Utlåtande
AjUU
8
2017 rd
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
Regeringens proposition till riksdagen om statsbudgeten för 2018
Till finansutskottet
INLEDNING
Remiss
Regeringens proposition till riksdagen om statsbudgeten för 2018 (RP 106/2017 rd): Ärendet har remitterats till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet för eventuellt utlåtande till finansutskottet. Tidsfrist: 26.10.2017. 
Sakkunniga
Utskottet har hört 
budgetråd
Taina
Eckstein
finansministeriet
finansråd
Ulla
Hämäläinen
finansministeriet
arbetsmarknadsråd
Kimmo
Ruth
arbets- och näringsministeriet
överinspektör
Annamari
Asikainen
social- och hälsovårdsministeriet
överinspektör
Niina
Kiviaho
social- och hälsovårdsministeriet
direktör
Kirsi
Kangaspunta
undervisnings- och kulturministeriet
ekonomidirektör
Mikko
Staff
social- och hälsovårdsministeriet
generalsekreterare
Hannele
Varsa
Delegationen för jämställdhetsärenden
ledande expert
Olli
Päärnilä
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland
ledande nationalekonom
Kari
Hämäläinen
Statens ekonomiska forskningscentral
servicechef
Tarleena
Rantanen
Sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen, Egentliga Tavastland
ekonomisk expert
Heikki
Taulu
Akava ry
ledande expert
Vesa
Rantahalvari
Finlands näringsliv rf
chef för sysselsättningsfrågor
Pirjo
Väänänen
Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf
juridisk ombudsman
Atte
Rytkönen
Företagarna i Finland rf
chefsekonom
Ralf
Sund
Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf
verksamhetsledare
Jukka
Haapakoski
Työttömien Keskusjärjestö ry
utvecklingschef
Erja
Lindberg
​Finlands Kommunförbund
biträdande direktör
Reijo
Vuorento
​Finlands Kommunförbund
utvecklingschef
Johanna
Seppänen
Pohjois-Karjalan Sosiaaliturvayhdistys ry
representant för kundpanelen för sysselsättning
Heli
Karttunen
Pohjois-Karjalan Sosiaaliturvayhdistys ry
direktör
Sari
Nikkola
Finlands Röda Kors, Kontti-kedjan.
Skriftligt yttrande har lämnats av 
finansministeriet
Folkpensionsanstalten
Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland
Norra Karelens arbets- och näringsbyrå.
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Allmänt
Finlands ekonomi är inne i en snabb tillväxtfas. Det förutspås att bruttonationalprodukten ska öka med 2,9 procent år 2017, dvs. klart snabbare än år 2016. Den ekonomiska tillväxten blir ganska bra också år 2018 trots att tillväxten i bruttonationalprodukten avtar enligt prognoserna till 2,1 procent och därefter ytterligare något. Den positiva ekonomiska utvecklingen förbättrar sysselsättningen, men antalet arbetslösa stannar på en hög nivå. Arbetslöshetsgraden beräknas sjunka till 8,1 procent år 2018 och vidare till 7,8 procent år 2019. 
För att stärka den positiva utvecklingen genomför regeringen utöver de ändringar som det redan beslutats om flera reformer som stöder ökad sysselsättning och vars målsättning är att minska arbetslösheten, sysselsätta snabbt, besätta lediga arbetsplatser så snabbt som möjligt och stärka förutsättningarna för företagande. Regeringens åtgärder är bra och nödvändiga, anser utskottet. 
Antalet lediga arbetsplatser har ökat samtidigt som arbetslösheten är fortsatt hög. I bakgrunden finns problem såväl i anslutning till den regionala matchningen av tillgången och efterfrågan på arbetskraft som kompetens och incitament, som utgör en risk för en fortsatt hög strukturell arbetslöshet. Utskottet anser att den höga strukturella arbetslösheten är Finlands största problem och understryker vikten av strukturella reformer för att lindra dessa problem. 
Offentlig arbetskrafts- och företagsservice
Sysselsättningsanslagen i budgetpropositionen uppgår till 327,05 miljoner euro, vilket är 96,7 miljoner mindre än i 2017 års ordinarie budget. Minskningen beror närmast på överföringar mellan huvudtitlarna. Den största ändringen i anslagen är en överföring av 59 miljoner euro till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde för upphandling av arbetskraftsutbildning som leder till examen. Sysselsättningsanslagen har ökats med 25 miljoner euro för införande av aktiveringsmodellen. Dessutom har det från momentet överförts anslag av engångsnatur på sammanlagt 31,4 miljoner euro till sysselsättningspaketet för unga under undervisnings- och kulturministeriets och social- och hälsovårdsministeriets moment. 
Med anslagen i budgetpropositionen för 2018 beräknas aktiveringsgraden bli cirka 27 procent 2018, om arbetslösheten är 8,1 procent och i genomsnitt drygt 80 000 personer omfattas av de tjänster som finansieras med anslag under andra moment. Aktiveringsgraden stiger uppskattningsvis med 1 procentenhet från detta år. 
Stöd för inledande av företagsverksamhet, kortvariga studier och rörlighet
Ett tillägg på 13,5 miljoner euro anvisas till anslagen för utkomstskydd för arbetslösa för att göra det lättare att inleda företagsverksamhet och lindra villkoren för kortvariga studier. En arbetssökande arbetslös kan utan att behöva vara rädd för att gå miste om arbetslöshetsersättning prova på kortvarigt företagande eller bedriva studier. Rörlighetsunderstödet utvidgas till deltidsarbete och deltagande i företagens rekryteringsutbildning. Utskottet anser att reformerna är bra och angelägna. 
Propositionen fastställer inte villkoren för kortvariga studier. Det är ännu osäkert om arbetslöshetsförmånen kan i fortsättningen användas för att avlägga examina eller delexamina. Det är viktigt att de arbetslösa efter ett halvt års försök tryggas möjlighet att fortsätta studier i form av t.ex. frivilliga studier eller med studiestöd så att genomförandet av studiehelheten inte äventyras. 
