3.2
Förslagets detaljerade innehåll
Övergripande mål
I artikel 1 i förordningen ska fastställas de regler som ska bidra till uppnåendet av förordningens tre mål:
a) en kontinuerlig, långsiktig och varaktig återhämtning av biologisk mångfald och resilient natur på land och till havs i hela unionen genom restaurering av ekosystem,
b) uppnå unionens övergripande mål för begränsning av och anpassning till klimatförändringar,
c) uppfylla unionens internationella åtaganden.
De arealbaserade restaureringsåtgärderna som ska genomföras utan dröjsmål ska sammantaget omfatta minst 20 procent av EU:s land- och havsarealer senast 2030 och alla ekosystem som är i behov av restaurering senast 2050.
Tillämpningsområde
Enligt artikel 2 i förordningen ska förordningen tillämpas på medlemsstaternas territorier och territorialvatten.
Definitioner
De centrala begreppen ska definieras i artikel 3 i förordningen. Definitionerna är av ovanligt stor betydelse i denna förordning, eftersom de bindande bestämmelsernas omfattning och innehåll ska slås fast i begreppsdefinitionerna. Följande definitioner är centrala:
’restaurering/återställande’ ska avse processen att aktivt eller passivt understödja återhämtningen hos ett ekosystem i riktning mot eller till ett gott tillstånd, en livsmiljötyp till den högsta tillståndsnivå som går att uppnå och till dess gynnsamma referensareal, en livsmiljö för en art till tillräcklig kvalitet och kvantitet, eller arters populationer till tillfredsställande nivåer, som ett sätt att bevara eller öka biologisk mångfald och ekosystemresiliens.
’gott tillstånd’ ska avse ett tillstånd där de viktigaste egenskaperna hos ett ekosystem, dvs. dess fysiska, kemiska, kompositionella, strukturella och funktionella tillstånd och dess landskaps- och havsmiljöelement, avspeglar den höga nivå av ekologisk integritet, stabilitet och resiliens som är nödvändig för att säkerställa att det bibehålls på lång sikt.
’gynnsam referensareal’ ska avse den totala arealen av en livsmiljötyp i en viss biogeografisk region eller marin region på nationell nivå som anses vara det minimum som krävs för att säkerställa långsiktig livskraft hos livsmiljötypen och dess arter samt samtliga dess signifikanta ekologiska variationer inom dess naturliga intervall, och som består av arealen för livsmiljötypen och, om den arealen inte är tillräcklig, den areal som är nödvändig för att återetablera livsmiljötypen.
’tillräcklig kvalitet hos en livsmiljö’ ska avse den kvalitet i en arts livsmiljö som tillåter att en arts ekologiska krav kan tillgodoses när som helst under dess biologiska cykel, så att den bibehåller sig på lång sikt som en livskraftig komponent i sin livsmiljö i sitt naturliga utbredningsområde.
’tillräcklig kvantitet av en livsmiljö’ ska avse den kvantitet av en arts livsmiljö som tillåter att en arts ekologiska krav kan tillgodoses när som helst under dess biologiska cykel, så att den bibehåller sig på lång sikt som en livskraftig komponent i sin livsmiljö i sitt naturliga utbredningsområde.
Intensifiera genomförandet av fågel- och habitatdirektiven, ramdirektivet om vatten och ramdirektivet om en marin strategi
I artikel 4 i förordningen ska fastställas restaureringsmål för ekosystem på land, kustnära ekosystem och sötvattensekosystem och i artikel 5 restaureringsmål för marina ekosystem. Restaureringsmålen ska kräva en procentuell ökning av restaureringen av förekomster i försämrat tillstånd före de angivna åren enligt följande: minst 30 procent senast 2030, minst 60 procent senast 2040 och minst 90 procent senast 2050.
Om nämnda gynnsamma referensareal inte kan uppnås genom restaurering för varje grupp av livsmiljötyper, ska medlemsstaterna restaurera tillräckligt många förekomster av livsmiljöer i en grupp av livsmiljötyper enligt på samma sätt fastställda procentuella andelar före de angivna åren enligt följande: minst 30 procent senast 2030, minst 60 procent senast 2040 och till fullo senast 2050.
