1
Lagförslag
1.1
Lag om skatteuppbörd
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Tillämpningsområde. I paragrafens föreslagna 1 mom. föreskrivs om lagens tillämpningsområde. Lagen ska tillämpas på skatter och avgifter enligt lagen om beskattningsförfarande och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Bestämmelserna tillämpas heltäckande på skatteuppbördens olika funktioner, såsom betalning, återbetalning och indrivning av skatterna. Lagen tillämpas i alla avseenden även på skatter som avses i lagen om förskottsuppbörd och mervärdesskattelagen, om inget annat anges i den berörda lagen. Till exempel när mervärdesskatt uppbärs vid import av andra än de som registrerats som mervärdesskyldiga tillämpas de bestämmelser som gäller Tullen.
Enligt paragrafens 2 mom. tillämpas lagen om skatteuppbörd dessutom på uppbörd av andra skatter och avgifter, om så föreskrivs separat. Hänvisningsbestämmelser med stöd av vilka lagen om skatteuppbörd tillämpas finns bland annat i fastighetsskattelagen, lagen om överlåtelseskatt och lagen om skatt på arv och gåva. Dessutom tillämpar de andra myndigheter som bär upp skatt bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd med stöd av hänvisningsbestämmelser.
2 §.Definitioner. I paragrafen definieras de centrala begreppen i anslutning till skatteuppbörden.
Enligt den föreslagna 1 punkten avses med skatt de skatter, avgifter och andra betalningar enligt 1 § som Skatteförvaltningen bär upp och redovisar. Definitionen av skatt motsvarar 1 § om skatter i statsrådets förordning om verkställighet av skatter och avgifter (1324/2007). Begreppet skatt i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) är omfattande. Med stöd av 3 § i den lagen är skattefordringar direkt utsökbara. I den föreslagna lagen om skatteuppbörd är skatt ett lika omfattande begrepp, utifrån vilket Skatteförvaltningen kan driva in både egentliga skatter och övriga fordringar som har skattekaraktär eller som kan jämföras med skatter.
Begreppet skatt täcker alla prestationer som den skattskyldige eller den som ansvarar för skatt med stöd av skattelagstiftningen eller annan lagstiftning är skyldig att betala till Skatteförvaltningen. Sådana betalningsförpliktelser är utöver skatter och avgifter av skattekaraktär dröjsmålspåföljder, påföljdsavgifter som ska påföras på grund av försummelser av skyldigheter i anslutning till skattskyldighet eller skyldigheten att lämna upplysningar, såsom skatteförhöjningar, förseningsavgift och försummelseavgifter, samt övriga eventuella ekonomiska skyldigheter som med stöd av lag kan påföras en skattskyldig eller uppgiftsskyldiga. Dessutom avses med skatt sådan utländsk skatt som kan drivas in i Finland med stöd av ett avtal med en främmande stat om handräckning i skatteärenden (handräckningsavtal) eller lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rådets direktiv om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder och om tillämpning av direktivet (1526/2011). Tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd ska inte omfatta Skatteförvaltningens avgiftsbelagda offentligrättsliga prestationer.
Enligt paragrafens föreslagna 2 punkt avses med skattskyldiga alla som med stöd av skattelagstiftningen eller andra bestämmelser är skyldiga att betala de skatter som avses i 1 punkten till Skatteförvaltningen, dvs. de skatter, avgifter och andra betalningar som det fastställts att Skatteförvaltningen ska uppbära. Det som i lagen om skatteuppbörd föreskrivs om skattskyldiga tillämpas sålunda bland annat även på betalningsskyldiga, på dem som är skyldiga att ta ut källskatt och på dem som är skyldiga att verkställa förskottsinnehållning. Med skattskyldiga ska även avses alla skattskyldiga enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. I regel ska begreppet skattskyldig dock inte omfatta den som påförts ansvaret för skatt. Till den del avsikten är att tillämpa bestämmelser även på dem som är ansvariga för skatt ska det föreskrivas separat om saken i bestämmelserna i fråga.
Enligt 3 punkten i förslaget avses med skatteuppbörd åtgärder i anslutning till uppbörd och återbetalning av skattemedel. Det gäller åtgärder i anslutning till uppbörd och återbetalning av skattemedel såsom betalningsrörelse och redovisning av skatteinbetalningar till den skattskyldiges och skattetagarens fördel. Med skatteuppbörd avses dessutom bokföring av skattemedel.
Enligt paragrafens 4 punkt avses med indrivning av skatt Skatteförvaltningens indrivningsåtgärder samt annan indrivning av skatteskulder med hjälp av indrivningssätt som föreskrivs i den föreslagna lagen eller någon annan lag. Man tar till indrivningsåtgärder för att få in skatter av dem som inte betalar i rätt tid. Med indrivning av skatt avses både Skatteförvaltningens egna indrivningsåtgärder och att Skatteförvaltningen som borgenär deltar i förfaranden där det säkras att fordringar fås in av gäldenärer med betalningssvårigheter. Med indrivning avses dessutom indrivning av skatt med stöd av lagstiftningen om utsökning.
Enligt 5 punkten avses med återbäring skatt som en skattskyldig är berättigad att få tillbaka med ränta från Skatteförvaltningen. Dessutom ska med återbäring avses skatt eller förskott på skatt som har överförts från en främmande stat till Finland och som inte har använts till betalning av den skattskyldiges skatter.
Återbäringen kan grunda sig på den skattskyldiges skattedeklaration eller rättelsedeklaration över skatter som betalas på eget initiativ samt på en myndighets beskattningsbeslut eller ett beslut som fattats på basis av en begäran om omprövning. Dessutom kan mervärdesskatt berättiga till återbäring.
Förutsättningen för annan återbäring än återbäring av mervärdesskatt är att den skattskyldige har betalat den skatt som ska betalas tillbaka.
Beloppet av återbäringen behöver ändå inte nödvändigtvis vara detsamma som det belopp som konkret betalas tillbaka till den skattskyldige, eftersom återbäringen, innan den betalas ut till den skattskyldige, kan användas till betalning av Skatteförvaltningens andra fordringar, mätas ut som betalning för den skattskyldiges andra skulder eller användas till betalning av någon annan myndighets fordringar.
Enligt paragrafens 6 punkt ska med användning av återbäring avses att en återbäring kan användas till betalning av skatter och Skatteförvaltningens andra fordringar samt av andra myndigheters fordringar innan det belopp som ska betalas tillbaka betalas ut till den skattskyldige. Innan återbäringen betalas ut till den skattskyldige ska den kunna användas till betalning inte bara av skatter som förfallit till betalning, utan också till exempel av skadeståndsfordringar som dömts ut i en skattebrottsprocess. Bestämmelser om användning av återbäring finns i det föreslagna 4 kap.
Enligt den föreslagna 7 punkten ska med betalningsordning avses den ordning i vilken inbetalningar och återbäringar används till betalning av de olika delarna av en betalningsrat för en skatt, till exempel av dröjsmålspåföljderna och skattekapitalet. Bestämmelser om betalningsordningen finns i den föreslagna 5 §.
Enligt 8 punkten ska med användningsordning avses den ordning i vilken inbetalningar som gjorts till Skatteförvaltningen och tillgängliga återbäringar används till betalning av de olika betalningsraterna för en skatt. Bestämmelser om användningsordningen finns i den föreslagna 6 §.
Enligt 9 punkten ska med förfallodag avses den sista dagen för betalning av en skatt. Enligt 12 § är förfallodagen för skatt som ska debiteras den dag som anges i beslutet om påförande av skatt. Förfallodagen för skatter som betalas på eget initiativ är den dag som bestäms enligt lag eller förordning. Begreppet förfallodag ska användas i fråga om alla skatter som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd.
3 §.Behörig myndighet. Skatteförvaltningen ska vara behörig myndighet i uppgifter enligt lagen om skatteuppbörd. Enligt 2 § i lagen om Skatteförvaltningen har Skatteförvaltningen bland annat till uppgift att uppbära och driva in skatter och avgifter. När en annan myndighet, till exempel Tullen, med stöd av en hänvisningsbestämmelse i den lagstiftning som gäller myndigheten i fråga tillämpar lagen om skatteuppbörd, ska myndigheten vara behörig myndighet när det gäller skatteuppbörd.
4 §.Skatter som ska uppbäras gemensamt. Bestämmelsen motsvarar 4 § i den gällande lagen om skatteuppbörd. Enligt paragrafen uppbärs statsskatt, kommunalskatt, kyrkoskatt, försäkrades sjukförsäkringspremier och rundradioskatt för personer som en enda skatt för skatteåret. På motsvarande sätt uppbärs inkomstskatt och rundradioskatt för samfund som en enda skatt för skatteåret.
5 §.Betalningsordning för skatt. I paragrafen föreslås bestämmelser om i vilken ordning betalningar och återbäringar ska användas till betalning av delarna av en obetald skatterat, till exempel av skattekapitalet och dröjsmålspåföljderna, när betalningen eller återbäringen inte räcker till hela skatteraten. I paragrafen specificeras inte den inbördes betalningsordningen för flera kapital som ingår i en skatterat eller för räntor och påföljdsavgifter på olika kapital, utan Skatteförvaltningen får med stöd av det föreslagna 3 mom. i paragrafen meddela närmare föreskrifter om detta.
Enligt paragrafens 1 mom. betalas först de dröjsmålspåföljder som beräknats och upplupit på skatten i fråga, och därefter skattekapitalet. Med dröjsmålspåföljder avses ränta som beräknas på den obetalda skatten. Efter skattekapitalet betalas nedsatt dröjsmålsränta och sist skatteförhöjning. Skatteförhöjningen är sist i betalningsordningen, vilket motsvarar den ordning i vilken inbetalning av skatter redovisas vid utsökning.
När det i bestämmelserna i någon annan lag som tillämpas på indrivning av en skatteskuld föreskrivs att en skatt ska betalas på ett sätt som avviker från 1 mom., iakttas enligt det föreslagna 2 mom. bestämmelserna i den lagen vid behandlingen av det sålunda indrivna beloppet. Om det belopp som ska drivas in dock betalas direkt till Skatteförvaltningen eller om en återbäring används till betalning av det belopp som ska drivas in, tillämpas dock den betalningsordning som föreskrivs i 1 mom.
Enligt paragrafens 3 mom. får Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om betalningsordningen. Föreskrifterna ska kunna gälla till exempel i vilken ordning delarna av en rat betalas när fler än ett kapital ingår i samma rat.
6 §.Allmän användningsordning för inbetalningar och återbäringar. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om den ordning i vilken inbetalningar och återbäringar ska användas.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att inbetalningar och återbäringar används till betalning av skatter i ordning från den äldsta till den senaste enligt den dag de preskriberas. Om flera skatter preskriberas samma dag, ska inbetalningar och återbäringar användas till betalning av skatter i ordning från den äldsta till den senaste enligt förfallodagen för skatterna. För att förhindra att användningsordningen omvärderas retroaktivt ska, när användningsordningen fastställs, förfallodagen för en för sent deklarerad skatt som betalas på eget initiativ anses vara den dag då skattedeklarationen lämnats in.
Om skatter förfaller till betalning samma dag, ska inbetalningar och återbäringar först användas till betalning av de skatter och avgifter som avses i 4 § samt av ett förskott eller annat belopp som debiterats med stöd av lagen om förskottsuppbörd eller sjukförsäkringslagen. Som andra i ordningen ska inbetalningar och återbäringar användas till betalning av sådana förskottsinnehållningar enligt lagen om förskottsuppbörd och sådana andra skatter som betalas på eget initiativ som har flera skattetagare. Tredje i ordningen är avgifter enligt lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, och fjärde i ordningen är fastighetsskatt. Som femte i ordningen ska inbetalningar och återbäringar användas till betalning av mervärdesskatter och andra skatter som tillfaller enbart staten. Sjätte i ordningen är försummelseavgifter enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande och 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, medan sjunde i ordningen är återbäringar som ska återkrävas med stöd av 34 § i lagen om skatteuppbörd. Åttonde i ordningen är konjunkturdepositioner, och sist i ordningen är Skatteförvaltningens andra fordringar. Med Skatteförvaltningens andra fordringar avses till exempel sådana ersättningar för rättegångskostnader som ska betalas till Skatteförvaltningen.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om i vilken ordning inbetalningar och återbäringar ska användas till betalning av skatt, om flera inbetalningar eller återbäringar kan användas. De ska då användas i enlighet med den ordning i vilken inbetalningarna har gjorts eller återbäringarna på det sätt som avses i 24 § har blivit tillgängliga för betalning av skatt. Om en inbetalning har gjorts samma dag som en återbäring vore tillgänglig, ska inbetalningen användas först.
Enligt det föreslagna 3 mom. får Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om den allmänna användningsordningen för inbetalningar och återbäringar. Föreskrifterna ska kunna gälla till exempel i vilken ordning inbetalningar och återbäringar används till betalning av mervärdesskatt och andra skatter som tillfaller enbart staten.
7 §.Vissa skatter som ska behandlas gemensamt. Enligt den föreslagna paragrafen ska försummelseavgift enligt lagen om skatteuppbörd och skatter enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ behandlas som ett enda skatteslag vid skatteuppbörd på det sätt som föreskrivs i lagen om skatteuppbörd. De skatter som avses i paragrafen ska behandlas gemensamt som ett enda skatteslag så att inbetalningar riktade till och återbäringar av skatterna i första hand används till betalning av dessa skatter, och först därefter till betalning av andra skatter och fordringar.
Av de skatter som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ska dock förskottsbetalning enligt lagen om förskottsuppbörd, källskatt som påförs räntetagaren och återbäring av källskatt som ska betalas till inkomsttagaren enligt lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst inte räknas till de skatter som ska behandlas gemensamt. Mervärdesskatt på vilken tillämpas en särskild ordning enligt 12 a kap. i mervärdesskattelagen ska enligt förslaget inte heller höra till de skatter som behandlas gemensamt, eftersom Europeiska unionens lagstiftning om de särskilda ordningarna avviker från bestämmelserna om förfarandet i fråga om mervärdesskatt som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och från bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd. Inte heller återbetalning av slutlig löneskatt enligt 6 § i lagen om beskattning av anställda vid Nordiska Investeringsbanken, Nordiska utvecklingsfonden och Nordiska miljöfinansieringsbolaget (562/1976) ska vara en av de skatter som behandlas gemensamt. Definitionen av skatter som ska behandlas gemensamt motsvarar bestämmelserna i 7 § i den gällande lagen om skatteuppbörd.
8 §.Betalningsrörelse i fråga om skattemedel. Enligt paragrafen, som motsvarar 5 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, uppbärs skatter och betalas återbäringar och andra prestationer via Skatteförvaltningens konton för detta ändamål i statens betalningsrörelsebanker.
9 §.Överföringstidpunkt för skattemedel. I paragrafen, som motsvarar 22 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, föreskrivs det om när statens betalningsrörelsebanker och andra penninginstitut överför mottagna skattemedel till Skatteförvaltningens konto. Ordalydelsen i paragrafen ska justeras.
Enligt 1 mom. ska statens betalningsrörelsebanker överföra skattemedlen i enlighet med vad som överenskommits i samband med avtalet om skötsel av statens betalningsrörelse.
I 2 mom. ska de bestämmelser som gäller andra penninginstitut än statens betalningsrörelsebanker vara striktare än bestämmelserna i betaltjänstlagen (290/2010), så att de dagligen ska överföra mottagna skattemedel senast den vardag närmast efter betalningsdagen då penninginstitutet är öppet för allmänheten. Om penninginstitutet inte är öppet för allmänheten på betalningsdagen, ska skattemedlen överföras senast den andra dagen efter betalningsdagen då penninginstitutet är öppet för allmänheten.
Till skillnad från i den gällande lagen om skatteuppbörd ska det i den föreslagna paragrafen inte finnas någon bestämmelse med stöd av vilken finansministeriet genom förordning utfärdar bestämmelser om den tidpunkt då de övriga betalningsställen som tar emot skattemedel överför mottagna skattemedel till Skatteförvaltningens konto.
Med övriga betalningsställen för skatter avses de betalningsställen enligt finansministeriets förordning om skatteuppbörd (1363/2016) som tar emot skattebetalningar utan kostnader för betalningarna. Som sådana betalningsställen fungerar enligt den förordningen de kreditinstitut eller andra sammanslutningar som sköter betalningsrörelse med vilka staten har ingått avtal om mottagande av inbetalningar. Vidare föreskrivs det i finansministeriets förordning att skatter på Åland kostnadsfritt kan betalas till Statens ämbetsverk på Åland.
Inga bestämmelser om överföringstidpunkten behövs när det gäller de penninginstitut som sköter betalningar avgiftsfritt enligt ett avtal med staten, eftersom institut som bedriver betalningsrörelse är skyldiga att ställa medlen till kontoinnehavarens förfogande inom föreskriven tid enligt betaltjänstlagen. Inga bestämmelser om överföringstidpunkten behöver utfärdas genom förordning enbart med anledning av Statens ämbetsverk på Åland.
10 §.Bokföring av skattemedel. Den föreslagna paragrafen motsvarar 6 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, som också gäller bokföring av skattemedel.
Enligt 1 mom. ska Skatteförvaltningen föra bok över skattemedel. Bokföringen ska innehålla uppgifter om de skatter som influtit och betalats tillbaka samt om andra betalningar. Av bokföringen av skattemedel ska framgå de uppgifter som förutsätts i lagen om statsbudgeten (423/1988) och i förordningen om statsbudgeten (1243/1992) liksom de uppgifter som krävs för redovisningarna till skattetagarna.
Enligt det föreslagna 2 mom. får Skatteförvaltningen liksom för närvarande meddela närmare föreskrifter om förfarandet för bokföring samt registrering och antecknande av skattemedel.
2 kap. Betalning av skatt
11 §.Betalningsställen samt uppgifter som ska lämnas i samband med betalningen. Den föreslagna paragrafen motsvarar 18 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om betalningsställen för skatter och sådana uppgifter för att specificera betalningen som ska lämnas i samband med betalningen.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska betalningsställen vara penninginstitut liksom för närvarande. Betalaren ska svara för kostnaderna för betalningen. Bestämmelser om vilka betalningsställen som tar emot inbetalningar utan att ta ut kostnader för det ska ändå fortsättningsvis utfärdas genom förordning av finansministeriet.
Enligt 2 mom. ska sådana uppgifter som behövs för att specificera betalningen lämnas i samband med betalningen. Skatteförvaltningen ska få meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i samband med betalningen.
På betalning av skatter till utsökningsmyndigheten ska i enlighet med 3 mom. tillämpas bestämmelserna om förfarandena i fråga.
12 §.Förfallodag för skatt. Den föreslagna paragrafen motsvarar 19 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, där det har samlats bestämmelser om tidpunkten för betalning av olika skatteslag.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs huvudregeln för förfallodagen. Enligt den ska skatt betalas senast på den förfallodag som anges i beslutet om påförande av skatt. Bestämmelsen gäller skatt för vilken skattemyndigheten genom sitt beslut om skatt i den ordinarie beskattningen har bestämt belopp och förfallodag.
I 2 mom. föreslås för tydlighetens skull bestämmelser om förfallodagen för skatter som betalas på eget initiativ. Enligt momentet föreskrivs det om förfallodagen för i 7 § avsedda skatter som betalas på eget initiativ i 6 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Dessutom föreskrivs det att andra skatter än i 7 § avsedda skatter som betalas på eget initiativ ska betalas senast på den förfallodag som föreskrivs i lag eller förordning. I detta hänseende ska bestämmelsen tillämpas på bland annat överlåtelseskatt.
13 §.Betalningsdag för skatt. Paragrafen motsvarar 20 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, som gäller när skatten anses vara betald till Skatteförvaltningen.
Med avvikelse från de allmänna bestämmelserna i 81 och 82 § i betaltjänstlagen föreskrivs det i det föreslagna 1 mom. att skatt som har erlagts genom betalning anses vara betald redan den dag då betalningen har debiterats betalarens konto eller skett kontant till ett penninginstitut eller ett betalningsställe för skatter om vilket förskrivs särskilt. Betalningen ska anses ha skett i rätt tid om skatten har betalats på förfallodagen, även om inbetalningen finns på Skatteförvaltningens konto först efter förfallodagen.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om tidpunkten för betalning av skatt i de fall då ingen uppgift om betalnings- eller debiteringsdag enligt 1 mom. har förmedlats till Skatteförvaltningen med betalningen. Skatten anses då vara betald den dag då den har bokförts på Skatteförvaltningens konto. Bestämmelsen behövs eftersom i skattelagstiftningen inte kan förpliktas penninginstitut att med avvikelse från betaltjänstlagen lämna information om tidpunkten för betalningen till Skatteförvaltningen.
14 §.Dröjsmålspåföljder. Paragrafen motsvarar 21 § i den gällande lagen om skatteuppbörd. Enligt den föreslagna paragrafen ska dröjsmålspåföljder betalas på skatt som betalas efter förfallodagen. Dröjsmålspåföljderna beräknas i enlighet med lagen om skattetillägg och förseningsränta.
15 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter om betalning av skatt. Paragrafen motsvarar 23 § i den gällande lagen om skatteuppbörd.
Enligt det föreslagna 1 mom. utfärdas bestämmelser om uppbörds- och betalningstiderna eller om förfallodagarna för skatter samt om antalet uppbördsrater och fördelningsgrunderna för raterna genom förordning av finansministeriet, om inte något annat föreskrivs i eller med stöd av någon annan lag. Med stöd av motsvarande bestämmelse i den gällande lagen om skatteuppbörd har genom förordning av finansministeriet utfärdats bestämmelser till exempel om antalet uppbördsrater och om förfallodagar för fastighetsskatten. Genom lag har det utfärdats bestämmelser exempelvis om den allmänna förfallodagen för skatter som betalas på eget initiativ och om när överlåtelseskatt senast ska betalas.
Enligt det föreslagna 2 mom. får Skatteförvaltningen dessutom meddela närmare föreskrifter om det förfarande som ska iakttas vid betalning.
3 kap. Riktande och användning av inbetalningar
16 §.Riktande av inbetalningar. Enligt det föreslagna 1 mom. får betalaren rikta en inbetalning till betalning av alla skatter för en skattskyldig som betalaren specificerat. Det föreslås att en sådan inbetalning ska kallas allmän inbetalning. En allmän inbetalning ska användas till den specificerade skattskyldiges alla förfallna skatter och Skatteförvaltningens andra fordringar i enlighet med användningsordningen i 6 §.
Enligt 2 mom. ska betalaren få rikta en inbetalning till betalning av skatter av ett skatteslag. Inbetalningen kan således riktas till betalning av de i 7 § avsedda skatter som behandlas som ett enda skatteslag eller till betalning av ett enskilt annat skatteslag än de skatter som avses i 7 §. En inbetalning som riktas till ett skatteslag eller till de skatter som avses i 7 § ska enligt förslaget kallas skatteslagsinbetalning. Bestämmelserna om den rätt att rikta som den skattskyldige har motsvarar i detta hänseende nuläget.
Om betalaren riktar en skatteslagsinbetalning till skatter som avses i 7 §, ska inbetalningen i enlighet med det föreslagna 3 mom. i första hand användas till betalning av dessa skatter i den ordning som föreskrivs i 6 §. Inbetalningen ska inte användas till betalning av skatter före förfallodagen enligt 32 och 34 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.
Om betalaren riktar en skatteslagsinbetalning till ett annat enskilt skatteslag än skatter som avses i 7 §, ska inbetalningen enligt det föreslagna 4 mom. i första hand användas till betalning av skatter inom skatteslaget i fråga i enlighet med användningsordningen i 6 §. Vidare enligt 4 mom. betraktas skatter som avses i 4 § samt förskott eller andra belopp som påförts med stöd av lagen om förskottsuppbörd eller sjukförsäkringslagen samt tonnageskatt som ett enda skatteslag när skatteslagsinbetalningen riktas.
I 5 mom. föreslås bestämmelser om i vilken ordning skatteslagsinbetalningen ska användas om det inte finns obetalda skatter enligt 3 eller 4 mom. Om beloppet av skatteslagsinbetalningen överskrider beloppet av obetalda skatter av det skatteslag som inbetalningen har riktats till, ska inbetalningen, efter att ha använts till det skatteslag som den riktats till, användas till betalning av förfallna skatter av alla andra skatteslag och Skatteförvaltningens andra fordringar i enlighet med användningsordningen i 6 §. De skatter som avses i 7 § ska då inte behandlas som en enda helhet. Exempelvis ska en skatteslagsinbetalning som riktats till inkomstskatt och som överskrider beloppet av obetald inkomstskatt först användas till betalning av den i 7 § avsedda mervärdesskatt som först preskriberas, sedan till den gåvoskatt som preskriberas som följande och därefter till den i 7 § avsedda förskottsinnehållning som preskriberas som därpå följande.
Paragrafens 6 mom. motsvarar 11 § 3 mom. i den gällande lagen om skatteuppbörd. Om en skatteslagsinbetalning har riktats till skatter som avses i 7 §, ska inbetalningen användas till andra skatter än sådana som avses i 7 § tidigast den sista dagen i den kalendermånad under vilken inbetalningen har gjorts. Denna begränsning av användningen av en inbetalning behövs fortsättningsvis för att betalningsförpliktelser som gäller skatter som betalas på eget initiativ och som ska behandlas gemensamt ska kunna uppfyllas före andra skatter, när betalningsförpliktelserna har uppstått efter betalningsdagen men före utgången av kalendermånaden. En betalningsskyldigs inbetalning ska dock inte hållas kvar längre än till utgången av månaden för att invänta kommande betalningsförpliktelser som gäller skatter som betalas på eget initiativ. Så undviks situationer där en skattskyldig har oanvända inbetalningar till skatter som betalas på eget initiativ på vilka det beräknas krediteringsränta och samtidigt också obetalda skatter av andra skatteslag på vilka det beräknas dröjsmålsränta.
Om inbetalningen till exempel på den skattskyldiges begäran betalas tillbaka före utgången av kalendermånaden, ska den ändå direkt kunna användas till betalning av andra skatter innan den betalas tillbaka till den skattskyldige i enlighet med 5 kap. Innan inbetalningen används till andra fordringar ska det utredas om den skattskyldige har fullgjort sin deklarationsskyldighet i fråga om de skatter som avses i 7 §.
I paragrafens 7 mom. föreslås bestämmelser om användningen av inbetalningar som riktats till överlåtelseskatt till betalning av andra skatter. En inbetalning som har riktats till överlåtelseskatt ska användas till betalning av andra skatter först när Skatteförvaltningen ska betala tillbaka inbetalningen till den skattskyldige. En inbetalning ska betalas tillbaka till den skattskyldige i enlighet med 5 kap. endast till den del som den inte ska användas till betalning av andra skatter.
Enligt det föreslagna 8 mom. kan det avvikas från användningsordningen för en skatteslagsinbetalning på grund av den skattskyldiges motiverade begäran. En motiverad orsak kan vara till exempel att försummelse av den förpliktelse som den skattskyldige begär att skatten riktas till kan leda till åtal för skatteförseelse.
17 §.Särskilt riktande av en betalning. Enligt den föreslagna paragrafen får betalaren även rikta en betalning till skatter som Skatteförvaltningen specificerat. En förutsättning för att en betalning ska kunna riktas på detta sätt är att Skatteförvaltningen till betalaren har lämnat de uppgifter som specificerar betalningen i fråga och som behövs för riktande av betalningen. Detta förfarande kan komma i fråga till exempel om den skattskyldige i första hand behöver rikta en betalning till skatter som omfattas av skuldsanering. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i 24 c § i den gällande lagen om skatteuppbörd.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska en betalning som riktats till fordringar som Skatteförvaltningen specificerat användas till betalning av de specificerade fordringarna i enlighet med användningsordningen i 6 §.
Om beloppet av en betalning överskrider beloppet av de fordringar som Skatteförvaltningen specificerat för betalningen i fråga, ska betalningen enligt 2 mom. användas till betalning av andra skatter i enlighet med användningsordningen i 6 §. Bestämmelsen ska tillämpas till exempel när en skattskyldig riktar en betalning till skatter som är föremål för betalningsarrangemang och beloppet av betalningen överskrider beloppet av skatterna i fråga. Till den del som betalningen inte behövs till betalning av skatter som är föremål för betalningsarrangemang, ska den användas till betalning av den skattskyldiges andra förfallna skatter i den ordning som föreskrivs i 6 §.
18 §. Avvikelse från användningsordningen för inbetalningar. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att Skatteförvaltningen med avvikelse från bestämmelserna i 16 § kan använda inbetalningen sist för de fordringar för vilka det gjorts upp ett betalningsarrangemang eller som har sänts för indrivning genom utsökning. Enligt 1 mom. är det möjligt att avvika från den föreskrivna användningsordningen också i andra motsvarande situationer där det med betalaren har avtalats om avvikelse från användningsordningen eller där inbetalningen i strid med betalarens intresse används som betalning till en fordran som är föremål för indrivningsåtgärder. Detta möjliggör att nya förpliktelser betalas med skatteslagsinbetalningar och allmänna inbetalningar innan förpliktelser som omfattas av betalningsarrangemang betalas. Om detta inte är möjligt, ska till exempel betalningsarrangemang alltid förfalla när den skattskyldiges agerande fortsätter.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse om hur en inbetalning ska användas till betalning av den skattskyldiges egna skatter och av andra skatter som den skattskyldige ansvarar för. Skatteförvaltningen ska kunna använda en inbetalning i första hand till betalning av den skattskyldiges egna skatter, och därefter till betalning av de skatter som den skattskyldige med stöd av 53 § ansvarar för. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar nuvarande praxis.
I 3 mom. föreslås en bestämmelse om hur verkställighetsförbud påverkar avvikelser från användningsordningen. Enligt momentet, som motsvarar gällande bestämmelser, ska en inbetalning som riktats till betalning av skatt inte utan den skattskyldiges begäran användas till en sådan skatt eller en del av en sådan skatt beträffande vilken verkställighet helt har förbjudits eller verkställigheten helt har avbrutits.
Inbetalningen ska inte användas till en sådan skatt beträffande vilken verkställigheten har avbrutits eller förbjudits med stöd av 12 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter eller 10 kap. 20 § i utsökningsbalken (705/2007). Om däremot ett förordnande om avbrott i enlighet med 10 kap. 22 § i utsökningsbalken har meddelats så att det gäller delvis, till exempel så att det i förordnandet tillåts utmätning av egendom men förbjuds försäljning av egendomen eller redovisning av medlen, ska inbetalningen få användas. En skattskyldigs egen inbetalning ska ändå kunna användas till betalning av en skatt som har belagts med verkställighetsförbud, om den skattskyldige uttryckligen vill betala en skatt som ett förordnande om avbrott i verkställigheten gäller.
19 §.Oriktade eller oidentifierade inbetalningar. I paragrafen föreslås bestämmelser om förfarandet när betalaren i samband med en inbetalning till Skatteförvaltningens konto lämnar bristfälliga uppgifter.
Enligt 1 mom. ska en sådan inbetalning avsedd för betalning av skatt som inte har riktats i enlighet med 16 eller 17 § användas i enlighet med användningsordningen i 6 §. Bestämmelsen ska tillämpas när betalaren kan identifieras men det inte av de uppgifter som specificerar betalningen framgår om inbetalningen är avsedd som skatteslagsinbetalning eller allmän inbetalning eller till betalning av skatter som Skatteförvaltningen specificerat. Inbetalningen ska i detta fall användas till betalarens alla skatter i enlighet med användningsordningen i 6 §.
I det föreslagna 2 mom. finns bestämmelser om vad som händer med inbetalningen när varken betalarens identitet eller vilka skatter inbetalningen är avsedd till framgår av de uppgifter som specificerar betalningen. Eftersom en sådan inbetalning inte kan användas till betalning av skatt och eller betalas tillbaka till betalaren, ska den intäktsföras till staten. Om de uppgifter som behövs fås efter intäktsföringen, ska inbetalningen i enlighet med identifieringsuppgifterna användas till betalning av skatter eller betalas tillbaka till betalaren.
20 §.Återbetalning av obefogade inbetalningar. Paragrafen motsvarar 31 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, om återbetalning av inbetalningar som har betalats till Skatteförvaltningen utan grund.
Enligt det föreslagna 1 mom. betalar Skatteförvaltningen på yrkande av den skattskyldige tillbaka ett belopp som har betalats in, om det har betalats av misstag eller utan grund. Inbetalningen kan anses obefogad till exempel om den skattskyldige inte har några obetalda skatter. På motsvarande sätt kan det anses att ett belopp har betalats in av misstag till exempel om den skattskyldige som yrkar att inbetalningen ska betalas tillbaka visar en redogörelse för att skatten av misstag har betalats två gånger. Om yrkan på återbetalning av inbetalningen inte godkänns, ska Skatteförvaltningen meddela ett skriftligt beslut i ärendet. Skatteförvaltningen kan också på eget initiativ betala tillbaka ett belopp som har betalats in utan grund efter att vid behov ha hört den skattskyldige.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska de begränsningar som gäller utbetalning av det belopp som ska betalas tillbaka och som föreskrivs i 28 och 32 § 1 mom. tillämpas på återbetalning av obefogade inbetalningar. Detta innebär att en obefogad inbetalning endast betalas tillbaka om beloppet är minst tio euro. En obefogad inbetalning betalas inte heller tillbaka om det sammanräknade beloppet av den och andra belopp som ska betalas tillbaka inte överskrider det återbäringsbelopp som den skattskyldige har begärt att ska hållas kvar.
21 §.Närmare föreskrifter om användning av inbetalningar. Paragrafen motsvarar bestämmelser i den gällande lagen om skatteuppbörd enligt vilka Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om användningsordningen för inbetalningar, om avvikelse från användningsordningen och om det förfarande som ska iakttas vid användning av inbetalningar.
4 kap. Användnings och kvarhållande av återbäringar
22 §.Användning av återbäring till betalning av Skatteförvaltningens fordringar. Enligt det föreslagna 1 mom. använder Skatteförvaltningen återbäringar till betalning av den skattskyldiges förfallna skatter eller Skatteförvaltningens andra fordringar till den skatteskyldige. Eftersom alla skatter kommer att behandlas enligt det nya skatteuppbördsförfarandet ska det inte längre finnas någon nedre gräns i euro för användning av återbäring, utan återbäringar ska i sin helhet användas till betalning av Skatteförvaltningens fordringar. Med Skatteförvaltningens andra fordringar avses till exempel sådana ersättningar för rättegångskostnader som ska betalas till Skatteförvaltningen.
Vid användning av återbäringar ska den skattskyldiges och Skatteförvaltningens betalningsförpliktelser i bägge riktningarna bedömas som en helhet. Till de poster som ska beaktas hör utöver skatteåterbäring och obetald skatt dessutom för höga belopp som en skattskyldig har betalat till Skatteförvaltningen. Vid sidan av förfallen skatt ska återbäring kunna användas också till betalning av olika avgifter som ska betalas till Skatteförvaltningen och av skadeståndsfordringar som dömts ut i en brottsprocess.
Enligt 2 mom. kan en återbäring även användas till betalning av sådana skatter som den som får återbäring ansvarar för.
23 §.Användning av återbäring till betalning av någon annan myndighets fordringar. Paragrafen motsvarar 38 § i den gällande lagen om skatteuppbörd. Enligt den föreslagna paragrafen ska en återbäring kunna användas till betalning av en annan myndighets fordringar, om återbäringen inte används till betalning av Skatteförvaltningens fordringar och den annars betalas ut till den skattskyldige.
Enligt 1 mom. ska en förutsättning för att en återbäring ska kunna användas till betalning av en annan myndighets fordringar vara att myndigheten i fråga har begärt det av Skatteförvaltningen innan återbäringen betalas ut. Återbäringen ska kunna användas till betalning av andra förfallna och obetalda statliga skatter, offentligrättsliga avgifter samt dröjsmålspåföljder och uppskovsräntor på dem som mottagaren av återbäringen har. En återbäring som uppkommit till följd av ett beslut om befrielse från skatt ska emellertid inte kunna användas till betalning av en annan myndighets fordringar. Om den betalningsskyldige ska få återbäring från en annan myndighet, ska återbäringen på motsvarande sätt på Skatteförvaltningens begäran kunna användas till betalning av Skatteförvaltningens fordringar. Begränsningarna enligt 32 § ska också gälla användning av återbäring till betalning av andra myndigheters fordringar.
I 2 mom. föreskrivs det att om en återbäring inte används till betalning av finländska myndigheters fordringar, kan återbäringen användas till betalning av skatt som med stöd av ett handräckningsavtal eller rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder är föremål för indrivning i Finland.
24 §.Tidpunkten för användning av återbäring. I paragrafen föreslås bestämmelser om när en återbäring tidigast ska vara tillgänglig för betalning av en förfallen skatt.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska en återbäring i regel kunna användas till betalning av förfallen skatt den dag då beslutet om att betala tillbaka skatt har fattats. De beslut om att betala tillbaka skatt som avses i paragrafen är till exempel beskattningsbeslut, beslut om skattelättnad och beslut om att lämna indrivning av skatt därhän. Vidare enligt momentet ska en återbäring som baserar sig på korrigering av ett fel i skatteuppbördsförfarandet vara tillgänglig den dag då felet har korrigerats.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om undantag som gäller återbäringar på skatter som avses i 7 §. Den tidigaste tidpunkt då återbäringar på dessa skatter ska kunna användas anges i momentet separat i fråga om mervärdesskatt som berättigar till återbäring och tilläggsbelopp som grundar sig på en rättelsedeklaration för mervärdesskatt, i fråga om återbäring som baserar sig på en annan rättelsedeklaration och i fråga om återbäring som baserar sig på påförande av skatt, rättelse av ett beslut eller ändringssökande. Innehållet i bestämmelsen motsvarar till denna del 8 § i den gällande lagen om skatteuppbörd.
25 §.Hinder för användning av återbäring. Innehållet i den föreslagna paragrafen motsvarar 39 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om hinder för användning av återbäring.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om till betalning av vilka skulder återbäring inte ska användas. Med skulder avses utöver obetalda skatter som Skatteförvaltningen uppbär skulder som avses i 23 §, såsom övriga obetalda offentligrättsliga avgifter. Återbäring ska enligt förslaget inte användas till betalning av preskriberad skuld eller till en sådan skuld beträffande vilken verkställighet helt har förbjudits eller verkställigheten helt har avbrutits. Trots att ordalydelsen i bestämmelsen preciseras när det gäller verkställighet av förbudet och avbrottet, förblir praxisen för tillämpningen av bestämmelsen oförändrad. Att verkställigheten av en skuld eller en del av en skuld helt förbjuds eller avbryts förhindrar liksom tidigare att återbäringen används till betalning av skulden eller den berörda delen av skulden, om inte den skattskyldige begär det. Den etablerade åsikten är att användning av återbäring till betalning av skatt inte är likställt med redovisning av inkomster från realisering av egendom. Ett realiserings- och redovisningsförbud anses inte i sig begränsa användningen av återbäring till betalning av skatt. Det ska däremot inte finnas några hinder för användning av en återbäring till exempel om ett förordnande om avbrott i verkställigheten i enlighet med 10 kap. 22 § i utsökningsbalken har meddelats så att det gäller delvis, så att utmätning av egendom tillåts men försäljning eller redovisning av medlen förbjuds.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om vilka återbäringar som inte ska användas till betalning av Skatteförvaltningens eller en annan myndighets fordringar. Skatt som har betalats av misstag ska inte användas till betalning av en fordring. Inte heller ska sådan återbäring användas som motsvarar medel som har betalats som utdelning ur den skattskyldiges konkursbo. Vidare ska till betalning av fordringar inte användas en skatteåterbäring som ska överföras till en främmande stat, och inte heller återbäring som har föranletts av försummelseavgifter enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande eller 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Däremot ska återbäring som baserar sig på ett beslut om befrielse från skatt fortsättningsvis kunna användas till betalning av Skatteförvaltningens fordringar.
