2 mom. och svarar till innehållet mot en väsentlig ändring av tillståndspliktig verksamhet enligt 29 §. Vid tolkningen av en i denna paragraf avsedd väsenlig ändring kan sålunda den rätts- och tolkningspraxis som utformats om väsentlig ändring av verksamhet enligt 29 § utnyttjas.
I 3 mom. anges de verksamheter i fråga om vilka den statliga miljötillståndsmyndigheten är behörig myndighet. Dessa omfattar upplag för kemikalier enligt punkt 2 b i bilaga 4 samt i 3 punkten i bilaga 4 avsedd maskinell guldgrävning, när de uppgrävda jordmassorna underskrider 500 kubikmeter per år och arbetstiden är högst 50 dygn per år. Utöver dessa verksamheter är den statliga miljövårdsmyndigheten dessutom behörig för alla andra verksamheter som avses i bilaga 4, om det är fråga om verksamhet som är avsedd för militära ändamål. I dessa fall är verksamhetsutövaren i praktiken Försvarsmakten eller Gränsbevakningsväsendet och ansluter verksamheten till deras lagstadgade militära verksamhet och uppgifter.
Enligt 4 mom. är den kommunala miljövårdsmyndigheten behörig myndighet i fråga om andra än i 3 mom. avsedda anmälningspliktiga verksamheter.
I 5 mom. föreskrivs om att den behöriga myndigheten i fråga om anmälningspliktig verksamhet är densamma oavsett om det gäller verksamhet som inleds eller ändras.
Vid försummelse av anmälningsplikten enligt paragrafen kan tillsynsmyndigheten med stöd av 175 § förbjuda verksamhet som inletts utan anmälan eller beslut och förelägga att verksamhetsutövaren ska lämna en anmälan om verksamheten i enlighet med 115 a och b §. Den anmälningspliktiga verksamhet som avses i 10 a kap. skiljer sig från anmälningsförfarandet enligt 12 kap. såtillvida att verksamheten enligt 12 kap. är av tillfällig karaktär och det måste gå att reagera snabbt på anmälningar om sådana. Av denna anledning föreskrivs i fråga om dessa anmälningar i 122 § om en särskild rätt att förbjuda och avbryta verksamheten. I fråga om den anmälningspliktiga verksamhet som avses i det föreslagna 10 a kap. har detta ansetts onödigt, eftersom 175 § gör det möjligt att stoppa en verksamhet och förelägga skyldighet att lämna in en anmälan. När en verksamhetsutövare har lämnat in en anmälan om en verksamhet, prövar myndigheten om det är fråga om en anmälnings- eller tillståndspliktig verksamhet. Om det är fråga om en anmälningspliktig verksamhet, ska myndigheten meddela ett nekande beslut eller ett beslut som tillåter verksamheten och, i händelse av ett beslut som tillåter verksamheten, fatta beslut om de nödvändiga villkor genom vilka det kan säkerställas att verksamheten inte ger upphov till sådana förbjudna konsekvenser som avses i den föreslagna 115 d §.
Det föreslås att följande före detta tillståndspliktiga verksamheter överförs till bilaga 4:
1. I 1 punkten underpunkt a i tabell 2 avsedda sågverk
Enligt förslaget ska sågverk där produktionskapaciteten är minst 20 000 kubikmeter sågvirke per år överföras till anmälningsförfarandet. Hyvling av virke anses ingå i de sågverksverksamheter som överförs till anmälningsförfarandet. Till anmälningsförfarandet överförs dock inte sådana sågverk där verksamheten omfattar verksamheter med impregnering eller ytbehandling av trä, såsom målning, lackering, laminering eller annan skyddsbehandling av trä med hjälp av kemikalier eller om sågverket utgör en del av någon annan tillståndspliktig verksamhet.
Numera finns det cirka 100 sågverk, varav uppskattningsvis 8 finns i samband med verksamhet som är miljötillståndspliktig på någon annan grund. Sågverk har vanligen även en energiproducerande anläggning som utnyttjar sådant sågspån och flis som uppkommer i sågningen och hyvlingen och som producerar den värme som behövs för att torka sågvirke. Uppskattningsvis 50—70 sågverk ska överföras till anmälningsförfarandet.
Den väsentligaste miljökonsekvensen av sågverk hänför till det buller som verksamheten orsakar och som härrör i synnerhet från sågningen, stockhanteringen och den tunga trafiken. Om man på ett sågverksområde tidigare behandlat virke med blånadsförhindrande ämnen eller andra impregneringsmedel finns det en risk för att marken har förorenats. En risk i samband med sågverk som är i drift är att släckvattnet vid en eventuell brand hamnar i ett närbeläget vattendrag.
Hösten 2014 överfördes sågverken till den statliga tillståndsmyndighetens behörighet, och erfarenheterna av överföringen ser ut att tala för att de återförs till den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet. I propositionen föreslås det att sågverk som producerar minst 20 000 kubikmeter sågvirke per år överförs till det allmänna anmälningsförfarandet. Avsikten är att i miljöskyddsförordningen, som ska revideras senare, föreskriva att anmälningar om nya sågverk och ändringar av sådana ska handläggas av den kommunala miljövårdsmyndigheten.
2. I 5 punkten underpunkt d i tabell 2 avsedda andra upplag för flytande bränslen eller hälso- eller miljöfarliga kemikalier i flytande form där det är möjligt att lagra minst 100, men mindre än 50 000 kubikmeter sådana kemikalier, dock inte bränslecisterner i registreringspliktiga energiproducerande anläggningar som avses i bilaga 2, stortransformatorstationer för kraftöverföring eller sådana styckegodslager för färdigt packade produkter som är belägna utanför ett viktigt eller annat för vattenförsörjning lämpligt grundvattenområde eller tunnellager
Enligt förslaget ska separata andra upplag för flytande bränslen eller hälso- eller miljöfarliga kemikalier i flytande form (nedan kemikalieupplag) där det är möjligt att lagra minst 100, men mindre än 50 000 kubikmeter sådana kemikalier överföras till anmälningsförfarandet. Bränslecisterner i samband med registreringspliktiga eller tillståndspliktiga energiproducerande anläggningar ska inte överföras till anmälningsförfarandet, eftersom dessa handläggs som en del av den energiproducerande anläggningens verksamhet vid registreringen av eller i miljötillståndet för denna. Enligt den gällande lagstiftningen har stortransformatorstationer för kraftöverföring eller sådana styckegodslager för färdigt packade produkter som är belägna utanför ett viktigt eller annat för vattenförsörjning lämpligt grundvattenområde i princip inte varit tillståndspliktiga, och till denna del föreslås inga ändringar. Inte heller sådana upplag för kemikalier som förläggs till ett viktigt eller annat för vattenförsörjning lämpligt grundvattenområde eller tunnellager ska överföras till anmälningsförfarandet.
