Ursprungligen gäller kommunernas samarbetsförpliktelser när det gäller ordnandet av social- och hälsovården, vilka grundar sig på lagen om en kommun- och servicestrukturreform (den s.k. Paras-ramlagen), på grund av lagen om tillämpning av vissa förpliktelser enligt lagen om en kommun- och servicestrukturreform till slutet av 2016. Syftet med lagen har varit att säkerställa att verksamheten i de samarbetsområden inom social- och hälsovården som avses i lagen om en kommun- och servicestrukturreform (ramlagen) fortsätter tills servicestrukturreformen inom social- och hälsovården har genomförts. 

I det föreliggande lagförslaget föreslås att de samarbetsförpliktelser inom social- och hälsovården som grundar sig på kommun- och servicestrukturreformen fortsätter till utgången av 2018. Avsikten med att förlänga verksamheten i samarbetsområdena är att säkerställa att servicen inom områdena fortsätter utan störningar tills de nya organisationer enligt servicestrukturreformen inom social- och hälsovården som ska svara för ordnandet av servicen inleder sin verksamhet.  

Ramlagen stiftades med grundlagsutskottets medverkan i vanlig lagstiftningsordning (GrUU 37/2006 rd). Bestämmelserna om uppgifter som överförs till samarbetsområdet innebär inte enligt grundlagsutskottet problem med tanke på grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen som tryggas i 121 § i grundlagen. En förlängning av samarbetsskyldigheterna (RP 61/2014 rd) var däremot inte föremål för grundlagsutskottets bedömning. 

I de föreslagna bestämmelserna är det inte fråga om några nya samarbetsförpliktelser eller utvidgning av dessa utan enbart om en förlängning av gilltighetstiden för de gällande förpliktelserna. Syftet med förlängningen är att trygga att social- och hälsovårdstjänsterna fortsätter utan störningar under ett slags övergångsperiod. Bestämmelserna är inget problem med avseende på 121 § i grundlagen. 

De gällande samarbetsförpliktelserna för kommunerna gäller på grund av de senaste årens politiska beslut endast en del av kommunerna. Enligt motiven till lagstiftningsordning (RP s. 6) anses det att situationen inte är jämlik för kommunerna. I motiven konstateras det vidare att även om 6 § om jämlikhet i grundlagen i princip inte skyddar kommunernas jämlikhet, kan propositionen anses vara tolkningsbar i fråga om huruvida tillfälliga bestämmelser av detta slag med tanke på den kommunala självstyrelsen kan hållas i kraft om de begränsar beslutanderätten för vissa kommuner. 

Grundlagsutskottet understryker att jämlikhetsbestämmelserna i grundlagens 6 § inte gäller kommuner utan människor. Dessutom påpekar utskottet att syftet med bestämmelserna uttryckligen är att trygga tillgången till social- och hälsovård för invånarna i små kommuner som ingår i samarbetsområdena. Lagförslaget fullföljer sålunda att det allmänna fullgör sin skyldighet enligt 19 § 3 mom. i grundlagen att tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster och den skyldighet 22 § i grundlagen ålägger det allmänna att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses.