Ett klimatneutralt kretsloppssamhälle
I budgetpropositionen hålls anslagsnivån för miljöministeriets förvaltningsområde på samma nivå som i år, sammanlagt 325,3 miljoner euro. Målen i fråga om klimatneutralitet främjas med sammanlagt cirka 2,3 miljarder euro, vilket är 32 miljoner euro mer än nivån 2021 tack vare finansieringen av planen för återhämtning och resiliens. När det gäller helheten ”Ett klimatneutralt Finland som tryggar den biologiska mångfalden” ökar anslagen med 127 miljoner euro, vilket framför allt beror på att anslagen för energistöd ökar. Genom återhämtnings- och resiliensplanen riktas betydande finansiering till energistöd bland annat för investeringar i energiinfrastruktur samt till nya investeringar i energiteknik. Ur planen för återhämtning och resiliens finansieras närings-, trafik- och miljöcentralernas tillståndsresurser med 1,85 miljoner euro, projekt för återvinning av näringsämnen med 3 miljoner euro och gipsbehandling på åkrar med 10 miljoner euro. Med anslag som främjar målet om klimatneutralitet stöds bland annat en välmående miljö och natur och den biologiska mångfalden. Vidare minskas utsläppen, främjas bioekonomiska lösningar samt utvecklas Finland i riktning mot ett koldioxidsnålt samhälle. Miljöministeriet ansvarar för samordningen av klimatpolitiken, men anslag anvisas särskilt till förvaltningsområdena för arbets- och näringsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, kommunikationsministeriet, miljöministeriet och utrikesministeriet.
Utskottet konstaterar att målet enligt regeringsprogrammet är en skattereform för hållbar utveckling, som omfattar en reform av energibeskattningen och trafikbeskattningen, främjande av cirkulär ekonomi samt utredning av utsläppsbaserad konsumtionsbeskattning. Budgetförslaget innehåller inga betydande reformer i detta avseende, även om en förändring i denna riktning till exempel innebär en minskning av skattestödet för paraffinisk dieselolja och en minskning av skatteåterbäringen till energiintensiva företag. Utskottet påskyndar beredningen av större reformer för att stödja målet om klimatneutralitet.
Utskottet anser att anslagen och befogenheterna i fråga om energistöd är mycket goda. För elektrifieringsstöd till energiintensiva företag reserveras 87 miljoner euro. Bevillningsfullmakten för energistöd höjs till 546 miljoner euro, och genom att den riktas till projekt som inte baserar sig på förbränning främjas ersättandet av stenkol och torv inom produktionen av fjärrvärme. Det finns tilläggsstöd för slopandet av oljeeldning och avsikten är att utreda olika sätt att stödja hushåll med låga inkomster i slopandet av oljeeldningen exempelvis genom ett låne- eller leasingförfarande. Utskottet betonar att dessa åtgärder är nödvändiga för att främja en rättvis övergång, men också motiverade med tanke på att energieffektivitetsåtgärderna förbättrar konkurrenskraften och skapar arbetstillfällen inom denna sektor. Utskottet anser att det i utvecklingen av budgeteringen för hållbar utveckling finns potential att bättre än för närvarande lyfta fram den strukturomvandling som sammantaget behövs för att främja målet om klimatneutralitet och även dess positiva ekonomiska konsekvenser.
Kommunerna har en central roll när det gäller att uppnå målen för en klimatneutral cirkulär ekonomi, eftersom det bedöms att över 50 procent av Finlands utsläppsminskningsmål uppnås utgående från kommunernas åtgärder. Utskottet anser därför att det är viktigt att det i budgeten har anvisats finansiering för att påskynda kommunernas och regionernas klimatarbete (den totala budgeten för programmet för kommunernas klimatlösningar 2018—2023 är 8 miljoner euro). Stödet har riktats till exempel till samordning av klimatarbetet och annan utvecklingsverksamhet som inte omfattas av investeringsstöden. Man bör sträva efter att öka denna finansiering och på så sätt säkerställa förutsättningarna för ett långsiktigt och verkningsfullt klimatarbete i kommunerna. Verksamheten har varit effektiv när pionjärkommunernas bästa lösningar kan spridas över hela kommunfältet.