Inskränkningen av anmälningsplikten till separata upplag där det är möjligt att lagra minst 100, men mindre än 50 000 kubikmeter sådana kemikalier, grundar sig på att förfarandet vid miljökonsekvensbedömning enligt 3 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas på i bilaga 1 avsedda projekt, som omfattar bland annat i 8 d punkten i bilaga 1 avsedda lager för olja, petrokemiska eller kemiska produkter där lagercisternernas volym är sammanlagt minst 50 000 kubikmeter, Enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning beaktas miljökonsekvensbedömningen i tillståndsförfarandet eller tillståndet, varvid sådana projekt i fråga om vilka en miljökonsekvensbedömning alltid förutsätts, inte kan överföras till anmälningsförfarandet.
För närvarande finns det sammanlagt cirka 60 sådana tillståndspliktiga kemikalieupplag för vilka den statliga tillståndsmyndigheten beviljar miljötillstånd med stöd av 5 punkten underpunkt d (tidigare underpunkt e). Storlekarna på dessa varierar från små upplag med bara några cisterner till upplag med tiotals cisterner (1 000 kubikmeter—över 100 000 kubikmeter), och den årliga hanteringsvolymen varierar från 1 000 till över 1 000 000 ton. Av dessa är 24 sådana där man lagrar både flytande bränslen och olika kemikalier, och för vissa av dessa har beviljats miljötillstånd för kemikalieterminal i form av kemikaliebangård eller terminal enligt 12 punkten underpunkten e. Vid dessa förflyttas hälso- eller miljöfarliga kemikalier från ett transportmedel till ett annat, till ett upplag eller från ett upplag till ett transportmedel. Som kemikalieterminaler betraktas dock inte förflyttning av styckegods från ett transportmedel till ett annat eller till ett upplag. De övriga utgör upplag för enbart flytande bränslen. Uppskattningsvis finns det 20—30 sådana upplag inom den statliga tillståndsmyndighetens behörighet som ska överföras till anmälningsförfarandet.
Det finns 24 sådana kemikalieupplag för vilka den kommunala miljövårdsmyndigheten beviljar miljötillstånd och i vilka man lagrar minst 100, men mindre än 1 000 kubikmeter kemikalier per år.
Bestämmelser om kemikalieupplag finns också i kemikaliesäkerhetslagen. Enligt kemikaliesäkerhetslagen ska vid omfattande upplagring och hantering av kemikalier ansökas om tillstånd hos Säkerhets- och kemikalieverket, nedan Tukes, som utfärdar ett beslut i frågan och också övervakar verksamheten. Av de största aktörerna krävs även ett dokument över verksamhetsprinciperna eller en säkerhetsrapport. Anmälan om liten verksamhet ska lämnas till räddningsmyndigheten, som utför en ibruktagningsinspektion och övervakar verksamheten i samband med brandtillsynen. I tillståndet från Tukes ställs ingående tekniska och organisatoriska krav på upplagringen och hanteringen av kemikalier. Tukes fokuserar på den riskrelaterade tillsynen över verksamheten.
I ett miljötillstånd meddelas delvis liknande villkor som i ett av Tukes meddelat tillståndsbeslut, bland annat i fråga om kemikalieupplagringen, kemikalievolymerna, invallningen av cisterner och olyckssituationer. Ett miljötillstånd förenas dessutom med villkor för utsläppen till luft och vatten, avfall, utsläppskontroll och lämnandet av uppgifter.
Den viktigaste miljökonsekvensen av kemikalieupplag är riskerna vid upplagring av kemikalier och eventuellt läckage ut i marken, som påverkas mest av kemikaliernas brokighet och farlighet. Upplagringen av kemikaliegrupper med sinsemellan liknande egenskaper (såsom flytande bränslen) ska kunna handläggas i anmälningsförfarandet. Besluten med anledning av anmälan om sådana kemikalieupplag som enligt förslaget ska överföras till anmälningsförfarandet ska vid behov kunna förenas med kompletterande villkor om utsläpp, kontroll och övervakning av dessa, avfall, avloppsvatten och lämnandet av uppgifter till myndigheten, men de behöver inte förenas med villkor om omständigheter som tillståndet enligt kemikaliesäkerhetslagen redan har förenats med, om det inte finns särskilt skäl för det i syfte att trygga miljöskyddsnivån.
3. Maskinell guldgrävning
Det föreslås att maskinell guldgrävning, när de uppgrävda jordmassorna inklusive ytjord underskrider 500 kubikmeter per år och arbetstiden är högst 50 dygn per år, överförs till anmälningsförfarandet. Dessutom förutsätts att tillstånd eller rätt enligt vattenlagen inte behövs till verksamheten.
För att inleda guldvaskning på statsägd mark krävs alltid av gruvmyndigheten utfärdat guldvaskningstillstånd enligt 22 § i gruvlagen (621/2011). Enligt 4 § i gruvlagen är Tukes gruvmyndighet. Ett guldvaskningstillstånd från Tukes är tidsbegränsat och gäller i högst fyra år. I tillståndet föreskrivs om bland annat grävningmetoderna (t.ex. maskinell grävning), den mängd jord som hanteras, underhållet av guldvaskningsområdet, minskandet av olägenheter för renskötseln, frågor som gäller samer och skolter, den redogörelse för verksamheten som ska lämnas varje år, säkerhet och ersättning samt åtgärderna efter att verksamheten lagts ner.
