Interpellation
IP
1
2018 rd
Touko
Aalto
gröna
m.fl.
Interpellation om jämlik utbildning
Till riksdagen
Finlands framgångar beror i hög grad på att vi haft en jämlik och högkvalitativ utbildning som lyft nationen ur armod. Det har varit en grundtanke hos oss att varje barn, oberoende av hemförhållanden, ska ha möjlighet att inhämta kunskaper och nå framgång. Grundskolan är en stor historisk landvinning. 
Genom att skära ned på utbildningen bestraffar regeringen nu barn, unga och studerande – trots att det är just dessa grupper som bygger vårt lands framtid. Efter förra valperiodens nedskärningar inom utbildningen gav partierna ett utbildningslöfte – de lovade att inte ta en enda euro mer från utbildningen. Det löftet har regeringen Sipilä brutit genom exempellösa nedskärningar som drabbat skolorna, lärarna, barnen och de studerande. 
Regeringen har den senaste tiden presenterat begränsade kompensationer av engångskaraktär, men de räcker inte för att täcka de omfattande och bestående nedskärningarna. Nedskärningarna äventyrar barnens möjligheter till jämlik och god utbildning, trots att Finlands framtid vilar på en högkvalitativ utbildning och stark kompetens. Regeringen har inte tagit sig an den långvariga utvecklingen mot ökad ojämlikhet. 
Regeringen Sipilä har ställt sig likgiltig till att upprätthålla en jämlik utbildning; att jämna ut skillnaderna i utbildning står inte på dess agenda. Regeringen blundar för hur vardagen ser ut i skolorna, hur trötta lärare försöker ge växande studiegrupper en god undervisning. När elever som behöver särskilt stöd placeras i en allmän undervisningsgrupp behövs det tillräckligt med kompetent stödpersonal. 
Regeringens likgiltighet märks redan i lagberedningen, där konsekvensbedömningarna i fråga om barnen, jämställdheten och likabehandlingen lyser med sin frånvaro. Om det hade gjorts omsorgsfulla konsekvensbedömningar, hade regeringen sett att nedskärningarna drabbar de mest utsatta barnen och familjerna extra hårt. 
En högklassig småbarnspedagogik har långtgående positiva effekter på barnens inlärningsförmåga och sociala färdigheter ända in i tonårsåldern. Till följd av regeringspolitiken är barnens rätt till småbarnspedagogik på heltid beroende av var de bor och av vårdnadshavarnas situation, vilket ökar ojämlikheten. Bristen på kompetenta barnträdgårdslärare i såväl finsk- som svenskspråkiga daghem är ett avsevärt problem, särskilt i huvudstadsregionen. 
Grundskolan är i knipa. Utbildningslösheten går i arv och de mest utsatta barnen och ungdomarna lider också mest av psykisk ohälsa. Regeringens nedskärningar har framför allt drabbat de barn och unga som redan har problem i skolan och studierna. Elevernas studieresultat håller på att försämras, och antalet svagpresterande elever ökar kraftigt. 
Inlärningsskillnaderna mellan pojkar och flickor är bland de största i OECD-länderna. Var åttonde pojke kan inte läsa ordentligt efter att ha gått ut grundskolan. Utöver könet påverkar också familjens inkomstnivå och föräldrarnas utbildning barnens inlärningsresultat. 
Styrkan i den finländska skolan har varit att alla barn har haft lika möjlighet till framgång oavsett familjebakgrund. Undersökningar visar att familjens socioekonomiska bakgrund får allt större betydelse för hur barnen klarar sig i skolan. 
Likaså har skillnaderna mellan olika regioner och kommuner ökat, och inom städerna har det uppstått särskilda fickor av utsatthet. En del kommuner har lyckats kompensera för regeringens nedskärningar, medan andra har tvingats genomföra nedskärningarna rakt av och därför dragit ner på närundervisningen samt begränsat barnens tillgång till småbarnspedagogik. I 32 procent av kommunerna minskades den grundläggande undervisningen 2016. Skillnaderna i antal undervisningstimmar kan uppgå till rentav ett halvt läsår under grundskolans nio år. 
Jämlik utbildning är i hög grad beroende av goda närdaghem och närskolor. Ojämlikheten ökar om vissa familjer skickar sina barn till andra skolor än den egna närskolan. Daghemmen och skolorna kan stärkas genom positiv särbehandling och rätt bostadspolitik. I områden med stora socio-ekonomiska skillnader kan det uppstå problem när de mer välbärgade och högre utbildade familjerna väljer andra alternativ än närdaghemmet eller närskolan. 
Regeringens nedskärningar i högskoleutbildningen har också drabbat lärarutbildningen, trots att vår framgångsrika grundskola uttryckligen bygger på högt utbildade lärare. Närundervisningen av de blivande lärarna har minskat betydligt, medan det blivit vanligare med massföreläsningar. Samtidigt råder det brist på behöriga lärare på många orter. 
Nedskärningarna i utbildningen har slagit hårt mot yrkesutbildningen. Utbildningsanordnarna är ytterst pressade i ekonomiskt hänseende, vilket ofrånkomligen ger utslag i utbildningens kvalitet och i slutledet i sämre kompetens hos de studerande. Först roffade regeringen åt sig pengarna och sedan krävde den omfattande reformer. Genom den nu aktuella reformen av yrkesutbildningen lämnas de unga ensamma på arbetsplatserna, eftersom utbildningsanordnarna tvingats säga upp lärare. Närundervisningen borde utökas, inte dras ned, om vi vill minska antalet studerande som hoppar av. Nedskärningarna slår särskilt hårt mot små och sårbara enheter på andra stadiet. Eftersom utbildningsplatser dras in och undervisningsenheter stängs på de mindre orterna kommer besparingarna i yrkesutbildningen att leda till regional ojämlikhet. 
I nuläget är kostnaderna i gymnasiet och yrkesutbildningen oskäligt höga för många. Kostnaderna för böcker och arbetsredskap tvingar en del av de unga att avbryta studierna. Var sjätte yrkesstuderande har tagit snabblån på grund av ansträngd ekonomi. 
Regeringen har tagit mest av de studerande. De har blivit mer beroende av studielån, och nedskärningen av studiepenningen har lett till att många inte har möjlighet att studera. Barn till akademiker börjar studera vid universitet nästan sju gånger oftare än barn till föräldrar utan akademiska studier. Dessutom är många minoriteter svagt representerade vid de finländska högskolorna. 
Regeringens våldsamma nedskärningar har lett till att nivån på högskoleutbildningen har sjunkit. Dessutom har man också inom sektorer som kräver praktiska färdigheter i ökande grad gått över till självständiga webbstudier. När man prutar på utbildningskvaliteten prutar man samtidigt på kompetensen. En stark basfinansiering är av central vikt om vi vill säkerställa högkvalitativ utbildning och autonomi för universiteten och yrkeshögskolorna. Högutbildade och kompetenta anställda är en oersättlig tillgång för näringslivet och landets konkurrenskraft. 
Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken framförde nyligen sin oro för den sjunkande utbildningsnivån och krävde att regeringen bygger ut utbildningen på alla stadier. Rådet framhöll att utbildning är en lönsam investering inte bara för den enskilde utan också för samhället och att vi måste se till att antalet personer utan examen på andra stadiet minskar. 
Jämlik utbildning innebär att de barn som klarar sig mindre bra får hjälp att hänga med i undervisningen. Vi behöver riktade tjänster och extra satsningar på de grupper och de områden som klarar sig sämst. Ju tidigare barnen och föräldrarna får stöd, desto bättre blir resultaten. 
Det mest effektiva sättet att förbättra studieresultaten och stoppa utvecklingen mot stor ojämlikhet mellan barnen är att satsa på förebyggande åtgärder och sörja för god basservice. Det räcker inte med spetsprojekt och projektpengar, utan vad som krävs är långsiktig och tillräcklig basfinansiering. Den bekanta barnträdgårdsläraren har då tid att lyssna på den lilla människans bekymmer, varje elev får det stöd hen behöver och den yrkesstuderande får tillräckligt med närundervisning. 
Med hänvisning till 43 § i Finlands grundlag framställer vi följande interpellation till den minister som saken gäller:
Vilka skyndsamma åtgärder tänker regeringen vidta för att förebygga att utbildningslöshet går i arv, 
genom vilka skyndsamma åtgärder tänker regeringen se till att barnen och de unga får jämlik utbildning, 
hur tänker regeringen säkerställa att alla barn får tillgång till jämlik och högkvalitativ småbarnspedagogik, 
vad tänker regeringen göra för att säkerställa att marginaliserade unga lyckas avlägga examen på andra stadiet, 
hur tänker regeringen säkra tillgången till kompetent arbetskraft i ett läge där den dragit ned på nybörjarplatserna och närundervisningen i yrkesutbildningen, och 
hur tänker regeringen säkerställa att alla som vill, oberoende av familjeförhållanden, har råd att studera? 
Helsingfors 9.2.2018 
Touko
Aalto
gröna
Antti
Lindtman
sd
Li
Andersson
vänst
Laura
Huhtasaari
saf
Anna-Maja
Henriksson
sv
Päivi
Räsänen
kd
Outi
Alanko-Kahiluoto
gröna
Pekka
Haavisto
gröna
Hanna
Halmeenpää
gröna
Satu
Hassi
gröna
Heli
Järvinen
gröna
Emma
Kari
gröna
Johanna
Karimäki
gröna
Jyrki
Kasvi
gröna
Krista
Mikkonen
gröna
Ville
Niinistö
gröna
Olli-Poika
Parviainen
gröna
Jani
Toivola
gröna
Antero
Vartia
gröna
Ozan
Yanar
gröna
Tuula
Haatainen
sd
Jukka
Gustafsson
sd
Tarja
Filatov
sd
Maarit
Feldt-Ranta
sd
Eeva-Johanna
Eloranta
sd
Susanna
Huovinen
sd
Lauri
Ihalainen
sd
Ilkka
Kantola
sd
Krista
Kiuru
sd
Mika
Kari
sd
Merja
Mäkisalo-Ropponen
sd
Ilmari
Nurminen
sd
Katja
Taimela
sd
Sirpa
Paatero
sd
Kristiina
Salonen
sd
Antti
Rinne
sd
Johanna
Ojala-Niemelä
sd
Maria
Tolppanen
sd
Satu
Taavitsainen
sd
Pilvi
Torsti
sd
Erkki
Tuomioja
sd
Tytti
Tuppurainen
sd
Harry
Wallin
sd
Pia
Viitanen
sd
Timo
Harakka
sd
Juho
Eerola
saf
Ritva
Elomaa
saf
Teuvo
Hakkarainen
saf
Olli
Immonen
saf
Arja
Juvonen
saf
Toimi
Kankaanniemi
saf
Rami
Lehto
saf
Leena
Meri
saf
Jani
Mäkelä
saf
Mika
Niikko
saf
Tom
Packalén
saf
Mika
Raatikainen
saf
Jari
Ronkainen
saf
Sami
Savio
saf
Ville
Tavio
saf
Ville
Vähämäki
saf
Katja
Hänninen
vänst
Kari
Uotila
vänst
Silvia
Modig
vänst
Annika
Lapintie
vänst
Matti
Semi
vänst
Aino-Kaisa
Pekonen
vänst
Anna
Kontula
vänst
Markus
Mustajärvi
vänst
Antero
Laukkanen
kd
Sari
Tanus
kd
Sari
Essayah
kd
Peter
Östman
kd
Thomas
Blomqvist
sv
Mikaela
Nylander
sv
Stefan
Wallin
sv
Joakim
Strand
sv
Eva
Biaudet
sv
Veronica
Rehn-Kivi
sv
Anders
Adlercreutz
sv
Mats
Nylund
sv
Senast publicerat 1.3.2018 09:29