Trots den minskade eftersättningen i underhållet skär regeringen ner i trafiken som helhet då pengarna för det eftersatta underhållet till stora delar tas från projekt för nya trafikleder. Regeringen har rapporterat att värdet på nya trafikledsprojekt blir mer än hälften lägre jämfört med tidigare regeringar. De nya projekt som behövs kommer under ramperioden att samlas på de kommande regeringarnas bord och med en folklig bild kan man tala om att skarva på täcket genom att klippa i andra ändan.  

Regeringen meddelade om fyra nya trafikledsprojekt under valperioden och om satsningar på kollektivtrafikprojekt för Spår-Jokern och snabbspårvägen i Tammerfors. Tagna var för sig är projekten goda, behövliga och värda att stödjas, men många projekt runtom i landet som uppfyller samma kriterier fortsätter sin väntan på beslut om investeringar. Därför blir det ett problem för regeringen att planen för de offentliga finanserna innehåller knappt några lediga reserveringar för nya projekt.  

Regeringens hopp i fråga om finansieringen av trafikledsprojekt vilar på att det hittas nya finansieringsmodeller. Minister Berner föreslog i april en utredning av att grunda ett nytt statsägt trafikledsbolag som skulle förvalta statens totala egendom i vägar, järnvägar och farleder till ett värde av uppskattningsvis 20 miljarder och som enligt armlängdsprincipen skulle ansvara för underhåll av och investeringar i trafikledsnätet utanför de statsfinansiella ramarna. Att bolagisera i en sådan skala är oerhört. Vi anser att riksdagens demokratibaserade budgetmakt i trafiksektorn bör bevaras. 

Med digitaliseringsutvecklingen som förevändning driver regeringen en ideologisk marknadspolitik för olika trafiksystem baserad på tron att fri konkurrens på marknaden är ett överlägset system. Det senaste utslaget på detta är projektet med lagstiftningen kring en transportbalk där man genom fria tillstånd och slopade kompetenskrav tror sig få effektivare trafiksystem på ett hållbart sätt. Myndigheternas möjligheter att vid behov påverka marknaden kringskärs och det lämnas utrymme för marknadsstörningar. Allmänheten antas ha möjligheter att rösta med fötterna i alla utkanter av landet. Inbringande affärsverksamhet ska vara marknadsmässig medan det olönsamma uppfattas som forum för offentlig upphandling. Vi anser att samhället inte har råd med denna vinstfördelning; servicenivån i olika trafiksystem är nästan undantagslöst beroende av något slag av intern subvention. Genom att tillåta ett rent vinstintresse utan skyldigheter får vi i trafiksystemen ett finansieringsbehov där det på ett eller annat sätt blir medborgarna som får betala. I ett splittrat aktörsfält utsatt för snabba omställningar blir det oklart vem som bär ansvaret för en långsiktig utveckling av trafik- och informationssystemen och för satsningar på ny teknik. 

Digitaliseringen har för sin del förändrat också mediernas förtjänstmodeller; utländska jättelika webbtjänstleverantörer tär på de inhemska aktörernas reklaminkomster. Regeringens medel mot problemen i mediebranschen tycks fortfarande vara att utarma det nationella rundradiobolaget i en tid där allmänheten på grund av den snabba informationsförmedlingen behöver ett allsidigt och opartiskt inhemskt mediefält.  

I planen för de offentliga finanserna ingår fortfarande regeringens ensidiga beslut om att i konflikt med det tidigare överenskomna parlamentariska beslutsfattandet frysa finansieringen av Rundradion. Den parlamentariska arbetsgrupp som regeringen själv har tillsatt för att utreda Rundradions ställning och finansiering har ännu inte avslutat sitt uppdrag.  

Vi konstaterar att regeringen borde respektera parlamentarismen och avhålla sig från att fatta beslut medan arbetsgruppens arbete pågår. Rundradions självständiga, oberoende ställning måste tryggas.