När det gäller skyldigheten att restaurera och återetablera arters förekomstplatser ska medlemsstaterna uppnå tillräcklig kvalitet hos och kvantitet av livsmiljöer. Dessa definitioner ska motsvara definitionen av gynnsam bevarandestatus i artikel 1.1 e i direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter 92/43/EEG, dvs. det så kallade habitatdirektivet.
Det bör dock observeras att de arter vars livsmiljöer ska restaureras inte utgörs endast av arter ur bilaga I till direktivet om bevarande av vilda fåglar 2009/147/EG, dvs. det så kallade fågeldirektivet, som valts ut enligt urvalet till Natura 2000-nätverket, utan alla fågelarter som förekommer vilt i Europa och omfattas av direktivet, alltså inte endast arter i bilaga II till habitatdirektivet utan även arterna i bilaga IV och V, dvs. betydligt fler arter.
I enlighet med artikel 11 ska den areal som behöver restaureras kvantifieras i den nationella restaureringsplanen. De planerade eller införda restaureringsåtgärderna ska beskrivas och det ska specificeras vilka av dessa restaureringsåtgärder som planeras eller tas i bruk i Natura 2000-nätverket.
Arealer i gott tillstånd och restaurerade arealer får inte försämras före restaureringen eller efter den. I enlighet med artikel 11.7 ska skyldigheten gälla alla förekomster av livsmiljöer.
I den nationella restaureringsplanen ska anges uppgifter om de åtgärder med vilka säkerställs att arealer som täcks av dessa livsmiljötyper inte heller försämrats utanför Natura 2000-nätverket.
I artikeln ska också fastställas under vilka förutsättningar det ska vara möjligt att avvika från skyldigheten att säkerställa att tillståndet inte försämras. För Natura 2000-nätverkets del kompletterar artikeln habitatdirektivet på så sätt att medlemsstaterna kan avvika från skyldigheten att säkerställa att tillståndet inte försämras, om försämringen beror på force majeure eller oundvikliga livsmiljöförändringar som orsakas direkt av klimatförändringar.
Utöver att ålägga medlemsstaterna att vidta restaureringsåtgärder ska förordningen också kräva ett kvantitativt och kvalitativt slutresultat, dvs. minst 90 procent av arealen för varje livsmiljötyp och den gynnsamma referensarealen för varje medlemsstats biogeografiska region ska vara i ett gott tillstånd, med en ökande tendens till tillräcklig kvalitet och kvantitet i fråga om livsmiljöerna för de arter som avses i förordningen. I detta hänseende ska dock ingen tidsfrist anges i förordningen.
Trygga ekosystemtjänster i urbana miljöer
I artikel 6 i förordningen ska ställas upp mål för att säkerställa att det inte sker några nettoförluster med tanke på grönområden och trädtäckning samt att mängden urbana grönområden ökar procentuellt i storstäder, mindre städer och förorter före de angivna åren. Som motivering till bestämmelsen anges den nytta som grönområdena ger när det gäller att anpassa sig till klimatförändringen, men även nyttan med anknytning till medborgarnas välbefinnande. Kravet på en ökning av arealen är mer måttfullt än i artikel 4 och 5, eftersom det i alla städer, mindre städer och förorter med en större befolkningstäthet än den som anges i förordningen senast 2030 ska uppnås ett läge utan förluster av grönområden och trädtäckning jämfört med nivån 2021, senast 2040 en ökning på 3 procent och senast 2050 en ökning på 5 procent av den nationella arealen av grönområden.
Alla städer, mindre städer och förorter med en större befolkningstäthet än den som anges i förordningen ska dessutom ha en trädtäckning på 10 procent senast 2050 och en nettoökning av urbana grönområden som är integrerade i befintliga och nya byggnader och infrastrukturutbyggnader, inbegripet genom renoveringar och moderniseringar.
Avlägsna barriärer i strömmande vatten
I artikel 7 i förordningen ska fastställas skyldigheter att avlägsna barriärer i strömmande vatten. Detta ska bidra till vattendragens naturliga longitudinella och laterala konnektivitet och till EU:s mål att ha 25 000 km fritt flödande vattendrag senast 2030. Det ska också bidra till att restaurera vattendragsarealer och svämplan.