Miljötillstånd för guldgrävning beviljas av den statliga tillståndsmyndigheten. Vid sidan av den kommunala respektive statliga tillsynsmyndigheten ska dessutom sametinget och skolternas byastämma höras i fråga om en ansökan om miljötillstånd. Tillståndsbeslutet förenas med begränsningar om bland annat den tid under året under vilken grävning kan utföras och den uppgrävda mängden jord och med villkor om åtgärder i syfte att förebygga och förhindra förorening av vattendrag, upplagring av kemikalier, störningssituationer, kontroll och lämnande av uppgifter.
Den maskinella guldgrävningen är numera i sin helhet koncentrerad till NTM-centralen i Lapplands verksamhetsområde. År 2015 hade 54 objekt ett gällande miljötillstånd för maskinell guldgrävning, varav verksamhet bedrevs vid 38 objekt. Enligt verksamhetsutövarnas anmälningar var den uppgrävda mängden 30—20 000 kubikmeter.
Miljökonsekvenserna av sådan småskalig maskinell guldgrävning som enligt förslaget ska överföras till anmälningsförfarandet är små. Numerärt överförs uppskattningsvis mindre än tio verksamheter. Normalt orsakar de grävmaskiner som används, inte läckage bara maskinen undergår regelbunden service, man ser till beredskapen för eventuella oljeläckage med hjälp av absorberingssystem och bränslena lagras tillbörligt. I anmälningsförfarandet kan den uppgrävda jordmängden fastställas och går det att avgöra om det är nödvändigt att meddela villkor om placeringen av en verksamhet i närheten av vattendrag.
4. I 10 punkten underpunkterna a—b1, c1—c6 och d2—g i tabell 2 avsedda anläggningar som tillverkar livsmedel eller foder
Det föreslås att följande verksamheter överförs till anmälningsförfarandet: sådana i 10 punkten underpunkterna a—g avsedda livsmedels- eller fodertillverkande anläggningar vilkas avloppsvatten leds till miljötillståndspliktiga avloppsreningsverk med undantag av i underpunkt b2 avsedda anläggningar som behandlar eller förädlar fisk eller fiskeriprodukter och som använder minst 100 ton animaliska råvaror per år, och där produktionskapaciteten är högst 75 ton färdiga produkter per dygn samt i underpunkt d1 avsedda anläggningar som tillverkar margarin eller andra vegetabiliska eller animaliska fetter eller oljor med en produktionskapacitet för färdiga produkter som är minst 15, men högst 75 ton per dygn, om andelen animaliskt material av produktionskapaciteten för de färdiga produkterna är minst 10 viktprocent; i andra fall högst 300 - (22,5 x A) ton per dygn, där A är andelen animaliskt material (i viktprocent) av de färdiga produkterna. En överföring till anmälningsförfarandet förutsätter att avloppsreningsverket har tillräcklig kapacitet för att behandla avloppsvattnet från verksamheten. Sådana i underpunkt b2 avsedda anläggningar som behandlar eller förädlar fisk eller fiskeriprodukter och som normalt medför luktolägenheter och sådana i underpunkt d1 avsedda anläggningar som tillverkar margarin eller andra vegetabiliska eller animaliska fetter eller oljor förblir tillståndspliktiga även framöver. Det föreslås att endast verksamheter inom den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet överförs till anmälningsförfarandet.
Det finns uppskattningsvis sammanlagt 200 sådana verksamheter i livsmedels- och foderindustrin som hör till den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet. Utifrån en begränsad enkät bland de kommunala miljövårdsmyndigheterna, som miljöministeriet genomförde 2015, leder cirka två tredjedelar av verksamheterna inom livsmedels- och foderindustrin sitt avloppsvatten till ett kommunalt avloppsreningsverk. Uppskattningsvis rör det sig om 134 verksamheter. De anläggningar som inte leder avloppsvattnet till ett reningsverk renar vattnet i sina egna reningsverk helt eller delvis innan avloppsvattnet leds ut i ett dike eller direkt i ett vattendrag. Det händer att de minsta aktörerna leder avloppsvattnet direkt ut i ett dike eller ett vattendrag. Det finns cirka 110 sådana verksamheter som ska överföras till anmälningsförfarandet.
Den väsentligaste miljökonsekvensen av verksamheterna i livsmedels- och foderindustrin orsakas av avloppsvattnet. De viktigaste belastningsfaktorerna till följd av avloppsvatten som leds till ett vattentjänstverks avloppssystem beror på biologisk syreförbrukning, näringsämnen, fett och suspenderande ämnen. Vanligen förfogar anläggningarna över sådana metoder för förbehandling av avloppsvattnet genom vilka halterna av de suspenderande ämnena och näringsämnena i det vatten som leds till avloppssystemet kan reduceras. Med hjälp av fettavskiljningsbrunnar strävar man efter att hindra fett från att hamna i avloppssystemet.
Tillstånden förenas vanligtvis med villkor om förbehandlingen av avloppsvatten, avloppsvattenbelastningen och kontroll av denna. Utsläpp till ett vattentjänstverks avloppssystem regleras vid sidan av miljötillståndet vid behov dessutom genom ett avtal om industriavloppsvatten, som ingås mellan verksamhetsutövaren och vattentjänstverket. I vissa fall räcker inte det mottagande avloppsreningsverkets kapacitet till för att behandla exempelvis avloppsvatten från en anläggning som behandlar potatis eller rotfrukter, som orsakar en kraftig belastning av suspenderande ämnen och näringsämnen.
Verksamheterna i livsmedels- och foderindustrin orsakar ofta även luktolägenheter. Sådana orsakas i synnerhet av upplagringen av stallgödsel vid slakterier, produktionsprocesserna i allmänhet och avfallsbehandlingen.
Tillstånden har i allmänhet förenats med villkor om kvaliteten på de avloppsvatten som leds till avloppssystemet och om kontrollfrekvensen och kontrollmetoderna för detta. Tillståndsvillkor om buller och avfallshantering är rätt så vanliga. Vid behov meddelas närmare villkor om hanteringen av animaliska biprodukter från fall till fall. Ett beslut med anledning av en anmälan kan förenas med villkor om förbehandling av avloppsvatten som leds till avloppssystemet, varvid det går att försäkra sig om att det tillståndspliktiga avloppsreningsverket i fråga har tillräcklig kapacitet för att behandla dessa industriavloppsvatten. De flesta anläggningar som enligt förslaget ska överföras till anmälningsförfarandet har ett sådant avtal om industriavloppsvatten med det lokala vattentjänstverket som ofta är förenat med gränsvärden för det avloppsvatten som leds till avloppssystemet.
