Föremålet för utlåtandet

Stora utskottet tar i sitt utlåtande ställning till statsrådets utredning E 61/2019 rd om den gröna given. Dessutom behandlar stora utskottet de omständigheter som lyfts fram i statsrådets utredningar E 62/2019 rd om finansieringen av den gröna omställningen, E 2/2020 rd om ett starkt socialt Europa och U 2/2020 rd om finansieringen av mekanismen för en rättvis omställning. Utskottet behandlar här inte statsrådets skrivelse U 11/2020 rd om en europeisk klimatlag, eftersom behandlingen i fackutskotten ännu pågår. U- och E-utredningarna från statsrådet kommer också att ligga till grund för utskottets behandling av andra EU-förslag som baserar sig på den gröna given (bl.a. utsläppshandeln, ansvarsfördelnings- och LULUCF-sektorn samt energieffektiviteten). 

Stora utskottet konstaterar att fackutskotten har behandlat de aktuella utredningarna utifrån sina egna ansvarsområden (se FvUU 3/2020 rd, JsUU 3/2020 rd, JsUU 8/2020 rd, EkUU 3/2020 rd, EkUU 6/2020 rd, EkUU 7/2020 rd, FrUU 1/2020 rd , MiUU 1/2020 rd, MiUU 2/2020 rd och ställningstaganden i protokoll VaVP 9/2020 vp, 26.3.2020, 7 och 8 §, VaVP 10/2020 vp, 24.3.2020, 3 § och LiVP 13/2020 vp, 17.3.2020, 6 §). Med stöd av fackutskottens uppfattningar tar stora utskottet här upp samlande och kompletterande synpunkter på frågor som bör beaktas vid den fortsatta beredningen av den gröna given. 

Målens aktualitet

Stora utskottet anser att den gröna given är ett viktigt och välkommet initiativ till en ny tillväxtstrategi för EU. Det är ett ambitiöst åtgärdspaket som genomför handlingsprogrammet för hållbar utveckling Agenda 2030 och främjar uppnåendet av åtagandena i Parisavtalet. Den gröna given bidrar också till att den hållbara gröna omställningen framträder som en ekonomisk och social möjlighet för näringslivet och medborgarna. Utskottet bedömer att målen för den gröna given i hög grad stöder Finlands nationella mål. Den gröna given svarar på klimatutmaningen, stärker EU:s och Finlands konkurrenskraft och resurseffektivitet samt skapar tillväxt och nya arbetstillfällen som beaktar naturresursernas hållbarhet genom samordning av de miljömässiga, ekonomiska och sociala hållbarhetsaspekterna. 

Enligt uppgift prioriterar kommissionen fortsatt den gröna given, även om coronapandemin och skötseln av den akuta sanitära och ekonomiska kris som orsakats av pandemin skjuter upp vissa förslag som baserar sig på programmet (bl.a. EU:s skogsstrategi och strategin ”Från jord till bord”). Det är enligt utskottet motiverat att utgå från att åtgärderna verkställs successivt. Utskottet anser att genomförandet av den gröna given och stödjandet av ekonomin i Europa och Finland under pandemin och den efterföljande återuppbyggnaden ska genomföras så att den gröna given stöder stimulansåtgärderna och stimulansåtgärderna i sin tur stöder uppnåendet av målen för den gröna given. 

Stora utskottet anser att målen för den gröna given inte bör uppfattas som åtgärder som bromsar eller hindrar stimulansen. Tvärtom är ett koldioxidsnålt samhälle och en hållbar, resurs- och energieffektiv ekonomi till fördel för företagen, arbetstagarna och miljön också efter pandemin. De behov av att svara på klimatförändringen, stärka den europeiska konkurrenskraften, stödja sysselsättningen, skapa nya arbetstillfällen, främja den nya industrin och svara på hållbarhetsutmaningarna som lyfts fram i den gröna given är viktiga frågor för EU och Finland också i fortsättningen. 