Aktiveringsmodell för sysselsättning
Syftet med aktiveringsmodellen är att öka sysselsättningen och förkorta arbetslöshetsperioderna genom att motivera arbetslösa arbetssökande till aktivt arbetssökande under hela den tid arbetslösheten varar. Systemets sporrande effekt baserar sig på självriskdagar så att tre månaders granskningsperiod innefattar en månatlig självriskdag som kan undvikas genom att vara tillräckligt aktiv. Syftet är att de arbetslösa mer än förr ska söka sig också till kortvarigt arbete och deltidsarbete. Avsikten är att förebygga arbetslösheten och att den blir utdragen. Reformen beräknas minska behovet av anslag för utkomstskyddet för arbetslösa med 9,5 miljoner euro år 2018. 
Aktiveringsmodellen förväntas främja sysselsättningen särskilt i början av arbetslösheten. Sysselsättningen uppskattas att öka med 5 000—10 000 personer per år. Enligt erhållen utredning kommer reformen sannolikt inte att ha den önskade effekten på bekämpningen eller minskningen av långtidsarbetslösheten. 
Det är enligt utskottet problematiskt att den arbetslösa anses vara aktiv endast i vissa noggrant bestämda fall. Modellen tar inte i tillräcklig grad beaktande att uppfyllandet av aktiveringsskyldigheten inte alltid beror på den arbetslösas egna åtgärder utan på antalet och kvaliteten av lediga arbetsplatser och utbudet av de offentliga arbetskraftstjänsterna. De regionala skillnaderna är stora. Att uppfylla aktiveringsvillkoret är svårare i sådana regioner där det finns små möjligheter för tillfällig sysselsättning och för fler aktiveringsåtgärder. 
Det är svårt för personer som länge varit arbetslösa att hitta kortvariga anställningar eller söka sig till aktiveringsåtgärder. Det kan leda till sämre försörjning särskilt för svårsysselsatta människor. Utskottet ser det som viktigt att följa upp hur sänkningarna i utkomstskyddet för arbetslösa faller ut vid övergången till aktiveringsmodellen. 
Lönesubvention
Föreningar och stiftelser sysselsätter sådana långtidsarbetslösa som behöver särskilt stöd och personlig handledning för att få arbete och vars möjligheter att få arbete på den öppna arbetsmarknaden är dåliga. Den tredje sektorn betonar i sin sysselsättande verksamhet den sociala aspekten och den offentligt subventionerade sysselsättningsverksamheten gör det möjligt för sektorn att pruta på produktivitets- och resultatförväntningarna. 
Föreningar, stiftelser eller registrerade religionssamfund, som inte bedriver näringsverksamhet, får 100 procent upp till en arbetstid på 65 procent i lönesubvention för anställning för 12 månader av en person som varit arbetslös i minst två år. Maximibeloppet är 1800 euro i månaden. Sedan 2017 har subvention kunnat anvisas endast till 3 000 personer som ska sysselsättas. Lönesubventionen till ett företag kan vara högst 30 procent, 40 procent eller 50 procent av lönekostnaderna. Maximibeloppet till företag är 1 400 euro i månaden. 
I budgetpropositionen föreslås ett maximibelopp på högst 3 000 årsverken för lönesubventionen till föreningar och stiftelser. Lönesubventionen riktas till företag eftersom de ger bättre möjligheter att få arbete på den öppna arbetsmarknaden än tredje sektorn. Företagen har använt lönesubvention i större utsträckning än tidigare, men en del av anslagen för lönesubvention till företag har blivit oanvända. Utskottet betonar vikten av organisationernas lönesubventionerade arbete och konstaterar att effekterna av organisationernas verksamhet måste bedömas ur ett bredare perspektiv än bara med avseende på sysselsättningen. Lönesubventionerat arbete ökar möjligheterna att få jobb och förbättrar det sociala välbefinnandet för de personer som inte får jobb på den öppna arbetsmarknaden. 
Enligt arbets- och näringsministeriets sysselsättningsöversikt från augusti 2017 har antalet långtidsarbetslösa arbetssökande minskat. Utskottet påpekar att minskningen på önskat sätt inte kan förklaras med enbart lägre arbetslöshet utan att en del av de arbetslösa har försvunnit från arbetsmarknaden. Långtidsarbetslöshetens hårda kärna existerar fortfarande och man kan inte skönja någon betydande minskning i den. När den ekonomiska tillväxten fortsätter att öka och sysselsättningsläget förbättras hotar långtidsarbetslösheten att bli en flaskhals för den ekonomiska tillväxten. 
Enligt Statistikcentralens arbetskraftsundersökning (15—64 år) fanns det i september i år 214 000 arbetslösa, vilket är 10 000 fler än vid samma tid i fjol. Det fanns 13 000 fler sysselsatta än i september i fjol. 
Det är nödvändigt att de svårsysselsatta kan också i fortsättningen få lönesubventionerade anställningar i arbetsavtalsförhållande där de kan förbättra sin livshantering och sina färdigheter att få jobb, menar utskottet. Utskottet föreslår att man behåller en tillräcklig nivå på föreningarnas och stiftelsernas andel av anslagen för sysselsättningsstöd. 
Sedan 2011 har de arbetslösa rätt till lagstadgade hälsokontroller, påpekar utskottet. Enligt utredning till utskottet har de arbetslösa haft problem med tillgången på hälsovårdstjänster. Utskottet vill betona vikten av hälsovårdstjänster till arbetslösa. 
Resurser till arbets- och näringsbyråerna
Arbets- och näringsbyråernas anslag skärs från den nivå de har varit i år. Besparingarna möjliggörs genom att öka digitaliseringen av verksamheten. Personalresurserna minskas med 78 årsverken. Trots minskningen av anslagen och nedbantningen av personalen kommer resultatmålen för arbets- och näringsbyråerna för 2018 delvis bli strängare och till största delen bibehållas på nuvarande nivå. 
Det är uppenbart att när många organisationsreformer och lagändringar genomförs samtidigt som personalen minskas, blir det svårare att genomföra arbetskraftsförvaltningens normala uppgifter, menar utskottet. Utskottet uttrycker sin oro för att de njugga omkostnadsanslagen leder till minskad aktivitet i skötseln av sysselsättningen och allt mer utdragen arbetslöshet för personer med svår arbetsmarknadsställning. Utskottet poängterar att det ska reserveras tillräckliga personalresurser för arbets- och näringsbyråerna för att anslagen för sysselsättningstjänsterna kan användas och riktas på ett ändamålsenligt sätt. 
