Utskottets utlåtande

Statsrådets har lämnat planen för de offentliga finanserna 2020—2023 Planen innehåller Finlands stabilitetsprogram och uppfyller samtidigt EU:s krav på en budgetplan på medellång sikt. Redogörelsen behandlas i samband med behandlingen av budgeten för 2020, vilket gör det möjligt att utvärdera nästa års budget som en del av läget och utsikterna för Finlands ekonomi. Ekonomiutskottet bedömer i detta utlåtande både den allmänna bilden av ekonomin och de medelfristiga riktlinjerna för de offentliga finanserna enligt redogörelsen samt vissa riktlinjer i budgeten för 2020. 

Målet för regeringsprogrammets ekonomiska politik är att öka välfärden. Med det avses en ekologiskt och socialt hållbar ekonomisk tillväxt, en hög sysselsättning och en hållbar offentlig ekonomi. De centrala målen för regeringsperioden med tanke på dessa mål är att höja sysselsättningsgraden till 75 procent, att uppnå balans i de offentliga finanserna 2023, att minska ojämlikheten och inkomstskillnaderna och att uppnå koldioxidneutralitet före 2035. 

Planen för de offentliga finanserna och nästa års budget har utarbetats i en situation som präglas av en nedgång i högkonjunkturen, en ökad osäkerhet i den internationella omvärlden och en långsammare ökning av exporten. Den inhemska efterfrågan har dock uppskattats förbli stabil och upprätthålla den ekonomiska tillväxten. 

Utgångspunkten för planen för de offentliga finanserna 2020—2023 är den ekonomiska politikens stimulerande karaktär i en situation där tillväxten i den internationella ekonomin avtar och strukturella problem framhäver vikten av reformer som ökar sysselsättningen och produktiviteten. De internationella tillväxtutsikterna har försämrats, och en del av den prognostiserade tillväxten nästa år baserar sig på regeringens finanspolitik. Finanspolitiken syftar till att stödja efterfrågan, men samtidigt ökar den underskottet i de offentliga finanserna. Som helhet ökar åtgärderna underskottet i de offentliga finanserna med ca 1,7 miljarder år 2020. Regeringen har förberett sig på omfattande konjunkturväxlingar med en mekanism för undantagsförhållanden, för vilken det har reserverats 1 miljard euro. 

En lindrigt stimulerande helhet kan motiveras i synnerhet med att tillväxten minskar och med osäkerhetsfaktorer som hänför sig till verksamhetsmiljön. Utsikterna försvagas särskilt av spänningarna mellan Förenta staterna och Kina å ena sidan och osäkerheten kring Brexit å andra sidan. Förändringarna i den internationella omvärlden och konsekvenserna av eventuella protektionistiska åtgärder för Finland accentueras om exporten granskas i termer av mervärde: i synnerhet Kinas och Förenta staternas betydelse som Finlands handelspartner är central. 

De sakkunniga som hörts av ekonomiutskottet har i rätt likartade tongångar uttryckt sin oro över hur målen för de offentliga finanserna nås. De kritiska bedömningarna hänför sig å ena sidan till hur lyckad tidtabellen och metoderna för den stimulerande ekonomiska politiken är, å andra sidan till det underskott som den medför och ett eventuellt äventyrande av målen för de offentliga finanserna. Genomförandet av permanenta utgiftsökningar kan leda till ett sådant underskott i de offentliga finanserna som inte längre tryggar de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt. Detta påverkas i väsentlig grad också av befolkningens stigande genomsnittsålder. Samtidigt försvårar den exceptionella räntemiljön pensionssystemets funktion. Det strukturella underskottet i de offentliga finanserna minskar det finanspolitiska handlingsutrymmet. Det finns en risk för att utvecklingen leder till ett behov av att höja beskattningsnivån. De ökade försvarsutgifterna som beror på stora nyanskaffningar ligger för sin del bakom underskottet i den offentliga ekonomin och den offentliga skulden på medellång och lång sikt. Känslighetsanalysen (planen för de offentliga finanserna, sidan 81) är av betydelse med tanke på hur situationen i de offentliga finanserna utvecklas. En ekonomisk utveckling baserad på långsam tillväxten, där bnp ökar med en procentenhet mindre än basscenariot, skulle enligt kalkylen leda till en betydande ökning av den offentliga skulden till 70,5 procent av bnp 2023. 

Ekonomiutskottet fäster särskild uppmärksamhet vid bedömningen att det på grundval av planen för de offentliga finanserna är möjligt att Finland bryter mot stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del 2020. Riskerna i samband med verksamhetsmiljön och den valda handlingslinjen har i sig identifierats också i stabilitetsprogrammet. Enligt planen för de offentliga finanserna når de offentliga finanserna inte de mål som regeringen satt upp utan nya politiska åtgärder. I stabilitetsprogrammet föreslås som tänkbara politiska åtgärder en kraftig nedskärning av utgifterna. Detta ger upphov till oro för att påtvingas utgiftsnedskärningar i en situation där den ekonomiska tillväxten har övergått i recession. På grund av hållbarhetsunderskottet är stimulanseffekten i vilket fall som helst begränsad. Detta sätter allt större press på genomförandet av strukturella reformer. 

