Den ekonomiska omvärlden.
Under de första månaderna av coronakrisen har det krävts snabba finanspolitiska reaktioner på helt nya förhållanden och snabba förändringar. Omställningarna har gällt de sätt på vilka samhället fungerar och rentav till viss del begränsat de grundläggande fri- och rättigheterna såsom rörelsefriheten och näringsfriheten. Statsrådet fastställde vid sin förhandling den 13 maj 2020 att det kommer att lägga fram ett kostnadsstöd som är oberoende av bransch för de företag som drabbats av coronaviruset och restriktionerna.
Även om restriktionerna nu avvecklas, vilket väntas göra det möjligt för ekonomin att börja växa igen, är den framtida utvecklingen fortfarande osäker. För att stärka en hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning måste de politiska åtgärderna lyckas tillgodose de ekonomiska aktörernas behov, både på kort och på lång sikt.
Alternativa scenarier visar att den ekonomiska nedgången i år kan bli 5 procent eller till och med 11 procent, beroende på hur epidemisituationen i Finland och internationellt utvecklas och hur man försöker hantera den.
För att bromsa spridningen av viruset har begränsningar av rörlighet och ekonomisk verksamhet satts in på epidemiologiska grunder. Fördelarna med begränsningarna gäller hela samhället, medan de åtföljande förlusterna direkt drabbar de individer och näringar som begränsningarna gäller. Det är därför motiverat att minska de ekonomiska konsekvenserna av begränsningsåtgärderna med offentliga medel, vilket innebär att rätten att använda gemensamma medel för stödsystem är betydligt mer omfattande än enbart de allmänna principerna för solidaritet, skyddsnät och omsorg om medborgarna. Det ligger också i samhällsintresset att förhindra en omfattande konkursvåg till följd av likviditetskrisen.
Ekonomiutskottet tillstyrker propositionen med vissa mindre ändringar på de grunder som framgår av det här betänkandet.
Syftet med det föreslagna kostnadsstödet.
Så som ekonomiutskottet redan konstaterat i samband med den tidigare lagstiftningen om stöd till hotell- och restaurangbranschen och gottgörelse för förluster (EkUB 11/2020 rd – RP 67/2020 rd) gäller inte heller denna lagstiftning skadestånd enligt skadeståndslagen (412/1974). Den kan heller inte jämställas med den reglering som grundar sig på principen om full ersättning enligt 19 kap. i beredskapslagen (1552/2011). I den nu aktuella lagstiftningen är syftet med kompensationen inte att kompensera för det förlorade kassaflödet och därigenom för den uteblivna rörelsevinsten. Däremot är avsikten att kompensera och lindra de ekonomiska aktörernas förluster på grund av att det till följd av epidemin och de begränsningar som införts för att bromsa upp den har blivit betydligt svårare att utöva näring och aktörerna inte rimligen har haft möjlighet att anpassa sin kostnadsstruktur så att den lämpar sig för undantagsförhållandena.
Identifiering av företag som behöver och drar nytta av stöd.
Enligt förslaget ska stödet betalas ut till företag vars omsättning har sjunkit med minst 30 procent jämfört med en jämförelseperiod i fjol, men endast inom de sektorer där omsättningen totalt har minskat med 10 procent eller mer. Ett företag eller någon annan sammanslutning som bedriver affärsverksamhet ska få ersättning för en andel av sina fasta kostnader. Ju mer omsättningen har minskat, desto större del av kostnaderna ersätts, dock högst 70 procent. Propositionen baserar sig i stor utsträckning på ett förslag från den finanspolitiska strategiarbetsgruppen ledd av Vesa Vihriälä.
Stödet är avsett för företagets fasta kostnader och lönekostnader som är svåra att anpassa och kan sökas även om företaget redan fått andra så kallade coronastöd. Kostnadsstöd kan dock inte beviljas företag som har varit i ekonomiska svårigheter enligt EU:s regler om statligt stöd den 31 december 2019 eller som har försummat sina skyldigheter i fråga om offentligrättsliga avgifter eller som redan har försatts i konkurs.
Stöd betalas ut till företag med en omsättning på minst 20 000 euro under jämförelseperioden (4 månader). Den nedre gränsen för stödet, 2 000 euro, är motiverad, eftersom stödet inte hjälper företagen att klara sig ur krisen om det är för lågt. Syftet med stödets övre gräns är att minska stödkostnaderna för de offentliga finanserna och styra stödet till företag som inte har möjlighet att finansiera sin verksamhet via finans- eller investeringsmarknaden. Ett företagsspecifikt stödtak på 500 000 euro innebär å sin sida att stödbeloppet i förhållande till omsättningen i allmänhet är störst för små företag. Samordningsbestämmelsen (5 §) minskar det totala stödbeloppet.