Bland de arbetslösa finns många som antingen inte har en dator eller inte kan använda den. Det finns inte alltid datakommunikationsförbindelser där man bor eller de är dåliga och det finns områden med långa avstånd t.ex. till närmaste biblioteket, där man kan använda dator. Utskottet framhåller att det ska fortfarande finnas personlig service där den arbetslösa och medarbetaren träffar och att tillräckliga och kompetenta personalresurser ska reserveras för detta. 
Utskottet uttrycker sin oro över arbetshälsan hos arbetskraftsförvaltningens personal och kräver att personalen ska få tillräckligt med stöd i samband med de förestående omställningarna. 
Kommunförsöket för ökad sysselsättning och fortsatt god praxis med sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen
Kommunförsök med regionalt tillhandahållande av arbetskrafts- och företagstjänster samt med arbetslivsprövning startade i höst och avsikten är att de ska pågå till slutet av 2018. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslog i sitt betänkande (AjUB 6/2017 rd) att försökstiden förlängs till slutet av 2020. Utskottet upprepar sin tidigare ståndpunkt och föreslår att tillräckliga anslag reserveras för att förlänga försöket. 
I den sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen samverkar kommunen, arbets- och näringsbyrån och FPA. Kommunerna har hittills satt mera personalresurser på den sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen än arbets- och näringsbyråerna, och verksamheten har gett goda resultat. Utskottet ser med oro på hur de minskade anslagen för arbets- och näringsförvaltningen påverkar arbets- och näringsbyråernas satsningar på den sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Utskottet poängterar att de metoder som visat sig fungera väl i den sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen ska tryggas i fortsättningen i landskapsreformen. 
I försöket med regionalt tillhandahållande av arbetskrafts- och företagstjänster ska man försäkra sig om att genomförandet av målen med försöket sker samordnat i kommunerna. Utskottet föreslår att som stöd för genomförandet av de regionala försöken med tillhandahållande av arbetskrafts- och företagstjänster och utnyttjandet av resultaten från försöken tillsätts ett särskilt projekt i samarbete mellan arbets- och näringsministeriet och Kommunförbundet och att tillräckliga anslag reserveras för detta. 
Sysselsättningspaketet för unga
Åtgärder som föreslås i budgetpropositionen för att förstärka sysselsättning och förebygga marginalisering bland unga är bra och behövliga, menar utskottet. Till sysselsättningspaketet för unga anvisas 31,4 miljoner euro som engångsanslag av arbets- och näringsministeriets anslag. Yrkesutbildning för unga som är arbetslösa eller riskerar att bli arbetslösa ökas med ett tusen nya studerandeår, Navigator-verksamheten permanentas och psykosocialt stöd möjliggörs. Yrkesinriktad rehabilitering för unga stöds med 4 miljoner euro och för lönesubvention anvisas 15 miljoner euro. 
Yrkesutbildning för unga som är arbetslösa eller riskerar att bli arbetslösa ökas med ett tusen nya studerandeår. Utskottet menar att det är viktigt och nödvändigt att öka utbildningsmöjligheter för unga. 
För upphandling av resultatbaserade tjänster avsedda för arbetssökande under 30 år reserveras 15 miljoner euro. I resultatbaserade tjänster får tjänsteleverantören betalt för resultat, dvs. för att unga går vidare till utbildning eller arbete. Utskottet ser positivt på projektet men påpekar att det inte finns någon omfattande erfarenhet av resultatbaserade sysselsättningstjänster. Risken finns att tyngdpunkten i de resultatbaserade tjänsterna kommer att ligga på unga som går framåt och avancerar snabbt. Utskottet betonar att man i sådana tjänster ska se till att de mest utsatta unga och unga som behöver särskilt stöd får det stöd de behöver. 
Yrkesutbildning
Utskottet understryker att de långtidsarbetslösas möjligheter att komma in på utbildning bör garanteras i reformen. Utskottet påpekar vikten av arbets- och näringsförvaltningens betydelse i vägledningen av arbetslösa till yrkesutbildningen. 
Konsekvensanalys ur jämställdhetsperspektiv
Integreringen av jämställdhetssynpunkten i budgetpropositionen och ministeriernas nyckelprocesser baserar sig på skyldigheterna i jämställdhetslagen. Lagen förutsätter att myndigheterna planmässigt främjar jämställdheten mellan könen. 
I en rad utlåtanden om planer för de offentliga finanserna och om statsbudgeten har arbetslivs- och jämställdhetsutskottet pekat på brister i konsekvensanalyserna ur jämställdhetsperspektiv (se till exempel AjUU 3/2016 rd, AjUU 2/2015 rd, AjUU 3/2014 rd och AjUU 9/2014 rd) och förutsatt att könsspecifika konsekvenser och jämställdhetskonsekvenser utreds och beaktas. 
I ett projekt som startades i början av september 2017 och som pågår ett år bedöms de könsspecifika konsekvenserna av anslags- och skatteförändringarna i budgeten för 2017, utvecklas metoderna i bedömningen av de könsspecifika konsekvenserna och modellen för könsmedveten budgetering. Resultat från projektet fås under år 2018. Det är viktigt att finansministeriet på basis av uppgifterna av utredningen ger ministerierna en preciserad anvisning för en könsmedveten beredning av budgeten. 
Resurser för jämställdhetsarbetet
Jämställdhetslagen har under 2000-talet genomgått flera betydande revideringar som också ökar övervakningen utan att personalresurserna vid jämställdhetsombudsmannens byrå stärkts. Byrån har sammanlagt tio anställda som redan år 2005. Utskottet ser det som viktigt att tillräckliga resurser reserveras för jämställdhetsombudsmannen. 
Kvinnoorganisationernas Centralförbund och Naisjärjestöt yhteistyössä - Kvinnoorganisationer i Samarbete NYTKIS är takorganisationer för kvinnoorganisationer som främjar jämställdheten mellan könen, kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter för flickor och kvinnor. Monika-Naiset liitto ry är en mångkulturell takorganisation som utvecklar och tillhandahåller specialtjänster till invandrarkvinnor och invandrarbarn som utsatts för våld. 