Tillväxten i Finlands ekonomi baserar sig till centrala delar på immateriella investeringar som skapar kompetens och innovationer. Bland enskilda politikåtgärder är forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet det effektivaste sättet att öka produktiviteten och möjligheterna att skapa arbetstillfällen. Innovationer har också en mycket central roll med tanke på uppnåendet av Finlands mål om koldioxidneutralitet 2035. Enligt budgetpropositionen och planen för de offentliga finanserna kommer statens utgifter för forskning och utveckling att öka år 2020 och överstiga gränsen på 2 miljarder euro. De största engångsinvesteringarna i framtiden riktar sig till ekosystemet Business Finland och cirkulär ekonomi. Ekonomiutskottet anser att det är viktigt att rikta forsknings- och utvecklingsutgifterna mot tillväxt och öka Business Finlands resurser på det sätt som föreslås. Nivån på Finlands innovationsinvesteringar i förhållande till konkurrentländerna har sjunkit jämfört med början av millenniet, även om största delen av tillväxten baserar sig på immateriellt kapital. Ekonomiutskottet anser att regeringens mål att öka FoU-utgifterna till 4 procent av BNP är väsentligt och bör lyftas fram vid sidan av sysselsättningsmålet, även om uppnåendet av målet på basis av redogörelsen om planen för de offentliga finanserna verkar vara förbundet med utmaningar. För att målet ska nås förutsätts med beaktande av realiteterna i den offentliga ekonomin att största delen av de ökade satsningarna kommer från den privata sektorn. 

Ekonomiutskottet betonar sambandet mellan framtidsinvesteringarna och målet om koldioxidneutralitet 2035. Ekonomiutskottet anser att de föreslagna resurserna för förnyelse och koldioxidsnålhet är motiverade. Utskottet anser det dock viktigt att man i fortsättningen som helhet bedömer om de åtgärder som hänför sig till förnybar energi, systemet med energistöd och energibeskattningen är tillräckliga och om styrmedlen är konsekventa. Energiomställningen är förutom ett nödvändigt sätt att uppnå målet om koldioxidneutralitet också viktigt för att möjliggöra en hållbar tillväxt. Centrala med tanke på detta är de sektorspecifika färdplaner som är under beredning och den kommande energi- och klimatstrategin samt den energiskattereform som planeras för nästa år. I fortsättningen behövs också bedömningar om behovet av nya åtgärder inom den icke-handlande sektorn och i synnerhet i anslutning till trafikinfrastrukturen och elektrifieringen av trafiken. Allmänt taget bör den ekonomiska strukturen omorienteras i en riktning som är hållbar med tanke på klimatet och naturen genom satsningar på forskning, utveckling och innovationer samt genom samhällsekonomiskt effektiva och ekologiskt hållbara former av företagsstöd. En hållbar tillväxt förutsätter också en allmänt sporrande investerings- och regleringsmiljö samt fungerande marknader. Ekonomiutskottet betonar med tanke på investeringarna också genomförandet av beskattningsmetoder, i synnerhet möjligheten till dubbel avskrivning. Utskottet anser att det är viktigt att bedöma utvecklingen av avskrivningssystemet också i större utsträckning med tanke på immateriella investeringar och företagens spelrum och valfrihet. Strategin för hållbar tillväxt och det exporttillväxtprogram och den företagarstrategi som ingår i strategin är de viktigaste programmen i statens näringspolitik och de ska vara synkroniserade med arbetet med FUI-färdplanen samt energi- och klimatpolitiken. 

Med tanke på genomförandet av utgångspunkterna i planen för de offentliga finanserna är det väsentligt särskilt att sysselsättningsmålet på 75 procent uppnås, vilket stärker den offentliga ekonomin så att en del av förstärkningen kan riktas till de planerade utgiftsökningarna. I expertutlåtandena har det å andra sidan också påpekats att även om sysselsättningsåtgärderna är särskilt viktiga för att stärka den offentliga ekonomin, kan den offentliga ekonomin stärkas också genom direkta åtgärder, t.ex. skattelösningar som inte hotar ökningen av köpkraften. Betydelsen av en gynnsam sysselsättningsutveckling är central inte bara för individerna utan också för de offentliga finansernas hållbarhet. Beredningen, genomförandet och konsekvensbedömningen av sysselsättningshöjande åtgärder har inletts och fortsätter under hela regeringsperioden, så deras effektivitet kan ännu inte bedömas noggrant. De sakkunniga som utskottet hört har fäst särskild uppmärksamhet vid osäkerhetsfaktorerna kring lönesubventionens effektivitet. Ekonomiutskottet betonar att det behövs en bred metodisk och sektorsövergripande verksamhet för att sysselsättningsmålet ska nås. Det är viktigt att stödja sysselsättningsutvecklingen också genom att främja fungerande marknader och smart reglering. Utskottet betonar också sambandet mellan innovationspolitiken och sysselsättningspolitiken: för att sysselsättningsmålet ska nås är också de ovan nämnda ökade satsningarna på innovationer av central betydelse. 

Regeringen har som mål att stödja förutsättningarna för ekonomisk tillväxt genom åtgärder som främjar produktiviteten och sysselsättningen. Ekonomiutskottet anser att den ekonomiska politikens stimulerande linje i sig är motiverad, men fäster samtidigt uppmärksamhet vid de ovan beskrivna kritiska bedömningarna av de risker som är förenade med tidpunkten för åtgärderna och måluppfyllelsen. Den ekonomiska politikens linje och de ekonomiska utsikterna sätter fokus på genomförandet av regeringens sysselsättningsmål, innovationspolitiken och tillväxtorienterade investeringar i anslutning till en hållbar ekonomi.