Regeringen fattade beslut om genomförandet av programmet för cirkulär ekonomi i april 2021. Programmets mål är att förbrukningen av icke-förnybara naturresurser ska minska och att den totala förbrukningen av inhemska primära råvaror 2035 inte ska överskrida 2015 års nivå. Resursproduktiviteten och graden av cirkulär ekonomi i fråga om material ska fördubblas före 2035. Utskottet betonar betydelsen av övergången till kretsloppsekonomi, eftersom kretsloppsekonomin är en väsentlig del av övergången till ett klimatneutralt samhälle. Cirkulär ekonomi erbjuder verktyg inte bara för att stävja överkonsumtionen, utan också för att göra ekonomin mångsidigare och skapa nya arbetstillfällen. Det behövs forskningsbaserad information om hållbarhetsaspekterna av en klimatneutral cirkulär ekonomi. Utifrån evidensbaserad kunskap är det möjligt att göra behövliga strukturella ändringar, undvika felinvesteringar och stärka en kunskapsbas som baserar sig på grön tillväxt. Miljöministeriets förvaltningsområde har till uppgift att skapa förutsättningar för förändringsverksamhet och på så sätt främja konkreta åtgärder från samhällets olika aktörer för att genomföra ett klimatneutralt kretsloppsekonomiskt samhälle. De lösningar som behövs uppstår ofta i gränssnitten mellan olika kompetenser och organisationer, och därför bör samarbetet inom cirkulär ekonomi stärkas.
Behoven i ett klimatneutralt kretsloppsekonomiskt samhälle har identifierats i budgetpropositionen och man har strävat efter att tilldela resurser för detta. Utskottet fäster dock uppmärksamhet vid att finansieringen är anspråkslös i förhållande till ändringsbehovet. För genomförandet av programmet för cirkulär ekonomi har det reserverats ett anslag på 4,4 miljoner euro under miljöministeriets huvudtitel. Målen och åtgärderna i programmet för cirkulär ekonomi genomförs i synnerhet inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. I programmet för hållbar tillväxt reserveras dessutom 110 miljoner euro för lösningar inom cirkulär ekonomi och demonstrationsanläggningar inom industrin. Utskottet betonar att man också inom andra förvaltningsområden satsar på att utveckla ett samhälle med cirkulär ekonomi. Detta styr också privata aktörer att använda och rikta sina forsknings- och produktutvecklingsinsatser för att genomföra ett klimatneutralt kretsloppsekonomiskt samhälle. Utskottet påskyndar särskilt inrättandet av det kompetenscentrum för cirkulär ekonomi som föreslås i programmet för cirkulär ekonomi och ökningen av FoU-satsningarna i enlighet med programmet.
Genom en betydande ändring av avfallslagen (714/2021) har det för att främja cirkulär ekonomi angetts nya uppgifter för olika förvaltningsområden i anslutning till insamling och rapportering av avfalls- och produktinformation, ordnande av producentansvar och marknadskontroll (tilläggsbehov på cirka 8 till 11 årsverken). Genom avfallslagen har man också inrättat ett elektroniskt Materialtorg genom vilket man kan anmäla och söka avfall, sidoströmmar och anknytande tjänster, samt på det sätt som förutsätts i avfallslagen på ett transparent sätt visa på bristande utbud av andra tjänster som förutsätts för kommunal avfallshantering i andra hand. Materialtorget upprätthålls av Motiva Oy. För att finansiera underhållet av Materialtorget utreds olika intjäningsmodeller, men till exempel en modell som baserar sig på bruksavgifter är problematisk med tanke på användningsmängderna och de lagstadgade användningsskyldigheterna. Därför är det sannolikt att det också i fortsättning kommer att kräva finansiering för att utveckla och upprätthålla systemet.
