1
Bakgrund och beredning
1.1
Bakgrund
I Kina utbröt i början av 2020 en epidemi av den smittsamma sjukdomen covid-19, som orsakas av ett nytt coronavirus. Sjukdomen spred sig snabbt utanför Kina. I slutet av maj hade det konstaterats sammanlagt mer än fem miljoner fall i hela världen. Över 180 länder har rapporterat om smitta. Världshälsoorganisationen WHO betecknade coronavirusepidemin som en pandemi den 11 mars 2020. För att bromsa spridningen av epidemin fattade regeringen den 12 mars 2020 beslut om rekommendationer och beredskap.
I mitten av mars sammankallade statsministern till ett parlamentariskt möte där det förhandlades om beredskapsåtgärder inför epidemin och ibruktagande av eventuell beredskapslagstiftning. Statsrådet konstaterade den 16 mars 2020 i samverkan med republikens president att undantagsförhållanden råder i Finland på grund av coronavirusutbrottet. Till följd av detta lämnades med stöd av 6 § i beredskapslagen (1552/2011) statsrådets förordning om ibruktagning av befogenheter i enlighet med 86, 88, 93—95 och 109 § i beredskapslagen till riksdagen den 17 mars 2020.
Epidemin och åtgärderna för att begränsa den samt medborgarnas rädsla för sjukdomen minskar avsevärt den ekonomiska verksamheten i samhället. Detta har haft en betydande inverkan på företagslivet, när företagen inte har haft kunder. Dessutom är flera företag beroende av gränsöverskridande leveranskedjor som har störts i och med att coronavirusepidemin har spridit sig från kontinent till kontinent och från land till land. Även företagens finansiella ställning och ekonomiska verksamhetsförutsättningar har försämrats kraftigt på en mycket kort tid. Med anledning av det som konstaterats ovan har arbetsgivarens förutsättningar att erbjuda sina anställda arbete försämrats i snabb takt.
Företagen har inte kunnat anpassa sin verksamhet till de förändrade förhållandena utan åtgärder för att minska arbetskraften. De meddelanden till arbets- och näringsbyråerna som avses i 48 § i lagen om samarbete inom företag (334/2007) började öka snabbt under första hälften av mars. Före den 26 maj 2020 har fler än 520 000 personer omfattats av samarbetsförhandlingar. Fram till den 26 maj 2020 hade uppskattningsvis 240 000 personer anmält sig eller blivit anmälda som permitterade eller helt och hållet arbetslösa till arbets- och näringsbyråerna på grund av coronavirusepidemin. Lagen om samarbete inom företag gäller endast arbetsgivare som har minst 20 anställda. När mindre företag än så beaktas, finns det ännu fler personer som hotas av permittering. I denna exceptionella situation är det sannolikt att också kommuner och samkommuner blir tvungna att permittera och säga upp arbetstagare. Redan innan epidemin utbröt bedömde de kommuner som är i ett svårt ekonomiskt läge att de skulle vara tvungna att permittera arbetstagare under 2020. Enligt svaren i en färsk enkät, som genomfördes av KT Kommunarbetsgivarna, omfattas nästan 30 000 personer inom kommunsektorn av permitteringar eller avbrott i löneutbetalningen. Om trenden är densamma i sådana kommuner och samkommuner som inte besvarade enkäten kan antalet personer vara högre än detta.
Regeringen lämnade med anledningen av situationen en proposition till riksdagen med förslag till lagar om temporär ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa, lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner och lagen om arbetslöshetskassor (RP 38/2020 rd). Enligt propositionen ska arbetslöshetsförmån betalas i form av grunddagpenning, inkomstrelaterad dagpenning eller arbetsmarknadsstöd för den självrisktid som föreläggs i samband med att utbetalningen av arbetslöshetsförmånen börjar. Dessutom förkortades löntagares arbetsvillkor och den arbetslöshetsdagpenning som betalas på grundval av permittering förbrukar inte maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning. Riksdagen godkände förslagen och lagarna trädde i kraft den 15 april 2020. Lagarna gäller temporärt till och med den 6 juli 2020.