Medlemsstaterna ska inventera barriärer för longitudinell och lateral konnektivitet i ytvatten och identifiera de barriärer som behöver avlägsnas (dock med beaktande av ramdirektivet om vatten 2000/60/EG och förordningen om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (EG) nr 1315/2013). De barriärer som behöver avlägsnas ska i första hand vara obsoleta barriärer som inte längre behövs för produktion av förnybar energi, inlandssjöfart, vattenförsörjning eller annan användning.
I den nationella restaureringsplanen ska medlemsstaterna inventera ovannämnda barriärer och de barriärer som har identifierats för avlägsnande, göra upp en plan för avlägsnande av dem, meddela en uppskattning av längden fritt flödande vattendrag som kommer att uppnås genom att dessa barriärer avlägsnas fram till 2030 och 2050, samt planera eventuella åtgärder för att återetablera de naturliga funktionerna hos svämplanen.
Medlemsstaterna ska avlägsna de identifierade barriärerna i enlighet med den nationella restaureringsplanen och vidta de planerade åtgärderna för att förbättra de naturliga funktionerna hos svämplanen.
Bromsa förlusten av pollinatörer
I artikel 8 i förordningen ska fastställas en skyldighet att vända nedgången för pollinatörer och skapa en trend där populationerna av pollinatörer växer tills tillfredsställande nivåer har uppnåtts. Detta ska baseras på en metod som kommer att inrättas för att övervaka pollinatörer.
Medlemsstaterna ska vända minskningen av populationer av pollinatörer senast 2030 och före samma tidpunkt även stärka tillfredsställande nivåer för pollinatörer genom en öppen och fungerande process och utvärdering, utgående från de senaste vetenskapliga rönen och i enlighet med den eventuella ram som fastställs genom kommissionens genomförandeförordning. Därefter ska medlemsstaterna uppnå en ökande trend för populationer av pollinatörer och en nationellt fastställd tillfredsställande nivå.
Förbättra den biologiska mångfalden i jord- och skogsbruksmiljön
För att förbättra den biologiska mångfalden i jordbruksekosystem och skogsekosystem ska i artikel 9 och 10 fastställas skyldigheter för enskilda medlemsstater att uppnå en ökande trend för en uppsättning indikatorer som är särskilt viktiga för den biologiska mångfalden i de ekosystemen. Övervakningen av skogsekosystemen ska gälla alla skogsområden, inte endast livsmiljötyp i enlighet med habitatdirektivet utan även vanliga ekonomiskogar.
Medlemsstaterna ska senast 2030 fastställa tillfredsställande nivåer för var och en av indikatorerna i jordbruks- och skogsekosystem med hjälp av en öppen och fungerande process och utvärdering, utgående från de senaste vetenskapliga rönen och i enlighet med den eventuella ram som fastställs genom kommissionens genomförandeförordning. Medlemsstaterna ska uppvisa en positiv utveckling av indikatorerna senast 2030 och därefter vidta restaureringsåtgärder tills en nationellt fastställd tillfredsställande nivå har uppnåtts.
De jordbruks- och skogsområden som är i behov av restaurering, särskilt de områden som till följd av intensifiering eller andra förvaltningsfaktorer behöver ökad konnektivitet och ett mer varierat landskap, ska identifieras och kartläggas i den nationella restaureringsplanen.
Medlemsstaterna ska uppnå en ökande trend och en tillfredsställande nivå på nationell nivå i jordbruksekosystemen för index för gräsmarksfjärilar, lager av organiskt kol i mineraljordar på åkermark och andel jordbruksareal med landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald. Dessutom ska i jordbruksekosystemen uppnås en höjning av index för vanliga jordbruksfåglar jämfört med utgångsnivån (ett år från offentliggörandet av förordningen) med 10 procent senast 2022, 20 procent senast 2040 och 30 procent senast 2050.
I skogsekosystemen ska indikatorerna inkludera stående död ved, liggande död ved, andel skogar med olikåldrig struktur, skoglig konnektivitet, index för vanliga skogsfåglar och lager av organiskt kol.