5. I 11 punkten underpunkterna a, c och d i tabell 2 avsedda djurstallar
De djurstallar som enligt förslaget ska överföras till anmälningsförfarandet är i 11 punkten underpunkt a avsedda djurstallar med undantag av stora nötkreatursgårdar vilkas miljökonsekvenser uträknat enligt djurenhetskoefficienterna i bilaga 3 till lagen är av samma storleksklass som i fråga om de uppfödningshus för fjäderfä och svinhus som anges i 11 punkten underpunkt a i tabell 1 avseende direktivanläggningar. Det föreslås att gränserna för tillståndsplikt för nötkreatursgårdar ändras så att djurstallar som är avsedda för minst 300 mjölkkor, 500 köttnöt eller 600 dikor framöver alltid kräver miljötillstånd. Motsvarande gränser för tillståndsplikt utifrån antalet djur ska uträknade enligt djurenhetskoefficienterna för de olika slagen av djur vara 3 240 för mjölkkor, 2 850 för köttnöt och 2 580 för dikor.
Det föreslås att i 11 punkten underpunkt c avsedda djurstallar ska förbli miljötillståndspliktiga, dock sålunda att deras gräns för tillståndsplikt höjs så att den motsvarar de ändrade gränser för tillståndsplikt som föreslås i underpunkt a. I och med ändringen ska i underpunkt c avsedda djurstallar vara tillståndspliktiga när antalet djurenheter uträknade enligt djurenhetskoefficienten i tabell 1 i bilaga 3 till miljöskyddslagen är minst 3 000, varvid också sådana djurstallar med andra djurslag och boskap i olika ålder som till storleken motsvarar stora nötkreatursgårdar är miljötillståndspliktiga. Enligt förslaget ska punkten om fastställandet av tillståndsplikt för djurstallar enligt underpunkt c tas med i underpunkt a, där det ska föreskrivas om tillståndsplikten för djurstallar utifrån mängden djur. Kommunerna ska handlägga anmälningarna för alla anmälningspliktiga djurstallar.
I och med de i underpunkterna a och c föreslagna ändringarna om tillståndsplikten för djurstallar föreslås det att de i samma underpunkt avsedda pälsdjursfarmerna, som är tillståndspliktiga utifrån antalet djurenheter, överförs till underpunkt b, där det föreskrivs om tillståndsplikt för pälsdjursfarmer utifrån antalet pälsdjur. Genom ändringen förtydligas anläggningsförteckningen i fråga om fastställandet av tillståndsplikt för djurstallar och pälsdjursfarmer i och med att de avskiljs till egna underpunkter.
Med anledning av de ändringar som föreslås i 11 punkten underpunkterna a och b i anläggningsförteckningen kan underpunkterna c och d upphävas såsom onödiga, varvid underpunkt c, som gäller fiskodlingar, med de ändringar som föreslås nedan flyttas och blir en ny underpunkt c.
Det finns uppskattningsvis cirka 3 700—3 800 djurstallar som enligt förslaget ska överföras till anmälningsförfarandet, varav cirka 3 100 omfattas av de kommunala miljövårdsmyndigheternas och 600—700 av de statliga miljötillstånds- och tillsynsmyndigheternas behörighet.
Också framöver ska de direktivanläggningar som anges i 11 punkten i tabell 1 i bilaga 1 till miljöskyddslagen samt stora nötkreatursgårdar och i fråga om sina miljökonsekvenser motsvarande djurstallar för uppfödning av djur i olika ålder eller olika produktionsdjur förbli miljötillståndspliktiga.
Att de djurstallar som avses i propositionen överförs från miljötillståndsförfarandet till det allmänna anmälningsförfarandet bedöms inte nämnvärt öka miljökonsekvenserna av produktionsdjurshållning. Bestämmelser om hanteringen, lagringen och användningen av stallgödsel som uppkommer vid djurhållning och organiska gödselfabrikat som framställs av sådan finns i nitratförordningen, genom vilken nitratdirektivet genomförs. Genom regleringen i fråga och de miljöskyddskrav som ska tas med i den kommande statsrådsförordningen för sektorn kan djurstallar tillförsäkras en tillräcklig miljöskyddsnivå även i det jämfört med miljötillståndsförfarandet lättare allmänna anmälningsförfarandet.
Den väsentligaste miljökonsekvensen av djurstallar är näringsämnena i den stallgödsel som djuren ger upphov till och eventuella utsläpp från stallen. Utsläpp av näringsämnen från jordbruket belastar vattendragen även om användningen av konstgödsel och gödselfosfor har minskat avsevärt under de senaste decennierna och näringsämnena i stallgödseln från djur beaktas allt effektivare och noggrannare i gödslingen. Näringsämnesbelastningen på vattendragen har dock inte minskat i motsvarande grad, och jordbrukets andel av näringsämnesutsläppen i den totala belastning som människors verksamhet orsakar har accentuerats i och med den minskade punktbelastningen.
Den lukt som uppkommer vid husdjursproduktion medför allmänna trivselolägenheter och är ett vanligt skäl till klagomål om husdjursgårdar. Lukt uppkommer i djurstallarna och gödselstäder samt vid hantering och spridning av stallgödsel. I alla faser av hanteringen av stallgödsel och vid lagringen av stallgödsel avdunstar ammoniak. Jordbruket ger också upphov till växthusgaser. Metan frigörs från gödsel och idisslares matsmältning, medan dikväveoxid frigörs från jordmånen och stallgödsel.
Utöver utsläppen ger jordbruket upphov till olika fasta avfall och avloppsvatten, vilkas lagring och behandling på en gård kan orsaka förorening av miljön, luktolägenheter och osnygghet. Typiska avfall från husdjursgårdar är döda djur, tvättvatten från mjölkrum och djurutrymmena, tvättvatten från personalutrymmen, slam från slamavskiljare, använd jordbruksplast och andra förpackningar, farligt avfall och skämt saftfoder.