1.2
Beredning
Arbetsmarknadens centralorganisationer Finlands näringsliv rf, Kommunala arbetsmarknadsverket KT, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Akava ry och STTK rf överlämnade den 14 maj 2020 till regeringen ett nytt förslag till åtgärder med anledning av covid-19-epidemin. Arbetsmarknadens centralorganisationer föreslog att den temporära flexibiliteten i arbetslagstiftningen och giltighetstiden för de temporära ändringarna av utkomstskyddet för arbetslösa ska förlängas till och med den 31 december 2020, såsom arbetsmarknadsorganisationerna kom överens om den 18 mars 2020. Detta betyder bland annat att förhandlingar om permittering som snabbast ska kunna föras under fem dagar och att tiden för meddelande om permittering ska förkortas till fem dagar. Samtidigt ska självriskdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa slopas för permitterade och uppsagda personer så att löntagare ska få arbetslöshetsersättning under hela permitterings- eller arbetslöshetstiden. Dessutom ska förbrukningen av maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning som betalas på grundval av permittering avbrytas till och med utgången av året. Förslaget innehöll också andra åtgärder, såsom att beräkningen av maximitiden för utbetalning av utkomstskyddet för arbetslösa ska avbrytas till och med den 31 december 2020 för arbetslösa och permitterade. Enligt arbetsmarknadens centralorganisationer bildar underlättandet av permitteringar och förbättrandet av arbetslöshetsersättningarna en helhet vars båda delar bör genomföras.
Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet.
2
Nuläge och bedömning av nuläget
2.1
Självrisktid
Bestämmelser om självrisktiden enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) finns i 5 kap. 13 § i den lagen i fråga om arbetslöshetsdagpenning (grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning) och i 7 kap. 10 § i den lagen i fråga om arbetsmarknadsstöd. Enligt bestämmelserna betalas arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd ut efter det att en person har varit arbetslös arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån en tid som motsvarar sammanlagt fem fulla arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor.
Bestämmelserna om självrisktiden för utkomstskyddet för arbetslösa i 5 och 7 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har temporärt ändrats genom lag 214/2020. Självrisktiden är temporärt fem vardagar, medan den enligt den permanenta lagen är fem helt arbetslösa dagar eller en motsvarande period. Ingen självrisktid föreläggs medan den temporära lagen är i kraft, utan när de övriga förutsättningarna uppfylls betalas arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd omedelbart ut från det att arbetsvillkoret uppfylls eller anmälan som arbetslös arbetssökande lämnats, om det inte finns något annat hinder för användning av självrisken.
2.2
Löntagares arbetsvillkor och den lön som ligger till grund för löntagares inkomstrelaterade dagpenning
En arbetslös som har uppfyllt arbetsvillkoret har rätt till arbetslöshetsdagpenning. Syftet med arbetsvillkoret är att visa att personen i fråga har varit stadigvarande på arbetsmarknaden och fått sin försörjning av sitt förvärvsarbete. Det föreskrivs om arbetsvillkoret i 5 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Det har till 5 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa temporärt fogats en ny 3 a § om löntagares arbetsvillkor i undantagsfall. I paragrafen fastställs det att om löntagares arbetsvillkor inte annars uppfylls ska det arbetsvillkor som är en förutsättning för arbetslöshetsdagpenning förkortas. Arbetsvillkoret för en löntagare är 13 kalenderveckor, om det normala arbetsvillkoret på 26 kalenderveckor inte uppfylls. Arbetsvillkoret för en icke-ägande familjemedlem till en företagare är däremot 26 kalenderveckor, om arbetsvillkoret på 52 kalenderveckor inte uppfylls. Bestämmelser om den lön som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning för löntagare och icke-ägande familjemedlemmar till företagare finns i 6 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Enligt paragrafens 2 mom. beräknas den lön som ligger till grund för löntagares inkomstrelaterade dagpenning utifrån personens stabiliserade lön för den tid innan arbetslösheten började under vilken han eller hon har uppfyllt arbetsvillkoret för löntagare.