Också framtidsutskottets huvudsakliga budskap är att skötseln av och återhämtningen efter coronakrisen kan stödjas genom investeringar i den gröna omställningen och genom att EU håller fast vid målen för den gröna given. Det hjälper ekonomin och samhället i övrigt att återhämta sig från följderna av coronapandemin. Målet om hållbar sysselsättande tillväxt och välfärd stöder återhämtningen från följderna av pandemin. Framtidsutskottet betonar särskilt att den gröna omställningen trots coronapandemin fortfarande är mänsklighetens största utmaning och samtidigt mänsklighetens största investering någonsin. Framtidsutskottet betonar också behovet av att se till att åtgärderna inom EU:s olika politikområden är konsekventa och att regleringen är stabil. Det är i synnerhet fråga om att samordna målen för klimat-, miljö-, industri- och handelspolitiken, innovations-, forsknings- och utbildningsverksamheten samt för dataekonomin och den digitala ekonomin, och bedöma deras totala effekter på ett sätt som faktiskt och genuint stöder den gröna omställningen. (FrUU 1/2020 rd) 

Stora utskottet betonar att en lyckad omställning till en koldioxidsnål och resurseffektivare ekonomi på EU-nivå i sig är en konkurrenskraftsfaktor och skapar betydande affärs- och exportmöjligheter även för Finland. Under sakkunnigutfrågningen lyftes det också fram att de positiva klimateffekterna (koldioxidhandavtrycket) av finländska exportföretags lösningar kan vara mycket större än vårt nationella koldioxidavtryck, eftersom företagens lösningar kan minska deras kunders utsläpp ute i världen. 

Under sakkunnigutfrågningen betonades det också att efterfrågan på innovationer inom ren teknik växer globalt. Stora utskottet bedömer att investeringsplanen för den gröna given kan utnyttjas av finländska företag för att utveckla lösningar som stöder hållbar utveckling och för att främja exportmöjligheterna (se JsUU 8/2020 rd). I detta avseende anser framtidsutskottet i sitt utlåtande (FrUU 1/2020 rd) att Finland är ett av de länder för vilka den gröna omställningen bådar gott och öppnar stora marknader inom områden där vi redan är konkurrenskraftiga. Finlands starka sidor och högklassiga kunnande inom bland annat plattformsekonomi, artificiell intelligens, bioekonomi, miljöteknik (ren teknik), cirkulär ekonomi och energieffektivitetsteknik måste utnyttjas fullt ut. Också kompetensen inom och nationella projekt för utveckling av metoder för bindning av kol från jordbruket skapar exportmöjligheter, förbättrar det finländska jordbrukets lönsamhet och ökar dess konkurrenskraft. 

Klimatåtgärder och utsläppsminskningar

Stora utskottet vill i likhet med statsrådet se att EU:s ställning som internationell klimatledare stärks och stöder för den gröna givens mål om en omställning till en klimatneutral ekonomi i Europa senast 2050. Det målet måste ses som den gröna givens främsta prioritering. Också utsläppsminskningsmålen på kort sikt bör ses över, och målet för 2030 bör vara minst 55 procent. Dessutom fäster utskottet statsrådets uppmärksamhet vid att sakkunniga anser att tydliga delmål för 2040 skulle höja sannolikheten för att målet för 2050 uppnås. Det skulle öka förutsägbarheten i omvärlden och även ge näringslivet ett långsiktigt scenario över de förändringar som krävs. 

Stora utskottet anser liksom miljöutskottet (MiUU 1/2020 rd), jord- och skogsbruksutskottet (JsUU 3/2020 rd) och ekonomiutskottet (EkUU 3/2020 rd) att utsläppshandeln bör utgöra det primära verktyget för att åstadkomma utsläppsminskningar inom energiproduktionen och industrin. Utsläppshandeln bör stärkas och en utvidgning av dess tillämpningsområde utredas, till exempel så att den täcker fastighetsspecifik uppvärmning och kylning. 