För att främja den inre marknaden för återvunna råvaror är det viktigt att utreda gränssnitten i lagstiftningen för att undanröja hinder för cirkulär ekonomi. Också genom smidigare tillstånds- och godkännandebehandlingar kan man främja cirkulär ekonomi. Cirkulär ekonomi förutsätter förutom lagstiftning också nya verksamhetssätt och avtalsarrangemang av företag med hjälp av vilka de på eget initiativ kan främja cirkulär ekonomi. Utskottet anser det vara viktigt att regeringen i fråga om miljöskyddslagen gör en mer allmän bedömning av hur de många på varandra följande reformerna fungerar och vilka effekter de har före februari 2022 och fäster uppmärksamhet också vid ett smidigt genomförande av servicen på båda inhemska språken.
Förorenade markområden och sekundärt miljöansvar
De förorenade markområden som är mest brådskande med tanke på risken för miljöskador och sanitära olägenheter utreds och rengörs på basis av ett riksomfattande forsknings- och iståndsättningsprogram. Under de senaste åren har man inom ramen för systemet årligen utrett cirka 50 objekt och rengjort cirka 10 objekt. En stor del av de förorenade områdena är sådana där förorenaren är okänd eller inte kan ersätta kostnaderna för saneringen. Tidigare gjordes renoveringar via det så kallade statliga avfallshanteringssystemet, numera via det statsunderstödssystem som baserar sig på myndighetsbeslut på det sätt som föreskrivs i lagen om stödjande av sanering av förorenade områden. Grundfinansieringen av programmet är knapp i förhållande till behovet.
I Finland har det utretts att det finns 31 nedlagda eller övergivna gruvområden som orsakar allvarlig miljö- eller hälsorisk och som har 42 problematiska deponier för utvinningsavfall (KAJAK). Största delen av objekten har konstaterats vara herrelösa, varvid staten ansvarar för utredningen av riskerna och elimineringen av dem. För noggrannare objektsundersökningar, bedömningar av iståndsättningsbehoven och iståndsättning av de områden som faller på statens ansvar behövs ett tilläggsanslag för att säkerställa att arbetet fortsätter.
Utskottet är bekymrat över de risker för vattenskydd som är förknippade med gamla förorenade markområden. Genom lagstiftningsreformer har man strävat efter att säkerställa att det i fortsättningen inte längre uppstår nya herrelösa förorenade områden och övergivna gruvområden som staten blir tvungen att svara för. Utskottet anser att det är viktigt att den proposition om ett sekundärt finansieringssystem för miljöansvar som är under beredning överlämnas till riksdagen inom den planerade tidtabellen under 2022.
Naturvård
Finansieringen av naturvården uppgår år 2022 till omkring 132 miljoner euro, vilket är cirka 10 miljoner euro mindre än i år på grund av att andelen av det så kallade anslaget för framtidsinvesteringar minskar. Utskottet anser att nivån på naturvårdsfinansieringen i princip är god, men de ökade utmaningarna i anslutning till biologisk mångfald kräver i fortsättningen satsningar i olika storleksklasser. I EU:s strategi för biologisk mångfald konstateras det att det nuvarande nätverket av skyddsområden är otillräckligt för att trygga den biologiska mångfalden och att målet är att utöka skyddsområdena så att det rättsliga skyddet senast 2030 omfattar minst 30 procent av EU:s land- och havsområden, varav minst en tredjedel ska omfattas av strikt skydd. Dessutom bör alla kvarvarande skogar i naturtillstånd och gamla skogar omfattas av strikt skydd.