2.3
Dagpenningsperiodens maximitid
Grunddagpenning och inkomstrelaterad dagpenning betalas för sammanlagt högst
1) 300 arbetslöshetsdagar till en person som efter att ha fyllt 17 år har varit i arbete sammanlagt högst tre år innan rätten till arbetslöshetsdagpenning började,
2) 400 arbetslöshetsdagar till en person som efter att ha fyllt 17 år har varit i arbete sammanlagt över tre år innan rätten till arbetslöshetsdagpenning började,
3) 500 arbetslöshetsdagar till en person vars arbetsvillkor har uppfyllts efter det att personen har fyllt 58 år och som, när arbetsvillkoret uppfylls, under de senaste 20 åren har minst fem år tid i arbete. Det har till 6 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa temporärt fogats ett nytt 4 mom., enligt vilket grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning som betalats ut på grund av permittering inte ska räknas in i dagarna för maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning. Bestämmelsen gäller både arbetslöshetsdagpenning som betalas ut till helt permitterade och permitterade med förkortad arbetsvecka och arbetslöshetsdagpenning som betalas ut till permitterade med förkortad arbetsdag. Arbetslöshetsdagpenning som betalas ut på grund av en orsak som kan jämställas med permittering eller på grund av ett väderhinder ska dock fortfarande räknas in i maximitiden.
2.4
Definition av permittering
I 1 kap. 5 § 6 punkten i lagen om utkomstskydd för arbetslösa konstateras det att med permittering avses av arbetsgivaren verkställd permittering av produktionsorsaker eller av ekonomiska orsaker.
I social- och hälsovårdsministeriets tillämpningsanvisningar till arbetslöshetskassorna konstateras det med stöd av 5 kap. i arbetsavtalslagen att permittering också kan grunda sig på ett avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Vidare konstateras det med stöd av arbetsavtalslagen att en förutsättning för avtalsbaserad permittering dock är att permitteringen är tidsbunden och behövlig på grund av arbetsgivarens verksamhet eller ekonomiska situation. Även i situationer med permitteringsavtal uppstår det rätt till arbetslöshetsdagpenning under förutsättning att permitteringen grundar sig på produktionsorsaker och ekonomiska orsaker och att, liksom i allmänhet, permitteringen sker på arbetsgivarens initiativ.
I lagen om utkomstskydd för arbetslösa har 1 kap. 5 § 6 punkten temporärt ändrats så att det i den hänvisas till begreppet permittering enligt 5 kap. i arbetsavtalslagen. Den permanent gällande formuleringen har temporärt kompletterats så att permitteringen också kan grunda sig på ett avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Även för permittering som grundar sig på ett avtal är förutsättningen dock att den sker på arbetsgivarens initiativ och är behövlig på grund av arbetsgivarens verksamhet eller ekonomiska situation.
2.5
Finansiering av arbetslöshetsförmåner
Löntagarnas inkomstrelaterade dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa finansieras genom en statsandel som motsvarar grunddagpenningens belopp, genom arbetslöshetsförsäkringspremier som betalas till Sysselsättningsfonden och genom medlemsavgifter som betalas till arbetslöshetskassorna. Enligt 4 § 1 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) betalas som statsandel till en arbetslöshetskassa för varje inkomstrelaterad dagpenning ett belopp som motsvarar grunddagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Företagarnas inkomstrelaterade dagpenning finansieras genom en statsandel som motsvarar grunddagpenningens belopp och genom medlemsavgifter och intäkter från medlemsavgifter till arbetslöshetskassor som försäkrar företagare. Bestämmelser om finansieringen av inkomstrelaterad dagpenning till företagare finns i 25 § i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984).