Positiva miljökonsekvenser av husdjurshållning är bland annat att bete bidrar till att upprätthålla landsbygdslandskap och kulturbiotoper.
6. I 12 punkten underpunkt c i tabell 2 avsedda depåer för fler än 50 bussar eller lastbilar eller arbetsmaskinsdepåer av motsvarande storlek
Det föreslås att depåer för fler än 50 bussar eller lastbilar eller arbetsmaskinsdepåer av motsvarande storlek överförs till anmälningsförfarandet. Sammanlagt finns det 34 verksamma depåer, varav de största är avsedda för över 300 bussar. Alla depåer omfattas av den kommunala miljövårdsmyndighetens tillstånds- och tillsynsbehörighet.
Tidigare orsakades de väsentligaste miljökonsekvenserna av depåer av avgas- och bullerutsläpp, men i och med den fordons- och motortekniska utvecklingen har olägenheterna minskat avsevärt under de senaste 25 åren. Tack vare elektrisk förvärmning av motorerna och möjligheten att fylla tryckluftsbehållarna på förhand belastar kallstarterna inte miljön på samma sätt som förut. Tack vare den motortekniska utvecklingen till följd av bland annat de så kallade Euro-utsläppsklasserna utifrån EU-lagstiftningen har avgasutsläppen minskat väsentligt.
Jämfört med den första för lastbilar och bussar utfärdade utsläppsklassen Euro 1 från 1992 är koldioxidutsläppen (CO) en tredjedel, kolväteutsläppen (HC) cirka en tiondedel samt kväveoxidutsläppen (NOx) och utsläppen av fina partiklar (PM) cirka en femtedel från det ursprungliga i den senaste, dvs. Euro VI-klassen, som trädde i kraft 2013. Också motorbullret har minskat väsentligt.
Depåverksamheten är ofta förknippad även med dagligt fordonsunderhåll, såsom tvätt och tankning samt tillsats av vätskor och oljor. I depåer är det också vanligt med egentlig serviceverkstadsverksamhet. Även om man i samband med det dagliga underhållet och serviceverkstäderna förvarar och hanterar farliga kemikalier, är det i princip inte fråga om miljötillståndspliktig verksamhet. Tillståndsplikten för depåer har närmast grundat sig på oskälig belastning på grannskapet till följd av avgaser och buller.
Tillståndsbesluten har förenats med villkor om bland annat lagringen och hanteringen av kemikalier, utsläpp till avloppssystemet, underhåll av avskiljaranläggningar för avloppsvatten, buller, avfallshantering och kontroll av verksamheten. Det går att befatta sig med samtliga ovan nämnda omständigheter också i ett beslut i anmälningsförfarandet.
7. I 14 punkten underpunkt a i tabell 2 avsedda utomhus belägna skjutbanor som är avsedda för högst 10 000 skott per år och som inte har en bana avsedd för hagelskytte
Enligt förslaget ska av de utomhus belägna skjutbanorna sådana skjutbanor som är avsedda för högst 10 000 skott per år och som inte har en bana avsedd för hagelskytte överföras till anmälningsförfarandet.
Det finns inga exakta uppgifter om antalet verksamheter som ska överföras till anmälningsförfarandet, men enligt en grov bedömning rör det sig om högst några tiotal. En betydande del av skjutbanorna utomhus kvarstår inom tillståndsförfarandet bland annat på grund av att de befinner sig i grundvattenområde och också därför att skjutbanorna typiskt har banor för flera olika vapenslag, såsom gevärsskytte och hagelskytte. Det kan även hända att vissa av de skjutbanor som enligt förslaget ska överföras också härefter förutsätter miljötillstånd utifrån oskälig olägenhet i grannförhållande på grund av buller.
De viktigaste miljökonsekvenserna av skjutbanor hänför sig till buller och försämrad kvalitet på jordmån samt grund- och ytvatten. Ofta anser grannskapet att bullret är störande. Vanligen används civila skjutbanor, som de banor som enligt förslaget ska överföras i praktiken representerar, från april till oktober, och verksamheten koncentrerar sig till vardagskvällar och veckoslut. I tillståndsbesluten har man vanligen strävat att begränsa skjutbanebullret och olägenheterna av detta genom villkor om både verksamhetstiden och ljudnivån.
Miljöförhållandena på en skjutbana har stor betydelse för hur skadliga ämnen sprids. På vissa banor finns kulfällor som fångar upp kulorna.
8. I 14 punkten underpunkt c i tabell 2 avsedda permanenta djurgårdar eller nöjesparker
Det föreslås att permanenta djurgårdar och nöjesparker överförs till anmälningsförfarandet. För närvarande finns 11 sådana verksamheter, och samtliga omfattas av den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet.
De väsentligaste miljökonsekvenserna av permanenta djurgårdar är den lukt som sprids i närområdet, stallgödseln från verksamheten och eventuella utsläpp i ytvattnet. De viktigaste konsekvenserna av nöjesparker hänför sig till buller, avfall och kundtrafik. Skadeverkningarna av vardera verksamheten är oftast mycket små och synnerligen lokala.
Tillstånden är förenade med villkor närmast om ordnandet av avfallshanteringen och — i fråga om djurgårdar — om förebyggandet och förhindrandet av luktolägenheter.
115 b §. Innehållet i anmälan. En paragraf om innehållet i en anmälan i det allmänna anmälningsförfarandet ska fogas till lagen. I 1 mom. nämns för behandlingen tillräckliga och för verksamhetsutövaren bindande uppgifter om den planerade verksamheten, konsekvenserna, de berörda parterna och andra relevanta omständigheter. Uppgifter ska lämnas in också om verksamheten ändras. I 1 mom. finns också ett bemyndigande att utfärda förordning, eftersom närmare bestämmelser om de uppgifter och bilagor som ska bifogas en anmälan ska finnas i en förordning.
I 2 mom. finns bestämmelser om krav på att den som upprättar anmälan ska ha tillräcklig sakkunskap och om de uppgifter som behövs för att bestyrka uppgifterna i anmälan.