Det är viktigt att åtgärderna för att minska utsläppen framskrider snabbt. Stora utskottet instämmer i statsrådets bedömning att de planerade lagstiftningsändringarna inom utsläppshandeln och ansvarsfördelnings- och LULUCF-sektorn bör grunda sig på omfattande och omsorgsfullt utarbetade konsekvensbedömningar. Som statsrådet konstaterar skapar LULUCF-förordningen inte i alla situationer incitament för att stärka kolsänkorna i skogarna, och förordningen kräver fortsatt granskning som en del av den övergripande granskningen av ansvarsfördelningen inom EU:s klimatpolitik. Kolsänkorna i markanvändningssektorn och i synnerhet i skogarna bör kunna utnyttjas nationellt. 

I likhet med statsrådet anser stora utskottet att en minskning av utsläppen från energisektorn är väsentlig för att klimatmålen ska kunna nås. En kostnadseffektiv minskning av utsläppen kräver satsningar i synnerhet på energieffektivitet och en konkurrenskraftig och klimatvänlig energiproduktion. En hållbar bioekonomi bör likaså ingå som ett viktigt element i genomförandet av den europeiska gröna given. Som jord- och skogsbruksutskottet konstaterar (JsUU 3/2020 rd) kan en ekonomisk modell som baserar sig på hållbar användning av förnybara naturresurser ge utmärkta möjligheter att släppa beroendet av icke-förnybara och fossila råvaror. 

Stora utskottet betonar också digitaliseringens, den nya teknikens, den klimatneutrala cirkulära ekonomins och trafikens betydelse med tanke på utsläppsminskningsåtgärderna. Det är viktigt att också användarna beaktas i framtida åtgärder och att de erbjuds billigare, mer lättanvända, hälsosammare och renare alternativ till dagens mobilitetsformer. För att minska risken för koldioxidläckage och styra konsumtionen bör man också utreda möjligheterna att införa koldioxidtullar (se EkUU 3/2020 rd, MiUU 1/2020 rd). 

Biologisk mångfald och hållbar användning

Stora utskottet anser att klimatåtgärderna, bevarandet av den biologiska mångfalden och åtgärderna för hållbar ekonomisk tillväxt är nära kopplade till varandra. Som miljöutskottet (MiUU 1/2020 rd) konstaterar påverkar utarmningen av naturen hela mänsklighetens välfärd. Utarmningen och föroreningen av naturen har oåterkalleliga skadliga konsekvenser för ekonomin, livsmedelssäkerheten, tillgången till rent och säkert vatten, hälsan och livskvaliteten runt om i världen. Kommissionens strategi att som centrala element i tillväxtstrategin foga in såväl skyddet av medborgarnas hälsa mot skadliga miljöeffekter och miljörisker som stärkandet av EU:s naturkapital är en välgrundad utgångspunkt. Detta slag av åtgärder stöder hållbar tillväxt och dämpar naturkatastrofer och spridningen av skadedjur och sjukdomar. De bidrar också till att reglera klimatet och därigenom till att öka EU:s och medlemsstaternas resiliens. 

Stora utskottet stöder den gröna givens mål om att utveckla ett rättvist, hälsofrämjande och miljövänligt livsmedelssystem. Liksom jord- och skogsbruksutskottet (JsUU 3/2020 rd) anser stora utskottet att de klimat- och miljöåtgärder som anknyter till jordbruket företrädesvis kan genomföras med de instrument som den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) tillhandahåller och på det sätt som är lämpligt med hänsyn till de särskilda förhållandena i varje medlemsstat. Det är då angeläget att trygga försörjningsberedskapen och den nationella livsmedelsproduktionen och livsmedelssäkerheten och att stärka producenternas ställning i värdekedjan. Statsrådet ser det också som viktigt att utveckla standarder för djurvälfärden och att bekämpa resistens mot mikrobläkemedel. Utskottet ser dessa betoningar som motiverade. 