Till lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner har det genom lag 215/2020 och till lagen om arbetslöshetskassor har det genom lag 216/2020 temporärt fogats paragrafer om finansieringen av inkomstrelaterad dagpenning och grunddagpenning som betalas för självrisktid. Med stöd av paragraferna finansierar staten under lagens giltighetstid till fullt belopp den dagpenning för fem arbetslöshetsförmånsdagar som betalas ut på grund av att inkomstrelaterad dagpenning har betalats ut för självrisktiden på fem dagar. Statsandelen betalas till Sysselsättningsfonden enligt en uppskattning i samband med förskottet på statsandelen. Det slutliga beloppet av statsandelen fastställs kalkylmässigt.
6
Remissvar
Denna proposition har beretts skyndsamt för att under de exceptionella omständigheterna underlätta den ekonomiska situationen för permitterade och sådana som får utkomstskydd för arbetslösa av andra skäl. På grund av den snabba beredning som krävts med anledning av de exceptionella omständigheter som coronavirusepidemin orsakat har det inte varit möjligt att ordna en egentlig remissbehandling. Enligt anvisningarna om hörande vid lagberedning kan man endast av motiverade skäl avstå från att begära skriftliga utlåtanden om ett lagförslag. De aktuella omständigheterna måste anses vara så exceptionella att det finns motiverade skäl till att avvika från remissbehandlingen.
Propositionen har beretts i samarbete med arbets- och näringsministeriet, FPA och Arbetslöshetskassornas Samorganisation. Finlands näringsliv, KT Kommunarbetsgivarna, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, STTK, Akava och Företagarna i Finland rf har getts möjlighet att kommentera propositionen.
Ålands landskapsregering har hörts.
7
Specialmotivering
7.1
Lagen om temporär ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa
I propositionen föreslås det att 1—3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om temporär ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (214/2020) ska ändras. Ikraftträdandebestämmelsens 1 mom. ska ändras så att lagen ska gälla till och med den 31 december 2020.
Ikraftträdandebestämmelsens 2 mom. ska ändras så att det i momentet föreskrivs om att lagens 5 kap. 3 a § som gäller temporärt inte ska tillämpas om den maximitid som börjar löpa på basis av att arbetsvillkoret uppfylls skulle börja den 1 januari eller därefter. I övrigt kvarstår momentet oförändrat.
Ikraftträdandebestämmelsens 3 mom. ska ändras så att lagens 5 kap. 13 § och 7 kap. 10 § som gäller temporärt tillämpas på självrisktid vars första dag infaller den 16 mars 2020 eller därefter men före den 1 januari 2021.
7.2
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa
6 kap. Arbetslöshetsdagpenningens belopp och varaktighet
7 §.Dagpenningsperiodens maximitid. I paragrafen föreskrivs det om maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning. Det föreslås att det nya 4 mom. som temporärt har fogats till paragrafen ska ändras. Enligt momentet ska grunddagpenning eller inkomstrelaterad dagpenning som betalats ut för tiden den 1 juli 2020 eller därefter inte räknas in i dagarna för maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning. Även om dagarna inte räknas in i eller förbrukar maximitiden ska maximitiden enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa dock anses ha börjat för det syfte som har angetts för maxi-mitidens början vid utredningen av föreläggande av självrisktid på basis av 5 kap. 13 § eller omräkning av dagpenningens storlek på basis av 6 kap. 8 §.
Enligt propositionen ska denna ändring träda i kraft den 1 juli 2020. Trots att lag 214/2020 gäller till och med den 6 juli 2020 ska undantaget som gäller permitterade tillämpas på förbrukningen av maximitiden för utbetalning endast till och med den 30 juni 2020. Av den föreslagna ändringen följer med tanke på permitterade att tillämpningen av den temporära bestämmelse som hindrar att maximitiden för utbetalning förbrukas fortsätter utan avbrott från och med dagen i fråga, även om tillämpningen av ikraftträdandebestämmelsen i lagen om temporär ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa upphör redan den 30 juni 2020 utan ändringen. I fråga om de andra personer som får arbetslöshetsdagpenning och som börjar omfattas av bestämmelsen ska bestämmelsen tillämpas från och med ikraftträdandet, det vill säga från och med den 1 juli. (Lagförslag 2). Detta innebär att den temporära bestämmelsen med ändrat innehåll är i kraft under tiden den 1 juli—31 december 2020. (Lagförslag 1).