Kvinnoorganisationernas verksamhet finansieras med budgetmedel. Statsunderstödet till kvinnoorganisationerna är lågt jämfört med andra nationella takorganisationer för medborgarverksamhet och under de senaste åren har det sjunkit betydligt. I år får Kvinnoorganisationernas Centralförbund 126 000 euro, Kvinnoorganisationer i Samarbete 99 000 euro och Monika Naiset 43 000 euro i statsunderstöd. Utskottet bekymrar sig för om anslagen för jämställdhetsarbete är tillräckliga. 
FÖRSLAG TILL BESLUT
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anför
att finansutskottet beaktar det som sägs ovan
Helsingfors 25.10.2017 
I den avgörande behandlingen deltog
ordförande
Tarja
Filatov
sd
vice ordförande
Heli
Järvinen
gröna
medlem
Reijo
Hongisto
blåa
medlem
Niilo
Keränen
cent
medlem
Anna
Kontula
vänst
medlem
Jaana
Laitinen-Pesola
saml
medlem
Rami
Lehto
saf
medlem
Merja
Mäkisalo-Ropponen
sd
medlem
Ilmari
Nurminen
sd
medlem
Eero
Suutari
saml
medlem
Martti
Talja
cent
medlem
Matti
Torvinen
blåa
medlem
Juhana
Vartiainen
saml
ersättare
Petri
Honkonen
cent
ersättare
Antti
Kurvinen
cent
ersättare Antero
Laukkanen
kd.
Sekreterare var
utskottsråd
Marjaana
Kinnunen.
AVVIKANDE MENING 1
Motivering
Det behövs aktiva åtgärder för att stärka sysselsättningen och stödja tillväxten.
Konjunkturläget har äntligen förbättrats, och den uppgång som började 2015 ser ut att accelerera under innevarande år med draghjälp av exporten. Dessutom sker tillväxten nu på allt bredare basis. 
Tillväxten i världshandeln, de livligare investeringarna i euroområdet, den lätta penningpolitiken och de arbetsmarknadsuppgörelser som gjorts syns nu tydligt också i Finlands export- och tillväxttal. Exporten gynnas särskilt av att tillväxtstrukturen i euroområdet har förändrats och blivit mer fördelaktig för Finlands export: den ökade efterfrågan i euroområdet har också satt fart på investeringarna vilket syns i en ökad efterfrågan på den finländska exportindustrins produkter. En bidragande faktor har varit att den strama finanspolitiken gradvis lättats upp i euroområdet. 
I och med den accelererande ekonomiska tillväxten är sysselsättningsläget i färd med att långsamt förbättras. Trots det har regeringen inte nått sitt sysselsättningsmål, utan sysselsättningen kommer enligt prognoserna att stanna vid drygt 70 procent i slutet av regeringsperioden. 
Sysselsättningspolitiken kan inte stanna och vänta på att läget korrigeras av sig självt. Arbetslösheten och särskilt långtidsarbetslösheten ligger ännu på en alltför hög nivå. Att sysselsättningspolitiken försummats har lätt till förlängda arbetslöshetsperioder för många, vilket har fördjupat den strukturella arbetslösheten och minskat möjligheterna att hitta arbete ens när konjunkturen stiger. 
Enligt Statistikcentralens arbetskraftsundersökning var antalet arbetslösa 214 000 i september 2017. Det är 10 000 fler än för ett år sedan. Antalet sysselsatta var 2 000 fler än för ett år sedan. Den dolda arbetslösheten uppgår nu till 155 000 personer, vilket är 3 000 fler än ett år tidigare. Enligt arbets- och näringsministeriets sysselsättningsöversikt sjönk den oavbrutna långtidsarbetslösheten med 27 000 personer jämfört med läget i fjol men det betyder inte att dessa personer skulle ha fått arbete. I och med ändrad myndighetspraxis slopas det i arbets- och näringsministeriets register människor som i själva verket inte har varit arbetslösa arbetssökande tidigare heller, och den hårdare karenspolitiken leder till att människor faller utanför arbetsmarknaden. En del människor har fått pensionsstöd av engångsnatur, vilket i och för sig är positivt. En del människor har slutat söka jobb och en del människor med utländsk bakgrund kan ha flyttat från Finland utan att meddela befolkningsregistret. En del kan ha förlorat status som arbetslös arbetssökande på grund av arbets- och näringsbyråernas tröga webbtjänster. En liten del kan vara tidigare mottagare av arbetsmarknadsstöd som överförts till Folkpensionsanstaltens försök med basinkomst. 
Vi undertecknade omfattar oron i utskottets utlåtande om bl.a. den strukturella arbetslösheten och vikten av att få den ner. Vi anser dock att de åtgärder som regeringen nu föreslår eller tidigare har föreslagit inte räcker till för att regeringens mål om en sysselsättningsgrad på 72 procent enligt regeringsprogrammet ska kunna uppnås. En del lösningar gör att man hamnar ur askan i elden. 
Förutsättningar för tillväxt på lång sikt
Trots att konjunkturläget har förbättrats, förblir tillväxtutsikterna på längre sikt blygsamma. Efter 2017 års uppsving förväntas tillväxten ännu nästa år vara måttlig men avta därefter. På medellång sikt kommer tillväxten att stanna vid omkring 1—1,5 procent, vilket är långtifrån tillväxttalen före finanskrisen. Utsikterna för de offentliga finanserna är fortfarande utmanande. Enbart ekonomisk tillväxt kommer inte att rätta till läget för de offentliga finanserna. I detta läge bör den ekonomiska politiken fokusera på två frågor: att stärka sysselsättningen och att stärka förutsättningarna för tillväxt på lång sikt. Det mest effektiva sättet att förbättra den offentliga ekonomin är att höja sysselsättningstalet. En höjning på en procentenhet i sysselsättningstalet förbättrar balansen för den offentliga ekonomin med cirka 800 miljoner euro. Att stärka tillväxtförutsättningarna kräver i sin tur särskilt satsningar på utbildning, kompetens och forskning, en fungerande infrastruktur och bostadsbyggande och en aktiv näringspolitik. 
En betydande förbättring av sysselsättningen kräver omstruktureringar som stöder sysselsättning och en effektivare aktiv arbetskraftspolitik. Alla strukturella reformer måste genomföras rättvist så att de stärker människornas delaktighet i samhället, minskar otrygghet och osäkerhet och ger tilltro till framtiden. Man ska se till att alla hålls med. 
