Regeringens budget ökar de offentliga utgifterna med cirka 1,7 miljarder euro år 2020. Detta innebär en förändring av den finanspolitiska linjen. ”Det besluts om betydande ökningar i de offentliga finanserna för första gången på årtionden”, skriver Näringslivets forskningsinstitut i sitt yttrande. Enligt finansministeriets färska ekonomiska översikt ökar utgifterna snabbare än inkomsterna för första gången efter 2014. Det finns ingen inkomstökning som motsvarar ökningen av utgifterna, så den offentliga ekonomin försvagas strukturellt.
Förändringen kan inte motiveras med konjunkturläget, eftersom de institutioner som prognostiserar ekonomin är eniga om att Finlands ekonomi inte befinner sig i recession och att en sådan inte heller finns i synfältet. Den långsammare tillväxten är inte ett tecken på recession, utan en normalisering av tillväxten till trendtillväxt. Enligt finansministeriets ekonomiska översikt är det s.k. konjunkturgapet, dvs. skillnaden mellan den faktiska och den potentiella produktionen, ungefär noll år 2020 och väntas vara noll under hela granskningsperioden 2020—2023. ”Budgetlinjen ger snabbt ett lättare resultat, lämpar sig dåligt för konjunkturläget och bryter eventuellt mot budgetreglerna”, konstaterade professor Roope Uusitalo i sitt yttrande till utskottet. Också Finlands Banks sakkunniga instämde vid utfrågningen av sakkunniga i synen på konjunkturbalansen. "Regeringens finanspolitiska linje kan anses vara stimulerande. Regeringen motiverar inte den stimulerande finanspolitiken med konjunkturläget, och uppfattningen om det aktuella konjunkturläget motiverar inte återhämtningen”, säger rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken.
Varför väljer regeringen en stimulerande finanspolitik, även om ingen ser någon anledning till det? Det försvagar möjligheterna att reagera genom en politik som stöder efterfrågan, om Finland verkligen drabbas av recession under nästa årtionde. Varför vattnar regeringen gräsmattan när det regnar?
De utredningar som fåtts av sakkunnigorganisationerna uttrycker enhälligt oro över den försvagande effekt som regeringens finanspolitik har på den offentliga ekonomin.
"Sammantaget verkar uppnåendet av målen för den ekonomiska politiken vara ganska osäkert. På basis av planen för de offentliga finanserna verkar det möjligt att Finland bryter mot stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del år 2020. Utgiftsökningen, som är snabbare än utgiftsökningen enligt utgiftsregeln, beror både på en primär ökning av de permanenta utgifterna och på utgifter av engångsnatur. Ökningen av de offentliga utgifterna, som försvagar nettoförmögenheten, är avsedd att bidra till uppnåendet av sysselsättningsmålet. Det är dock problematiskt att regeringen inte har någon trovärdig plan för att balansera de offentliga finanserna”, säger rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken.
Därför är ökningen av utgifterna tvivelaktig med tanke på det finländska folkets välfärd. Den försvagar den strukturella hållbarheten i de offentliga finanserna i en situation där det redan finns ett betydande hållbarhetsunderskott i botten. Den valda linjen leder till ett betydande besparings- och nedskärningsbehov i framtiden. Det representerar en oansvarig jakt på popularitet av samma slag som den finanspolitik som den populistiska presidenten Trump har valt i Förenta staterna. Underskottet ökas trots att det råder full sysselsättning i ekonomin. Också Finland har full sysselsättning, om man med full sysselsättning avser den lägsta arbetslöshetsnivå som är möjlig att uppnå med de stela arbetsmarknadsstrukturerna i Finland. Sakkunnigorganisationernas uppfattning om den strukturella arbetslösheten i Finland är 7—8 procent. Problemen i Finland är strukturella, inte konjunkturberoende.
I utskottets utlåtande konstateras att satsningarna på innovationer är otillräckliga. Regeringens oansvariga utgiftsökningar riktar sig dock huvudsakligen till inkomstöverföringar och de investeringar som ökar framtidens välfärd och stärker innovationerna och infrastrukturen blir obetydliga.
Inga tecken på strukturreformer
Utgiftsökningarna kan motiveras med behovet av att öka den totala efterfrågan, om regeringen samtidigt genom strukturreformer ökar den ekonomiska potentialen. Då skapas utrymme för ökad sysselsättning och produktion, som kan stödjas genom en ökning av den totala efterfrågan. Det har dock inte lagts fram några strukturreformer som varaktigt och på ett betydande sätt ökar sysselsättningen. Utskottets regeringsmajoritet säger i utskottets utlåtande att genomförandet av sysselsättningsåtgärder fortfarande pågår, men detta är vilseledande eftersom åtgärder inte ens har föreslagits.
Bristen på strukturreformer beror inte på att det inte skulle finnas tillgänglig information om dem. Enligt utlåtandet från Finlands Bank ”tyder forskningsrön på att det är möjligt att höja sysselsättningen bl.a. genom att gradera det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa, avlägsna tilläggsdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa, dvs. den s.k. arbetslöshetsslussen, och reformera systemet med familjeledigheter på ett sätt som stöder sysselsättningen”. Regeringen har enligt statsministern inte inlett några sådana åtgärder.
Regeringens budgetproposition stöder sig på en ökning av lönesubventionen. En erhållen sakkunnigutredning betonar osäkerheten kring detta instrument. Lönesubvention som riktas till kommunsektorn och den tredje sektorn ökar inte sannolikheten för senare sysselsättning. "Enligt undersökningsresultaten ökar lönesubventionen knappast sysselsättningen efter subventionsperioden, om subventionen riktas till den offentliga sektorn eller tredje sektorn. Resultaten av inhemska undersökningar ligger i linje med internationella forskningsresultat. De observerade sysselsättningseffekterna av lönesubvention är också små, vilket minskar lönesubventionens kostnadseffektivitet." (Löntagarnas forskningsinstitut, yttrande till ekonomiutskottet).
Regeringens linjeval är ansvarslöst
Samlingspartiet anser att den offentliga ekonomin ska skötas långsiktigt och ansvarsfullt. Hållbarhetsunderskottet innebär att den offentliga ekonomin ständigt måste stärkas för att staten och kommunerna ska klara av de kommande årtiondenas service- och inkomstöverföringsansvar. Så gick det till åren 2015—2019.
Regeringens budgetproposition innebär en klar ändring av denna linje och försvagar balansen i de offentliga finanserna i en situation där det inte finns konjunkturpolitiska grunder för försämringen och där ekonomin redan lider av ett hållbarhetsunderskott, dvs. det ansvar utan täckning som uppstår på grund av framtida åldersrelaterade utgifter och en minskning av befolkningen i arbetsför ålder.
Dessutom ger regeringens motiveringar och motiveringarna av utskottets regeringsmajoritet en vilseledande bild av motiven till regeringens finanspolitik. Motiveringarna av utskottets regeringsmajoritet avviker grovt från principerna för beredningen av en informations- och sakkunnigorienterad politik, som regeringen har skrivit in som ett centralt mål i sitt eget program.