7.3
Lagen om temporär ändring av lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner
Ikraftträdandebestämmelsen i lagen om temporär ändring av lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (215/2020) ska ändras så att ikraftträdandebestämmelsen gäller till och med den 31 december 2020. Tillämpningen av det temporära undantag som gäller statens finansieringsandel förutsätter att självrisktiden skulle ha börjat den 16 mars 2020 eller därefter, men före den 1 januari 2021.
7.4
Lagen om temporär ändring av lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner
Ikraftträdandebestämmelsen i lagen om temporär ändring av lagen om arbetslöshetskassor (216/2020) ska ändras på motsvarande sätt som ikraftträdandebestämmelsen i lagen om temporär ändring av lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner.
10
Förhållandet till grundlagen samt lagstiftningsordning
De föreslagna ändringarna anknyter till de grundläggande fri- och rättigheterna i 18 och 19 § i grundlagen. Grundlagens 18 § gäller näringsfrihet och rätt till arbete och 19 § gäller rätt till social trygghet.
Systemet med utkomstskydd för arbetslösa syftar till att trygga arbetslösa arbetssökandes ekonomiska möjligheter att söka arbete och förbättra sina förutsättningar att komma in på eller återvända till arbetsmarknaden. Detta görs genom att systemet ersätter de ekonomiska förluster som arbetslösheten orsakar. Enligt 18 § 2 mom. i grundlagen ska det allmänna främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. Det främjande av sysselsättningen som avses i bestämmelsen innebär att det allmänna strävar efter att trygga rätten till arbete för envar, och att det allmänna ska sträva efter att förhindra uppkomsten av en grupp permanent arbetslösa (se RP 309/1993 rd, s. 72, GrUU 44/2000 rd, s. 2, GrUU 17/1995 rd, s. 1—2). I 19 § 2 mom. i grundlagen anges att var och en genom lag ska garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad vid bland annat arbetslöshet. Bestämmelsen förutsätter att lagstiftaren garanterar var och en som behöver grundläggande försörjning en subjektiv rätt till den trygghet som det allmänna genom lag är skyldig att ordna. Den sociala tryggheten är förknippad med vissa sociala risksituationer som nämns i bestämmelsen, men också med respektive lagbestämmelser om bidragskriterier, behovsprövning och procedurer (RP 309/1993 rd, s. 74, GrUU 55/2016 rd, s. 3 och GrUU 48/2006 rd, s. 2). Systemen för grundläggande försörjning bör vara så täckande att inga grupper lämnas utanför systemen och därmed blir lidande (RP 309/1993 rd, s. 75/I, GrUU 48/2006 rd, s. 2, GrUU 6/2009 rd, s. 7/II).
I propositionen föreslås det att giltighetstiden för de temporära undantag som genom lagarna 214—216/2020 gjorts i systemet med utkomstskydd för arbetslösa ska förlängas till och med utgången av 2020. Förutsättningarna för att få en arbetslöshetsförmån ska förbättras på så sätt att slopandet av självrisktiden från början av utbetalningen av en arbetslöshetsförmån ska förlängas temporärt och löntagares arbetsvillkor ska förkortas. Eftersom syftet med de föreslagna ändringarna är att temporärt göra det lättare att få en arbetslöshetsförmån och att trygga människors försörjning, anser regeringen fortfarande att de föreslagna ändringarna inte utgör ett problem med tanke på 18 § 2 mom. eller 19 § 2 mom. i grundlagen.
Det temporära undantag som gäller dagpenningsperiodens maximitid ska enligt propositionen utvidgas så att undantaget utöver permittering även gäller arbetslöshetsdagpenning som betalats under tiden för arbetslöshet. Frysningen av beräkningen av maximitiden för utbetalning gäller endast de som får arbetslöshetsdagpenning och för vilka utbetalningen av förmånen baserar sig på arbetslöshet som börjat eller arbete som upphört eller minskat den 16 mars 2020 eller därefter. Till denna del bör propositionen bedömas med avseende på 6 § i grundlagen.