I 3 mom. föreskrivs om komplettering av en anmälan. Eftersom det i samband med det allmänna anmälningsförfarandet föreskrivs om rätten att inleda en verksamhet inom utsatt tid, ges sökanden enligt bestämmelsen tillfälle att komplettera en bristfällig anmälan endast en gång inom den tid som myndigheten bestämmer. Om en anmälan inte kompletteras inom den utsatta tiden eller om handlingarna trots att de kompletterats inte är tillräckligt omfattande, lämnas anmälan utan prövning, varvid rätten att inleda verksamheten förfaller. I fall där en redan inlämnad anmälan lämnats utan prövning och rätten att inleda verksamhet förfallit, men verksamhetsutövaren alltjämt planerar att inleda verksamheten, måste verksamhetsutövaren väcka anmälningsförfarandet på nytt efter det att de utredningar och uppgifter som behövs för anmälan har blivit klara.
115 c §.Inledande av verksamhet. I 1 mom. föreskrivs om verksamhetsutövarens rätt att inleda en verksamhet från det att 120 dygn förflutit från det att anmälan lämnades in till den behöriga myndigheten. Den största skillnaden jämfört med tillståndsförfarandet är rätten att i anmälningsförfarandet inleda en verksamhet inom utsatt tid. Den utsatta tiden är inte ovillkorlig. Den myndighet som behandlar anmälan kan i sitt beslut tillåta att verksamheten inleds före den utsatta tiden.
I 2 mom. finns bestämmelser om när rätten att inleda verksamhet kan förloras. Rätt att inleda verksamhet föreligger inte om anmälan inte kan prövas i anmälningsförfarandet på grund av att ärendet måste prövas i tillståndsförfarande med stöd av 29 a §. Rätten att inleda verksamhet förfaller också om en eventuell begäran om komplettering av anmälan inte har iakttagits i enlighet med 115 b §. Rätt att inleda verksamhet föreligger inte heller när anmälan i ett beslut med anledning av anmälan förkastas exempelvis därför att det föreslagna läget inte kan godkännas eller en verksamhet inte ens genom med beslutet förenade villkor kan fås att uppfylla skyldigheterna enligt miljölagstiftningen. Den skyldighet att agera utan dröjsmål som enligt förvaltningslagen har ålagts myndigheterna ska i synnerhet beaktas i anmälningsförfarandet, och det är synnerligen viktigt att ett ärende handläggs utan dröjsmål i händelse av ett nekande beslut med anledning av anmälan, eftersom beslutet i regel ska ha meddelats före den utsatta tidens utgång.
115 d §. Myndighetens beslut i ett anmälningsärende. I 1 mom. föreskrivs att myndigheten med anledning av en anmälan ska meddela ett beslut i frågan. Till sin natur kan beslutet vara konstaterande, såsom att verksamheten uppfyller kraven enligt miljöskyddslagen och i en eventuell sektorspecifik förordning. Beslutet kan också och påminner i praktiken oftast till naturen ett tillstånd, varvid det förenas med behövliga och preciserande villkor för verksamheten. En anmälan kan också förkastas genom beslutet.
I 1 mom. föreskrivs att beslutet ska iakttas trots eventuellt ändringssökande. Utan bestämmelser om verkställigheten av ett beslut trots ändringssökande vore det i praktiken möjligt att utöva en anmälningspliktig verksamhet utan villkor innan beslutet vunnit laga kraft. Bestämmelser om verkställigheten av beslut finns dessutom i 32 § i förvaltningsprocesslagen. Enligt paragrafen kan besvärsmyndigheten när besvär har anförts förbjuda att beslutet verkställs eller bestämma att verkställigheten ska avbrytas eller föreskriva något annat som gäller verkställigheten. I det allmänna anmälningsförfarandet begränsas betydelsen av ett ingripande enligt förvaltningsprocesslagen i praktiken av den rätt att inleda verksamheten före besvärstidens utgång som i regel gäller anmälningspliktig verksamhet.
I paragrafen föreskrivs också om de grunder för godkännande av en anmälan som myndigheten ska säkerställas. Verksamheten ska uppfylla minimikraven enligt lag och förordningar som utfärdats med stöd av lag. I anmälningsförfarandet ska den behöriga myndigheten i materiellträttsligt hänseende iaktta nästan i sin helhet samma lagstiftning som i tillståndsförfarandet.
I 2 mom. anges de förutsättningar för ett positivt beslut med anledning av en anmälan som särskilt ska säkerställas. Förutsättningarna uppräknas i en förteckning med 5 punkter över sådana förbjudna konsekvenser som den planerade verksamheten inte får orsaka. Förteckningen motsvarar förutsättningarna för beviljande av tillstånd enligt 49 §. I förteckningen ingår inte 49 § 1 mom. 5 punkten, som gäller oskäligt besvär enligt 17 § 1 mom. i lagen angående vissa grannelagsförhållanden (26/1920). Grunden behövs inte när det gäller anmälningspliktiga verksamheter, eftersom oskäligt besvär enligt den nya 29 a § 1 mom. 2 punkten är en grund för tillståndsplikt.
I 3 mom. hänvisas i fråga om behövliga villkor för hindrande av förorening till 52 §. I fråga om anmälningspliktiga verksamheter ska endast för djurstallar utarbetas en förordning, där de villkor som ska förenas med ett beslut med anledning av anmälan preciseras. I förfarandet i fråga om andra verksamheter i bilaga 4 ska de behövliga villkoren prövas i enlighet med 52 §. I 3 mom. föreskrivs ytterligare om villkor för uppföljning och kontroll och skyldigheten att lämna tillsynsmyndigheten uppgifter om dessa. När de villkor som förenas med ett beslut med anledning av anmälan prövas, kan man i bedömningen av de behövliga villkoren till tillämpliga delar iaktta bestämmelserna i 62 §.Skyldigheten att kontrollera verksamheten och lämna myndigheten uppgifter följer också av 8 §, och närmare bestämmelser om dessa kan utfärdas genom förordning i enlighet med 9 §.
