Allmänt
Utskottet konstaterar att statsrådets plan för de offentliga finanserna 2022–2025 inte är särskilt detaljerad vad gäller jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde. Det sägs att åtgärderna i regeringsprogrammet under ramperioden fortsätter enligt programmet. Bland de viktigaste punkterna märks klimatåtgärder inom markanvändningssektorn, klimatresilient livsmedelspolitik, tryggad biologisk mångfald, minskad belastning på vattendrag, vattenförvaltning och skydd mot översvämningar. De årliga anslagen under jord- och skogsbruksministeriets huvudtitel varierar mellan 2,5 och 2,7 miljarder euro under ramperioden. Genom omfördelningar av utgifterna minskar anslagsnivån inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde med 35 miljoner euro från och med 2023. Utskottet anser att besparingarna inte får inverka på nivån på jordbrukarstöden. Dessutom bör drastiska minskningar i enskilda utgiftsposter undvikas när besparingarna fördelas.
Jordbruk
Utskottet noterar att planeringsperioden 2022–2025 sammanfaller med reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (GJP; CAP) och starten för reformen i Finland. Reformen kunde inte införas i EU-staterna enligt den ursprungliga planen från och med 2021. I stället infördes en övergångsperiod på två år. Beslutet om slutligt innehåll och detaljer i reformen drog ut på tiden, eftersom inget politiska samförstånd om EU:s framtida budgetram och återhämtningsfinansiering kunde nås förrän i juli 2020. Det innebär att den nya jordbrukspolitiken i EU genomförs från och med 2023. Åren 2021och 2022 tillämpas budgeten för den nya budgetperioden 2021–2027, men jordbrukspolitiken för den föregående perioden 2014–2020 tillämpas fortfarande.
Utskottet konstaterar att åtgärder för att trygga stöden till jordbruket var en av Finlands politiska prioriteringar i EU:s budgetförhandlingar. Framgång med jordbruksstöden har ett direkt samband med Finlands status som nettobidragsgivare, eftersom jordbruket står för över 60 procent av den medfinansiering som Finland får från EU för medlemsavgiften. Dessutom har stödet klart större betydelse för inkomstbildningen inom jordbruket i vårt land än i EU-länderna i snitt. Finlands jordbruksfinansiering enligt EU:s budgetavtal ökar med 2,5 procent under perioden 2021–2027 beräknat enligt nominella priser jämfört med den pågående perioden 2014–2020. Om man i jämförelsen mellan finansieringsperioderna beaktar återhämtningspaketet, ökar bidragen till jordbruket i Finland med sammanlagt 6,0 procent. Ändringarna i finansieringen berör den första och andra pelaren i stödordningen på olika sätt. Direktstöden inom ramen för den första pelaren minskar med 0,8 procent, medan anslagen för landsbygdsutveckling inom den andra pelaren ökar med 7,6 procent i budgetramen.
Besluten om MKB-reformen återstår fortfarande. Utskottet påpekar dock att grundstrukturen i EU:s jordbrukspolitik kommer att vara nästan oförändrad, men reformen lyfter fram ambitionerna i miljö- och klimatfrågor. Medlemsländerna förväntas inkludera fullgoda incitament i sina nationella GJP-strategiplaner för att dels minska växthusgasutsläppen, dels främja mångfald inom jordbruk och livsmedelsekonomi. Utskottet anser det vara viktigt att bidragen för klimat- och miljöinsatser går till åtgärder som är så kostnadseffektiva som möjligt, som samtidigt är lättast för lantgårdarna att genomföra och som beaktar konsekvenserna för näringarna och backar upp den ekonomiska aktiviteten.
I Finland uppstår över hälften av klimatutsläppen från jordbruket vid odling av torvmark. I det här sammanhanget påminner utskottet om torvmarkens stora betydelse för vår jordbruksproduktion. Vi bör i första hand påverka utsläppen via odlingsmetoderna. Med hjälp av stödpolitiken bör jordbrukarna uppmuntras att avstå från att odla torvåkrar av mindre betydelse för jordbruksproduktionen och att när det är möjligt dränera, restaurera och beskoga dem. Genom att minska utsläppen från torvmark går det att uppnå betydande klimatresultat också inom små sektorer som ofta saknar betydelse för jordbruksproduktionen. Som ett led i Finlands ambition att vara klimatneutralt 2035 är det viktigt att aktivt ansöka om pengar för investeringar som behövs för förändringar i markanvändningen inom jordbruket också inom ramen för EU:s program för grön omställning.
Utskottet konstaterar att jordbruksinvesteringar finansieras både med budgetanslag och med medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond (Makera). Än så länge har de subventionerade jordbruksinvesteringarna hållit uppe produktionsnivån, strukturutvecklingen och större storlek på gårdarna särskilt inom husdjursskötsel, där antalet gårdar redan länge har minskat med cirka 7 procent per år. Det har lett till att antalet gårdar halveras vart tionde år. Enligt vissa uppskattningar kunde hela två tredjedelar av investeringarna utebli utan strukturstödet. Jordbrukets konkurrenskraft och särskilt produktionsökningen kräver också i fortsättningen en kraftig ersättning av arbetsinsatsen med kapitalinsats, det vill säga maskiner, byggnader och anläggningar. För att garantera en positiv strukturutveckling på lång sikt krävs det stabila och långsiktiga jordbruksstöd. Utskottet vill därför betona att såväl strukturstöden som inkomststöden, särskilt de nationella produktionskopplade stöden, är nödvändiga för att jordbruket ska kunna utvecklas. Lantgårdarna är en livsviktig del av Finlands livsmedelstrygghet och försörjningsberedskap.
