Allmänt
De reformer och investeringar som föreslås i Finlands program för hållbar tillväxt syftar till att påskynda kampen mot klimatförändringen, stärka produktiviteten och ekonomins tillväxtpotential och påskynda de strukturomvandlingar som behövs för att höja sysselsättningsgraden och få produktionen och konsumtionen på en hållbar grund. Målet är att främja både en snabb ekonomisk återhämtning och en reform av näringslivets strukturer och den offentliga servicen på lång sikt.
En central del av programmet är att påskynda den gröna omställningen och digitaliseringen genom innovativa lösningar och ny teknik. Det anses viktigt att höja kunskapsnivån och skapa exportmöjligheter för finländska företag. Programmet syftar också till att stärka den sociala och territoriella sammanhållningen och samhällets återhämtning från de negativa följderna av coronakrisen.
I programmet prioriteras projekt som har konsekvenser för sysselsättningen, konkurrenskraften, hållbarheten i de offentliga finanserna och nettoutsläppsminskningarna, stärkandet av den cirkulära ekonomin och anpassningen till klimatförändringen. De prioriteringar som slås fast i redogörelsen bereds och genomförs så att de stöder varandra, vilket gör det möjligt att betona flera målkomplex inom ramen för dem.
Programmet för hållbar tillväxt utgör en ram för beredningen av de reformer och investeringar som finansieras genom EU:s facilitet för återhämtning och resiliens (RRF) och för genomförandet och uppföljningen av dem. Finlands nationella plan för återhämtning och resiliens, som är mer detaljerad än redogörelsen och innehåller investerings- och reformobjekt, kommer att lämnas till EU våren 2021. De projekt som genomförs nationellt i Finland presenteras i samband med ram- och budgetförfarandena.
Utskottets överväganden. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att de investerings- och reformhelheter och prioriteringar som presenteras i redogörelsen på allmän nivå är värda understöd och ändamålsenliga och att programmet är ett viktigt steg mot en hållbar förstärkning av samhället. Omställningen öppnar betydande möjligheter för Finland att utveckla sin spetskompetens inom grön ekonomi.
Effektiviteten är ett centralt kriterium vid valet (prioriteringen) av investerings- och reformhelheterna inom programmet för hållbar tillväxt. I programmet görs det dock inte någon inbördes prioritering av effektmålen och programmets fokusområden. Utskottet anser att genomförandet av programmet kräver ytterligare preciseringar av planerna för att förhindra att finansieringen splittras.
Enligt en sakkunnigutredning som utskottet fått är kopplingarna mellan reformerna och investeringsprogrammen samt prioriteringarna vaga i redogörelsen, och målen för dem kan till och med delvis vara motstridiga. Eftersom utmaningarna inom hållbar utveckling, såsom den gröna omställningen och arbetsmarknaden, är starkt sammanflätade anser utskottet att man i programmet bör prioritera åtgärder som skapar synergieffekter mellan dessa. Utskottet anser att det är viktigt att man fäster allvarlig uppmärksamhet vid detta i den fortsatta beredningen.
Utskottet noterar att förhållandet mellan och objekten för EU-finansieringen och den nationella finansieringen på vissa punkter är oklara i redogörelsen. Utskottet anser det vara viktigt att projekt och tjänster granskas som en helhet så att det i planen för återhämtning och resiliens inte föreslås tjänster som överlappar de nuvarande tjänsterna. Tyngdpunkten bör ligga på nya tjänster och verksamhetssätt, och när dessa genomförs bör man fästa särskild vikt vid att säkerställa tillgången till stödfinansiering från EU.
Prioritering 5: Arbetsmarknadens funktion, tjänster för arbetslösa och utvecklande av arbetslivet
Inom prioritering 5 betonas genomförandet av en nordisk modell för sysselsättningstjänster, stärkandet av arbets- och näringstjänsterna samt det digitala språnget, inklusive främjandet av samarbete mellan företag och internationell rekrytering. Vidare betonas åtgärder som den plötsliga strukturomvandlingen kräver, bättre tillgång till arbetsmarknaden för unga och invandrare samt främjandet av välbefinnandet i arbetet och arbetsförmågan för dem som är i arbetslivet.