Naturvårdsanslagen ska i huvudsak användas för livsmiljöprogrammet Helmi, Metso-programmet och Forststyrelsens offentliga förvaltningsuppgifter. Utskottet anser att dessa användningsändamål är utmärkta och välkomnar de framsteg som gjorts och de resultat som uppnåtts.
Genom Helmi-programmet stärks naturens mångfald och förbättras livsmiljöns tillstånd bland annat genom att man skyddar och restaurerar myrar, restaurerar och vårdar fågelvatten, vårdbiotoper och skogsmiljöer samt restaurerar naturen kring små vattendrag och stränder. Målet är samtidigt att främja ekosystemtjänsterna och vattenskyddet samt att främja stävjandet av och anpassningen till klimatförändringen. Åtgärderna i programmet hjälper hundratals hotade arter och en stor del av de hotade naturtyperna i vårt land. Genomförandet av programmet baserar sig på mark-ägarnas frivillighet.
Handlingsplanen Metso för den biologiska mångfalden i skogarna i södra Finland har för miljöministeriets del framskridit enligt planerad tidtabell och de ökade anslagen för naturvård för 2021 har stärkt uppnåendet av målet. Markägarna har fortfarande aktivt erbjudit områden för skydd. Skyddsutbudet överskrider programmets anslagsnivå, även om det finns betydande regionala skillnader i utbudet. I och med den nuvarande anslagsnivån och det aktiva målutbudet beräknas Metso-programmet nå sitt övergripande mål före utgången av programperioden 2025. Också Metso-programmet baserar sig på markägarnas frivillighet.
Utskottet uttrycker också tillfredsställelse med nivån på anslagen för Forststyrelsens naturtjänster. Den nuvarande nivån stärker naturtjänsternas verksamhetsförutsättningar och ökar också beredskapen att ansöka om projektfinansiering bland annat ur EU-fonden Life, vars finansiella resurser kommer att öka under den kommande EU-finansieringsperioden. Särskilt anslaget för investeringar riktas år 2022 till en systematisk avveckling av det eftersatta underhållet för den byggda egendomen i naturobjekt med prioritering av objekt som är känsliga för slitage och områden som är i flitig användning. Det eftersatta underhåll som ackumulerats i de byggda objekten fås i huvudsak under kontroll under regeringsperioden. Även antalet besökare i naturskydds- och friluftsområden har ökat ytterligare och är efter coronapandemin på en helt annan nivå än tidigare. Det är glädjande att människor har hittat till naturen och uppskattar våra unika nationalparker och strövområden. Hållbarheten och naturvärdena kräver ändå att vägledningen, rutterna och konstruktionerna för besökarna hålls i skick. Samtidigt förbättras förutsättningarna för naturturism och användning av naturen för rekreation, vilket har en mycket stor regionalekonomisk betydelse. Det finns behov av att utöka skyddsområdenas areal och att inrätta nya nationalparker, vilket konstateras ovan, samtidigt som man måste sörja för befintliga servicestrukturer. Som bäst bereds också en nationell strategi för rekreationsanvändning. I strategiarbetet framhävs särskilt efterfrågan på närrekreationsområden, som under pandemiförhållandena också har ökat i värde på ett nytt sätt. Närrekreationsområdena ägs oftast av städer och kommuner, och under de kommande åren finns det behov av att fästa uppmärksamhet vid att stärka förutsättningarna för att utveckla möjligheterna att använda dem för rekreation.
Utskottet konstaterar vidare ett ökat behov av att använda anslagen för naturskydd för att ersätta skador som fridlysta djur har orsakat jordbruket, skogsbruket, fiskerinäringen och byggnader (4,7 miljoner euro år 2020). Anslagsnivån är således fortsatt knapp.