Enligt 6 § 1 mom. i grundlagen är alla lika inför lagen. Grundlagens 6 § 1 mom. uttrycker ett krav på juridisk likabehandling och faktisk jämlikhet. I bestämmelsen ingår ett förbud mot godtycke och ett krav på enahanda bemötande i likadana fall (RP 309/1993 rd, s. 46). Jämlikhetsbestämmelsen kräver ändå inte att alla människor i alla avseenden ska behandlas lika, om inte förhållandena är likadana.
Jämlikhetbestämmelsen gäller också lagstiftaren. Vissa människor eller människogrupper får inte genom lag godtyckligt ges en gynnsammare eller ogynnsammare ställning än andra. Jämlikhetsaspekter spelar en viss roll såväl när medborgarna ges fördelar eller rättigheter genom lag som när de påförs skyldigheter. Samtidigt är det typiskt för lagstiftningen att den på grund av ett visst godtagbart samhälleligt intresse behandlar människor olika bland annat för att främja faktisk jämlikhet (RP 309/1993 rd, s. 46, se även GrUU 31/2014 rd, s. 3/I). I grundlagsutskottets praxis har det vedertaget betonats att jämlikhetsprincipen inte kan orsaka strikta gränser för lagstiftarens prövningsrätt när man eftersträvar reglering som förutsätts av samhällsutvecklingen (se till exempel GrUU 28/2009 rd, s. 2/II, GrUU 38/2006 rd, s. 2/I, GrUU 1/2006 rd, s. 2/I, GrUU 59/2002 rd, s. 2/II).
I 6 § 2 mom. i grundlagen ingår ett förbud mot diskriminering, enligt vilket ingen utan godtagbart skäl får särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Förteckningen är dock inte uttömmande, utan diskriminering ska vara förbjuden också på grund av någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. En sådan orsak kan vara till exempel samhällelig ställning och egendom (se RP 309/1993 rd, s. 47, se även till exempel GrUU 53/2016 rd och GrUU 31/2014 rd, s. 3/I).
Enligt grundlagsutskottet är det också möjligt att allas försörjning under arbetslöshet inte kan tryggas på samma sätt, inte ens när det är fråga om särbehandlande faktorer som gäller arbetslösa (GrUU 43/2001 rd, s. 3, GrUU 32/2000 rd, s. 2, GrUU 32/1997 rd, s. 3—4, GrUU 17/1996 rd, s. 2—3, GrUU 17/1995 rd, s. 2). Segregeringen måste dock anses godtagbar med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 27/2009 rd, s. 2, GrUU 42/2004 rd, s. 2, GrUU 46/2002 rd s. 6—7). Att till exempel gynna en viss persongrupp i fråga om utkomstskyddet för arbetslösa har varit möjligt, om det inte är godtyckligt eller oskäligt (GrUU 64/2010 rd, s. 2/II).
Syftet med undantaget som gäller frysning av beräkningen av maximitiden för utbetalning är att trygga en tillräcklig försörjning för de personer som utan egna möjligheter att påverka situationen har blivit arbetslösa på grund av covid-19-epidemin. Genom lag 214/2020 har förbrukningen av maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning som betalas på grund av permittering avbrutits för tiden den 16 mars–30 juni 2020. I denna proposition föreslås det att också förbrukningen av maximitiden för utbetalning av arbetslöshetsdagpenning som betalas på grund av andra skäl än permittering ska avbrytas. Avbrytandet gäller alla dem som får arbetslöshetsdagpenning oberoende av när och av vilket skäl utbetalningen av arbetslöshetsdagpenning har börjat. Det föreslagna undantaget ska gälla temporärt till utgången av 2020. Eftersom den föreslagna ändringen syftar till att i samband med en smittsam sjukdom som har omfattande samhällsverkningar och är exceptionell se till att människor har en tillräcklig ekonomisk försörjning, anser regeringen att detta inte utgör ett hinder med tanke på 6 § i grundlagen.
På de grunder som anförts ovan anser regeringen att propositionen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.