Enligt 3 mom. ska varken konkurs för mottagaren av återbäring eller utmätning av återbäring hindra att återbäringen används till betalning av Skatteförvaltningens fordran.
26 §.Användningsordning för återbäringar. I paragrafen föreslås bestämmelser om i vilken ordning återbäring ska användas till betalning av förfallna skatter, om återbäringen inte räcker för att betala dem alla.
Enligt 1 mom. ska återbäringar användas till betalning av skatter i enlighet med användningsordningen i 6 §. Till exempel om den skattskyldige har obetalda mervärdesskatter, förskottsinnehållningar och fastighetsskatter som både preskriberas samma dag och har samma förfallodag, ska återbäring som gäller fastighetsskatt användas till betalning av dessa skatter i enlighet med användningsordningen i 6 §, dvs. till betalning av först förskottsinnehållningen, sedan fastighetsskatten och sist mervärdesskatten.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om användningsordningen för återbäring på skatt som avses i 7 §. Dessa återbäringar ska användas till betalning av i första hand skatter som avses i 7 §.
Enligt det föreslagna 3 mom. kan Skatteförvaltningen med avvikelse från 1 och 2 mom. sist använda en återbäring till betalning av fordringar som är föremål för betalningsarrangemang eller indrivning i utsökningsväg, samt i andra motsvarande situationer där det med mottagaren av återbäringen har avtalats om avvikelse från användningsordningen eller där återbäringen i strid med mottagarens intresse används till betalning av en fordran som är föremål för indrivningsåtgärder. Detta möjliggör att nya förpliktelser betalas med återbäringar innan förpliktelser som omfattas av betalningsarrangemang betalas. Om detta inte är möjligt, ska till exempel betalningsarrangemang alltid förfalla när den skattskyldiges agerande fortsätter.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska Skatteförvaltningen kunna använda en återbäring i första hand till betalning av den skattskyldiges egna skatter, och därefter till betalning av de skatter som den skattskyldige med stöd av 53 § ansvarar för. Bestämmelsen motsvarar nuvarande praxis.
27 §.Meddelande om användning av återbäring. Enligt det föreslagna 1 mom. ska uppgift om användning av återbäring till betalning av skatter antecknas i det sammandrag som avses i 70 §. Uppgiften ska antecknas i sammandraget för den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten vars återbäring har använts till betalning av skatter. Bestämmelser om delgivning av sammandraget föreslås i 71 §. Det ska inte längre skickas något separat meddelande om användning av återbäring med anvisningar för sökande av ändring, eftersom fel i användningen av återbäring enligt det föreslagna 3 mom. ska korrigeras i enlighet med 72 § och det ska meddelas ett sådant beslut om korrigeringen av felet med anvisningar för sökande av ändring i vilket den som saken gäller kan söka ändring.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska den som saken gäller höras innan återbäringen används, om det behövs av särskilda skäl. Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs i den gällande lagen om skatteuppbörd.
I 3 mom. föreslås det att Skatteförvaltningen ska korrigera fel i användningen av återbäring i enlighet med 72 § som gäller korrigering av fel. Skatteförvaltningen ska korrigera fel på eget initiativ eller på begäran av den som saken gäller omedelbart efter det att felet upptäckts.
28 §.Kvarhållande av återbäring. I paragrafen föreslås bestämmelser om när Skatteförvaltningen på den skattskyldiges begäran kan hålla kvar en återbäring för betalning av kommande betalningsförpliktelser.
Enligt 1 mom. ska Skatteförvaltningen på den skattskyldiges begäran kunna hålla kvar en återbäring av skatt som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd för betalning av den skattskyldiges kommande betalningsförpliktelser, förutsatt att den skattskyldige inte har obetalda skatter och att återbäringen inte ska användas till betalning av andra fordringar. Återbäringar ska kunna hållas kvar till exempel när en skattskyldig behöver undvika månatliga penningrörelser till och från Skatteförvaltningen som beror på skatter som betalas på eget initiativ. Den skattskyldige ska fortsättningsvis ha möjlighet att också ändra sin begäran om kvarhållande.
Enligt 2 mom. får Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om begränsningar i anknytning till kvarhållande av återbäringar. Begränsningarna kan gälla skattskyldiga och skatteslag. Dessutom ska Skatteförvaltningen kunna sätta tidsbegränsningar och begränsningar i euro för kvarhållande av återbäringar samt meddela närmare föreskrifter om förfarandet i övrigt i samband med kvarhållande av återbäringar.
29 §.Närmare föreskrifter om användning av återbäring. Enligt den föreslagna paragrafen ska Skatteförvaltningen få meddela närmare föreskrifter om användningsordningen för återbäringar, om avvikelse från användningsordningen och om det förfarande som ska iakttas vid användning av återbäringar.
5 kap. Återbetalning
30 §.Utbetalning av belopp som ska betalas tillbaka. I paragrafen föreslås bestämmelser om betalning av det belopp som ska betalas tillbaka till den skattskyldige. Bestämmelserna motsvarar 28 § i den gällande lagen om skatteuppbörd.
Enligt 1 mom. ska Skatteförvaltningen utan dröjsmål betala ut återbäringen efter det att rätten till återbäring har utretts, om återbäringen inte ska användas till betalning av skatt eller någon annan fordran i enlighet med 4 kap. Med andra fordringar avses både Skatteförvaltningens andra fordringar enligt 22 §, såsom sådana ersättningar för rättegångskostnader som ska betalas till Skatteförvaltningen, och andra myndigheters fordringar enligt 23 §. Med belopp som ska betalas tillbaka avses det belopp som ska betalas tillbaka till den skattskyldige efter att återbäringen har använts till betalning av eventuella andra obetalda fordringar som Skatteförvaltningen eller en annan myndighet, till exempel Tullen, har på den skattskyldige. Det belopp som mäts ut av utsökningsmyndigheten ska med stöd av utsökningsbalken betalas till utsökningsmyndigheten i stället för till den skattskyldige.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska återbäringen i regel betalas i euro på det inhemska eller utländska bankkonto som den skattskyldige har uppgett. Om den skattskyldige för utbetalning av återbäring har uppgett ett utländskt bankkonto, ska den skattskyldige svara för de avgifter som den utländska banken eventuellt tar ut för utbetalningen av återbäringen.
Enligt 3 mom. ska återbäringen av särskilda skäl kunna betalas ut på något annat sätt än på ett bankkonto. De särskilda skäl som kan komma i fråga ska definieras närmare i de föreskrifter om återbäringsförfarandet som Skatteförvaltningen får meddela med stöd av 36 §. Utbetalning på annat sätt än på ett bankkonto kan komma i fråga till exempel om mottagaren av återbäringen inte har något bankkonto.
Enligt 4 mom. ska samfund och samfällda förmåner samt andra skattskyldiga som har förts in i registret över mervärdesskattskyldiga enligt 172 § i mervärdeskattelagen uppge sitt kontonummer för Skatteförvaltningen på elektronisk väg. Skatteförvaltningen ska ändå av särskilda skäl kunna godkänna att kontonumret uppges på en pappersblankett. Ett särskilt skäl kan föreligga om det till exempel inte är skäligt att förutsätta att kontonumret lämnas elektroniskt. Bestämmelsen motsvarar 28 § 4 mom. i den gällande lagen om skatteuppbörd. Bestämmelserna gäller enbart sättet att uppge kontonummer och de begränsar inte möjligheten enligt 3 mom. att av särskilda skäl betala ut återbäring på något annat sätt än på ett bankkonto.
31 §.Försummelse av deklarationsskyldigheten som hinder för utbetalning av återbäring. Paragrafen motsvarar 29 § i den gällande lagen om skatteuppbörd. I paragrafen föreskrivs det om när försummelse av deklarationsskyldigheten utgör hinder för utbetalning av återbäring.
På motsvarande sätt som i nuläget ska det till den skattskyldige inte betalas ut återbäring som eventuellt behövs för att täcka skatter, om den skattskyldige inte har deklarerat skatterna på rätt sätt eller om de uppgifter om skatterna som har angetts i övrigt kan anses vara väsentligt bristfälliga. Försummelser av deklarationsskyldigheten ska bedömas heltäckande med beaktande av alla skatter som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd.
Skatteförvaltningen ska dock fortsättningsvis kunna betala ut återbäringen eller en del av den innan skattebeloppet utreds, om bristen är ringa och det är sannolikt att återbäringen inte behövs till betalning av den skatt som är under utredning eller att endast en del av den behövs.
32 §.Begränsningar som gäller utbetalning av det belopp som ska betalas tillbaka. Enligt paragrafens föreslagna 1 mom. ska Skatteförvaltningen betala tillbaka både inbetalningar till den del de har gjorts till för stort belopp och återbäringar, om det sammanlagda beloppet av dem uppgår till minst tio euro. Innan återbäring betalas ut till den skattskyldige, ska återbäringar och den överskjutande delen av inbetalningar användas till betalning av obetalda skatter. Om beloppet av de oanvända återbäringarna och inbetalningarna uppgår till mindre än tio euro efter att inbetalningarna och återbäringarna har använts, ska det inte betalas till den skattskyldige, utan hållas kvar för betalning av senare skatter.
Vidare enligt 1 mom. behöver en återbäring inte betalas ut om den med stöd av 28 § hålls kvar för betalning av kommande betalningsförpliktelser. Om den skattskyldige begär att ett belopp som överskrider tio euro ska hållas kvar för betalning av kommande betalningsförpliktelser, ska Skatteförvaltningen alltså betala tillbaka bara den del av det sammanlagda beloppet av inbetalningarna och återbäringarna som överskrider det belopp som den skattskyldige har begärt att ska hållas kvar.
Närmare förutsättningar för kvarhållande av återbäring ska anges genom beslut av Skatteförvaltningen. Enligt det föreslagna 28 § 2 mom. får Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om begränsningar i fråga om skattskyldiga och skatteslag, om tidsbegränsningar och om begränsningar i euro i samband med kvarhållandet samt om förfarandet i övrigt i samband med kvarhållande av återbäringar.
Paragrafens 2 mom. motsvarar bestämmelserna i den gällande lagen om skatteuppbörd. Till den skattskyldige betalas det inte ut en sådan återbäring som ska överföras till en främmande stat med stöd av ett internationellt avtal om överföring av skatter.
33 §.Överföring av återbäring. Enligt paragrafen, som motsvarar 33 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, kan den skattskyldige inte på ett för Skatteförvaltningen bindande sätt överföra sin rätt till återbäring på någon annan.
34 §.Återkrav av belopp som betalats tillbaka felaktigt. Den föreslagna paragrafen motsvarar 34 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om återkrav av återbäringar som har betalats ut felaktigt. Paragrafen ska tillämpas i fall där ett belopp som har betalats tillbaka utan grund har betalats ut till en skattskyldig eller till någon annan aktör.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Skatteförvaltningen oberoende av skatteslag bestämma att ett återbetalt belopp ska återkrävas, om det belopp som har betalats tillbaka har betalats ut felaktigt. Ett belopp som har betalats tillbaka kan ha betalats till fel mottagare på grund av felaktiga uppgifter om bankförbindelse till exempel om uppgifterna inte har sparats på rätt sätt i Skatteförvaltningens system. Fel person eller aktör kan också ha fått ett återbetalt belopp genom att avsiktligt meddela sitt eget kontonummer för en återbäring eller genom att få tag på ankomstavin för en betalning som är avsedd för någon annan. För att ett återbetalt belopp som betalats ut felaktigt inte ska bli en förlust för Skatteförvaltningen, behöver det föreskrivas att Skatteförvaltningen kan bestämma att mottagaren ska betala tillbaka det återbetalda beloppet till Skatteförvaltningen.
Vidare enligt 1 mom. ska beslutet om återkrav fattas inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket det felaktiga belopp som ska betalas tillbaka har betalats ut. Den som saken gäller ska ges tillfälle att lämna en utredning innan beslutet fattas, om det inte är uppenbart onödigt.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om i vilka fall det återbetalda beloppet inte behöver återkrävas. Det återbetalda beloppet ska inte behöva återkrävas, om beloppet är ringa och ett jämlikt bemötande av de skattskyldiga eller någon annan orsak inte förutsätter återkrav. Det återbetalda beloppet ska inte heller behöva återkrävas om återkrav vore uppenbart oskäligt. Prövningsrätten behöver i praktiken sällan användas. Det primära kriteriet är att beloppet är ringa, men det ska även kunna beaktas till exempel den administrativa börda som återkravet orsakar eller kostnaderna för återkravet i förhållande till det belopp som återkrävs.
Bestämmelser om den tidpunkt då ett belopp som återkrävs förfaller till betalning utfärdas enligt det föreslagna 3 mom. genom förordning av finansministeriet.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska ett belopp som återkrävs betalas trots ändringssökande, om inte Skatteförvaltningen eller den myndighet där ändring söks bestämmer något annat. Ett belopp som återkrävs jämställs med påförd skatt och efter förfallodagen kan den drivas in genom samma indrivningsåtgärder som en obetald skatt.
35 §.Begäran av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt om att verkställigheten ska förbjudas eller avbrytas. Paragrafen motsvarar 35 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, i vilken det föreskrivs att Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt kan begära att den myndighet där ändring söks ska förbjuda att beslutet verkställs eller bestämma att verkställigheten avbryts enligt 32 § i förvaltningsprocesslagen (586/1996).
Förfarandet är avsett att tillämpas i exceptionella situationer som är av synnerligen stor ekonomisk betydelse för skattetagarna och där Skatteförvaltningen, skatterättelsenämnden eller en förvaltningsdomstol har fattat ett beslut som är ofördelaktigt för skattetagarna. Det kan till exempel vara fråga om en situation där Skatteförvaltningen samtidigt har flera sådana begäranden av samma slag under arbete som gäller sänkning eller återbetalning av mervärdesskatt och som, om de alla godkänns, har fiskal betydelse med tanke på statsfinanserna.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt när den söker ändring i ett beslut av Skatteförvaltningen, skatterättelsenämnden eller förvaltningsdomstolen kunna begära att den myndighet där ändring söks ska förbjuda att beslutet verkställs eller bestämma att verkställigheten ska avbrytas i enlighet med 49 f i förvaltningslagen eller 32 § i förvaltningsprocesslagen.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt inom sju dagar efter det att Skatteförvaltningens, skatterättelsenämndens eller förvaltningsdomstolens beslut fattades underrätta Skatteförvaltningen om sin avsikt att begära att verkställighet av beslutet förbjuds eller att verkställigheten avbryts. Denna underrättelse ska även delges den skattskyldige som vanlig delgivning. Underrättelsen från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är inte ett beslut i vilket ändring kan sökas.
Efter att Skatteförvaltningen har fått kännedom om den underrättelse som Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har lämnat, ska Skatteförvaltningen enligt 3 mom. inte betala tillbaka skatten förrän den myndighet där ändring sökts har avgjort enhetens begäran om att verkställighet ska förbjudas eller om att verkställigheten ska avbrytas. Återbäringen kan betalas ut till den skattskyldige först efter det att den myndighet där ändring sökts har avgjort ärendet. En underrättelse från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt utgör ett hinder för återbäring på motsvarande sätt som de försummelser av deklarationsskyldigheten som det föreskrivs om i den föreslagna 31 §. Förutsatt att återbäringen inte har använts till betalning av förfallna skatter, ska Skatteförvaltningen betala tillbaka skatten till den del som den myndighet där ändring söks avslår enhetens begäran, begäran om omprövning, besvär eller ansökan om besvärstillstånd som gäller att verkställighet ska förbjudas eller att verkställigheten ska avbrytas.
Ett beslut om verkställighet som grundar sig på en begäran på initiativ av en myndighet innebär att en återbäring som grundar sig på ett beslut av Skatteförvaltningen, skatterättelsenämnden eller en förvaltningsdomstol inte betalas ut innan ärendet har avgjorts. Återbäringen får dock alltid användas till betalning av skatter som har förfallit eller som förfaller. I fråga om återbäring samt beräkning av ränta iakttas i övrigt det som föreskrivs om återbäring av skatt i den berörda skattelagen och i lagen om skatteuppbörd.
36 §.Närmare bestämmelser och föreskrifter om återbetalning. Enligt paragrafen utfärdas bestämmelser om betalningstidpunkterna för skatteåterbäringar genom förordning av finansministeriet. Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om det förfarande som ska iakttas vid återbetalning. Bestämmelsen motsvarar gällande bestämmelser. Ett bemyndigande enligt vilket Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om beräkning av krediteringsränta föreslås i 40 §.
6 kap. Krediteringsränta samt ränta på mervärdesskatt som berättigar till återbäring
37 §.Krediteringsränta. I paragrafen föreslås bestämmelser bland annat om krediteringsränta som ska betalas på återbäring och om räntesatsen. Begreppet återbäringsränta slopas, och krediteringsränta beräknas på alla skatter som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd.
Enligt 1 mom. ska krediteringsränta betalas på skatt som ska betalas tillbaka enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och på skatt på vilken det enligt någon annan lag ska betalas ränta när den betalas tillbaka. Krediteringsränta ska också betalas på sådan skatteåterbäring för vilken betalning av ränta inte föreskrivs i någon annan lag, om återbäringen hålls kvar för betalning av den skattskyldiges senare förpliktelser.
Krediteringsränta betalas också på inbetalningar som används till betalning av skatt senare än på betalningsdagen och på sådana inbetalningar avsedda för betalning av skatt som betalas tillbaka med stöd av 20 §. Krediteringsränta beräknas dock inte på inbetalningar som inte kan anses vara betalning av skatt, utan som syftar till att erhålla krediteringsränta. Krediteringsränta betalas inte på inbetalningar som riktats till överlåtelseskatt.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska krediteringsränta också beräknas på dröjsmålspåföljder som anknyter till sådant skattekapital på vars kapital som betalas tillbaka det betalas krediteringsränta.
Enligt 3 mom. ska räntan beräknas som en årlig ränta, om inte något annat föreskrivs i den berörda skattelagen. Den årliga räntan ska motsvara den i 12 § i räntelagen (633/1982) avsedda referensräntan för halvårsperioden före kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter. Räntan ska dock alltid vara minst 0,5 procent.
Enligt 4 mom. ska krediteringsräntan beräknas i enlighet med 37 § också om den skatt som ska betalas tillbaka har indrivits i utsökningsväg med stöd av lagen om verkställighet av skatter och avgifter.
I 5 mom. föreskrivs det att staten svarar för krediteringsräntan och att krediteringsränta som återkrävts intäktsförs till staten.
Enligt 6 mom. är krediteringsräntan inte skattepliktig inkomst i inkomstbeskattningen.
38 §.Beräkning av krediteringsränta. I paragrafen föreslås bestämmelser om från vilken dag till vilken dag krediteringsränta beräknas. Bestämmelserna motsvarar bestämmelser i den gällande lagen om skatteuppbörd.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska det på skatt som ska betalas tillbaka i regel beräknas krediteringsränta från dagen efter den dag då skatten betalades till den dag då det belopp som ska betalas tillbaka debiteras Skatteförvaltningens konto eller används till betalning av skatt. För sådan skatt som hålls kvar för betalning av senare förpliktelser och som det inte i enlighet med någon annan lag ska betalas ränta på beräknas krediteringsränta från dagen efter den dag då det beslut som berättigar till återbäring har fattats.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om räntetiden för krediteringsränta som beräknas på skatteåterbäring enligt 50 § i lagen om beskattningsförfarande. Krediteringsränta ska beräknas från den första dagen i den andra månaden efter skatteårets utgång. Om skatten har betalats efter den månad som infaller efter skatteårets utgång, ska krediteringsränta beräknas från dagen efter betalningsdagen. I båda fallen beräknas krediteringsräntan till den dag då det belopp som ska betalas tillbaka debiteras Skatteförvaltningens konto eller används till betalning av skatt.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om räntetiden för krediteringsränta på skatt och skatteförhöjning som påförts i enlighet med lagen om beskattningsförfarande och som betalas tillbaka till följd av en ändring i beskattningen. Krediteringsränta ska beräknas på samma sätt som i de fall som nämns i 2 mom.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om räntetiden för krediteringsränta när beloppet av en sådan skatt som ska betalas som avses i 7 § minskar. Beloppet av en skatt som ska betalas kan minska på grund av en rättelsedeklaration, ett beslut om påförande eller rättelse av skatten eller ändringssökande. Krediteringsränta på återbäringen beräknas till den dag som avses i 1 mom. Krediteringsränta ska börja beräknas dagen efter förfallodagen enligt 32 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. När skatteförhöjning, försummelseavgift eller förseningsavgift betalas tillbaka beräknas dock krediteringsränta från dagen efter den förfallodag som avses i 34 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Om skatten har betalats efter de nämnda förfallodagarna, ska krediteringsränta beräknas från dagen efter den dag då skatten har betalats. Om i 147 a § och 149 b § 3 mom. i mervärdesskattelagen avsedd mervärdesskatt som berättigar till återbäring har använts till betalning av skatten, beräknas krediteringsränta tidigast från dagen efter förfallodagen för skatteperioden för den berörda mervärdesskatt som berättigar till återbäring.
I 5 mom. förslås bestämmelser om räntetiden för krediteringsränta på sådan återbäring som bildats till följd av ett beslut om befrielse från skatt eller om att lämna indrivning av skatt därhän. På sådan återbäring ska krediteringsränta beräknas från beslutsdagen till den dag som avses i 1 mom., dvs. till den dag då det belopp som ska betalas tillbaka debiteras Skatteförvaltningens konto.
När återbäring används till betalning av Skatteförvaltningens fordran ska enligt det föreslagna 6 mom. krediteringsränta och dröjsmålspåföljder beräknas till den dag då fordran betalas.
I 7 mom. föreslås bestämmelser om räntetiden för krediteringsränta när en inbetalning används till betalning av skatt senare än på betalningsdagen samt när inbetalningen betalas tillbaka med stöd av 20 §. Krediteringsränta på inbetalningen ska beräknas från dagen efter betalningsdagen till den dag då inbetalningen används till betalning av skatten. Om inbetalningen betalas tillbaka eller används så som avses i 23 § 1 mom., ska krediteringsränta beräknas till den dag då det belopp som ska betalas tillbaka debiteras Skatteförvaltningens konto.
39 §.Ränta på mervärdesskatt som berättigar till återbäring. Paragrafen motsvarar huvudsakligen13 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om beräkning av krediteringsränta på mervärdesskatt som berättigar till återbäring.
Den skattskyldige ska anses ha rätt till återbäring av mervärdesskatt på förfallodagen för skatteperioden, och därför ska krediteringsränta enligt det föreslagna 1 mom. beräknas från dagen efter förfallodagen för skatteperioden för mervärdesskatt som berättigar till återbäring, oberoende av när skattedeklarationen som gäller mervärdesskatt som berättigar till återbäring har lämnats in. Ränta på skatten ska beräknas tills den mervärdesskatt som berättigar till återbäring har använts till betalning av skatt eller betalats tillbaka till den skattskyldige. I fråga om dagen när ränteberäkningen avslutas ska det hänvisas till 38 § 1 mom.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om beräkning av krediteringsränta när den mervärdesskatt som berättigar till återbäring förändras så att beloppet av återbäringen blir större. Krediteringsränta på tilläggsbeloppet ska beräknas på det sätt som föreskrivs i 1 mom.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om dröjsmålsränta som ska beräknas på mervärdesskatt som deklarerats till för stort belopp. Dröjsmålsränta ska i alla situationer beräknas från dagen efter den dag då den återbäring som deklarerats till för stort belopp har använts till betalning av skatt eller betalats tillbaka till den skattskyldige. Dröjsmålsränta beräknas till den dag då den återbäring som deklarerats till för stort belopp har betalats. Ordalydelsen i momentet förenhetligas enligt förslaget med andra bestämmelser om ränta så att hänvisningen till preskription av skatten slopas som onödig. Till skillnad från i nuläget ska, också när det gäller dröjsmålsränta på mervärdesskatt som har deklarerats till för stort belopp på eller efter förfallodagen, dröjsmålsränta beräknas endast för den tid då den återbäring som har deklarerats till för stort belopp har innehafts av den skattskyldige eller har använts till betalning av skatt till den skattskyldiges fördel. Krediteringsräntan på för stor återbäring ska korrigeras så att den motsvarar den förändrade situationen.
40 §.Närmare bestämmelser om beräkning av ränta. Enligt paragrafen ska Skatteförvaltningen få meddela närmare föreskrifter om både beräkning av krediteringsränta och av ränta på mervärdesskatt som berättigar till återbäring. Bestämmelsen motsvarar en bestämmelse i 36 § 2 mom. i den gällande lagen om skatteuppbörd. Med stöd av Skatteförvaltningens föreskrifter fastställs det om räntan beräknas enligt antalet faktiska kalenderdagar eller om en månad anses omfatta 30 dagar och ett år 360 dagar.
7 kap. Indrivning av skatter
41 §.Indrivningsmetoder. Paragrafen motsvarar 44 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, där det föreskrivs om de indrivningsmetoder som Skatteförvaltningen kan använda sig av. Paragrafen ska tillämpas på indrivning av alla skatter som Skatteförvaltningen driver in, oberoende av vilken myndighet som konkret verkställer indrivningsåtgärderna.
Innan indrivningsåtgärder inleds ska enligt paragrafens 1 mom. den skattskyldiges betalningsförmåga utredas för bedömning av det ändamålsenligaste indrivningssättet med tanke på den skattskyldiges situation och resultatet av indrivningen. För utredning av betalningsförmågan i samband med indrivning ska uppgifter och redogörelser som påverkar betalningsförmågan inhämtas och prövas på det sätt som ärendets art och omfattning kräver. Vid valet av ändamålsenlig indrivningsmetod ska lika bemötande av de skattskyldiga samt skattekontrollens behov iakttas.
Enligt det föreslagna 2 mom. tillämpas på indrivning av skatter vad som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter samt i lagen om säkerställande av indrivningen av skatter och avgifter, om inte något annat föreskrivs i lagen om skatteuppbörd.
42 §.Betalningsuppmaning. Paragrafen motsvarar 45 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om en betalningsuppmaning som sänds till den skattskyldige innan egentliga indrivningsåtgärder vidtas.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska en betalningsuppmaning i fråga om all obetald skatt i regel sändas till den skattskyldige. Betalningsuppmaningen ska sändas till den skattskyldige genom att den antecknas i det sammandrag som avses i den föreslagna 70 §. I lagen föreslås inga närmare bestämmelser om innehållet i betalningsuppmaningen.
Enligt det föreslagna 2 mom. är dock en betalningsuppmaning med ett fastslaget innehåll en förutsättning för att skatt ska kunna drivas in i utsökningsväg och uppgift om skatteskuld kunna offentliggöras. Om inget annat följer av 4 mom., ska en betalningsuppmaning med hot om utsökning och med betalningstid på två veckor sändas till gäldenären innan en skatt får sändas för indrivning i utsökningsväg. Också innan uppgift om en skatteskuld får antecknas i det skatteskuldsregister som avses i 20 a § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter eller publiceras på det sätt som avses i 21 § i den lagen ska det till gäldenären alltid sändas en betalningsuppmaning där hot om publicering framförs och där det reserveras två veckor tid för betalning av den obetalda skatten. Genom att ange en tidsfrist garanteras att den skattskyldige har möjlighet att reagera på om det obetalda beloppet är korrekt.
Om skatten drivs in hos den som har ålagts ansvar för skatten, ska enligt det föreslagna 3 mom. en betalningsuppmaning sändas till den ansvarige innan skatten sänds för indrivning i utsökningsväg. På detta sätt säkras det att också den som har ansvar för skatten har möjlighet att före utsökningen reagera på betalningskravet och betala skatten enligt samma regler som tillämpas på skattskyldiga.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska Skatteförvaltningen av särskilda skäl kunna inleda indrivningsåtgärder som avses i 41 § utan att om skatteskulden sänds en betalningsuppmaning som avses i denna paragraf. Det kan vara motiverat att inte sända en betalningsuppmaning på grund av ärendets karaktär eller för att säkra indrivningen.
En orsak som beror på ärendets karaktär kan vara till exempel att den skattskyldige själv tar kontakt för att få betalningsarrangemang. Då finns ingen orsak att kräva att en betalningsuppmaning sänds. Indrivning kan även med stöd av annan lagstiftning inledas utan betalningsuppmaning. Exempelvis förutsätter lagstiftningen om konkurs att skatterna vid konkursförfarande och i de kontrolldokument och andra handlingar som hör till det beaktas enligt reglerna för konkurs. Det ska vara möjligt att vidta åtgärder för indrivning vid konkurs utan att det separat har sänts betalningsuppmaning för alla skatter som ingår i konkursfordran.
Vid indrivning av skatter i utsökningsväg kan det också finnas fall där det krävs snabba indrivningsåtgärder. Om det till exempel finns risk för att egendom skingras, kan utsökningsåtgärder vidtas för att säkra indrivningen av skatter utan att gäldenären meddelas om hotet om utsökning. I synnerhet om egendom har beslagtagits för att säkra en fordran finns det behov av att sända den för utsökning omedelbart efter förfallodagen.
Eftersom anteckning i skatteskuldsregistret inte är en indrivningsmetod som avses i 41 §, kräver en anteckning i skatteskuldsregistret alltid att det till den skattskyldige har sänts en betalningsuppmaning med en betalningstid på två veckor.
43 §.Förutsättningar för betalningsarrangemang. Den föreslagna paragrafen motsvarar 46 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om förutsättningar för betalningsarrangemang.
Enligt 1 mom. ska Skatteförvaltningen kunna vidta betalningsarrangemang om den skattskyldiges betalningsförmåga har försämrats tillfälligt på grund av underhållsskyldighet, arbetslöshet, sjukdom eller försämrad likviditet eller av något annat särskilt skäl.
Enligt 2 mom. är ett villkor för betalningsarrangemang att eventuella återbäringar till den skattskyldige kan användas till betalning av det belopp som betalningsarrangemanget gäller samt av ränta som eventuellt tas ut på detta belopp.
Enligt 3 mom. ska betalningsarrangemang av synnerligen vägande billighetsskäl få göras också räntefritt.
Enligt 4 mom. ska Skatteförvaltningen få meddela närmare föreskrifter om vidtagande av betalningsarrangemang, om betalningstid, om säkerhet för tryggande av betalningsarrangemang och om förfarandet i övrigt vid betalningsarrangemang.
44 §.Samtycke till skuldsanering eller företagssanering i utlandet. Enligt den föreslagna paragrafen ska Skatteförvaltningen trots andra bestämmelser ha rätt att ge sitt samtycke till skuldsanering eller företagssanering i utlandet.
Motsvarande bestämmelse i den nuvarande lagen om skatteuppbörd gäller enbart de fall där Skatteförvaltningen har begärt handräckning för indrivning av skatt i utlandet. Tillämpningsområdet för bestämmelsen ska utvidgas så att det gäller alla insolvensförfaranden i utlandet. Samtycke ska dessutom inte längre förutsätta att insolvensförfarande tillämpas på skatterna även i staten för förfarandet. I och med att dessa begränsningar slopas blir det möjligt för Skatteförvaltningen att pröva när det till exempel finns orsak att avstå från en del av fordran, om en annan del av den ändå kan drivas in i ett insolvensförfarande i utlandet. Genom att begränsningarna för samtycke slopas främjas syftet med Europaparlamentets och rådets omarbetade förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden, dvs. att gränsöverskridande solvensförfaranden ska fungera effektivt.
45 §. Avstående från indrivningsåtgärder. Den föreslagna paragrafen motsvarar 48 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om avstående från indrivningsåtgärder.
Enligt förslaget behövs det inte vidta indrivningsåtgärder och redan påbörjade åtgärder kan avbrytas, om det kan antas att åtgärderna inte leder till något resultat eller om det redan på förhand kan bedömas att resultatet av indrivningen blir ringa. Bestämmelsen gör det möjligt att Skatteförvaltningen i egenskap av borgenär kan pröva i vilken omfattning det är ändamålsenligt att använda olika indrivningsåtgärder. För att prövningsrätten ska kunna utövas förutsätts det ändå alltid att gäldenärens förhållanden och de omständigheter som påverkar indrivningen har utretts på det sätt som krävs i 41 §.
Det kan vara motiverat att avstå från indrivning om skatteskulden är obetydlig eller om det i förväg på grund av andra omständigheter är klart att det inte kommer att inflyta betalning för fordran. Om det kan antas att resultatet av indrivningen blir ringa, ska det även kunna avstås från att använda till exempel metoder i samband med insolvensförfarande för att säkra och driva in fordringar. Indrivningsåtgärder som redan har inletts kan avbrytas med motsvarande motiveringar. Indrivning ska dock påbörjas och avbruten indrivning ska fortsättas om indrivningen kan antas leda till resultat som inte är ringa.
46 §.Närmare föreskrifter om indrivning av skatt. Paragrafen motsvarar bestämmelsen i 49 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, där det föreskrivs att Skatteförvaltningen får meddela närmare förskrifter om förfarandet för indrivning av skatter och om verkställigheten av indrivningsåtgärder.
8 kap. Befrielse från skatt
47 §.Befrielse från skatt. I 1 mom. föreslås bestämmelser om under vilka förutsättningar Skatteförvaltningen kan bevilja befrielse helt eller delvis från skatter och avgifter som bärs upp med stöd av lagen om skatteuppbörd samt från dröjsmålspåföljder och andra påföljder. Befrielse från förskott på inkomstskatten ska kunna beviljas först efter att beskattningen för skatteåret har slutförts. Befrielse från källskatt på ränteinkomst ska inte kunna beviljas.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska befrielse kunna beviljas, om den skatt- eller avgiftsskyldiges skattebetalningsförmåga har försämrats väsentligt på grund av sjukdom, arbetslöshet eller underhållsskyldighet eller av någon annan motsvarande orsak eller om det med anledning av den skattskyldiges skuldsanering finns särskilda skäl till befrielse. Befrielse ska också kunna beviljas, om det av något annat särskilt skäl är uppenbart oskäligt att driva in skatten.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om beviljande av befrielse från arvsskatt och gåvoskatt. Befrielse från arvsskatt och gåvoskatt ska, utöver vad som föreskrivs i 2 mom., kunna beviljas om indrivningen av skatten uppenbart ska äventyra den fortsatta verksamheten inom jord- eller skogsbruket eller annan fortsatt företagsverksamhet eller bevarandet av arbetsplatser eller om värdet av en andel i ett bo eller av en gåva har minskat väsentligt efter det att skattskyldigheten började och det finns särskilda skäl med anknytning till detta för att bevilja befrielse.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om befrielse från fastighetsskatt. Utöver i de fall som nämns i 2 mom. ska befrielse kunna beviljas om ett byggprojekt är försenat av någon annan orsak än byggplatsens ägares eget förfarande.
Enligt 5 mom. ska beviljad befrielse från skatt även gälla dröjsmålspåföljder och andra påföljder. Enligt momentet ska Skatteförvaltningen dessutom särskilt kunna bevilja befrielse från dröjsmålspåföljder och andra påföljder även när de ska redovisas till en annan skattetagare än staten. Samma förfarande ska också kunna tillämpas om kommunen i enlighet med 48 § har meddelat att den avgör ärenden som gäller befrielse från kommunalskatt eller fastighetsskatt.
Enligt 6 mom. ska finansministeriet kunna överta avgörandet av ett sådant principiellt viktigt ärende om befrielse från skatt som handläggs av Skatteförvaltningen.
Enligt 7 mom. ska paragrafens bestämmelser om skattskyldiga tillämpas på dem som ansvarar för skatt.
I 8 mom. föreslås det att det på motsvarande sätt som i nuläget ska föreskrivas att ändring inte får sökas i beslut om befrielse från skatt. Detta innebär att det inte heller i beslut om befrielse från kommunalskatt eller fastighetsskatt får sökas ändring genom begäran om omprövning i enlighet med kommunallagen (410/2015). Ändring i beslut om befrielse från kyrkoskatt till församling eller kyrklig samfällighet ska ändå fortsättningsvis få sökas genom kyrkobesvär i enlighet med kyrkolagen (1054/1993).
48 §.Kommunens beslutsrätt. Paragrafen motsvarar 51 § i den gällande lagen om skatteuppbörd.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska kommunen kunna förbehålla sig beslutsrätten i ärenden som gäller befrielse från kommunalskatt och fastighetsskatt. Kommunen ska om den så vill kunna förbehålla sig beslutsrätten endast i en av dessa ärendegrupper. Om kommunen har förbehållit sig beslutsrätten, ska den iaktta 47 § vid avgörande av ärenden. Då tillämpas vid sidan av andra bestämmelser även bestämmelserna om grunderna för beviljande av befrielse.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska kommunen, innan treårsperioden för kommunens beslutsrätt börjar och vid en tidpunkt som Skatteförvaltningen närmare anger, meddela Skatteförvaltningen om att den förbehåller sig beslutsrätten. Beslutsrätten ska gälla tre kalenderår och den ska gälla de ansökningar som har anhängiggjorts under treårsperioden i fråga. Om till exempel anmälan ska göras senast den 31 oktober 2021, gäller anmälan de ansökningar om befrielse från kommunalskatt eller fastighetsskatt som blir anhängiga mellan den 1 januari 2022 och den 31 december 2024.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om hur det ska förfaras om statsrådet med stöd av 21 § i kommunstrukturlagen (1698/2009) har beslutat om en sådan ändring i kommunindelningen under den treårsperiod som avses i 2 mom. att kommuner slås samman genom bildande av en ny kommun. Skatteförvaltningen ska om det behövs ge den nya kommunen tillfälle att lämna anmälan om beslutsrätt för den återstående tiden.
49 §.Särskild befrielse från skatt. I det föreslagna 1 mom. ska det på motsvarande sätt som i 52 § i den gällande lagen om skatteuppbörd föreskrivas att Skatteförvaltningen under vissa förutsättningar ska kunna bevilja befrielse helt eller delvis från skatt eller avgift som förorsakats den skatt- eller avgiftsskyldige på grund av ändringssökande från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Skatteförvaltningen ska kunna bevilja befrielse antingen på ansökan av den skatt- eller avgiftsskyldige eller på eget initiativ.
I momentet föreslås som en förutsättning för särskild befrielse från skatt att Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har sökt ändring i beskattningen av en skatt- eller avgiftsskyldig eller i ett beslut av en besvärsinstans, om ärendet lämnar rum för tolkning och det inte finns någon vedertagen rättspraxis. Det ska också förutsättas att ändringssökandet har medfört att den berörda skatt- eller avgiftsskyldige har påförts skatt eller avgift. Dessutom ska det förutsättas att högsta förvaltningsdomstolen har meddelat beslut i ärendet och att det är viktigt att befria från skatt med tanke på tryggandet av ett likvärdigt bemötande av de skatt- eller avgiftsskyldiga.