Medlemsstaterna ska också genomföra restaureringsåtgärder på dikade torvmarker. Senast 2030 ska restaureringsåtgärder genomföras på 30 procent av den totala arealen dikade torvmarker som används i jordbruket och minst en fjärdedel av den restaurerade arealen ska återvätas. Senast 2040 ska restaureringsåtgärder genomföras på 50 procent av den nämnda totala arealen och minst hälften av den restaurerade arealen ska återvätas. Senast 2050 ska restaureringsåtgärder genomföras på 70 procent av den nämnda totala arealen och minst hälften av den restaurerade arealen ska återvätas. Det ska dock vara möjligt att genomföra åtgärderna flexibelt också på arealer som inte längre används för torvproduktion. Förordningen ska också vara flexibel på så sätt att högst 20 procent av målet för återvätning ska kunna uppfyllas på dikad torvmark som används i andra syften än i jordbruket eller används för torvproduktion.
Nationella restaureringsplaner
Kraven på medlemsstaternas nationella restaureringsplaner ska beskrivas i artiklarna 11 och 12 i förordningen. Syftet med skyldigheten att utarbeta en restaureringsplan är strategisk planering för att restaureringsåtgärderna ska bli så effektiva som möjligt när det gäller att bidra till en återhämtning av natur överallt och till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.
Enligt artikel 11.11 i förordningen ska utarbetandet av restaureringsplanen vara öppet, inkluderande och ändamålsenligt, så att allmänheten i ett tidigt skede får effektiva möjligheter att delta i utarbetandet. Artikel 16 ska effektivera rätten att delta genom att förutsätta rätt till rättslig prövning av myndigheternas eventuella underlåtelse att agera för såväl de berörda parterna som alla miljöorganisationer som inom ramen för nationell lagstiftning erkänts som parter.
I artikel 13, 14 och 15 i förordningen ska preciseras att medlemsstaterna ska lämna in sina nationella restaureringsplaner till kommissionen för bedömning inom 24 månader efter att förordningen trädde i kraft. Utifrån kommissionens bedömning ska medlemsstaterna rapportera om hur kommissionens synpunkter har beaktats eller varför dessa inte har beaktats. De nationella restaureringsplanerna ska ses över regelbundet vart tionde år. Om framstegen inte är tillräckliga ska kommissionen dessutom kunna be medlemsstaterna inkludera kompletterande åtgärder i planen.
Övervaknings- och rapporteringsskyldigheter
I artikel 17 och 18 i förordningen ska medlemsstaterna åläggas att övervaka uppnåendet av målen och fullgörandet av skyldigheterna samt att rapportera på ett sätt som godkänts av kommissionen. Restaureringsarealen ska rapporteras årligen, medan uppnåendet av målen och fullgörandet av skyldigheterna ska rapporteras vart tredje år. Rapporteringen ska i den mån det är möjligt stödja sig på befintlig rapportering, såsom den rapportering som krävs enligt habitatdirektivet, med hjälp av både fjärranalys och artificiell intelligens. Kommissionen ska på motsvarande sätt vart tredje år överlämna en rapport till Europaparlamentet.
Delegering av befogenheter till kommissionen
Genom förordningen ska omfattande befogenheter att anta delegerade akter och genomförandeakter delegeras till kommissionen.
I enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget ska till kommissionen delegeras befogenhet att anta genomförandeakter för en metod för övervakning av populationer av pollinatörer (artikel 8.2), ett enhetligt format för de nationella restaureringsplanerna (artikel 12.4), övervakning av indikatorerna för jordbruks- och skogsekosystem samt en ram för att fastställa de tillfredsställande nivåer (artikel 17.9) samt fastställande av rapportering (artikel 18.3). Kommissionens akter ska godkännas i enlighet med granskningsförfarandet enligt artikel 5 i förordning nr 182/2011.
I artikel 19 i förordningen ska till kommissionen delegeras befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 290 i EUF-fördraget för att ändra bilaga I–VII i förordningen (bilaga I livsmiljötyper gruppvis; bilaga II livsmiljötyper och grupper av livsmiljötyper; bilaga III marina arter som avses i artikel 5; bilaga IV beskrivning, enhet och metod för indikatorer för jordbruksekosystem; bilaga V förteckning över arterna i index för vanliga jordbruksfåglar; bilaga VI beskrivning, enhet och metod för indikatorer för skogsekosystem; bilaga VII förteckning över exempel på restaureringsåtgärder).