Allmänt

Ett av regeringens viktigaste mål för den ekonomiska politiken är att höja sysselsättningsgraden till 75 procent före utgången av 2023. En hög sysselsättning förutsätter också en välfungerande arbetsmarknad och en aktiv sysselsättningspolitik och i synnerhet insatser för att svårsysselsatta ska komma in på arbetsmarknaden. Enligt regeringsprogrammet fästs det i de sysselsättningsfrämjande åtgärderna särskild vikt vid att åtgärderna är kostnadseffektiva och resultatrika och bidrar till social rättvisa. 

För att sysselsättningsmålet ska nås krävs det att sysselsättningen stöds och hindren för sysselsättning undanröjs. Regeringen reformerar utkomstskyddet för arbetslösa och tjänsterna för arbetslösa och ökar arbets- och näringsbyråernas omkostnader och anslagen för den aktiva arbetskraftspolitiken med cirka 50 miljoner euro 2020. Arbetskraftsservicen inriktas så att de arbetslösas olika och individuella servicebehov beaktas bättre än för närvarande. Den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen underlättas och arbetsmarknadsfärdigheterna hos de invandrare som redan finns i landet förbättras, lokala avtal främjas och de högskoleutbildades inträde på arbetsmarknaden påskyndas. 

Utskottet understöder regeringens åtgärder för att öka sysselsättningen och anser att det är viktigt att driva en aktivare arbetskraftspolitik på samma sätt som de övriga nordiska länderna. Utskottet påpekar dock att Finland också efter de föreslagna tilläggen satsar mindre på en aktiv arbetskraftspolitik som stöder arbetsmarknadens funktion än de övriga nordiska länderna. 

För närvarande råder det i Finland samtidigt brist på både arbetstillfällen och kompetenta arbetstagare. För att underlätta situationen reformerar regeringen vuxenutbildningsstödet så att det stöder flexibla deltidsstudier, och även utbildningshelheterna reformeras snabbt. Också läroavtalssystemet utvecklas. Utskottet anser att åtgärder för att utveckla kompetensen är bra och viktiga. Utskottet påminner om att man vid lösningen av matchningsproblemet också bör beakta det eventuella behov av flexibel övergång av arbetstagare till uppgifter som kräver ny kompetens som klimatförändringen kan komma att medföra. 

Syftet med den så kallade aktiveringsmodellen var att öka sysselsättningen och förkorta arbetslöshetsperioderna genom att motivera till aktivt arbetssökande under hela den tid arbetslösheten varar. Enligt en undersökning om konsekvenserna av aktiveringsmodellen (VATT/ Tutkimukset 189/2019) arbetade de som fick inkomstrelaterat utkomstskydd i högre grad under arbetslösheten efter att modellen tagits i bruk, och antalet personer som inte längre behövde utkomstskydd ökade. För de arbetslösa som fick FPA-förmåner var det främst arbetet under arbetslöshetstiden som ökade. Enligt intervjuer med tjänstemän vid arbets- och näringsbyråerna kan aktiveringsmodellen inte svara på den arbetslösas motivation, behov och förutsättningar, varför den anses vara ojämlik, orättvis och riktad till felaktiga kundgrupper. Modellens sysselsättningseffekter kan inte bedömas på ett tillförlitligt sätt separat från andra variabler. Utskottet understöder regeringens proposition om att slopa de skyldigheter och de nedsättningar av utkomstskyddet för arbetslösa som ingår i aktiveringsmodellen från och med den 1 januari 2020. 

För att underlätta sysselsättningen och stödja små och medelstora företags tillväxt inleds ett försök med rekryteringsstöd. Syftet med försöket är att främja snabb sysselsättning av arbetslösa, uppkomsten av nya arbetsgivarföretag och företagens tillväxt genom att sänka tröskeln för att rekrytera för ensamföretagare och mikroföretag. Risken att anställa den första arbetstagaren ska sänkas genom att det skapas ett stöd för anställning av en första arbetstagare som administrativt är så lätt som möjligt. Utskottet understöder att försöket inleds. Utskottet påminner om att försöket ska genomföras så att konsekvenserna av försöket kan bedömas. 