Det är nödvändigt med en ökad produktivitet för tillväxt på lång sikt, och kärnan för den är en hög kompetens. De korrigeringar som regeringen nu föreslår i fråga om utbildning och forskning kommer väl till pass, men de är tillfälliga och har helt andra dimensioner än de permanenta nedskärningar som drabbat samma objekt. Regeringens extra satsningar vänder inte på den övergripande nedgående trenden för forsknings- och utvecklingsutgifterna. Att vända på denna utveckling skulle vara av primär vikt för att stärka förutsättningarna för framtida tillväxt. Viktigast på lång sikt är inte tidsbundna och öronmärkta satsningar utan en stabil, tillräcklig och förutsägbar basfinansiering. 
Det är nödvändigt att satsa på kunskap
Regeringens omfattande nedskärningar inom utbildningen från småbarnspedagogiken till den högsta utbildningen utgör ett hot mot Finlands framgång som ett kompetensstarkt land. 
I yrkesutbildningsreformen finns många positiva drag, bl.a. arbetslivsorienteringen, men finansieringsmodellen riskerar att leda till att de mest utsatta ungdomarna inte alls får en utbildningsplats. Studier kommer dessutom bedrivas mycket självständigt, vilket gör att de mest utsatta studerandena, som behöver mer handledning och stöd av yrkeskompetenta lärare, löper risk att avbryta sina studier. 
Under regeringen Sipiläs period har långtidsarbetslösheten bland unga under 30 år ökat med 3 000 personer. Samhället har all anledning att känna särskild oro för förutsättningarna för sysselsättningen av de unga. Trots det har regeringen inför 2018 beslutat lägga ner kompetens-programmet för unga vuxna, även om programmet har gett goda resultat. Det är viktigt att de unga har studievägar och möjligheter att hitta en plats i arbetslivet. Vi förutsätter att kompetensprogrammet för unga vuxna fortsätter och att en tillräcklig finansiering anvisas för ändamålet. 
Regeringen planerar att göra det lättare att studera på egen hand med hjälp av utkomstskydd för arbetslösa. Det är positivt. I den kommande reformen måste man se till att människor har verkliga möjligheter att slutföra sina examina. Utbildning på eget initiativ riktar sig till de mest aktiva arbetslösa och till dem som har studieplats. 
Ofta har de arbetslösa svårt att få en studieplats och då har arbetskraftspolitisk utbildning varit en bra lösning. Den har också gett en möjlighet att förbättra sitt kunnande och skapa sig en plats i arbetslivet till dem som inte har fått en studieplats via andra system. Den arbetskraftspolitiska utbildningen har en viktig roll i att svara mot kompetensbehoven och matchningsproblemen på arbetsmarknaden och den gör det möjligt att snabbt reagera på regionala strukturförändringar. Regeringen har minskat på den arbetskraftspolitiska utbildningens volym. Utvecklingen måste gå i motsatt riktning. Vi måste utöka den yrkesinriktade arbetskraftspolitiska utbildningen. 
Överlag måste de arbetslösas flexibla tillträde till utbildning och de nödvändiga stödåtgärderna tryggas. Det ska reserveras tillräckliga resurser för särskilda behov som kommer upp under årets lopp i samband med både positiva och negativa strukturförändringar. 
Förkasta aktiveringsmodellen för utkomstskyddet för arbetslösa
Regeringen tror att den så kallade aktiveringsmodellen för utkomstskyddet för arbetslösa ökar sysselsättningen med närmare 10 000 människor. Samtidigt bedömer regeringen att utgifterna för utkomststöd ökar med 10 miljoner euro och utgifterna för bostadsbidrag med 4 miljoner euro. 
Modellen baserar sig på självriskdagar: antalet självriskdagar i början av arbetslösheten minskas igen från nuvarande sju dagar till fem dagar. De arbetslösas aktivitet granskas i granskningsperioder på tre månader (65 förmånsdagar). Om personen har varit aktiv under de senaste 3 månaderna förblir utkomstskyddet för arbetslösa oförändrat. Om personen inte uppfyller aktivitetskravet får han en självriskdag i månaden under de följande 3 månaderna. Självrisken innebär att förmånen minskas med 4,65 procent per utbetalningsdag. 
Aktivitetskravet uppfylls om personen under de senaste 3 månaderna (65 förmånsdagar) har varit i lönearbete så att antalet timmar under en kalendervecka räcker till för att uppfylla arbetsvillkoret. På motsvarande sätt skulle den förvärvsinkomst från företagsverksamhet under de 3 senaste månaderna som tjänats under en vecka utgöra en relativ andel av det eurobelopp som krävs för arbetsvillkoret för företagare. Aktivitetskravet uppfylls också om mottagaren av arbetslöshetsförmån under de 3 senaste månaderna deltar under minst 5 dagar i sysselsättningsfrämjande service eller visar sin aktivitet genom verksamhet som rekryteringsförsök eller rekryteringsutbildning. 
Vi undertecknade understöder en aktiv arbetskraftspolitik som utgår ifrån de arbetslösas behov och att det ska löna sig att ta emot också kortvariga anställningar, men vi kan inte understöda regeringens aktiveringsmodell. Modellen bidrar inte till sysselsättning utan straffar tvärtom de som har det svårt att få jobb. Det är svårt att förstå tanken om att skära ner arbetslöshetsskyddet om den som är arbetslös inte lyckas hitta ett jobb. Produktivitetsförväntningarna är höga på arbetsplatserna och därför ställer man sig avvisande till nedsatt arbetsförmåga. Över en halv miljon människor bedömer att deras skador eller långtidssjukdomar försvagar deras möjligheter att få jobb. Arbetsproduktiviteten beror inte alltid på människans arbetsförmåga utan på att saker och ting görs på ett smartare sätt. En stor del av nedsatt arbetsförmåga kan kompenseras med tjänster, hjälpmedel, lämpliga arrangemang, bearbetning av uppgiftsbeskrivningen eller med rehabilitering. 
Den förlorade arbetsinsatsen på grund av arbetsoförmåga uppskattades enbart i arbetspensionssystemet uppgå till åtta miljarder euro 2012. Det lönar sig att stödja arbetsförmågan och fortsatt deltagande i arbetslivet. Det handlar inte enbart om statsfinansiell vinst utan bibehållen kompetens och livsinnehåll och utkomst. 