Enligt 2 mom. ska Skatteförvaltningen avgöra ärenden i de fall som avses i den föreslagna paragrafen också när kommunen har förbehållit sig beslutsrätten i ärenden som gäller befrielse från kommunalskatt. Detta säkrar att besluten om befrielse från skatt i dessa fall är enhetliga vid stats- och kommunalbeskattningen.
9 kap. Preskription
50 §.Preskription av skatt. Paragrafen motsvarar huvudsakligen 53 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om preskription av skatter.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska 20 och 20 a § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter, som gäller preskription av offentliga fordringar och av accessoriska kostnader som hänför sig till dem, tillämpas på preskription av skatter och accessoriska kostnader. Dessutom ska 21 § 1 och 2 mom. i den lagen tillämpas, där det föreskrivs om verkningarna av preskription.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om avvikelse från preskriptionen enligt 1 mom. i fråga om skatter som betalas på eget initiativ. Om en skattedeklaration som gäller skatter som betalas på eget initiativ lämnas in för sent, börjar preskriptionstiden för den del av skatten som deklarationen gäller först vid ingången av det kalenderår som följer på den allmänna förfallodagen efter det att deklarationen lämnades in. Den förlängda preskriptionstiden gäller dock inte beloppet av skatt som deklarerats tidigare.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska, med avvikelse från 20 och 20 a § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter, förskott som påförts vid förskottsuppbörd med stöd av lagen om förskottsuppbörd preskriberas fem år efter ingången av det kalenderår som följer på det år då beskattningen slutförs för det skatteår som förskottet hänför sig till. Genom bestämmelsen garanterar man garanteras det att förskott och kvarskatt som har påförts för betalning av skatt för samma skatteår preskriberas samtidigt.
51 §.Preskription av belopp som ska återkrävas. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 54 § i den gällande lagen om skatteuppbörd. Enligt den föreslagna paragrafen preskriberas sådana felaktigt återbetalda belopp som ska återkrävas fem år från ingången av det kalenderår som följer på förfallodagen.
52 §.Preskription av återbäring och inbetalning samt av ränta på dem. Paragrafen motsvarar 55 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om preskription av återbäring och inbetalning samt ränta på dem.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska preskriptionstiden för återbäring och ränta på den vara fem år från ingången av det år som följer på det kalenderår då beslutet om återbäringen har fattats.
Om en obefogad inbetalning inte har kunnat betalas tillbaka på grund av bristfälliga betalningsuppgifter, preskriberas enligt det föreslagna 2 mom. inbetalningen samt ränta på den fem år från utgången av det kalenderår då inbetalningen har gjorts.
Preskriptionstiden ska inte kunna avbrytas. På yrkande av den som saken gäller ska Skatteförvaltningen dock av särskilda skäl, till exempel på grund av utlandsvistelse, sjukdom eller någon annan motsvarande orsak, kunna betala tillbaka en preskriberad återbäring eller inbetalning med stöd av det föreslagna 3 mom.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska preskriberade återbäringar och inbetalningar samt räntor intäktsföras till staten.
10 kap. Ansvar för skatt
53 §.Den som ansvarar för skatt. Paragrafen motsvarar 56 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om vem som utöver den skattskyldige anses ansvara för betalning av skatt. I bestämmelsen avses med skattskyldiga också betalningsskyldiga.
I det föreslagna 1 mom. definieras de aktörer som ansvarar som för egen skatt för skatt som ska uppbäras hos den skattskyldige med stöd av lagen om skatteuppbörd. Enligt bestämmelsen ska en bolagsman i ett öppet bolag, en ansvarig bolagsman i ett kommanditbolag, en delägare i ett dödsbo och en delägare i en samfälld förmån till den del som motsvarar delägarens andel vara ansvarsskyldiga.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om det ansvar som ett dödsbo och en delägare i ett dödsbo har för de skatter som har påförts den avlidne. Enligt momentet svarar dödsboet för den avlidnes skatter med de medel som hör till dödsboet. Om dödsboet har skiftats, ska en delägare ansvara med beloppet av sin boandel för den andel av den avlidnes skatter som motsvarar delägarens andel.
Enligt 3 mom. ska ett konkursbo svara för den fastighetsskatt som påförs en fastighet som hör till konkursboets tillgångar för åren efter det år då konkursen inleddes.
Om en fastighet har skaffats för ett under bildning varande bolags eller samfunds räkning, svarar bolaget eller samfundet enligt det föreslagna 4 mom. för den fastighetsskatt som påförts fastigheten för det år då bolaget eller samfundet har införts i handelsregistret, föreningsregistret eller något annat motsvarande register.
Enligt det föreslagna 5 mom. ska aktiebolag och andelslag svara för skatter som har påförts dem som handlat för aktiebolagets eller andelslagets räkning för sådan verksamhet som dessa har bedrivit för aktiebolagets eller andelslagets räkning före det registrerades. Aktiebolag och andelslag ska svara för sådana skatter som för egen skatt.
Skatteansvaret ska fortsättningsvis fastställas specifikt per skatteslag med stöd av bestämmelserna i den aktuella materiella skattelagen. Enligt det föreslagna 6 mom. ska ansvarsbestämmelserna i lagen om skatteuppbörd tillämpas om inget annat föreskrivs om ansvar i någon annan skattelag.
54 §.Åläggande av ansvar. Paragrafen motsvarar 57 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om hur ansvar åläggs.
Enligt det föreslagna 1 mom. bestämmer Skatteförvaltningen att den skattskyldige och de som ansvarar för skatten solidariskt ska ansvara för betalningen av den. De ansvariga ska antecknas i beskattningsbeslutet, i sammandraget enligt 70 § eller i något annat meddelande om obetalda skatter som skickas till den skattskyldige. Anteckningen kan göras antingen i den ordinarie beskattningen eller i situationer där rättelse görs i beskattningen eller där skatt påförs i enlighet med olika skattelagar. Bestämmelsen ska även gälla till exempel skatt som påförs för förskottsbetalning och beskattningsbeslut som fattats inom förlängd tidsfrist för rättelse eller påförande av skatt.
Det finns dock inte alltid heltäckande uppgifter om de ansvarsskyldiga, och det är inte i alla situationer ändamålsenligt att anteckna dem i beskattningsbeslutet. Därför föreskrivs det i det föreslagna 2 mom. om fall där ansvar inte åläggs i beskattningsbeslutet, utan ett beslut om ansvar fattas separat senare. Den som ska åläggas ansvar ska innan beslutet fattas ges tillfälle att lämna utredning.
Ett särskilt beslut om åläggande av ansvar ska fattas senast 60 dagar före utgången av tidsfristen för begäran om omprövning som gäller beskattningen enligt 64 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande eller 61 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. På så sätt säkerställs det att den som åläggs ansvar för skatt kan söka ändring i den beskattning som åläggandet gäller innan den lagenliga besvärstiden upphör. Till skillnad från i de fall som avses i 1 mom. kan det vid detta förfarande med särskilt beslut alltså inte åläggas ansvar till exemepl i ett beslut som har fattats inom förlängd tidsfrist för rättelse eller påförande av skatt, utan anteckningen om ansvar ska vara gjord i det berörda beskattningsbeslutet. Om skatteansvar åläggs, ska 50 § tillämpas på preskription av skatt också för den ansvarsskyldiges del.
Enligt 3 mom. ska det fortsättningsvis vara möjligt att föreskriva om skatteansvar också i andra lagar än i lagar som gäller beskattning, och då ska bestämmelserna i den andra lagen tillämpas.
Enligt det föreslagna 4 mom. får Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om förfarandet för åläggande av ansvar.
11 kap. Internationell överföring av skattemedel
55 §.Befogenher för internationell överföring av skattemedel. Paragrafen motsvarar 58 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om med stöd av vilka internationella överenskommelser Skatteförvaltningen kan överföra skattemedel till en främmande stat.
Enligt det föreslagna 1 mom. kan Skatteförvaltningen överföra förskott eller andra skattemedel till en främmande stat med stöd av bestämmelserna i en internationell överenskommelse om undvikande av att förskott på skatt bärs upp i mer än en stat eller om reglering av överföringen av skattemedel mellan staterna.
Enligt det föreslagna 2 mom. får Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om förfarandet för överföring av skattemedel.
56 §.Skattemedel som överförs. Paragrafen motsvarar 59 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, där det föreskrivs om de skattemedel som kan vara föremål för internationell överföring.
Enligt den föreslagna 1—3 punkten får till en främmande stat överföras medel som influtit som förskottsinnehållningar med stöd av lagen om förskottsuppbörd, skatteåterbäring som avses i 50 § i lagen om beskattningsförfarande, det i 76 § i den lagen avsedda belopp som ska betalas tillbaka till följd av ändring i beskattningen samt återbäring av källskatt enligt lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst.
Enligt den föreslagna 4 punkten ska till en främmande stat dessutom få överföras beloppet av skatten i sådana fall då Finland avstår från att beskatta en inkomst med stöd av ett internationellt avtal mellan Finland och en främmande stat för att undvika dubbelbeskattning.
57 §.Underrättelse om återbäring och uppskjutande av utbetalning. Den föreslagna paragrafen motsvarar 60 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om fall där en främmande stat ska underrättas om återbäring och fall där utbetalningen av återbäring skjuts fram i enlighet med en uppbördsöverenskommelse.
Om återbäring enligt 56 § 1—3 punkten uppenbart följer av tillämpningen av en uppbördsöverenskommelse eller ett skatteavtal, ska enligt det föreslagna 1 mom. myndigheten i den främmande staten underrättas om återbäringen. Utbetalningen av återbäringen ska skjutas fram i enlighet med bestämmelserna i uppbördsöverenskommelsen.
Om Finland med stöd av ett skatteavtal avstår från att beskatta en inkomst, ska enligt det föreslagna 2 mom. utbetalningen av återbäringen skjutas fram i enlighet med bestämmelserna i uppbördsöverenskommelsen.
58 §.Förutsättningar för överföring av skattemedel. Paragrafen motsvarar 61 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om förutsättningar för internationell överföring av skattemedel.
En förutsättning för överföring av skattemedel ska enligt det föreslagna 1 mom. liksom för närvarande vara att de medel som ska överföras inte vid beskattningen i Finland genom tillämpning av ett skatteavtal har använts till betalning av en skattskyldigs skatter och att de medel som ska överföras kan användas till betalning av den skattskyldiges skatter i en annan avtalsslutande stat.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska medel som influtit i form av förskottsinnehållningar på begäran av en myndighet i en annan avtalsslutande stat kunna överföras redan innan beskattningen har slutförts, om det är uppenbart att de förutsättningar för överföring av medel som anges i uppbördsöverenskommelsen och skatteavtalet är uppfyllda och förskottsinnehållningarna ska kunna räknas den skattskyldige till godo i Finland på det sätt som avses i lagen om beskattningsförfarande.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att om de förutsättningar som anges i 1 mom. uppfylls, ska skattemedel som avses i 56 § på begäran av en myndighet i en främmande stat överföras till myndigheten i fråga.
59 §.Återbetalning till den skattskyldige av skatt som överförts till Finland. Paragrafen motsvarar 62 § i den gällande lagen om skatteuppbörd enligt vilken skatt eller förskott på skatt som har överförts till Finland från en främmande stat och som inte har använts till betalning av den skattskyldiges skatter eller obetalda belopp ska betalas tillbaka till den skattskyldige.
12 kap. Ändringssökande
60 §.Begäran om omprövning hos skatterättelsenämnden. Paragrafen motsvarar 63 § i den gällande lagen om skatteuppbörd. I paragrafen föreskrivs det om dem som har rätt att söka ändring, om de beslut i vilka ändring får sökas och om förfarandet för begäran om omprövning.
Enligt det föreslagna 1 mom. får den skattskyldige, den som ansvarar för skatten och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt söka ändring. Den som ansvarar för skatten har intresse av ändringssökande i fråga om sådan användning av återbäring som avses i 22 § 2 mom. och i 27 §, om återbäringen till den ansvarige används till att betala de skatter som han eller hon är ansvarig för.
Ändring ska få sökas i de beslut som avses i lagen om skatteuppbörd, dvs. beslut om återbäring av en obefogad betalning enligt 20 §, beslut om återkrav av felaktig återbäring enligt 34 §, beslut om återbetalning av preskriberad återbäring eller inbetalning enligt 52 §, beslut om att inte ta ut förseningsavgift enligt 68 § samt beslut om korrigering av fel enligt 72 §. I fråga om användning av återbäring enligt 27 § ska ändring sökas genom förfarandet för korrigering av fel. Enligt den föreslagna 47 § får ändring inte sökas i beslut om befrielse från skatt.
Enligt det föreslagna 60 § 2 mom. söks ändring hos skatterättelsenämnden genom en skriftlig begäran om omprövning. Tidsfristen föreslås vara 60 dagar från det att den ändringssökande har fått del av beslutet. Besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska dock räknas från det att beslutet fattades.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska det på förfarandet för begäran om omprövning i övrigt tillämpas vad som i lagen om beskattningsförfarande föreskrivs om förfarandet för begäran om omprövning. Med stöd av hänvisningen ska Skatteförvaltningen bland annat kunna avgöra en begäran om omprövning som har framställts av någon annan än Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, om begäran ska godkännas. Hänvisningen medför också att begäran om omprövning ska lämnas till Skatteförvaltningen inom föreskriven tid och behandlas utan ogrundat dröjsmål.
61 §.Besvär hos förvaltningsdomstolen. Paragrafen motsvarar 64 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, enligt vilken skatterättelsenämndens beslut överklagas hos förvaltningsdomstolen. Liksom för närvarande ska den skattskyldige, den som ansvarar för skatten och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt få söka ändring. På förfarandet ska dessutom tillämpas vad som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarande.
62 §.Besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Paragrafen motsvarar 65 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, enligt vilken förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. På ändringssökandet ska tillämpas vad som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarande.
63 §.Prejudikatbesvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Paragrafen motsvarar 66 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, enligt vilken den skattskyldige, den som ansvarar för skatten och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut av skatterättelsenämnden hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar tillstånd för prejudikatbesvär. På ändringssökande i fråga om prejudikatbesvär tillämpas vad som i 71 a—71 d § i lagen om beskattningsförfarande föreskrivs om prejudikatbesvär.
64 §.Sökande av ändring i och omprövning av åläggande av ansvar. Paragrafen motsvarar 67 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, som innehåller bestämmelser om ändringssökande när åläggande av skatteansvar har antecknats i beskattningsbeslutet. Ändring ska sökas på motsvarande sätt som när ändring söks i beskattningen. Ändring ska således i första instans sökas hos skatterättelsenämnden, och besvärstiden ska huvudsakligen vara tre år. I den föreslagna paragrafen ingår även bestämmelser om förfarandet för omprövning på myndighetsinitiativ av åläggande av ansvar till den skattskyldiges fördel eller nackdel i enlighet med bestämmelserna om respektive skatteslag.
I paragrafen föreskrivs det dessutom om sökande av ändring i ett särskilt beslut om skatteansvar. Ändring ska då sökas på det sätt som föreskrivs i 60—62 §, dvs. i första instans hos skatterättelsenämnden och med en besvärstid på 60 dagar från det att den ändringssökande har fått del av beslutet om skatteansvar.
65 §.Ändring av beslut med anledning av ändringssökande. Paragrafen motsvarar 68 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, där det föreskrivs om ändringar till följd av ändringssökande och om räntepåföljder som ska betalas eller tas ut i samband med ändringarna.
Om skatt ska avlyftas eller sänkas till följd av ett beslut med anledning av ändringssökande, betalar Skatteförvaltningen enligt det föreslagna 1 mom. tillbaka den överbetalda skatten jämte räntor. Bestämmelser om krediteringsränta på återbäring och om beräkning av den föreslås i 37 och 38 §.
Om skatt ska höjas till följd av ett beslut med anledning av ändringssökande, driver Skatteförvaltningen enligt det föreslagna 2 mom. in den obetalda skatten jämte räntor. Bestämmelser om den ränta som tas ut på det höjda beloppet finns i lagen om skattetillägg och förseningsränta.
66 §.Grundbesvär. Paragrafen motsvarar 69 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, enligt vilken på ärenden som avses i denna lag och som hör till Skatteförvaltningens uppgiftsområde tillämpas inte bestämmelserna om grundbesvär i lagen om verkställighet av skatter och avgifter .
67 §.Andra bestämmelser om ändringssökande. Paragrafen motsvarar 70 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, enligt vilken skatter som avses i lagen om skatteuppbörd ska betalas trots att ändring har sökts.
13 kap. Särskilda bestämmelser
68 §.Förseningsavgift som inte tas ut. I paragrafen föreslås bestämmelser om när sådan förseningsavgift som avses i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ inte behöver tas ut. När beslut om att avstå från att ta ut förseningsavgift delges ska det som föreskrivs i 71 § om delgivning av beslut som meddelats med stöd av lagen om skatteuppbörd iakttas.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska Skatteförvaltningen delvis eller helt kunna avstå från att ta ut förseningsavgift, om inlämnande av skattedeklaration enligt 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ har försenats på grund av hinder som är oberoende av den skattskyldige, av ett giltigt skäl eller av andra särskilda skäl. Bestämmelserna om att avstå från att ta ut förseningsavgift ska förenhetligas med bestämmelserna om att avstå från att påföra förseningsavgift inom andra skatteslag.
Exempelvis störningar i det allmänna datanätet och andra motsvarande hinder kan betraktas som hinder som är oberoende av den skattskyldige. Även störningar i Skatteförvaltningens e-tjänster kan betraktas som hinder som är oberoende av den skattskyldige och som avses i bestämmelsen. Giltiga skäl är till exempel sjukdom eller ett oöverstigligt hinder. Som andra särskilda skäl kan betraktas till exemple räknefel, skrivfel eller fel i uttryckssättet som den skattskyldige har gjort av misstag. En efterskänkning kan inledas på begäran av den som saken gäller eller på myndighetsinitiativ.
Enligt det föreslagna 2 mom. får det genom förordning av finansministeriet föreskrivas att förseningsavgifter inte tas ut för den tid för vilken inlämnandet av skattedeklaration har försenats på grund av hinder som är oberoende av de skattskyldiga. En förordning ska kunna utfärdas till exempel när en riksomfattande händelse eller en händelse som annars påverkar stora grupper av skattskyldiga på ett allmänt plan har hindrat fullgörandet av deklarations- eller betalningsskyldigheten. En sådan händelse kan vara exempelvis avbrott i datakommunikationerna eller i postgången.
69 §.Innehållet i beslut. Paragrafen motsvarar 73 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, där det föreskrivs om vilka uppgifter som åtminstone ska framgå av ett beslut.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska uppgifter som specificerar den skattskyldige, beslutets motivering och uppgift om hur ärendet har avgjorts framgå av ett beslut som meddelats med stöd av lagen om skatteuppbörd. Dessutom ska av beslutet framgå den myndighet som har fattat beslutet och myndighetens kontaktuppgifter. Bestämmelsen möjliggör att det trots förvaltningslagen är uppgifter om den myndighet som har behandlat ett ärende, dvs. Skatteförvaltningen eller en enhet inom Skatteförvaltningen samt myndighetens telefonnummer, som framgår av ett beslut av Skatteförvaltningen i stället för uppgifter om den person som har behandlat ärendet. Bestämmelsen motsvarar bestämmelser i lagen om beskattningsförfarande och i lagar om vissa andra skatter som Skatteförvaltningen uppbär.
Enligt det föreslagna 2 mom. behöver beslutet inte motiveras när en motivering är uppenbart onödig. Bestämmelsen tillåter att ett beslut inte motiveras när det är fråga om ett avgörande av rent teknisk natur, utan det räcker med till exempel en hänvisning till den bestämmelse som har tillämpats.
70 §.Sammandrag. Paragrafen motsvarar till största delen 14 § i den gällande lagen om skatteuppbörd. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om vilka uppgifter om skatter som den skattskyldige ska ha rätt att få i ett sammandrag.
Enligt det föreslagna 1 mom. sammanställs för den skattskyldige för en period av en kalendermånad ett sammandrag. I sammandraget antecknas uppgifter om användningen av inbetalningar och återbäringar och om obetalda skatter. I sammandraget antecknas också betalningsuppmaningar, samt beslut om påförande av förseningsavgift och avlyftande av beskattning enligt uppskattning.
I sammandraget ska däremot inte längre antecknas beslut som meddelats med stöd av lagen om skatteuppbörd eller sådana beslut om att lämna uttag av dröjsmålsränta därhän som fattats med stöd av 7 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta, utan Skatteförvaltningen ska i dessa ärenden meddela ett särskilt beslut med anvisningar för sökande av ändring i saken. Genom att meddela särskilda beslut om ärenden i vilka ändring kan sökas kan det dessutom säkerställas att den skattskyldige är medveten om i vilka åtgärder i samband med skatteuppbörden den skattskyldige har rätt att söka ändring. I fortsättningen ska beslut om förseningsavgift som fattats med stöd av 35 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och beslut om avlyftande av beskattning enligt uppskattning som fattats med stöd av 43 § 3 mom. i den lagen antecknas i sammandraget med stöd av 56 § 4 mom. i den lagen, eftersom dessa beslut är nära kopplade till lämnandet av skattedeklaration över skatter som betalas på eget initiativ och till de förpliktelser som följer av det och som framgår av sammandraget.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska även andra uppgifter än de som avses i 1 mom. kunna antecknas i ett sammandrag. En sådan uppgift kan bland annat vara en i den föreslagna 54 § avsedd uppgift om den som ansvarar för skatten.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det om, liksom i den gällande bestämmelsen, att ett sammandrag av de uppgifter som avses i 1 mom. sammanställs för en period av en kalendermånad senast den femte dagen efter kalendermånadens utgång. Sammandraget ska skapas för en period av en kalendermånad, vilket innebär att det ska innehålla uppgifter om händelser från den första till den sista dagen i månaden. Sammandraget ska ändå kunna innehålla händelser för följande månad. Detta kan vara fallet till exempel om skatt betalas på förfallodagen den sista dagen i månaden. Man ska då vänta några dagar med att skapa sammandraget för att fordringar som har betalats i tid inte ska antecknas som obetalda i sammandraget. I sådana fall kan det hända att sammandraget innehåller också andra händelser från de första dagarna i följande månad.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska sammandraget av särskilda skäl kunna skapas för en skattskyldig mera sällan än en gång i månaden. Detta är möjligt till exempel om inga händelser alls ska antecknas i sammandraget eller om det är fråga om marginella händelser eller summor som inte har någon betydelse för den skattskyldige. Sådana händelser ska ändå alltid kunna ses i e-tjänsten.
I det föreslagna 5 mom. bemyndigas Skatteförvaltningen att meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska antecknas i sammandraget och om skapande av sammandraget.
71 §.Delgivning. I paragrafen föreslås bestämmelser om hur beslut som meddelas med stöd av lagen om skatteuppbörd samt sammandrag ska delges den skattskyldige.
Enligt 1 mom. ska beslut och andra handlingar som ges med stöd av lagen om skatteuppbörd delges den skattskyldige. Om ärendet gäller den som ansvarar för skatten enligt 53 § ska delgivningen ske till den som ansvarar för skatten.
Beslut av Skatteförvaltningen eller av skatterättelsenämnden och Skatteförvaltningens andra handlingar som ges med stöd av lagen om skatteuppbörd ska kunna delges utan att förfarandet med mottagningsbevis tillämpas på det sätt som föreskrivs i 59 § i förvaltningslagen. Detta avviker från det allmänna förfarandet för delgivning, eftersom beslut enligt förvaltningslagen i regel ska delges bevisligen om det från det att beslutet delgavs börjar löpa en tidsfrist, såsom en tid för sökande av ändring. I skattelagstiftningen finns det ändå i stor utsträckning bestämmelser om att beslut kan delges som vanlig delgivning också när en kort, till exempel 60 dagar lång, besvärstid börjar löpa från delgivningen av beslutet. Genom bestämmelserna strävs efter att säkerställa att beskattningsförfarandet fungerar.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska på delgivning dessutom tillämpas vad som föreskrivs i 26 c och 26 d § i lagen om beskattningsförfarande. Detta innebär att delgivning ändå ska ske med den skattskyldiges lagliga företrädare eller befullmäktigade, om en företrädare eller befullmäktigad som sköter skatteärenden på den skattskyldiges vägnar har anmälts som ombud till Skatteförvaltningens kundregister. Att denna bestämmelse tillämpas medför dessutom att bevislig delgivning med samfund, samfällda förmåner och sammanslutningar ska ske under den adress som samfundet, den samfällda förmånen eller sammanslutningen har angett. Att 26 d § i lagen om beskattningsförfarande tillämpas på delgivning innebär att Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ska delges beslut så att enheten ges tillfälle att ta del av handlingarna.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska uppgifterna i det sammandrag som avses i 70 § och beslut som meddelats med stöd av lagen om skatteuppbörd delges den skattskyldige elektroniskt. Sammandraget ska finnas i e-tjänsten senast den femte dagen efter kalendermånadens utgång. Den skattskyldige ska anses ha fått uppgifterna i sammandraget den sjunde dagen efter utgången av den kalendermånad för vilken sammandraget har skapats. Den skattskyldige anses också ha blivit delgiven ett beslut som meddelats med stöd av lagen om skatteuppbörd den sjunde dagen efter det att beslutet fattades.
Uppgifterna ska på den skattskyldiges begäran kunna sändas också per post. Att sammandraget sänds per post påverkar inte tidpunkten för när den skattskyldige anses ha fått del av det, utan den skattskyldige anses även i detta fall ha fått uppgifterna i sammandraget den sjunde dagen efter utgången av kalendermånaden.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska sammandrag och beslut delges per post som vanlig delgivning i enlighet med 59 § i förvaltningslagen till fysiska personer och dödsbon som inte har gett sitt samtycke till elektronisk delgivning. Dessutom förutsätts det att den fysiska personen eller dödsboet i fråga inte har förts in i det arbetsgivarregister som avses i 31 § i lagen om förskottsuppbörd eller i det register över mervärdesskattskyldiga som avses i 172 § i mervärdesskattelagen. Sammandrag och beslut ska delges som vanlig delgivning också till en fysisk person eller ett dödsbo som har förts in i registret över mervärdesskattskyldiga, men som inte har förts in i arbetsgivarregistret och som inte bedriver annan mervärdesskattepliktig verksamhet än skogsbruk. Uppgifterna ska alltid finnas till påseende också i e-tjänsterna.
Om en fysisk person eller ett dödsbo har gett sitt samtycke till elektronisk delgivning, ska sammandragsuppgifterna och beslut som meddelats med stöd av lagen om skatteuppbörd delges elektroniskt på det sätt som avses i 3 mom. Med samtycke avses samtycke enligt lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).
I 5 mom. föreslås bestämmelser om fall där uppgifterna i sammandraget är av ringa betydelse och därför inte delges per post som vanlig delgivning, utan elektroniskt på det sätt som avses i 3 mom.
Sammandraget ska inte delges per post som vanlig delgivning om det inte innehåller andra sammandragsuppgifter än uppgift om att inbetalningar har använts till skatter eller uppgift om obetalda skatter. I dessa fall finns det med tanke på den skattskyldiges rättssäkerhet inte ett särskilt behov av delgivning per post, eftersom det i sammandraget då inte har antecknats uppgifter om beslut i vilka ändring kan sökas. Eftersom det i dessa fall inte heller har antecknats en betalningsuppmaning enligt 42 § i sammandraget, kan Skatteförvaltningen inte med stöd av sammandraget använda de indrivningsmetoder som det föreskrivs om i lagen om skatteuppbörd.
Sammandraget ska inte heller sändas per post om det i sammandraget enbart antecknas uppgift om att sådana återbäringar som uppgår till mindre än tio euro har använts till betalning av skatter. Den skattskyldige ska även i detta fall kunna se uppgiften om att återbäring har använts i e-tjänsten. Enligt den föreslagna 32 § ska betalningar och återbäringar som sammanlagt understiger tio euro inte betalas till den skattskyldige. En återbäring på under tio euro ska dock kunna användas till betalning av skatt. Detta innebär i praktiken att också återbäringar som understiger tio euro räknas den skattskyldige till godo som betalning för skatt. Om den skattskyldige inte har några obetalda skatter, blir en återbäring på under tio euro till den skattskyldiges nackdel. Den skattskyldige har därför i regel inget intresse av ändringssökande och inte heller något särskilt behov av rättsskydd när det gäller användning av en sådan återbäring. Om det ändå sker ett fel i användningen av en återbäring på under tio euro, ska Skatteförvaltningen med stöd av det föreslagna 27 § 3 mom. korrigera det i enlighet med 72 §. Om korrigering av felet ska Skatteförvaltningen alltid fatta ett beslut till vilket det fogas anvisningar för sökande av ändring.
I 6 mom. föreslås bestämmelser om hur det ska förfaras om sammandraget inte kan delges genom elektroniska tjänster på grund av störningar i datakommunikationerna eller någon annan motsvarande teknisk störning. Det ska då delges som vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen.
I det föreslagna 7 mom. föreskrivs det i likhet med i den nuvarande bestämmelsen att Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om hur sammandraget ska delges den skattskyldige.
72 §.Korrigering av fel. I paragrafen föreslås bestämmelser om korrigering av fel som har uppstått vid uppbördsförfarandet. Paragrafen motsvarar till största delen 16 § i den gällande lagen om skatteuppbörd. Beslut om korrigering av fel delges dock i fortsättningen till kännedom med beaktande av vad som föreskrivs i den föreslagna 71 § om delgivning av beslut som fattats med stöd av lagen om skatteuppbörd.
Enligt det föreslagna 72 § 1 mom. korrigerar Skatteförvaltningen på eget initiativ eller på yrkande av den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten ett fel som har uppstått vid uppbördsförfarandet omedelbart efter det att felet har upptäckts, om inte ärendet har avgjorts genom ett beslut med anledning av besväret och om inte något annat följer av 34 §, som gäller återkrav av felaktig återbäring.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska den skattskyldige på motsvarande sätt som nu endast om det behövs av särskilda skäl ges tillfälle att lämna en utredning innan felet korrigeras.
Enligt 3 mom. behöver ett fel inte korrigeras om det är ringa och om det inte är till skada för den skattskyldige. Ett fel behöver inte heller korrigeras om det belopp som den skattskyldige grundlöst har fått till godo är ringa och ett jämlikt bemötande av de skattskyldiga eller någon annan orsak inte kräver korrigering.
73 §.Tidsfrist för korrigering av fel. Paragrafen motsvarar 17 § i den gällande lagen om skatteuppbörd, enligt vilken ett fel kan korrigeras inom tre år från utgången av det kalenderår då det sammandrag har skapats i vilket den åtgärd eller uppgift som begäran om korrigering gäller har antecknats eller ska ha antecknats. Tidsfristen motsvarar i princip de föreskrivna allmänna tidsfristerna för korrigering av fel i beskattningen.
Beräkningen av tidsfristerna motsvarar dock inte helt tidsfristerna för korrigering av fel i beskattningen, eftersom uppgifterna för de sista månaderna i kalenderåret antecknas i sammandraget först under det följande kalenderåret. Till exempel antecknas skatterna för december i sammandraget först i januari—februari. Beslut om påförande av skatt som fattats i december antecknas också i sammandraget först under följande år. Således är tidsfristen för korrigering av fel som har uppstått vid uppbördsförfarandet i vissa fall längre än till exempel tidsfristen för påförande av skatt.
I 2 mom. föreslås motsvarande bestämmelse som i nuläget om att ett fel kan korrigeras även efter den tidsfrist som avses i 1 mom., om begäran om korrigering har inkommit till Skatteförvaltningen inom den föreskrivna tiden enligt 1 mom.
74 §.Framflyttande av förfallodag. Innehållet i den föreslagna paragrafen motsvarar 74 § i den gällande lagen om skatteuppbörd om beräkning av tidsfrister.
Bestämmelser om framflyttande av förfallodagen finns i 5 § i lagen om beräknande av laga tid (150/1930). Om förfallodagen för skatt eller betalningsdagen för återbäringar är en helgdag, självständighetsdagen, första maj, jul- eller midsommarafton eller en helgfri lördag, får det belopp som ska betalas eller betalas tillbaka erläggas första vardagen därefter. Bestämmelsen tillämpas också när förfallodagen eller betalningsdagen är en dag då de betalningssystem som allmänt används vid betalningar mellan bankerna inte är i bruk enligt ett meddelande från Finlands Bank som publiceras i Finlands författningssamling.
75 §.Lämnande av handlingar på elektronisk väg. I paragrafen föreslås bestämmelser om inlämnande av handlingar på elektronisk väg i ärenden som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd. På begäran om omprövning enligt lagen om skatteuppbörd ska dock med stöd av 60 § 3 mom. tillämpas 93 a § i lagen om beskattningsförfarande, som gäller elektronisk kommunikation och signering.
I 1 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken de handlingar som Skatteförvaltningen delger elektroniskt ska delges genom sådana elektroniska tjänster för ändamålet som finns i ett allmänt datanät.
Enligt 2 mom. finns bestämmelser om inlämnande av deklarationer och handlingar enlig lagen om skatteuppbörd på elektronisk väg i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. Dessutom föreslås bestämmelser om att en handling som lämnas in på elektronisk väg ska certifieras med en elektronisk underskrift eller på något annat godtagbart sätt.
I 3 mom. föreslås ett bemyndigande av Skatteförvaltningen att föreskriva vilket elektroniskt förfarande som ska användas och på vilket sätt deklarationer och andra handlingar som avses i lagen om skatteuppbörd ska vara certifierade för att kunna lämnas till Skatteförvaltningen på elektronisk väg.
14 kap. Ikraftträdande
76 §.Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 november 2019. Genom lagen upphävs lagen om skatteuppbörd (769/2016), som trädde i kraft vid ingången av 2017.
De nya bestämmelserna ska från och med ikraftträdandedagen tillämpas också på behandlingen av sådana skatterater som har uppstått före ikraftträdandedagen eller som gäller tiden före ikraftträdandet. Även Skatteförvaltningens förvaltningsbeslut som gäller skatteuppbörd, såsom beslut om användning av återbäring till betalning av skatt, ska efter lagens ikraftträdande fattas i enlighet med den lagen, även om besluten gäller rater som har uppstått före ikraftträdandet.
77 §.Övergångsbestämmelser. Enligt det föreslagna 1 mom. ska de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande tillämpas på sökande av ändring i beslut som Skatteförvaltningen meddelat före ikraftträdandet. Bestämmelserna om ändringssökande i den föreslagna lagen ska tillämpas på sökande av ändring i beslut som Skatteförvaltningen har fattat efter lagens ikraftträdande.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om vilken lag som ska tillämpas på korrigering av fel som har uppstått vid uppbördsförfarandet och på återkrav av återbäringar som har betalats felaktigt till den skattskyldige. På förfarandet för korrigering av fel som har uppstått vid uppbördsförfarandet och återkrav av återbäringar som har betalats felaktigt innan lagen trädde i kraft ska de bestämmelser tillämpas som gällde vid ikraftträdandet.
Exempel. En skattskyldig begär den 1 december 2019 om korrigering av ett fel som har uppstått i ett skattekonto den 10 december 2016. Felet har uppstått innan den aktuella lagen trädde i kraft, och på korrigeringen av felet tillämpas därför de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande. I enlighet med övergångsbestämmelserna i lagen om skatteuppbörd, som gällde före den aktuella lagens ikraftträdande, ska skattekontolagen, som gällde innan lagen om skatteuppbörd trädde i kraft, tillämpas på korrigering av sådana fel i ett skattekonto som inträffat innan lagen trädde i kraft. På korrigeringen av felet tillämpas således bestämmelserna i den upphävda skattekontolagen.
Enligt det föreslagna 3 mom. tillämpas de bestämmelser om återbäringsränta som gällde vid lagens ikraftträdande på krediteringsränta som betalas på återbäring för tiden före ikraftträdandet. Återbäringsränta och krediteringsränta beräknas enligt samma bestämmelser, och ränta som beräknats på återbäring efter lagens ikraftträdande kan kallas krediteringsränta, även om räntan har beräknats för tiden före ikraftträdandet. Vidare enligt 3 mom. ska bestämmelserna om krediteringsränta tillämpas inom inkomstbeskattningen så att krediteringsränta beräknas första gången vid beskattningen av samfund och samfällda förmåner under skatteåret 2020 och vid beskattningen av andra skattskyldiga under skatteåret 2019. Vid beskattningen av samfund och samfällda förmåner ska bestämmelserna inte tillämpas ännu under skatteåret 2019, eftersom beskattningen av samfund och samfällda förmåner under skatteåret 2019 kan slutföras redan före lagens ikraftträdande. På ränta på skatteåterbäring för tidigare skatteår tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, även om återbäringen betalas ut efter ikraftträdandet.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande tillämpas på preskription av sådant förskott på inkomstskatt som påförts före ikraftträdandet.
I 5 mom. föreslås det att hänvisningar till den upphävda lagen om skatteuppbörd på andra ställen i lagstiftningen ska avse hänvisningar till den föreslagna lagen.
1.2
Lagen om skatteuppbörd
24 a §.Användningsordning för en betalning som riktats till ett skatteslag. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras så att tonnageskatt, då betalningen riktas, betraktas som ett enda skatteslag tillsammans med inkomstskatter som ska uppbäras gemensamt enligt 4 § samt förskott och andra belopp som påförts med stöd av lagen om förskottsuppbörd eller sjukförsäkringslagen. Inbetalningar som riktats till detta skatteslag ska användas till betalning av alla ovannämnda skatteslag i ordning från den äldsta till den senaste, i första hand enligt den dag de preskriberas och i andra hand enligt förfallodagarna.
50 §.Befrielse från skatt. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det i fortsättningen ska kunna beviljas befrielse även från förskott på inkomstskatten, men först efter att beskattningen för skatteåret har slutförts. Enligt 34 § i lagen om beskattningsförfarande ska sådant förskott på inkomstskatt som påförts den skattskyldige räknas till godo sådana de har påförts. Det obetalda förskott på inkomstskatt som behövs för betalning av skatten för skatteåret avlyfts inte i den ordinarie beskattningen för att påföras på nytt som kvarskatt, utan förskottsuppbörden fortsätter. Liksom i fråga om kvarskatt ska det vara möjligt att bevilja befrielse från en del av den skatt för skatteåret som påförts och uppbärs som förskott, om förutsättningarna för befrielse från skatt uppfylls. Befrielse kan dock inte beviljas innan beskattningen har slutförts för det skatteår för vilket förskottet på inkomstskatten ska användas till betalning av skatt, eftersom beloppet av skatten för skatteåret och beloppet av det förskott på inkomstskatt som den skattskyldige ska betala klargörs först efter att beskattningen för skatteåret har slutförts.