115 e §. Förvaltningsförfarande i anmälningsärenden. I 1 mom. föreskrivs om de lagbestämmelser som ska iakttas i anmälningsförfarandet. Eftersom en del av de anmälningspliktiga verksamheterna i bilaga 4 till sin karaktär är små och miljökonsekvenserna av dem kan vara till och med mycket lokala ska det i fråga om en del av de bestämmelser som ska iakttas i förfarandet finns möjligheter att vid behov tillämpa ett lättare förfarande. De bestämmelser som möjliggör ett lättare förfarande anges i 1 mom. 2, 4 och 8 punkten och gäller begäran om utlåtanden, information om ansökan och offentliggörande av beslut med anledning av anmälan. Om en anmälan gäller exempelvis ändring av verksamheten bestäms den krets som ska höras i praktiken enligt sakinnehållet i ändringen och inte enligt kretsen berörda parter i det miljötillstånd som upphävs genom anmälan. Ett ärendes betydelse och kvalitet kan inverka på hur man informerar om anmälan och offentliggör beslutet.
I 2 mom. anges de bestämmelser som ska tillämpas vid beslut i anmälningsförfarandet trots att det nämns att bestämmelserna gäller beslut i tillståndsförfarandet. Bestämmelserna gäller beslutets giltighetstid, när beslut upphör att gälla, ändring och förtydligande av beslut. Till återkallande av beslut samt avslutande av verksamheten tillämpas vad som föreskrivs i 94 § om meddelande av villkor.
I 3 mom. finns ett bemyndigande att utfärda förordning om närmare bestämmelser om innehållet i beslutet med anledning av anmälan.
116 §. Registreringsanmälan. Enligt förslaget ska 6 mom. ändras så att anmälningspliktig verksamhet nämns vid sidan av de andra verksamheter för vilka anmälan för registrering av verksamheten inte behövs.
12 kap. Anmälningsförfarande i fråga om verksamhet av engångsnatur. Kapitlets rubrik ändras, eftersom det i det nya 10 a kap. föreskrivs om det allmänna anmälningsförfarandet. Kapitlets tidigare rubrik ”Anmälningsförfaranden” byts ut för att undvika sammanblandning med det nya 10 a kap. med bestämmelser om anmälningsförfarandet vid anmälningspliktig fortgående verksamhet, medan de anmälningspliktiga verksamheterna i 12 kap. är av engångsnatur.
120 §. Exceptionella situationer i verksamhet som inte är tillståndspliktig, anmälningspliktig eller registreringspliktig. Paragrafen gäller sådana oförutsedda och av verksamhetsutövarens egna åtgärder oberoende exceptionella situationer som föranleder verksamhetsutövaren skyldighet att underrätta den kommunala miljövårdsmyndigheten om saken. Bestämmelsen kompletteras så att det i rubriken och paragrafen fogas till ett omnämnande att uteslutningen gäller också anmälningspliktiga verksamheter.
123 §. Exceptionella situationer i tillståndspliktig, anmälningspliktig och registreringspliktig verksamhet. I paragrafen finns bestämmelser om exceptionella situationer i tillståndspliktig och registreringspliktig verksamhet. Paragrafens tillämpningsområde gäller olyckor, oförutsedda produktionsstörningar och andra motsvarande oväntade och exceptionella situationer som inte beror på verksamheten. Därför ändras paragrafen så att ett omnämnande av anmälningspliktig verksamhet fogas till rubriken. Utöver rubriken ändras också 1 mom. så att den omfattar anmälningspliktig verksamhet.
168 §. Regelbunden tillsyn. Paragrafens 2 och 4 mom. ändras så att den regelbundna tillsynen och tillsynsprogrammet över regelbunden tillsyn enligt paragrafen utsträcks till att omfatta i förslaget avsedd anmälningspliktig verksamhet.
169 §. Inspektion vid olyckor, olägenheter och överträdelser. Paragrafen om situationer som faller utanför den regelbundna tillsynen ändras så att också anmälningspliktig verksamhet inkluderas i tillämpningen av denna.
170 §. Anmälan om inledande av verksamhet samt om ändringar i verksamheten och om byte av verksamhetsutövare. I paragrafen finns bestämmelser om verksamhetsutövarens anmälningar om ändringar i verksamheten och av tillståndsinnehavare. Paragrafen ändras så att underrättelseskyldigheterna för verksamhetsutövare gäller också dem som utövar anmälningspliktig verksamhet. Eftersom inledandet av anmälningspliktig verksamhet skiljer sig från inledandet av tillståndspliktig verksamhet i fråga om den för anmälan utsatta tiden och den därmed förenade rätten att inleda verksamhet, fogas som 2 mom. till skyldighet att anmäla om en ny situation, dvs. om tidpunkten för inledandet av den verksamhet som anges i anmälan enligt 115 a § ändras eller om verksamheten inte inleds.
171 §. Kontroll på annans område. Paragrafens 1 mom. ändras så att i detta i fråga om anmälningspliktig verksamhet tas med en möjlighet för den behöriga myndigheten att i beslutet med anledning av anmälan bevilja en verksamhetsutövare rätt att på annans område kontrollera konsekvenserna av sin verksamhet. Enligt paragrafen kan rätten beviljas också av tillsynsmyndigheten, varvid rätten gäller såväl tillståndspliktig som anmälningspliktig verksamhet.
172 §. Rätt att få upplysningar och göra inspektioner. I paragrafen finns bestämmelser om myndigheternas rätt att få upplysningar och göra inspektioner. Till ingressmeningen i 1 mom. fogas ett omnämnande om den i 115 a § avsedda behöriga myndigheten, som har samma rättigheter som tillsyns- och tillståndsmyndigheterna i fråga om tillståndspliktig verksamhet.
175 §. Åtgärder vid överträdelser eller försummelser. I paragrafen finns bestämmelser om tillsynsmyndighetens förordnanden och förbud för att rätta till rättsstridiga situationer. Till 2 mom., där det i fråga om tillståndspliktig verksamhet föreskrivs om att föreläggandet meddelas av den statliga tillsynsmyndigheten, om miljötillståndet beviljas av den statliga miljötillståndsmyndigheten, och i annat fall av den kommunala miljövårdsmyndigheten, fogas ett omnämnande om anmälningspliktig verksamhet. Behörigheten bestäms på samma sätt som för tillståndspliktig verksamhet.