En arbetsoförmögen person görs inte arbetsför genom regeringens aktiveringsmodell. Arbetslösa vars hälsotillstånd är långvarigt försvagat behöver rehabilitering och stöd för att förbättra hälsan och funktionsförmågan, och flexibilitet hos arbetsplatsen. På så sätt fås de bäst tillbaka till arbetslivet. Vi anser att servicesystemet bör förenklas så att det effektivt ska kunna fungera som stöd för personer med nedsatt arbetsförmåga; arbetskraftstjänster, rehabilitering, den sociala tryggheten samt hälso- och sjukvården. Om rätt stöd inte går att hittas i tid, kan det vara mycket skadligt för en människas liv. 
Om en människa på grund av sitt hälsotillstånd inte kan arbeta eller delta i aktiveringsåtgärder är nedskärningen orimlig. Långvarig sjukdom medför kostnader för läkemedel och besök på hälsocentraler och sjukhus. 
När det gäller att ta emot kortvariga anställningar är det avgörande att arbetsinkomsten inte fördröjer eller äventyrar arbetslöshetsförmånen. Även om man numera fritt ska få tjäna 300 euro inom utkomstskyddet för arbetslösa, haltar verkställandet av reformen. Alltför ofta avbryts utbetalningen och den som är arbetslös hamnar i byråkratifällan. 
I regeringens modell hjälper minskningen av självriskdagar i början av arbetslösheten dem som är kortvarigt arbetslösa. Men för svårsysselsatta personer, personer med partiell arbetsförmåga och långtidssjuka blir reformen bara ett nytt sätt att skära ner i utkomstskyddet för arbetslösa. Även yrkesbranschen och hemorten har en stor inverkan på utbudet av korttidsjobb och aktiveringsåtgärder. 
Vi anser att modellen helt enkelt är oskälig och orättvis. Den kränker medborgarnas likställdhet och måste slopas. Vidare betonar vi att utkomststödet saknar incitament att ta emot tillfälligt arbete, vilket innebär att modellen även med avseende på att locka till arbete leder ur askan i elden. 
Arbets- och näringsbyråer, kommuner och lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen
I propositionen föreslås att arbets- och näringsbyråernas omkostnader skärs ner med 6 procent, 10 555 miljoner euro från 2017 års nivå. Minskningen kommer att avspegla sig negativt i byråernas verksamhet och service till de arbetslösa. I och med nedskärningen kan inte ens de tjänster som blir lediga på grund av pensioneringar tillsättas utan nedskärningen leder till betydande minskningar av årsverken. 
Ett ökat utbud av e-tjänster kan inte ersätta servicen till de arbetslösa som är mest utsatta. Vi påminner om att ungefär 20 procent av de långtidsarbetslösa enligt flera uppskattningar inte använder e-tjänster på grund av bristande kompetens eller för att de saknar tillgång till dator och fungerande nät. 
Många arbetslösa har upplevt att intervjuer som görs med tre månaders mellanrum har gjort det lättare att komma ut på arbetsmarknaden. Nu har ungefär hälften av de arbetslösa intervjuats trots att intervjuerna är lagbestämda. Minskningen av personalresurser äventyrar intervjuerna för att inte tala om service utgående från behoven. 
Vi framhåller vikten av tillräckliga personalresurser för arbetskraftsförvaltningen och personalens arbetshälsa. Förvaltningspersonalen lider av oskäligt tryck dels på grund av resursbristen och dels på grund av ständiga ändringar i förvaltningsstrukturen och arbetskraftspolitiska lagändringar fram och tillbaka. 
Regeringen håller på att i sin landskapsreform skapa en beställar-utförarmodell på marknadsvillkor och privatisera största delen av den offentliga arbetskraftsservicen. Vi anser att bl.a. den multidisciplinära servicen äventyras i en marknadsbaserad servicemodell och att detta obestridligen leder till sämre service för de arbetslösa som är mest utsatta. Regeringen tänker häva lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen men etablera samtidigt som god praxis Navigator-verksamheten för unga som är en servicehelhet som uttryckligen följer andan i den nämnda lagen. Vi vill bibehålla kommunernas tydliga roll särskilt i fråga om tjänster till långtidsarbetslösa och godkänner inte upphävande av lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. 
Utöver det ovan sagda föreslår vi att tiden för kommunförsöket förlängs eftersom om landskapsreformen eventuellt genomförs är det inte förnuftigt att överföra de arbetslösa i försökskommunerna på statens ansvar och snart igen till landskapen. 
Lönesubvention enda möjligheten för många svårsysselsatta till avlönat arbete
Regeringen föreslår att anslaget på moment 51 som arbets- och näringsbyråerna får använda för lönesubvention skärs ner med 96,703 miljoner euro. Av denna summa kompenseras en del med överföringar till undervisnings- och kulturministeriets och social- och hälsovårdsministeriets utgiftskategorier. Beslutet minskar finansieringen för aktiv sysselsättning betydligt. Särskilt har volymen av arbetskraftspolitisk utbildning minskat under de senaste åren, trots att det redan finns brist på kompetent arbetskraft i vissa branscher. 
Syftet med arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte är att förbättra de långtidsarbetslösas livskompetens och möjligheter att hitta arbete. Uppskattningsvis 41 700 personer deltog i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. År 2013 var den motsvarande siffran uppskattningsvis 24- 200 personer, dvs. ökningen har varit ca 73 procent. Deltagandet i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ökade mest bland personer över 25 år. Arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte har tagit skada eftersom människor som inte har behov av rehabilitering styrs dit med våld. Det beror på felaktig servicestyrning men också på att anslagen för lönesubvention är knappa. 
Kvoten på 3 000 personer med 100 procents lönesubvention i tredje sektorn har lett till att organisationer inte längre sysselsätter lika många av de mest utsatta arbetslösa som tidigare. Det är positivt att lönesubventionerat arbete styrs i större utsträckning till företag, eftersom de har de bästa resultaten i fråga om sysselsättning i fortsättningen. Men det att man samtidigt avvecklar sysselsättningen i organisationerna leder till mindre möjligheter till lönearbete för dem som är mest utsatta och till nedläggning av organisationernas betydande arbete för samhällelig välfärd. 