Utskottet anser att de åtgärder som anges i denna prioritering är viktiga och nödvändiga. Utskottet påpekar att det delvis handlar om samma åtgärder som redan ingår i regeringsprogrammet. Utskottet anser det vara viktigt att den finansiering som fås via programmet inte används för att genomföra de reformer som man redan kommit överens om i regeringsprogrammet.
Utgångspunkten för programmet för hållbar tillväxt är att i första hand utveckla lösningar som gäller tjänsterna för arbetslösa och på så sätt öka utbudet av arbetskraft och sysselsättningen. Frågor som gäller utkomstskyddet för arbetslösa har lämnats utanför programmet för hållbar tillväxt. Utskottet påpekar att enligt forskningsrön försämrar den minskade försörjningen under arbetslöshetstiden de arbetslösas funktionsförmåga, välfärd, självkänsla och tillit till det omgivande samhället. Utskottet betonar att människornas funktionsförmåga bör stödjas inte bara genom sysselsättningstjänster utan också med en skälig och förutsebar försörjning under arbetslöshetstiden.
Arbetsmarknadens funktion. Det är ännu oklart hur arbetsmarknaden kommer att påverkas av den gröna strukturomvandlingen och klimatuppvärmningen eller coronapandemin. Det är klart att dessa fenomen i framtiden delvis också kommer att ge upphov till oförutsedda förändringar på arbetsmarknaden. Dessutom kan konsekvenserna vara mycket olika för olika grupper och individer. Dessa omfattande strukturella förändringar bör beaktas tydligare i programmets effektmål än vad som nu föreslås. Dessutom bör man beakta en rättvis omställning för arbetstagarna samt eventuella konsekvenser för arbetstagarnas sysselsättning och inkomstfördelning till följd av omställningarna och åtgärderna.
För att kunna reagera på en osäker och oförutsedd situation på arbetsmarknaden anser utskottet att man när det gäller arbetsmarknaden och arbetskraftsservicen bör inrikta sig på lösningar som ökar individualiteten, flexibiliteten och resiliensen. Detta förutsätter utbildning och investeringar i det nya, men också effektiva och fungerande instrument för omställningsskydd. En viktig del av denna process är att se till att individer och företag får tillräcklig och tillförlitlig information i rätt tid så att de kan fatta rationella beslut i snabbt föränderliga situationer.
Tjänster för arbetssökande. Enligt programmet för hållbar tillväxt utvecklas sysselsättningstjänsterna både kvantitativt och kvalitativt mot den så kallade nordiska modellen för sysselsättningstjänster. Detta innebär bland annat kundorientering, sektorsövergripande samarbete, företagssamarbete och internationalisering.
I jämförelse med de övriga nordiska länderna har Finland hittills satsat ganska lite på sysselsättningsfrämjande service för arbetslösa. I den nordiska modellen betonas regelbunden personlig handledning och stödjande av den arbetslösas jobbsökning. Utskottet understöder övergången till den nordiska modellen för sysselsättningstjänster och betonar samtidigt att reformen förutsätter att tillräckliga personalresurser anvisas för arbets- och näringstjänsterna. Utskottet påminner om att inte heller en bra servicemodell är till nytta om inte resurserna för handledning är tillräckliga.
Digitalisering och digitala färdigheter. Effektiva tjänster för arbetssökande förutsätter också att de digitala tjänsterna inom arbetskraftsservicen utvecklas skyndsamt. Arbetsmarknadstorget och andra moderna digitala tjänster för arbetslösa måste fås i bruk så snabbt som möjligt.
Samtidigt som utskottet betonar vikten av en snabb digitalisering av tjänster erinrar utskottet om att det finns stora skillnader i individernas digitala färdigheter och tillgång till digitala tjänster. Detta måste beaktas inte bara i tillhandahållandet av tjänster utan också i utvecklingen av digitaliseringen.
Utbildning. Enligt programmet för hållbar tillväxt är det nödvändigt för allt fler att byta yrke för att arbetet revolutioneras, och i synnerhet till följd av den gröna omställningen och digitaliseringen. I de nya yrkena och uppgifterna krävs det enligt redogörelsen i huvudsak kunnande på högskolenivå, medan yrkesutbildning krävs endast i en liten del av de nya uppgifterna. Men utskottet påminner om att det utöver detta har skett och sannolikt även framöver kommer att ske betydande förändringar också i arbetsbeskrivningarna för de befintliga yrkena på alla utbildningsnivåer.