Arbetskraftsförvaltningens omkostnader

För arbets- och näringsbyråernas omkostnader föreslås i propositionen 196 miljoner euro 2020, vilket är en ökning med 24,8 miljoner euro jämfört med 2019. Avsikten är att öka den personliga servicen för arbetslösa och att trygga tillhandahållandet av olika och individuella tjänster. 

Under planperioden 2020—2023 anvisas 5—10 miljoner euro per år av omkostnaderna för periodiska intervjuer och främjande av ungdomsgarantin. Omkostnaderna innehåller dessutom ett tilllägg på 8 miljoner euro för 2020—2022 för yrkesvals- och karriärvägledning, digitala tjänster, utveckling av förvaltningen av sysselsättningstjänsterna och utveckling av personalens kompetens. För slutförande av arbets- och näringsförvaltningens digitaliseringsprojekt har det reserverats ett tilläggsanslag på 10 miljoner euro för 2020. Utskottet understöder anslagsposterna och betonar att en bra individuell service för arbetslösa förutsätter både tillräckliga personalresurser och fungerande och moderna informationssystem. 

Utskottet har i flera tidigare utlåtanden (bl.a. AjUU 7/2018 rd, AjUU 8/2017 rd) uttryckt sin oro över arbets- och näringsbyråernas personalresurser. Utskottet har konstaterat att när personalen minskar, leder detta också till minskad aktivitet i skötseln av sysselsättningen och till att anslagen för sysselsättningstjänsterna inte kan användas fullt ut och allokeras på ett ändamålsenligt sätt. Utskottet anser att den ökning av arbets- och näringsbyråernas omkostnader som nu genomförs är en viktig och bra förändring. Utskottet påpekar dock att även efter de ökningar som nu görs är antalet anställda inom arbets- och näringsförvaltningen klart mindre i Finland än i de övriga nordiska länderna. 

Lönesubvention

Regeringen har som mål att avsevärt öka användningen av lönesubvention i företag och att reformera den nuvarande lönesubventionen inom tredje sektorn. Under planperioden 2020—2023 ökas anslagen för lönesubvention med sammanlagt 20 miljoner euro enligt nivån 2023. Dessutom har anslag riktats till utbetalningsuppgifter som gäller lönesubvention och till utveckling av digitaliseringen av utbetalningsprocesserna för lönesubvention. 

Avsikten är att öka användningen av lönesubvention genom att förenkla stödförfarandet, införa en elektronisk förmedlingstjänst för lönesubventionsplatser och en garanti för handläggningstiden för elektroniska tjänster och utveckla informationen på lönesubventionskortet. Den personkvot som fastställts för lönesubventionen på 100 procent till föreningar, stiftelser och registrerade religiösa föreningar 2017—2019 slopas. Dessutom ändras systemet med lönesubvention så att den individuella servicen för den som får lönesubvention utökas. 

I de utredningar som utskottet fått har det konstaterats att lönesubvention främjar stödmottagarens sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden när lönesubventionen riktar sig till företag, medan sysselsättningseffekterna av lönesubvention inom den offentliga sektorn är små. Utskottet konstaterar att lönesubvention som riktas till tredje sektorn eller kommunerna i ljuset av utredningarna inte verkar vara ett fungerande verktyg när målet är att direkt få sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden och att förbättra möjligheterna att förbli sysselsatt. 

Utskottet vill påpeka att tredje sektorn och kommunerna ordnar sysselsättningstjänster speciellt för de arbetslösa som behöver särskilt stöd och personlig handledning för att få jobb. De har ett svårare utgångsläge än de som styrs till företag, och därför är det inte möjligt att direkt jämföra åtgärdernas sysselsättande effekt i företag och sammanslutningar. Lönesubventionerat arbete inom tredje sektorn har andra positiva effekter än snabb sysselsättning. Arbetet ökar den sociala välfärden och livshanteringen och främjar således på lång sikt sysselsättningsmöjligheterna även på den öppna arbetsmarknaden. 

Utskottet ser det som angeläget att effekterna av lönesubventionssystemet utvärderas och följs upp. Uppföljningen och konsekvensbedömningen och de resurser som riktas till den ska vara på en sådan nivå att det är möjligt att utveckla sysselsättningstjänsterna. Utskottet betonar att genomslagskraften i den uppföljande undersökningen måste bedömas ur ett bredare perspektiv än enbart med avseende på direkt sysselsättning. Lönesubventionerat arbete ökar sysselsättningsmöjligheterna och främjar det sociala välbefinnandet för de personer som inte får arbete på den öppna arbetsmarknaden. Utskottet anser att man också bör utreda om en lönesubvention som planerats och genomförts på något annat sätt eller någon annan åtgärd kunde vara en effektivare lösning än lönesubvention för svårsysselsatta. 

Kommunförsöket för ökad sysselsättning

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Antti Rinnes regering ska kommunernas roll som anordnare av sysselsättningstjänster stärkas. Regeringen har som mål att våren 2020 inleda kommunförsök med sysselsättning, där den verksamhetsmodell för regionala sysselsättningsförsök som avslutades vid utgången av 2018 fortsätter och utvidgas. Meningen är att kommunerna ska ansvara för serviceprocessen för arbetssökande och för tillhandahållandet av sysselsättningsfrämjande tjänster. Målet med projektet är att förbättra tillträdet till arbetsmarknaden särskilt för dem som varit arbetslösa en längre tid och dem som har svag ställning på arbetsmarknaden. 

Försöket handlar om omorganisering och samordning av sysselsättningstjänsterna, och det har inga direkta konsekvenser för statsbudgeten. I försöket överförs personalresurser samt rätten att besluta om användningen av sysselsättningsanslag enligt antalet kunder från staten till kommunerna. I budgeten anvisas inga tilläggsanslag för försöken, med undantag för arbets- och näringsbyråernas utvecklingspengar, som kan användas för kostnaderna för de informationssystem som projekten förutsätter. Utskottet anser det vara viktigt att tillräckliga personalresurser säkerställs för försöket och att arbetsfördelningen mellan kommunerna och arbets- och näringsförvaltningen är tydlig för att överlappningar ska kunna undvikas. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att kommunförsöken inom skötseln av sysselsättningen är viktiga och betonar att resultaten av motsvarande försök som avslutades i slutet av 2018 bör utnyttjas i försöket. Utskottet anser det vara nödvändigt att man i samband med de kommunförsök med sysselsättning som nu inleds ser till att det görs en tillräcklig undersökning av effekterna. Utöver undersökningen betonar utskottet också vikten av att åtgärder vidtas i rätt tid. Utarbetandet av en tydlig forskningsram kräver samarbete med forskare redan innan försöken inleds. 

Invandrarna och sysselsättningen

För åtgärder som främjar integrationen och sysselsättningen för invandrare anvisas anslag på 12,6 miljoner euro 2020, cirka 10 miljoner euro 2021—2022 och 4,2 miljoner euro 2023. Av anslaget anvisas finansiering bland annat för en utvidgning av kommunernas multidisciplinära kompetenscenterverksamhet samt för handlednings- och rådgivningstjänsterna för invandrare, 2020 sammanlagt 8 miljoner euro och 2021—2022 sammanlagt 6 miljoner euro båda åren. Dessutom utarbetas ett mångfaldsprogram till stöd för rekryteringen av invandrare. 

Sysselsättningsgraden bland invandrare är klart lägre i Finland än bland den övriga befolkningen. Utskottet anser det vara viktigt att invandrarnas sysselsättning främjas effektivare än för närvarande. 

Statsminister Antti Rinnes regering har som mål att öka den arbetsrelaterade invandringen. Prioriteringen här ska vara att få arbetskraft till branscher där det råder brist på sådan samt att få experter, studerande och forskare till spets- och tillväxtbranscher inom forskning, utveckling och innovationer. Den arbetsrelaterade invandringen försvåras för närvarande av att uppehållstillståndsprocessen är långsam och komplicerad. Det finns flera olika uppehållstillstånd, och kriterierna för beviljande av tillstånd varierar beroende på vilket arbete den som kommer till landet har för avsikt att utföra. 

I propositionen föreslås en nivåhöjning på 3 miljoner euro för 2020 för att effektivisera integrationen och behandlingen inom arbetstillståndsprocessen. Avsikten är att säkerställa en snabb och smidig handläggning av uppehållstillstånd på grund av arbete så att den genomsnittliga handläggningstiden är en månad. För att påskynda uppehållstillståndsprocessen överförs administrationen av den arbetsrelaterade invandringen från inrikesministeriet till arbets- och näringsministeriet. Utskottet påskyndar överföringen. 