Därför föreslår vi att taket för organisationernas hundraprocentiga lönesubvention slopas och resurserna för arbetskraftspolitik ökas. 
Resurserna för jämställdhetsarbete ska tryggas
Jämställdhetslagen har under 2000-talet genomgått flera betydande revideringar som också ökar övervakningen utan att personalresurserna vid jämställdhetsombudsmannens byrå stärkts. Byrån har sammanlagt tio anställda som redan år 2005. Vi anser att det är viktigt att trygga tillräckliga resurser för jämställdhetsombudsmannen. 
Kvinnoorganisationernas Centralförbund och Naisjärjestöt yhteistyössä - Kvinnoorganisationer i Samarbete NYTKIS är takorganisationer för kvinnoorganisationer som främjar jämställdheten mellan könen, kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter för flickor och kvinnor. Monika-Naiset liitto ry är en mångkulturell takorganisation som utvecklar och ger specialtjänster till invandrarkvinnor och invandrarbarn som utsatts för våld. Kvinnoorganisationernas verksamhet finansieras med budgetmedel. Statsunderstödet till kvinnoorganisationerna är jämfört med andra nationella takorganisationer för medborgarverksamhet lågt och under de senaste åren har det sjunkit betydligt och är för tillfället 43 000—126 000 euro. Vi förutsätter att resurserna för jämställdhetsaktörer tryggas både i fråga om mansorganisationer och kvinnoorganisationer. 
Avvikande mening
Vi föreslår
att finansutskottet beaktar det som sägs ovan. 
Helsingfors 25.10.2017
Merja
Mäkisalo-Ropponen
sd
Tarja
Filatov
sd
Ilmari
Nurminen
sd
Anna
Kontula
vänst
AVVIKANDE MENING 2
Motivering
Läroavtalsutbildningen måste införas på riktigt
Regeringen har talat mycket om läroavtal och förbättring av läroavtalsutbildningen. Åtgärderna har dock varit ganska anspråkslösa. Jag anser att läroavtalsutbildningen måste utnyttjas i större omfattning. Den är inom många yrken ett utmärkt sätt att bygga upp kompetens. Läroavtalsutbildningen är också en bättre väg till jobb för dem som inte är optimalt lämpade för en teoridominerad utbildning. Läroavtalsutbildningen kunde också lämpa sig för ungdomar som avbryter sin skolgång. Vi har för tillfället ett stort antal ungdomar under 30 år som avbrutit skolgången och som helt saknar yrke eller yrkesutbildning. 
Återupprätta företagandets status!
På samma sätt som regeringen bekymrar jag mig för sysselsättningen, företagsamheten och den ekonomiska tillväxten i Finland. Till skillnad från regeringens åtgärder vill jag tillförsäkra invånarna i vårt land en skälig försörjning, ett anständigt boende och goda levnadsförhållanden i alla livssituationer. Den sittande regeringen har nästan helt och håller glömt fattiga och förvärvsarbetande barnfamiljer samt företagare med barnfamiljer. Därför vill jag, som medlem i Sannfinländarnas riksdagsgrupp, stärka incitamenten för företagande genom att höja den nedre gränsen för momspliktig verksamhet från 8 500 till 20 000 euro. Det är ett sätt att sporra till företagsamhet, samtidigt som det motverkar svart ekonomi. Jag skulle alltså satsa mer än regeringen på bekämpningen av svart ekonomi. Dessutom skulle jag vilja införa den s.k. estländska företagsskattemodellen, som regeringen visserligen ordat om men inte gjort något konkret i saken . Den estländska företagsskattemodellen skulle uttryckligen göra det möjligt för företagare att utnyttja företagsvinsterna för att sysselsätta och utveckla affärsverksamheten, vilket i sin tur skulle skapa nya arbetstillfällen. 
Såväl unga som erfarna arbetstagare måste ges tillgång till arbetsmarknaden.
I motsats till regeringen skulle jag som medlem i Sannfinländarnas utskottsgrupp satsa mer på sysselsättningen och på att höja sysselsättningsgraden. Det här är ytterst viktigt eftersom genom ökad sysselsättning och tillväxt återhämtar sig och växer samhället. Så här ökar också välfärden. Jag är också orolig för unga arbetslösa. Jag skulle vilja ta till kraftåtgärder för att sysselsätta ungdomar och personer över 55 år. Finland har i dag alldeles för många villiga och kompetenta människor i arbetsför ålder som saknar arbete. När de politiska besluten fattas måste man i högre grad ta hänsyn till de som är över 55 år och tvingas byta bransch. Som medlem i Sannfinländarnas utskottsgrupp anser jag att det s.k. tysta kunnandet måste sättas bättre i omlopp och att möjligheterna till inlärning i arbete ska ökas. Därför föreslår än jag en gång större resurser för mästar-gesäll-modellen. Regional rörlighet behövs också allt mer i dagens läge. Bostadspolitiska lösningar ska bidra till arbetskraftens regionala rörlighet. På detta sätt kan man bättre råda bot på matchningsproblemen på arbetsmarknaden. 
Ett ändamålsenligt element i arbetet för att få ner ungdomsarbetslösheten och höja utbildningsnivån bland unga är den tidigare nämnda läroavtalsutbildningen. Yrkeshögskolereformen som regeringen talat så kraftfullt för har ännu visat sig så gott som helt verkningslös. 
Avslutningsvis vill jag framhålla att en noggrann bedömning av vad fattade beslut och vidtagna åtgärder lett till måste utgöra ett väsentligt element i sysselsättningspolitiken. Det är för tillfället bristfälligt överlag. Också de partiellt arbetsföra måste beaktas bättre än i dag. De måste erbjudas sådant arbete som de kan utföra. Detta kan bidra till att minska den dolda arbetslösheten. Jag finner dock i viss mån den nyligen föreslagna s.k. Aktiveringsmodellen, eftersom den skär oskäligt i grundtryggheten för arbetslösa. Å andra sidan ser jag som ett särskilt problem att arbetssökande i den här samhälleliga situationen trots aktivt jobbsökande inte får jobb på arbetsmarknaden. Därför anser att den s.k. aktiveringsmodellen straffar för mycket dem som bor i ett gles befolkat landskap eller annanstans på landsbygden. 