180 §. Föreläggande i syfte att hindra förorening. I paragrafen föreskrivs om den kommunala miljövårdsmyndighetens rätt att meddela ett enskilt föreläggande i syfte att förebygga eller hindra förorening. I den gällande paragrafen har möjligheten dock uteslutits i fråga om tillståndspliktig och registreringspliktig verksamhet. Paragrafen ändras så att också anmälningspliktig verksamhet undantas från bestämmelsens tillämpningsområde. Sålunda kan den kommunala miljövårdsmyndigheten i ärenden enligt bilaga 4 inte meddela ett enskilt föreläggande i syfte att förebygga eller hindra förorening.
181 §. Avbrytande av verksamheten. I 3 mom. föreskrivs om fördelningen av myndigheternas behörighet vid avbrytande av verksamhet. Framöver föreskrivs i paragrafen inte bara om den myndighet som ska avbryta tillståndspliktig verksamhet utan också om den som ska avbryta anmälningspliktig verksamhet. För anmälningspliktig verksamhet bestäms myndigheten på samma sätt som för tillståndspliktig verksamhet.
189 §. Tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning vid tillsynen över tillståndspliktiga, anmälningspliktiga och registreringspliktiga verksamheter. I paragrafen föreskrivs om fördelningen av den i princip parallella ansvarsfördelningen mellan de kommunala miljövårdsmyndigheterna och de statliga tillsynsmyndigheterna i vissa situationer. Till 1 mom. fogas omnämnanden av anmälningspliktig verksamhet och beslut med anledning av anmälan, varvid den statliga tillsynsmyndigheten ansvarar för den i 168 och 169 § avsedda tillsynen i fråga om anmälningsärenden enligt 10 a kap., om den statliga miljötillståndsmyndigheten meddelat beslutet med anledning av anmälan och den kommunala miljövårdsmyndigheten, om den meddelat beslutet med anledning av anmälan.
I 2 mom. föreskrivs om myndighetens möjlighet att sammanföra tillsynen över verksamhet inom samma område, om detta behövs för att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv tillsyn. Enligt den gällande lagen har tillsynen över registreringspliktig verksamhet kunnat utövas som en del av tillsynen över tillståndspliktig verksamhet, och nu fogas också tillsynen över anmälningspliktig verksamhet i enlighet med 10 a kap. till momentet. I momentets sista mening utsträcks skyldigheten att höra en verksamhetsutövare till att gälla också utövare av anmälningspliktig verksamhet och till den myndighet till vilken tillsynen överförs, om tillsynen sammanförs på ovan nämnda sätt.
202 §. Kommunala miljöskyddsföreskrifter. I paragrafen finns bestämmelser om kommunala miljöskyddsföreskrifter och om vissa situationer och verksamheter som de inte får gälla. Paragrafens 2 mom. 1 punkten ska ändras så att i 10 a kap. avsedd anmälningspliktig verksamhet utesluts från de kommunala miljöskyddsföreskrifterna på samma sätt som tillståndspliktig och registreringspliktig verksamhet.
205 §. Avgifter. Till 1 mom. 1 punkten fogas ett omnämnande av anmälningspliktig verksamhet, varvid den statliga tillsynsmyndigheten på samma sätt som i fråga om tillståndspliktig och registreringspliktig verksamhet får ta ut avgift för sådan periodisk inspektion av och annan regelbunden tillsyn över verksamheten som baserar sig på ett tillsynsprogram som myndigheten utarbetat.
Paragrafens 2 mom. ändras på motsvarande sätt så att till 2 punkten fogas ett omnämnande av anmälningspliktig verksamhet, varvid den kommunala miljövårdsmyndigheten på samma sätt som i fråga om tillståndspliktig och registreringspliktig verksamhet får ta ut avgift för sitt tillsynsarbete.
I 5 mom. föreskrivs om avgift för behandling av ärenden som inletts på initiativ av en myndighet eller en part som orsakas olägenhet. Momentet ändras så att omnämnanden av beslut med anledning av anmälan fogas till bestämmelsen. Då ska avgiften för ändring av ett beslut med anledning av anmälan enligt 89 § tas ut på samma sätt som för tillstånd, om ärendet inletts på ansökan av en myndighet.
223 §. Uppgifter som ska registreras i datasystemet för miljövårdsinformation. I paragrafen föreskrivs om de uppgifter som ska registreras i datasystemet för miljövårdsinformation och om de aktörer som ansvarar för registreringen. Den statliga tillsynsmyndighetens registreringsplikt i enlighet med 2 mom. ändras i fråga om 7 punkten så att skyldigheten i fråga om registreringen av uppföljnings- och kontrolluppgifter och andra motsvarande uppgifter om tillståndspliktig och registreringspliktig verksamhet utsträcks så att den gäller också anmälningspliktig verksamhet.
På motsvarande sätt utsträcks kommunernas eller de kommunala miljövårdsmyndigheternas registreringsplikt i enlighet med 3 mom. att i 5 punkten omfatta sådana uppföljnings- och kontrolluppgifter och andra motsvarande uppgifter inte bara om miljötillståndspliktig och registreringspliktig verksamhet utan också anmälningspliktig verksamhet som verksamhetsutövaren är skyldig att lämna tillsynsmyndigheten.
225 §. Brott mot miljöskyddslagen. I paragrafen föreskrivs om straffbestämmelser med hot om böter som komplement till bestämmelserna i strafflagen. Paragrafens 1 mom. ändras så att till 1 punkten fogas en paragrafhänvisning till 115 a §, varvid åsidosättande av den anmälningsplikt som avses i paragrafen är straffbart som brott mot miljöskyddslagen. Paragrafens 1 mom. 2 punkten ändras så att till denna fogas ett omnämnande av skyldighet enligt ett beslut som meddelats med stöd av 115 d §, i praktiken åsidosättande av att iaktta villkor som är förenade med ett beslut med anledning av anmälan, som ska vara straffbart på motsvarande sätt. Dessutom fogas till 1 mom. en ny 4 a-punkt. Därvid blir det straffbart att inleda i 115 a § avsedd verksamhet innan den utsatta tid på 120 dygn som avses i 115 c § har löpt ut.