Allmänt

Regeringen föreslår att arbetsavtalslagens och sjöarbetsavtalslagens paragrafer om konkurrensförbudsavtal ändras. Arbetsgivarens skyldighet att betala ut ersättning till arbetstagaren för ett konkurrensförbudsavtal utvidgas till att gälla alla konkurrensförbudsavtal. För närvarande gäller ersättningsskyldigheten bara sådana konkurrensförbudsavtal som gäller i mer än sex månader. 

Syftet är att minska antalet konkurrensförbudsavtal som strider mot de lagstadgade villkoren, särskilt genom att motverka att sådana avtal ingås. Ersättningsskyldigheten bedöms enligt propositionen effektivt begränsa antalet ogrundade konkurrensförbudsavtal. Samtidigt bibehålls möjligheten att använda konkurrensförbud när det är motiverat utifrån de villkor som anges i lagen. 

Sammantaget anser arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen utan ändringar, men med följande anmärkningar. 

Ersättningsskyldighet

Till arbetsavtalslagens 3 kap. 5 § om konkurrensförbudsavtal fogas bestämmelser om arbetsgivarens skyldighet att betala ut ersättning till arbetstagaren för bindningstiden i konkurrensförbudsavtalet, ersättningsbeloppet och tidpunkten för utbetalning av ersättningen. Ersättningens storlek beror på lönen och längden på bindningstiden i konkurrensförbudsavtalet (den tid som ett konkurrensförbudsavtal gäller efter att anställningsförhållandet upphört). Om det i ett konkurrensförbudsavtal ingår en bindningstid på högst sex månader, är ersättningen 40 procent av lönen för den tiden. Om den avtalade bindningstiden är över sex månader, är ersättningen 60 procent av lönen för hela bindningstiden. Syftet med ersättningsintervallerna är att styra utvecklingen mot kortare konkurrensförbudsavtal. 

Utfrågade sakkunniga ifrågasatte lämpligheten i att införa ersättningsskyldighet, framförde kritik mot att förslaget inför nya ekonomiska bördor för företagen och ansåg att storleken på ersättningarna är orimlig. Å andra sidan ansågs ersättningsskyldigheten motiverad men otillräcklig. Utskottet instämmer i regeringens bedömning av ersättningsskyldigheten och anser den vara ett effektivt verktyg för att motverka ogrundade konkurrensförbudsavtal. Ersättningsskyldigheten kan med fog antas minska antalet konkurrensförbudsavtal som inte har något väsentligt ekonomiskt värde för företagets kärnverksamhet, exempelvis när ett avtal i själva verket inte har något samband med skyddet av företagshemligheter. Vad gäller ersättningsnivån kan man på det sätt som anges i propositionen anse det motiverat att inte avsevärt avvika från de ersättningsnivåer som tillämpas i de viktigaste konkurrentländerna. Då kan man också sannolikt undvika att ändringen har väsentliga konsekvenser för företagsetableringar i Finland. 

En del sakkunniga ansåg att ersättning bör betalas ut endast om villkoren i ett konkurrensförbudsavtal är ett hinder för att få ny anställning. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet håller på den punkten med regeringen att ersättningen inte är av skadeståndskaraktär utan en schablonmässig ersättning baserad på ett konkurrensförbudsavtal och bindningarna där. I praktiken är det mycket svårt att från fall till fall bedöma vilka konsekvenser respektive konkurrensförbudsavtal har för arbetstagarens handlingsmöjligheter under anställningen och senare under bindningstiden. 

Uppsägning av ett konkurrensförbudsavtal

Enligt propositionen kan ett konkurrensförbudsavtal ingås för högst ett år, precis som för närvarande. Med tanke på situationer där omständigheterna och behovet av ett konkurrensförbudsavtal förändras under ett anställningsförhållande föreslår regeringen en explicit bestämmelse om rätt för arbetsgivaren att säga upp ett konkurrensförbudsavtal. Då är uppsägningstiden minst en tredjedel av längden på bindningstiden enligt konkurrensförbudsavtalet, men uppsägningstiden måste alltid vara minst två månader. Arbetsgivaren kan emellertid inte längre säga upp ett konkurrensförbudsavtal efter det att arbetstagaren redan har sagt upp sig. 

