Regeringens årsberättelse redogör för de åtgärder och fortsatta planer som regeringen har vidtagit eller ämnar vidta med anledning av de uttalanden och ställningstaganden som riksdagen har godkänt. I samband med behandlingen av diskrimineringsombudsmannens berättelse föreslog arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (AjUB 14/2018 rd) ett ställningstagande som riksdagen godkände (B 6/2028 rd — RSk 45/2018 rd). I andra punkten i det uttalandet förutsätter riksdagen att regeringen utarbetar de lagändringar som behövs för att möjliggöra att försörjningsförutsättningen inte bör tillämpas på ansökningar om familjeåterförening som lämnats av personer som beviljats flyktingstatus och personer som beviljats sekundärt skydd. 

Diskrimineringsombudsmannens berättelse (B 6/2018 rd) behandlar ur ett brett perspektiv många sektorer som i sig är viktiga. Diskrimineringsombudsmannen föreslår dock att det utreds om inkomstgränserna i samband med familjeåterförening är ”skäliga” och att försörjningsvillkoret inte alls längre ska tillämpas på minderåriga anknytningspersoner som fått uppehållstillstånd. Sannfinländarnas utskottsgrupp anser att avskaffandet av försörjningsvillkoret för minderåriga anknytningspersoner är ägnat att sporra till att sända minderåriga som asylsökande till Finland för att hela familjen med hjälp av honom eller henne ska kunna resa in i landet. 

Sannfinländarnas utskottsgrupp anser att inkomstgränserna för familjeåterförening måste grunda sig på att den sökande har en faktisk möjlighet att försörja sig själv och sin familj utan behov av permanenta socialbidrag. Om det kravet inte finns, blir anknytningspersonen och hans eller hennes familj en bestående börda för det finska välfärdssamhället. Det försämrar ytterligare försörjningskvoten, som för närvarande blir sämre till följd av vår åldrande befolkning. Slopade inkomstgränser sänder också fel signal till dem som får uppehållstillstånd, eftersom inkomstgränserna i sig sporrar dem som får uppehållstillstånd att ta jobb och försörja sig själva, eftersom de annars inte kan ansöka om familjeåterförening. Att ha kvar inkomstgränserna är förenligt med det finländska samhällets helhetsintresse och uppmuntrar anknytningspersonen att ta jobb, försörja sig själv och på så sätt integreras i det finska samhället. 

Sannfinländarnas utskottsgrupp påpekar att det sänder en helt felaktig signal till ursprungsländerna om försörjningsvillkoret upphör att gälla för minderåriga anknytningspersoner. Om det blir betydligt lättare att skicka en minderårig anknytningsperson ensam till Finland för att hela familjen ska komma till Finland, uppmuntrar det människor att sända minderåriga ensamma som asylsökande. Informationen om detta felaktiga incitament gör att barnen inte bara blir av med sin familj utan också utsätts för risker, eftersom barn som skiljs åt från sin familj kan hamna i händerna på människosmugglare och falla offer för människohandel eller sexuellt utnyttjande. Redan det att barn utnyttjas för att skaffa uppehållstillstånd har likheter med ekonomiskt utnyttjande av barn. Sannfinländarnas riksdagsgrupp anser att detta inte är förenligt med barnets bästa och undrar varför det inte har gjorts någon bedömning av förslagets konsekvenser för barn. 

Sannfinländarnas utskottsgrupp stöder inte heller att punkt 5 i det ställningstagande som anknyter till en rekommendation i diskrimineringsombudsmannens berättelse ska stå kvar till den del som gäller grunderna för uppehållstillstånd. Att vara offer för människohandel ska inte per automatik vara ett kriterium för att få permanent uppehållstillstånd och gratis uppehälle i Finland eftersom det då skapas en ny metod för olaglig invandring. Man måste i första hand ingripa i människohandel i samarbete med brottsoffrets ursprungsstat och försöka se till att offret tryggt kan återvända till sitt hemland och se vistelsen i Finland som ett undantag, om villkoren för uppehållstillstånd inte i övrigt är uppfyllda.