53 §.Preskription. Det föreslås att paragrafens 3 mom., som gäller tidpunkten för preskription av förskott som påförts vid förskottsuppbörd, ska ändras så att förskotten preskriberas fem år efter ingången av det år som följer på det år då beskattningen slutförs för det skatteår som förskottet hänför sig till. Den kvarskatt som ska påföras för skatteåret och de förskott som har påförts för skatteåret preskriberas då alltid samtidigt, varvid skatterna i fråga alltid betalas i den ordning i vilken de har förfallit. Skatteförvaltningen ska meddela utsökningsmyndigheten om när de förskott som sänts för indrivning i utsökningsväg preskriberas.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2018. Bestämmelsen om tidpunkten för preskription av förskott ska tillämpas första gången på det förskott som påförs för betalning av skatt för skatteåret 2018. På förskott som påförs för betalning av skatt för tidigare skatteår tillämpas de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande.
1.3
Inkomstskattelagen
1 §.Inkomstskatt och skattetagare. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 2 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
82 §.Stipendier, understöd och hederspris. I 2 mom. föreslås ett tillägg om att stipendier, understöd och hederspris är inkomster under det skatteår under vilket de betalas. Ovannämnda prestationer ska räknas som inkomst under betalningsåret, även om mottagaren har kunnat lyfta dem redan tidigare.
112 §.Periodisering av pensionsinkomst. Det föreslås att 2 mom. ändras så att den skattskyldige ska framställa ett yrkande på periodisering av pensionsinkomst innan beskattningen slutförs för det år då pensionen betalades ut. I denna proposition föreslås det att 49 § i lagen om beskattningsförfarande ändras så att beskattningen slutförs den tidpunkt som anges i den skattskyldiges beskattningsbeslut. Till följd av detta ska den skattskyldige också framställa ett yrkande på periodisering av pension innan beskattningen för den enskilde skattskyldige slutförs. Den föreslagna ändringen förenhetligar de tidsfrister för dispositiva yrkanden som föreskrivs i lag.
Begreppet skatterättelse, som används i 2 mom., ska ersättas med begreppet rättelse av beskattningen. Bestämmelsen ska preciseras så att utöver rättelse av beskattningen ska när det gäller verkställda beskattningar bestämmelserna om följdändring i lagen om beskattningsförfarande iakttas. Följdändring ska tillämpas när ett yrkande på periodisering av pensionsinkomst godkänns först i det skede när ändring söks och tidsfristen för rättelse av beskattningen redan har löpt ut för det skatteår för vilket periodisering av pensionsinkomst har yrkats.
Exempel: År 2020 betalas det till en skattskyldig retroaktivt ut lagstadgad pensionsinkomst, som tjänats in 2018—2020. Beskattningen av den skattskyldige för skatteår 2020 slutförs vid olika tidpunkter för enskilda skattskyldiga i juni 2021. Den skattskyldige yrkar genom sin skattedeklaration på periodisering av pensionsinkomst. Vid periodiseringen av pensionsinkomsten sker det ett räknefel, och den skattskyldige begär omprövning av det. Begäran om omprövning godkänns i januari 2022. Tidsfristen på tre år för rättelse av beskattningen löpte ut den 31 december 2021 för skatteår 2018, så i fråga om skatteår 2018 tillämpas följdändring. Följdändring kan också tillämpas i fråga om skatteår 2019.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2018. Lagens 1 § träder dock i kraft den 1 november 2019.
Bestämmelsen om periodisering av stipendier, understöd och hederpris tillämpas första gången vid beskattningen för 2019. Vid beskattningen för 2018 och tidigare år tillämpas de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande, enligt vilka stipendier, understöd och hederspris räknas som inkomst under det skatteår då de har kunnat lyftas av mottagaren.
Exempel 1: Understöd kan lyftas 2018 och det betalas ut 2019. Understödet räknas som inkomst under skatteåret 2018.
Exempel 2: Understöd kan lyftas 2019 och det betalas ut 2020. Understödet räknas som inkomst under skatteåret 2020.
Bestämmelsen om periodisering av pension tillämpas första gången vid beskattningen för skatteåret 2018. Yrkande på periodisering av pensionsinkomst ska när det gäller beskattningen för skatteåret 2018 framställas innan beskattningen slutförs för den enskilde skattskyldige.
1.4
Lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift
2 §.Tillämpning av andra lagar. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
9 §.Återbäring av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. I paragrafens 2 mom. föreslås mera omfattande bestämmelser om de fall där arbetsgivaren har rätt till återbäring av den sjukförsäkringsavgift som arbetsgivaren har betalat.
Arbetsgivaren ska vara berättigad att från Skatteförvaltningen få tillbaka arbetsgivares sjukförsäkringsavgift som arbetsgivaren har betalat till den del sjukförsäkringsavgiften motsvarar det belopp som har betalats till arbetsgivaren, om en löntagare har beviljats pension eller dagpenning som baserar sig på lag eller någon annan förmån som ersättning för inkomstbortfall och förmånen har betalats till arbetsgivaren för den tid under vilken arbetsgivaren har betalat ut lön.
Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift ska ha betalats till Skatteförvaltningen för att arbetsgivaren ska ha rätt till återbäring av sjukförsäkringsavgiften i de fall som nämns i bestämmelsen. Återbäringen av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift beräknas enligt procentsatsen för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift för det år under vilket lönen betalades ut, och återbäringen beräknas på den lön som när lönen betalades ut omfattas av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Man får alltså ingen återbäring på till exempel löneposter för vilka det vid tidpunkten för lönebetalningen inte har behövt betalas arbetsgivares sjukförsäkringsavgift enligt lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift.
Enligt bestämmelsen och den gällande socialförsäkringslagstiftningen gäller arbetsgivarens rätt till återbäring av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift dagpenningsförmån enligt sjukförsäkringslagen, rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, ersättning för inkomstbortfall enligt olika lagar om olycksfall, ersättning för inkomstbortfall enligt trafikförsäkringslagen eller lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen samt pension, rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg enligt pensionslagarna.
Bestämmelsen ska i fortsättningen avse ovannämnda och motsvarande förmåner och ersättningar.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2018. Lagens 2 § träder dock i kraft den 1 november 2019.
1.5
Lagen om beskattningsförfarande
1 §.Lagens tillämpningsområde. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 3 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
2 §.Precisering av tillämpningsområdet. Hänvisningen i 2 mom. till den ränta som avses i 32 § i lagen om skatteuppbörd ändras så att det som avses är krediteringsränta enligt 37 § i lagen om skatteuppbörd.
7 §.Skyldighet att lämna in skattedeklaration eller annan deklaration. Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten att lämna in skattedeklaration eller annan deklaration som gäller beskattningen. De föreslagna 1, 2 och 7 mom. motsvarar de nuvarande momenten, men det föreslås att begreppet skattemyndigheten byts ut mot Skatteförvaltningen.
Enligt 3 mom. ska fysiska personer och dödsbon granska uppgifterna i den förhandsifyllda skattedeklarationen. Det föreslås att momentet ändras så att den skattskyldige ska lämna in skattedeklarationen genom att meddela de saknade och rättade uppgifterna till Skatteförvaltningen. Det förhandsifyllda skattedeklarationsformulär som Skatteförvaltningen sänder ska i fortsättningen inte längre återsändas. De saknade och rättade uppgifterna ska meddelas på det sätt som Skatteförvaltningen föreskriver antingen genom e-tjänsten eller genom särskilda formulär avsedda för de berörda uppgifterna. Den skattskyldige ska till exempel meddela de skattepliktiga inkomstposter som saknas i skattedeklarationen och rätta felaktiga uppgifter om avdrag. Om den skattskyldige inte meddelar de saknade uppgifterna om inkomst eller korrigerade uppgifter om avdrag, försummar den skattskyldige sin deklarationsskyldighet. Det föreslås inga ändringar i den skattskyldiges skyldighet att granska den förhandsifyllda skattedeklarationen och inte heller i deklarationsskyldigheten. I övrigt motsvarar bestämmelsen gällande bestämmelser.
Det föreslås att ordalydelsen i 4 mom. preciseras för att motsvara förfarandet enligt 3 mom. Till den del som den skattskyldige inte meddelar om ändringar i den förhandsifyllda skattedeklarationen, ska den skattskyldige anses ha lämnat in en skattedeklaration som överensstämmer med uppgifterna i den förhandsifyllda skattedeklarationen. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar de bestämmelser som för närvarande tillämpas i fråga om den förhandsifyllda skattedeklarationen.
8 §.Inlämnande av skattedeklaration eller annan deklaration. Det föreslås att det till 3 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken Skatteförvaltningen ska ge den skattskyldige skälig tid att komplettera och rätta den förhandsifyllda skattedeklarationen. Vid bedömningen av vad som är en skälig tid att reservera för uppfyllandet av deklarationsskyldigheten ska beaktas att skattedeklarationer på papper i fortsättningen ska anses vara inlämnade i tid när de är framme hos Skatteförvaltningen senast den sista dagen inom den föreskrivna tidsfristen för inlämning av uppgifterna. Detta medför att också den tid som postgången tar ska beaktas när det fastställs vad som är skälig tid. Bestämmelsen ska inte gälla till exempel brev om hörande eller begäranden om utredning som skickas till den skattskyldige.
I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom. med bestämmelser om tidpunkten för inlämning av skattedeklaration. Skattedeklarationen ska anses vara inlämnad när den har kommit in till Skatteförvaltningen. Bestämmelser om ankomsttidpunkten för en deklaration som lämnats in elektroniskt föreskrivs i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet och bestämmelser om ankomstdagen för en pappersdeklaration föreskrivs i 18 § i förvaltningslagen.
En elektronisk deklaration ska anses ha lämnats in den dag då den finns tillgänglig för myndigheten i en mottagaranordning eller ett datasystem på ett sådant sätt att meddelandet kan behandlas. Om det inte kan läggas fram någon utredning om ankomsttidpunkten, anses deklarationen ha kommit in vid den tidpunkt då den har avsänts, om tillförlitlig utredning om avsändningstidpunkten kan läggas fram. En skattedeklaration kan därmed i praktiken sändas elektroniskt ännu den dag tidsfristen löper ut.
En deklaration som lämnas in i pappersform anses ha kommit in till Skatteförvaltningen den dag då den har lämnats in till Skatteförvaltningen. Som ankomstdag för en handling som har sänts per post betraktas den dag då handlingen har kommit till Skatteförvaltningens postbox eller då Skatteförvaltningen har fått ett meddelande om att försändelsen har kommit in till ett postföretag.
27 §.Beskattning enligt uppskattning. Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Enligt det nya momentet ska Skatteförvaltningen innan beskattning enligt uppskattning verkställs sända den skattskyldige en uppmaning att lämna in en skattedeklaration eller en utredning. Uppmaningen ska innehålla uppgift om beloppet av den uppskattade inkomsten. När beloppet av inkomsten uppskattas ska man beakta uppgifter om livstecken som gäller den skattskyldiges verksamhet, den skattskyldiges tidigare deklarationsuppgifter, jämförelseuppgifter från den skattskyldige och andra motsvarande tillgängliga uppgifter utifrån vilka man kan sluta sig till att den skattskyldige har haft skattepliktiga inkomster. Beskattningen enligt uppskattning av en skattskyldig som inte har lämnat in en skattedeklaration blir liksom för närvarande ett massförfarande där beloppet av den uppskattade inkomsten i praktiken inte alltid kan grunda sig på detaljerade utredningar om den skattskyldiges verksamhet och om inkomsterna av verksamheten. Den föreslagna bestämmelsen gäller fall där Skatteförvaltningen uppmanar den skattskyldige att vid äventyr av beskattning enligt uppskattning lämna in en skattedeklaration eller lägga fram en utredning. Dessutom ska Skatteförvaltningen liksom för närvarande kunna uppmana den skattskyldige att lämna in en skattedeklaration eller lägga fram en utredning också utan hot om beskattning enligt uppskattning.
32 §.Skatteförhöjning. Det föreslås att strukturen på bestämmelserna om skatteförhöjning ändras så att det i 32 § föreskrivs om grunderna för påförande av skatteförhöjning. Bestämmelser om skatteförhöjningens storlek föreslås i 32 a och 32 b §.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska den skattskyldige påföras skatteförhöjning, om den skattskyldige har lämnat in en skattedeklaration eller en annan deklaration eller en annan föreskriven uppgift, handling eller utredning som bristfällig eller felaktig eller överhuvudtaget inte har lämnat in en sådan. Ordalydelsen i bestämmelsen motsvarar bestämmelsen om skatteförhöjning i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Bestämmelsen motsvarar gällande bestämmelser så till vida att skatteförhöjning i regel kan påföras för alla försummelser som skatteförhöjning även nu kan påföras för. Skatteförhöjning ska dock inte påföras om den skattskyldige inte har lämnat in en skattedeklaration eller meddelat en föreskriven uppgift inom föreskriven tid men rättar till sin försummelse på eget initiativ eller lämnar in en skattedeklaration före slutförandet av beskattningen. För försummelse av deklarationsskyldigheten ska det då med stöd av den föreslagna 33 § påföras en förseningsavgift.
Den föreslagna bestämmelsen om skatteförhöjning är mer schematisk än den nuvarande bestämmelsen om skatteförhöjning i lagen om beskattningsförfarande, och den innehåller mindre myndighetsprövning när det gäller påförande av skatteförhöjning. Ordalydelsen i paragrafen är förpliktande i och med att skatteförhöjning ska påföras om deklarationsskyldigheten har försummats. Endast i de fall som avses i 3 mom. behöver skatteförhöjning inte påföras.
Typiska fall där skatteförhöjning påförs är om Skatteförvaltningen påför skatt till den skattskyldiges nackdel genom att avvika från den skattedeklaration som lämnats in eller genom att rätta den verkställda beskattningen. I det sistnämnda fallet är det i regel fråga om att den skattskyldige har underlåtit att i skattedeklarationen lämna uppgift om skattepliktig inkomst eller har deklarerat avdrag för utgifter som enligt skattelagstiftningen inte berättigar till avdrag.
Dessutom föreskrivs i det föreslagna 1 mom. att skatteförhöjning påförs, om den skattskyldige inte har lämnat in en dokumentation av internprissättning eller en kompletterande tilläggsutredning som kompletterar den inom utsatt tid eller om de har lämnats in med väsentliga brister eller fel. Bestämmelsen motsvarar 32 § 4 mom. i den gällande lagen. Skatteförhöjning påförs också om den som enligt 14 d § ska ge in en anmälan eller en land-för-land-rapport för beskattningen inte har fullgjort denna skyldighet inom den föreskrivna tidsfristen eller har fullgjort den med väsentliga brister eller fel. Bestämmelsen motsvarar 32 § 5 mom. i den gällande lagen. Skatteförhöjning som påförs till följd av försummelse av en dokumentation av internprissättning och en land-för-land-rapport ska liksom vid andra skatteförhöjningar påföras genom ett beskattningsbeslut för det berörda skatteåret eller genom ett beslut om ändring av beskattningen. Ändring i skatteförhöjningen söks i samma ordning som i fråga om de ovan nämnda besluten.
I 1 mom. föreslås också bestämmelser om att påföra skatteförhöjning när den skattskyldige utan grund har yrkat att skatt som har betalats till utlandet ska dras av. Skatteförhöjning kan påföras när den skattskyldige har yrkat avdrag av skatt som i verkligheten inte har betalats. Skatteförhöjning kan också påföras när den skattskyldige har betalat utlandsskatt, som inte kan dras av från skatt som betalas i Finland. Om en skattskyldig har försummat sin skyldighet enligt 9 § i lagen om undanröjande av internationell dubbelbeskattning (1552/1995) att underrätta Skatteförvaltningen att den skatt till en främmande stat som utgjort grund för avräkning av utländsk skatt har ändrats, anses det att den skattskyldige utan grund har yrkat att skatt som har betalats till utlandet ska dras av.
Enligt 2 mom. påförs skatteförhöjning i princip inte uteslutande på grund av att den skattskyldige har underlåtit att i sin skattedeklaration lämna en uppgift om avdrag eller någon annan uppgift som är till fördel för den skattskyldige vid beskattningen. I bestämmelsen avses till exempel sådana avdrag från inkomst eller skatt som den skattskyldige har rätt till enligt skattelagstiftningen. Skatteförhöjning påförs till exempel inte när den skattskyldige efter det att beskattningen har slutförts har yrkat på hushållsavdrag som han eller hon inte har deklarerat i sin skattedeklaration. Om den skattskyldige i sin förhandsifyllda skattedeklaration inte deklarerar den anskaffningsutgift som dras av från försäljningspriset på ett värdepapper, är detta också underlåtelse att deklarera avdraget.
I det fall att framställandet av yrkanden först när beskattningen har verkställts upprepas eller att det kan anses tyda på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen, kan skatteförhöjning dock påföras för underlåtenhet att deklarera yrkanden på avdrag och andra uppgifter som är till fördel för den skattskyldige. Det är fråga om detta till exempel när den skattskyldige utan giltigt skäl framställer sitt yrkande på avdrag år efter år först efter att beskattningen har slutförts. För försummelse av deklarationsskyldigheten när det gäller uppgifter om avdrag ska det påföras en minimihöjning enligt det föreslagna 32 a § 9 mom.
Det föreslagna 2 mom. gäller inte fall där den skattskyldige har lämnat felaktiga uppgifter om avdrag för beskattningen. Skatteförhöjning kan påföras till exempel när den skattskyldige inte har rättat sådana uppgifter om avdrag som finns i den förhandsifyllda skattedeklarationen och inte överensstämmer med fakta eller i skattedeklarationen har yrkat på avdrag utan grund. Skatteförhöjning kan också påföras med stöd av att den skattskyldige har försummat sin skyldighet att lämna in en skattedeklaration, även om det inte finns annat att deklarera för skatteåret än uppgifter om avdrag. Enligt 7 § 3 mom. i lagen ska en skattedeklaration för näringsverksamhet alltid lämnas in. Därför kan skatteförhöjning påföras till exempel om en rörelseidkare och yrkesutövare inte lämnat in en skattedeklaration.
Enligt det föreslagna 3 mom. behöver skatteförhöjning inte påföras om försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl till försummelsen. Huruvida försummelsen är ringa bedöms utifrån det odeklarerade inkomstbeloppet eller det skattebelopp som hänger samman med försummelsen, om försummelsen gäller skattepliktig inkomst eller skatt. Utgångspunkten är att försummelsen anses vara ringa om dess ekonomiska betydelse är ringa. Trots att försummelsen som enskild företeelse är ringa, anses den inte vara ringa om den skattskyldiges försummelser upprepas. Att försumma förpliktelsen att lämna in skattedeklaration anses inte vara en sådan ringa försummelse som avses i 3 mom., även om det inkomstbelopp som ska deklareras i skattedeklarationen är ringa eller resultatet förlustbringande.
Ett giltigt skäl för försummelsen är bland annat sjukdom eller ett oöverstigligt hinder. Den skattskyldige ska lägga fram för Skatteförvaltningen en utredning om oförmåga att uppfylla sin deklarationsskyldighet. För att skatteförhöjning inte ska påföras ska deklarationsskyldigheten dock uppfyllas så snabbt som möjligt när hindret inte längre finns.
Enligt det föreslagna 3 mom. behöver skatteförhöjning inte heller påföras om det i de fall som avses i 32 a § 4 mom. är oskäligt med hänsyn till omständigheterna. I det föreslagna 32 a § 4 mom. är det fråga om fall där ärendet så som avses i bestämmelsen om skyddet för berättigade förväntningar lämnar rum för tolkning eller är oklart eller där skatteförhöjning enligt grundnivån är oskälig av något annat särskilt skäl. I dessa fall ska utgångspunkten vara att för försummelse av deklarationsskyldigheten påförs en sådan lägre skatteförhöjning än den grundnivå som är en procent av beloppet av den inkomst som lagts till eller fem procent av beloppet av den ökade skatten. Enligt det föreslagna momentet kan man dock i dessa fall undantagsvis helt låta bli att påföra skatteförhöjning, om även påförandet av skatteförhöjning lägre än grundnivån med hänsyn till de fallspecifika omständigheterna är oskäligt. Bestämmelsen ska när de ovan nämnda förutsättningarna uppfylls också tillämpas när den skattskyldige på eget initiativ yrkar på rättelse av ett fel i beskattningen efter det att beskattningen har slutförts.
När man överväger att låta bli att påföra skatteförhöjning kan man till exempel beakta det stora rum för tolkning som ärendet ger eller att det är mycket oklart samt de åtgärder genom vilka den skattskyldige har strävat efter att utreda ett korrekt skattebemötande av inkomsten, avdraget eller åtgärden och att uppfylla sin deklarationsskyldighet korrekt. Man kan också låta bli att påföra skatteförhöjning till exempel när den skattskyldige anses ha misstagit sig i fråga om innehållet i skattebestämmelserna eller i fråga om sina skyldigheter när det gäller beskattningen och den försummelse av deklarationsskyldigheten som beror på misstaget kan anses vara förlåtligt med hänsyn till den skattskyldiges omständigheter.
Aktiebolag och andra samfund ska lämna in en skattedeklaration inom fyra månader efter utgången av den sista månaden i räkenskapsperioden. Enligt 5 kap. 3 § i aktiebolagslagen ska ett aktiebolags bokslut fastställas vid den ordinarie bolagsstämman, som ska hållas inom sex månader från räkenskapsperiodens utgång. Motsvarande bestämmelse om att fastställa bokslutet vid den ordinarie andelsstämman finns i 5 kap. 4 § i lagen om andelslag. Till följd av de bestämmelser om slutförande av beskattningen vid olika tidpunkter för enskilda skattskyldiga som föreslås i denna proposition är det möjligt att till exempel ett aktiebolags ordinarie beskattning redan har slutförts när den ordinarie bolagsstämman fastställer bokslutet. Bolagsstämman kan fastställa bokslutet med avvikelse från de uppgifter som har meddelats genom en skattedeklaration. Den skattskyldiges omständigheter övervägas i dessa fall så, att skatteförhöjning påförs inte när beskattningen av ett aktiebolag rättas i enlighet med ett bokslut som fastställts vid en ordinarie bolagsstämma, som har hållits inom den tidsfrist som föreskrivs i aktiebolagslagen, om den skattskyldige utan dröjsmål yrkar på rättelse efter bolagsstämman.
Enligt det föreslagna 4 mom. ska skatteförhöjningen påföras efter de i inkomstskattelagen föreskrivna avdragen från skatten och underskottsgottgörelsen. Bestämmelsen motsvarar nuläget.
Enligt det föreslagna 5 mom. ska skatteförhöjningen redovisas till staten, om ingen skatt påförs i samband med en skatteförhöjning. Bestämmelsen motsvarar nuläget.
32 a §.Skatteförhöjningens storlek. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 32 a § där det föreskrivs om skatteförhöjning som beräknas utifrån den inkomst som lagts till samt om beloppet av skatteförhöjningen i andra fall som föreskrivs i 32 §. Bestämmelser om beräkningen av den skatteförhöjning som beräknas utifrån beloppet av ökad skatt föreskrivs i 32 b §. I lagen ska det inte längre föreskrivas om skatteförhöjning beräknad utifrån de tillgångar som lagts till. Efter det att förmögenhetsbeskattningen upphävdes har den skatteförhöjning som beräknas utifrån de tillgångar som lagts till varit av betydelse vid fastighetsbeskattningen. När skatteförhöjningen i fortsättningen beräknas utifrån den skatt som lagts till vid fastighetsbeskattningen, blir bestämmelsen om skatteförhöjning som beräknas utifrån tillgångar som lagts till onödig också vid fastighetsbeskattningen.
Inkomst som lagts till beräknas genom att dra av från inkomsten de kostnader för inkomstens förvärvande, de avdragsgilla ränteutgifter och de andra avdragsgilla poster som inte redan tidigare har dragits av i beskattningen. Detta motsvarar gällande praxis.
Enligt 1 mom. ska grundnivån för skatteförhöjning vara två procent av beloppet av den inkomst som lagts till.
Enligt 2 mom. ska skatteförhöjningen vara minst tre och högst tio procent av beloppet av den inkomst som lagts till, om försummelsen av deklarationsskyldigheten är återkommande eller den skattskyldiges agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. Beloppet av skatteförhöjningen ska i dessa fall övervägas med utgångspunkt i de fallspecifika omständigheterna.
Det kan vara fråga om återkommande försummelse till exempel när den skattskyldige flera gånger, exempelvis flera skatteår efter varandra, lämnar in en bristfällig eller missledande inkomstskattedeklaration. Försummelsen är återkommande också när den skattskyldige deklarerar en likadan inkomst- eller avdragspost fel även efter det när han eller hon redan har fått ett avgörande om eller vägledning i det korrekta skattebemötandet av den berörda posten.
Det kan anses att den skattskyldiges agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen, om han eller hon låter bli att på skattedeklarationen deklarera en uppenbart skattepliktig inkomst, som med hänsyn till den skattskyldiges omständigheter är av betydande storlek. Samma gäller till exempel fall där ett aktiebolag belastar sin beskattningsbara inkomst med en uppenbart icke-avdragsgill utgift som med hänsyn till bolagets omständigeter är ett betydande belopp. Utgångspunkten är att det är fråga om uppenbar likgiltighet också när den skattskyldige undanhåller i sin skattedeklaration sådana placeringsinkomster eller andra inkomster som han eller hon erhållit i Finland eller utlandet som Skatteförvaltningen inte med stöd av den ordinarie skyldigheten att lämna uppgifter får årsanmälningsuppgifter om från utomstående. Även kringgående av skatt kan utifrån fallspecifik bedömning anses som sådan åtgärd utifrån vilken skatteförhöjning kan påföras med stöd av det föreslagna 2 mom. Endast tillämpning av bestämmelsen om kringgående av skatt är dock inte en grund för att påföra skatteförhöjning enligt 2 mom.
För försummelse av deklarationsskyldigheten ska det i allmänhet påföras en skatteförhöjning enligt den grundnivå som avses i 1 mom. Syftet är att en striktare skatteförhöjning enligt 2 mom. ska påföras endast med anledning av allvarligare försummelser och att bestämmelsen ska tillämpas endast på en del av de försummelser för vilka det för närvarande påförs skatteförhöjning med stöd av 32 § 3 mom. Skatteförhöjning enligt grundnivån ska påföras till exempel i de fall där försummelsen i sig är ett stort belopp, men fallet inte inbegriper upprepning eller den skattskyldiges agerande inte tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.
Exempel 1: Vid beskattningen för aktiebolagets tidigare år har det ansetts att de ränteutgifter som det deklarerat som avdrag från dess näringsinkomst inte är avdragsgilla. Bolaget deklarerar räntorna för samma lån som avdragsgilla räntor för näringsverksamhet även i skattedeklarationen för följande år. Bolaget har inte sökt ändring i behandlingen i beskattningshänseende av räntorna när det gäller tidigare år. Bolaget påförs skatteförhöjning enligt 2 mom., eftersom bolaget upprepade gånger har deklarerat ränteutgifterna felaktigt.
Exempel 2: Ett aktiebolag har varken tagit upp i bokföringen eller deklarerat i skattedeklarationen försäljningsinkomster på 50 000 euro. Bolaget har inte lagt fram en utredning om att försäljningsinkomsterna inte har tagits upp eller deklarerats till följd av ett uppenbart misstag. Bolaget påförs skatteförhöjning enligt 2 mom., eftersom det att försäljningsinkomsterna inte har bokförts och deklarerats tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.
Exempel 3: En skattskyldig har låtit bli att i skattedeklarationen deklarera för sina utländska placeringar överlåtelsevinster för värdepapper och utdelningsinkomst till ett värde på totalt tiotals tusen euro. Skatteförvaltningen har inte med stöd av utomståendes skyldighet att lämna uppgifter fått årsanmälningsuppgifter om de berörda placeringarna. Enligt den skattskyldige hade han eller hon glömt att deklarera inkomsterna i fråga.
Den skattskyldige påförs skatteförhöjning enligt 2 mom., eftersom det att uppenbart skattepliktiga inkomster till ett betydande belopp inte har deklarerats tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. Skatteförvaltningen lämnar in en brottsanmälan om ärendet, om det finns skäl att misstänka att försummelsen uppfyller rekvisitet för brott och om de föreskrivna förutsättningarna för att inte göra en brottsanmälan inte uppfylls. På påförandet av skatteförhöjning tillämpas då lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut.
Exempel 4: En skattskyldig har i skattedeklarationen deklarerat en del av de erhållna hyresinkomsterna, men deklarerat hyresinkomster på cirka 230 000 euro först efter en särskild uppmaning av Skatteförvaltningen. Den skattskyldige påförs skatteförhöjning enligt 2 mom., eftersom det att uppenbart skattepliktiga inkomster till ett betydande belopp inte har deklarerats tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. Skatteförvaltningen lämnar in en brottsanmälan om ärendet, om det finns skäl att misstänka att försummelsen uppfyller rekvisitet för brott och de föreskrivna förutsättningarna för att inte göra en brottsanmälan inte uppfylls. På påförandet av skatteförhöjning tillämpas då lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut.
Exempel 5: Ett aktiebolag deklarerar på en bilageblankett till skattedeklarationen ett koncernbidrag på 100 000 euro, som erhållits under skatteåret, men bolaget deklarerar inte koncernbidraget som skattepliktig inkomst på huvuddeklarationsblanketten med stöd av vilken bolagets beskattningsbara inkomst beräknas. Skatteförvaltningen upptäcker felet i den ordinarie beskattningen. Till bolagets inkomst läggs 100 000 euro till. För den inkomst som lagts till påförs skatteförhöjning med stöd av 1 mom. Bolaget deklarerar lika bristfälligt ett koncernbidrag på 80 000 euro, som det mottagit följande skatteår. Skatteförvaltningen upptäcker felet i den ordinarie beskattningen. Till bolagets inkomst läggs 80 000 euro till. För den inkomst som lagts till påförs skatteförhöjning med stöd av 2 mom., eftersom bolaget upprepade gånger har lämnat in en bristfällig skattedeklaration.
Om det upptäcks flera fel och försummelser i skattedeklarationen, övervägs separat för varje fel och försummelse förutsättningarna för att påföra skatteförhöjning och vilken skatteförhöjningsbestämmelse som ska tillämpas. I ett beskattningsbeslut ska det sammanräknade beloppet av skatteförhöjning som påförts med hänsyn till olika fel och försummelser visas som en enda skatteförhöjning.
Exempel: Vid skattegranskning av aktiebolaget konstateras det att bolaget har bokfört som belastning av sin beskattningsbara inkomst flera icke-avdragsgilla kostnadsposter. De icke-avdragsgilla kostnaderna läggs till bolagets inkomst vid rättelsen av beskattningen. En kostnadspost utgörs av de utgifter som redan i bolagets beskattning för tidigare år har ansetts vara icke-avdragsgilla. I fråga om dessa kostnader påförs skatteförhöjning på tre procent av den inkomst på 100 000 euro som lagts till, dvs. 3 000 euro. En annan kostnadspost utgörs av kostnader vars avdragsgillhet är flertydig i beskattningshänseende. I fråga om dessa kostnader påförs skatteförhöjning på en procent av den inkomst på 20 000 euro som lagts till, dvs. 200 euro. I fråga om de övriga kostnadsposterna påförs skatteförhöjning på två procent av den inkomst på 50 000 euro som lagts till, dvs. 1 000 euro. I rättelsen av beskattningen påförs sålunda totalt 4 200 euro i skatteförhöjning.
I 3 mom. finns bestämmelser om skatteförhöjning vid beskattning enligt uppskattning. Då påförs fem procent skatteförhöjning av beloppet av den inkomst som lagts till med anledning av beskattningen enligt uppskattning. Beskattning enligt uppskattning verkställs vanligen när den skattskyldige inte trots uppmaning av Skatteförvaltningen har lämnat in någon skattedeklaration. Beskattningen kan också verkställas enligt uppskattning om den inlämnade skattedeklarationen inte är pålitlig. Om den skattskyldige efter verkställd beskattning lämnar in en skattedeklaration eller utredning som kan godkännas som grund för verkställandet av beskattningen, upphävs beskattningen enligt uppskattning och den beskattningsbara inkomsten fastställs enligt den skattskyldiges deklaration antingen som sådan eller rättad. Om skattedeklarationen lämnas in innan beskattningen har slutförts, påförs den skattskyldige en förseningsavgift för försummelse av att lämna in skattedeklaration. Om skattedeklarationen lämnas in först efter det att beskattningen har slutförts, påförs den skattskyldige skatteförhöjning. I dessa fall beräknas skatteförhöjningen på grundval av det belopp av inkomst som lagts till som fastställts efter det att beskattningen enligt uppskattning upphävts. Utgångspunkten ska då vara att skatteförhöjningen påförs med stöd av 1 mom. Om det att en skattedeklaration inte lämnas in upprepas eller tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen, ska skatteförhöjning påföras med stöd av 2 mom.
Enligt 4 mom. är skatteförhöjningen en procent av den inkomst som lagts till, om det berörda ärendet lämnar rum för tolkning eller är oklart. Med lämnande av rum för tolkning eller oklarhet avses samma sak som det med dessa begrepp avses i tillämpningspraxisen för bestämmelsen om skydd för berättigade förväntningar. Med tanke på påförandet av skatteförhöjning är typen av ärende av betydelse, dvs. dess objektiva flertydighet eller oklarhet.
Med stöd av 4 mom. ska skatteförhöjning också påföras när en skatteförhöjning enligt 1 mom. av något annat särskilt skäl är oskäligt. Särskilda skäl kan vara faktorer som hänger samman med den skattskyldiges omständigheter och till följd av vilka försummelse av deklarationsskyldigheten eller skattebestämmelserelaterade misstag kan anses vara mindre klandervärda. Sådana faktorer kan vara till exempel den skattskyldiges hälsotillstånd och oerfarenhet när det gäller skatteärenden. Om felet beror på den skattskyldiges ombud eller bokförare, kan det 4 mom. dock inte tillämpas i detta fall.
En sådan skatteförhöjning enligt den grundnivå som föreskrivs i 1 mom. kan också vara oskälig till exempel om det är fråga om ett oavsiktligt fel vid periodisering av skatten eller något annat oavsiktligt och med hänsyn till omständigheterna ringa fel. Skatteförhöjning anses inte vara av särskilda skäl oskäligt enbart på grund av att beloppet av skatteförhöjningen är stort då beloppet av den inkomst som lagts till också är stort.
I 5 mom. finns det bestämmelser om skatteförhöjning vid inkomst från en främmande stat. Den skattskyldige har kunnat betala skatt på inkomst från en främmande stat i källstaten, varvid skatten avräknas i den beskattning som verkställs i Finland. Undantagandemetoden kan också vara tillämplig på inkomsten, varvid det från den skatt som den skattskyldige påförs i Finland dras av den andel av skatt som beror på inkomsten från en främmande stat. I dessa fall kan den skatt som i Finland betalas för inkomsten vara avsevärt lägre än den skatt som betalas för motsvarande inkomst från Finland, och den skatteförhöjning enligt den grundnivå som beräknas på den inkomst som lagts till kan bli oskäligt sträng.
Med stöd av 5 mom. beaktas detta schematiskt så att som skatteförhöjning påförs i dessa fall en procent av den inkomst som lagts till. Bestämmelsen ska tillämpas när Finland är förpliktat att med stöd av ett internationellt avtal som är tillämplig på fallet undanröja dubbelbeskattning av den berörda inkomsten. I dessa fall är det tillräckligt att Finland är förpliktat att med stöd av ett internationellt avtal undanröja dubbelbeskattning. Utöver det krävs det inte att den skattskyldige också faktiskt har betalat skatt till en främmande stat för inkomsten. Dessutom ska bestämmelsen tillämpas när den skattskyldige har betalat sådan skatt på inkomsten som avräknas i Finland med stöd av lagen om undanröjande av internationell dubbelbeskattning. Då är det fråga om fall där Finland inte är förpliktat att med stöd av ett internationellt avtal undanröja dubbelbeskattning av inkomsten, men Finland avräknar med stöd av ovannämnda lag skatt som betalats till en främmande stat. I dessa fall kräver tillämpningen av bestämmelsen att den skattskyldige faktiskt har betalat skatt till en främmande stat för inkomsten och att denna skatt avräknas i den beskattning som verkställs i Finland.
Paragrafens 5 mom. ska dock inte tillämpas om försummelsen av deklarationsskyldigheten är återkommande eller tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. I dessa fall påförs med stöd av det föreslagna 2 mom. tre till tio procent skatteförhöjning av beloppet av den inkomst som lagts till.
Enligt 6 mom. ska skatteförhöjningen vara 0,5 procent av beloppet av den inkomst som lagts till, om den skattskyldige på eget initiativ yrkar att ett fel ska korrigeras efter det att beskattningen har slutförts. Bestämmelsen gäller alla försummelser och fel. Bestämmelsen ska tillämpas till exempel när den skattskyldige efter det att beskattningen har slutförts meddelar inkomster som saknas i skattedeklarationen eller begär att till hans eller hennes beskattade inkomst ska läggas till obefogade avdrag som har deklarerats i skattedeklarationen. Den skattskyldige ska innan den skattskyldige blir medveten om en kontrollåtgärd som vidtas av en myndighet för påförande av skatt framställa till Skatteförvaltningen ett yrkande på att felet rättas. Det är inte fråga om att rätta till en försummelse på eget initiativ till exempel när den skattskyldige först efter att ha fått en utredningsbegäran om felet eller information om en framtida skattegranskning yrkar på rättelse av felet i beskattningen.
Påförande av skatteförhöjning med stöd av 6 mom. förutsätter dessutom att den skattskyldige har uppfyllt sin utredningsplikt. Bestämmelser om den skattskyldiges plikt att lägga fram utredning finns i 11 § och 26 § 4 mom. Skatteförhöjning enligt 6 mom. kan inte påföras till exempel när den skattskyldige inte inom tidsfristen har lämnat de ytterligare uppgifter, utredningar eller verifikat som Skatteförvaltningen har begärt för behandlingen av ärendet. Om den skattskyldige inte uppfyller sin utredningsplikt, ska skatteförhöjning påföras som normalt enligt den bestämmelse om skatteförhöjning som lämpar sig för felet och försummelsen i fråga.
Den skattskyldige ska efter att beskattningen slutförts meddela om ett fel i beskattningen genom ett yrkande som framställs till Skatteförvaltningen. Om yrkandet gäller en inkomstpost som tidigare inte deklarerats eller någon annan ny uppgift som påverkar beskattningen, ska ett kompletterande beskattningsbeslut enligt den föreslagna 51 a § fattas i ärendet. Utöver skatt och skatteförhöjning påförs den skattskyldige då nedsatt dröjsmålsränta och dröjsmålsränta enligt bestämmelserna om dessa.
Exempel 1: En skattskyldig har inte deklarerat nettohyresinkomst på 16 000 euro i skattedeklarationen för 2018 och inkomsten beskattas inte. Han eller hon meddelar de inkomster som saknas till Skatteförvaltningen 2020. Skatteförvaltningen fattar ett kompletterande beskattningsbeslut i ärendet. Den skattskyldige har inga andra försummelser av deklarationsskyldigheten. Den skattskyldige påförs 4 800 euro i skatt för hyresinkomsten och 0,5 procent skatteförhöjning för den inkomst som lagts till, dvs. 80 euro. Dessutom påförs skatten nedsatt dröjsmålsränta från och med den 1 februari 2019 fram till förfallodagen för den första raten av den skattskyldiges kvarskatt för 2018 och dröjsmålsränta från dagen efter den förfallodagen fram till den förfallodag för skatten som bestäms genom ett kompletterande beskattningsbeslut.