Under behandlingen väcktes frågan om arbetsgivaren bör ha rätt att säga upp ett konkurrensförbudsavtal också efter avslutat anställningsförhållande. Utskottet konstaterar att uppsägning av ett konkurrensförbudsavtal innebär att arbetsgivaren säger upp en avtalsförpliktelse som är bindande för arbetstagaren och som gäller till förmån för arbetsgivaren. Även om ett konkurrensförbudsavtal bara gäller tiden efter anställningsförhållandet, kan konkurrensförbudet redan under anställningsförhållandet inverka på arbetstagarens aktiviteter och handlingsmöjligheter. Uppsägningstiden är motiverad för att arbetsgivarna inte ska ingå konkurrensförbudsavtal för säkerhets skull, eftersom det vore kostnadsfritt att säga upp ett avtal vid den tidpunkt när arbetstagaren har sagt upp sig. Också arbetstagarens berättigade förväntningar bör skyddas. Sett ur arbetstagarens synvinkel är det till exempel problematiskt om arbetsgivaren säger upp ett konkurrensförbudsavtal utan uppsägningstid så sent som när arbetstagaren har sagt upp sig och utifrån avtalet och ersättningen har tagit ett nytt arbete efter karenstiden i konkurrensförbudsavtalet. 

Övergångsbestämmelser och retroaktiv reglering

Bestämmelserna om ersättningsskyldighet på grund av konkurrensförbud föreslås bli tillämpliga också på befintliga konkurrensförbudsavtal som ingåtts innan den nya lagen trätt i kraft, men efter en övergångsperiod på ett år. Av lagstiftningen följer därför att arbetsgivaren efter övergångstiden på ett år blir skyldig att betala ersättning också för konkurrensförbudsavtal som har ingåtts innan lagen trädde i kraft. Under året efter ikraftträdandet ska den nuvarande lagstiftningen fortfarande tillämpas på konkurrensförbudsavtal som har ingåtts innan den nya lagen har trätt i kraft. I sitt utlåtande (GrUU 22/2021 rd) till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet bedömer grundlagsutskottet propositionen med avseende på grundlagens 15 § om egendomsskydd. 

Grundlagsutskottet noterar att egendomsskyddet i grundlagen också säkrar varaktigheten i ett avtalsförhållande, även om förbudet mot retroaktiva ingrepp i avtalsförhållanden inte har varit absolut i grundlagsutskottets praxis. Avtalens bindande och varaktiga karaktär är kopplad till skyddet av parternas berättigade förväntningar. I sin praxis har grundlagsutskottet ansett skyddet för berättigade förväntningar omfatta rätten att lita på kontinuiteten i lagstiftningen om de rättigheter och skyldigheter som är väsentliga för ett avtalsförhållande så, att det inte föreskrivs om sådana frågor på ett sätt som oskäligt försämrar avtalsparternas rättsliga ställning. 

I propositionen motiveras tillämpningen av lagen på avtal som ingåtts före ikraftträdandet med att arbetstagarna då inte särbehandlas i ersättningsfrågor beroende på om de har ingått ett konkurrensförbudsavtal före eller efter det att lagen har trätt i kraft. Retroaktiv tillämpning anses motiverad också av den anledningen att det främjar vars och ens rätt enligt 18 § i grundlagen att i enlighet med lag skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Att utsträcka ersättningsskyldigheten till konkurrensförbudsavtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande minskar sannolikt antalet konkurrensförbudsavtal som strider mot kraven i lagen och begränsar arbetstagarens frihet att skaffa sig försörjning, eftersom avtalen medför nya kostnader. 

Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att kriterierna för förslaget om retroaktiv tillämpning av ersättningsbestämmelserna är godtagbara med avseende på 6 och 18 § i grundlagen. Vad gäller kravet på proportionalitet är det enligt grundlagsutskottet av betydelse att de föreslagna ändringarna inte inverkar på giltigheten för de konkurrensförbudsavtal som ingåtts innan lagen trädde i kraft, utan bara på ersättningen till följd av konkurrensförbudet och att den nya regleringen börjar tillämpas på befintliga avtal först ett år efter det att den nya lagen trädde i kraft. Likaså spelar bestämmelserna om övergångsperiod en roll. Arbetsgivaren ges rätt att utan uppsägningstid inom ett år från lagens ikraftträdande säga upp ett konkurrensförbudsavtal som ingåtts före lagens ikraftträdande. Följaktligen anser arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att den föreslagna regleringen är ändamålsenlig. 

Avslutningsvis

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar avslutningsvis att det behövs mer omfattande statistiska uppgifter eller forskningsrön om hur vanligt det är med konkurrensförbudsavtal i Finland. Samtidigt understryker utskottet att konsekvenserna av lagändringarna och användningen av konkurrensförbud bör följas upp aktivt efter det att lagen har trätt i kraft. Vid behov bör regeringen snabbt vidta åtgärder för att avhjälpa eventuella missförhållanden. Utskottet föreslår att regeringen förutsätter att det görs en utredning om konsekvenserna av lagstiftningen före utgången av 2023. (Utskottets förslag till uttalande)