Allmänt

Vid ramförhandlingarna förväntades regeringen komma med beslut om strukturella reformer, sysselsättningsåtgärder och reformer som stärker den ekonomiska tillväxten. Regeringen lät dock bli att göra detta. Regeringens passivitet är skadlig för Finlands ekonomi och främjandet av sysselsättningen. 

Coronapandemin har haft en betydande inverkan på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningsläget. Det förändrade världspolitiska läget och Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina påverkar även de ekonomiska utsikterna. Utsikterna är osäkra. 

I fråga om flera näringar har det tillämpats kraftiga begränsningsåtgärder, vilket har ökat permitteringarna och uppsägningarna. En ny tillväxt förutsätter målinriktad politik och reformer av regeringen, genom vilka sysselsättningsgraden höjs till den nordiska nivån. 

Regeringen har inte skapat någon trovärdig bild genom vilken den ekonomiska tillväxten kunde påskyndas och nya arbetsplatser skapas. Utmaningarna har inte försvunnit någonstans: vår befolkning åldras och de åldersrelaterade utgifterna fortsätter att öka. 

Riktlinjer för främjande av sysselsättningen

Allmänt taget kan det konstateras att regeringens riktlinjer för främjande av sysselsättningen förblir långt ifrån de mål som regeringen själv satt upp. Regeringen har ingen trovärdig vision om hur nya arbetsplatser skapas i Finland. 

Om riktningen inte kan vändas, står vi inför skuldsättning och utarmning. Vi kan inte acceptera att statsminister Marins regering gång på gång misslyckas med att genomföra verkliga arbetsmarknadsreformer. 

Samlingspartiet har i varje alternativ budget under denna valperiod föreslagit betydande sysselsättningsreformer för att höja sysselsättningsgraden i Finland. Samlingspartiet vill säkerställa att Finland är ett välfärdssamhälle även i framtiden. 

Samlingspartiets utskottsgrupp betonar att man kan skapa nya arbetstillfällen genom ökade lokala avtal. I samband med främjandet av lokala avtal effektiviseras övervakningen av att minimivillkoren iakttas. Personalens ställning och möjligheter att påverka på arbetsplatserna förbättras genom lagstiftningsreformer. Förhandlingsramen måste vara balanserad. 

Att arbeta måste alltid vara lönsammare än att leva på sociala förmåner. Samlingspartiet vill gradera det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa så att utkomstskyddet i början av arbetslösheten är bättre än för närvarande, varefter stödbeloppet sjunker antingen jämnt eller stegvis om arbetslösheten drar ut på tiden. Upp till 60 procent av arbetslöshetsperioderna upphör under de tre första månaderna. Förbättringen av stödet under de första stödmånaderna förbättrar omställningsskyddet och stöder arbetskraftsflödet och därigenom i förlängningen produktiviteten. Graderingen av stödet har enligt enkäter stöd hos majoriteten av finländarna. 

Den sociala tryggheten ska reformeras så att bidragsfällor undanröjs. I vårt nuvarande system finns det bidragsfällor både i utkomststödet och i det allmänna bostadsbidraget. 

Samlingspartiets utskottsgrupp understöder regeringens mål att öka arbetskraftsinvandringen. Regeringen har tagit små steg framåt för att uppnå detta mål. 

Regeringens metoder är dock fortfarande blygsamma. Samlingspartiet har föreslagit att det skapas ett certifikat för rättvis arbetsgivare för företag som utlovar ett snabbt tillståndsförfarande på två veckor för arbetstagare från utlandet. Det företag som får certifikatet förbinder sig att göra egenkontroller och rapportera. Administrationen av arbetstillstånd måste automatiseras och digitaliseras. 

Överföring av arbets- och näringstjänsterna till kommunerna

Samlingspartiets utskottsgrupp anser det vara värt att understöda att kommunerna i fortsättningen i allt högre grad ansvarar för tjänsterna för skötseln av sysselsättningen. Samtidigt som regeringen bereder en överföring av arbets- och näringstjänsterna till kommunerna har regeringen överfört tjänsterna för de allra mest svårsysselsatta till de välfärdsområden som ska inrättas. 

Syftet är alltså att effektivisera sysselsättningstjänsterna uttryckligen för de klientgrupper som har svårast att hitta jobb. Dessa är ofta personer som också behöver andra tjänster, såsom social- och hälsovårdstjänster, för att stärka sin arbetsförmåga. 

Enbart genom att överföra arbets- och näringstjänsterna till kommunerna kan man inte höja sysselsättningsgraden tillräckligt. Denna reform skapar inte heller nya arbetstillfällen eller förutsättningar för tillväxt. 

Avslutningsvis

Samlingspartiets utskottsgrupp betonar att enbart mål inte räcker; det behövs beslut för att höja sysselsättningsgraden. En höjning av sysselsättningsgraden är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och för en hållbar finansiering av välfärdssamhället. Vi måste också se till att Finland i framtiden är ett lockande land att investera i. Vi behöver mer kapital och innovationer för att skapa ny tillväxt. 

Regeringens sysselsättningspolitik kan beskrivas som oambitiös. Det är inte i Finlands eller finländarnas intresse. Det är också motsägelsefullt att regeringen genom sina beslut inte kommer att nå de mål som den ställt upp. 