Exempel 2: Ett aktiebolag har inte deklarerat ett koncernbidrag på en miljon euro i skattedeklarationen för 2018 och koncernbidraget beskattas inte. Bolagets räkenskapsperiod och skatteår är ett kalenderår. Bolaget meddelar felet till Skatteförvaltningen 2020. Skatteförvaltningen fattar ett kompletterande beskattningsbeslut i ärendet. Bolaget påförs 200 000 euro i skatt för koncernbidraget och 0,5 procent skatteförhöjning för den inkomst som lagts till, dvs. 5 000 euro. Dessutom påförs skatten nedsatt dröjsmålsränta från och med den 1 februari 2019 fram till förfallodagen för den första raten av den skattskyldiges kvarskatt för 2018 och dröjsmålsränta från dagen efter den förfallodagen fram till den förfallodag för skatten som bestäms genom ett kompletterande beskattningsbeslut. Nedsatt dröjsmålsränta är den referensränta som fastställs av Finlands Bank utökad med två procentenheter. Dröjsmålsränta är den referensränta som fastställs av Finlands Bank utökad med sju procentenheter.
Enligt 7 mom. betraktas som inkomst som lagts till även ett belopp varmed beskattningen har ändrats på ett sätt som ökar den beskattningsbara inkomsten under ett senare skatteår. Bestämmelsen motsvarar nuläget. Bestämmelsen ska tillämpas till exempel när det till samfundets förlustbringande inkomst under skatteåret görs ett tillägg som leder till att beloppet av en avdragsgill förlust minskar i de följande skatteårens beskattning.
I 8 mom. föreskrivs om skatteförhöjning som ska påföras för försummelse att lämna in en dokumentation av internprissättningen och en land-för-land-rapport samt för framställande av ett obefogat yrkande på avräkning av utländsk skatt. För dessa försummelser kan skatteförhöjning på högst 25 000 euro påföras. Bestämmelsen motsvarar nuläget när det gäller dokumentation av internprissättning och land-för-land-rapportering. Bestämmelsen om yrkande på avräkning av utländsk skatt är ny. För närvarande kan i dessa fall påföras en skatteförhöjning på högst 800 euro. En obefogad avräkning av utländsk skatt minskar beloppet av den skatt som ska betalas och skatteförhöjningen kan sålunda i princip beräknas i enlighet med den föreslagna 32 b § utifrån beloppet av den ökade skatten. Det ska dock separat föreskrivas om skatteförhöjning som påförs till följd av ett obefogat yrkande på avräkning, eftersom skatteförhöjning som beräknas utifrån beloppet på beskattningsårets ökade skatt inte lämpar sig i fall där avräkning till exempel på grund av samfundets olönsamhet inte ännu kan dras av från den skatt som betalas för inkomsten skatteåret i fråga. Beloppet av skatteförhöjningen fastställs utifrån de fallspecifika omständigheterna. När bestämmelsen tillämpas ska skatteförhöjningen dock inte överskrida det belopp som utifrån beloppet av obefogat yrkad avräkning av skatt beräknats enligt skatteförhöjningsprocent för ökad skatt. Om beloppet av yrkad avräkning av skatt är till exempel 100 000 euro, ska normalt skatteförhöjning på högst 10 000 euro påföras.
I 9 mom. föreskrivs om ett minimibelopp för skatteförhöjning. Minimibeloppet för skatteförhöjning som påförs fysiska personer och dödsbon är 75 euro och för andra skattskyldiga, som samfund, är minimibeloppet 150 euro.
Minimiförhöjningen ska tillämpas så att det sammanräknade beloppet av procentbaserad skatteförhöjning som beräknas på inkomst som lagts till och ökad skatt och av skatteförhöjning som påförs med stöd av 32 § 1 mom. 2—4 punkten ska jämföras med minimiförhöjning. Om det sammanräknade beloppet av skatteförhöjningar som påförs i samma beskattningsbeslut är mindre än minimiförhöjningen eller lika stort som minimiförhöjningen, ska minimiförhöjningen påföras som skatteförhöjning. Om det sammanräknade beloppet av skatteförhöjningar som påförs i samma beskattningsbeslut är större än minimiförhöjningen, ska det sammanräknade beloppet av skatteförhöjningarna påföras som skatteförhöjning.
Exempel: En skattskyldig deklarerar inte i sin skattedeklaration en överlåtelsevinst på 2 000 euro av aktier och inte heller 1 600 euro nettohyresinkomster. Skatteförvaltningen upptäcker försummelserna vid den ordinarie beskattningen. På båda försummelserna tillämpas den grundläggande bestämmelsen om skatteförhöjning, dvs. skatteförhöjningen beräknas enligt två procent. Den procentbaserade skatteförhöjningen är sålunda 72 euro. Som skatteförhöjning påförs minimiförhöjningen 75 euro.
Minimiförhöjning kan också påföras när deklarationsskyldigheten har försummats, men det inte görs ett tillägg till inkomsten eller skatten. Minimiförhöjning påförs till exempel om det efter de avdrag som dras av från inkomsten inte återstår någon inkomst som lagts till, men försummelsen av deklarationsskyldigheten inte kan anses vara ringa. Minimiförhöjning kan också påföras om den skattskyldige inte uppfyller den av deklarationsskyldigheten omfattade skyldigheten att lämna uppgifter och utredningar på det formulär som Skatteförvaltningen bestämmer eller sin skyldighet att lämna de ytterligare uppgifter och utredningar som Skatteförvaltningen begär. Minimiförhöjningen påförs i dessa fall utöver den skatteförhöjning som påförs med stöd av den inkomst som lagts till, ökad skatt och 32 § 1 mom. 2—4 punkten samt den minimiförhöjning som eventuellt beräknas utifrån dessa.
Exempel: En skattskyldig har sålt aktier under skatteåret. Med utgångspunkt i den årsanmälan som värdepappersförmedlaren lämnat in anges aktiernas försäljningspris, försäljningsdag och försäljningskostnader i den förhandsifyllda skattedeklaration som sänds till den skattskyldige. Beräkningen av den överlåtelsevinst eller överlåtelseförlust som försäljningen av aktierna resulterat i har inte kunnat slutföras, eftersom uppgiften om den anskaffningsutgift för aktierna som ska dras av från försäljningspriset saknas.
Den skattskyldige meddelar inte Skatteförvaltningen de saknade uppgifterna ens på uppmaning. Eftersom anskaffningsuppgifterna saknas beräknar Skatteförvaltningen beloppet av överlåtelsevinsten så att ett antagande av anskaffningsuppgiften dras av från aktiernas försäljningspris. Den skattskyldige påförs en skatteförhöjning på 75 euro till följd av att han eller hon inte har lämnat de uppgifter om anskaffningsutgiften som Skatteförvaltningen har begärt.
32 b §.Särskild bestämmelse om skatteförhöjningens storlek. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 32 b § där det föreskrivs om skatteförhöjningens storlek när skatteförhöjning inte kan påföras med stöd av den inkomst som lagts till som avses i 32 a §.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska skatteförhöjningen då beräknas med stöd av det ökade beloppet av skatten. Bestämmelsen ska tillämpas till exempel när ingenting läggs till inkomsten, men i beskattningen avslås det obefogade avdrag från skatt som den skatteskyldiga har deklarerat. Med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 25 § i fastighetsskattelagen ska bestämmelsen också tillämpas inom fastighetsbeskattningen där skatteförhöjning endast kan beräknas utifrån beloppet av ökad skatt. Med ökad skatt avses ett belopp med vilket beloppet av den skatt som betalas för skatteåret växer till följd av att ett avdrag stryks eller att någon annan uppgift som påverkar beskattningen ändras. Bestämmelsen ska inte tillämpas på ett i 32 § 1 mom. 4 punkten avsett obefogat yrkande på avdrag som gäller avräkning av utländsk skatt. Det föreskrivs separat i 32 a § 8 mom. om skatteförhöjning som påförs till följd av ett sådant yrkande.
Enligt 2 mom. ska grundnivån för skatteförhöjning vara tio procent av beloppet av ökad skatt. Om försummelsen av deklarationsskyldigheten återkommer eller den skattskyldiges handlingar tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen, ska skatteförhöjningen vara minst 15 och högst 50 procent av beloppet av den ökade skatten. Vid beskattning enligt uppskattning ska skatteförhöjningen vara 25 procent av beloppet av ökad skatt. Om det är fråga om ett ärende som lämnar rum för tolkning eller är oklart på det sätt som avses i bestämmelsen om skyddet för berättigade förväntningar eller om en skatteförhöjning enligt grundnivån är oskälig av något annat särskilt skäl, är skatteförhöjningen fem procent av beloppet av ökad skatt.
Skatteförhöjningen är två procent av beloppet av ökad skatt, om den skattskyldige på eget initiativ yrkar på att ett fel i beskattningen ska rättas efter det att beskattningen har slutförts.
Enligt 3 mom. ska skatteförhöjning beräknas utifrån beloppet av ökad skatt också när den skattskyldige har uppgett inkomsten som fel inkomstslag. Bestämmelsen ska tillämpas till exempel när den skattskyldige som kapitalinkomst har deklarerat en inkomstpost som enligt inkomstskattelagen ska beskattas som förvärvsinkomst.
Exempel: En skattskyldig deklarerar som kapitalinkomst ett arvode på 15 000 euro, som är förvärvsinkomst. Efter de avdrag som dras av från kapitalinkomsten har den skattskyldige för skatteåret påförts 2 100 euro skatt för kapitalinkomst. I rättelsen av beskattningen stryks arvodet ur kapitalinkomsten och läggs till förvärvsinkomsten. Till följd av rättelsen av beskattningen ökar den skatt för skatteåret som den skattskyldige ska betala utifrån förvärvsinkomsten med 5 250 euro och beloppet av skatt som ska betalas för kapitalinkomst minskar med 2 100 euro. Som skatteförhöjning påförs tio procent av det ökade belopp av skatt på 3 150 euro som rättelsen av felet resulterar i, dvs. 315 euro.
Enligt 4 mom. ska skatteförhöjningen alltid uppgå till minst den minimiförhöjning som föreskrivs i 32 a § 9 mom.
33 §. Förseningsavgift. I lagen föreslås en ny 33 §, i vilken det föreskrivs om förseningsavgiften.
Enligt 1 mom. ska den skattskyldige påföras en förseningsavgift, om den skattskyldige lämnar in skattedeklarationen eller en annan deklaration för sent eller på eget initiativ innan beskattningen för skatteåret har slutförts rättar till en annan försummelse av den deklarationsskyldighet som föreskrivs i 32 §.
Enligt 2 mom. påförs den skattskyldige dock inte skatteförhöjning uteslutande på grund av att den skattskyldige har underlåtit att i sin skattedeklaration lämna en uppgift om avdrag eller någon annan uppgift som är till fördel för den skattskyldige vid beskattningen. En förseningsavgift påförs inte till exempel när den skattskyldige först efter den tidsfrist som föreskrivs för inlämnande av skattedeklaration meddelar ett avdrag från inkomst eller skatt eller rättar ett inkomstbelopp som deklarerats som för stort i skattedeklarationen. En förseningsavgift kan dock påföras om avdrag eller andra uppgifter som är till fördel för den skattskyldige deklareras upprepade gånger för sent eller om detta kan anses tyda på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. Det är fråga om detta till exempel när den skattskyldige utan giltigt skäl år efter år framställer sitt yrkande på avdrag först efter den föreskrivna sista dagen för inlämnade av skattedeklarationen.
Enligt 3 mom. ska den förseningsavgift som påförs fysiska personer och dödsbon vara 50 euro och andra skattskyldiga 100 euro per skatteår. Den skattskyldige påförs endast en förseningsavgift per skatteår för sådana försummelser inom samma skatteslag som omfattas av tillämpningsområdet för förseningsavgiften, även om den skattskyldige hade flera försummelser, som flera för sent meddelade uppgifter eller inlämnade deklarationer.
Enligt 2 § 3 mom. i lagen tillämpas i tillämpliga delar på sammanslutningar vad som föreskrivs om skattskyldiga. Sammanslutningar beskattas dock inte som separata skattskyldiga i inkomstbeskattningen, utan delägarna beskattas för sin andel av sammanslutningens inkomst. En sammanslutning kan påföras förseningsavgift till exempel när sammanslutningens skattedeklaration har lämnats in för sent. Beloppet av förseningsavgiften är 100 euro. Som vid skatteförhöjning som påförs en sammanslutning ska också den förseningsavgift som påförs en sammanslutning delas mellan delägarna i sammanslutningen så att den motsvarar deras respektive andel av inkomsten. En andel av sammanslutningens förseningsavgift ska påföras en delägare utöver den förseningsavgift som påförs för delägarens egna försummelser.
Enligt 4 mom. ska den skattskyldige ges tillfälle att lämna en utredning så som föreskrivs i 26 § 3 mom. innan förseningsavgiften påförs, om det behövs av särskilda skäl. Eftersom grunden för påförande av förseningsavgift vanligen inte omfattar Skatteförvaltningens fallspecifika prövning och sättet att beräkna förseningsavgiften är schematiskt, finns det i regel inte behov av hörande. Den skattskyldige hörs till exempel när det råder oklarhet om tidpunkten för ankomsten av deklarationen.
Enligt 5 mom. behöver förseningsavgift inte påföras, om inlämnandet av skattedeklarationen har försenats på grund av hinder som är oberoende av den skattskyldige, om försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl till försummelsen. Exempelvis störningar i det allmänna datanätet och andra motsvarande hinder kan betraktas som hinder som är oberoende av den skattskyldige. Även störningar i Skatteförvaltningens e-tjänster kan betraktas som hinder som är oberoende av den skattskyldige och som avses i bestämmelsen. Huruvida försummelsen är ringa bedöms utifrån det odeklarerade inkomstbeloppet eller det skattebelopp som hänger samman med försummelsen, om försummelsen gäller skattepliktig inkomst eller skatt. Utgångspunkten är att försummelse av deklarationsskyldigheten kan anses vara ringa om dess ekonomiska betydelse är ringa. Att försumma förpliktelsen att lämna in skattedeklaration anses inte vara en sådan ringa försummelse som avses i momentet, även om det inkomstbelopp som ska deklareras i skattedeklarationen är ringa eller resultatet förlustbringande. Försummelsen kan också anses vara ringa om förseningen har varit kort. Försummelsen kan dock inte anses vara ringa i ovannämnda fall, om den är återkommande.
Ett giltigt skäl är bland annat sjukdom eller ett oöverstigligt hinder. Den skattskyldige ska lägga fram för Skatteförvaltningen en utredning om oförmåga att uppfylla sin deklarationsskyldighet. För att förseningsavgift inte ska påföras ska deklarationsskyldigheten dock uppfyllas så snabbt som möjligt när hindret inte längre finns. Som särskilda skäl kan betraktas till exempel räknefel, skrivfel eller fel i uttryckssättet som den skattskyldige har gjort av misstag.
Aktiebolag och andra samfund ska lämna in en skattedeklaration inom fyra månader efter utgången av den sista månaden i räkenskapsperioden. Enligt 3 kap. 5 § i aktiebolagslagen ska ett aktiebolags bokslut fastställas vid den ordinarie bolagsstämman, som ska hållas inom sex månader från räkenskapsperiodens utgång. En motsvarande bestämmelse om att fastställa bokslutet vid den ordinarie andelsstämman finns i 5 kap. 4 § i lagen om andelslag. Bolagsstämman kan fastställa bokslutet med avvikelse från de uppgifter som har meddelats i en skattedeklaration. Ett speciellt skäl för att inte påföra förseningsavgift är, när ett aktiebolag utan dröjsmål efter bolagsstämman meddelar de ändringar av uppgifterna i skattedeklarationen som är en följd av att ett bokslut fastställts vid en ordinarie bolagsstämma, som har hållits inom den tidsfrist som föreskrivs i aktiebolagslagen.
Enligt 6 mom. är en förseningsavgift inte en avdragbar utgift i inkomstbeskattningen.
Enligt 7 mom. påförs förseningsavgiften vid beskattningsberäkningen först efter att de i inkomstskattelagen föreskrivna avdragen från skatten och underskottsgottgörelsen har dragits av från den skatt som ska påföras den skattskyldige, och de leder då inte till att beloppet av förseningsavgiften minskar. Förseningsavgiften redovisas till skattetagarna i samma proportion som skatt som påförs den skattskyldige. Om ingen skatt påförs, redovisas förseningsavgiften till staten. Förseningsavgiften redovisas sålunda till skattetagarna enligt samma grunder som skatteförhöjning.
34 a §.Obetald förskottsinnehållning som inte räknas till godo. I paragrafen förenhetligas den tidsfrist som föreskrivs för rättelse av beskattningen av en betalningsmottagare så att den motsvarar tidsfristerna och förutsättningarna för rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel i enlighet med 4 kap.
49 §.Tidpunkten för slutförande av beskattningen. I paragrafen föreskrivs det om slutförande av beskattningen vid olika tidpunkter för enskilda skattskyldiga och om den föreskrivna tidsfristen för verkställande av beskattningen.
Enligt 1 mom. slutförs beskattningen av den skattskyldige den dag som har antecknats i beskattningsbeslutet. Beskattningsbeslutet anses ha fattats dagen för slutförande av beskattningen.
Till samfund och samfällda förmåner sänds ett beskattningsbeslut efter det att beskattningen av den skattskyldige har verkställts. Dagen för slutförande av beskattningen för den skattskyldige meddelas i beskattningsbeslutet. Beskattningsbeslutet och den dag för slutförande av beskattningen som meddelats i det blir slutliga om den skattskyldige inte rättar eller kompletterar beskattningsuppgifterna eller om Skatteförvaltningen inte så som avses i 3 mom. sänder ett meddelande om att beskattningen fortsätter.
Till fysiska personer och dödsbon sänds tillsammans med den förhandsifyllda skattedeklarationen ett beskattningsbeslut som fattats med stöd av de förhandsifyllda uppgifterna. I beskattningsbeslutet anges dagen för slutförande av beskattningen. Beskattningsbeslutet och den dag för slutförande av beskattningen som meddelats i det blir slutliga om den skattskyldige inte rättar eller kompletterar beskattningsuppgifterna eller om Skatteförvaltningen inte meddelar att beskattningen fortsätter.
Den förhandsifyllda skattedeklarationen innehåller inte ett beskattningsbeslut och uppgifter om dagen för slutförande av beskattningen, om det med stöd av de uppgifter som Skatteförvaltningen har är uppenbart att den skattskyldiges eller den skattskyldiges makes eller makas beskattningsuppgifter kommer att ändras. Så är det till exempel när den skattskyldige har sålt värdepapper och beloppet av den överlåtelsevinst eller överlåtelseförlust som försäljningen resulterat i ska deklareras i en skattedeklaration, eller när en skattskyldig som är delägare i en sammanslutning får en inkomstandel från sammanslutningen och Skatteförvaltningen inte känner till andelen vid tidpunkten när skattedeklarationen skapas. I regel ska inte heller till näringsidkare sändas beskattningsbeslut och på så sätt dagen för slutförande av beskattningen meddelas i samband med den förhandsifyllda skattedeklarationen, eftersom beskattningsuppgifterna om näringsverksamhet ännu inte finns tillgängliga när den förhandsifyllda skattedeklarationen skapas. Dagen för slutförande av beskattningen kommer att meddelas i ett beskattningsbeslut som fattas efter det att beskattningen har verkställts.
Exempel 1: Till en skattskyldig sänds efter utgången av skatteåret en förhandsifylld skattedeklaration, som innehåller ett beskattningsbeslut som beräknats utifrån de förhandsifyllda uppgifterna. Dagen för slutförande av beskattningen för den skattskyldige meddelas i beskattningsbeslutet. Den skattskyldige varken kompletterar eller rättar de förhandsifyllda uppgifterna. Beskattningen slutförs den dag som anges i det beskattningsbeslut som har skapats utifrån de förhandsifyllda uppgifterna. Inbetald skatt betalas tillbaka till den skattskyldige. Betalningsdagen för återbäring bestäms enligt dagen för slutförande av beskattningen för den skattskyldige. Bestämmelser om betalningsdagen för skatteåterbäring utfärdas genom förordning av finansministeriet.
Exempel 2: Skatteförvaltningen har inga uppgifter om beloppet av överlåtelsevinst eller överlåtelseförlust på flera av den skattskyldiges försäljningar av värdepapper. Följaktligen har beloppen inte angetts i den förhandsifyllda skattedeklarationen. Den skattskyldige ska själv meddela de uppgifter som behövs för att beräkna överlåtelsevinsten eller överlåtelseförlusten. I detta fall sänds inget beskattningsbeslut till den skattskyldige i samband med den förhandsifyllda skattedeklarationen. Ett beskattningsbeslut fattas först när de beskattningsuppgifter som den skattskyldige har lämnat har behandlats. Dagen för slutförande av beskattningen anges i beskattningsbeslutet.
Exempel 3: Ett bolag lämnar in en skattedeklaration inom fyra månader från räkenskapsperiodens utgång. Uppgifterna kontrolleras automatiskt genast när skattedeklarationen anlänt. Bolagets skattedeklaration väljs inte ut för fallspecifik behandling. Efter det att beskattningsuppgifterna har blivit kontrollerade sänds till bolaget ett beskattningsbeslut där dagen för slutförande av beskattningen anges. Bolaget påförs kvarskatt att betala. Förfallodagen för kvarskatten bestäms enligt dagen för slutförande av beskattningen för den skattskyldige. Bestämmelser om förfallodagarna för kvarskatt utfärdas genom förordning av finansministeriet.
I 2 och 3 mom. föreskrivs det om de fall då beskattningen av den skattskyldige slutförs den dag som antecknas i ett nytt beskattningsbeslut.
I 2 mom. föreskrivs det om de fall då den skattskyldige kompletterar eller rättar sina beskattningsuppgifter före den tidpunkt för slutförande av beskattningen som anges i beskattningsbeslutet. Beskattningen slutförs då den dag som antecknas i ett nytt beskattningsbeslut. Tillämpningen av bestämmelsen förutsätter att Skatteförvaltningen har fått de rättade eller kompletterade uppgifterna före den tidpunkt för slutförande av beskattningen som anges i beskattningsbeslutet. Om Skatteförvaltningen får uppgifterna efter den utsatta tidpunkten, avgörs ärendet genom ett förfarande för begäran om omprövning eller ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut enligt 51 a §.
Bestämmelsen i 2 mom. ska tillämpas till exempel om en fysisk person rättar eller kompletterar sina beskattningsuppgifter före den tidpunkt för slutförande av beskattningen som meddelas i det beskattningsbeslut som sänds tillsammans med den förhandsifyllda skattedeklarationen. Bestämmelsen tillämpas på motsvarande sätt när ett samfund kompletterar eller rättar sina beskattningsuppgifter före den tidpunkt för slutförande av beskattningen som anges i det beskattningsbeslut som samfundet har fått. Om den skattskyldige kompletterar eller rättar uppgifter, slutförs beskattningen den dag som har antecknats i det nya beskattningsbeslutet. Skatteförvaltningen sänder inte den skattskyldige eller dennes make eller maka ett separat meddelande om detta. Efter det att beskattningen verkställts ska ett nytt beskattningsbeslut, i vilket dagen för slutförande av beskattningen meddelas, sändas till den skattskyldige. Ett nytt beskattningsbeslut sänds till den skattskyldige även i det fall att beskattningen inte ändras med stöd av de uppgifter som den skattskyldige deklarerat. Detta förfaringssätt kommer att tillämpas till exempel när den skattskyldige i skattedeklarationen deklarerar avdrag som inte godkänns.
Exempel 1: Till en skattskyldig sänds efter utgången av skatteåret en förhandsifylld skattedeklaration, som innehåller ett beskattningsbeslut som fattats utifrån de förhandsifyllda uppgifterna. Dagen för slutförande av beskattningen för den skattskyldige meddelas i beskattningsbeslutet. I den förhandsifyllda skattedeklarationen meddelas det att om den skattskyldige eller dennes make eller maka kompletterar eller rättar beskattningsuppgifter kan dagen för slutförande av beskattningen ändra. Den skattskyldige kompletterar de uppgifter som deklarerats genom den förhandsifyllda skattedeklarationen. Skatteförvaltningen skapar efter behandlingen av beskattningsuppgifterna ett nytt beskattningsbeslut för den skattskyldige där en senare dag för slutförande av beskattningen än den som meddelats tidigare meddelas. Förfallodagen för den kvarskatt som påförs den skattskyldige bestäms enligt dagen för slutförande av beskattningen för den skattskyldige.
Exempel 2: Till en rörelseidkare och näringsutövare sänds en förhandsifylld skattedeklaration som inte innehåller ett beskattningsbeslut. Till rörelseidkaren och yrkesutövaren meddelas alltså inte i samband med skattedeklarationen dagen för slutförande av beskattningen. Till rörelseidkaren och näringsutövaren sänds först när både uppgifterna om näringsverksamheten och om den personliga inkomstkällan har behandlats ett beskattningsbeslut där dagen för slutförande av beskattningen meddelas. Rörelseidkaren och yrkesutövaren upptäcker efter att ha fått beskattningsbeslutet ett fel i beskattningsuppgifterna och meddelar de rättade uppgifterna till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen skapar efter behandlingen av de rättade beskattningsuppgifterna ett nytt beskattningsbeslut för den skattskyldige där en ny dag för slutförande av beskattningen meddelas.
I 3 mom. föreskrivs att beskattningen slutförs den dag som har antecknats i det nya beskattningsbeslutet även i det fall att Skatteförvaltningen fortsätter beskatta den skattskyldige på grund av en oavslutad kontrollåtgärd. I dessa fall ska Skatteförvaltningen innan beskattningen slutförs sända ett meddelande till den skattskyldige och den skattskyldiges make eller maka om att beskattningen fortsätter. Den skattskyldige kan meddelas om fortsatt beskattning till exempel i en begäran om utredning eller genom ett separat meddelande. I praktiken kan det också meddelas i ett nytt beskattningsbeslut att beskattningen fortsätter, om man hinner fatta ett sådant och sända det till den skattskyldige och dennes make eller maka före den meddelade tidpunkten för slutförande av beskattningen. På delgivningen av meddelandet tillämpas bestämmelserna om delgivning av Skatteförvaltningens andra handlingar i 26 c § i lagen om beskattningsförfarande. Syftet med meddelandet är att den skattskyldige i tillräckligt god tid ska få veta att beskattningen fortsätter och sålunda inte till exempel obefogat betalar kvarskatt enligt beskattningsbeslutet. Den tidpunkt då den skattskyldige faktiskt får meddelandet för kännedom inverkar dock inte på tidpunkten för slutförande av beskattningen för den skattskyldige.
Behovet av att fortsätta den ordinarie beskattningen kommer vanligen att anknyta till fall där dagen för slutförande av beskattningen för den skattskyldige har meddelats i ett beskattningsbeslut som bygger på förhandsifyllda beskattningsuppgifter, eftersom Skatteförvaltningen vid tidpunkten för skapandet av den förhandsifyllda skattedeklarationen inte har känt till sådana uppgifter som den skattskyldige ska deklarera eller rätta. Att på Skatteförvaltningens initiativ fortsätta den ordinarie beskattningen kan vara nödvändigt till exempel om den skattskyldige inte själv har kompletterat eller rättat förhandsifyllda uppgifter, men det ärende som gäller den skattskyldiges beskattning ändå vid skattekontroll plockats ut genom urval till fallspecifik behandling och det behöver reserveras tid för utredning av ärendet. Den ordinarie beskattningen kan också fortsättas till exempel om Skatteförvaltningen av en utomstående uppgiftsskyldig får nya eller rättade uppgifter om inkomster eller avdrag efter det att den förhandsifyllda skattedeklarationen har sänts. Att på Skatteförvaltningens initiativ fortsätta den ordinarie beskattningen kan dessutom vara nödvändigt när det till den fallspecifika behandlingen kommer ett ärende som gäller beskattningen av ett annat bolag i samma koncern och vars avgörande kommer att påverka beskattningen av de andra bolagen i koncernen.
Exempel 1: Till en skattskyldig sänds efter utgången av skatteåret en förhandsifylld skattedeklaration, som innehåller ett beskattningsbeslut som fattats utifrån de förhandsifyllda uppgifterna. Dagen för slutförande av beskattningen för den skattskyldige meddelas i beskattningsbeslutet. Skatteförvaltningen får innan beskattningen av den skattskyldige slutförs en årsanmälningsuppgift som påverkar beskattningen av den skattskyldige och som saknas i den förhandsifyllda skattedeklarationen och inte deklarerats av den skattskyldige. Innan beskattningen av den skattskyldige har slutförts sänder Skatteförvaltningen till den skattskyldige ett meddelande om att beskattningen fortsätter. Skatteförvaltningen skapar efter behandlingen av beskattningsuppgifterna ett nytt beskattningsbeslut för den skattskyldige där en senare dag för slutförande av beskattningen än den som meddelats tidigare meddelas.
Exempel 2: Den skattedeklaration som koncernens moderbolag har lämnat in plockas inte genom urval ut för fallspecifik behandling. Till bolaget sänds ett beskattningsbeslut där dagen för slutförande av beskattningen meddelas. Bolaget påförs kvarskatt att betala. Förfallodagen för kvarskatten bestäms enligt dagen för slutförande av beskattningen för den skattskyldige.
Skatteförvaltningen konstaterar vid verkställandet av beskattningen av ett annat bolag i koncernen att förutsättningarna för koncernbidrag inte har uppfyllts i fråga om ägartid. Detta påverkar också beskattningen av moderbolaget det berörda skatteåret. Skatteförvaltningen sänder till moderbolaget ett meddelande om att beskattningen fortsätter. Skatteförvaltningen fattar efter behandlingen av beskattningsuppgifterna ett nytt beskattningsbeslut för moderbolaget där en ny dag för slutförande av beskattningen meddelas. Även förfallodagen för kvarskatt ändras.
Den dag för slutförande av beskattningen som meddelas i det nya beskattningsbeslutet är vanligen senare än den dag för slutförande av beskattningen som meddelats tidigare. Det kan fattas flera nya beskattningsbeslut för en skattskyldig. Beskattningen av den skattskyldige slutförs den dag som anges i det sista beskattningsbeslutet.
Fortsättandet av den ordinarie beskattningen före den föreskrivna sista möjliga dagen för slutförande av beskattningen är en förvaltningsåtgärd som anknyter till beredningen och behandlingen av ärendet och kan inte överklagas.
Enligt 4 mom. får beskattningen av orsaker som hänför sig till skattekontrollen slutföras vid olika tidpunkter för de skattskyldiga. Beskattningen av den skattskyldige slutförs efter det att beskattningen av den skattskyldige har verkställts. Den tid som behövs för skattekontroll och verkställande av beskattningen varierar för olika skattskyldiga beroende på den skattskyldiges inkomstbildning och den typ och omfattning av verksamhet som den skattskyldige bedriver. Om beskattningen av den skattskyldige kan verkställas på automatisk väg med stöd av uppgifterna i den förhandsifyllda skattedeklarationen, kan beskattningen slutföras redan en kort tid efter den utsatta tiden för inlämnande av skattedeklarationen. Om en fysisk person framställer till exempel yrkande på avdrag som kräver fallspecifik prövning eller om han eller hon har omfattande placeringsverksamhet där det rätta beloppet av erhållen inkomst förutsätter utredning, blir den tid som behövs för verkställandet av beskattningen av den skattskyldige längre. På motsvarande sätt är vanligen den tid som behövs för både skattekontrollen av och verkställandet av beskattningen av ett företag med endast normala affärstransaktioner kortare än för ett sådant företag som under skatteåret deltagit i företagsarrangemang eller som har haft omfattande eller ekonomiskt betydande affärstransaktioner.
När det gäller ärenden som vid beskattningen plockas ut genom urval till fallspecifik behandling tillämpas bestämmelsen i 26 § i lagen om beskattningsförfarande, enligt vilken skattemyndigheten när beskattningen verkställs ska pröva erhållna uppgifter och utredningar på det sätt som är motiverat med hänsyn till ärendets art och omfattning, lika bemötande av de skattskyldiga samt skattekontrollens behov. Grunderna för den tid som verkställandet av beskattningen kräver är sålunda enhetliga oberoende av att beskattningen slutförs vid olika tidpunkter för enskilda skattskyldiga.
I 4 mom. föreslås dessutom bestämmelser om att beskattningen av makar slutförs samtidigt. Beräkningen av beskattningen av makar ska genomföras samtidigt på grund av vissa avdrag och underskottsgottgörelser. Om den ena maken kompletterar eller rättar sina beskattningsuppgifter eller Skatteförvaltningen meddelar att beskattningen fortsätter enligt 3 mom., inverkar detta också på slutförandet av beskattningen av den andra maken. I dessa fall sänds båda makarna ett nytt beskattningsbeslut, i vilket en ny dag för slutförande av beskattningen meddelas. Beskattningen av makar slutförs enligt dagen för slutförande av beskattningen för den make vars dag för slutförande av beskattningen infaller senare.
Exempel: Till make A sänds efter utgången av skatteåret en förhandsifylld skattedeklaration, som innehåller ett beskattningsbeslut som fattats utifrån de förhandsifyllda uppgifterna. Dagen för slutförande av beskattningen för den skattskyldige meddelas i beskattningsbeslutet. I den förhandsifyllda skattedeklarationen meddelas det att om den skattskyldige eller dennes make eller maka kompletterar eller rättar beskattningsuppgifter kan dagen för slutförande av beskattningen ändra. Maka B kompletterar före slutförandet av beskattningen de uppgifter som deklarerats i den egna förhandsifyllda skattedeklarationen. Skatteförvaltningen skapar efter behandlingen av beskattningsuppgifterna ett nytt beskattningsbeslut för både maka B, som rättat beskattningsuppgifter, och dennas make A. I beskattningsbeslutet meddelas en ny dag för slutförande av beskattningen. Ett nytt beskattningsbeslut skapas också för make A, även om dennes beskattningsuppgifter inte ändras. Trots att beloppet av den återbäring som ska betalas till make A inte ändras, kan betalningsdagen av återbäringen ändras.
I paragrafens 5 mom. föreskrivs det om tidsgränsen för verkställandet av beskattningen. Beskattningen av samfund och samfällda förmåner slutförs senast tio månader efter utgången av den sista månaden i skatteåret. Beskattningen av andra skattskyldiga än samfund och samfällda förmåner slutförs senast vid utgången av oktober under det kalenderår som följer efter skatteårets utgång. Detta motsvarar den nuvarande tidpunkten för slutförande av beskattningen. Skatteförvaltningen ska fatta ett beskattningsbeslut om den ordinarie beskattningen senast före utgången av den tidsfrist som föreskrivs i detta moment. Med stöd av bestämmelsen om den sista möjliga tidpunkten för slutförande av beskattningen anses den skattskyldiges ordinarie beskattning ha slutförts vid den tidpunkten även i de fall där Skatteförvaltningen inte har fattat något beskattningsbeslut om beskattningen för skatteåret i fråga. Ett sådant fall kan uppstå till exempel när ett utländskt bolag, som inte är registrerat i Finland, har bedrivit verksamhet vid ett fast verksamhetsställe i Finland under skatteåret, men det har inte lämnat in någon skattedeklaration och dess inkomst har därför inte beskattats. Beskattningen av den skattskyldige kan även i detta fall rättas och det kan sökas ändring i den. Detta motsvarar nuvarande rättsläge.
51 a §.Kompletterande beskattningsbeslut. I lagen föreslås en ny 51 a § med bestämmelser om ett kompletterande beskattningsbeslut som fattas efter det att beskattningen har slutförts. Förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut ska tillämpas vid inkomstbeskattning, fastighetsbeskattning och tonnagebeskattning.
Om den skattskyldige genom begäran om omprövning efter slutförd beskattning meddelar en sådan uppgift om inkomst, avdrag eller någon annan uppgift som påverkar beskattningen och som den skattskyldige inte har deklarerat tidigare eller som beskattningsbeslutet inte annars har grundat sig på, verkställer Skatteförvaltningen beskattningen enligt 1 mom. till denna del och fattar i ärendet ett beskattningsbeslut som kompletterar beskattningen för skatteåret. I bestämmelsen avses samma uppgifter som den skattskyldige med stöd av 7 § 1 mom. är förpliktad att deklarera i sin skattedeklaration. Som nya uppgifter betraktas meddelande av inkomst, yrkande på avdrag eller en annan uppgift som omfattas av deklarationsskyldigheten och påverkar beskattningen, som den skattskyldige inte har deklarerat tidigare i sin inlämnade skattedeklaration för skatteåret. Som uppgift som den skattskyldige har deklarerat tidigare betraktas också uppgifter som antecknats på den förhandsifyllda deklaration som han eller hon fått. Med en uppgift som beskattningsbeslutet annars har grundat sig på avses till exempel sådana årsanmälningsuppgifter om inkomst eller avdrag som erhållits av utomstående uppgiftsskyldiga eller sådana uppgifter om den skattskyldiges andel av samfundets inkomst och förmögenhet skatteåret i fråga som erhållits genom beskattningen av samfundet.
Enligt lagen om undanröjande av internationell dubbelbeskattning ska bestämmelserna om rättelse av beskattningen tillämpas på yrkande på avräkning för utländsk skatt liksom på ändring av avräkning. Inom beskattningspraxisen har de nya och de ändrade yrkanden på avräkning för utländsk skatt som den skattskyldige har framställt efter det att beskattningen av den skattskyldige har blivit slutförd behandlats som begäran om omprövning. I fortsättningen tillämpas ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut även på de yrkanden på avräkning för utländsk skatt som den skattskyldige efter slutförandet av beskattningen framställer för första gången.
Genom ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut verkställer Skatteförvaltningen beskattningen i fråga om de nya uppgifter som den skattskyldige har meddelat. Detta innebär att Skatteförvaltningen behandlar ärendet i överensstämmelse med bestämmelserna om den ordinarie beskattningen i 26 och 26 a §, 26 b § 1 och 3 mom. samt 26 c, d och e §. När ett kompletterande beskattningsbeslut fattas tillämpas utöver de nämnda bestämmelserna också andra bestämmelser om verkställande av beskattningen i 4 kap, som beskattning enligt uppskattning, kringgående av skatt och förtäckt dividend.
Tillämpningen av allmänna förfarandebestämmelser som gäller verkställandet av beskattning innebär dessutom att Skatteförvaltningen behandlar ärendet med iakttagande av bestämmelserna i 26 § på motsvarande sätt som vid verkställandet av den ordinarie beskattningen. Nya uppgifter som den skattskyldige meddelat kan bland annat plockas ut genom urval. Såsom vid verkställandet av den ordinarie beskattningen kan Skatteförvaltningen med stöd av erhållna utredningar avgöra ärendet även på annat sätt än vad den skattskyldige yrkat. Skatteförvaltningen kan till exempel avslå ett nytt yrkande på avdrag som den skattskyldige framställer eller godkänna det endast delvis. På motsvarande sätt kan den berörda inkomsten, när den skattskyldige deklarerar inkomst som saknas i skattedeklarationen, fastställas till större än deklarerat eller betraktas som annorlunda inkomst än vad den skattskyldige deklarerat den som. Ett kompletterande beskattningsbeslut kan dock inte fattas om ett sådant ärende som inte har någon direkt anknytning till den deklarerade uppgiften. I dessa fall kan beskattningen när de lagstadgade förutsättningarna uppfylls rättas på myndighetsinitiativ till fördel eller nackdel för den skattskyldige i enlighet med bestämmelserna om rättelse av beskattningen.