Vattenskydd
Vatten- och havsförvaltningsplanerna för 2022—2027 ska godkännas av statsrådet i december 2021. Förvaltningsplanerna utgör grunden för ett långsiktigt vattenskyddsarbete och innehåller åtgärder för alla branscher. En förutsättning för framgång är kompetens, samarbete och engagemang samt säkerställande av tillräcklig finansiering. Det är också mycket viktigt för intressentgrupperna och projektaktörerna att genomförandet av vatten- och havsförvaltningsplanerna är långsiktigt och konsekvent. Det väsentliga i vattenskyddsarbetet är att hitta praktiska lösningar på branschspecifika utmaningar för att minska belastningen av näringsämnen och skadliga ämnen som hamnar i vattendragen. Utmaningarna varierar inom olika branscher och det är sällan möjligt att kopiera redan utvecklade metoder till verksamheten inom ett annat område. Klimatförändringen har också en stor inverkan på framgången för det långsiktiga och i sig till många delar resultatrika vattenskyddsarbetet. För att övervinna de allt svårare utmaningarna är det särskilt viktigt att programmet för effektivisering av vattenskyddet fortsätter. Utskottet anser att det är bra att programmet för effektiviserat vattenskydd, som ingår i budgetpropositionen, förlängs med ett anslag på 12 miljoner euro.
Utskottet framhåller att det är ytterst viktigt att fatta beslut om Skärgårdshavsprogrammet, vars syfte är att få jordbruksbelastningen i Skärgårdshavets avrinningsområde att minska så att området kan strykas på Östersjökommissionens (HELCOM) så kallade hot spot-lista över de värsta belastningskällorna. Utmaningen är att naturgödseln koncentreras till Nystadsregionen, att åtgärderna riktas tillräckligt och att miljöstödssystemet är begripligt för jordbrukarna. Utskottet anser det vara mycket viktigt att finansieringen för programmet tryggas så att detta sista hot spot-område i Finland äntligen kan strykas. En betydande del av finansieringen används för att minska näringsbelastningen från jordbruket genom att stödja gipsbehandlingen av åkrar i Skärgårdshavets avrinningsområde samt genom att undersöka vattenskydds- och markkonsekvenserna av användningen av strukturkalk och näringsfibrer i stor skala, vilket främjar ett mer omfattande införande av dessa metoder i framtiden. Målet för 2022 är att utvidga området för gipsbehandling på åkrar till 20 000 hektar utöver de cirka 20 000 hektar som hittills spridits. Från och med 2022 utvidgas gipsbehandlingen av åkrar utöver Skärgårdshavets avrinningsområde även till andra avrinningsområden vid kusten.
Utskottet betonar att jordförbättringsfibrer, gips och strukturkalk är de nyaste metoderna för snabba åtgärder för vattenskydd inom jordbruket. Enligt nuvarande kunskap är alla dessa metoder lämpliga som vattenskyddsmetoder om de används korrekt, och de kan inte placeras i en entydig rangordning, utan de lämpar sig för olika åkerskiften. Det starka stödet för användningen av gips baserar sig på att det finns mest omfattande forskningsmaterial om det. Utskottet anser det vara viktigt att även andra metoder förblir i användning. Strukturkalk har förutom nyttan för vattenskyddet också en tydlig förbättrande effekt på åkerns skördeförmåga, vilket för sin del minskar risken för belastning på vattendrag och ökar bindningen av kol.
Markstrukturen och förmågan att binda näringsämnen är till stor del en följd av de odlingsmetoder som används. En av de viktigaste orsakerna till markens försämring är ensidig växtföljd och spannmålens långvariga monokulturer. En förtätad åker med dålig konstruktion håller inte kvar vatten, näringsämnen, kol eller fasta partiklar, utan näringsämnena sköljs ut i vattendragen. Om åkern är i dåligt skick förlorar övriga åtgärder sin verkan. Därför bör man satsa på åkrarnas växtskick och vattenhushållning på bred front. Exempelvis dränering och iståndsättning av täckdiken, reparation och förebyggande av koncentrationer samt tillsättning av organiskt material i åkern är åtgärder som förbättrar markens växtskick.
