Samlingspartiet är oroat över Finlands ekonomiska kristålighet och välfärdstjänsternas framtid. Finansieringsbasen för välfärdstjänsterna utmanas av befolkningens stigande medelålder och den minskande befolkningen i arbetsför ålder. Det anfallskrig som Ryssland inledde orsakade nya betydande utgiftstryck, som regeringen på behörigt sätt besvarade. För att finansiera dessa överraskande extra utgifter var regeringen dock inte beredd att prioritera utgifterna eller genomföra strukturella reformer som förbättrar hållbarheten i de offentliga finanserna. Endast en hållbar och växande ekonomi ger på lång sikt möjlighet att sörja för människornas välfärd, ekonomisk tillväxt och samhällets förmåga att svara på betydande utmaningar som klimatförändringen.
Efter denna plan för de offentliga finanserna är det klart vilket arv den ekonomiska politiken under regeringsperioden kommer att ha under de kommande åren. Regeringen gav i sitt program sex centrala löften till medborgarna. Det centrala löftet i den ekonomiska politiken var att sluta leva på bekostnad av kommande generationer. Våren 2021 uppställdes som mål att stoppa ökningen av skuldkvoten inom den offentliga ekonomin i mitten av 2020-talet. Som metoder för att uppnå målet betraktades sysselsättningsåtgärderna, stärkande av förutsättningarna för ekonomisk tillväxt, förbättrande av produktiviteten inom den offentliga förvaltningen och reform av social- och hälsovården. I planen för de offentliga finanserna för 2023—2026 föreslås dock inga åtgärder för att bryta skuldkvoten.
Skuldsättningen fortsätter på en mycket oroväckande nivå. Finland saknar en trovärdig plan på medellång sikt för att förhindra att de offentliga finanserna vittrar sönder. Enligt planen för de offentliga finanserna beräknas underskotten uppgå till nästan 7 miljarder euro varje år under hela ramperioden. Det finns inga planer på att förbättra underskottet i de offentliga finanserna.
Dessutom är det känt att trycket på skuldkvoten kommer att öka ytterligare under andra hälften av 2020-talet till följd av att de åldersrelaterade utgifterna ökar. Befolkningsutvecklingen i Finland förutspås fortsätta att vara mycket svag också på lång sikt. Utöver de ökade utgifterna försvagar befolkningens stigande medelålder ekonomins tillväxtmöjligheter, således den finansiella grunden för utgifterna.
Ökningen av utgifterna accelererar skuldsättningen
I början av valperioden uppvisade de offentliga finanserna ett stort strukturellt underskott. Ekonomin uppskattades öka i nästan potentiell takt 2019, men ändå fanns det en bestående obalans mellan inkomster och utgifter. Den ekonomiska tillväxten förväntades minska och skuldkvoten steg i accelererande takt. Trots detta ökade regeringen de permanenta utgifterna med 1,4 miljarder euro genast i början av valperioden. Inga motsvarande utgiftsnedskärningar eller inkomstökningar gjordes. Regeringen har påskyndat skuldsättningen under hela valperioden.
Enligt planen för de offentliga finanserna försvagar regeringens beslut om inkomster och utgifter under valperioden de offentliga finanserna med sammanlagt nästan tre miljarder euro ännu 2026. Regeringens beslut har försvagat de offentliga finanserna betydligt mer än de bestående utgiftsökningarna på 1,4 miljarder euro. Enligt planen för de offentliga finanserna fortsätter underskottet i statsfinanserna under hela ramperioden och ännu 2026 väntas ett underskott på närmare sju miljarder euro.
De utgiftsökningar som hänför sig till coronaepidemin eller Rysslands anfallskrig har varit godtagbara och har understötts av Samlingspartiet. Coronapandemin eller det anfallskrig som Ryssland startat förklarar dock inte den kraftiga skuldsättningen. Enligt ETLA:s uppskattning har beslut som ökar den beslutbaserade skuldsättningen under valperioden fattats till ett belopp av närmare 30 miljarder euro. Av dessa är drygt tio miljarder euro andra utgifter än corona- eller säkerhetsrelaterade utgifter.