Stora utskottet håller med jord- och skogsbruksutskottet (JsUU 3/2020 rd) om att det också för skogarna och skogssektorn behövs en övergripande strategi som täcker värdekedjan för hela skogssektorn. Strategin bör tillåta ett hållbart utnyttjande av skogar och möjliggöra egendomsskydd, samtidigt som den månar om klimatmålen och mångfalden i naturen. Ett element i detta komplex är produkter som lagrar koldioxid. Skogspolitiken måste också i fortsättningen avgöras på nationell nivå. Stora utskottet understryker i likhet med miljöutskottet (MiUU 1/2020 rd) och statsrådet EU:s globala ledarskap i fråga om att bevara och restaurera naturen. Kommissionen kommer inom kort att offentliggöra en separat biodiversitetsstrategi till skydd för naturkapitalet. Utskottet kommer att ta ställning till strategin. 

Social och regional rättvisa

Stora utskottet instämmer i statsrådets uppfattning att det vid omställningen till klimatneutralitet är viktigt att beakta konsekvenserna för sysselsättningen och bedöma åtgärdernas sociala konsekvenser också för dem som står utanför arbetslivet. De aspekter som hänför sig till den sociala dimensionen och utbildningen samt jämlikheten och jämställdheten mellan könen är centrala med tanke på helheten. Det gäller också att säkerställa betingelserna för en balanserad regional och lokal utveckling och för näringslivet, sysselsättningen och primärproduktionen. Framtidsutskottet påminner om att regionerna, städerna och kommunerna har en stor roll i den gröna omställningen. Likaså måste medborgarna aktivt engagera sig i den gröna given. Den gröna given måste verkställas i samråd med medborgarna och lokala aktörer, och initiativen ska skräddarsys för de lokala förhållandena (FrUU 1/2020 rd). 

Den sociala och regionala rättvisan måste beaktas i alla åtgärder, liksom även de nationella, regionala och lokala särdragen, till exempel att Finland är ett nordligt och glest befolkat land med långa avstånd. 

Forskning, utbildning och innovationer

I likhet med statsrådet anser stora utskottet att forskning, utbildning och innovationer har en central roll i omställningen till en klimatneutral ekonomi. EU och Finland kan hävda sig i den globala konkurrensen endast genom att konsekvent utöka sitt kunskapskapital. 

Sakkunniga har lyft fram att efterfrågan på så kallade gröna investeringsobjekt redan i nuläget är större än utbudet. Det accentuerar forskningens och innovationernas betydelse. Det behövs stora satsningar på innovationer och kompetens för att bättre än i dag främja högklassig forskning och produktutveckling samt produktifiering och införande av ny teknik. Utskottet betonar att programmet Horisont Europa är av stor vikt, och menar att Finland också i fortsättningen måste försöka utnyttja en större del av finansieringen än den del som motsvarar landets storlek (se även FrUU 1/2020 rd). 

Finansiella frågor

Liksom statsrådet stödjer stora utskottet i princip kommissionens förslag till investeringsplan för den europeiska gröna given och mekanismen för en rättvis omställning. Det är viktigt att genom dessa instrument stödja EU:s omställning till klimatneutralitet före 2050, och att man också främjar en höjning av ambitionsnivån för EU:s utsläppsminskningsmål för 2030. 

Stora utskottet instämmer i statsrådets bedömning att privata aktörer i så hög grad som möjligt måste engageras i finansieringen av den gröna given. Det står klart att unionens budget och medlemsländernas offentliga bidrag inte räcker till för de avsevärda investeringsbehov som krävs för att målen för den gröna given ska uppnås. Utskottet menar att den offentliga finansieringens roll är att täcka upp där marknaden brister, och att påskynda och sporra till privata investeringar i gröna objekt som dämpar klimatförändringen. Som ekonomiutskottet framhåller (EkUU 6/2020 rd), bör det allmännas främjande åtgärder i första hand inriktas på att bygga upp en förutsägbar verksamhetsmiljö som styr investeringarna till hållbara objekt. Offentliga stöd bör endast ha en sekundär roll. 