I redogörelsen sägs det att man för att säkerställa den kompetens som behövs bör genomföra en reform av det kontinuerliga lärandet och öka intagningen till högskolestudier och att det bör gå snabbare att få en studieplats. Utskottet välkomnar förslagen, men betonar att man i samband med reformen av det kontinuerliga lärandet måste se till att utbildningssystemet inte splittras ytterligare och säkerställa en tydlig helhet av tjänster för kartläggning av kunnande och utbildning.
Utskottet påpekar också vikten av att identifiera nya kompetensbehov. Den gröna strukturomvandlingen förutsätter att utbildning ges inför omställningen inom alla relevanta områden och även inom fortbildningsinstitutionerna.
Invandrarna. Invandrarnas sysselsättning stöds enligt programmet genom att utbudet av arbets- och näringstjänster och andra integrationsfrämjande tjänster utvidgas, tjänsternas kvalitet förbättras och serviceprocesserna effektiviseras. Dessutom utvecklas tjänster som stödjer integrering, språkinlärning och tillträde till arbetsmarknaden särskilt för invandrarkvinnor. Åtgärderna behövs och är viktiga, menar utskottet.
Utskottet påminner om att invandrarna är en heterogen grupp, där det också behövs individuell handledning och flera olika slags åtgärder. Dessutom bör man fästa uppmärksamhet vid de arbetsmarknadsrelaterade hindren för sysselsättning, till exempel genom att i högre grad främja anonym rekrytering.
Programmet för hållbar tillväxt syftar till att underlätta arbetskraftsinvandring och internationell rekrytering och påskynda processerna. I detta syfte skapas enligt programmet en automatiserad, smidig och kundorienterad helhetsprocess för arbets- och utbildningsrelaterad invandring genom att stärka den digitala infrastrukturen.
Ungdomspaketet. Genom ungdomspaketet inom programmet för hållbar utveckling ska de unga snabbare kunna komma in på arbetsmarknaden. Navigatorernas sektorsövergripande karaktär stärks, och eftervårdens klienter får stöd i sitt vuxenblivande. Yrkesutbildningens roll för att svara mot de regionala behoven av arbetskraft stärks i samarbete med arbets- och näringsbyråerna och Navigatorerna.
Coronapandemin har särskilt påverkat de unga åldersklasserna. Bland de unga har arbetslösheten ökat kraftigare än i de äldre åldersklasserna. Utskottet anser därför att det är viktigt att stärka Navigatorernas sektorsövergripande karaktär. I det nuvarande arbetsmarknadsläget är det svårt också för högutbildade ungdomar att hitta arbete. Utskottet betonar att det ofta också krävs social- och hälsovårdstjänster för att man ska kunna lösa sysselsättningsutmaningarna när det gäller de unga. Det ska också erbjudas hälsovårdartjänster vid varje Navigator.
Personer som blivit arbetslösa under coronakrisen. Utskottet fäster uppmärksamhet vid att företagare och arbetstagare som förlorat sitt arbete på grund av coronan och begränsningarna till följd av den snabbt måste få ny sysselsättning.
Sysselsättningsfrämjande åtgärder för personer över 55 år. Utskottet konstaterar att när det gäller att främja sysselsättningen får äldre åldersklasser mindre uppmärksamhet i programmet än andra grupper av arbetslösa. Utskottet anser att sysselsättningen av personer över 55 år kräver många olika slags åtgärder vid sidan av slopandet av tilläggsdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa, dvs. den så kallade pensionsslussen.
Välbefinnande i arbetet, produktivitet och utvecklandet av arbetsförmågan i arbetslivet. Målet i programmet för hållbar tillväxt är att främja välbefinnandet i arbetet och arbetsförmågan för personer i arbetslivet på ett sätt som stödjer höjningen av sysselsättningsgraden och produktiviteten. I fråga om partiellt arbetsföra personer är målet att de får arbete och stannar kvar i arbetet bättre än hittills. Meningen är att som en del av helheten för utveckling av arbetslivet skapa en helhetsbild av de åtgärder som riktas till arbetshälsan och arbetsförmågan och deras sysselsättningseffekter och att genomföra åtgärdshelheterna. På kort sikt är målet att stödja Finlands återhämtning från coronakrisen och på längre sikt att trygga den ekonomiska utvecklingen genom att stödja arbetsplatsernas eget utvecklingsarbete och tillgodogörande av ny teknologi.