Trycket på att anpassa de offentliga finanserna ökar
Den ökande skulden ökar riskerna i den offentliga ekonomin och försvagar samhällets kristålighet. Den höga skuldsättningsnivån utsätter den offentliga ekonomin för ränterisker. Den långa period med låga räntor som inleddes efter finanskrisen håller på att ta slut och den snabba ökningen av räntorna har överraskat prognoserna. Enligt planen för de offentliga finanserna är ränteutgifterna nästa år nästan 800 miljoner euro högre än vad som uppskattades bara för ett år sedan. En betydande acceleration av skuldsättningen under valperioden ökar trycket på anpassning.
Regeringens centrala beslut fördjupar skuldproblemet. Inrättandet av en ny förvaltningsnivå kommer enligt olika uppskattningar kumulativt att öka de offentliga utgifterna i förhållande till basscenariot med 3—5 miljarder euro under de kommande åren. Social- och hälsovårdstjänsternas produktivitet kommer inte att förbättras, vårdköerna kommer inte att förkortas och kvaliteten på vården kommer inte att förbättras. Den plötsliga ökningen av behovet av försvarsutgifter ökar de nödvändiga temporära utgifterna i anslutning till materialanskaffningar samt de permanenta utgifterna. Dessutom hotar en höjning av räntenivån att accelerera ränteutgifterna under de kommande åren.
Stärkandet av de offentliga finanserna kommer att vara det viktigaste målet för den ekonomiska politiken under de kommande valperioderna. Resultaten av reformer som påskyndar sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten stärker ofta de offentliga finanserna först efter många år och resultaten är osäkra. En förutsättning för att den ekonomiska politiken ska vara trovärdig är att anpassningen av utgifter är ett centralt medel vid sidan av reformer som påskyndar den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. En hög total skattenivå och en mycket hård beskattning av arbete jämfört med våra viktigaste konkurrentländer hindrar att skattehöjningar används som ett redskap för anpassning. Den ökade osäkerheten i världsekonomin och den ökade inflationen ökar riskerna för att skuldsättningsriskerna ökar i framtiden.
Rambudgeteringen måste stärkas
Budgetramarna fungerar som ett skydd för skattebetalarna mot okontrollerbar ökning av utgifterna. Den ekonomiska politikens trovärdighet baserar sig på att regeringen håller fast vid utgiftsnivån i början av valperioden. Oförutsedda utgifter i anslutning till coronapandemin flyttades förståeligt utanför ramarna. På samma sätt är behovet av att stärka försvaret och säkerheten till följd av Rysslands anfallskrig faktorer som budgettekniken av förståeliga skäl inte kan utgöra ett hinder för. Däremot får budgetramarna inte brytas i fråga om andra utgifter. Regeringen beslutade vid ramförhandlingarna 2020 höja ramarna med 900 miljoner euro för 2021 och 500 miljoner euro för 2022. Såväl Finlands Bank, rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken, statens revisionsverk som ett flertal sakkunniga har kritiserat de bristfälliga motiveringarna till beslutet.
Regeringen fattade vid ramförhandlingarna beslut om undantag från ramarna också för den återstående valperioden. På basis av den har utgifterna för försvaret, säkerheten och den gröna omställningen flyttats utanför ramen. Ramundantaget är alltför vagt avgränsat. Utanför ramarna kan på basis av den flyttas också sådana utgifter som inte kan motiveras med säkerhetssituationen och som normalt finansieras inom ramen. Ett onödigt vagt definierat undantag bidrar till att ytterligare undergräva ramsystemets trovärdighet. Det är uppenbart att regeringen under förevändning av ramundantaget har flyttat även sådana utgifter utanför budgetramarna som inte räcker till för den säkerhetspolitiska situationen.
Upprepade och svaga överträdelser av budgetramarna skapar ett behov av att reformera och stärka reglerna för den ekonomiska politiken. För att den ekonomiska politikens trovärdighet ska kunna återställas krävs det starkare ramar för att stoppa skuldsättningen. Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken har i sina två föregående rapporter föreslagit ett parlamentariskt åtagande att anpassa den offentliga ekonomin så att skuldkvoten inom den offentliga ekonomin kan vända nedåt inom rimlig tid. Samlingspartiet anser att förslaget till ekonomisk politik är värt att understöda. Dessutom bör man i likhet med Sverige sätta upp en måttlig låg målnivå för skuldkvoten inom den offentliga ekonomin. Endast genom att säkerställa en hållbar offentlig ekonomi kan man på ett trovärdigt sätt hålla fast vid det offentliga servicelöftet.