Enligt 26 § 3 mom. ska den skattskyldige ges tillfälle att bli hörd, om man när ett kompletterande beskattningsbeslut fattas väsentligen avviker från de uppgifter som den skattskyldige deklarerat. Den skattskyldige ska också höras om skatteförhöjning som påförs genom ett kompletterande beskattningsbeslut. På ett kompletterande beskattningsbeslut ska också 26 b § tillämpas, enligt vilken ett beslut ska motiveras om avvikelse görs från de uppgifter som den skattskyldige har deklarerat. Motiveringen ingår i det kompletterande beskattningsbeslutet.
Enligt 1 mom. i paragrafen fattas kompletterande beskattningsbeslut i övrigt med beaktande av vad som i 55, 56 och 57 § föreskrivs om rättelse av beskattningen. På skatt som betalas tillbaka till följd av ett kompletterande beskattningsbeslut beräknas krediteringsränta och på den skatt som ska betalas nedsatt dröjsmålsränta på samma sätt som vid rättelse av beskattningen. I förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut kan den skattskyldige också påföras dröjsmålsränta och skatteförhöjning enligt bestämmelserna om dessa, om den skattskyldige meddelar en ny inkomst vars deklaration han eller hon har försummat i sin skattedeklaration. I samband med ett kompletterande beskattningsbeslut ska skatteförhöjning påföras i enlighet med bestämmelserna om fel som rättas på eget initiativ.
Ändring av beskattningen ska tekniskt genomföras som vid rättelse av beskattningen. Detta innebär till exempel att minskad skatt under skatteåret till följd av ett kompletterande beskattningsbeslut ska hänföras till skatteraterna under skatteåret, och ränteberäkningen ska ske på samma sätt som vid rättelse av beskattningen. Även förfallodagarna för påförd skatt och betalningsdagarna för återbäring ska fastställas på motsvarande sätt som vid beslut om rättelse av beskattningen. Med stöd av ett kompletterande beskattningsbeslut kan även följdändring göras, om förutsättningarna för den uppfylls.
Ett ärende som gäller kompletterande beskattningsbeslut ska inledas till följd av den skattskyldiges begäran om omprövning. Enligt 64 § ska den skattskyldige lämna en begäran om omprövning inom tre år räknat från ingången av året efter skatteårets utgång. Om begäran om omprövning har inletts innan ovannämnda tidsfrist har löpt ut, kan ett beslut med anledning av begäran om omprövning fattas även efter det och det finns ingen särskild föreskriven tidsfrist för beslutsfattandet. Detsamma gäller för en ny uppgift som meddelats genom begäran om omprövning och som behandlas genom ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut.
Exempel 1: I en skattskyldigs förhandsifyllda skattedeklaration har det inte angetts andra kostnader för inkomstens förvärvande än ett schablonmässigt avdrag för inkomstens förvärvande. I den förhandsifyllda skattedeklarationen finns det inte heller någon uppgift om antalet barn. Den skattskyldige har inte lämnat in den förhandsifyllda skattedeklarationen. Den ordinarie beskattningen har verkställts enligt de förhandsifyllda uppgifterna. Den skattskyldige begär omprövning och yrkar att kostnader för inkomstens förvärvande på 1 000 euro ska dras av från inkomsten och meddelar dessutom uppgiften om antalet barn. Det är fråga om ett nytt yrkande på avdrag och om nya uppgifter som påverkar beskattningen. Skatteförvaltningen fattar ett kompletterande beskattningsbeslut i ärendet. Skatteförvaltningen kan avgöra ärendet i överensstämmelse med de uppgifter som den skattskyldige meddelat eller med avvikelse från dem.
Exempel 2: Ett bolag konstaterar efter slutförandet av beskattningen att en del av försäljningsinkomsterna i misstag inte har tagits upp i dess bokföring. Därför saknas försäljningsinkomsterna också i den omsättning som deklareras genom skattedeklarationen. Bolaget begär omprövning och meddelar de försäljningsinkomster som saknas. Det är fråga om nya uppgifter, till följd av vilka Skatteförvaltningen fattar ett kompletterande beskattningsbeslut. Den skattskyldige påförs skatteförhöjning, eftersom inkomsten inte har deklarerats i skattedeklarationen. På den påförda skatten beräknas också nedsatt dröjsmålsränta och dröjsmålsränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta.
Exempel 3: En skattskyldig meddelar erhållna hyresinkomster första gången först genom en begäran om omprövning. Skatteförvaltningen fattar ett kompletterande beskattningsbeslut om hyresinkomsterna. I förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut påförs den skattskyldige skatteförhöjning till följd av att han eller hon inte har deklarerat hyresinkomsterna i skattedeklarationen. På den påförda skatten beräknas också nedsatt dröjsmålsränta och dröjsmålsränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta.
Exempel 4: En skattskyldig har genom sin skattedeklaration yrkat på hushållsavdrag för kostnader för städning som utförts av företag X, men den skattskyldige har glömt att yrka på avdrag för kostnader för reparationer som utförts av företag Y. Den skattskyldige yrkar i sin begäran om omprövning på beviljande av hushållsavdrag också för de betalningar som gjorts till företag Y. Det är fråga om ett nytt yrkande på avdrag, som behandlas i ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut.
Exempel 5: En skattskyldig har i sin skattedeklaration yrkat på hushållsavdrag, men har trots Skatteförvaltningens uppmaning inte visat upp kvitton på kostnaderna. Hushållsavdrag har inte beviljats i den verkställda beskattningen. Den skattskyldige begär omprövning där han eller hon förnyar sitt yrkande på avdrag och bifogar betalningskvitton. Yrkandet behandlas i ett förfarande för begäran om omprövning.
Exempel 6: I en skattskyldigs förhandsifyllda skattedeklaration anges en uppgift om ränta på bostadslån, som erhållits av en utomstående uppgiftslämnare. Den skattskyldige har inte rättat den förhandsifyllda uppgiften. Räntorna har i beskattningen dragits av som ränta på bostadslån. Efter det att beskattningen har slutförts yrkar den skattskyldige på att räntan ska dras av som ränta på skuld för första bostad. Eftersom det är fråga om ett ändrat yrkande, som bygger på en uppgift som redan har deklarerats i en skattedeklaration, fattas det inget kompletterande beskattningsbeslut med anledning av yrkandet, utan yrkandet behandlas i ett förfarande för begäran om omprövning.
Exempel 7: Ett bolag har deklarerat vissa av sina kostnader som representationskostnader i skattedeklarationen. Bolaget yrkar i sin begäran om omprövning på att kostnaderna ska dras av som marknadsföringsutgifter. Eftersom det är fråga om ett ändrat yrkande som bygger på en uppgift som redan har deklarerats i en skattedeklaration, fattas det inget kompletterande beskattningsbeslut med anledning av yrkandet, utan det behandlas i ett förfarande för begäran om omprövning.
Exempel 8: En skattskyldig meddelar i en begäran om omprövning som gäller beskattningen för skatteår 2018 för första gången att han eller hon under skatteåret har fått en personbil som utdelning för hans eller hennes aktier när aktiebolaget upplöstes. Yrkandet blir anhängigt i december 2021. Skatteförvaltningen fattar ett kompletterande beskattningsbeslut i ärendet. Ett kompletterande beskattningsbeslut kan fattas även efter den föreskrivna tidsfristen på tre år för en skattskyldigs begäran om omprövning, eftersom yrkandet blev anhängigt innan tidsfristen löpte ut. Skatteförvaltningen fogar till den skattskyldiges inkomst som överlåtelsevinst skillnaden mellan det verkliga värdet på bilen och anskaffningsutgiften för aktierna. Skatteförvaltningen kan när den skattskyldige hörts även avvika till den skattskyldiges nackdel från det verkliga värde på bilen och den utdelning som den skattskyldige meddelat. I förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut påförs den skattskyldige skatteförhöjning, eftersom han eller hon inte hade deklarerat överlåtelsevinsten av utdelningen i sin skattedeklaration. På den påförda skatten beräknas också nedsatt dröjsmålsränta och dröjsmålsränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta.
Exempel 9: En skattskyldig meddelar först genom en begäran om omprövning erhållna dividendinkomster från ett icke offentligt noterat aktiebolag. I samband med detta meddelar han eller hon dessutom ett delägarlån som han eller hon fått av aktiebolaget och ännu inte betalat tillbaka och som påverkar indelningen av dividenden i förvärvs- och kapitalinkomst. I ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut kan det också utöver uppgiften om ny inkomst utredas och avgöras frågan huruvida delägarlånet ska räknas som inkomst samt beakta inverkan av det erhållna delägarlånet på beskattningen av dividendinkomsten. I förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut påförs den skattskyldige skatteförhöjning till följd av att han eller hon inte hade deklarerat dividenden och det delägarlån som räknas som inkomst i skattedeklarationen. På den påförda skatten beräknas också nedsatt dröjsmålsränta och dröjsmålsränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta.
Exempel 10: En skattskyldig yrkar i en begäran om omprövning på att till hans eller hennes inkomst ska fogas som överlåtelsevinst en vinst på 80 000 euro, som erhållits från ett terminskontrakt. Vid beräkningen av vinsten har den skattskyldige dragit av från den utbetalning på 100 000 euro som erhållits med stöd av terminskontraktet ett belopp på 20 000 euro, som beräknats som anskaffningsutgift enligt ett antagande om anskaffningsutgift på 20 procent. Den skattskyldige hade inte deklarerat sin inkomst från terminskontraktet i sin skattedeklaration. Det är fråga om en ny uppgift som påverkar beskattningen. Skatteförvaltningen fattar ett kompletterande beskattningsbeslut i ärendet. Det är fråga om ett terminskontrakt, som inte är föremål för handel på en sådan reglerad marknad som avses i lagen om handel med finansiella instrument (748/2012), så inkomsten från det beskattas inte som överlåtelsevinst utan som annan kapitalinkomst. Eftersom ett antagande om anskaffningsutgift inte dras av från inkomst från terminskontrakt, fogar Skatteförvaltningen med avvikelse från den skattskyldiges deklaration till den skattskyldiges inkomst annan kapitalinkomst på 100 000 euro. I förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut påförs den skattskyldige skatteförhöjning till följd av att han eller hon inte hade deklarerat inkomsten från terminskontraktet i sin skattedeklaration. På den påförda skatten beräknas också nedsatt dröjsmålsränta och dröjsmålsränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta.
Exempel 11: Ett samfund som bedriver näringsverksamhet deklarerar i sin skattedeklaration överlåtelsepriset för aktier som skattepliktig inkomst. Efter att beskattningen har slutförts yrkar samfundet på att överlåtelsepriset är skattefri inkomst. Bolaget motiverar sitt yrkande med att det är fråga om aktier som har ingått i anläggningstillgångar och som ägts i över ett år. Eftersom det är fråga om ett ändrat yrkande som bygger på en uppgift som redan har deklarerats i en skattedeklaration, fattas det inget kompletterande beskattningsbeslut med anledning av yrkandet, utan det behandlas i ett förfarande för begäran om omprövning.
Exempel 12: När beskattningen är slutförd meddelar en skattskyldig för första gången kostnader för resor mellan hemmet och arbetsplatsen. I samband med detta konstaterar Skatteförvaltningen att de dagtraktamenten som betalats med stöd av samma resor är skattepliktiga. Det är då fråga om två separata uppgifter som påverkar beskattningen. Skatteförvaltningen fattar ett kompletterande beskattningsbeslut om kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Ärendet huruvida dagtraktamenten är skattepliktiga avgörs genom rättelse av beskattningen på myndighetsinitiativ till nackdel för den skattskyldige inom tidsfristerna för rättelse.
I 1 mom. föreskrivs det dessutom att inget beslut fattas om avvisande av begäran om omprövning till den del det yrkande som framställts genom begäran om omprövning behandlas i ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut. Bestämmelsen behövs för att undvika onödigt administrativt arbete och onödig fördröjning till följd av behandlingen av beslutet om avvisande av begäran om omprövning i skatterättelsenämnden.
Kompletterande beskattningsbeslut fattas inte i ett fall där den skattskyldige begär omprövning och meddelar en ny uppgift om till exempel obeskattad inkomst först när skattegranskning redan inletts eller ärendet annars redan har inletts. Ändring i beskattningen till följd av en ny uppgift som meddelats av den skattskyldige görs då som rättelse av beskattningen till nackdel för den skattskyldige. Förfarandet motsvarar nuvarande praxis, enligt vilken den skattskyldiges yrkande på höjning av inkomsten behandlas som sådan rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel som avses i 56 §, om yrkandet blivit anhängigt först när skattegranskningen inletts eller när rättelse på myndighetsinitiativ av beskattningen har inletts.
Ett kompletterande beskattningsbeslut fattas inte i det fall som separat föreskrivs i 61 § 2 mom., om beskattning enligt uppskattning har verkställts och den skattskyldige söker ändring i beskattningen genom att lämna in en skattedeklaration. Då kan Skatteförvaltningen häva beskattningen och verkställa den på nytt. Att lämna det fall som avses i bestämmelsen utanför förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut är motiverat, eftersom det i förfarandet är fråga om sökande av ändring i Skatteförvaltningens avgörande av ett ärende om beskattning och skatteförhöjning.
Enligt 2 mom. kan ärendet avgöras i ett förfarande för begäran om omprövning i stället för i ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut, om en begäran om omprövning som gäller ett annat av den skattskyldiges ärenden eller en begäran om omprövning av någon annan skattskyldig samtidigt är anhängig och ärendena hör till samma helhet. Ärendena kan avgöras i ett förfarande för begäran om omprövning även när det av något annat motsvarande skäl är motiverat att avgöra dem gemensamt. Det är fråga om en undantagsbestämmelse, med stöd av vilken ett yrkande som gäller en ny uppgift som meddelats av den skattskyldige kan avgöras i ett förfarande för begäran om omprövning. Vid bedömningen av om det föreligger en grund ska det tas hänsyn till förfarandets jämlikhet och likställighet i motsvarande fall samt den skattskyldiges fördel så som föreskrivs i 26 § i lagen om beskattningsförfarande. Skatterättelsenämnden får dock med stöd av sin oberoende beslutanderätt sända ärendet tillbaka till Skatteförvaltningen för att avgöras i ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut.
Grunden kan uppfyllas till exempel i ett fall där den skattskyldige begär omprövning och samtidigt meddelar för första gången en uppgift eller framställer ett yrkande som anknyter till samma ärende. Den nya uppgift som meddelas av den skattskyldige kan i vissa fall behandlas i ett förfarande för begäran om omprövning också när det finns ett ovannämnt samband mellan olika skattskyldigas yrkanden. Ärendena ingår i samma helhet till exempel när det är fråga om en sådan rättshandling mellan ett samfund och dess delägare eller en arbetsgivare och en arbetstagare som inverkar på båda parternas beskattning. Även uppgifter och yrkanden som meddelats av bolag i samma koncern eller intressesfär kan ha ett samband till exempel när det är fråga om fördelning av en inkomst eller en utgift mellan skattskyldiga. Ett ärende som annars behandlas i ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut ska då behandlas i ett förfarande för begäran om omprövning. Att avgöra båda ärendena i ett förfarande för begäran om omprövning är av processekonomiska skäl motiverat och förebygger att det i olika processer eventuellt meddelas motstridiga avgöranden. Det som föreskrivs om gemensam behandling av ärenden i 26 a § i lagen om beskattningsförfarande kan också tillämpas på fallet.
Skatteförvaltningen ska meddela den skattskyldige om behandlingen av ett nytt yrkande av detta slag i ett förfarande för begäran om omprövning. I dessa särskilda fall behövs ett meddelande, så att den skattskyldige kan bereda sig på den kortare besvärstid som beslut med anledning av begäran om omprövning har. Skyldigheten att meddela att ett ärende behandlas i ett förfarande för begäran om omprövning gäller inte fall där den skattskyldiges yrkande normalt ska behandlas i ett förfarande för begäran om omprövning.
Exempel: Ett samfund yrkar på att det vid beskattningen ska betraktas som kapitalinvesterare och att förlusten till följd av överlåtelse av aktier som har ingått i anläggningstillgångar ska betraktas som avdragsgill utgift. Skatteförvaltningen har inte godkänt yrkandena i den ordinarie beskattningen. Samfundet har begärt omprövning. Samfundet har dessutom först efter slutförd beskattning meddelat en förlust till följd av att ett dotterbolag upplösts och hänvisar till rättad bokföring och rättat bokslut. Det avgörande om ställning som kapitalinvesterare som meddelas med anledning av begäran om omprövning inverkar direkt också på behandlingen i beskattningshänseende av förlusten till följd av upplösningen av dotterbolaget. Därför avgörs det yrkande som gäller förlusten till följd av upplösningen av dotterbolaget gemensamt med den begäran om omprövning som gäller ställningen som kapitalinvesterare i ett förfarande för begäran om omprövning. Skatteförvaltningen meddelar samfundet att det yrkande som gäller förlusten till följd av upplösningen behandlas i ett förfarande för begäran om omprövning.
Enligt 3 mom. kan Skatteförvaltningen när den behandlar ett ärende om kompletterande beskattningsbeslut förbjuda att en fordran verkställs eller bestämma att verkställigheten ska avbrytas. Annars tillämpas på förordnandet om avbrott de bestämmelser i lagen om verkställighet av skatter och avgifter som gäller avbrytande av verkställighet med anledning av begäran om omprövning av beskattningen. På Skatteförvaltningen tillämpas bestämmelserna om besvärsmyndighet i den nämnda lagen när den behandlar ärendet om avbrytande av verkställighet i samband med ärendet om kompletterande beskattningsbeslut. Förbud mot eller avbrytande av verkställighet söks hos Skatteförvaltningen och det beviljas enligt samma förutsättningar, rättsverkningar och begränsningar som i samband med begäran om omprövning. Som vid behandlingen av en begäran om omprövning kan Skatteförvaltningen också på tjänstens vägnar förbjuda eller avbryta verkställigheten. När 17 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter tillämpas, ska ett kompletterande beskattningsbeslut betraktas som ett sådant i paragrafen avsett beslut som meddelats i ett rättelseärende som gäller beskattning. Ett förordnande om avbrott meddelas till exempel i det fall att den skattskyldige framställer ett nytt motiverat yrkande på avdrag, vars godkännande leder till att den skatt som uppbärs av den skattskyldige sannolikt sjunker.
Enligt 4 mom. ska ett kompletterande beskattningsbeslut behandlas utan obefogat dröjsmål på samma sätt som en begäran om omprövning.
Enligt 5 mom. ska Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om hur uppgifter ska lämnas och i övrigt om förfarandet för lämnande av uppgifterna. I ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut blir ett ärende om en ny uppgift som påverkar beskattningen inlett skriftligen. Uppgiften kan meddelas genom elektronisk informationsförmedling eller på papper. Med stöd av bestämmelsen kan Skatteförvaltningen till exempel bestämma att en skattskyldig ska lämna uppgifter med de formulär som är avsedda för deklaration av dem eller, om den skattskyldige deklarerar uppgifterna elektroniskt, handleda i vilken e-tjänst uppgifterna kan lämnas. De uppgifter som deklareras av de skattskyldiga kan då behandlas enhetligt och effektivt som vid den ordinära beskattningen. Användningen av standardformulär främjar att den skattskyldige lämnar de uppgifter som behövs för behandlingen av ärendet.
I 6 mom. föreskrivs att till den skattskyldige ska sändas ett kompletterande beskattningsbeslut och anvisningar om hur ändring kan sökas i beslutet. I beslutet anges vilken myndighet som har fattat det och myndighetens kontaktinformation.
Ändring i ett kompletterande beskattningsbeslut söks genom samma förfarande och inom samma tidsfrist som för de övriga beskattningsbeslut som Skatteförvaltningen fattar. Den skattskyldige kan söka ändring i det kompletterande beskattningsbeslutet inom tre år från ingången av året efter skatteårets utgång. Tiden för sökande av ändring är för den skattskyldige dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av beslutet. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och de skattetagare som har rätt att söka ändring får söka ändring i ett kompletterande beskattningsbeslut inom fyra månader efter det att beskattningen av den skattskyldige har slutförts. En begäran om omprövning kan dock alltid framställas inom 60 dagar från skapandet från det kompletterande beskattningsbeslutet.
65 a §.Ändringssökande som gäller vissa beslut av Skatteförvaltningen. Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. om sökande av ändring i ett sådant beslut av Skatteförvaltningen enligt lagen om skattelättnad för vissa aktiebolag som hyr ut bostäder som gäller godkännande av en ansökan om skattefrihet eller återkallelse av godkännande. I enlighet med paragrafens 8 mom. söks hos skatterättelsenämnden ändring i beslutet. De gällande 4—7 mom. blir 5—8 mom. i paragrafen. Namnet på den lag som nämns i 5 mom. 6 punkten rättas.
71 c §.Förfarande i tillståndsärenden som gäller prejudikatbesvär. Enligt den lagstiftning som trädde i kraft vid ingången av 2017 är tidsfristen för att anföra besvär hos förvaltningsdomstolen över beslut av skatterättelsenämnden 60 dagar. Dessutom ska besväret alltid anföras hos förvaltningsdomstolen. Om Skatteförvaltningen i enlighet med bestämmelsen lämnar över ett ärende som gäller prejudikatbesvär till förvaltningsdomstolen för behandling som besvär, har det med hänsyn till den tid som samtycket har krävt gått minst 60 dagar från skatterättelsenämndens beslut. Därför ändras paragrafens 3 mom. så att ett besvär anses ha blivit anhängiggjort på ett riktigt sätt hos förvaltningsdomstolen när det inom den föreskrivna tidsfristen har lämnats som ansökan om tillstånd för prejudikatbesvär till Skatteförvaltningen.
71 e §.Förfarandet vid ändringssökande i vissa beslut av Skatteförvaltningen. Till paragrafen fogas en hänvisning till det beslut som nämns i 65 a § 4 mom. Sökande av ändring i ett sådant beslut av Skatteförvaltningen enligt lagen om skattelättnad för vissa aktiebolag som hyr ut bostäder som gäller godkännande av en ansökan om skattefrihet eller återkallelse av godkännande ska så som föreskrivs om behandling av besvär i 20 § 2 mom. i den gällande lagen om skattelättnad för vissa aktiebolag som hyr ut bostäder behandlas skyndsamt i alla skeden av ändringssökande.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2018. Lagens 1 § 3 mom. och 2 § 2 mom. träder dock i kraft den 1 november 2019.
Lagen tillämpas med undantag av de bestämmelser som träder i kraft den 1 november 2019 första gången vid beskattningen för skatteår 2018 och vid ändringssökande som gäller den. Vid verkställandet eller sökandet av ändring i beskattningen för skatteår 2017 och tidigare skatteår tillämpas de bestämmelser som gällde när lagen trädde i kraft. Bestämmelserna om påföljdsavgifter tillämpas första gången på sådana försummelser som gäller skattedeklarationer och andra uppgifter och utredningar som lämnas in för skatteår 2018.
Exempel 1: Ett samfund, vars räkenskapsperiod löper ut i januari, ska lämna in en skattedeklaration för skatteår 2018 senast den 31 maj. På verkställandet av beskattningen tillämpas denna lags bestämmelser om deklarationsskyldighet, slutförande av beskattningen vid olika tidpunkter för enskilda skattskyldiga, kompletterande beskattningsbeslut och påföljdsavgifter.
Exempel 2: Ett samfunds räkenskapsperiod löper från den 1 april till den 31 mars. Samfundets räkenskapsperiod löper ut den 31 mars 2018, men den förkortas och avslutas den 31 december 2017. Samfundet lämnar senast den 31 juli 2017 och den 30 april 2018 in separata skattedeklarationer för de båda räkenskapsperioder som löpt ut 2017. Räkenskapsperioderna bildar skatteår 2017 och på beskattningen för det skatteåret tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.
Exempel 3: En skattskyldig har underlåtit att deklarera en inkomst för skatteår 2016. Skatteförvaltningen rättar beskattningen till denna del till nackdel för den skattskyldige i juni 2018. På beslutet om rättelse av beskattningen och skatteförhöjningen tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag och de övergångsbestämmelser som gäller dem.
Exempel 4: Den skattskyldige meddelar i november 2018 en uppgift som inverkar på beskattningen för skatteår 2016. På behandlingen i beskattningen av den uppgift som meddelades av den skattskyldige och på eventuella påföljdsavgifter tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.
1.6
Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ
48 §.Särskilda bestämmelser om påförande och rättelse av skatt. I 1 mom. stryks bestämmelsen om att när skatt påförs eller beslut rättas till den skattskyldiges nackdel, ska det bestämmas att den skattskyldige ska betala dröjsmålsränta. Bestämmelsen stryks som obehövlig, eftersom det med stöd av lagen om skatteuppbörd och lagen om skattetillägg och förseningsränta ska betalas dröjsmålsränta från dagen efter förfallodagen för redovisningsperioden fram till betalningsdagen även när det bestämts att den skattskyldige ska betala skatten.
9 kap.Beslut av Skatteförvaltningen och beslut med anledning av begäran om omprövning. Ordalydelsen i rubriken för kapitlet preciseras så att de bestämmelser om beslut som finns i kapitlet är tillämpliga också på Skatteförvaltningens och skatterättelsenämndens beslut med anledning av begäran om omprövning. Bestämmelserna i 55 och 56 § som gäller innehållet i beslut och delgivningen av beslut till den skattskyldige ska tillämpas också på beslut med anledning av begäran om omprövning. Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande.
53 §.Beslut på den skattskyldiges begäran. Paragrafen preciseras så att den skattskyldige på begäran får ett beslut även i de fall som avses i 13, 14 och 15 § 2 mom. när skatteperioden ändras på ansökan eller till följd av anmälan av den skattskyldige.
56 §.Delgivning till den skattskyldige. Ordalydelsen i 3 mom. justeras. Hänvisningen i 4 mom. till 14 § i lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd och till 71 § i lagen om skatteuppbörd.
78 §.Ansvar för skatt. Hänvisningen i paragrafens 2 mom. till 57 och 67 § i lagen om skatteuppbörd ändras till 54 och 64 § i den nya lagen om skatteuppbörd.
Ikraftträdande. Det föreslås att lagen träder i kraft den 1 maj 2018. Lagens 56 § 4 mom. och 78 § 2 mom. träder dock i kraft den 1 november 2019.
1.7
Lagen om skatt på arv och gåva
33 §. Bestämmelsen om verkställande av beskattningen görs enhetlig med bestämmelsen i lagen om beskattningsförfarande och i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.
I 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i lagen om beskattningsförfarande att arvs- och gåvoskatt verkställs utifrån uppgifter som den skattskyldige deklarerat, uppgifter som erhållits från utomstående som är skyldiga att lämna uppgifter samt andra utredningar som erhållits i saken. Uppgifter som erhållits från utomstående och som inverkar på arvs- och gåvobeskattningen är till exempel uppgifter om skattepliktiga försäkringsutbetalningar från försäkringsbolag. Vid verkställandet av beskattningen kan det redan för närvarande på olika sätt beaktas erhållna utredningar, så bestämmelsen motsvarar nuläget. Liksom för närvarande ska beskattningen verkställas jämlikt så att såväl statens som den skattskyldiges intressen beaktas.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om prövning av ärendet vid beskattningen. Sakinnehållet i bestämmelsen motsvarar 26 § 6 mom. i lagen om beskattningsförfarande och 9 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. I enlighet med de allmänna principerna för utredning av förvaltningsärenden kan bestämmelsen tillämpas i olika skeden av beskattningen.
33 a §. I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om det förfarande som ska följas när bestämmelsen om kringgående av skatt tillämpas. Bestämmelsen motsvarar 28 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande.
34 §. Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. Enligt det nya momentet ska Skatteförvaltningen innan beskattning enligt uppskattning verkställs sända en uppmaning att lämna in ett bouppteckningsinstrument eller en gåvoskattedeklaration eller att lägga fram en utredning. Av uppmaningen ska det belopp av tillgångar som läggs till med stöd av uppskattningen som arv, genom testamente eller som gåva framgå. När det belopp som läggs till uppskattas ska uppgifter om arvlåtarens egendom eller om den egendom som getts som gåva eller andra motsvarande tillgängliga uppgifter beaktas. Den föreslagna bestämmelsen gäller fall där Skatteförvaltningen uppmanar den deklarationsskyldige eller skattskyldige att lämna in ett bouppteckningsinstrument eller en skattedeklaration eller att vid äventyr av beskattning enligt uppskattning lägga fram en utredning. Dessutom ska Skatteförvaltningen liksom för närvarande också utan hot om beskattning enligt uppskattning kunna uppmana att lämna in ett bouppteckningsinstrument eller en skattedeklaration eller lägga fram en utredning. Bestämmelsen ska inte tillämpas till exempel när Skatteförvaltningen gör en uppskattning som avviker från det värde som anges i bouppteckningsinstrumentet eller gåvoskattedeklarationen. Då tillämpas bestämmelsen om hörande i 35 § med anledning av att en väsentlig avvikelse från bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen övervägs vid verkställandet av beskattningen.
36 §. Det föreslås att strukturen på bestämmelserna om skatteförhöjning ändras så att det i 36 § föreskrivs om grunderna för påförande av skatteförhöjning och i 36 a § om beloppet av skatteförhöjning.
I 1 mom. definieras en sådan försummelse av deklarationsskyldigheten till följd av vilken skatteförhöjning kan påföras. Tillämpningsområdet för skatteförhöjning förblir i huvudsak detsamma som för närvarande. Till skillnad från nuläget ska skatteförhöjning kunna påföras utöver en skattskyldig också en vid bouppteckningen uppgiftsskyldig som inte själv är skattskyldig.
Enligt 2 mom. påförs skatteförhöjning inte uteslutande på grund av att en skuld, ett avdrag eller någon annan uppgift som är till fördel för den skattskyldige vid beskattningen inte angetts i bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen. Skatteförhöjning kan dock även i dessa fall kunna påföras om försummelsen är återkommande eller om den skattskyldiges agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.
Enligt 3 mom. behöver skatteförhöjning inte påföras en sådan skattskyldig som inte har varit uppgiftsskyldig enligt lagen och som inte uppenbart kan anses ha ägt kännedom om att bouppteckningsinstrumentet, skattedeklarationen eller någon annan uppgift är oriktig. Syftet med bestämmelsen är att skatteförhöjning inte ska omfatta sådana skattskyldiga som inte kan anses ha varit delaktiga i försummelsen av deklarationsskyldigheten. I sak är det fråga om samma sak som i den gällande paragrafens 2 mom.
Enligt det föreslagna 4 mom. behöver skatteförhöjning inte påföras om försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl till försummelsen. Huruvida försummelsen är ringa eller det finns ett giltigt skäl bedöms på samma sätt som när 32 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande tillämpas.
Enligt det föreslagna 4 mom. behöver skatteförhöjning inte heller påföras om det i de fall som avses i 36 a § 4 mom. är oskäligt med hänsyn till omständigheterna. I det föreslagna 36 a § 4 mom. är det fråga om fall där ärendet så som avses i bestämmelsen om skyddet för berättigade förväntningar lämnar rum för tolkning eller är oklart eller där skatteförhöjning enligt grundnivån är oskälig av något annat särskilt skäl. I dessa fall ska utgångspunkten vara att för försummelse av deklarationsskyldigheten påförs en sådan lägre skatteförhöjning än grundnivån som är fem procent av beloppet av den ökade skatten. Enligt det föreslagna 36 § 4 mom. kan man dock i dessa fall undantagsvis helt låta bli att påföra skatteförhöjning, om även påförandet av skatteförhöjning lägre än grundnivån är oskäligt med hänsyn till fallspecifika omständigheter. Bestämmelsen ska när de ovan nämnda förutsättningarna uppfylls också tillämpas när den skattskyldige på eget initiativ senare än 60 dagar från föreskrivna den sista inlämningsdagen för bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen yrkar på rättelse av ett fel i beskattningen.
Bestämmelsen ska tillämpas på motsvarande sätt som 32 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande dock med hänsyn till särdragen hos arvs- och gåvobeskattningen.
36 a §. I lagen föreslås en ny 36 a §, i vilken det föreskrivs om beloppet av skatteförhöjning i olika fall.
Enligt 1 mom. ska grundnivån för skatteförhöjning vara tio procent av beloppet av ökad skatt. Med ökad skatt avses den ökning av beloppet av skatt som beror på avvikelse från ett bouppteckningsinstrument eller en skattedeklaration eller på rättelse av beskattningen. Som ökad skatt betraktas också beloppet av skatt som bygger på ett för sent inlämnat bouppteckningsinstrument eller en för sent inlämnad gåvoskattedeklaration.
Exempel 1: Med utgångspunkt i uppgifterna i bouppteckningsinstrumentet är en skattskyldigs beräknade andel av kvarlåtenskapen 40 000 euro, varvid den beräknade skatten blir 1 500 euro enligt skalan för skatteklass I. Vid verkställandet av arvsbeskattningen konstateras hemlighållna tillgångar, av vars värde 20 000 euro läggs till den skattskyldiges andel av kvarlåtenskapen. Det fastställs att den skattskyldiges andel av kvarlåtenskapen är 60 000 euro, på grundval av vilken 3 500 euro påförs i skatt. En skatteförhöjning beräknas utifrån beloppet av den ökade skatten, dvs. 2 000 euro.
Enligt 2 mom. ska skatteförhöjningen vara minst 15 och högst 50 procent av beloppet av den ökade skatten, om försummelsen är återkommande eller den skattskyldiges agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. Tillämpningen av bestämmelsen motsvarar tillämpningen av 32 a § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande. Beloppet av skatteförhöjning ska övervägas med utgångspunkt i de fallspecifika omständigheterna.
Enligt 3 mom. ska skatteförhöjningen vid beskattning enligt uppskattning vara 25 procent av beloppet av ökad skatt till följd av beskattningen enligt uppskattning. Beskattningen kan verkställas genom uppskattning till exempel när ett bouppteckningsinstrument eller en skattedeklaration inte ens på uppmaning lämnas in. Beskattningen kan också verkställas enligt uppskattning när det inlämnade bouppteckningsinstrumentet inte är tillförlitligt eller den inlämnade skattedeklarationen inte är tillförlitlig.
Enligt 4 mom. är skatteförhöjningen fem procent av beloppet av den ökade skatten, om det berörda ärendet lämnar rum för tolkning eller är oklart. Med lämnande av rum för tolkning och oklarhet avses samma sak som det med dessa begrepp avses i tillämpningspraxisen för bestämmelsen om skydd för berättigade förväntningar. Med tanke på påförandet av skatteförhöjning är typen av ärende av betydelse, dvs. dess objektiva flertydighet eller oklarhet. Med stöd av 4 mom. ska skatteförhöjning också påföras när en skatteförhöjning enligt 1 mom. av något annat särskilt skäl är oskäligt. Särskilda skäl kan vara faktorer som hänger samman med den skattskyldiges person och omständigheter och till följd av vilka försummelse av deklarationsskyldigheten eller skattebestämmelserelaterade misstag kan anses vara mindre klandervärda. Sådana faktorer kan vara till exempel den skattskyldiges hälsotillstånd och oerfarenhet när det gäller skatteärenden. Bestämmelsen kan också tillämpas i sådana fall där grunden för påförandet av arvs- eller gåvoskatt är oklar.
Enligt 5 mom. är skatteförhöjningen två procent av beloppet av den ökade skatten, om den skattskyldige på eget initiativ yrkar att felet ska korrigeras senare än 60 dagar efter den föreskrivna sista inlämningsdagen för bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen och den skattskyldige har uppfyllt sin utredningsplikt. Bestämmelsen gäller alla slags försummelser och fel. Bestämmelsen ska tillämpas när bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen lämnas in till Skatteförvaltningen senare än 60 dagar efter det föreskrivna sista inlämningsdatumet för bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen. Bestämmelsen ska också tillämpas om man efter den ovannämnda sista inlämningsdagen meddelar tillgångar eller uppgifter vars deklaration genom ett bouppteckningsinstrument eller en gåvoskattedeklaration har försummats. Den skattskyldige ska innan den skattskyldige blir medveten om en kontrollåtgärd som vidtas av en myndighet i syfte att påföra skatt framställa till Skatteförvaltningen ett yrkande på att felet rättas. Det är inte fråga om att på eget initiativ rätta en försummelse till exempel när den skattskyldige först på uppmaning av Skatteförvaltningen lämnar in ett bouppteckningsinstrument eller en skattedeklaration eller yrkar på rättelse av ett fel i sin beskattning först efter att av Skatteförvaltningen ha fått en begäran om utredning av ärendet.
Att påföra en skatteförhöjning enligt 5 mom. förutsätter dessutom att den skattskyldige har uppfyllt sin utredningsplikt. Med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 59 § tillämpas på den skattskyldiges utredningsplikt vid arvs- och gåvobeskattning 11 § och 26 § 4 mom. i lagen om beskattningsförfarande. Skatteförhöjning enligt 5 mom. kan inte påföras till exempel när den skattskyldige inte inom tidsfristen har lämnat de ytterligare uppgifter, utredningar eller verifikat som Skatteförvaltningen har begärt för behandlingen av ärendet i fråga. Om den skattskyldige inte uppfyller sin utredningsplikt, ska skatteförhöjning påföras som normalt enligt den bestämmelse om skatteförhöjning som lämpar sig för felet och försummelsen i fråga.
Den skattskyldige kan yrka på rättelse av felet genom att genom en begäran om omprövning korrigera uppgifterna i det bouppteckningsinstrument eller den skattedeklaration som har lämnats in till Skatteförvaltningen eller genom att annars underrätta Skatteförvaltningen om felet. Om ärendet behandlas i ett förfarande för begäran om omprövning, kan skatterättelsenämnden, liksom för närvarande, sända ärendet tillbaka till Skatteförvaltningen för behandling, eftersom den skattskyldige har lagt fram en sådan ny utredning om tillgångar, avdrag eller andra uppgifter som inverkar på beskattningen som inte var tillgänglig när beskattningen verkställdes. Skatteförvaltningen kan då när den avgör ärendet också påföra skatteförhöjning.
Exempel 1: En bouppteckning förrättades den 1 juni. Ett bouppteckningsinstrument ska lämnas in till Skatteförvaltningen senast den 1 juli. Bouppteckningsinstrumentet lämnas utan uppmaning in till Skatteförvaltningen den 15 oktober, dvs. över 60 dagar efter den sista inlämningsdagen för bouppteckningsinstrumentet. Bröstarvinge A har uppgett boet och haft skyldighet att lämna in bouppteckningsinstrumentet till Skatteförvaltningen. A påförs skatteförhöjning. A:s beskattningsbara andel är 75 000 euro och den skatt som påförs blir 5 450 euro. A påförs två procent skatteförhöjning, dvs. 109 euro.