Förutom att det är mycket viktigt att förbättra lönsamheten och konkurrenskraften inom jordbruket behövs det också åtgärder för att få unga att intressera sig för jordbruk och jordbruksutbildning samt insatser för att säkerställa jordbrukarnas arbetshälsa. Det är också angeläget att se till dels finansieringen av forskning och rådgivning inom landsbygdsnäringarna, dels 4H-verksamheten och byverksamheten. I synnerhet inom forskning och rådgivning betonas behovet av medel mer på grund av frågor kring klimatförändringen, biologisk mångfald och anhopningen av extrema väderfenomen. En livskraftig landsbygd och decentraliserad energiproduktion är likaså en väsentlig del av försörjningsberedskapen.
Det är enligt utskottet mycket viktigt att se till att alla typer av landsbygdsområden (kärnlandsbygd och glesbygd) är livskraftiga. Vildmark och naturnäringar samt rennäring är viktiga näringsgrenar särskilt i norra Finland och förutsättningarna för dem måste tryggas. Skyddet av bestånden av vandringsfisk och undanröjda vandringshinder är ett bra exempel på åtgärder som vidtas för att skydda hotade arter och som samtidigt har stor betydelse för utvecklingen av lokala näringar och användningen av naturen för rekreation. Det behövs också åtgärder för att förhindra skador som sälar och skarvar orsakar fiskbestånden och för att ersätta skadorna på ett fungerande sätt.
Skogsbruk
Utskottet konstaterar att den nationella skogsstrategin 2025 sammanför målen för skötsel och användning av skogarna och de anknytande åtgärderna. Det nya incitamentssystemet för skogsbruket ska ersätta de så kallade KEMERA-stöden. Men av allt att döma fortsätter det nuvarande systemet att tillämpas hela 2023. Utskottet vill betona att ett villkor för en hållbar tillväxt för den skogsrelaterade bioekonomin är att skogsresurserna på lång sikt har en hållbar produktionskapacitet, som tar hänsyn både till lönsam företagsverksamhet baserad på ekonomiskt utnyttjande av skogsresurserna och till skogsnaturens mångfald och klimatfrågorna. Viktigt med tanke på skogsbruket är tidig vård av plantbeståndet och vård av unga skogar vid rätt tidpunkt.
För såväl skogsbruket som bioekonomin och landsbygden i allmänhet är det extra viktigt att sörja för infrastrukturen – vägar, trafikleder och datakommunikation. Infrastrukturåtgärderna är mycket befogade också med hänsyn till samhällsekonomin.
Skogsbruket är av största vikt för vår samhällsekonomi. Utskottet anser därför att det är viktigt att höja förädlingsvärdet inom skogsindustrin. En betydande andel av regeringens så kallade framtidsinvesteringar under ramperioden ska inriktas på forskning och innovation inom den här industrisektorn. Både skogsindustriell fiberförädling och mekanisk träförädling (bl.a. träbyggande) har en mycket stor potential för nya kommersiella tillämpningar, och offentligt stöd kan vara ett effektivt startskott för ökade privata investeringar, vilket samtidigt kräver en förutsägbar omvärld, bland annat vad gäller lagstiftningen.
Finlands skogssektor är dessutom en viktig bransch med avseende på hållbarhet och klimatomställning. Redan nu kräver vår skogslagstiftning åtgärder i den riktningen. Under ramperioden kommer anslagen till naturvård och skogsvårdsmetoder att stiga avsevärt. Utskottet betonar att de frivilliga programmen för skydd av skogar och bevarande av skogsnaturens mångfald har ökat den positiva attityden och utvecklingen av skyddet i Finland. Det återstår dock fortfarande mycket att göra för större mångfald.
Avslutningsvis
Utskottet understryker att naturresurssektorn och bioekonomin i sin helhet är viktiga faktorer för att säkerställa att vår samhällsekonomi kan ta sig ur svackan efter coronakrisen. Inom naturresurssektorn måste åtgärderna för återhämtning från coronakrisen ligga i linje med anpassningen till klimatförändringen och målen att säkerställa den biologiska mångfalden. Det kraftigt minskade interkontinentala resandet under coronakrisen har lyft fram den inhemska turismens och i synnerhet naturturismens möjligheter. Följaktligen är det viktigt att satsa på resmål inom naturturismen.
Under coronakrisen har det blivit allt tydligare att jord- och skogsbruket spelar en stor roll för vår försörjningsberedskap. Målet bör vara att undanröja de svagheter som nu kommit fram i produktionskedjorna. Utskottet påpekar särskilt att branschen är beroende av säsongsarbetare från utlandet och anser det vara nödvändigt med snabba åtgärder bland annat för att öka matchningen mellan efterfrågan och utbud av inhemsk arbetskraft och för att locka inhemsk arbetskraft till säsongsarbete inom primärproduktionen. Samtidigt är det viktigt att i alla avseenden lindra konsekvenserna av coronakrisen, som slagit hårt mot många sektorer inom utskottets ansvarsområde.