Sysselsättning
Enligt regeringsprogrammet var målet att täcka bestående utgiftsökningar genom att stärka sysselsättningen före utgången av valperioden. De permanenta utgiftsökningarna genomfördes genast i början av valperioden. Sysselsättningsbesluten sköts dock upp upprepade gånger. Till slut beslutade regeringen våren 2020 slopa det mål som skrivits in i regeringsprogrammet. Målet var en sysselsättningsgrad på 75 procent före utgången av decenniet och en förstärkning av de offentliga finanserna med 1—2 miljarder euro före utgången av decenniet. Enligt statens revisionsverks utredning vidtar regeringen inte tillräckliga åtgärder för att uppnå målet.
Enligt Statens revisionsverk håller den offentliga ekonomin på att stärkas på lång sikt till följd av sysselsättningsbesluten med omkring 0—0,5 miljarder euro. Regeringen har i sin kalkyl inte beaktat beslut som minskar sysselsättningen och försvagar den offentliga ekonomin. I förhållande till hållbarhetsunderskottet på cirka 10 miljarder euro kan prestationen anses vara mycket liten. Med beaktande av regeringsprogrammets mål att balansera de offentliga finanserna före utgången av valperioden och å andra sidan de faktiska inkomst- och utgiftsbesluten, vars effekter försvagar de offentliga finanserna med sammanlagt cirka tre miljarder euro ännu 2026, kan regeringens ekonomi- och sysselsättningspolitik med fog anses ha misslyckats.
Vårt sysselsättningsmål bör vara 80 procent före 2025. Ökningen av sysselsättningsgraden har varit lovande under de senaste åren, men vi ligger fortfarande efter de övriga nordiska länderna. Trots den positiva utvecklingen av sysselsättningen uppvisar de offentliga finanserna ett kraftigt underskott. Utvecklingen understryker behovet av att sysselsättningsreformerna i framtiden verkligen stärker de offentliga finanserna. Vid bedömningen av sysselsättningsbeslutens konsekvenser bör man stödja sig på finansministeriets tillförlitliga bedömningar. Urvalet av metoder bör omfatta undanröjande av bidragsfällor inom den sociala tryggheten, stödjande av individuell jobbsökning, kompetensutveckling samt stärkande av flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Tillväxt
Det stora problemet med de offentliga finanserna löses i slutändan genom tillväxt. Förekomsten av nordiska välfärdstjänster stöder sig på en fungerande, livlig marknadsekonomi. Finland har exempelvis enligt OECD:s rapport släpat efter när det gäller att locka investeringar i förhållande till de viktigaste konkurrentländerna. Fokus för tillväxtpolitiken bör ligga på en reform av FoUI-systemet, sysselsättningsreformer, en skattepolitik som sporrar till tillväxt samt en ökning av rättvis konkurrens.
Förutsättningarna för företagande bör stärkas genom bättre lagstiftning och ökad rättvis konkurrens. Genom att trygga verksamhetsbetingelserna för rättvis konkurrens stärks företagens incitament
Finland måste genomföra en skattereform för hållbar tillväxt. Tyngdpunkten i beskattningen bör flyttas från arbete och företagande till konsumtion och olägenheter. Skattebaserna ska vara täta, skattebaserna omfattande och beskattningen ska styras så neutralt som möjligt. Enligt planen för de offentliga finanserna har regeringens skattepolitik som helhet varit stramare. Den skärpta skattepolitiken och i synnerhet en linje som upprätthåller en mycket hård beskattning av arbete under valperioden förhindrar tillväxt. En skattereform som belönar näringsverksamhetens förutsättningar, risktagningens lönsamhet och flit kommer att vara en av den kommande regeringens viktigaste uppgifter. I synnerhet beskattningen av arbete bör lindras och den skärpta marginalbeskattningen av arbete lindras.