Arbetslivskvalitet

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet understöder regeringens satsningar på utveckling av arbetslivet samt på programmet för partiellt arbetsföras arbetsförmåga, genom vilket de partiellt arbetsföras ställning på arbetsmarknaden förbättras och deras sysselsättning främjas. Genom att satsa på gott ledarskap, lärande och förnyelseförmåga kan arbetslivskvaliteten och välbefinnandet i arbetet förbättras och produktiviteten därmed ökas. 

Arbetarskyddstillsynen har en central roll i förverkligandet av de mål som hänför sig till förändringarna i och utvecklingen av arbetslivet. Regeringen har som mål att öka den arbetsrelaterade invandringen, varvid också behovet av att öka övervakningen av utländska arbetstagares anställningsvillkor och arbetsförhållanden är uppenbart. Utskottet understöder regeringens förslag om att öka anslagen för arbetarskyddstillsynen med 1,5 miljoner euro 2020 för att effektivisera arbetarskyddet, bekämpningen av svart ekonomi, anställningsvillkoren och tillsynen över utländsk arbetskraft. Utskottet anser att det behövs ytterligare resurser för tillsynen över arbetarskyddet. 

Forskning

Utskottet konstaterar att forskningen kring effekterna av sysselsättningsfrämjande åtgärder för närvarande är otillräcklig. Särskilt resurserna för forskning som gäller sysselsättning av personer med svag ställning på arbetsmarknaden är alltför små. På grund av bristen på forskning förblir många omständigheter som har avsevärd betydelse för främjandet av människors sysselsättning oklara eller osynliga, vilket ger en bristfällig och snäv bild av åtgärdernas verkningsfullhet. 

Utskottet betonar vikten av konsekvensbedömningar som baserar sig på en bred forskning när samtliga sysselsättningsfrämjande åtgärder övervägs. Enligt den utredning som utskottet fått planeras till exempel lönesubventionsreformen utgående från endast en undersökning som är begränsad både till perspektivet och till metoderna. Utskottet anser det vara viktigt att också andra än egentliga sysselsättningseffekter beaktas när man fattar beslut som riktar sig till svårsysselsatta. Utskottet är därför oroat över lagberedningens resurser, eftersom det krävs omfattande konsekvensbedömningar och uppföljning av åtgärderna för att sysselsättningstjänsterna ska kunna utvecklas på ett ändamålsenligt sätt. 

Ytterligare forskning skulle också stödja det politiska beslutsfattandet inom andra områden. Enligt vad utskottet erfar är sysselsättningsgraden för dem som är födda utanför EU klart lägre i Finland än i de övriga nordiska länderna och inom EU. Utskottet anser att det finns behov av forskning till exempel om orsakerna till detta. Likaså kan man genom forskning utreda orsakerna till den stora andelen ensamföretagare i Finland. 

Istanbulkonventionen

Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (den s.k. Istanbulkonventionen), som trädde i kraft i Finland 2015, förutsätter att det inrättas ”tillräckligt många” lättillgängliga skyddshem för att offren ska kunna erbjudas en trygg inkvartering och få hjälp på förhand. Budgetpropositionen innehåller en nivåhöjning på två miljoner euro för att öka antalet skyddshem och utveckla verksamheten. Dessutom är avsikten att en nivåhöjning på en miljon euro ska göras i finansieringen av skyddshemmen 2022. Med den finansiering som nu föreslås för 2020—2023 har det uppskattats att skyddshemsnätverket kan utvidgas till cirka 250 familjeplatser. Utskottet anser att det är sannolikt att inte heller antalet skyddshem som uppnås efter de föreslagna höjningarna är tillräckligt och inte heller uppfyller förpliktelsen enligt Istanbulkonventionen. 

Utskottet understöder tilläggssatsningarna på skyddshemsverksamheten. Utskottet konstaterar att man i arbetet mot könsrelaterat våld inte bör koncentrera sig enbart på våld mot kvinnor. I enlighet med Istanbulkonventionen ska skyddshemstjänster tillhandahållas alla personer som har utsatts för våld eller hot om våld i nära relationer, oberoende av kön. Tillgängligheten till skyddshem får inte heller vara beroende av till exempel den behövandes språk, förmögenhet, börd, sexuella läggning, ålder, hälsotillstånd eller funktionsnedsättning. För närvarande finns det minst ett skyddshem i alla landskap, men i alla landskap möjliggör skyddshemmets lokaler till exempel inte tillgängligt boende. Utskottet anser det vara viktigt att antalet platser i skyddshemmen ökas ytterligare och att skyddshemsnätverket utvecklas när det gäller såväl skyddshemstjänsternas geografiska täckning som deras lika tillgänglighet. 

Artikel 10 i Istanbulkonventionen förutsätter ett samordningsorgan som ansvarar för att samordna, genomföra, bevaka och utvärdera åtgärderna för att förebygga och bekämpa alla former av våld som omfattas av konventionen. I Finland är kommissionen för bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet samordningsorgan. Hittills har det inte reserverats separata medel för samordningsorganets verksamhet i budgeten. 

I den tillsynsrapport av Europarådets expertgrupp för åtgärder mot våld mot kvinnor och våld i hemmet, Grevio, som publicerades i september i år rekommenderas det att samordningen av genomförandet av Istanbulkonventionen anförtros en etablerad sammanslutning med ett tydligt mandat, behörighet och befogenheter, och behövliga resurser ska avsättas för detta. Utskottet anser det vara viktigt att det i budgetpropositionen föreslås att omkostnadsmomentet för myndigheter som verkar i anslutning till justitieministeriet utökas för att tillsätta en självständig och oberoende rapportör i anslutning till genomförandet av Istanbulkonventionen. 

Jämställdhetsbudgetering

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det vara viktigt att regeringen har förbundit sig att främja jämställdheten mellan könen bland annat i budgetprocessen och vid alla centrala reformer. Utskottet anser att bedömningen av budgetens konsekvenser för jämställdheten och av jämställdhetsbudgeteringen inom statsförvaltningen bör utvecklas utifrån rekommendationerna i rapporten från projektet Jämställd budgetering (Publikationsserien för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 52/2018). Följande fem rekommendationer ska genomföras: 

1) begreppet jämställdhetsbudgetering lanseras, 2) jämställdhetsbudgeteringen knyts till jämställdhetsmål på nationell nivå och inom varje förvaltningsområde, 3) könskonsekvensbedömningen av lagförslag utvidgas till hela den omfattande budgetprocessen, 4) det rapporteras systematiskt om budgetens konsekvenser för jämställdheten, 5) jämställdhetsbudgetering stöds politiskt och inom statsförvaltningen. 

Finansministeriets anvisningar till ministerierna om beredning av budgetpropositionen innehåller sedan 2007 ett krav på att i motiveringen till förvaltningsområdets huvudtitel granska sådan verksamhet som påverkar propositionen och som har betydande konsekvenser för jämställdheten. I budgetpropositionen för 2020 har jämställdhetsinformationens synlighet förblivit mycket likartad jämfört med tidigare år, och många ministeriers skrivningar om jämställdheten är ytterst begränsade. Utskottet anser att anvisningarna för beredning av budgeten bör preciseras i syfte att förbättra kvaliteten och genomslagskraften i skrivningarna. För att genomförandet av jämställdhetsbudgetering ska lyckas krävs det att finansministeriet har en synlig roll och är huvudansvarig i ärendet. 

Resurserna för jämställdhet och likabehandling

Både jämställdhetsombudsmannens och diskrimineringsombudsmannens arbetsmängd har ökat under årens lopp utan motsvarande tillägg till ombudsmännens omkostnader. Utskottet anser det vara viktigt att ombudsmännen har tillräckliga resurser för att sköta de lagstadgade uppgifterna och tillgodose medborgarnas rättssäkerhet. Således är det positivt att budgetförslaget innehåller extra satsningar för tryggande av jämställdhetsombudsmannens och diskrimineringsombudsmannens verksamhet. Utskottet bekymrar sig dock fortfarande över huruvida resurserna för jämställdhetsarbetet och likabehandlingsarbetet som helhet är tillräckliga.