Exempel 2: En bouppteckning förrättades den 1 juni. Ett bouppteckningsinstrument ska lämnas in till Skatteförvaltningen senast den 1 juli. Den som uppger boet meddelar den 15 oktober Skatteförvaltningen att tillgångar på 1 000 000 euro saknas i bouppteckningsinstrumentet. Skatteförvaltningen får ingen tillförlitlig utredning om att de berörda tillgångarna har framkommit först efter det att bouppteckningen har förrättats. Skatteförhöjningen är två procent av beloppet av den ökade skatten. Skatteförvaltningen lämnar in en brottsanmälan om ärendet, om det finns skäl att misstänka att försummelsen uppfyller rekvisitet för brott och om de föreskrivna förutsättningarna för att inte göra en brottsanmälan inte uppfylls. På påförandet av skatteförhöjning tillämpas då lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut och då påförs ingen skatteförhöjning, om polisanmälan om ärendet görs.
I 6 mom. föreskrivs om ett minimibelopp för skatteförhöjning. Minimibeloppet för skatteförhöjning som påförs fysiska personer och dödsbon är 75 euro och för andra skattskyldiga, som samfund, är minimibeloppet 150 euro. Beloppet av den procentbaserade skatteförhöjning som beräknas för försummelse ska jämföras med den föreskrivna minimiförhöjningen, och den skatteförhöjning som påförs ska alltid vara minst lika stor som minimiförhöjningen.
Minimiförhöjning kan också påföras när deklarationsskyldigheten har försummats, men det inte görs ett tillägg till skatten. Minimiförhöjning tillämpas till exempel i ett fall där den skattskyldige inte ens på uppmaning lämnar de begärda ytterligare utredningarna eller lägger fram kvitton, men ingen skatt påförs i det berörda ärendet. Vid bouppteckning ska den skatteförhöjning som påförs en deklarationsskyldig person som inte själv är skattskyldig och som därför inte påförs skatt alltid vara minst en minimiförhöjning.
Exempel: En bouppteckning förrättades den 1 juni. Ett bouppteckningsinstrument ska lämnas in till Skatteförvaltningen senast den 1 juli. Den 1 oktober sänder Skatteförvaltningen en uppmaning om att lämna in bouppteckningsinstrumentet. Bouppteckningsinstrumentet lämnas in till Skatteförvaltningen den 15 oktober. Änkan har uppgett boet och haft skyldighet att lämna in bouppteckningsinstrumentet till Skatteförvaltningen. Änkan är inte själv skattskyldig. Änkan påförs en skatteförhöjning på 75 euro.
Enligt 7 mom. beräknas skatteförhöjningen utifrån beloppet av den ökade skatten, som beräknas utifrån skalan för skatteklass I. Skatteförhöjningen beräknas utifrån skatten enligt skatteklass I även i de fall där den skattskyldige hör till skatteklass II. För en försummelse av samma typ påförs sålunda en lika stor skatteförhöjning oberoende av arvs- eller gåvotagarens släktskap med arvlåtaren eller gåvogivaren. Bestämmelsen motsvarar nuvarande beskattningspraxis.
Exempel: En skattskyldig har fått ett arv av sin moster. Med utgångspunkt i uppgifterna i bouppteckningsinstrumentet är den skattskyldiges beräknade andel av kvarlåtenskapen 40 000 euro, varvid den beräknade skatten blir 3 900 euro enligt skalan för skatteklass II. Vid verkställandet av arvsbeskattningen konstateras hemlighållna tillgångar, av vars värde 20 000 euro läggs till den skattskyldiges andel av kvarlåtenskapen. Det fastställs att den skattskyldiges beskattningsbara andel av kvarlåtenskapen är 60 000 euro, utifrån vilken 8 900 euro påförs i skatt. Skatteförhöjning påförs med stöd av beloppet av den ökade skatten, som beräknas utifrån skalan för skatteklass I. Skatten på kvarlåtenskapsandelen 40 000 euro är enligt skalan för skatteklass I 1 500 euro och på kvarlåtenskapsandelen 60 000 euro 3 500 euro. Den skattskyldige påförs tio procent skatteförhöjning på 2 000 euro, dvs. 200 euro.
36 b §. I lagen föreslås en ny 36 b §, i vilken det föreskrivs om förseningsavgiften. Enligt 1 mom. påförs en förseningsavgift om den uppgiftsskyldige lämnar in skattedeklarationen eller bouppteckningsinstrumentet eller på eget initiativ rättar till försummelse av uppgiftsskyldigheten inom 60 dagar efter den föreskrivna sista inlämningsdagen för bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen. Den uppgiftsskyldige påförs inte till denna del skatteförhöjning. Ett bouppteckningsinstrument, en skattedeklaration eller andra handlingar och uppgifter vars inlämnande inom föreskriven tidsfrist har försummats, eller rättade uppgifter om dem, ska lämnas in till Skatteförvaltningen inom ovannämnda tidsfrist.
Exempel 1: En bouppteckning förrättades den 1 juni. Ett bouppteckningsinstrument ska lämnas in till Skatteförvaltningen senast den 1 juli. Änkan har uppgett boet och har skyldighet att lämna in bouppteckningsinstrumentet till Skatteförvaltningen. Änkan är inte själv skattskyldig. Bouppteckningsinstrumentet lämnas in till Skatteförvaltningen den 15 augusti, dvs. inom 60 dagar efter den föreskrivna sista inlämningsdagen för bouppteckningsinstrument. Änkan påförs en förseningsavgift på 50 euro.
Exempel 2: En skattskyldig fysisk person fick den 1 februari en gåva på 100 000 euro. Den sista inlämningsdagen för gåvoskattedeklarationen är den 2 maj. Den skattskyldige lämnar in gåvoskattedeklarationen den 15 maj, dvs. inom 60 dagar från den sista inlämningsdagen för gåvoskattedeklarationen. Den skattskyldige påförs en förseningsavgift på 50 euro.
Enligt 2 mom. påförs en förseningsavgift inte uteslutande på grund av att en skuld, ett avdrag eller någon annan uppgift som är till fördel för den skattskyldige vid beskattningen inte angetts i bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen. En förseningsavgift kan dock påföras även i dessa fall om försummelsen är återkommande eller om den skattskyldiges agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.
Enligt 3 mom. ska den förseningsavgift som påförs fysiska personer vara 50 euro och andra uppgiftsskyldiga 100 euro. Med avvikelse från 33 § i lagen om beskattningsförfarande ska en förseningsavgift påföras på grund av försening av varje bouppteckningsinstrument eller skattedeklaration. Om den uppgiftsskyldige inom 60 dagar efter den föreskrivna sista inlämningsdagen för ett bouppteckningsinstrument eller en skattedeklaration, som tidigare lämnats in för sent, kompletterar uppgifterna i bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen, ska ingen förseningsavgift påföras när det gäller kompletteringen. I stället ska en separat förseningsavgift påföras med anledning av att det kompletterande bouppteckningsinstrumentet varit försenat.
Enligt 4 mom. ska den uppgiftsskyldige ges tillfälle att lämna en utredning innan en förseningsavgift påförs, om det behövs av särskilda skäl. Eftersom grunden för påförande av en förseningsavgift inte omfattar Skatteförvaltningens fallspecifika prövning och sättet att beräkna är schematiskt, finns det i regel inte behov av hörande. Den uppgiftsskyldige hörs till exempel när det råder oklarhet om tidpunkten för ankomsten av uppgifterna. På hörandet av den skattskyldige ska då tillämpas 26 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande.
Enligt det föreslagna 5 mom. behöver en förseningsavgift inte påföras, om inlämnandet av skattedeklarationen eller bouppteckningsinstrumentet har försenats på grund av hinder som är oberoende av den skattskyldige, om försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl till försummelsen. Kriterierna för när förseningsavgift inte behöver påföras bedöms på samma sätt som när 33 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarande tillämpas.
51 §. Bestämmelsen i paragrafens 2 mom. om ränta på det belopp som betalas tillbaka ändras till att motsvara bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd. På det belopp som betalas tillbaka betalas krediteringsränta enligt lagen om skatteuppbörd från dagen efter den dag då skatten betalades till den dag då det belopp som betalas tillbaka betalas ut eller används till betalning av skatt. Beräkningsperioden för ränta blir enhetlig med hänsyn till motsvarande återbäring när det gäller andra skatter.
52 §. Författningsnumret för lagen om skatteuppbörd som nämns i 1 mom. stryks som obehövligt.
59 §. Till paragrafen fogas en hänvisning till 26 § i lagen om beskattningsförfarande, där det föreskrivs om de allmänna principer som ska följas inom beskattningen. Bestämmelserna i 26 § i lagen om beskattningsförfarande ska tillämpas till den del som inget annat föreskrivs i lagen om skatt på arv och gåva. Till följd av hänvisningsbestämmelsen ska bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande om skyddet för berättigade förväntningar och plikt att lägga fram utredning samt de bestämmelser om hörande av den skattskyldige som kompletterar 35 § i lagen om skatt på arv och gåva tillämpas vid arvs- och gåvobeskattningen. Hänvisningsbestämmelsen ska inte gälla kravet på jämlikhet och inte heller verkställandet av beskattningen och prövningen av ärendet, om vilket det föreskrivs separat i 33 § i lagen om skatt på arv och gåva. Dessutom ska ordalydelsen i paragrafen justeras.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2018. Lagens 51 § 2 mom. och 52 § 1 mom. träder dock i kraft den 1 november 2019. Lagen tillämpas på fall där skattskyldigheten har inträtt den dag lagen träder i kraft eller därefter. Om skattskyldigheten inträdde före ikraftträdandet av denna lag, tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
Exempel 1: En arvlåtare dog den 30 april 2018. Bouppteckningen förrättas den 15 juli 2018 och bouppteckningsinstrumentet ska lämnas in till Skatteförvaltningen senast den 15 augusti 2018. Eventuella påföljdsavgifter påförs i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.
Exempel 2: En arvlåtare dog den 21 maj 2018. Bouppteckningen förrättas den 15 juli 2018 och bouppteckningsinstrumentet ska lämnas in till Skatteförvaltningen senast den 15 augusti 2018. Eventuella påföljdsavgifter påförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
Exempel 3: En arvlåtare dog den 1 januari 2018. Bouppteckningen förrättas den 15 februari 2018 och bouppteckningsinstrumentet ska lämnas in till Skatteförvaltningen senast den 15 mars 2018. Eventuella påföljdsavgifter påförs i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag. Nya tillgångar framkommer i boet den 15 mars 2021. Utifrån de tillgångar som lagts till uppgörs ett kompletterande bouppteckningsinstrument, som den som uppger boet lämnar till Skatteförvaltningen efter den föreskrivna tidpunkten för inlämnande av ett kompletterande bouppteckningsinstrument. Eventuella påföljdsavgifter påförs i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.
Exempel 4: En gåvotagare har fått en gåva i sin besittning den 25 april 2018. En gåvoskattedeklaration ska lämnas in senast den 25 juli 2018. Eventuella påföljdsavgifter påförs i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.
Exempel 5: En gåvotagare har fått en gåva i sin besittning den 31 maj 2018. En gåvoskattedeklaration ska lämnas in senast den 30 augusti 2018. Eventuella påföljdsavgifter påförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
Exempel 6: En gåvotagare har fått en gåva i sin besittning den 12 maj 2016. Gåvotagaren har inte lämnat in någon gåvoskattedeklaration. Skatteförvaltningen verkställer gåvobeskattningen den 30 augusti 2018 och påför gåvotagaren skatt. Påföljdsavgifter påförs i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.
Den ändrade bestämmelsen om ränta på återbäring och om tillämpning av lagen om skatteuppbörd föreslås träda i kraft den 1 november 2019. Bestämmelsen träder i kraft samtidigt som den föreslagna nya lagen om skatteuppbörd, i vilken det föreskrivs om beräkning av krediteringsränta på återbäring på arvs- och gåvoskatt. Krediteringsränta som ska betalas på återbäring som betalas ut efter lagens ikraftträdande ska för tiden före ikraftträdandet beräknas i enlighet med de bestämmelser om återbäringsränta som gällde vid ikraftträdandet.
1.8
Lagen om överlåtelseskatt
27 §.Betalning av skatten. Bestämmelsen om betalningsställe i 1 mom. i paragrafen stryks som obehövlig. På överlåtelseskatt ska liksom när det gäller andra skatter som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd tillämpas bestämmelsen om betalningsstället för skatt i 11 § i lagen om skatteuppbörd.
28 §. Dröjsmålsränta. I paragrafen föreskrivs det om den dröjsmålsränta som betalas på överlåtelseskatt. Paragrafen ska innehålla en informativ bestämmelse om tillämpningen av bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd och i lagen om skattetillägg och förseningsränta på dröjsmålsränta som beräknas på överlåtelseskatt till följd av försenad inbetalning. Dröjsmålsräntan ska ersätta det skattetillägg som för närvarande beräknas på obetald skatt. Dröjsmålsförhöjning som påförs till följd av att ansökandet om lagfart har försummats ska i fortsättningen inte upphäva skyldigheten att betala dröjsmålsränta som beräknas till följd av försummad inbetalning.
29 §.Utredning som skall företes om överlåtelse av fastighet. Det föreslås att 4 mom. upphävs som obehövligt. I fortsättningen ska en skattedeklaration enligt 30 § lämnas in om fastighetsöverlåtelse.
30 §.Skattedeklaration. Paragrafen ska innehålla bestämmelser om skattedeklaration. I 1 mom. föreskrivs det om den skattskyldiges skyldighet att när det gäller överlåtelse av fastigheter och värdepapper inom den föreskrivna tiden för betalning av skatt lämna Skatteförvaltningen uppgifter om överlåtelseobjektet, parterna, köpeskillingen, beloppet av den skatt som ska betalas på överlåtelsen samt övriga uppgifter som Skatteförvaltningen bestämmer. Bestämmelserna utvidgar skyldigheten att lämna in en skattedeklaration till att också omfatta fastighetsöverlåtelser. De uppgifter som ska deklareras motsvarar de uppgifter och utredningar som enligt gällande bestämmelser ska lämnas in om separat överlåtelse av värdepapper och byggnad. Till skillnad från nuläget behövs det dock inte lämnas in till Skatteförvaltningen en utredning om att skatten är betald. I det nya förfarandet för skatteuppbörd ska överlåtelseskatten betalas genom att använda den skattskyldiges inbetalning eller återbäring som betalning av en fordran som skapats med stöd av de inlämnade uppgifterna.
I 2 mom. föreskrivs det om anmälningsplikten för den som är skyldig att bära upp skatten. En skattskyldig värdepappershandlare, som med stöd av 22 § har skyldighet att bära upp skatt, och en överlåtelsetagare, som med stöd av 16 § 2 mom. har skyldighet att bära upp skatt av en begränsat skattskyldig överlåtelsetagare, har skyldighet att lämna de uppgifter som föreskrivs i 1 mom. Momentet motsvarar till sitt innehåll det gällande 30 § 4 mom.
I 3 mom. föreskrivs om fastighetsmäklares anmälningsplikt. En fastighetsmäklare ska i stället för den skattskyldige lämna in en skattedeklaration när överlåtelsen av värdepapper sker via fastighetsmäklaren. Momentet motsvarar det gällande 30 § 5 mom.
I paragrafens 4 mom. föreskrivs om sätten att lämna de uppgifter som avses i paragrafen. Uppgifterna ska lämnas i en av Skatteförvaltningen fastställd skattedeklaration eller på något annat sätt som Skatteförvaltningen bestämmer. Samfund och samfällda förmåner ska lämna uppgifterna elektroniskt. Skatteförvaltningen kan dock av särskilda skäl godkänna att skattedeklarationen lämnas in i pappersform. Ett särskilt skäl är fall där det inte är skäligt att förutsätta att en elektronisk skattedeklaration lämnas in. En sådan situation kan uppkomma till exempel när en utländsk köpare av en bostadsaktie inte har möjlighet att lämna in en elektronisk deklaration. Ett särskilt skäl kan också vara en datateknisk begränsning till följd av det stora antalet parter av överlåtelsen eller till följd av omfattningen av den åtkomsthandling som ska bifogas till deklarationen. Innehållet i bestämmelserna om samfunds och samfällda förmåners elektroniska deklaration motsvarar 7 a § i lagen om beskattningsförfarande.
I 5 mom. bemyndigas Skatteförvaltningen att meddela närmare föreskrifter om tidpunkten och sättet för lämnande av uppgifter samt om deklarationsförfarandet i övrigt.
31 §.Redovisnings- och anmälningsplikt för den som är skyldig att bära upp skatten. I 1 mom. ska bemyndigandet i fråga om tidpunkt och sätt för inlämnande av anmälan strykas. Bestämmelser om bemyndigandet att meddela föreskrifter om när och hur uppgifterna ska lämnas föreskrivs i 30 §.
31 a §.Rättelse av fel i skattedeklarationen. Enligt förslaget ska en ny 31 a § fogas till lagen. I paragrafen föreskrivs det om skattskyldigas och andra i 30 § avsedda anmälningsskyldigas skyldighet att rätta ett fel i skattedeklarationen genom att lämna en rättelsedeklaration, om inte något annat föreskrivs senare i lagen. Ett förfarande för rättelsedeklaration ska sålunda tillämpas på alla rättelser till nackdel för skattskyldiga och andra anmälningsskyldiga och på rättelser till fördel för skattskyldiga och andra anmälningsskyldiga till den del skatt ännu inte har betalats. I 40 § föreskrivs det om återbetalning av skatt på ansökan av den som saken gäller när skatt har betalats utan grund eller till ett för stort belopp. Om skatten är betald, ska skatten utan grund eller till ett för stort belopp betalas tillbaka på ansökan, liksom för närvarande, i stället för genom rättelsedeklaration.
5 kap.Tillsyn samt påförande av skatt och rättelse av beslut. Ordalydelsen i rubriken för kapitlet justeras.
33 §.Påförande av skatt och rättelse till nackdel för den som är ansvarig för skatten. Det föreslås att bestämmelsen om skattetillägg ska strykas ur 1 mom. På påförd skatt ska i stället för skattetillägg betalas dröjsmålsränta enligt lagen om skatteuppbörd och lagen om skattetillägg och förseningsränta från dagen efter den föreskrivna sista betalningsdagen för skatten till den dag då skatten betalas. Ordalydelsen i momentet ändras så att den motsvarar ordalydelsen i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Dessutom föreskrivs det i momentet att skatteförhöjning kan påföras även om ingen skatt påförs den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten i samband med det.
I 3 mom. föreskrivs det om förfallodagen för skatt, dröjsmålsförhöjning, skatteförhöjning och förseningsavgift som påförts av Skatteförvaltningen. De påförda beloppen ska betalas senast på den förfallodag som anges i beslutet. I 3 mom. föreslås dessutom ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser om hur förfallodagen ska bestämmas genom förordning av finansministeriet. I momentet stryks som obehövlig en bestämmelse med stöd av vilken skattetillägg kan lämnas ouppburet om försummelsen kan anses ha haft en godtagbar orsak. Enligt 28 § ska det tas ut dröjsmålsränta på överlåtelseskatt som betalas efter den föreskrivna förfallodagen. På nedsättning av dröjsmålsräntan tillämpas 7 a § i lagen om skattetillägg och förseningsränta.
35 §.Påförande av skatt enligt uppskattning. Enligt det föreslagna 1 mom. påför Skatteförvaltningen skatten enligt uppskattning, om den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten helt och hållet har försummat att deklarera skatt eller uppenbart har deklarerat för litet i skatt och om den skattskyldige eller ansvarsskyldige trots uppmaning inte har lämnat de uppgifter som behövs för att påföra skatt. Bestämmelsen motsvarar 43 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska den uppmaning som Skatteförvaltningen före beskattningen enligt uppskattning sänder den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten innehålla en uppgift om beloppet av den skatt som uppskattas. När skatten uppskattas ska tillgängliga uppgifter om överlåtelsen i fråga beaktas. Den föreslagna bestämmelsen gäller fall där Skatteförvaltningen uppmanar att vid äventyr av beskattning enligt uppskattning lämna in de uppgifter som gäller skatten. Dessutom kan Skatteförvaltningen också utan hot om beskattning enligt uppskattning uppmana den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten att lämna in en skattedeklaration eller uppgifter som behövs för att påföra skatt.
36 §.Skatteförhöjning. Det föreslås att strukturen på bestämmelserna om skatteförhöjning ändras så att det i 36 § föreskrivs om grunderna för påförande av skatteförhöjning och i 36 a § om skatteförhöjningens storlek.
Tillämpningsområdet för skatteförhöjning utvidgas i fråga om försummelse av deklarationsskyldigheten, eftersom skatteförhöjning också påförs till följd av försummelse av deklarationsskyldigheten vid överlåtelse av fastighet. Skatteförhöjning kan inte längre påföras med stöd av försummelse av betalning och uppbörd av skatt. Bestämmelsen i det gällande 3 mom. om att ingen skatteförhöjning påförs om skatten ska höjas enligt 8 § behövs sålunda inte. Den skattskyldige och den som är ansvarig för skatten ska på obetald skatt på överlåtelse av värdepapper, byggnad eller fastighet betala dröjsmålsränta.
Skatteförhöjning på grund av försummelse av deklarationsskyldigheten ska liksom för närvarande påföras den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten. Enligt 23 § är till exempel en fastighetsmäklare som förmedlat överlåtelsen och en värdepappershandlare som har skyldighet att bära upp skatten ansvariga för skatten.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten påföras skatteförhöjning, om den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten har lämnat in en skattedeklaration eller en annan deklaration eller en annan föreskriven uppgift, handling eller utredning som bristfällig eller felaktig eller överhuvudtaget inte har lämnat in en sådan. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. En skattedeklaration är bristfällig eller felaktig om de uppgifter om exempelvis överlåtelseobjektet och vederlaget som lämnats i skattedeklarationen inte motsvarar fakta. Typiska fall där skatteförhöjning påförs är om Skatteförvaltningen påför skatt eller rättar ett beslut till den skattskyldiges nackdel. Den föreslagna bestämmelsen om skatteförhöjning är mer schematisk än den nuvarande bestämmelsen om skatteförhöjning, och den innehåller mindre myndighetsprövning när det gäller påförande av skatteförhöjning. Ordalydelsen i paragrafen är förpliktande i och med att skatteförhöjning ska påföras om deklarationsskyldigheten har försummats. Med avvikelse från den gällande bestämmelsen är inte en förutsättning för påförande av skatteförhöjning att den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten inte har följt den uppmaning de har fått att rätta till försummelsen av deklarationsskyldigheten.
Enligt 2 mom. påförs skatteförhöjning inte uteslutande på grund av att en uppgift som är till fördel för den skattskyldige vid beskattningen inte angetts i skattedeklarationen eller i en annan anmälan. Skatteförhöjning kan dock påföras även i dessa fall om försummelsen är återkommande eller om agerandet hos den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.
Enligt det föreslagna 3 mom. behöver skatteförhöjning inte påföras om försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl till försummelsen. Huruvida försummelsen är ringa eller det finns ett giltigt skäl bedöms på samma sätt som när 37 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och 32 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande tillämpas.
Enligt det föreslagna 3 mom. behöver skatteförhöjning inte heller påföras om det i de fall som avses i 36 a § 4 mom. är oskäligt med hänsyn till omständigheterna. I det föreslagna 36 a § 4 mom. är det fråga om fall där ärendet så som avses i bestämmelsen om skyddet för berättigade förväntningar lämnar rum för tolkning eller är oklart eller där skatteförhöjning enligt grundnivån är oskälig av något annat särskilt skäl. I dessa fall ska utgångspunkten vara att för försummelse av deklarationsskyldigheten påförs en sådan lägre skatteförhöjning än grundnivån som är fem procent av beloppet av den ökade skatten. Enligt det föreslagna 36 § 4 mom. kan man dock i dessa fall undantagsvis helt låta bli att påföra skatteförhöjning, om även påförandet av lägre skatteförhöjning än grundnivån är oskäligt med hänsyn till fallspecifika omständigheter. Bestämmelsen ska när de ovan nämnda förutsättningarna uppfylls också tillämpas när den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten på eget initiativ senare än 60 dagar från den föreskrivna sista inlämningsdagen för skattedeklarationen yrkar på rättelse av ett fel i beskattningen.
Bestämmelsen ska tillämpas på motsvarande sätt som 32 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande med hänsyn till särdragen hos överlåtelsebeskattningen.
Enligt 4 mom. kan skatteförhöjning påföras endast den som enligt denna lag ansvarar för skatten och vars försummelse det är fråga om med hänsyn till de förhållanden som framgår i fallet. Bestämmelsen motsvarar den gällande paragrafens 2 mom.
36 a §.Skatteförhöjningens storlek. I lagen föreslås en ny 36 a §, i vilken det föreskrivs om skatteförhöjningens storlek.
Enligt 1 mom. ska grundnivån för skatteförhöjning vara tio procent av beloppet av ökad skatt. Med ökad skatt avses ett belopp av skatt som Skatteförvaltningen påfört till följd av försummelse att lämna in en skattedeklaration eller av att skattedeklarationen är bristfällig eller felaktig, eller ett belopp av skatt som den skattskyldige meddelat för att rätta en försummelse, en brist eller en felaktighet.
Enligt 2 mom. ska skatteförhöjningen vara minst 15 och högst 50 procent av beloppet av den ökade skatten, om försummelsen är återkommande eller om agerandet hos den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. Tillämpningen av bestämmelsen motsvarar tillämpningen av 38 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Beloppet av skatteförhöjning ska övervägas med utgångspunkt i de fallspecifika omständigheterna. Huruvida försummelsen är återkommande och agerandet hos den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen bedöms på samma sätt som när 38 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ tillämpas.
Enligt den gällande lagen kan den striktaste skatteförhöjningen påföras om den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten uppsåtligen har försummat sin deklarationsskyldighet eller agerat grovt oaktsamt och förfarandet har varit ägnat att leda till att den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten undgår att betala skatt. I praktiken ska Skatteförvaltningen ha kunnat påvisa att den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten till följd av sin försummelse har befriats från att betala skatt. En skatteförhöjning enligt 2 mom. kan påföras till följd av sådan försummelse av deklarationsskyldigheten som föreskrivs i momentet, även om försummelsen och den obetalda skatten inte har ett likadant orsakssamband.
Enligt 3 mom. ska skatteförhöjningen vara 25 procent av beloppet av ökad skatt till följd av beskattningen enligt uppskattning. Skatten kan påföras enligt uppskattning exempelvis när den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten inte lämnar in en skattedeklaration trots Skatteförvaltningens uppmaning. Skatten kan också påföras enligt uppskattning när den inlämnade skattedeklarationen inte är tillförlitlig.
Enligt 4 mom. är skatteförhöjningen fem procent av beloppet av den ökade skatten, om det berörda ärendet lämnar rum för tolkning eller är oklart. Med lämnande av rum för tolkning eller oklarhet avses samma sak som det avses med dessa begrepp i tillämpningspraxisen för bestämmelsen om skydd för berättigade förväntningar. Med tanke på påförandet av skatteförhöjning är typen av ärende av betydelse, dvs. dess objektiva flertydighet eller oklarhet. Dessutom kan det vid tillämpningen av bestämmelsen beaktas de åtgärder genom vilka den skattskyldige har strävat efter att för sin skattedeklaration utreda en flertydig eller oklar omständighet. Med stöd av 4 mom. ska skatteförhöjning också påföras när en skatteförhöjning enligt 1 mom. av något annat särskilt skäl är oskälig. Särskilda skäl kan vara faktorer som hänger samman med den skattskyldiges eller den ansvariges person och omständigheter och till följd av vilka försummelser av deklarationsskyldigheten eller skattebestämmelserelaterade misstag kan anses vara mindre klandervärda. Sådana faktorer kan vara till exempel den skattskyldiges hälsotillstånd och oerfarenhet när det gäller skatteärenden. Bestämmelsen kan också tillämpas i sådana fall där grunden för påförandet av överlåtelseskatt är oklar.
Enligt 5 mom. är skatteförhöjningen två procent av beloppet av den ökade skatten, om den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten på eget initiativ yrkar att felet ska korrigeras senare än 60 dagar efter den föreskrivna sista inlämningsdagen för skattedeklarationen och den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten har uppfyllt sin utredningsplikt. Bestämmelsen gäller alla slags försummelser och fel. Bestämmelsen ska tillämpas till exempel när skattedeklarationen utan uppmaning lämnas in till Skatteförvaltningen senare än 60 dagar efter den föreskrivna sista inlämningsdagen för skattedeklarationen. Bestämmelsen ska också tillämpas om man efter den ovannämnda sista inlämningsdagen meddelar en uppgift vars deklaration genom en skattedeklaration har försummats. Den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten ska innan han eller hon blir medveten om en kontrollåtgärd som vidtas av en myndighet i syfte att påföra skatt framställa till Skatteförvaltningen genom en rättelsedeklaration ett yrkande på att felet rättas. Det är inte fråga om att rätta till en försummelse på eget initiativ till exempel när den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten först efter att av Skatteförvaltningen ha fått en utredningsbegäran om ärendet yrkar på rättelse av felet.
Påförande av skatteförhöjning med stöd av 5 mom. förutsätter dessutom att den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten har uppfyllt sin utredningsplikt. Med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 56 c § tillämpas på utredningsplikten vid överlåtelsebeskattning 8, 9 och 21 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Skatteförhöjning enligt 5 mom. kan inte påföras till exempel när den skattskyldige inte inom tidsfristen har lämnat de ytterligare uppgifter, utredningar eller verifikat som Skatteförvaltningen har begärt för behandlingen av ärendet i fråga. Om utredningsplikten inte uppfylls, ska skatteförhöjning påföras som normalt enligt den bestämmelse om skatteförhöjning som lämpar sig för felet och försummelsen i fråga.
Den skattskyldig eller den som är ansvarig för skatten kan rätta felet genom att lämna in en rättelsedeklaration eller en saknad skattedeklaration.
I 6 mom. föreskrivs om ett minimibelopp för skatteförhöjning. Minimibeloppet för skatteförhöjning som påförs fysiska personer och dödsbon är 75 euro och för andra skattskyldiga, som samfund, är minimibeloppet 150 euro. Beloppet av den procentbaserade skatteförhöjning som beräknas för försummelse ska jämföras med den föreskrivna minimiförhöjningen, och den skatteförhöjning som påförs ska alltid vara minst lika stor som minimiförhöjningen. Minimiförhöjning kan också påföras när deklarationsskyldigheten har försummats, men det inte görs ett tillägg till skatten.
36 b §.Förseningsavgift. I lagen föreslås en ny 36 b §, i vilken det föreskrivs om förseningsavgiften.
Enligt 1 mom. påför Skatteförvaltningen den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatt i stället för skatteförhöjning en förseningsavgift, om den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten lämnar in skattedeklarationen eller på eget initiativ rättar till en annan försummelse av deklarationsskyldigheten enligt 36 § inom 60 dagar efter den föreskrivna sista inlämningsdagen för skattedeklarationen. Den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten påförs inte till denna del skatteförhöjning. En förseningsavgift påförs till exempel när den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten för sent lämnar in en sådan skattedeklaration om överlåtelse av värdepapper, byggnad eller fastighet som avses i 30 §. Syftet med den tidsfrist på 60 dagar som föreskrivits för tillämpningen av förseningsavgiften är att uppmuntra till att snabbt rätta till försummelser av deklarationsskyldigheten. Då får Skatteförvaltningen också så övergripande uppgifter som möjligt i realtid om överlåtelserna för inkomstbeskattningen.
Enligt 2 mom. påförs en förseningsavgift inte uteslutande på grund av att en uppgift som är till fördel för den skattskyldige vid beskattningen inte angetts i skattedeklarationen eller i en annan anmälan. En förseningsavgift kan dock påföras även i dessa fall om försummelsen är återkommande eller om agerandet hos den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.
Enligt 3 mom. ska den förseningsavgift som påförs fysiska personer och dödsbon vara 50 euro och andra skattskyldiga och andra som är ansvariga för skatt 100 euro. Vid försummelse som omfattas av tillämpningsområdet för förseningsavgiften påförs den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten för varje skattedeklaration endast en förseningsavgift, även om den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten har begått flera försummelser som gäller samma skattedeklaration, till exempel flera uppgifter som deklarerats eller anmälningar som lämnats för sent.
Enligt 4 mom. ska den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten ges tillfälle att lämna en utredning innan en förseningsavgift påförs, om det behövs av särskilda skäl. Eftersom grunden för påförande av en förseningsavgift inte omfattar Skatteförvaltningens fallspecifika prövning och sättet att beräkna förseningsavgiften är schematiskt, finns det i regel inte behov av hörande. Den skattskyldige eller den som är ansvarig för skatten hörs till exempel när det råder oklarhet om tidpunkten för ankomsten av deklarationen.
Enligt 5 mom. behöver en förseningsavgift inte påföras, om inlämnandet av skattedeklarationen har försenats på grund av hinder som är oberoende av den skattskyldige, om försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl till försummelsen. Kriterierna för att låta bli att påföra en förseningsavgift ska bedömas på samma sätt som när 68 § 1 mom. i lagen om skatteuppbörd och 33 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarandet tillämpas.
37 §.Kringgående av skatt. Paragrafens 1 mom. motsvarar till innehållet de gällande bestämmelserna, men ordalydelsen justeras. I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om det förfarande som ska följas när bestämmelsen om kringgående av skatt tillämpas. Bestämmelsen motsvarar 10 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.
51 §.Ränta på belopp som återbärs. Det föreslås att paragrafens ordalydelse ändras så att den motsvarar bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd. På ett belopp som betalas tillbaka på grund av ansökan, påförande av skatt, rättelse av ett beslut eller ändringssökande betalas krediteringsränta enligt lagen om skatteuppbörd. Krediteringsräntan beräknas från dagen efter den dag då skatten betalades till den dag då det belopp som betalas tillbaka betalas ut eller används till betalning av skatt. Beräkningsperioden för ränta blir enhetlig med hänsyn till motsvarande återbäring när det gäller andra skatter.
52 a §.Genomförande av ändringar. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 52 a § där det föreskrivs om genomförandet av ett ärende som ska behandlas på nytt på grund av ett beslut av den myndighet hos vilken ändring sökts eller Skatteförvaltningen, genomförandet av en följdändring eller genomförande av ändringar i beskattningen till följd av ändringssökande. Ändringarna i beskattningen ska genomföras med iakttagande av vad som föreskrivs i 33 och 33 a § i denna lag och i 74 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.
56 §.Tillämpning av bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd. I paragrafen stryks författningsnumret för lagen om skatteuppbörd som obehövligt.
56 a §.Hörande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och delgivning av beslut. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig. På hörande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och på delgivande av beslut tillämpas lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ med stöd av 56 c §.
56 c §.Tillämpning av annan lagstiftning. Till lagen fogas en ny 56 c §, enligt vilken vid överlåtelsebeskattningen tillämpas, om inget annat föreskrivs i lagen om överlåtelsebeskattning, de bestämmelser om förfarandet enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ som nämns i paragrafen. Vid överlåtelsebeskattningen tillämpas bestämmelserna om krav på jämlikhet (5 §), tillitsskydd (6 §), hörande (7 §), utredningsplikt (8 §), prövning och gemensam behandling av ärenden (9 §), tidpunkten då skattedeklarationen anländer (19 §) och ansvariga för deklarationsskyldigheten (20 §) i lagen om beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Bestämmelsen om de ansvariga för deklarationsskyldigheten fastställer de personer som har skyldighet att lämna in en skattedeklaration till exempel för en juridisk person i det fallet att den anmälningspliktiga skattskyldiga eller ansvariga för skatten enligt lagen om överlåtelseskatt är en juridisk person. Dessutom ska vid överlåtelsebeskattningen bestämmelserna om tilläggsuppgifter och verifikationer (21 §), skattegranskning (24 §), särskilda bestämmelser om utomståendes skyldighet att lämna uppgifter (30 och 31 §), meddelande av Skatteförvaltningens beslut (52 §), innehållet i beslut (55 §) och delgivning av beslut till den skattskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt (56 § 1—3 mom. och 57 §), förstörda handlingar (77 §), handräckning (79 §), undertecknande av skattedeklarationen, andra anmälningar och handlingar samt elektronisk kommunikation (80 §) och intyg över mottagna handlingar (81 §). Det som i ovannämnda bestämmelser föreskrivs om den skattskyldige ska också tillämpas på den som är ansvarig för skatten.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 november 2019. Lagen tillämpas på överlåtelser som sker den dag då lagen träder i kraft eller därefter och på ändringssökande som gäller överlåtelserna. På överlåtelser som skett innan lagen träder i kraft och ändringssökande som gäller överlåtelserna ska de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande tillämpas.
Exempel 1: Ett avtal om överlåtelse av värdepapper sluts och egendomen överlåts den 15 oktober 2019. Förvärvaren av värdepapper ska senast den 15 december 2019 lämna till Skatteförvaltningen en utredning om att skatten är betald samt anmäla överlåtelseobjektet, parterna, köpeskillingen samt övriga upplysningar och utredningar som Skatteförvaltningen bestämmer. Eventuella påföljdsavgifter påförs i enlighet med de bestämmelser som gällde vid denna lags ikraftträdande.
Exempel 2: Ett avtal om överlåtelse av värdepapper sluts och egendomen överlåts den 15 november 2019. Förvärvaren ska senast den 15 januari 2020 deklarera till Skatteförvaltningen överlåtelseobjektet, parterna, köpeskillingen samt övriga upplysningar och utredningar som Skatteförvaltningen bestämmer. Eventuella påföljdsavgifter påförs i enlighet med denna lag.
Skyldigheten att lämna in skattedeklaration och skyldigheten att lämna uppgifter elektroniskt i enlighet med 30 § 4 mom. ska tillämpas på deklarationer som gäller överlåtelser som sker på lagens ikraftträdandedag eller därefter. Förfarandet gäller således inte de överlåtelser som har skett innan lagen trädde i kraft, även om deklarationen lämnas in först efter ikraftträdandet.
Bestämmelserna om ränta ska tillämpas första gången den dag då lagen träder i kraft. På dröjsmålsränta som beräknas på obetald skatt för tiden före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser om beräkning av skattetillägg som ska betalas på eget initiativ som gällde vid lagens ikraftträdande. På obetald skatt ska det således betalas en lika stor räntepåföljd för tiden före lagens ikraftträdande som det föreskrevs före lagens ikraftträdande. Dröjsmålsränta som beräknats för tiden före lagens ikraftträdande ska efter lagens ikraftträdande liksom annan dröjsmålsränta kunna tas ut utan ett särskilt beslut om påförande.
På krediteringsränta som betalas på återbäring för tiden före lagens ikraftträdande ska de bestämmelser om återbäringsränta som gällde vid ikraftträdandet tillämpas.
1.9
Fastighetsskattelagen
16 §.Den skattskyldiges deklarationsskyldighet. I paragrafen föreskrivs om den skattskyldiges deklarationsskyldighet. Paragrafens 1 mom. motsvarar de gällande bestämmelserna, men begreppet debitering ändras till begreppet påförande av skatt. Dessutom ska det föreskrivas att den skattskyldige ska ges skälig tid att komplettera och rätta utredningen om de fastighetsuppgifter som har använts som grund vid fastighetsbeskattningen. Förfarandet motsvarar de föreslagna bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande.