På kort sikt bör man koncentrera sig på att sätta fart på investeringarna och stärka sysselsättningen. Enligt finansministeriets uppskattning kommer minskningen av befolkningen i arbetsför ålder att bromsa upp den potentiella tillväxten redan under de närmaste åren. Enligt enkäter som genomförts för näringslivet är den största flaskhalsen för tillväxten tillgången på kompetent arbetskraft. Därför är det ytterst viktigt att arbetsmarknadsreformerna genomförs snabbt, att den arbetskraftsinvandring som leder till arbete ökar och att arbetskraften ökar.
Stärkandet av de offentliga finanserna har ett centralt samband med tillväxten. Ur företagens synvinkel är dagens underskott morgondagens skatt. De allt djupare underskotten minskar företagens vilja att investera. Därför försvagas tillväxtutsikterna av att Finland inte har någon plan för hur skuldsättningstrenden inom den offentliga ekonomin ska vändas nedåt.
Samlingspartiet har förbundit sig till den parlamentariska FoUI-arbetsgruppens mål att höja FoUI-satsningarna till 4 procent av bruttonationalprodukten. Att öka FoU-satsningarna är ett av de viktigaste sätten att skapa ekonomisk tillväxt på lång sikt. Regeringen har därför dragit tillbaka sina tidigare nedskärningar i FoUI-satsningarna, men planen för de offentliga finanserna innehåller inte en sådan tillväxtbana som skulle föra mängden satsningar mot målet. Samlingspartiet anser att satsningarna på FoUI bör ökas särskilt i fråga om grundforskning, företagens FoUI-verksamhet och stöd som förnyar näringsstrukturen. Forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten är långsiktig till sin karaktär och därför bör i synnerhet finansieringen av grundforskningen vara förutsägbar för flera år.
Det är nödvändigt att öka FoUI-satsningarna, men på kort sikt är det dock inte en lösning på den oroväckande ökningen av skuldkvoten inom den offentliga ekonomin. Enligt finansministeriets analys av den parlamentariska FoUI-arbetsgruppen är det inte möjligt att på kort sikt skapa ekonomisk tillväxt genom att öka FoUI-utgifterna. En nödvändig ökning av FoUI-utgifterna förutsätter därför att utgifterna prioriteras på annat håll.
Slutsatser
Samlingspartiet anser att de offentliga finanserna under de senaste åren har utsatts för hårt tryck, först på grund av den hälsokris som orsakades av coronan och sedan på grund av Rysslands anfallskrig. Samlingspartiet har understött omedelbara och nödvändiga tilläggssatsningar i anslutning till dessa kriser. Samtidigt har regeringen dock försummat att sörja för de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt.
Samlingspartiet är oroat över den ökande skuldsättningen till följd av regeringens utgiftsökningar. En försämring av den demografiska försörjningskvoten tillsammans med regeringens många utgiftsökningar ökar distinktionen mellan utgifter och inkomster. Den nu stigande räntenivån ökar ytterligare riskerna i de offentliga finanserna. I denna situation behövs det en trovärdig plan för att stoppa skuldsättningen för Finland.
Samlingspartiet oroar sig för ramförfarandets framtid. Den ekonomiska politikens trovärdighet också internationellt baserar sig på att regeringen kan sätta gränser för ökningen av utgifterna. Det är nödvändigt att stärka ramförfarandet och skapa ett handlingsutrymme för den offentliga ekonomin för att oförutsedda behov av utgiftsökningar framöver ska kunna finansieras inom ramarna.
Samlingspartiet oroar sig för sysselsättningen och förutsätter åtgärder som höjer sysselsättningsgraden inom den närmaste framtiden. En höjning av sysselsättningsgraden till den nordiska nivån stärker de offentliga finanserna och främjar en hållbar ekonomisk tillväxt. Regeringens beslut som påverkar sysselsättningen har varit otillräckliga. De viktigaste uppgifterna under den kommande riksdagsperioden är ogjorda arbetsmarknadsreformer och undanröjande av bidragsfällor.
Samlingspartiet anser att det bästa sättet att öka finländarnas välfärd och lösa problem som gäller den offentliga ekonomin är den ekonomiska tillväxten. Därför efterlyser Samlingspartiet strukturella reformer som påskyndar den ekonomiska tillväxten vid sidan av enskilda politiska åtgärder.