I programmet görs ingen separat bedömning av coronakrisens effekter på välbefinnandet i arbetet eller på arbetsförmågan. Enligt den utredning som utskottet fått har coronapandemin dock haft en betydande inverkan särskilt på välbefinnandet i arbetet inom social- och hälsovårdssektorn. Inom den sektorn har arbetshälsan minskat och stressen ökat betydligt. Rent allmänt kan man anta att den utdragna coronapandemin kommer att öka problemen inom social- och hälsovårdssektorn och deras inverkan på personalens fysiska och psykiska arbetshälsa. Samtidigt kommer den allmänna osäkerheten och förändringsbördan i samband med social- och hälsovårdsreformen att försämra situationen ytterligare innan produktivitets- och välfärdsfördelarna enligt den nya verksamhetsmodellen förverkligas. Utskottet anser att det behövs åtgärder för att stärka välbefinnandet i arbetet i synnerhet inom social- och hälsovårdssektorn men också inom andra sektorer.
Utskottet anser att det är viktigt att vidareutveckla särskilt planen och åtgärdspaketet för utveckling av arbetslivet. Exempelvis kunde man i programmet bedöma de viktiga möjligheterna att reformera arbetslivet genom arbetslivsinnovationer. Utvecklingen av välbefinnandet i arbetet, produktiviteten och arbetsförmågan kan kombineras med grön digital ekonomi genom olika slags försök och utvecklande av bästa praxis. Utskottet anser att man genom att behärska och leda strukturomvandlingen kan skapa en viktig konkurrensfördel för Finland när arbetslivet förändras.
Konsekvensbedömning ur ett jämställdhetsperspektiv
När man talar om att bekämpa klimatförändringen samt om ekonomi, konsumtion och arbetslivet är det viktigt att beakta beslutens konsekvenser för jämställdheten mellan könen. Alla dessa samhällssektorer är för närvarande kraftigt könsuppdelade på olika sätt. Utan en noggrann bedömning av konsekvenserna för jämställdheten och å andra sidan jämställhetsbudgetering av eventuella ekonomiska investeringar finns det risk för att samhällets ojämlika strukturer fördjupas eller att det i värsta fall uppstår fler.
Utskottet ser allvarligt på att konsekvenserna för jämställdheten av reformerna och investeringarna inte har bedömts i Finlands program för hållbar tillväxt. Dessa konsekvenser nämns endast på sida 47 i redogörelsen, där invandrarkvinnors integration och sysselsättning behandlas. Utskottet anser det vara nödvändigt att konsekvenserna för jämställdheten av Finlands program för hållbar tillväxt bedöms på behörigt sätt.
Enligt den utredning som utskottet fått finns det för närvarande inte tillgång till någon mer omfattande evidensbaserad kunskap om vilka långvariga och eventuellt bestående konsekvenser coronakrisen kommer att få för arbetslivet och jämställdheten i vårt land. I någon mån finns det preliminära bedömningar (t.ex. Eurostat 2020, GSE 2021, Statistikcentralen 2020) av konsekvenserna av den så kallade akuta fasen. Enligt dessa bedömningar har coronakrisens negativa konsekvenser för arbetsmarknaden varit mindre i Finland än i många andra europeiska länder, men också hos oss har de negativa konsekvenserna särskilt drabbat vissa branscher (t.ex. turism-, evenemangs- och restaurangbranscherna) samt kvinnor och unga.
Utskottet noterar att vi inom den närmaste framtiden kommer att få mer evidensbaserad kunskap. Därför anser utskottet att det är viktigt att man i den konkreta planeringen av åtgärderna i programmet för hållbar tillväxt, och även när programmet genomförs, utnyttjar befintlig evidensbaserad kunskap om coronakrisens konsekvenser för arbetslivet och jämställdheten och om hur dessa konsekvenser riktar sig till olika arbetstagargrupper.