Begreppet företag är detsamma som i EU:s konkurrensrätt. Enligt etablerad rättspraxis är företag varje enhet som utövar ekonomisk verksamhet oavsett enhetens rättsliga form och hur den finansieras. Även icke-vinstdrivande enheter, såsom föreningar och stiftelser samt fysiska personer, kan bedriva ekonomisk verksamhet. Om affärsverksamheten helt eller delvis består av försäljning som inte är mervärdesskattepliktig, anmäler företaget i ansökan uppgifter om försäljningen i april och försäljningen under jämförelsemånaderna. Om ett företag inte gör sin mervärdesskattedeklaration månadsvis, ska det verifiera omsättningen på något annat sätt.
Målen att förhindra likviditetskonkurser som uttryckligen beror på coronakrisen genom att snabbt införa stödet och fördela det så noga som möjligt är till viss del svåra att samordna. För att stödet snabbt ska kunna betalas ut bör hanteringen av ansökningarna i så stor utsträckning som möjligt vara automatiserad och bygga på information som myndigheterna har. Om målet är att stödet ska vara så noggrant riktat som möjligt måste ansökningsförfarandet innehålla en möjlighet att bedöma omständigheterna från fall till fall. Det innebär manuellt arbete och är därmed långsamt jämfört med automatiska beslut. Utskottet anser att den föreslagna regleringslösningen är en lyckad kompromiss mellan snabbt införande och rätt fördelning av stödet.
Allmänna villkor för att stödja företag.
Ekonomiutskottet påminner om att höjningen av arbetsproduktiviteten och levnadsstandarden grundar sig på en mekanism där högproduktiva företag växer och lågproduktiva företag minskar på eller lägger ner sin verksamhet. Med tanke på samhällsintresset och en ändamålsenlig användning av offentliga medel är det bättre att sörja för de allmänna förutsättningarna för företagsverksamhet och stödja personer som tillfälligt blir arbetslösa med hjälp av olika sociala stödnätverk än att stödja företagsverksamhet som inte når framgång enligt företagsekonomiska principer. I år har de grundläggande förutsättningarna för att utöva näring dock varit — och kommer ett tag till att vara — så exceptionella att det är motiverat att avvika från denna huvudregel. Stöd till företag är också under undantagsförhållanden motiverat endast om stödet är tillräckligt men samtidigt också nödvändigt för ett samhälleligt önskvärt resultat, till exempel för att rädda arbetstillfällen.
Med avseende på de offentliga finanserna är stödet inte ändamålsenligt om företag går i konkurs eller på annat sätt lägger ner sin verksamhet trots stödet. Detta kan hända om företagsverksamheten inte ens i princip har varit lönsam eller om beteendeförändringarna eller restriktionerna på grund av epidemin långvarigt försämrar företagets förutsättningar att bedriva verksamhet. Stödet saknar naturligtvis också mening om företaget klarar sig ur krisen även utan det.
Beredskap för risker i affärsverksamheten.
Ekonomiutskottet påpekar att riskerna i affärsverksamhet i regel inte kan överföras på samhället annat än i fråga om att upprätthålla det sociala skyddsnätet i sista hand. Det kan antas att en omsorgsfull näringsidkare genom privat försäkring ordnar med skydd mot de mest typiska risker som är förenade med näringsverksamheten. Under den gångna våren har det dock inom flera branscher realiserats en sådan risk för affärsverksamhet som har varit oberoende av företagens egna åtgärder och som är svår att försäkra: den grundläggande försäkringsprincipen att en enstaka, sporadisk kostnad för ett skadefall över tid ska fördelas över en större grupp aktörer med samma riskprofil.
Försäkring kännetecknas också av att ersättningsgilla skadefall fastställs uttömmande på förhand så att försäkringen inte täcker förluster som orsakas av faktorer som var okända när avtalet ingicks. När det gäller coronavirusepidemin drabbades en större grupp aktörer samtidigt av ett oförutsett skadefall på grund av att en smittsam sjukdom orsakade, eller hotade att orsaka, en pandemi. Det betyder att exempelvis de vanliga avbrottsförsäkringarna inte täcker den här situationen. Risken är också svår att beräkna ur försäkringsbolagens synvinkel, vilket kan göra att priset på försäkringsprodukten blir så högt att det inte är vettigt att teckna en sådan försäkring, om produkten överhuvudtaget skulle finnas på marknaden.
Allmänt taget kan staten öka välfärden genom att se till att svårförsäkrade risker av det här slaget delvis fördelas mellan alla medborgare och rentav mellan nuvarande och framtida generationer. I den nu aktuella lagstiftningen är det således egentligen fråga om att en enskild företagare inte ensam behöver bära risken för att efterfrågan plötsligt sjunker på grund av ett oförutsebart hot som äventyrar hela samhället. Statens roll i att omfördela svårförsäkrade risker kan också bidra till att öka investeringarna genom att minska de risker som är förenade med dem.