Utskottet uppmuntrar också till att undersöka och pilottesta möjligheterna att utnyttja den potential som är förknippad med vass. En omfattande spridning av vass i havsvikar fördröjer och försvagar vattenflödet och vattenomsättningen och stör vattenskyddsarbetet. Enligt slutsatserna i utredningen om produktifiering av biprodukter från jordbruket och näringsämnen från vattendragsmassor, som ingår i RaKi2-projektet, är det ändamålsenligt att behandla korrigerade vattenmassor i biogasanläggningar och effektivisera återvinningen av näringsämnen och minska utsläppen från vattendrag jämfört med många av de nuvarande placeringsalternativen för reparerad växtmassa samt främja riktandet av näringsämnen till de jordbruksskiften där det verkligen finns behov av gödsling. I biogasanläggningar var energiproduktionen av en sådan massa svagare än väntat, men vid granskningen av den totala livscykelns konsekvenser kan resultaten vara goda. Det fortsatta utvecklingsarbetet förutsätter riktad finansiering, effektivisering av skördekedjan också i form av utveckling av slåttermaskiner samt bedömning av villkoren för miljötillstånd för slåtter.
I det föränderliga klimatet har vattenförvaltningslösningarna inom jord- och skogsbruket en nyckelställning. Genom att förbättra vattenhållbarheten i avrinningsområdet och öka möjligheterna att göra dräneringsdiken mer naturenliga och reglera dräneringssystemen kan man förbereda sig på de ökande extrema väderfenomenen samtidigt som man främjar tryggandet av naturens mångfald, minskar risken för erosion i fårorna och trängseln i näringsämnen och fasta ämnen. Inom markanvändningssektorn bör klimat- och naturincitament införas och beslutet från regeringens budgetmangling om överföring av torvmarker till våtmarksodling bör genomföras med hjälp av ett stöd som tas in i budgeten.
Utskottet välkomnar åtgärder som samtidigt stöder uppnåendet av målen för vattenskydd, klimat och cirkulär ekonomi. Exempelvis genom investeringsstöd för återvinning av näringsämnen stöds små och medelstora företags investeringar i maskiner, anordningar (och byggnader) som är avsedda att behandla gödsel eller rejekt från biogasanläggningar som gödselfabrikat eller näringspreparat som lätt kan flyttas och lagras. Investeringsstödet för återvinning av näringsämnen kompletterar det försöks- och utvecklingsarbete som görs inom ramen för försöksprojektet för återvinning av näringsämnen. Försöksprojektet och investeringsstödet främjar tillsammans kedjan av biogas- och näringscirkulationsbranschen från idéer och produktutveckling ända fram till fullskalig produktion. I den första tilläggsbudgetpropositionen för 2021 föreslås det att de investeringsobjekt som stöds ska utvidgas till att omfatta näringskretsloppet och kolbindningen.
Ersättning för näringskretslopp för biogas och naturgödsel är ett stöd som är under beredning och som ska betalas på basis av mängden näringshaltigt gödsel- eller växtavfall som tagits emot i biogasanläggningen, omvandlats till biogas och vidarebehandlats som organiska gödselfabrikat. Syftet med stödet är att främja transport av näringsämnen från gödsel bort från områden där det finns för mycket näringsämnen. Utskottet konstaterar att ersättningen är förknippad med utmaningar i anslutning till EU:s regler om statligt stöd, varför beredningen har fördröjts. Riktlinjerna för det statliga stöd som nu godkänns håller på att ändras, och en ny metod kommer förhoppningsvis snart att tas i bruk. Utskottet anser det vara viktigt att det finns beredskap att börja verkställa stödet genast när den nödvändiga anmälan och de nationella författningarna har godkänts.