Allmänt

Sannfinländarnas utskottsgrupp anser att det är oroväckande att obalansen i de offentliga finanserna fortsätter och blir allt värre, vilket flera sakkunniga har påpekat i sina yttranden. Coronakrisen har utan tvekan haft negativa konsekvenser för Finlands ekonomi. Det är dock tvivelaktigt att regeringen har använt coronakrisen som en ursäkt för att inte behöva föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Man har inte inlett saneringen av de offentliga finanserna, och den strukturella obalansen mellan utgifter och inkomster kommer att öka under de kommande åren. Enligt finansministeriets prognos kommer underskottet i de offentliga finanserna att förbli stort och skuldkvoten fortsätta att växa under det här decenniet. Regeringen kommer alltså inte att nå sitt mål att bryta den offentliga skuldkvoten. 

Sannfinländarnas utskottsgrupp anser det vara viktigt att sysselsättningsgraden kan höjas ytterligare. Genom de åtgärder som regeringen beslutat om eftersträvas alltså ytterligare 80 000 sysselsatta. Man har bland annat beslutat om åtgärder för att slopa tilläggsdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa, införa den så kallade nordiska jobbsökningsmodellen, genomföra en finansieringsreform i anslutning till överföringen av arbets- och näringstjänsterna till kommunerna och utvidga läroplikten. Sannfinländarnas utskottsgrupp delar Företagarna i Finlands åsikt att dessa åtgärder inte kommer att leda till 80 000 nya sysselsatta, utan att en del av de åtgärder som vidtagits och deras kalkylerade sysselsättningseffekter är klart överskattade. Enligt Företagarna i Finland kan åtgärderna utifrån en positiv bedömning beräknas skapa cirka 40—45 000 nya kalkylerade jobb, vilket betyder att det fortfarande behövs beslut om strukturreformer för att nå upp till ytterligare 40 000 sysselsatta. Regeringen har inte fattat de beslut om lokala avtal och om reformer av det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa och den sociala tryggheten som hade varit väsentliga med tanke på sysselsättningen. I den rådande situationen bör man i stället för att föra en stimulerande efterfrågepolitik genomföra strukturella reformer som ökar antalet arbetade timmar inom den öppna sektorn och höjer produktiviteten. Ett centralt reformbehov är att reformera den sociala tryggheten så att den faktiskt sporrar till arbete. 

Sannfinländarnas utskottsgrupp anser att social- och hälsovårdsreformens konsekvenser för de offentliga finanserna är särskilt oroväckande. Syftet med reformen var att öka produktiviteten och åstadkomma besparingar. Detta kommer dock inte att ske, och reformen kommer inte att minska hållbarhetsunderskottet i de offentliga finanserna. Enligt Företagarna i Finland har regeringen inte kommit med några som helst faktiska metoder för att bromsa kostnadsökningen. Budgetrestriktionen för välfärdsområdena är nominellt bindande, och staten har i själva verket förbundit sig att skjuta till mer medel för kostnaderna. Sannfinländarnas utskottsgrupp påpekar att det bland annat inte har varit möjligt att ge några exakta uppskattningar av kostnaderna för löneharmoniseringen och ändringarna i informationssystemen. Flera av välfärdsområdena har bedömt att finansieringen inte räcker till för dessa kostnader. 

Det finns en strukturell obalans mellan utgifter och inkomster i de offentliga finanserna. Därför behöver man noggrant gå igenom utgiftsstrukturen och utgiftsnivån inom de offentliga finanserna och genuint koncentrera sig på att trygga de kärnuppgifter som är viktiga för att välfärdsstaten ska kunna bevaras. Det är inte motiverat att finansiera andra utgifter, åtminstone inte på nuvarande nivå. Nedskärningar är att vänta, särskilt inom kommunsektorn, eftersom en ny nedskärning på 43 miljoner euro riktas mot statsandelen för kommunal basservice 2023, som en del av de inbesparingar på totalt 370 miljoner euro som regeringen kom överens om redan vid ramförhandlingarna 2021, och statsandelen för lagstadgad basservice permanent minskas med 33 miljoner euro från och med 2024. 

Sannfinländarnas utskottsgrupp fäster också uppmärksamhet vid inflationen och i synnerhet de stigande bränslepriserna. De ökade kostnaderna för mobilitet kan försämra lönsamheten för arbete särskilt utanför stora städer avsevärt och redan i sig skapa problem med bidragsfällor genom att det inte lönar sig att ta emot arbete, eftersom kostnaderna för arbetsresor är så stora. Detta medför problem för såväl företagsverksamheten i regionerna som kommunerna, om personer i arbetsför ålder i allt snabbare takt flyttar från mindre kommuner till städerna. En betydande del av bränslepriset är skatt. Regeringen bör vidta åtgärder för att sänka kostnaderna för mobilitet till exempel genom tillfälliga skattesänkningar, så att trycket på löneökningar kan minskas och Finlands konkurrenskraft inte försämras ytterligare. Bränslepriserna har också stor betydelse för företagens lönsamhet i form av transportkostnader. Regeringen behöver nu skyndsamt vidta effektiva åtgärder för att förhindra en inflationsspiral och för att öka löntagarnas köpkraft.