I 2 mom. föreskrivs det om tidpunkten för inlämnande av kompletteringarna och rättelserna av de fastighetsuppgifter som ligger till grund för fastighetsbeskatt-ningen. Uppgifterna ska anses vara lämnade när de har kommit in till Skatteförvaltningen. Bestämmelser om ankomsttidpunkten för uppgifter som lämnas elektroniskt finns i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet, och bestämmelser om ankomsttidpunkten för uppgifter som lämnas i pappersform i 18 § i förvaltningslagen. Ändringen motsvarar de föreslagna bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande.
Uppgifter som lämnas elektroniskt ska anses ha lämnats den dag då de finns tillgängliga för myndigheten i en mottagaranordning eller ett datasystem på ett sådant sätt att meddelandet kan behandlas. Om det inte kan läggas fram någon utredning om ankomsttidpunkten, anses kompletteringarna och rättelserna av fastighetsuppgifterna ha kommit in vid den tidpunkt då dehar avsänts, om tillförlitlig utredning om avsändningstidpunkten kan läggas fram. När kompletteringar och rättelser av fastighetsuppgifter lämnas in elektroniskt kan de i praktiken sändas ännu den sista dagen inom tidsfristen. Uppgifter som har lämnats i pappersform ska anses ha lämnats i rätt tid om de anländer till Skatteförvaltningen senast den sista inlämningsdagen.
Enligt 2 mom. meddelar Skatteförvaltningen närmare föreskrifter om hur och när uppgifterna ska lämnas och om förfarandet i övrigt för att lämna uppgifter. Bestämmelsen motsvarar de gällande bestämmelserna.
Bestämmelserna i 3 och 4 mom. motsvarar 2 och 3 mom. i den gällande paragrafen.
16 a §.Inlämnande av samfunds och samfällda förmåners fastighetsuppgifter. Det föreslås att till lagen fogas en ny 16 a §, i vars 1 mom. det föreskrivs att samfund och samfällda förmåner ska lämna de uppgifter som avses i 16 § elektroniskt.
Enligt 2 mom. kan Skatteförvaltningen av särskilda skäl godkänna att uppgifterna också lämnas in på pappersformulär. Ett särskilt skäl är fall där det inte är skäligt att ens om det beviljas ytterligare tid för lämnandet av uppgifterna förutsätta att uppgifterna lämnas elektroniskt. En sådan situation kan uppkomma till exempel när en utländsk fastighetsägare inte har möjlighet att lämna fastighetsuppgifter elektroniskt. Ett särskilt skäl kan också vara datatekniska begränsningar.
Skatteförvaltningen meddelar med stöd av 16 § närmare föreskrifter om när och hur fastighetsuppgifter ska lämnas samt om förfarandet i övrigt i fråga om lämnande av uppgifter. Skatteförvaltningen kan bland annat meddela föreskrifter om genom vilket elektroniskt förfarande fastighetsuppgifterna ska lämnas. Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande.
22 §.Verkställande av beskattning. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det minsta belopp av fastighetsskatt som kan påföras sänks från nuvarande 17 euro till tio euro. Den föreslagna ändringen förenhetligar bestämmelserna inom olika skatteslag. I paragrafens 2 mom. stryks bestämmelsen om slutförandet av fastighetsbeskattningen. Bestämmelser om tidpunkten för slutförande av fastighetsbeskattningen föreskrivs i den nya 22 a §.
Hänvisningen i 4 mom. till lagen om beskattningsförfarande kompletteras så att hänvisningen på ett övergripande sätt gäller de allmänna principer för beskattningen som avses i lagen om beskattningsförfarande. Dessa är kravet på jämlikhet, skyddet för berättigade förväntningar, utredningsplikten och prövningen av ärenden. Likaså ska hänvisningsbestämmelsen kompletteras med en hänvisning till gemensam behandling av ärenden. Den hänvisning som gäller hörande ska ändras så att den gäller hörande av både skattskyldiga och skattetagare.
22 a §.Tidpunkten för slutförande av beskattningen. I lagen föreslås en ny 22 a § med bestämmelser om slutförande av fastighetsbeskattningen vid olika tidpunkter för de skattskyldiga och om en tidsfrist för verkställandet av beskattningen.
Enligt 1 mom. slutförs fastighetsbeskattningen av den skattskyldige den dag som har antecknats i beskattningsbeslutet. Tillsammans med beskattningsbeslutet där dagen för slutförande av beskattningen anges sänder Skatteförvaltningen den skattskyldige en utredning om de fastighetsuppgifter som ligger till grund för fastighetsbeskattningen. Beskattningsbeslutet och den dag för slutförande av beskattningen som meddelats i det blir slutliga om den skattskyldige inte rättar eller kompletterar fastighetsuppgifterna eller om Skatteförvaltningen inte sänder ett meddelande om att beskattningen fortsätter. Beskattningsbeslutet anses ha fattats dagen för slutförande av beskattningen. Dagen för slutförande av beskattningen meddelas dock inte i utredningen om fastighetsuppgifter, om det med stöd av de uppgifter som Skatteförvaltningen har är uppenbart att fastighetsuppgifterna kommer att ändras. Dagen för slutförande av beskattningen kommer då att meddelas i ett beskattningsbeslut som fattas efter det att beskattningen har verkställts.
Exempel: På våren under skatteåret sänds den skattskyldige en utredning om de fastighetsuppgifter som ligger till grund för fastighetsbeskattningen samt det beskattningsbeslut som beräknats utifrån dem. I beskattningsbeslutet meddelas dagen för slutförande av beskattningen och förfallodagarna för fastighetsskatten. Den skattskyldige varken kompletterar eller rättar fastighetsuppgifterna inom tidsfristen. Beskattningen slutförs den dag som har antecknats i beskattningsbeslutet. Förfallodagarna för fastighetsskatten bestäms utifrån tidpunkten för slutförande av beskattningen av den skattskyldige. Bestämmelser om fastställandet av förfallodagarna utfärdas genom förordning av finansministeriet.
I 2 mom. föreskrivs det om de fall då den skattskyldige kompletterar eller rättar sina beskattningsuppgifter före den tidpunkt för slutförande av beskattningen som anges i beskattningsbeslutet. Fastighetsbeskattningen slutförs då den dag som har antecknats i ett nytt beskattningsbeslut. Skatteförvaltningen sänder inte den skattskyldige ett separat meddelande om detta. Efter det att fastighetsbeskattningen verkställts ska ett nytt beskattningsbeslut, i vilket dagen för slutförande av fastighetsbeskattningen meddelas, sändas till den skattskyldige. Ett nytt beskattningsbeslut sänds till den skattskyldige även i det fall att fastighetsbeskattningen inte ändras med stöd av de uppgifter som den skattskyldige deklarerat. Den utredning som den skattskyldige lämnar in ska komma in till Skatteförvaltningen innan beskattningen slutförs. Om Skatteförvaltningen får uppgifterna efter dagen för slutförande av beskattningen, avgörs ärendet genom ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut eller som begäran om omprövning.
Exempel: På våren under skatteåret sänds den skattskyldige en utredning om de fastighetsuppgifter som ligger till grund för fastighetsbeskattningen samt det beskattningsbeslut som beräknats utifrån dem. I beskattningsbeslutet meddelas dagen för slutförande av beskattningen och förfallodagarna för fastighetsskatten. Före slutförandet av beskattningen kompletterar den skattskyldige fastighetsuppgifterna och deklarerar de uppgifter om en byggnad som blivit färdig föregående år som saknas i utredningen. Skatteförvaltningen skapar efter behandlingen av fastighetsuppgifterna ett nytt beskattningsbeslut för den skattskyldige där en senare dag för slutförande av fastighetsbeskattningen än den som meddelats tidigare meddelas. Förfallodagarna för fastighetsskatten bestäms utifrån tidpunkten för slutförande av beskattningen av den skattskyldige.
I 3 mom. föreskrivs att fastighetsbeskattningen slutförs den dag som har antecknats i ett nytt beskattningsbeslut även i det fall att Skatteförvaltningen på grund av en oavslutad kontrollåtgärd fortsätter fastighetsbeskattningen av den skattskyldige. Skatteförvaltningen ska i dessa fall före den tidpunkt för slutförande av fastighetsbeskattningen som har antecknats i beskattningsbeslutet sända den skattskyldige ett meddelande om att fastighetsbeskattningen fortsätter. Den skattskyldige kan meddelas om att fastighetsbeskattningen fortsätter till exempel i en begäran om utredning eller genom ett separat meddelande. I praktiken kan det också meddelas i ett nytt beskattningsbeslut att fastighetsbeskattningen fortsätter, om man hinner fatta ett sådant och sända det till den skattskyldige före den tidigare meddelade tidpunkten för slutförande av fastighetsbeskattningen. På delgivningen av meddelandet tillämpas bestämmelserna om delgivning av Skatteförvaltningens andra handlingar i 26 c § i lagen om beskattningsförfarande. Syftet med meddelandet är att den skattskyldige i tillräckligt god tid ska få veta att fastighetsbeskattningen fortsätter och sålunda inte till exempel obefogat betalar fastighetsskatt enligt det tidigare beskattningsbeslutet. Den tidpunkt då den skattskyldige faktiskt får meddelandet för kännedom inverkar inte på tidpunkten för slutförande av fastighetsbeskattningen för den skattskyldige.
Exempel: På våren under skatteåret sänds den skattskyldige en utredning om de fastighetsuppgifter som ligger till grund för fastighetsbeskattningen samt det beskattningsbeslut som beräknats utifrån dem. Dagen för slutförande av fastighetsbeskattningen anges i beskattningsbeslutet. Den skattskyldige varken kompletterar eller rättar fastighetsuppgifterna. Innan beskattningen av den skattskyldige slutförs får Skatteförvaltningen en sådan uppgift av en utomstående uppgiftslämnare som påverkar fastighetsbeskattningen av den skattskyldige och som inte deklarerats av den skattskyldige. Innan fastighetsbeskattningen av den skattskyldige har slutförts sänder Skatteförvaltningen till den skattskyldige ett meddelande om att fastighetsbeskattningen fortsätter. Skatteförvaltningen skapar efter behandlingen av beskattningsuppgifterna ett nytt beskattningsbeslut för den skattskyldige där en ny dag för slutförande av fastighetsbeskattningen meddelas. Förfallodagarna för fastighetsskatten bestäms utifrån den nya tidpunkten för slutförande av beskattningen av den skattskyldige.
Ändring får inte sökas i ett avgörande av Skatteförvaltningen som gäller fortsättandet av beskattningen.
Enligt 4 mom. får fastighetsbeskattningen av orsaker som hänför sig till skattekontrollen slutföras vid olika tidpunkter för de skattskyldiga. Syftet är att fastighetsbeskattningen av skattskyldiga ska kunna slutföras vid olika tidpunkter för enskilda skattskyldiga när fastighetsbeskattningen har verkställts. Vid fastighetsbeskattningen varierar den tid som skattekontrollen och verkställandet av beskattningen kräver från fall till fall. Behandlingstiden påverkas bland annat av om den skattskyldige har deklarerat kompletteringar och rättelser av fastighetsuppgifterna eller om Skatteförvaltningen har fått nya fastighetsuppgifter av utomstående uppgiftsskyldiga. Skattemyndigheten prövar vid verkställandet av fastighetsbeskattningen erhållna uppgifter och utredningar på ett sätt som är motiverat med hänsyn till ärendets art och omfattning, lika bemötande av de skattskyldiga samt skattekontrollens behov. Grunderna för den tid som verkställandet av fastighetsbeskattningen kräver är sålunda enhetliga oberoende av att fastighetsbeskattningen slutförs vid olika tidpunkter för enskilda skattskyldiga.
Enligt 5 mom. slutförs fastighetsbeskattningen senast vid utgången av oktober under skatteåret. Skatteförvaltningen ska fatta ett beskattningsbeslut om fastighetsbeskattningen senast före utgången av tidsfristen. Bestämmelsen om den sista möjliga tidpunkten för slutförande av fastighetsbeskattningen innebär att även i de fall där Skatteförvaltningen inte har fattat något beskattningsbeslut anses fastighetsbeskattningen av den skattskyldige ha blivit slutförd vid den tidpunkten. En sådan situation kan uppstå till exempel om ingen skatt har uppburits för en fastighet som omfattas av fastighetsskatt. Beskattningen av den skattskyldige kan även i detta fall rättas och man kan söka ändring i den. Förfarandet motsvarar nuvarande rättsläge. Dessutom kan efter slutförd beskattning förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut enligt 51 a § i lagen om beskattningsförfarande tillämpas.
24 §.Beskattningsbeslut. Paragrafens 1 mom. ändras så att till beskattningsbeslutet bifogas anvisningar för sökande av ändring i stället för en besvärsanvisning.
25 §.Förseningsavgift, skatteförhöjning, kompletterande beskattningsbeslut, rättelse av beskattningen och följdändring. Till paragrafens rubrik fogas förseningsavgift och kompletterande beskattningsbeslut. I 1 mom. ändras hänvisningsbestämmelsen till lagen om beskattningsförfarande på motsvarande sätt. På fastighetsbeskattningen tillämpas bestämmelserna om skatteförhöjning och förseningsavgift samt kompletterande beskattningsbeslut i lagen om beskattningsförfarande.
Exempel: På våren under skatteåret sänds den skattskyldige en utredning om de fastighetsuppgifter som ligger till grund för fastighetsbeskattningen samt det beskattningsbeslut som beräknats utifrån dem. Först några dagar före dagen för slutförande av beskattningen kompletterar den skattskyldige fastighetsuppgifterna och deklarerar uppgifter om en byggnad som blivit färdig föregående år och som saknas i skattedeklarationen. Ett nytt beskattningsbeslut för den skattskyldige fattas. Den skattskyldige påförs en förseningsavgift i beskattningsbeslutet. Den skattskyldige ska också påföras en skatteförhöjning, om han eller hon meddelade uppgifterna om byggnaden först på uppmaning av Skatteförvaltningen.
Till 1 mom. fogas en bestämmelse om att en förseningsavgift inte påförs, om det i de uppgifter som den skattskyldige har lämnat för fastighetsbeskattningen finns fel som den skattskyldige rimligen inte kan antas ha varit medveten om. Bestämmelsen kan tillämpas i till exempel ett fall där den skattskyldige inte vid tidpunkten för deklaration av fastighetsuppgifterna har varit medveten om grundliga renoveringar, utvidgningar och andra ändringar av byggnaden som gjorts före hans eller hennes ägartid.
Ett kompletterande beskattningsbeslut är ett nytt förfarande vid fastighetsbeskattningen. När den skattskyldige genom en begäran om omprövning efter slutförandet av fastighetsbeskattningen första gången meddelar en uppgift som inverkar på beskattningen, behandlas uppgiften och verkställs beskattningen till denna del på ett motsvarande sätt som vid den ordinarie beskattningen och Skatteförvaltningen fattar i ärendet ett beskattningsbeslut som kompletterar den ordinarie beskattningen. Tillämpningen av förfarandet för kompletterande beskattningsbeslut beskrivs i motiveringen av 51 a § i lagen om beskattningsförfarande. Förfarandet tillämpas om den skattskyldige efter slutförd beskattning genom begäran om omprövning meddelar en uppgift som inverkar på beskattningen och som han eller hon inte tidigare har deklarerat eller som beskattningsbeslutet inte annars har grundat sig på. Som uppgift som den skattskyldige har deklarerat tidigare betraktas också uppgifter som antecknats på den utredning som ligger till grund för fastighetsbeskattningen och som han eller hon fått.
Exempel 1: I uppgifterna i en sådan utredning som ligger till grund för fastighetsbeskattningen som en skattskyldig har fått finns inte en ekonomibyggnad antecknad. Den skattskyldige deklarerar inte ekonomibyggnaden och ingen skatt påförs för den. Den skattskyldige meddelar efter slutförd beskattning ekonomibyggnaden genom en begäran om omprövning. Ärendet avgörs genom ett förfarande för kompletterande beskattningsbeslut.
Exempel 2: I en utredning som ligger till grund för fastighetsbeskattningen och som en skattskyldig har fått står det att en byggnads yta är 100 m2. Den skattskyldige har inte deklarerat någon ändring av byggnadens yta och fastighetsbeskattningen har verkställts utifrån en yta på 100 m2. I begäran om omprövning meddelar den skattskyldige att byggnadens yta är 80 m2. Eftersom yrkandet gäller en sådan byggnad som den skattskyldige redan har deklarerat tidigare, behandlas yrkandet på rättelse av dess yta genom ett förfarande för begäran om omprövning.
Exempel 3: I en utredning som ligger till grund för fastighetsbeskattningen och som en skattskyldig har fått står det att en byggnads användningsändamål är annan bostadsbyggnad. Den skattskyldige har inte deklarerat om ändring av byggnadens användningsändamål och fastighetsskatten har påförts enligt skatteprocenten för annan bostadsbyggnad. I begäran om omprövning meddelar den skattskyldige att byggnadens användningsändamål är stadigvarande bostadsbyggnad. Eftersom yrkandet gäller en sådan byggnad som den skattskyldige redan deklarerat tidigare, behandlas yrkandet på rättelse av dess användningsändamål genom ett förfarande för begäran om omprövning.
I 1 mom. föreskrivs det dessutom om redovisning av förseningsavgiften. Förseningsavgiften redovisas till kommunerna i samma proportion som den fastighetsskatt som påförs den skattskyldige. Om den skattskyldige betalar fastighetsskatt till endast en kommun, redovisas förseningsavgiften till den kommunen. Om den skattskyldige betalar fastighetsskatt till två eller flera kommuner, redovisas förseningsavgiften till dessa kommuner i den proportion som fastighetsskatt betalas till respektive kommun.
28 §.Skatteuppbörd. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd och paragrafens ordalydelse justeras.
29 a §.Ränta på belopp som återbärs. Det föreslås att paragrafens ordalydelse ändras så att den motsvarar bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd. Det föråldrade begreppet skatterättelse ska ersättas med begreppet rättelse av beskattningen. På skatt som betalas tillbaka på grund av rättelse eller ändringssökande i beskattningen betalas krediteringsränta enligt lagen om skatteuppbörd. Krediteringsräntan beräknas från dagen efter den dag då skatten betalades till den dag då det belopp som betalas tillbaka betalas ut eller används till betalning av skatt. Beräkningsperioden för ränta blir enhetlig med hänsyn till motsvarande återbäring när det gäller andra skatter.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 november 2019. Lagen tillämpas första gången vid den fastighetsbeskattning som verkställs för skatteår 2020 och vid ändringssökande som gäller den. I beskattningen för skatteår 2019 och tidigare skatteår tillämpas de bestämmelser av fastighetsbeskattningen som gällde när lagen trädde i kraft. Till den del som på fastishetsbeskattningen tillämpas bestämmelser i lagen om beskattningsförfarande, tillämpas dem sådana de lyder den 30 april 2018. Bestämmelserna betyder att före skatteår 2020 tillämpas i fastighetsbeskattningen de bestämmelser om skatteförhöjning som gällde när de förändringar i lagen om beskattningsförfarande som föreslås i denna proposition trädde i kraft. Vid verkställande av eller sökande av ändring i beskattningen för skatteår 2019 och tidigare skatteår tillämpas de bestämmelser som gällde när lagen trädde i kraft.
Exempel: Våren 2020 sänder Skatteförvaltningen den skattskyldige en utredning om de fastighetsuppgifter som använts som grund vid fastighetsbeskattningen skatteår 2020. På verkställandet av beskattningen tillämpas denna lags bestämmelser om slutförande vid olika tidpunkter för enskilda skattskyldiga, kompletterande beskattningsbeslut och påföljdsavgifter.
1.10
Lagen om skattetillägg och förseningsränta
1 §.Tillämpningsområde. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 1 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
2 §.Skattetillägg. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att skattetillägg inte utöver skatt som betalas på eget initiativ heller beräknas på överlåtelseskatt. Av de skatter som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd beräknas skattetillägg endast på mervärdesskatt, på vilken den särskilda ordning som avses i 12 a kap. i mervärdesskattelagen tillämpas. Ändringen förenhetligar ränteberäkningen när det till följd av obetald skatt och försenad inbetalning beräknas dröjsmålsränta i stället för skattetillägg på alla skatter som omfattas av det nya skatteuppbördsförfarandet.
4 §.Förseningsränta. Det föreslås att 2 mom. när alla skatter som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd behandlas i det nya skatteuppbördsförfarandet ändras så att dröjsmålsränta inte beräknas på skatt som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd.
5 a §.Dröjsmålsränta och nedsatt dröjsmålsränta. I 1 mom. föreskrivs det om dröjsmålsränta som ska beräknas på obetald skatt. Dröjsmålsränta ska beräknas på de skatter som behandlas i det nya skatteuppbördsförfarandet. Det föreslås att dröjsmålsränta ska beräknas på obetald skatt som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd, undantaget mervärdesskatt på vilken den särskilda ordningen enligt 12 a kap. i mervärdesskattelagen tillämpas.
5 b §.Beräkning av dröjsmålsränta. I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. med bestämmelser om beräkningsperioden för dröjsmålsränta på överlåtelseskatt. På överlåtelseskatt beräknas dröjsmålsränta från dagen efter den föreskrivna sista betalningsdagen för skatten till den dag då skatten betalas. Beräkningsperioden motsvarar beräkningsperioden för den förseningsränta som för närvarande beräknas på skatten.
Paragrafens 3 mom. blir 4 mom. Momentet ska preciseras så att den dröjsmålsränta som påförs i samband med rättelse av beskattningen vid fastighetsbeskattning beräknas från dagen efter fastighetsskattens första förfallodag till förfallodagen för skatten.
5 c §.Beräkning av nedsatt dröjsmålsränta. I 6 mom. föreslås en ny bestämmelse om att nedsatt dröjsmålsränta inte beräknas på en förseningsavgift.
5 d §.Undantag som gäller särskilda ordningar för mervärdesskatt. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 5 d § där det föreskrivs om undantag som gäller mervärdesskatt på vilken en särskild ordning enligt 12 a kap. i mervärdesskattelagen tillämpas. På mervärdesskatten, som omfattas av den särskilda ordningen, beräknas inte dröjsmålsränta som på de övriga skatter som betalas på eget initiativ och som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd. Dröjsmålspåföljderna i fråga om mervärdesskatt, som omfattas av den särskilda ordningen, förblir oförändrade, men det föreslås att de särskilda bestämmelserna samlas i en separat paragraf. På mervärdesskatt, som omfattas av den särskilda ordningen, tillämpas enhetliga räntebestämmelser i det skede när mervärdesskatten, som omfattas av den särskilda ordningen, i sin helhet överförs till att omfattas det nya skatteuppbördsförfarandet.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om beräkning av skattetillägg till följd av obetald mervärdesskatt, som omfattas av en särskild ordning, eller fördröjning av betalningen.
I 2 mom. föreskrivs om tillämpning av bestämmelsen om förseningsränta i 4 § 1 mom. på mervärdesskatt, som omfattas av en särskild ordning. Dessutom föreskrivs det i momentet att bestämmelsen om dröjsmålsränta i 5 a § inte tillämpas på mervärdesskatt på vilken tillämpas en särskild ordning.
7 §.Avstående från uppbörd av skattetillägg, förseningsränta och dröjsmålsräntor. Det föreslås att paragrafens 3 mom., som gäller avstående från uppbörd av dröjsmålsräntor, ändras så att bestämmelsen motsvarar bestämmelserna om förseningsavgift som inte tas ut. Kriterierna för att avstå från att bära upp dröjsmålsränta ska bedömas på samma sätt som när 33 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarande tillämpas.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 november 2019. Lagens 7 § 3 mom. föreslås dock träda i kraft den 1 maj 2018.
Bestämmelserna om ränta och skattetillägg tillämpas första gången den dag då lagen träder i kraft och på räntor och skattetillägg som beräknas därefter. På ränta och skattetillägg som beräknas för tiden före detta tillämpas de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande. Då tillämpas dock inte vid beräkningen av dröjsmålsränta minimibeloppet på tre euro.
1.11
Lagen om skattenummer och skattenummerregistret för byggbranschen
6 §.Avförande av uppgifter ur skattenummerregistret för byggbranschen. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om avförande av uppgifterna om en registrerad ur skattenummerregistret på den registrerades begäran. Bestämmelsen motsvarar de gällande bestämmelserna, men ordalydelsen i bestämmelsen preciseras så att uppgifterna avförs i enlighet med bestämmelsens syfte ur skattenummerregistret och inte bara ur den offentliga informationstjänsten i anslutning till registret.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om avförande av uppgifterna om en registrerad ur skattenummerregistret på tjänstens vägnar. Skatteförvaltningen avför på tjänstens vägnar uppgifterna om en registrerad ur skattenummerregistret, om inga arbetstagaruppgifter enligt 15 b § i lagen om beskattningsförfarande har lämnats om den registrerade under de senaste två åren. Med två år avses den period på 24 månader som föregår avförandet ur registret. Inget separat meddelande om avförande ur registret med stöd av bestämmelsen skickas till den registrerade eller till den på vars begäran uppgifterna om den registrerade fördes in i registret. På rättelse av personuppgifter i skattenummerregistret av andra skäl än de som avses i 6 § tillämpas bestämmelserna i 29 § i personuppgiftslagen.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2018.
1.12
Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter
6 §.Offentliga fastighetsbeskattningsuppgifter och vissa andra offentliga beskattningsuppgifter. Det föreslås att 2 mom. ändras så att de offentliga fastighetsbeskattningsuppgifterna blir offentliga vid ingången av november under skatteåret. Det föreslås inte att bestämmelsen om att uppgifterna blir offentliga sådana de är vid tidpunkten för slutförande av beskattningen ska ändras. Sålunda blir uppgifter om rättelse av fastighetsbeskattningen efter slutförd beskattning eller om andra ändringar efter slutförd beskattning inte offentliga ens i det fallet att beskattningen har rättats och ändrats före november under skatteåret.
Dessutom föreslås det att 2 mom. ändras så att uppgifter enligt 5 § i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005) när det gäller jämförelsevärdet för aktier i bolag som inte är offentligt noterade samt uppgifter enligt den lagens 26 § 2 mom. när det gäller beskattningsvärdet av den andel som hör till jordbruket, varvid beskattningsvärdet fastställts av Skatteförvaltningen, blir offentliga vid ingången av november året efter skatteåret. Till följd av detta blir till exempel det jämförelsevärde för aktier som beräknas utifrån den skattedeklaration som aktiebolaget lämnat in för skatteår 2018 oberoende av bolagets räkenskapsperiod och tidpunkt för slutförande av beskattningen offentligt i november 2019. Det föreslås inte att bestämmelsen om att uppgifterna blir offentliga sådana de är vid tidpunkten för slutförande av beskattningen ska ändras.
18 §.Skatteförvaltningens rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter. Det föreslås att till 1 mom. fogas en ny 12 punkt om Skatteförvaltningens rätt att trots sekretess på eget initiativ till förundersökningsmyndigheten lämna ut uppgifter om omständigheter som iakttagits vid skattekontroll och som kan misstänkas hänga samman med sådana tjänste- eller mutbrott som avses i bestämmelsen eller med missbruk av förtroendeställning. I momentets 11 punkt görs en teknisk ändring som orsakas av den nya 12 punkten.
De brott som avses i bestämmelsen är i strafflagen föreskrivet givande av muta, tagande av muta, givande av muta åt riksdagsledamot, tagande av muta som riksdagsledamot, givande av muta i näringsverksamhet, tagande av muta i näringsverksamhet, missbruk av förtroende- och tjänsteställning, brott mot tjänstehemlighet och tjänsteplikt och olika grovhetsskalor av dessa samt röstköp. Syftet med bestämmelserna är att täcka sådana korruptionsrelaterade brott som kan iakttas i samband med Skatteförvaltningens revisionsverksamhet eller övriga skattekontroll.
Lämnandet av uppgifter gäller omständigheter som har iakttagits under skattekontroll och som enligt allmän livserfarenhet kan misstänkas hänga samman med sådana tjänste- eller mutbrott som avses i bestämmelsen eller med missbruk av förtroendeställning. Bestämmelsen förutsätter att det kan misstänkas att de iakttagna omständigheterna hänger samman med de nämnda brotten. Tillämpningsområdet för bestämmelsen omfattar inte betalningar av ringa betydelse eller till exempel normala företagsgåvor.
Bedömningen av utlämnandet av uppgifter ska dock inte förutsätta att förundersökningströskeln överskrids. Skatteförvaltningen behöver inte när uppgifter lämnas ut specificera vilket brott i bestämmelsen som iakttagelsen gäller, utan det är förundersökningsmyndighetens uppgift att med stöd av de uppgifter som Skatteförvaltningen lämnat bedöma om det finns skäl att misstänka brott i ärendet. Syftet med bestämmelserna är att uppgifter kan lämnas på motsvarande sätt som det föreskrivits om lämnande av uppgifter till Centralen för utredning av penningtvätt. Om det i samma ärende kan vara fråga om såväl observerad korruption enligt denna punkt som sådana tvivelaktiga affärstransaktioner enligt 6 punkten som Skatteförvaltningen kan lämna uppgifter om till Centralen för utredning av penningtvätt, har Skatteförvaltningen rätt att med stöd av båda bestämmelserna separat lämna ut uppgifter.
20 b §.Skatteskuldsregistrets datainnehåll och antecknande av uppgifter i registret. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 2 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd och 70 § i den lagen.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2018. Lagens 20 b § 2 mom. träder dock i kraft den 1 november 2019. Lagens 6 § 2 mom. tillämpas första gången på de offentliga fastighetsbeskattningsuppgifterna för skatteåret 2020 och på jämförelsevärdet för aktier eller andelar för skatteåret 2018.
1.13
Mervärdesskattelagen
101 d §. Hänvisningen i paragrafen justeras. Den krediteringsränta som avses i 37 § i lagen om skatteuppbörd ska i stället för den gällande återbäringsräntan betalas på återbäring på skatt som ska betalas för införsel. Räntan bestäms fortsättningsvis enligt samma grunder som tidigare.
134 f §. För tydlighetens skull ska hänvisningen i paragrafen justeras så att utöver lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ också lagen om skatteuppbörd i tillämpliga delar ska tillämpas på skattskyldiga som använder den särskilda ordningen och i de fall som avses i paragrafen på skatt som omfattas av lagen om skatteuppbörd.
134 p §. Hänvisningen i 2 mom. ändras så att skattskyldiga som använder den särskilda ordningen i stället för den gällande återbäringsräntan ska betala krediteringsränta enligt 37 § i lagen om skatteuppbörd. Räntan bestäms fortsättningsvis enligt samma grunder som tidigare.
156 i §. Hänvisningen i 1 mom. till den krediteringsränta som avses i 12 § i lagen om skatteuppbörd ändras så att det som avses är krediteringsränta enligt 37 § i lagen om skatteuppbörd.
1.14
Lagen om förskottsuppbörd
1 §.Lagens tillämpningsområde. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 2 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
23 §.Verkställande av förskottsbetalning. Bemyndigandet i 2 mom. preciseras. Bestämmelserna om förfallodagen utfärdas genom förordning av finansministeriet. Förfarandet motsvarar det förfarande som tillämpas på andra skatter.
1.15
Lagen om skatt för titlar
9 §.Tillämpning av bestämmelserna i lagen om skatteuppbörd. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.16
Lagen om skuldsanering för privatpersoner
13 §.Indrivningsförbud och säkringsåtgärder. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 1 mom. 3 punkten ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd. I lagen om skatteuppbörd föreskrivs det i stället för om kvittning om användning av återbäring. Därför justeras ordalydelsen i momentet.
1.17
Byggskattelagen
14 §. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.18
Lagen om Skatteförvaltningen
29 §.Förande av talan i övriga fall. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 1 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.19
Punktskattelagen
47 §.Skatteuppbörd. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
47 d §.Kvittningsordning. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 4 mom. ändras så att det hänvisas till 23 § om användning av återbäring i den nya lagen om skatteuppbörd.
1.20
Lagen om bränsleavgift som betalas för privata fritidsbåtar
2 §.Tillämpning av andra lagar. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 2 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.21
Tonnageskattelagen
31 §.Verkställande av beskattningen. I 2 mom. hänvisas det i fråga om verkställande av beskattning, slutförande av beskattning, rättelse av beskattning samt skatteförhöjning till lagen om beskattningsförfarande. Momentet preciseras så att på tonnageskatt ska också bestämmelserna om kompletterande beskattningsbeslut och förseningsavgift i lagen om beskattningsförfarande tillämpas. Med stöd av den gällande hänvisningen tillämpas på tonnageskattskyldiga också det föreslagna slutförandet av beskattningen vid olika tidpunkter för enskilda skattskyldiga.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2018. Lagen tillämpas första gången vid verkställandet av beskattningen för skatteår 2018 och vid ändringssökande som gäller den. Vid verkställande eller sökande av ändring i beskattningen för skatteår 2017 och tidigare skatteår tillämpas de bestämmelser som gällde när lagen trädde i kraft. Bestämmelserna om påföljdsavgifter tillämpas första gången på sådana försummelser som gäller skattedeklarationer och andra uppgifter och utredningar som lämnas in för skatteår 2018.
1.22
Lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst
2 a §. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 2 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
3 f §. Hänvisningen till den ränta som enligt 32 § i lagen om skatteuppbörd ska betalas på återbäring ändras så att det som avses är bestämmelserna om krediteringsränta i 37 § i den nya lagen om skatteuppbörd.
11 §. Hänvisningen i 4 mom. till bestämmelserna om ränta på återbäring i 32 § i lagen om skatteuppbörd ändras så att det som avses är bestämmelserna om krediteringsränta i 37 § i den nya lagen om skatteuppbörd.
21 §. Hänvisningen i 1 mom. till 63 § i lagen om skatteuppbörd ändras till en hänvisning till 60 § i den nya lagen om skatteuppbörd.
1.23
Lagen om rundradioskatt
5 §.Tillämpning av annan lagstiftning. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 1 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.24
Lagen om skattelättnad för vissa aktiebolag som hyr ut bostäder
17 §.Tillämpning av skattebestämmelser. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 2 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
20 §.Ändringssökande. Ur paragrafens 1 mom. stryks en obehövlig hänvisning till 2 mom. Enligt 2 mom. föreskrivs det om sökande av ändring i beslut som gäller godkännande av en ansökan om skattefrihet eller återkallelse av godkännande i 65 a § i lagen om beskattningsförfarande. Ändring i sådana beslut som avses i momentet söks sålunda hos skatterättelsenämnden. Sökandet av ändring ska behandlas skyndsamt liksom för närvarande, men om det föreskrivs i 71 e § i lagen om beskattningsförfarande.
Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2018. Lagens 17 § 2 mom. träder dock i kraft den 1 november 2019. Lagens 20 § tillämpas första gången på Skatteförvaltningens beslut som meddelas den dag då lagen träder i kraft eller därefter och på ändringssökande som gäller sådana beslut.
1.25
Apoteksskattelagen
2 §.Tillämpning av andra lagar. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.26
Lagen om skatt på vissa försäkringspremier
7 §. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.27
Lagen om källskatt på ränteinkomst
1 a §.Tillämpning av andra lagar. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 2 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.28
Lagen om källskatt för löntagare från utlandet
1 a §.Tillämpning av andra lagar. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 2 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.29
Lagen om beskattning av anställda vid Nordiska Investeringsbanken, Nordiska utvecklingsfonden och Nordiska miljöfinansieringsbolaget
1 a §. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 2 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.30
Lotteriskattelagen
1 a §.Tillämpning av andra lagar. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.31
Lagen om skatteredovisning
3 §.Intagsperiod och redovisningstidpunkt. Hänvisningen i 2 mom. till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd och till 7 § i den lagen.
1.32
Lagen om återbäring av punktskatt på vissa energiprodukter som använts inom jordbruket
8 §.Betalning av accisåterbäring. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 3 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.33
Bilskattelagen
65 §. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 1 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
65 a §. Till lagen fogas bestämmelser som motsvarar bestämmelserna om det minsta belopp som uppbärs i 71 § 1 och 2 mom. i den gällande lagen om skatteuppbörd. Bestämmelserna behövs, eftersom det i den nya lagen om skatteuppbörd inte längre finns bestämmelser om det minsta belopp som uppbärs.
1.34
Fordonsskattelagen
2 §.Tillämpning av andra lagar. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 1 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
33 §.Kvittning. I den nya lagen om skatteuppbörd ersätter begreppet användning av återbäring begreppet kvittning. Hänvisningen i paragrafen till de föreskrivna förutsättningarna för kvittning och till kvittningsförfarandet i lagen om skatteuppbörd ändras till att hänvisa till de förutsättningar för användning av återbäring och det förfarande för användning av återbäring som föreskrivs i lagen om skatteuppbörd.
62 §.Minsta belopp som uppbärs, debiteras och återbärs. Paragrafens 3 mom. upphävs som obehövligt. Enligt momentet tillämpas inte 71 § om det minsta belopp som uppbärs i lagen om skatteuppbörd på debitering, uppbörd och återbäring av fordonsskatt. I den nya lagen om skatteuppbörd finns det inte längre bestämmelser om det minsta belopp som uppbärs.
1.35
Bränsleavgiftslagen
2 §.Tillämpning av andra lagar. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 2 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
25 §.Räntebetalningsskyldighet på grund av ändringssökande. Hänvisningen till bestämmelserna om ränta vid betalning av återbäring i 32 § i lagen om skatteuppbörd ändras så att det som avses är bestämmelserna om krediteringsränta i 37 § i den nya lagen om skatteuppbörd.
1.36
Lagen om återbäring i vissa fall av skatt som betalats på dividend erhållen från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
13 §.Tillämpning av lagen om skatteuppbörd. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.37
Banskattelagen
20 §.Ränta på återbäring. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.38
Lagen om farledsavgift
29 §.Övriga bestämmelser som ska tillämpas vid debitering av farledsavgift. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd i 1 mom. ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd. Den föråldrade hänvisningen i 2 mom. korrigeras.
1.39
Lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rådets direktiv om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder och om tillämpning av direktivet
7 §.Bestämmelser som tillämpas på indrivning och på åtgärder som hänför sig till säkerställande av fordran. Hänvisningen till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd.
1.40
Lagen om kompensationsområden för vindkraft
7 §.Återbetalning av vindkraftsavgiften. Hänvisningen i 2 mom. till lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd och till 37 § i lagen om skatteuppbörd.
1.41
Lagen om tillsynsavgift för besiktningsverksamheten
9 §.Avgiftsuppbörden. Hänvisningen i paragrafen till 18 och 20 § i lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd och till 9 och 11 § i lagen om skatteuppbörd.
1.42
Lagen om tillsynsavgift för flygtrafiken
11 §.Betalningsställen. Hänvisningen i paragrafen till 18 och 20 § i lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd och till 9 och 11 § i lagen om skatteuppbörd.
18 §.Ränta på belopp som återbetalas. Hänvisningen i paragrafen till 32 § i lagen om skatteuppbörd ändras så att det hänvisas till författningsnumret för den nya lagen om skatteuppbörd och till 37 § i lagen om skatteuppbörd.