Boende
Utskottet anser att de årliga fullmakter som anvisas ur bostadsfonden är tillräckliga och konsekventa. Den räntestödsfullmakt på 1,95 miljarder euro som föreslås i budgetpropositionen möjliggör byggande av cirka 10 000 bostäder till rimligt pris, vilket kan anses vara en god nivå. Som investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov anvisas fortsättningsvis 90 miljoner euro. I MBT-avtalen för markanvändning, boende och trafik anvisas 39 miljoner euro för startbidrag och 25 miljoner euro för understöd för kommunalteknik. Dessutom används som startbidrag för vanlig ARA-produktion i Helsingforsregionen 10 000 euro och i Tammerforsregionen, Åbo och Uleåborgsregionen 3 000 euro per bostad. Tilläggsstartbidrag för träbyggande, 5 000 euro per bostad, används i alla MBT-regioner (Helsingfors, Uleåborg, Tammerfors, Åbo, Jyväskylä, Kuopio och Lahtis).
Sammanlagt beräknas nya inledda bostadsbyggen 2021 stiga klart över 40 000 bostäder, och för 2022 väntas omkring 35 000—37 000 inledda bostadsbyggen. År 2021 beräknas ARA-produktionen ligga något under förra årets nivå på cirka 8 500—9 000 bostäder. Däremot har antalet ombyggnadslån ökat kraftigt. I den upphettade konjunkturen ökar byggkostnaderna och tillgången på arbetskraft har försvårats.
Utskottet konstaterar att också de stöd som riktas till boende inom förvaltningsområdet är på rekordnivå. För förbättring av bostadsbeståndets energieffektivitet föreslås understöd på 40 miljoner euro. Åtgärder som ska finansieras med EU:s återhämtnings- och resiliensplan (RRF) är finansiering i anslutning till påskyndande av energiomvälvningen för byggande av laddningsinfrastrukturen för elbilar i bostadshus och arbetsplatsfastigheter samt fastighetsspecifikt slopande av oljeuppvärmningen i bostadshus och kommuner, församlingar och föreningar. För programmet för en koldioxidsnål bebyggd miljö föreslås sammanlagt 19 miljoner euro för miljöministeriet och Business Finland i syfte att utveckla koldioxidsnåla lösningar i den byggda miljön. Utskottet betonar behovet av att ge en tydlig signal om långsiktigt stöd för att främja energieffektivitet och utveckla systemet för energistöd. Också i områden med minskande befolkning bör bostadsbeståndet repareras så att det är tillgänglighetsanpassat och mer energieffektivt. De allmänna utmaningarna i anslutning till tillgången till finansiering återkommer också i samband med energieffektivitetsrenoveringar.
I regeringsprogrammet tilldelades lagstadgad boenderådgivning 9,3 miljoner euro. I arbetsgruppsarbetet har det sedermera föreslagits en avtalsmodell med kommunerna under ledning av ARA, där ARA med finansiering på 3 miljoner euro kan bistå kommunerna med en andel på högst 60 procent i utvecklingen och utvidgningen av boenderådgivningen och den ekonomiska rådgivningen i anslutning till boendet till att omfatta privat hyresboende och ägarboende. Utskottet anser att en utvidgning och utveckling av boenderådgivningen är en viktig och brådskande uppgift, men anser att utöver avtalsmodellen är det på många sätt, också av ekonomiska orsaker, motiverat att gå vidare i lagstiftningsarbetet.
Utskottet har förutsatt att bostadspolitiken ska vara mer långsiktig, eftersom det är viktigt att förbättra förutsägbarheten för aktörerna i branschen. När det gäller MBT-avtalens varaktighet har goda framsteg redan gjorts i detta avseende genom en förlängning av tiden och en utvidgning av området. Utskottet förväntar sig att få ett bostadspolitiskt utvecklingsprogram för åren 2021—2028 för behandling inom kort. Målet med det åttaåriga programmet är att göra statens bostadspolitik mer långsiktig och målinriktad, eftersom de stora riktlinjerna för boendet fastställs i brett samarbete över regeringsperioderna.