Det är av högsta vikt att inom EU skapa inte bara gynnsamma betingelser utan också ändamålsenliga instrument som så kostnadseffektivt som möjligt sporrar privata aktörer att främja och finansiera hållbara investeringar, och därigenom också öka utbudet av gröna objekt i förhållande till objekt i den så kallade bruna sektorn. Framtidsutskottet påpekar (FrUU 1/2020 rd) att många institutionella investerare, exempelvis pensionsfonder, redan länge har beaktat hållbarheten i sina investeringsbeslut av principiella skäl men också med hänsyn till avkastningen. Det finns anledning att stödja en sådan utveckling också genom den gröna given. Stora instämmer i ekonomiutskottets bedömning (EkUU 6/2020 rd) att EU:s investeringsregler måste vara konsekventa, transparenta och teknikneutrala. Sakkunniga och framtidsutskottet (FrUU 1/2020 rd) har framhållit att investerarna till stöd för sina beslut behöver aktuell och tillförlitlig information om investeringsobjektens klimateffekter. Likaså krävs en förutsägbar omvärld som tillåter långsiktiga beslut. 

Stora utskottet stöder EU:s linje att lägga allt större fokus på finansiering av klimatåtgärder. Omställningen måste likväl vara socialt och ekonomiskt rättvis ur olika regioners och branschers synvinkel, så att de negativa socioekonomiska konsekvenserna kan dämpas. 

Liksom fackutskotten ser stora utskottet det som motiverat att sammanhållningsstöd riktas till såväl en rättvis omställning (JTF-fonden) som till en omställning av de ekonomiska strukturerna och införande av ny teknik (se FvUU 3/2020 rd, EkUU 7/2020 rd, JsUU 8/2020 rd, MiUU 2/2020 rd och FiU:s ställningstagande i protokoll VaVP 10/2020 vp, 24.3.2020, 3 §). JTF-fonden ska som ett incitament till förändring. Stödet måste inbegripa ett villkor om att den medlemsstat som får stöd förbinder sig till åtgärder för uppnående av klimatneutralitetsmålet. Också kriterierna för finansieringen måste vara tydliga, och tillsynen över användningen måste vara effektiv och förebygga missbruk. 

Stora utskottet bedömer att JTF-stödet kompletterar de nationella stödinsatserna och på nationell nivå stärker möjligheterna att inom vissa sektorer kompensera för klimatåtgärdernas konsekvenser för den regionala ekonomin och sysselsättningen. Finland måste sträva till största möjliga utbyte av mekanismen. Stora utskottet delar fackutskottens uppfattningar (FvUU 3/2020 rd, JsUU 8/2020 rd, EkUU 7/2020 rd, MiUU 2/2020 rd) om att en central förhandlingsfråga på nationell nivå är kommissionens förslag om att rikta JTF-stöd till avskaffandet av torv för energianvändning och kompensation för de därav följande regionala och lokala konsekvenserna för sysselsättningen och ekonomin i hela produktionskedjan. Det ligger i linje med det nationella målet att halvera energianvändningen av torv senast 2030. Liksom fackutskotten ser stora utskottet det som angeläget att i den fortsatta beredningen arbeta för att samtliga regioner och branscher där torvproduktionen är viktig innefattas i tillämpningsområdet för stödet. I beredningen måste också försörjningsberedskapen beaktas. 

I de fortsatta förhandlingarna om JTF-stödet vore det också bra att bedöma om stödet kan utnyttjas också inom andra produktionsgrenar som står inför en strukturförändring med anledning av strävan till koldioxidneutralitet (FvUU 3/2020 rd. Vid all inriktning av stödåtgärder är det viktigt att säkerställa ett nära samarbete mellan förvaltningen och branschföretagen och deras anställda. Regionerna måste likaså involveras i planeringen av en rättvis omställning. Det står klart att det krävs mångsidiga insatser och planer på regional och lokal nivå för att nå koldioxidneutralitetsmålen och en kontrollerad omställning som beaktar utsläppsminskningens sociala, ekonomiska, regionala, hälsomässiga och miljömässiga konsekvenser.