Avvikande mening
Jag föreslår
att finansutskottet beaktar det som sägs ovan. 
Helsingfors 25.10.2017
Rami
Lehto
saf.
AVVIKANDE MENING 3
Motivering
Offentlig arbetskrafts- och företagsservice
Trots att sysselsättningen har i och med den ekonomiska tillväxten ökat och arbetslösheten minskat uppgår den säsongsrensade arbetslösheten enligt arbets- och näringsministeriets statistik fortfarande till 7,5 procent. I slutet av juli fanns det fortfarande 329 000 arbetslösa arbetssökande. Av dessa var 106 000 långtidsarbetslösa, 46 000 arbetslösa arbetssökande under 25 år och 15 700 över 50 år. Bland dem som stod utanför arbetskraften uppgick den dolda arbetslösheten till 132 000 personer. 
Trots att arbetslösheten har något underlättat behöver vi mer satsningar på bl.a. arbetskraftsutbildning, sysselsättningspolitiska understöd, lönesubvention och startpengar. För att vi ska kunna ha en aktiv sysselsättningspolitik som ger resultat behöver vi mer och uppdaterad kompetens. Med arbetskraftpolitik kan matchningsproblemen i omstruktureringar också delvis underlättas . 
Regeringen har gjort många försämringar och nedskärningar i utkomstskyddet för arbetslösa: lönesubventionens maximala längd har förkortats och stödmånaderna minskats. Också arbetskraftspolitisk utbildning har minskats. Det nu föreslagna anslagsökningen räcker inte till att svara på den aktuella utmaningen och lappa de tidigare nedskärningarna. 
Det ökade antalet invandrare ställer också arbetskraftspolitiken inför nya utmaningar. Ofta är det första steget ut i arbetslivet att lära sig språket. Att satsa på integration är rätt mänskligt sett, men också en god investering för samhället. 
Målet bör vara en högklassig och fungerande språkundervisning som erbjuds i ett tidigt skede och ger resultat. En sådan undervisning kräver resurser. Ett alternativ kunde vara att erbjuda invandrarna utbildningschecker som de kan använda för att i ett lämpligt skede skaffa sig språkutbildning. Möjligheterna till språkutbildning får inte begränsas utifrån längden på vistelsen i landet eller ställning på arbetsmarknaden utan också exempelvis föräldrar som sköter sina barn hemma ska ha möjlighet att studera språk. 
Avvikande mening
Jag föreslår
att moment 32.30.51 ökas med 50 000 000 euro och 
att finansutskottet beaktar det som sägs ovan. 
Helsingfors 25.10.2017
Heli
Järvinen
gröna
AVVIKANDE MENING 4
Motivering
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottets utlåtande om budgetpropositionen för 2018 är sammantaget mångsidigt. Utlåtandet lyfter fram sysselsättningsfrämjande anslag och åtgärder men framför också kritiskt många oroväckande punkter med tanke på utskottets förvaltningsområde där det skulle krävas större resurser och ytterligare åtgärder. Därför kan jag omfatta det mesta som sägs i utskottets utlåtande. Jag vill dock mer lyfta fram några frågekomplex och därför lämnar jag en avvikande mening. 
Även om det finns positiva drag i sysselsättningssituationen i Finland, som det framhålls i utlåtandet, är läget ändå fortsatt dåligt. Nyheterna och tilläggsanslagen i regeringens sysselsättningspaket är välkomna. Nya projekt och finansiering av dem ersätter dock inte helt nedskärningarna i sysselsättningsåtgärder utan det behövs fortfarande satsningar för att öka sysselsättningen. Tilläggsanslag behövs i synnerhet för lönesubventioner och för startpengar till nyblivna företagare. I stället för att ha utdragen arbetslöshet, måste vi stödja aktiva åtgärder som förbättrar möjligheterna till egenanställning genom företagande, eller ge människor tillfälle att komma ut i arbetslivet med hjälp av lönesubvention eller återgå i arbete efter långvarig arbetslöshet eller någon annan frånvaroorsak. Kristdemokratiska riksdagsgruppen har därför föreslagit ett tillägg på 30 miljoner euro för offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Med tilläggssatsningar på lönesubventioner och startpengar kan den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen inta en mer aktiv roll 2018. Med satsningar på aktiva insatser minskar behovet av passiva arbetslöshetsersättningar och får i slutändan arbetslösheten att sjunka. 
I utskottets utlåtande konstateras att föreningar och stiftelser sysselsätter de långtidsarbetslösa som för att få jobb behöver särskilt stöd och personlig handledning och som inte har stora möjligheter att få jobb på den öppna arbetsmarknaden. Den tredje sektorn betonar i sin sysselsättande verksamhet den sociala aspekten och den offentligt subventionerade sysselsättningsverksamheten ger denna sektor möjlighet till flexibilitet i produktivitets- och resultatförväntningarna. Dessutom konstateras i utlåtandet att lönesubvention har börjat riktas till företag, eftersom det är lättare att därefter få jobb på den öppna arbetsmarknaden jämfört med tredje sektorn. Jag tycker att det inte är en bra utveckling att lönesubventioner har i större utsträckning riktats till företag på den tredje sektorns kostnad. Vi har fortfarande ett stort antal arbetslösa som vid sidan arbetet behöver också den sociala aspekt som den tredje sektorn kan ge. Därför anser jag att regeringen borde rikta tilläggsanslag till lönesubventioner som står till företagens disposition för att bibehålla nivån på lönesubventioner till den tredje sektorn. Dessa parter, dvs. den tredje sektorn och företagen, ska inte konkurrera med varandra. 
I utskottets utlåtande konstateras att den statistiska minskningen av långtidsarbetslösheten kan delvis förklaras med att långtidsarbetslösa inte har fått jobb utan lämnat helt arbetsmarknaden. Det här är mycket oroande och jag anser att regeringen ska ta an problemet bättre och bör försöka hitta allsidiga lösningar. 
Avvikande mening
Jag föreslår
att finansutskottet beaktar det som sägs ovan. 
Helsingfors 25.10.2017
Antero
Laukkanen
kd.
Senast publicerat 14.8.2019 11:03