Stödbeloppet och fördelningen av det.
Sakkunniga i utskottet har fört en bred debatt om den lämpliga omfattningen av det aktuella lagstiftningsförslaget och de stöd som infördes redan tidigare i våras. Det är uppenbart att det inte går att ersätta alla förluster orsakade av coronakrisen med offentliga medel, eftersom det skulle bli orimligt dyrt.
Det faktum att stödet grundas på både minskningen av omsättningen och de fasta kostnaderna kommer sannolikt att leda till att stödet riktas rätt till de hårdast drabbade företagen. Eftersom stödet betalas endast för en kort tid och utifrån händelser som redan inträffat, kan det bedömas att det inte har några negativa incitamentseffekter.
Ekonomiutskottet anser att det är motiverat att rikta direkta stöd uttryckligen till små företag, eftersom ägandet ofta är mycket koncentrerat och ägarna därför inte nödvändigtvis kan sprida riskerna till exempel mellan olika sektorer. Det är inte heller praktiskt eller förnuftigt att ge små företag finansiering i form av eget kapital, och det är inte heller lätt för företagen att få finansiering från privata investerare. En minskning av ägarföretagarnas innehav skulle sannolikt minska företagarens incitament att kämpa för framgång.
Förlängd kris eller nya smittvågor.
Ekonomiutskottet anser att det föreslagna kostnadsstödet kan bidra till den ekonomiska återhämtningen efter epidemin genom att förebygga konkurser och minska företagens skuldsättning. Stödet sprider ut de förluster som epidemin orsakar i samhället. Utskottet påminner om att det inte är möjligt, men inte heller lämpligt, att försöka undvika alla konkurser orsakade av coronakrisen. En liten ökning av konkurserna medför inte nödvändigtvis några större problem för hela ekonomin. Utskottet menar också att ett alltför långvarigt eller generöst stöd kan minska incitamenten att utveckla affärsverksamheten.
Sakkunniga har varit oense om ändamålsenligheten i det föreslagna stödet, särskilt när det gäller tidpunkten och incitamentseffekten. Ekonomiutskottet påminner om att det föreslagna kostnadsstödet har beretts utifrån exceptionella utgångspunkter. Varken lagstiftningen eller myndigheternas instrumentuppsättning innehöll någon färdig eller liknande stödform som lämpade sig för dessa omständigheter och som skulle ha kunnat tillämpas som sådan eller ändrad. Kostnadsstödet har beretts skyndsamt i en situation där omvärlden med myndigheternas restriktioner förändrats snabbt och till viss del oförutsett. Det har varit svårt att hitta internationella referenspunkter då ländernas strategier skilt sig åt. Också de offentliga finansernas beredskap att stödja företag som drabbats av förluster har varierat stort i länder på olika håll i världen. Det är klart att om den ekonomiska krisen förlängs till exempel i och med nya smittvågor, måste andra metoder tillgripas för att möjliggöra näringsverksamhet än under den gångna våren. Då är det särskilt viktigt att stödet är effektivt som incitament och har sysselsättande element.
Riksdagen förutsätter att regeringen som komplement till kostnadsstödet och med samma uppsättning stödkriterier bereder ett stöd för primärproduktion inom jordbruket, fiskerinäring, företagsverksamhet med koppling till jordbruk och mikroföretag med 1–9 personer som förädlar jordbruksprodukter. Genomförandet av kostnadsstödet får inte fördröjas och de stöd som redan dirigerats till de här branscherna ska beaktas. Ekonomiutskottet föreslår ett uttalande om detta.
Till följd av begränsningarna av sammankomster och stängningen av landets gränser har verksamheten inom vissa branscher i praktiken antingen helt och hållet förhindrats eller begränsats avsevärt. Ekonomiutskottet uppmanar regeringen att inom ramen för kostnadsstödet bereda en uppsättning kriterier där särdragen inom dessa branscher beaktas.
Om ägare till företag som lägger ner sin verksamhet till följd av så kallad kreativ förstörelse åter blir aktiva ekonomiska aktörer efter eventuella konkursförfaranden beror i hög grad på med vilka förfaranden och vilken fördröjning en företagare som misslyckats med sitt företag kan inleda ny affärsverksamhet.
Åtgärdsmotionen.
Ekonomiutskottet har gjort en bedömning av de åtgärder som föreslås i motion AM 58/2020 rd och konstaterar att den aktuella regeringspropositionen på ett lämpligare sätt än vad som beskrivs i motionen fyller syftena med denna. Propositionen fyller syftena att från stödet utesluta företag som utnyttjar skatteparadis (6 och 10 §) och företag som betalar stora utdelningar (11 §). Utskottet föreslår att åtgärdsmotionen förkastas.